Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarstudentbloggen

Fråga Specialpedagogen!

Anna Bengtsson, specialpedagog

Anna Bengtsson, specialpedagog

Elevhälsoteamen kan innehålla många olika yrkesprofessioner börjar vi märka. En profession som många lärarstudenter kanske redan har mött under VFU:n är specialpedagogen. Vi intervjuar här Anna som berättar för oss om hur hon brukar arbeta i elevhälsoteamet.

Hej! Vad heter du och vad arbetar du med?
Jag heter Anna Bengtsson och arbetar som specialpedagog på en F-6 skola med ca 280 elever. Skolan ligger lantligt i en kommun i Västra Götalands län.

Hur länge har du arbetat som specialpedagog?
Jag har arbetat som specialpedagog sedan 2008. Innan det arbetade jag som lärare i 12 år.

Vilken är din roll i elevhälsoteamet?
Som specialpedagog är jag tillsammans med speciallärare den profession som bidrar med den specialpedagogiska kompetensen i elevhälsans tvärprofessionella arbete. En vanlig missuppfattning är att den specialpedagogiska kompetensen innebär en expertkunskap kring de elever som är i störst behov av stöd. Jag har märkt att denna förväntan ibland blir ett hinder som ofta leder till att specialpedagogens kompetens bara används på individnivå och därmed endast kommer några elever till del. Jag skulle istället beskriva det som att den specialpedagogiska kompetensen handlar om att bidra till att bredda skolans lärmiljöer och göra dem tillgängliga för alla elever. Den specialpedagogiska kompetensen ska användas även på grupp- & organisationsnivå och främst i det förebyggande och främjande arbetet.

Så vad innebär det här lite mer konkret då?
Ja, det här uppdraget delas med övriga professioner inom elevhälsan och med lärare. Därför är samverkan inom skolan avgörande. Ett första exempel det som kallas EHM – elevhälsomöten, en modell som jag tillsammans med kollegor utarbetade när jag var anställd på Bergsjöskolan i Göteborg.

EHM möjliggör kontinuerligt samverkan mellan lärare och elevhälsans professioner kring elever, grupper och lärmiljöer. EHM blir som att kontinuerligt ta temperaturen på verksamheten för att möta lärarna där de är. För att fånga upp det som oroar och det som är svårt men också det som fungerar bra. Utifrån lärarnas utmaningar ägnas mötet sedan åt att lära av och med varandra för att utveckla arbetet vidare. Varje möte mynnar ut i en konkret planering hur arbetet ska fortsätta, på alla nivåer. Planeringen dokumenteras i det vi kallar spindeldokument och arbetet följs upp systematiskt så att all berörd personal hålls informerade om hur arbetet fortgår. EHM är navet i skolans elevhälsoarbete och ersätter traditionellt elevhälsoarbete där lärare ofta får stöd av elevhälsan i ett senare skede genom att göra anmälningar till elevhälsoteamet. EHM minskar därför glappet mellan lärare och elevhälsa. Många skolor kämpar fortfarande med att överbrygga det här glappet.

På EHM bidrar jag som specialpedagog med ett relationellt perspektiv – förståelsen för hur elevers behov uppstår i mötet med lärmiljön. Jag bidrar med kompetensen att kartlägga och analysera för att få syn på samband mellan lärmiljön och elevens behov. Det handlar också om att synliggöra hinder & möjligheter så att riskfaktorerna kan undanröjas och friskfaktorerna stärkas.

Har du några exempel på hur arbetet tillsammans med lärare kan se ut?
Jo, den specialpedagogiska kompetensen tas tillvara i samarbete med lärare för att skapa goda och tillgängliga lärmiljöer. Detta till exempel genom

• en utredning om behov av särskilt stöd och eventuellt utarbetande av åtgärdsprogram.
• uppföljning och utarbetande av extra anpassningar.
• analys av arbetet med extra anpassningar för att få syn på mönster på gruppnivå som i sin tur används för att utveckla undervisningen och ”bredda lärmiljön”.
• vid bedömning av elevers kunskapsutveckling utifrån exempelvis bedömningsstöd – på individnivå men också på gruppnivå.
• lärande besök/observationer av undervisningen som följs upp genom samtal.

I den specialpedagogiska kompetensen ingår också att kunna leda och föra kvalificerade samtal, något som används i det arbete jag har nämnt tidigare eller vid t ex handledningstillfällen. Andra tillfällen är när jag leder överlämningar inom skolan eller mellan skolor eller vid lärande samtal där kollegiet har läst gemensam litteratur. Alla dessa moment, som jag har beskrivit, finns inbyggt i organisationen som en del av skolans rutiner vilket betyder att jag som specialpedagog har flera möjligheter till samarbete med lärare utöver det som sker mer spontant.

Min specialpedagogiska kompetens tas också tillvara på organisationsnivå där jag i samarbete med skolledning leder skolans pedagogiska arbete.

Kan du nämna några viktiga komponenter i ditt samarbete med lärare och ser du några utvecklingsområden i det samarbetet samt i elevhälsoteamets arbete i stort?
I mitt fall får jag använda den specialpedagogiska kompetensen så som det är tänkt, det vill säga på individ-, grupp- & skolnivå både i det åtgärdande OCH i det förebyggande och främjande arbetet, det är ingen självklarhet utan en utmaning för många skolor.


Det allra viktigaste för att få till ett nära samarbete mellan specialpedagog och lärare i det förebyggande och främjande arbetet med fokus på att skapa breda, tillgängliga lärmiljöer är att det finns tid och plats för det här arbetet, inbyggt i organisationen. För att det ska bli möjligt behöver skolledningen ha kunskap och förståelse för hur den specialpedagogiska kompetensen kan tas tillvara. I ett välfungerande samarbete mellan skolledning och specialpedagog kan bra organisatoriska förutsättningar skapas. Det ökar chansen för att lärare redan i planeringen men också i uppföljningen och i utvärdering och utveckling av undervisningen – kan dra nytta av specialpedagogens kompetens. 


Tack Anna för uttömmande svar på våra frågor! Nu vet vi mer om hur vi kan arbeta med specialpedagoger i framtiden.

Frågor & Svar