Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarstudentbloggen

Petter Ådahl: Lärarutbildningen är bättre än sitt rykte.

Att läsa till lärare kändes länge som något av det mest onödiga jag någonsin skulle komma att göra.

Jag hade redan en pol. kand. i statsvetenskap och när jag berättade för mina föräldrar, båda fritidspedagoger, att jag eventuellt tänkte gå tillbaka till plugget för att bli lärare skakade de bara på huvudet. Varför skulle jag spendera tre terminer på universitetets mest utskällda utbildning för att så småningom arbeta för en lön som var lägre än den jag redan hade? Trots att jag var rätt säker på att jag någon gång i livet skulle vilja arbeta som lärare så kändes det som att jag hela tiden behövde försvara mitt utbildningsval, såväl inför mig själv som inför min omgivning.

Första veckan på den kompletterande ämneslärarutbildningen fann jag mig i gott sällskap. En kvalificerad majoritet av klassen funderade högt på om de blivit galna. Alla var noggranna med att framhålla att de egentligen var ingenjörer, disputerade kemister, agronomer och statsvetare. Lärarutbildningen hade ingen hört något gott om.

För en knapp månad sedan firades vår examen i universitetsaulan. Under lunchen berättade den i klassen som varit mest skeptisk att han skulle vilja läsa ännu mer didaktik, för det här var, hur konstigt det än lät, den bästa universitetsutbildning han läst. Flera kamrater, varav alla läst minst en master, instämde och konstaterade att lärarutbildningen utan tvekan är mycket bättre än sitt rykte.

Det fick mig att tänka till. För visst kan lärarutbildningen bli ofantligt mycket bättre. Didaktiken behöver kopplas tydligare till VFU:n, vi behöver få möjlighet att under handledning testa det vi lär oss i högre grad, seminarier ska inte kunna sittas igenom på grund av stora undervisningsgrupper, samarbetet mellan institutionerna ska inte behöva framstå som en usel buskis och givetvis behöver språk- och andraspråksperspektiv lyftas in i utbildningen.

Mycket av det som var problemet på min lärarutbildning - för lite undervisningstid, svag koppling till praktiken och för lite variation i vilka krav som ställdes på studenterna - är dock inte unikt för lärarutbildningen. De sämsta föreläsarna, de slappaste högskolepoängen och de mest felstavade tentafrågorna har jag inte upplevt på lärarutbildningen, utan på andra program och kurser.

Nu är det knappast någon tröst. Jag anser att lärarutbildningen behöver vara en av de absolut bästa högre utbildningarna. Få yrken är så komplexa, mångfacetterade och krävande som läraryrket. Då duger det inte om utbildningen är medelmåttig.

Men, du som aldrig läst något annat program än ett lärarprogram. Eller du som aldrig läst lärarutbildningen. Tro inte på att de som pluggar till lärare är mindre ambitiösa än andra studenter. Tro inte att lärarutbildningen inte ger oss verktyg för att bli duktiga pedagoger.

Lärarutbildningen är i många avseenden bra. Åtminstone betydligt bättre än sitt skamfilade rykte.

Det betyder inte att den inte kan bli ännu bättre.

Det är bland annat därför jag engagerar mig fackligt.


Vill du kontakta Petter eller någon annan i Lärarförbundet Student?

petter.adahl@lararforbundet.se

076-148 62 19

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här