Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarstudentbloggen

Det är dags för Lärarförbundet 2.0.

"Det är hög tid för oss att välja väg. Att välja att stå upp för allas vår rätt till behöriga kollegor. För den tillit vår profession förtjänar" skriver Matilda Gustafsson, ordförande för Lärarförbundet Student med anledning av den stundande kongressen i Lärarförbundet.

"Det är hög tid för oss att välja väg. Att välja att stå upp för allas vår rätt till behöriga kollegor. För den tillit vår profession förtjänar" skriver Matilda Gustafsson, ordförande för Lärarförbundet Student med anledning av den stundande kongressen i Lärarförbundet.

Lärarförbundets kongress stundar och organisationen står inför ett viktigt vägval. Läs vad Matilda Gustafsson, ordförande, skriver om obehöriga lärare, och om varför professionsfrågan är så viktig i framtidens lärarorganisation.

Väskor är packade och snart sitter kongressombud på tågsäten och flygstolar runtom i landet. Medan landskapet passerar utanför rutan befinner sig tankarna någonstans i gränslandet mellan beslutsvånda, förväntan och kreativitet.
Det är dags för Lärarförbundets kongress.

Står det extra mycket på spel till den här kongressen?
Det är svårt för mig att svara på, jag som aldrig varit på en kongress i Lärarförbundet förut. Tillsammans med många andra är jag kongressombud för första gången. Och jag ser min uppgift som självklar: att se till att framtidens lärares röster görs hörda. Det är vi som är studenter i dag som i morgon är Lärarförbundets yrkesverksamma medlemmar. Vi kommer utgöra basen i framtidens lärarorganisation.
Och just därför är den här kongressen lite extra viktig för oss.

För Lärarförbundet står inför ett vägval. Det gör alla organisationer och institutioner av och till.
Ska vi välja höger- eller vänstertrafik?
Ska vi slå ihop oss med de andra lärarorganisationerna?
Ska vi byta namn på vårt parti?

Nästan alltid är det förändring och utveckling som står mot ”så som det alltid varit”, fastän ”såsom det alltid har varit” inte egentligen känns särskilt dåligt. I alla fall inte tills man vänder och vrider lite på saken.

I dagarna står vår moderorganisation inför ett sånt där vattendelande vägval.
Och ja, vi har det ju bra som vi har det i Lärarförbundet. Men inte tillräckligt bra.
Vi har en medlemskår som vittnar om en bristande tillit från samhället.
Vi har en skola som präglas av lärarbrist.
Vi har begrepp som ”obehöriga lärare”.

Ingen pratar någonsin om huruvida obehöriga arkitekter borde få vara med i Sveriges Arkitekter, och under mina 28 år under solen har jag aldrig gått till vårdcentralen och träffat en obehörig läkare. Aldrig har jag mött en barnmorska som säger sig vara ”Jag är obehörig barnmorska men gör mitt bästa!”.
I andra yrkesgrupper existerar inte ”obehörig” framför yrkestiteln. Ingen ifrågasätter att titeln innebär ett långt professionsformande.

Annat är det med läraryrket. Här finns det kilar av misstro och det har det gått inflation i professionens begrepp. Den som är anställd som obehörig lärare kan göra anspråk på att faktiskt också ”vara lärare”, och det är inget konstigt att bekantskapskretsen på allvar frågar ”men varför går du en lärarutbildning? Kan man inte bara läsa ämnena, det räcker väl?”. Krönikörer kan på ledarplats i stora tidningar racka ner på vårt främsta professionsformande – lärarutbildningarna – till den grad att de antagna jämförs med ett gäng apor. Hur kan det ha blivit så?

Det är hög tid för oss att välja väg. Att välja att stå upp för allas vår rätt till behöriga kollegor. För vår rätt till rik fortbildning inom professionen. För den tillit vår profession förtjänar.
För att göra det på måste vi visa att vi menar allvar, och att vi tar vårt professionella ansvar: vi avgör vad som krävs för att vara en del av lärarprofessionen.

För mig är en sak glasklar: framtidens lärarorganisation är ett fackförbund som samlar ALLA lärare i ett förbund. Ett förbund som menar allvar med sin inre demokratiska process och som står för att vi har ett gemensamt professionskunnande, en gemensam bas, som vi delar oavsett om vi är förskollärare, kulturskollärare eller skolledare. Vi utgör gemensamt förutsättningar för samhällets kunskapsbyggande och det kräver en organisation som alltid kämpar för våra både fackliga och professionella intressen. Det kräver ett Lärarförbundet 2.0. Det kräver framtidens lärarorganisation.

I morgon öppnas kongressen och jag ser fram emot resan mot framtidens lärarförbund.

Matilda Gustafsson
ordförande
Lärarförbundet Student
Följ med på min kongressresa via Twitter!

PS. Följ kongressen via livesändningar på Lärarkanalen, och via vår Twitter och Instagram.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här