Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarstudentbloggen

Elouise: Jag vill hjälpa unga på samma sätt som mina lärare hjälpt mig

Ett nytt verksamhetsår innebär en ny styrelse. Här skriver Elouise, styrelsens kontaktperson för de lokala kommittéerna och vårt internationella arbete, om frågor hon stött på under sin utbildning och om varför hon älskar det studentfackliga arbetet.

Mitt namn är Elouise Johansson. Jag bestämde mig redan under min gymnasietid för att jag ville bli lärare. I min värld fanns det inget bättre yrke. Precis som mina lärare skulle jag få arbeta med att stötta unga människor och skapa självkänsla hos dem. Jag märkte vilken enorm utveckling jag och mina klasskamrater genomgick under vägledning av mina lärare.

Jag visste att några av mina vänner haft en stökig uppväxt och jag förstod att utan de vuxna som fanns och stöttade, stärkte och trodde på dem skulle mina vänner inte vara de trygga och starka människor de är i dag. Inte heller skulle jag ha det brinnande intresset för språk, historia och politik som jag har i dag. Utan mina lärare skulle jag inte tro att jag kan göra skillnad. Det förstod jag under mina år på gymnasiet och jag insåg att jag ville hjälpa unga på samma sätt som mina lärare hjälpt mig.

Efter några år av jobb och resor bestämde jag att det var dags. På universitet fick jag träffa nya människor och läsa spännande kurser, men jag insåg också att läraryrket och vägen dit kanske inte skulle bli så lätt. Med alla kursmål som ska bockas av, hur ska eleverna få tid att faktiskt lära sig? När kommer vi få lära oss om ledarskap och hur vi gör när vi planerar vårt läsår? Frågor som dessa besvarades med en axelryckning från mina lärarutbildare. Jag insåg också efter min praktik att det inte bara fanns utvecklingsområden i min utbildning, utan också stora frågetecken angående mitt kommande yrke. Jag började känna mig lite vilsen och tvivel huruvida jag gjort rätt val började gro. Jag ville få svar på frågor och jag behövde en plats där jag kunde få verktyg att göra något åt min växande frustration. En nyfunnen vän berättade för mig om ett studentförbund och efter första mötet med drivna människor som verkligen trodde på förändring var jag fast.

Genom arbetet med Lärarförbundet Student och de människor jag har träffat här har jag fått en helt ny syn på läraryrket. Jag har också fått en ny syn på mig själv och mina förväntningar på och uppfattningar om skolvärlden och vårt samhället. Jag känner mig aldrig så levande som när jag får möta studenter från olika delar av landet, med olika erfarenheter och funderingar kring vår utbildning och vårt framtida yrke. Genom dessa möten har jag fått bekräftelse på att jag är inte ensam. Vi är många som ser hur viktig skolan är för samhället.

Nu ser jag fram emot ett nytt år där jag tillsammans med en grymt bra styrelse och nationell kommitté med engagerande studenter, kommer få arbeta för att förstärka och utveckla vår utbildning och vårt kommande yrkesliv!

Frågor & Svar