Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarstudentbloggen

Studie- och yrkesvägledning på schemat?

SYV-studenten Anna skriver med anledning av den debatt som förts om att SYV bör bli ett eget ämne i skolan.

Tidningen Skolvärlden presenterade nyligen en granskning om Studie- och yrkesvägledare i åk 7-9 och gymnasiet. Granskningen visar att skillnaderna mellan landets kommuner är stora när det gäller hur många elever varje SYV har ansvar för. Genomsnittet är 576 elever per vägledare i högstadiet, vilket är i överkant. Vissa skolor har dock tusentals elever per SYV. Det säger sig självt att flera tusen elever per vägledare är för mycket. SYV-tätheten måste öka för att tillgodose elevernas behov av vägledning.

Vi som utbildar oss till studie- och yrkesvägledare möter en bred arbetsmarknad när vi är klara och jag tror att Sveriges skolor behöver höja sin ambitioner för att kunna locka utbildad personal till anställning. För att SYV-studenter ska välja skolan behövs det goda arbetsvillkor och tid till att utföra sitt uppdrag.

I Skolvärldens intervju föreslår Margareth Hagberg för att det ska finnas schemalagd tid för studie- och yrkesvägledning och att det ska göras i samråd med lärare och vägledare. I skolans pressade vardag kan det vara svårt att få tid för studie- och yrkesvägledning (på bekostnad av något annat ämnes tid) och Hagberg resonerar kring att studie- och yrkesvägledning skulle kunna bli ett eget ämne. Sveriges Elevkårers ordförande Emil Gustavsson skrev nyligen en replik där han motsätter sig detta. Enligt Sveriges Elevkårer bör en satsning ske på studie- och yrkesvägledningen, men inte i form av ett eget skolämne. Jag kan förstå elevernas oro för ännu ett ämne i skolan. De 16 grundskoleämnena (17 för dem som läser språk) kan upplevas som mycket att hålla reda på och att skapa ett helt nytt ämne med syfte att betygsättas vore nog fel väg att gå. Tidigare experiment med kurser i “livskunskap” var kanske inte det bästa exemplet för gymnasieskolan heller.

Diskussionen om studie- och yrkesvägledning som ett eget ämne i skolan är inget nytt fenomen, vad jag förstått. Första gången jag hörde talas om dessa tankar var under min första termin på SYV-programmet när vi gick igenom och analyserade studie- och yrkesvägledningens innehåll och organisering i ett längre tidsperspektiv. Ännu ett ämne som ska mätas i kunskaper och förmågor vore för mig inget nödvändigt mål. Det viktigaste tänker jag vore att garantera tid för studie- och yrkesvägledning så att det sker likvärdigt i landet. Idag är studie- och yrkesvägledningen inte likvärdig och jag tror att en strategi behövs för att lösa problemet. En sådan strategi tänker jag skulle kunna innebära garanterade timmar studie- och yrkesvägledning per elev, likt vi har timplaner för skolans ämnen. Det skulle inte nödvändigtvis behöva innebära att studie- och yrkesvägledning blir ett eget ämne men jag tänker att effekten till att börja med skulle bli att fler SYV:are behöver lockas till skolorna.

Studie- och yrkesvägledningen ska förbereda eleven att självständigt kunna fatta väl grundade beslut om sig och sin framtid. Det gäller gymnasieval, yrkesval och framförallt de processer med många små beslut som leder fram till större beslut. Jag delar uppfattningen att elever ska få träffa SYV senast i 7:e klass, men jag vill mer än så. Processen startar långt tidigare och de många små besluten börjar fattas i tidig ålder. Skolan ska vara kompensatorisk och utjämna skillnader i elevernas bakgrund. Det större perspektivet behövs redan från start för att skolan ska lyckas med sitt kompensatoriska uppdrag och ge eleverna likvärdiga förutsättningar att ta sig fram i livet. Som studie- och yrkesvägledare vill jag jobba med barn redan från första klass. Enligt skollagen är det just vad jag ska göra.

Jag tror att vi behöver höja våra ambitioner när det gäller studie- och yrkesvägledning i svensk skola. Barn har rätt att lyckas i skolan för det är en god grund till fortsatt studie- och yrkesliv. Studie- och yrkesvägledningen behöver finnas med i de många små besluten, de små besluten kan göra skillnad för hur slutresultatet blir. Höjda ambitioner borde innebära fler anställda i skolan och jag ser framför mig att SYV-tätheten kommer öka i landets kommuner. För det måste den göra.

/ Anna Pallin

Kommentarer:

Margareth
Margareth Hagberg

Hej Anna Pallin! En förvisso sen kommentar till ditt tidigare inlägg.
Jag tror jag förstår poängen i ditt inlägg. Jag citerar
"Vi som utbildar oss till studie- och yrkesvägledare möter en bred arbetsmarknad när vi är klara och jag tror att Sveriges skolor behöver höja sin ambitioner för att kunna locka utbildad personal till anställning. För att SYV-studenter ska välja skolan behövs det goda arbetsvillkor och tid till att utföra sitt uppdrag." Just det där med tid som du pekar på är min poäng med att SYV, skulle kunna bli schemalagd och frågan är då hur man löser det, om det inte är ett ämne? Elevens val är ett alternativ som vi har provat på skolan där jag jobbar där vi har jobbat med "min framtidsplan som tema". Dilemmat som jag ser det är just att vi som jobbar i grundskolan inte får någon tid, för att då tar vi någon annans viktiga tid. Jag ser ju inte mitt uppdrag som ett ensamt uppdrag där jag sitter på min kammare och väntar på att få tid. I bästa fall få jag mig tilldelad elevernas mentorstid, och det menar jag blir ohållbart i längden om vi ska prata om likvärdighet beträffande SYV. Det ser förstås olika ut vid olika skolor, men under de tio år som jag har jobbat i grundskolan, har mitt dilemma varit att få tid samt öka förståelsen för att SYV är hela skolans ansvar. Dessutom ska studie- och yrkesvägledningen gå som en röd tråd genom hela elevens skolgång, vilket är en spännande utmaning.

  • Skapad 2017-01-26 14:14

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här