Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarstudentbloggen

Tack Eva-Lis!

Eva-Lis Sirén med Lärarförbundet Students ordförande Tomas Selin vid en studentträff på Stockholms universitet.

Eva-Lis Sirén med Lärarförbundet Students ordförande Tomas Selin vid en studentträff på Stockholms universitet.

​I går kväll berättade Eva-Lis Sirén över telefon att hon inte ställer upp för omval till ordförande i Lärarförbundet. Efter 13 år som ordförande för norra Europas största lärarfack, de senaste åren också som vice ordförande i TCO och Världslärarfacket (EI).

I går kväll berättade Eva-Lis Sirén över telefon att hon inte ställer upp för omval till ordförande i Lärarförbundet. Efter 13 år som ordförande för norra Europas största lärarfack, de senaste åren också som vice ordförande i TCO och Världslärarfacket (EI). Eva-Lis sa att hon ser fram emot att gå ner till heltid. Bland Sveriges 100 mäktigaste finns bara tre fackliga företrädare, två företräder centralorganisationer som samlar över 1 miljon medlemmar vardera, och så Eva-Lis.

Chock och förvåning har drabbat många. Såväl inom som utanför förbundet är människor överraskade av Eva-Lis beslut. Men jag är inte förvånad.

Eva-Lis har avverkat 10 skol- och utbildningsministrar, hon har suttit längre än någon nu sittande partiledare. I Lärarförbundet har hon varit vår ordförande, men i samhällsdebatten har hon blivit skolans röst. När jag gick i gymnasiet och skulle söka till lärarutbildningen i mitten av 2000-talet handlade skoldebatten i Sverige om kepsar, mobiltelefoner och stökiga klassrum. När jag valde lärarutbildningen visste jag att lönen aldrig skulle bli särskilt hög och en klasskompis proklamerade; if you can't do; teach.

Den som varit med ett tag (eller fuskat genom att studera Sören Holmbergs och Henrik Oscarssons väljarforskning) vet att väljarnas viktigaste frågor har varit jobb och ekonomi, ekonomi och jobb, jobb och ekonomi. Att ekonomin och jobben varit väljarnas viktigaste frågor är närmare institutionellt i Sverige. Vården har varit och nosat där uppe vid något val.

Inför Almedalen 2013 fick jag höra att skolan enligt en undersökning var den viktigaste fråga i Almedalen. Typiskt, tänkte jag, ett år innan valet. Så kom nästa undersökning under vintern; skolan väljarnas viktigaste fråga. Så kom EU-valet som handlade om feminism och antirasism; Feministiskt initiativ och Miljöpartiet gick framåt. Så kom Ukraina, debatten handlade om internationella relationer och sen också invandringskostnader. Då var till slut ekonomin och jobben i fokus i debatt efter debatt ändå. Så kom nästa väljarundersökning: SKOLAN.

Eva-Lis och vi i Lärarförbundet har lyckats sätta Skolan först! Men det handlar inte om Björklunds käpphästar ordning & reda eller förstatligande. Läraren är den viktigaste förutsättningen för elevernas lärande, lärarlönerna måste upp om vi ska öka attraktiviteten till yrket - om vi ska mota lärarkrisen. Eleverna har rätt till särskilt stöd och lärarna måste kunna sätta in stödet så snart behovet upptäcks.

Eva-Lis har varit lärarnas röst; men Eva-Lis har också fått lärarna att tala med en röst. Steg för steg har hon rest runt landet och pratat om nyckeln till framgång, talat om vikten av prioriteringar. Jag har sett henne engagera stora lärarskaror, läxat upp om att förändring inte sker genom 230 000 olika röster utan när vi får EN 230 000 människor stark röst.

Jag har haft förmånen att under de senaste två åren jobba nära Eva-Lis. Vi har ofta hamnat i samma sammanhang. Jag har lärt mig om engagemang, politik och ledarskap. Det går sällan en middag utan att hon kommer med någon liten godbit. Jag minns särskilt en busstur efter en middag med folkhögskolelärare, vi var alla trötta och många halvsov eller varvade ner på bussen på väg tillbaka till Stockholm. Några satt längre bak och småskrattade med varandra. Men inte Eva-Lis, hon sträckte sig fram och började berätta om fackliga strider, framgångar, politiska möten - hon berättar aldrig allt, men hon öppnar ögonen för sånt du inte annars lägger märke till. Hon lär dig hantverket. Det finns en drivkraft att alltid föra kunskapen vidare.

Bilden i inlägget är tagen vid ett studentmöte på Stockholms universitet. Vi lärarstudenter hade hoppats att fler skulle dyka upp, och att fler skulle få chansen att träffa Eva-Lis och lära av henne. Jag möter henne vid entrén och förklarar situationen. Eva-Lis tittar mig i ögonen: jag vet hur det är. Nu får jag en chans att lyssna på alla er också. Så går hon in och med samma kraft och intensitet som i morgonsoffan, en politikerdebatt, eller inför hundratals lärare möter hon det fåtal som dykt upp.

Eva-Lis har varit starkt drivande för en förändring av facket och en föryngring i facket. Internt pratar hon om hur vi aldrig får bli beroende av en person. Vi är ett lag! Därför blir jag inte förvånad av Eva-Lis beslut.

Vi i Lärarförbundet hade så klart önskat att Eva-Lis skulle stanna, men beslutet är ändå helt rätt. Det är modigt och moget. Eva-Lis lämnar över när det går som allra bäst för Lärarförbundet; skolan är den viktigaste väljarfrågan, partierna prioriterar skolan i sina satsningar, lärarna har det bästa avtalet på hela arbetsmarknaden. Jag kommer att gå ut i ett yrke med väldigt mycket högre status än det jag sökte till 2007. Alla vet att läraren är den viktigaste förutsättningen för elevens lärande. En ny ordförande kan inte få en bättre start; så tack Eva-Lis - du har sprängt glastaket!


Tomas Selin
Ordförande Lärarförbundet Student

Frågor & Svar