Lärarförbundet

Lärarstudenternas Vårkonvent: Snacka demokrati

Engagerade lärarstudenter är glada lärarstudenter!

Engagerade lärarstudenter är glada lärarstudenter!

Den här våren är speciell för oss som läser SYV:are och lärare. Lärarstudenternas vårkonvent går av stapeln och lärarstudenter från hela Sverige samlas för att diskutera lärares demokratiska uppdrag och fackets roll i i student- och yrkeslivet. Missa inte chansen att lära dig mer!

Att välja läraryrket är inte ”bara att”. Det är ett stort val. Vi vet alla att det innebär en investering. En investering av tid, hopp och omtanke. En investering inför framtiden. Som lärarstudenter är vi framtidens kanske allra viktigaste bärare av demokratiska värden. Oavsett om vi ska bli förskollärare, SYV:are eller ämneslärare måste vi, vid alla tillfällen, sätta demokrati och mänskliga rättigheter högst på agendan. Vi spelar en viktig roll! Och den tar vi på allvar.

Att välja läraryrket är inte "bara att". Vi väljer det trots att vi vet att många skolor präglas av lärarbrist och dålig arbetsmiljö. Vi väljer det därför att vår tro på framtiden, och för att vi ser att våra yrken är några av samhällets viktigaste. Därför är det viktigt att vi också förstår vikten av att stå enade, och ser nödvändigheten i att engagera oss fackligt.

När jag engagerade mig i Lärarförbundet Student visste jag nästan ingenting om organisationen. Men jag visste en sak: att jag ville engagera mig i och för mitt framtida yrke. Jag har inte ångrat mig en sekund. Genom mitt studentfackliga engagemang lär jag mig nya saker varje dag och jag får nya perspektiv på mitt framtida yrke.

Och nu har du som lärarstudent chansen att få lära mer om Lärarförbundet och Lärarförbundet Student! Lärarförbundet anordnar vårkonvent, och du är såklart inbjuden!

Här får du utvecklas i och diskutera ditt demokratiska uppdrag tillsammans med lärarstudenter från hela Sverige! Du som lärarstudent bjuds in att utforska vad demokrati i skolan kan innebära. Lärarförbundet anordnar för första gången ”Lärarstudenternas Vårkonvent”, och som lärarstudent är du mer än välkommen att delta! Vi kommer att prata demokrati, fackets roll i skolan, världen, ditt yrkes- & studieliv, och om varför just du som framtida lärare är så viktig för samhället och för demokratin. Missa inte din chans att delta!

Vårkonventet går av stapeln den 21-22 april i Stockholm.

Läs mer och anmäl dig senast den 27 mars.

Vi ses i april!

Matilda Gustafsson
Ordförande
Lärarförbundet Student


Har jag dragit niten i VFU-lotteriet?

Klassrum med utrymme för lärarstudent sökes.

Klassrum med utrymme för lärarstudent sökes.

VFU som brister i kvalitet kan få ödesdigra konsekvenser för den enskilda studenten. Fel ämne, fel verksamhet, ickeexisterande förutsättningar är bara några av de delar som kan dra ner kvaliteten. Läs en berättelse om lärarstudentoro och om hur bokstävern "VFU" kan ge magknip.

Två och ett halvt år in på min utbildning.
En och en halv vecka kvar tills jag går ut på min tredje VFU.
Två och ett halvt år på den här utbildningen och jag är oroad för om jag verkligen får den utbildning jag har rätt till. Min oro grundar sig i erfarenheterna jag fått.

VFU 1.
På en skola med hot om vite från Skolinspektionen. I, för mig, fel ämne, i, för mig, fel verksamhet. Min handledare fick en vecka på sig att förbereda sin handledning. En handledning som blev ytterligare en uppgift till hennes gedigna ”att göra-lista”. Självklart togs ingenting annat bort.

VFU 2.
Tre dagar innan kursstart frågade den VFU- ansvarige på universitetet om jag inte ”funderat på att ta ett studieuppehåll?”. Någon på något kontor någonstans hade inte koll på kurskoder. Därför hade jag inte blivit placerad i mitt förstaämne och därför skulle jag inte kunna examineras på kursen.
”Du kan ju göra VFU:n för att det är kul, men vi kan inte examinera dig” var de peppande orden jag fick från universitetets ansvariga.

Fantastiskt flexibla lärare lyckades ordna min situation på plats. Fyra handledare och två timmars lektioner per vecka i ”det rätta ämnet” lyckades reda upp oredan de nya kurskoderna från 2011 lyckades ställa till med 2015.

VFU 3.
Om en och en halv vecka ska den börja. Sedan sex månader tillbaka har jag försökt få reda på min placering. Två veckor innan kursstart säger kommunens ansvarige att hen ska ha möte med rektorer för att se vart jag kan placeras. Två veckors framförhållning för ett uppdrag de vetat om att de har i två och ett halvt år.

Det innebär att min framtida handledare har mycket mindre än två veckor på sig att förbereda sig på handledaruppdraget. Inget utbildningstillfälle kommer ramla över min framtida handledare. Någon magisk avsättning av tid för att handleda mig kommer min handledare inte att få eftersom de närmaste veckorna redan planerats på ett eller annat sätt. Det säger sig självt att all verksamhet behöver mer än en veckas framförhållning för ett gott genomförande.

Har jag tur får jag en handledare som gått handledarutbildning sen tidigare.
Har jag tur får jag en handledare som har avsatt tid till handledning eftersom det är ett återkommande uppdrag i hens tjänst.
Har jag tur får jag en handledare som fått tid att sätta sig in i min utbildning, vad det är jag förväntas göra och bidra med under de kommande sex veckorna.

Men utbildning av kvalitet och med rätt förutsättningar ska inte avgöras av studentens tur. Kvalitet i utbildningen och rätt förutsättningar att genomföra den måste garanteras genom system som inte fallerar. Och visst. EN students berättelse är inte representativ för en hel utbildning. Många av mina kurskamrater har goda relationer med sina handledare och ser fram emot att gå ut på VFU. Men för mig innebär bokstavskombinationen VFU en klump i magen. Och det måste räknas! Jag kan lova att vi är många studenter som känt, och känner, så. Jag kan lova att det finns flera studenter som valt att lämna utbildningen på grund av den känslan. För känslan av att utbildning är ett lotteri där jag dragit nitlotten är inte kul.



Elouise: Förena teori och praktik istället för att predika vetenskaplig utopi

Elouise Johansson, styrelseledamot, Lärarförbundet Student. Foto: Sofia Gustafsson

Elouise Johansson, styrelseledamot, Lärarförbundet Student. Foto: Sofia Gustafsson

Det finns ödesdigra luckor i lärarutbildningarna när det kommer till praktisk erfarenhet av bedömning. Elouise Johansson, ämneslärarstudent och styrelseledamot i Lärarförbundet Student skriver om behovet av bedömningskompetens hos framtida lärare.

Som lärarstudent förfasades jag tillsammans med resten av svenska folket framför SVT:S Uppdrag Granskning för någon vecka sedan. Dagen efter lyssnade jag på Karin Hector Stahre, chef för enheten för Nationella Prov på Skolverket, som kommenterade avslöjandet i P1 Morgon. Där försäkrade hon att man ska se över huruvida det är möjligt att utföra samma prov precis samtidigt ute i alla skolor. På så sätt skulle fusk från elevernas håll begränsas.

Den åtgärden kommer dock inte lösa grundproblemet: både lärare och elever lägger orimligt stor vikt vid resultaten från nationella proven. Mycket större än vad som föreskrivs av Skolverket. Enligt dem ska proven ”vara en del av lärarens samlade information om en elevs kunskaper”. Det kan dock bli väldigt svårt för en lärare att försvara ett betyg som inte stämmer överens med dessa prov inför skolledare eller utredare.

Förbereder vår utbildning oss på hur vi ska hantera betygshets eller den press vi kan utsättas för i vår myndighetsutövning? När oron lyfts i universitetssalarna rycker kursledarna på axlarna och svarar att ”vi måste stå på oss”. Att “vi måste byta arbetsplats om det skulle bli för påfrestande”. Det är inget betryggande svar för oss som sitter i salarna. Vi har ju valt att investera fem år i en akademisk utbildning. Ändå sammanfattar de där uttalandena hur verklighetsfrånvänd lärarutbildningen ibland är. Lärare har ett etiskt ansvar att stå emot påtryckningar om betyg. Vi har också ansvar för att nationella proven faktisk förblir ”en del av lärarens samlade information om en elevs kunskaper”. Men för att leva upp till det ansvaret krävs utbildningar som förbereder oss för det.

Som lärarstudent ser jag en framtid där jag kommer behöva använda mig av nationella proven när jag betygssätter mina elevers prestationer, varken jag vill eller inte. Jag har nämligen inte fått särskilt stor kunskap om bedömning i praktiken. Fördelarna med formativ bedömning har jag memorerat, liksom hur vi kan använda summativ bedömning på ett formativt sätt. Däremot har jag inte fått mycket undervisning om hur jag ska bedöma elevers prestationer utifrån kunskapskraven.

Betyg uppfattas som ett fult ord på min utbildning. Det är ett ord vi inte pratar särskilt mycket om eftersom forskningsresultat pekar på att betyg hämmar elevernas kunskapsutveckling. Helst borde vi i vår framtida verksamhet inte ge några betyg alls. Ur ett lärandeperspektiv håller jag med, men verkligheten ser annorlunda ut. Ändå har jag inte en enda kurskamrat som efter 3,5 år på ämneslärarutbildningen känner sig förberedd på att sätta betyg. Utbildningen är på alla plan baserad på vetenskaplig grund, men den vetenskapliga synen på lärande stämmer inte överens med samhällets utformande av den skola där lärandet ska ske. Konsekvensen av det blir bland annat att nyexaminerade lärare går ut i arbetslivet med en vetskap om att betyg är ett ”nödvändigt ont”. Därför är det inte svårt att föreställa sig att många lärare finner lättnad i att utgå från de nationella proven när de betygsätter.

Med skolan och dess resultat i ständigt fokus sätts det extra press på skolledare och lärare att leverera. Det går uppenbarligen ut över eleverna. Jag sitter inte på en enkel självklar lösning, men jag är säker på att en åtstramning av reglerna kring nationella provens schemaläggning inte kommer gynna eleverna. Vad som krävs är antingen en i grunden ändrad inställning till utbildning och lärande, eller en lärarutbildning som förbereder oss för verkligheten genom att förena teori och praktik istället för att predika en vetenskaplig utopi.

Elouise Johansson
styrelseledamot, Lärarförbundet Student
och ämneslärarstudent


LÄS OCKSÅ VÅR DEBATTARTIKEL OM HUR FRAMTIDA LÄRARES BEDÖMNINGSKOMPETENS KAN STÄRKAS.

Matilda: Kommer jag verkligen att bli en "bra lärare"?

Matilda Gustafsson, ämneslärarstudent med frågor och ordförande för Lärarförbundet Student. Foto: Sofia Gustafsson.

Matilda Gustafsson, ämneslärarstudent med frågor och ordförande för Lärarförbundet Student. Foto: Sofia Gustafsson.

Ett nytt verksamhetsår innebär en ny styrelse! Matilda Gustafsson läser till ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk och är ordförande för Lärarförbundet Student. Här skriver hon om det tvivel hon känt, och om det finaste uppdrag en lärarstudent kan få.

Jag heter Matilda Gustafsson och jag har fått den största äran en lärarstudent kan få: sedan den första januari är jag ordförande för Lärarförbundet Student. När jag påbörjade min lärarutbildning hängde många frågor och orosmoln i luften. Men en sak var jag säker på: jag ville engagera mig för min framtida profession i Nordens största lärarorganisation.

Nu har jag gått två och ett halvt år på min ämneslärarutbildning. Många av frågorna jag hade kvarstår och de blandas ibland med tvivel. Lär jag mig rätt saker under min utbildning? Kommer jag verkligen att vara en "bra" lärare? Kommer jag ha möjlighet att utvecklas i mitt yrke? Vissa svar kommer jag inte få förrän jag står nyexaminerad och förväntansfull med ett långt yrkesliv framför mig. Andra vill jag ha svar på NU.

Kommer jag ha möjlighet att utvecklas i mitt yrke?
När jag står som ny lärare om två och ett halvt år hoppas jag att alla nyexaminerade garanteras en god introduktion i yrket genom stärkt lagstiftning. Till dess har vi som studentorganisation en viktig uppgift. Vi kan förmedla kunskap om nya lärares rättigheter och skyldigheter. Som engagerade lärarstudenter kan vi kräva förbättringar och få makthavare att lyssna, men vi måste också kämpa för att förändra våra egna framtida arbetsförhållanden. Det gör vi tillsammans genom att vara medvetna om våra rättigheter. Det gör vi genom att öka vår kunskap och genom att aldrig ge oss. Vi gör det genom att alltid kräva det vi har rätt till.

Lär jag mig rätt saker i min utbildning?
Ja, det gör jag. Min utbildning är bättre än sitt rykte. Min utbildning ger mig de grunder jag behöver för ett dynamiskt yrkesliv där jag ständigt erbjuds att utveckla min profession. Men tyvärr finns det lärarutbildningar som studenter är missnöjda med, som inte uppfattas lägga den där grunden.

Alla lärarutbildningar tycks nämligen inte öppna framtida dörrar. Många utbildningar ger exempelvis inte examen på avancerad nivå, vilket medför att de studenter som examineras därifrån inte blir behöriga till forskning eller fördjupande studier. Många av studenterna på dagens lärarutbildningar går alltså miste om möjligheterna att få utveckla, och utvecklas inom, sin profession. Istället för lärarutbildningar som öppnar dörrar till en värld av möjligheter stänger de alltså vissa dörrar. I ett samhälle som präglas av lärarbrist är det avgörande att lärarutbildningarna ses som attraktiva och möjlighetsskapande utbildningar. Lärare ska driva skolans utveckling framåt. Det kräver att alla lärarutbildningar ger examen på avancerad nivå.

Och så till sista frågan: kommer jag verkligen att bli en ”bra” lärare?
På den frågan finns det inga klara svar.
Men om jag får rätt förutsättningar att utföra mitt uppdrag, ja.
Om jag kan få fokusera på min undervisning och mitt möte med mina elever, ja!
Om makthavare kan låta mina elever gå till skolan lugna i vetskap om att de inte hotas av utvisningsbeslut, ja!

Vi har dessvärre lång väg kvar att gå innan jag och mina framtida kollegor har de rätta förutsättningarna. Jag beundrar de lärare som i dag går till skolor präglade av lärarbrist och varje dag gör sitt bästa för sina elever och för ett yrke som länge undervärderats. Under min studietid vill jag göra allt jag kan för att jag och mina framtida kollegor ska få goda förutsättningar att utöva vår profession. Lärarutbildningarna ska ge oss gedigna kunskaper som kan ligga till grund för ett lärorikt och dynamiskt yrkesliv. Jag är övertygad om att en av förutsättningarna för en skola av hög kvalitet skapas genom en god lärarutbildning.
Därför vill jag ägna 2017 åt det finaste uppdrag en lärarstudent kan ha: att göra Sveriges lärarstudenter hörda.

Matilda Gustafsson
Ordförande, Lärarförbundet Student

Kontakta mig: matilda.gustafsson@lararforbundet.se

Axel: Alla elever har rätt till kompetenta lärare

Axel Selhammar, vice ordförande, Lärarförbundet Student. Foto: Sofia Gustafsson

Axel Selhammar, vice ordförande, Lärarförbundet Student. Foto: Sofia Gustafsson

Ett nytt verksamhetsår innebär en ny styrelse. Här skriver Axel Selhammar, vice ordförande för Lärarförbundet Student och lärarstudent vid Linköpings Universitet, om hur han bestämde sig för att ställa in kursen mot ett liv av ständigt lärande.

introduktionsföreläsningen till vår lärarutbildning sade föreläsaren att det finns två sorters lärarstudenter. Den första gruppen har under sin skoltid mött en fantastisk lärare, en lärare som brunnit för sitt ämne och på ett genuint sätt brytt sig om sina elever. Den läraren har förgyllt gruppens dagar och fyllt dem med kunskap, glädje och inspirerat till ett livslångt lärande. När studenterna på ålderns höst får frågan ”vem har påverkat ditt liv mest?” kanske de efter sina föräldrar nämner sin lärare.

Den andra gruppen studenter, sade föreläsaren, har haft den motsatta upplevelsen. De har träffat en lärare som de avskytt att gå till, vars lektioner de utstått med leda och som verkat ha allt annat än eleverna som främsta intresse.

Vår föreläsare menade att gruppen som fått den bättre läraren valt sin utbildning för att de ville bli som hen, och i framtiden ge sina elever samma glädje. Den andra gruppen hade valt lärarutbildningen för att till varje pris se till att deras framtida elever skulle uppleva en annan skolgång än den de själva haft.

Själv skulle jag svara att jag ställt in kursen mot ett liv av lärande och undervisning av den enkla anledningen att det är det jag trivs bäst med. Jag vikarierade inom skolan i ett par år efter gymnasiet och fick då pröva en mängd olika ämnen och elevgrupper. Och trots att jobbet som lärarvikarie är svårt, stressfyllt och många gånger otacksamt är det i skolan, och särskilt i mellanstadiet, jag känt mig hemma.

Idag läser jag mitt tredje år till lärare för årskurs 4–6 med inriktning mot naturvetenskap på Linköpings Universitet. Jag kommer under mina studier och mitt yrkesliv träffa fantastiska kollegor som är intresserade och ambitiösa, och jag kommer att få träffa elever som är minst lika nyfikna, i en ålder där så mycket händer!

De två berättelserna från vår föreläsare den där första dagen på lärarutbildningen är dock en av anledningarna till varför jag inte bara läser till lärare utan också valt att engagera mig i Lärarförbundet Student. Jag vet att alla elever har rätt till kompetenta lärare, och att alla blivande (och nuvarande) lärare måste få förutsättningar utvecklas till sådana. Kompetenta lärare får vi självklart genom en lärarutbildning med hög kvalitet och höga krav, och genom insatser för arbetsmiljö, fortbildning och löner.

Som vice ordförande för Lärarförbundet Student 2017 hoppas jag att du också vill vara med om att göra svensk lärarutbildning, och svensk skola, så bra som möjligt!
Allt börjar med en bra lärarutbildning.

Edward: ​Med rätt förutsättningar kan lärare förändra liv

Ett nytt verksamhetsår innebär en ny styrelse. Här skriver Edward, vår styrelseledamot med opinionsansvar, om hur han nästan valde bort läraryrket, om ett sms som förändrade allt och om varför han engagerar sig studentfackligt.

Jag heter Edward Williamson och studerar till ämneslärare med inriktningen svenska och svenska som andraspråk på Stockholm Universitet.

Min resa in i skolans värld började 2012 då jag fick en vikarietjänst som barnskötare. Jag hoppade runt mellan vikarieuppdrag och tänkte mig inte att jag skulle bli lärare. Det skulle endast vara ett tillfälligt jobb för att spara pengar i väntan på att komma in på en alldeles för dyr skådespelarutbildning. Men veckor blev månader, och månader blev år. Jag trivdes med att arbeta i skola och min scen blev klassrummet och skolgården. Där arrangerade jag teatraliska lekar och spexade för barnen. Jag började känna att lärare kanske inte var ett dåligt val.

Det som stoppade mig var att jag ständigt blev avrådd av kollegor att söka lärarutbildningen. Dålig arbetsmiljö, ännu sämre status och låg lön i förhållande till de år jag skulle lägga på utbildningen var orsaker som gjorde att jag till slut bestämde mig för att studera till socionom istället. Jag gick in på antagning.se och valde socionomprogrammet på flera olika universitet så att jag skulle vara säker på att bli antagen. Längst ner på listan valde jag en lärarutbildning. Mest för att fylla ut listan med många alternativ.

Jag valde bort läraryrket, men några dagar efter skolavslutningen så fick jag ett SMS som skulle förändra allt. Det var en elev som just gått ut nian som tackade mig för jag stöttat hen under skolåret. Meddelandet avslutades med: ”Jag kommer aldrig glömma det du har gjort för mig”.

Plötsligt föll allt på plats. Jag la ner telefonen, satte mig vid datorn, loggade in på antagning.se och kryssade bort utbildningsvalet socionom så att lärarutbildningen blev mitt första val. Om man som lärare kan få en människa att känna så, så kan det möjligtvis inte finnas ett jobb som är viktigare.

Men problemen som nästan stoppade mig från att vilja bli lärare finns fortfarande kvar. Hög arbetsbelastning, låga löner och låg status ger lärare dåliga möjligheter att kunna orka ett helt yrkesliv. Jag visste redan när jag började utbildningen att jag ville vara med och förändra det. Jag lockades till Lärarförbundet Student och fick möjlighet att delta på årsmötet Lärarstudentmötet. Där fick jag träffa andra lärarstudenter som var intresserade av läraryrket på olika sätt. Studenter som var upprörda över olikheter mellan universiteten, brister i den verksamhetsförlagda utbildningen eller studenter som liksom jag brinner för att förbättra de dåliga förutsättningarna i yrket.

På senaste årsmötet fick jag medlemmarnas förtroende att vara en del av styrelsen 2017. Lärarförbundet Student är en viktig organisation och opinionsbildare med cirka 30 000 medlemmar som alla är lärarstudenter. Nu kan jag vara en del av arbetet med att se till att rösterna om en bättre skola och lärarutbildning höjs. Om jag och mina medstudenter ska kunna vara duktiga lärare och goda förebilder för våra framtida elever, måste vi få rätt verktyg i våra utbildningar.
Med rätt förutsättningar kan lärare förändra liv.
Med rätt förutsättningar är läraryrket världens bästa jobb.

Elouise: Jag vill hjälpa unga på samma sätt som mina lärare hjälpt mig

Ett nytt verksamhetsår innebär en ny styrelse. Här skriver Elouise, styrelsens kontaktperson för de lokala kommittéerna och vårt internationella arbete, om frågor hon stött på under sin utbildning och om varför hon älskar det studentfackliga arbetet.

Mitt namn är Elouise Johansson. Jag bestämde mig redan under min gymnasietid för att jag ville bli lärare. I min värld fanns det inget bättre yrke. Precis som mina lärare skulle jag få arbeta med att stötta unga människor och skapa självkänsla hos dem. Jag märkte vilken enorm utveckling jag och mina klasskamrater genomgick under vägledning av mina lärare.

Jag visste att några av mina vänner haft en stökig uppväxt och jag förstod att utan de vuxna som fanns och stöttade, stärkte och trodde på dem skulle mina vänner inte vara de trygga och starka människor de är i dag. Inte heller skulle jag ha det brinnande intresset för språk, historia och politik som jag har i dag. Utan mina lärare skulle jag inte tro att jag kan göra skillnad. Det förstod jag under mina år på gymnasiet och jag insåg att jag ville hjälpa unga på samma sätt som mina lärare hjälpt mig.

Efter några år av jobb och resor bestämde jag att det var dags. På universitet fick jag träffa nya människor och läsa spännande kurser, men jag insåg också att läraryrket och vägen dit kanske inte skulle bli så lätt. Med alla kursmål som ska bockas av, hur ska eleverna få tid att faktiskt lära sig? När kommer vi få lära oss om ledarskap och hur vi gör när vi planerar vårt läsår? Frågor som dessa besvarades med en axelryckning från mina lärarutbildare. Jag insåg också efter min praktik att det inte bara fanns utvecklingsområden i min utbildning, utan också stora frågetecken angående mitt kommande yrke. Jag började känna mig lite vilsen och tvivel huruvida jag gjort rätt val började gro. Jag ville få svar på frågor och jag behövde en plats där jag kunde få verktyg att göra något åt min växande frustration. En nyfunnen vän berättade för mig om ett studentförbund och efter första mötet med drivna människor som verkligen trodde på förändring var jag fast.

Genom arbetet med Lärarförbundet Student och de människor jag har träffat här har jag fått en helt ny syn på läraryrket. Jag har också fått en ny syn på mig själv och mina förväntningar på och uppfattningar om skolvärlden och vårt samhället. Jag känner mig aldrig så levande som när jag får möta studenter från olika delar av landet, med olika erfarenheter och funderingar kring vår utbildning och vårt framtida yrke. Genom dessa möten har jag fått bekräftelse på att jag är inte ensam. Vi är många som ser hur viktig skolan är för samhället.

Nu ser jag fram emot ett nytt år där jag tillsammans med en grymt bra styrelse och nationell kommitté med engagerande studenter, kommer få arbeta för att förstärka och utveckla vår utbildning och vårt kommande yrkesliv!

Daniel: Jag vill förändra världen, en unge i taget

Daniel Darpe, lärarstudent och Lärarförbundet Students sekreterare med passion för bildning. Foto: Sofia Gustafsson

Daniel Darpe, lärarstudent och Lärarförbundet Students sekreterare med passion för bildning. Foto: Sofia Gustafsson

Ett nytt verksamhetsår innebär en ny styrelse. Här skriver Daniel som är sekreterare för Lärarförbundet Student, om sin väg mot läraryrket och ambitionen om att bli världens bästa lärare.

Jag heter Daniel och studerar till lågstadielärare vid Uppsala universitet. Valet att bli lärare var inte självklart och kom inte lätt. Inte förrän vid fyllda fyrtio, mitt i en livskris om vad jag skulle göra med resten av mitt liv dök lärare upp, igen. Funderingar på att bli lärare hade funnits tidigare, men det var först när jag fick egna barn som de tankarna började ta form och kännas verkliga.

Jag har hunnit med att utbilda mig till både snickare och datatekniker. Ett tag borrade jag brunnar, och en vända som FN-soldat till Bosnien och Hercegovina har jag också hunnit med, så ni ser ju att nästa naturliga steg i livet kunde ju inte bli annat än att bli lärare.

Fackligt engagemang fick jag med modersmjölken och gick med i Byggettan redan som sextonåring. Under min tid som datatekniker var jag engagerad i Unionen och var ett tag klubbordförande på min arbetsplats. Att jag gick med i Lärarförbundet min första dag på universitetet kändes mest som formalia. Då hade jag egentligen inte någon tanke på fackligt engagemang innan jag skulle börja arbeta fyra år senare. Men ni kan aldrig gissa vad som hände sen:

Det var under Skolforum 2016 på en ”Framtidsspaning” med Ditte Karlsson, dåvarande ordförande för Lärarförbundet Student. Hon frågade om jag ville engagera mig i Lärarförbundet, tyckte väl att mitt gnäll skulle göra större nytta i facklig kamp än genom att gå runt med en knyten näve i fickan. Jag hade ingen aning om vad Lärarstudentmötet (LSM) var och inte förstod jag heller vilket fantastiskt arbete som bedrevs på lärarutbildningar runt om i landet, men Ditte gav mig en grundkurs i Lärarförbundet Student och några veckor senare var jag på mitt första LSM. Det var för ett år sedan. På 2016 års LSM valdes jag att representera Lärarförbundets studenter som styrelseledamot. Det finaste uppdrag jag har haft, och jag ska göra mitt yttersta för att driva vår politik och att stötta er i den fackliga kampen ute på universitet och högskolor.

Nu är jag inne på mitt fjärde och sista år på utbildningen, och hittills har det varit en mycket spännande resa. Som ni kanske vet så har vi lågstadielärare eleverna i de flesta ämnen, vilket har tagit mig runt på de flest av Uppsala universitets förträffliga institutioner. Under min utbildning har jag varit ute på tre väldigt givande praktikperioder (VFU), i lärarutbildningen är praktiken ett väldigt centralt moment, och den chans vi studenter har att utveckla våra praktiska färdigheter, men för många studenter blir den här tiden inte den goda erfarenhet den är tänkt att vara. Därför driver Lärarförbundet student krav på att nationella riktlinjer tas fram så att den för lärarstudenter så viktiga praktiken ska hålla en hög och bra standard.

Min ambition är att bli världens bästa lärare, en expert i alla mina ämnen. Inte bäst i den bemärkelsen att jag vill vinna priser och gå på galor och vara med i TV, utan bäst för mina elever. Jag vill vara den som gör skillnad för dem. Jag vill förändra världen, en unge i taget, en klass åt gången.

För att jag och alla andra lärarstudenter ska lyckas med att bli de bästa lärarna behöver vi en förändrad lärarutbildning, med fler lärarledda lektioner, med en naturlig koppling mellan teori och praktik. Läraryrket kräver djupt ämneskunnande och ett praktiskt handlag att lära ut det. Ingen som på allvar vill förbättra den svenska skolan kan låta bli att titta på lärarutbildningen.

Allt börjar med en bra lärarutbildning.

Gott nytt verksamhetsår!

Nu blir 2016 till 2017. För Lärarförbundet Student betyder det att ett verksamhetsår tar slut och ett nytt tar vid.

2016 har varit ett år som passerat snabbt som en silverpil. Ändå har vi hunnit med en massa. Tillsammans har den nationella kommittén och de lokala studerandekommittéerna utvecklat Lärarförbundet Student och visat på hur viktiga lärarstudenters röster är i den utbildningspolitiska debatten. Vi har blivit än mer synliga på lärosätena och framgångsrikt lyft frågor som är viktiga i lärarstudenters vardag.

Vårt påverkansarbete har gett resultat. Flera positiva nyheter för lärarstudenter och lärarutbildning har kommit. Exempelvis ökar antalet sökande till lärarutbildningarna och ministern för högre utbildning och forskning utlovade ett förändrat ersättningssystem för högskolor och universitet. Nu utreds också hur ett språkutvecklande arbetssätt kan bli en del i alla lärarutbildningar och hur introduktionsperioden för nya lärare kan säkras.

För oss har det varit en glädje att se den positiva kraft som finns i lärarstudenter och vilka konstruktiva saker vi kan åstadkomma när vi arbetar tillsammans. För oss, som varit ordförande och vice ordförande under året, har det inneburit många utmaningar och erfarenheter. Och visst är det lätt att bli sentimental när saker tar slut?

Men slutet på något betyder också början på något nytt.
Matilda har valts att efterträda Petter och har en ny stark styrelse och kommitté att leda. När 31 december blir den första januari byter vi av varandra och blickar framåt mot 2017.

För vi har många utmaningar framför oss! Vi ska fortsätta att utveckla organisationen och det viktiga arbete vi påbörjat under 2016. Lärarförbundet Student är Nordens i särklass största lärarstudentorganisation med över 30 000 medlemmar. Tillsammans har vi en stark och konstruktiv röst! Under 2017 kommer Lärarförbundet Student fortsätta driva de frågor som är viktiga för oss lärarstudenter, med fokus på de frågor vi valde på Lärarstudentmötet.
Dessa är:

- Att samma utbildning ska ge samma examen
Oberoende av vilket lärosäte lärarutbildningen ges på ska en lärarubildning ge en examen på avancerad nivå och samma lärarutbildning och inriktning ska ge samma möjlighet till generell examina.

- Att nyexaminerade garanteras introduktion i yrket
Alla nyexaminerade lärare ska få en god introduktion i yrket, inte minst genom att garanteras en introduktionsperiod.

- Att ämnesdidaktisk kompetens hos lärarutbildare garanteras
Alla lärarutbildare som undervisar i ämnesdidaktik ska ha didaktisk utbildning.

- Nationella riktlinjer för verksamhetsförlagd utbildning, VFU
Nationella riktlinjer som garanterar en god VFU ska tas i bruk av samtliga lärosäten med lärarutbildning.

- Andraspråksperspektiv i lärarutbildningarna
Samtliga lärarutbildningar ska stärka sitt språk- och andraspråksperspektiv.


Vi hoppas att alla firar in 2017 på bästa sätt och hinner få några dagar ledigt från studierna.

Nu minns vi det som varit och se fram emot det som ska bli!

Vi ses 2017!

Petter Ådahl
Avgående ordförande

Matilda Gustafsson

Avgående vice ordförande och tillträdande ordförande

Hur upplever Sveriges lärarstudenter sin VFU?

VFU-möten har anordnats runt om i landet.

VFU-möten har anordnats runt om i landet.

Den verksamhetsförlagda utbildningen är den främsta möjligheten för lärarstudenter att knyta samman teori och praktik. Under 2016 har Lärarförbundet Student arbetat hårt för att lyfta fram lärarstudenters åsikter och tankar kring VFU:n, för att på så vis kunna påverka den i rätt riktning.

Lärarförbundet Student har tidigare fått signaler från våra medlemmar om att kvaliteten på den verksamhetsförlagda utbildningen varierar, mellan olika lärosäten men också från fall till fall på den lokala orten. Med anledning av detta har en av våra prioriterade frågor i år varit att verka för att nationella riktlinjer tas fram, som garanterar alla lärarstudenter en likvärdig och utvecklande praktik, oavsett lärosäte och studieinriktning.

För att bilda oss en uppfattning av hur kvaliteten varierar har vi under året gett våra lokala studerandekommittéer i uppdrag att undersöka vilka erfarenheter lärarstudenter har av sin VFU – såväl positiva som negativa. Vi har samlat in åsikter på olika möten runt om i landet. På vissa lärosäten har man organiserat diskussionsträffar, på andra tyck-till-event eller diskussionscafé. Deltagarna har delat med sig av sina erfarenheter och åsikter och fått chansen att diskutera med varandra.

En mängd av olika erfarenheter har framkommit och vissa mönster har kunnat urskiljas. Lärarutbildningarna har på senare år blivit allt mer akademiserad och de teoretiska kunskaperna har prioriterats högre än metodik och andra praktiska inslag. De teoretiska delarna är naturligtvis oerhört viktiga men samtidigt måste lärarstudenter också få chansen att utveckla sina praktiska förmågor. Det som tydligt kan urskiljas på samtliga lärosäten och det är att de allra flesta värdesätter VFU:n högt. Lärarstudenter ser fram emot sin VFU och finner kontakten med barnen och eleverna mycket givande. Men tyvärr är långt ifrån alla nöjda. Nedan följer en sammanfattning av de synpunkter som varit vanligast förekommande.

Handledning

Föga förvånande är att kvaliteten på handledningen har spelat en oerhört stor roll för hur utvecklande studenterna upplevt sin VFU. Både positiva och negativa erfarenheter av handledare har utgjort en stor del av de åsikter vi fått in. Många studenter, på flera lärosäten runt om i Sverige, har lyft erfarenheter av handledare som varit otroligt inspirerande och motiverande. Det finns massor av engagerade och hårt arbetande handledare som gör sitt yttersta för att ge studenten viktiga verktyg inför det framtida yrket som lärare.

Men mitt i allt det positiva framträder tyvärr också en hel del negativa erfarenheter. Den allra vanligaste kritiken har varit att en allt för stor del av handlederna saknat handledarutbildning och varit dåligt insatta i uppdraget. Många menar också att tiden för handledning varit allt för knapp och i vissa fall har handlederna upplevts så pass stressade att studenterna känner sig som en belastning.

Många konstruktiva förslag för att motverka dessa problem har lyfts fram av lärarstudenterna själva. Ett av de allra vanligaste förslagen, som framkommit vid samtliga lärosäten där studien genomförts, är att det bör finnas ett krav på att handledare ska ha genomgått en handledarutbildning för att få vara behöriga att handleda. I anknytning till detta har också många betonat att lärarna själva också måste garanteras den tid och resurser de behöver för att genomgå en sådan utbildning.

Rättssäkerhet och bedömning

En återkommande fråga som lärarstudenterna lyft fram handlar om rättssäkerheten i bedömningsprocessen av deras VFU. Det har i många fall upplevts oklart vilka delar av studentens insatser som väger tyngst i bedömningen och vem som faktiskt ska bedöma studentens insatser.

Många har framfört synpunkter på att de skriftliga arbetena som studenten genomför har haft en oproportionerligt stor betydelse för det slutgiltiga betyget. Många menar också att det är orättvist när examinatorn endast varit närvarande under ett eller ett par tillfällen och således riskerar få en skev bild av hur studenten klarat av undervisningen under perioden.

En annan konsekvens av att examinatorerna spenderar relativt lite tid på plats med VFU-studenten blir att handledarens omdömen i praktiken är vad som spelar allra störst roll för bedömningen Men det är ofta tveksamt om handledaren känner till sin roll samt har kompetens och befogenhet nog för denna typ av avgöranden. Oklarheten i bedömningar upplevs som ett särskilt stort problem i de fall när handledaren helt och hållet saknat handledarutbildning.

Tid: Fokusera på rätt saker!

En del av studenterna som deltagit i undersökningen har framfört att den gärna skulle kunna få utgöra en ännu större del av studietiden. Samtidigt har det framhållits att den tid som redan finns bör nyttjas på ett mycket bättre sätt.

Detta beskrivs delvis som en organisatorisk fråga där till exempel påsk- och höstlov inneburit att en vecka av VFU-perioden gått förlorad, i något fall har även förberedelser inför nationella prov upplevts som allt för tidskrävande.

Rörande tidfördelningen har dock de flesta synpunkter handlat om att de teoretiska uppgifterna fått uppta en alldeles för stor del och i för låg grad kopplats till verksamheten i skolan eller förskolan. Mycket tid går åt till att skriva rapporter med vag koppling till själva verksamheten.

Upp till bevis!

Lärarutbildningen är en starkt politiserad utbildning som stundtals får motta oproportionerligt mycket kritik. Saklig och nyanserad kritik från de som själva har erfarenheter av utbildningen måste dock tas på största allvar av såväl politiker som lärosäten. Sveriges lärarutbildare måste ta sitt ansvar och se över de brister som lärarstudenter identifierar. I detta arbete är samordningen lärosäten emellan en avgörande faktor.

Det är tydligt att VFU:n är en viktig och engagerande fråga för Sveriges lärarstudenter. En uppsjö av åsikter har framförts vid de olika lärosätena, varav de allra vanligaste som förekommer vid alla lärosäten sammanfattats i detta blogginlägg. Vi i Lärarförbundet Student kommer inte sluta att kämpa för att den verksamhetsförlagda utbildningen ska stärkas och vidareutvecklas!

/ Studerandekommitténs VFU-grupp