Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarstudentbloggen

Flyktingmottagande, bjudgrejer och fackliga utbyten i Tyskland - Stockholmsstudenter berättar!

Stockholmsstudenterna Erik, Maria och Håkan var på workshop med fackliga från Nederländerna, Portugal och Tyskland.

Stockholmsstudenterna Erik, Maria och Håkan var på workshop med fackliga från Nederländerna, Portugal och Tyskland.

Lärarförbundet Student Stockholm kirrade en resa till Tyskland och tyska facket GAW, fick erfarenhetsutbyte med fackliga från andra europeiska länder och lärde sig mer om tyskt flyktingmottagande. Läs vad Erik, ordförande i Lärarförbundet Student Stockholm, berättar om deras resa!

ter många om, många men och ett par sena återbud blev det till slut ett tappert gäng på tre svenska lärarstudenter från Lärarförbundet Student Stockholm som tog oss an resan: Maria Guthke, Håkan M Cetin och jag, Erik Löfgren. Från olika håll (Stockholm!, Köpenhamn!, Leipzig!) möttes detta kontinentalt somriga gäng upp i Flensburg på söndagskvällen, för ett par dagars utbyte med fackligt aktiva i lärarfackförbund från Nederländerna, Portugal och Tyskland.

Under ledning av det tyska lärarfacket GEW:s representant Frank Hasenbein – som mötte upp oss på tågstationen och sedan vallade oss med fast hand igenom Tyskland – träffade vi först aktiva i den lokala avdelningen i Flensburg, med vilka vi åt middag och utbytte erfarenheter på söndagskvällen.


Gänget i Flensburg

Flensburg-gänget

frank 2
Frank!

Morgonen därpå besökte vi en grundskola i Flensburg, där vi delade upp oss för att titta på tre olika lektioner. Noterbart var att det i varje klass fanns en »praktikant« från lärarutbildningen i staden, som varje vecka gjorde en dags praktik i skolan. Den lärarstudent som var på min (Erik Löfgrens) lektion skulle egentligen jobba med gymnasieelever när han var färdig, men hade blivit placerad i en klass med lågstadieungdomar, men han tyckte ändå att det var mycket givande dagar.

Den klass jag studerade var för nyanlända i lågstadieålder som studerade tyska som andraspråk och det var inspirerande att se hur villiga och sugna de var på att lära sig – och intressant allt se hur de, trots ett ganska begränsat ordförråd, alltid pratade tyska sinsemellan.

Efter skolbesöket åkte vi till Flensburgs centrum och besökte Flüchtlingshlilfe: en ideell organisation som startade 2014 och som sedan dess hjälpt nyanlända med språkutbildningar och andra mer vardagliga sysslor (CV-skrivande, översättande, med mera). Det var väldigt intressant att sitta ner och prata med en av grundarna, Niklas Kildentoft, och prata om situationen i Tyskland, vad gäller migration, politiskt klimat och engagemanget i just Flensburg: en stad som alltid haft en väldigt välkomnande inställning till migranter och människor från andra länder. Just Niklas var heltidsanställd, med hjälp av kommunen och externa bidrag, men organisationen drevs i övrigt runt med hjälp av 25 väldigt engagerade volontärarbetare.

fluchtingshilfe

Hos fluchlingshilfe.

Därefter åkte vi vidare till Hamburg, där lokalinvånaren Frank agerade föredömlig guide och vallade oss som en fårskock genom staden.

Det är mycket som – åtminstone ur en aktivistisk synvinkel – är föredömligt i Hamburg, där invånarna gör sitt bästa för att motverka gentrifiering och chockhöjningar av hyror i innerstaden – och vårt hotell var ett exempel på just detta. 220 konstnärligt sinnade frilansare hade tillsammans bildat ett kooperativ som köpt loss en gammal centralt belägen militärkasern och var just nu (och antagligen för väldigt många år framöver) i färd med att renovera den. I ena flygeln var det dock renoverat och där fanns ett litet hostel på vilket vi bodde under våra tre nätter i Hamburg.

Tisdagen innebar en ambitiös workshop mellan 09–17, där vi diskuterade hur vi skulle kunna aktivera fler lärare och lärarstudenter i våra respektive fackförbund. Det var en heldag fylld till bredden av bra diskussioner och än bättre idéer som vi tänker försöka implementera i Lärarförbundet Student Stockholm. Vi fick också ta del av en presentation av eldsjälen Petra Barz, som jobbade i byggnaden och som – vad det verkade – hade haft ett finger med i varje aktivistisk syltburk i Hamburg de senaste decennierna.

Det var inspirerande att ta del av historier om vad som faktiskt går att åstadkomma med lite mobilisering. Speciellt tyckte jag berättelserna om ockupationer av byggnader och allmänna områden var inspirerande för oss på Stockholms Universitet, där lärarstudenterna (som är flest av alla grupper på universitetet!!) inte har något eget tillhåll. Kanske ska vi – när vi väl mobiliserat tillräckligt många lärarstudenter – helt sonika bara ockupera ett befintligt hus???

På kvällen hade vi en liten mottagning på GEW:s huvudkontor i Hamburg, där vi pratade med ordföranden i lokalföreningen och kalasade på en bjudbuffé av syriska smårätter. Frank visade upp ett imponerande tyskt utbud av bjudgrejer från GEW, där jag – Sveriges mest idoge lunch-medtagare – kommer att ha stor glädje av den lilla lunchlåda i GEW:s färger som vi fick oss till dels.

Michael Scott


Själv bjöd vi bland annat på de fina knappar vi fått med oss, där frasen »Allt börjar med en bra lärare« översatts till tyska och fått sig ett extra strängt schwung och ett antal ytterligare konsonanter.

På onsdagen var det dags för nytt skolbesök; den här gången på Europa Schule Hamm, en skola där 85 procent av barnen hade migrationsbakgrund. Det var dock en, med svenska mått mätt, speciell skola där flyktingar från Syrien och Afghanistan blandades med dansande migranter från Spanien och Ukraina, som gick på skolan för att dansa balett.

Vi studerade två olika lektioner där eleverna läste tyska som andraspråk och det var imponerande hur långt de kommit på så kort tid – och fascinerande att se hur långt... (jag letar efter ett bättre ord här) efter den tyska skolan verkar vara den svenska vad gäller digitalisering. De jobbade nästan uteslutande med penna och papper och böcker, bärbara datorer rullades in på rullvagn (som lärarna gjorde när jag gick i skolan för ett decennium sedan) och längst framme vid katedern fanns något så förhistoriskt som en kalktavla på vilken läraren gick an med gamla kritor.

Vi stötte på dessa plåtfigurer när vi gjorde en rundtur i kooperativet där vi bodde:


robot

Kan det ha varit det Hamburgska utbildningsdepartementets försök att producera lärar-robotar? Kanske.

Något som också var utmärkande för Europa Schule Hamm var dess benhårda mobilförbud – såväl i klassrummen som utanför och under rasterna. Syntes en ungdom med näbben ner i mobilskärmen så innebar det att läraren ryckte telefonen ifrån barnet och låste in den under två-tre dagar.

Detta medförde ett yvigt stojande och plojande under rasterna – där asfalten runt basketplanen och pingisborden gick varm av barnaspring – och kanske är det, om vi tittar till hur den svenska skoldebatten ser ut, på det sättet vi till slut ordnar upp hela den svenska skolan i ett enda enkelt nafs: genom att allomfattande mobilförbud.

(Jag gissar att det inte är så, nej.)

Detta var något speciellt för just denna skola och generellt är det ju så i Tyskland, märkte man: att de inte jobbar särskilt övergripande och centraliserande kring sin skola. Det finns ju 16 olika federala delstater som alla har sina egna egenheter gällande utbildningssystemet – och det som gällde i delstaten Schleswig-Holstein, vid den danska gränsen, behövde inte alls gälla om man åkte ett par timmar söderut mot Hamburg. Alla vi pratade med tyckte förstås att det här var ett befängt sätt att ordna en nationell utbildning på, men Tyskland är... konservativt.

Detsamma gäller faktumet att de tyska barnen delas upp i två olika skolor efter bara fyra gemensamma grundskoleår. Endera får de gå i den svårare, snabbare »gymnasium«-skolan eller i den enklare, lite långsammare »gemeinschaftsschule«-skolan. Detta var precis alla vi talade med överens om att det var ett, hm, konstigt system som skapade en väldig press bland de väldigt unga barnen (de högpresterande vill alla komma in på »gymnasium«-delen) och inte ens när man väl kommit in på den utbildning man vill så är man säker, då Frank berättade att hans dotter och hennes kompisar just nu var hemskt stressade över att behöva lämna »gymnasium«-skolan, vilket man kan tvingas göra efter två år. Inte heller detta förs det någon debatt om att ändra i Tyskland, då landets skolpolitik är väldigt konservativt lagd.

Nu sitter vi på tåget tillbaka och har goda tio timmar på oss innan vi är åter i Stockholm. Men det har varit ett väldigt givande besök och den sista kvällen ägnade vi åt att diskutera hur vi ska bygga vidare på detta gränsöverskridande samarbete och kanske kan det bli så att vi ordnar en träff för Hamburg 2018-gänget i Stockholm under nästa försommar?

Till dess hoppas vi att vi är ännu fler lärarstudenter från Stockholm som vill ta chansen att fortbilda sig genom utländska utbyten med fackligt aktiva lärare och lärarstudenter. Jag kan gå i god för att det är väldigt givande och roligt.

Erik Löfgren
Ordförande i Lärarförbundet Student Stockholm

Vill du veta mer om Lärarförbundet Student Stockholm?
Kontakta dem via deras facebook-sida här!

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här