Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarstudentbloggen

Situationen för ämneslärarutbildningen är ohållbar

Min debattartikel i Metro den 13 april.

Min debattartikel i Metro den 13 april.

Lärarförbudet har yttrat sig till utbildningsdepartementet om en rapport för en mer flexibel ämneslärarutbildning. Apropå det bloggar Ditte Karlsson, ordförande för Lärarförbundet Student, om det katastrofalt låga söktrycket till ämneslärarutbildningen i årskurs 7-9.

Tidigare i år uppmärksammande vi i Lärarförbundet Student faktumet att söktrycket till ämneslärarutbildningen årskurs 7-9 är katastrofalt lågt. Vi har redan i dag en stor lärarbrist i Sverige och värre ska det bli. Om 10 år kommer vi sakna 65'000 lärare. Inte minst på högstadiet, att döma av söktryck.

I kölvattnet av vår debattartikel har jag ofta fått frågan varför det är så viktigt att få fler sökande till just årskurs 7-9? Gymnasielärarna får ju behörighet att undervisa i årskurs 7-9, vilket borde innebära att de som helt enkelt inte får jobb i gymnasiet kan söka sig till högstadiet? Det är med en viss skepsis jag tagit mot dessa åsikter.

Att få behörighet och att ha kompetens kan en anse borde vara likställt, men med dagens lärarutbildning är så inte fallet. Normen för gymnasielärarstudenterna är att de inte har VFU i högstadiet och de läser ämnesdidaktik riktad mot gymnasiet. De förbereds helt enkelt på att undervisa i gymnasiet, en skolform som är frivillig och som föreliggs av ett aktivt val av eleverna i fråga.

Högstadiet är obligatoriskt och därutöver är eleverna i åldrarna 13-16, vilket vi nog alla, handen på hjärtat, kan erkänna inte var en fullt lika mogen eller enkel ålder att befinna sig i som gymnasieåldern. Självklart måste vi respektera dessa elever och ge dem de bästa förutsättningarna att blomma som individer samt kunskapsmässigt - gör vi det med lärare vars utbildning enbart riktar sig mot äldre elever, men som bonus, får behörighet att undervisa på högstadiet?

Att situationen för ämneslärarutbildningen årskurs 7-9 är ohållbar delas av regeringen. Hur den kan förbättras och bli mer attraktiv har därför utretts och svaret, som utredaren kom fram till, är att göra den mer flexibel. Det ska vara möjligt att korta ner den samt ha fler ämneskombinationer. Nu är det dags för mig att känna skepsis igen.

Först och främst brukar vi i Lärarförbundet ofta betona vikten av att lyssna till professionen - det är lärarna som besitter expertisen - som lever och verkar i skolans verklighet. På samma sätt är det lärarstudenterna som är experterna på lärarutbildningen. Hur kan en utredning av lärarutbildningen, och faktumet att få söker till en viss del av denna, inte anses relevant att rådfråga studenter om? Vilka sitter på svaren till varför de valt bort årskurs 7-9? Vilka kan komma med åsikter och tankar som kan hjälpa att förstå det låga söktrycket? Lärarstudenterna, så klart.

Vi i Lärarförbundet Student ställer oss väldigt frågande till varför utredningen helt saknar studentperspektiv samt undrar om utredaren därmed kommit fram till en korrekt slutsats?

Vi, som är studenter och har ett konstant studentperspektiv på vårt arbete, möter ofta förklaringen att studenterna valt bort årskurs 7-9 då de ändå får denna behörighet när de läser mot gymnasiet. Varför minska sina möjligheter på arbetsmarknaden genom att välja en utbildning som inte ger lika bred behörighet? Vi tror inte att det främsta skälet beror på brist på flexibilitet, vi tror det beror på att lärarstudenter är strategiska och noggrant tänker genom sina val. Att faktumet att utbildningens eventuella ökade flexibilitet skulle ge ett ökat söktryck är jag skeptisk till.

Jag är besviken över bristen av studentperspektiv och det är min övertygelse att om detta tagits med skulle utredningen inte enbart gett en mer korrekt bild av situationen men även kunnat ge en mer korrekt bild av hur förbättringar, utveckling och framtida kvalitetssäkring bör ske. Nu är jag mest skeptisk.

Frågor & Svar