Lärarförbundet
Bli medlem

Hur kan vi minska psykisk ohälsa bland ensamkommande och nyanlända?

Bild 1 Diana, Bild 2 En gemensam träff med medlemmar från RSMH och ungdomar på Naturhistoriska riksmuseet.

Bild 1 Diana, Bild 2 En gemensam träff med medlemmar från RSMH och ungdomar på Naturhistoriska riksmuseet.

Temat psykisk ohälsa börjar närma sig sitt slut men arbetet med denna breda fråga fortsätter på olika håll. Olika perspektiv på samarbetet mellan lärare och elevhälsoteam har lyfts. Diana Chafik bidrar här med ett ytterligare perspektiv, nämligen ensamkommandes psykiska ohälsa.

Psykisk ohälsa är ett ämne som debatteras mycket i nyheter och runt om i landet på arbetsplatser, skolor och i andra verksamheter. Folkhälsomyndighetens rapport från förra året visar att psykisk ohälsa bland unga ökar och några av förklaringarna ligger i försämringar i skolan som exempelvis friskolereformen och arbetsmarknadens krav på högre utbildning. Symtom som nedstämdhet, ont i magen och irritation minst en gång i veckan räknas som psykosomatiska besvär. Undersökningen visar att det har skett en ökning av dessa besvär och att unga nu mår sämre än tidigare.

Under 2015 sökte drygt 163 000 personer asyl i Sverige. Migrationsverket, kommuner och landsting hade ett enormt tryck på att hantera och ordna för alla som kom och handläggningstiderna kom att bli uppemot två år. Under den här perioden kom även många barn ensamma, som i vardagstal kallas ensamkommande. Flera skolor runt om i landet fick helt nya klasser. Den psykiska hälsan hos många nyanlända var och är svår av flera olika orsaker. Dels de erfarenheter från kriget som ledde till flykten och dels den ovisshet som kommer med den långa väntan om de ska få stanna kvar i Sverige.

Jag jobbar som utbildningsansvarig i ett projekt som heter Gemenskap ger kamratstöd. Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) driver projektet tillsammans med Sveriges Ensamkommandes Förening (SEF) för att minska psykisk ohälsa bland ensamkommande, vilket finansieras av Arvsfonden. Projektet pågår till januari 2020 och syftet är att utveckla kamratstödsmetoden för att stödja ensamkommande i egenmakt och att ge kunskap om psykisk ohälsa. Vi ordnar föreläsningar, aktiviteter och seminarium som ska främja hälsa och kunskap om samhället. All den kunskap som vi har samlat blir en metodbok som föreningar och andra kan arbeta vidare med.

Varför behövs det här projektet?

RSMH är en organisation som har funnits sedan 1967 och driver frågor kring social och mental hälsa. Föreningen bildades av människor med egna erfarenheter av psykisk ohälsa och andra inom vården exempelvis läkare. Brukarna ville få inflytande över sin egen vård och att obefogat våld skulle kunna stoppas. Detta görs genom att ställa krav på vården och

påverka politiken så att alla ges rätten att återhämta sig och få ett bra liv. Människor med psykisk ohälsa ska kunna ha ett värdigt liv med grundläggande mänskliga rättigheter.

Allt detta ledde fram till att man inom RSMH såg ett behov inom gruppen ensamkommandes situation måste förbättras. Två ideella organisationer, RSMH och SEF, slog sig vidare samman för en gemensam sak. RSMH ville vidga perspektiven för att få mer kunskap om människor med annan etnisk bakgrund i verksamheten och för att nå fram med kunskapen om psykisk hälsa. SEF som är en relativ ny förening vill utveckla kunskaperna om föreningslivet och ville samtidigt arbeta vidare med sociala projekt som kan stötta ensamkommande på olika sätt.

Vad har vi lärt oss?

Projektet har bidragit till och möjliggjort att fånga upp nyanlända ungdomar som inte har så många sammanhang eller nätverk. De får kunskap om psykisk ohälsa och hur man kan arbeta för att bryta ensamhet och negativa tankar.

Kamratstödsmetoden handlar om att en medlem hjälper en annan utan att stå över den andra. Det har varit grunden för RSMH:s kamratstödsarbete i över 50 år. Detta projekt har inneburit att lära ut denna metod men även att anpassa den efter det specifika sammanhanget. Vi har haft aktiviteter och friskvård för vi vet att det bryter isoleringen och främjar psykisk hälsa. Vi har haft fester och måltider tillsammans för att skapa gemenskap och glädje.

Föreläsningarna och seminarierna har gett ungdomarna mer kunskap eller fyllt en lucka i deras vardag. Detta har vidare bidragit till ökad förståelse om samhället vilket i sin tur har främjat ungdomarnas integrering i samhället. Mötet mellan medlemmar från RSMH och ungdomarna ger en bredare bild av vad psykisk ohälsa innebär men det ger framför allt hopp om att det inte är något fel att känna sig nere eller inte alltid må så bra. Det går att ha ett bra liv med rätt hjälp och stöd.

Mitt medskick till lärare är att ni spelar en viktig roll i dessa ungdomars liv. Det finns ett återkommande önskemål hos de flesta nyanlända som jag har mött i mitt arbete nu och tidigare och det är att få vänner. Någon som man kan prata med, fråga, lyssna och som är i en liknade fas i livet. Här tänker jag att skolan och lärare kan ha en betydande roll vad gäller sammansättning av grupper, för att helt enkelt skapa möjligheter till att umgås över gränserna.

Det är viktigt som lärare att våga ställa frågor om mående eller elevens situation och att visa vägen till hjälp inom exempelvis elevhälsan eller annan sjukvård. Många ungdomar har beskrivit att de känner sig vilsna och inte vet var de ska vända sig om de känner sig dåliga av någon anledning. Genom att försöka skapa ett tillåtande klimat i exempelvis klassrummet som uppmuntrar eleverna till att prata om psykisk hälsa. Men sätt inte ungdomen i en position så att hen måste berätta om flykten eller varför man har kommit till Sverige. Det kan vara ett trauma eller en orsak till psykisk ohälsa. Därför är det väldigt viktigt att det inte finns något tvång att dela med sig. Avslutningsvis så kan alla utöva ett aktivt kamratstöd

genom att lyssna, fråga och hjälpa till självhjälp. Genom att skapa mötesplatser och samvaro så går det att skapa ökad egenmakt och psykisk hälsa hos ungdomarna.

Läs mer på: www.rsmh.se, https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-le...

Medlemsförslag till Lärarförbundet Student

Under vårterminen fick Lärarförbundet Student in ett medlemsförslag från studentmedlemmar i Uppsala och Stockholm. Här kommer medlemsförslaget och styrelsens svar.

Medlemsförslaget gällde förbundets förslag att outsourca tidningarna och löd som följer:

Avbryt arbetet med att hitta en extern leverantör av Lärarförbundets tidningar

Ett medlemsförslag med samma titel som ovan har skickats in till Lärarförbundets förbundsstyrelse. Bakom förslaget står Marcus Larsson, Lärarförbundet Kungälv, samt cirka 30 ytterligare undertecknare. Undertecknarna menar att Förbundsstyrelsen har kringgått medlemmarnas rätt till inflytande i denna fråga, i och med att arbetet med att hitta en extern leverantör inletts så snart inpå Lärarförbundets kongress. På kongressen togs detta överhuvudtaget inte upp, trots att många möjligheter fanns, och medlemmarna har således inte fått ta ställning i frågan.

Lärarförbundet är en facklig organisation som styrs demokratiskt av sina medlemmar. Beslut i frågor av stor principiell betydelse, som i detta fall, bör vara förankrat hos medlemmarna. Som lärarstudenter anser vi att det är mycket viktigt att denna typ av beslut inte tas utan att medlemmarna har fått säga sitt i en demokratisk organisation.

Mot bakgrund av detta yrkar vi att Lärarförbundet student tar ställning för att:

  • Förbundsstyrelsen genast avbryter arbetet med att hitta en extern leverantör av förbundets tidningar
  • Förbundsstyrelsen ger Förbundsrådet i uppdrag att undersöka hur Lärarförbundets medlemmar ställer sig i frågan om huruvida Lärarförbundet själva ska producera sina tidningar eller inte
  • Förbundsstyrelsen ger Förbundsrådet i uppgift att ta beslut i frågan

När Lärarförbundet Students styrelse fick möjlighet att diskutera frågan hade Förbundsstyrelsen redan tagit beslut i frågan och arbetet med att lämna över produktionen av tidningarna hade påbörjats. Därför ansåg vi att det inte fanns skäl att försöka påverka Förbundsstyrelsen i någon riktning. Istället tog vi under ett av våra styrelsemöten mer generell ställning till outsourcingen av tidningarna och hanteringen av detta ur interndemokratisk synpunkt. Efter diskussion om hur processen kring beslutet har gått till samt diskussion om konsekvenserna av att tidningsproduktionen ska bli billigare formulerades två att-satser som vi tog beslut om. Den första attsatsen avslogs och den andra attsatsen. Dessa löd som följer. Attsats 1: Att Lärarförbundet Students styrelse ska anse att outsourcingen av medlemstidningarna inte har förankrats väl hos medlemmarna. Attsats 2: Att Lärarförbundet Students styrelse ska anse att vi i och med outsourcingen av medlemstidningarna oroar oss över att nedskärningarna kommer att påverka kvaliteten negativt.

Lärarförbundet Students styrelse anser att processen gällande outsourcingen har följt demokratiska riktlinjer men vi oroar oss för att nedskärningarna kommer att påverka kvalitén negativt. Förbundsstyrelsen har enligt oss alltså inte tagit ett beslut som ska anses som odemokratiskt men vi tror att ambitionen att tidningarna ska bli bättre samtidigt som kostnaden blir lägre är problematisk. Att färre journalister ska göra samma (eller bättre) jobb än tidigare är orealistiskt och Förbundsstyrelsen bör vara ärliga med detta. Vi hoppas att tidningarna fortsatt håller hög kvalitet trots dessa nedskärningar.

Vem ska bli min nästa arbetsgivare?

Ett bra arbetslag kan göra mycket på en arbetsplats, men huvudmännen måste se till att vi kan utföra vårt läraruppdrag. Foto: Joakim Kosk

Ett bra arbetslag kan göra mycket på en arbetsplats, men huvudmännen måste se till att vi kan utföra vårt läraruppdrag. Foto: Joakim Kosk

Idag släpps Lärarförbundets rankning "Bästa skolkommun", där kommuner uppmuntras som ger sina elever, lärare och skolledare goda förutsättningar. Här skriver jag kort om vilka faktorer som kommer att styra mitt val av framtida arbetsplats.

För några år sedan bestämde jag mig för att förlänga mitt "efter-gymnasium-äventyr" tills vidare för att stanna i Sverige och påbörjar en bättre lärarutbildning som i synnerhet ska leda till ett bättre lärarjobb än Tyskland kunde bjuda på.

Men vilken av de 290 svenska skolkommuner ska bli min framtida arbetsgivare? Ska det bli Haninge som toppar i löneläget, men är på plats 287 i rankningen? Eller Boxholm som har flest friska lärare? Eller blir det Vilhelmina som satsar mest på skola och verkligen behöver fler utbildade lärare.

Eller blir det Torsby kommun som hamnade på första plats i år genom att har arbetat med skolutvecklingen under flera år. I många av Torsbys skolor används tvålärarsystem i kärnämnena. Det är ett system som lockar mig eftersom det ger lärarna möjlighet att bygga på varandras kompetenser och utvecklar undervisningen tillsammans. Även förskolorna inom kommunen har ett bra rykte och stabil personalstyrka. En av Torsbys utmaningar är stigande andel sjukfrånvaron, och det är en signal som inte borde underskattas.

Det finns många faktorer som kan avgöra mitt val av framtida arbetsplats, men att huvudmännen är en god arbetsgivare spelar definitiv stor roll.

Jag flyttade 130 mil för att få en bättre lärarutbildning, tror mig när jag säger att jag är beredd att flytta igen för en bra arbetsplats. Men inte alla av mina studiekamrater, inta alla Sveriges lärarstudenter har möjlighet att flytta över hela landet för att få den bästa arbetsplats. Men lika som alla elever i Sverige ska ha rätt till en god utbildning oavsett var de bor, borde alla lärare har en god arbetsplats med rätt förutsättningar på plats.

Läs mer om rakningen och bakgrunden här.

Vid tangentbord, Maria Guthke, ordförande Lärarförbundet Student

Skolsköterskans hälsofrämjande och förebyggande arbete

Madeleine Kisthinios-Conradi, Skolsköterska

Madeleine Kisthinios-Conradi, Skolsköterska

Hösten går och vi i lärarförbundet student fortsätter att uppmärksamma elevhälsoteamet. Den här gången är det skolsköterskan och hens arbete som är vårt fokus. Gabriella i Lärarförbundet students styrelse har pratat med Madeleine Kisthinios-Conradi.

Madeleine Kisthinios-Conradi har under sina åtta år som skolsköterska jobbat med elever från förskoleklass till årskurs nio. Här delar hon med sig av sina erfarenheter kring jobbet som skolsköterska. Ett arbete som till stor del innebär att arbeta hälsofrämjande och förebyggande.


Hej Madeleine, vill du berätta lite om vad du gör i ditt jobb som skolsköterska?

Att arbeta som skolsköterska är till stor del ett jobb som syftar till att arbeta hälsofrämjande och förebyggande med eleverna. Det görs till stor del genom det basprogram vi har. Detta innebär att vi bland annat ska vaccinera alla elever enligt det svenska nationella basprogrammet. Vi ska också under vissa årskurser utföra hälsokontroller hos eleverna som att väga, mäta, kontrollera syn, hörsel och rygg. Dessutom ska vi erbjuda hälsosamtal till elever i särskilda åldrar.

Hur går ett hälsosamtal till?

Till att börja med får eleverna fylla i en omfattande hälsoenkät där områden som kost, sömn, fysisk aktivitet, psykiskt välmående och arbetsmiljö berörs. Skolsköterskan får sedan in enkäterna och beroende på svaren som har getts i hälsoenkäten designas sedan hälsosamtalen lite olika. Alla elever, lärare och elevhälsoteamet får ta del av den övergripande statistiken på enkäterna. I vissa fall sker samtal i smågrupper, enskilt och/eller med vårdnadshavande. Hälsosamtalet görs i form av en diskussion med eleven utefter samtalsmetoden MI, motiverade samtal, där man låter elevernas intressen och funderingar blir vägledande för samtalet. I samtalen för ett hälsofrämjande arbete har elevernas ålder viss påverkan. Det kan till exempel finnas ett större behov av att jobba mot att förebygga narkotika och tobak bland elever som är lite äldre. Ibland blir det också läge att göra vissa uppföljningar efter ett hälsosamtal, vilket då planeras in och görs efter behov.

Vilken kontakt har du med läraren?

Det är viktigt att det finns en bra dialog och en närhet mellan alla personalkategorier på skolan. Arbetet kan se lite olika ut, men på vissa skolor så läggs det upp som så att skolsköterskorna och resten av elevhälsoteamet går ut och möter upp elever och lärare på deras plats för att på så vis kunna skapa en gemensam diskussion kring vad som är bra för eleverna i stunden och vad som kan behöva göras annorlunda. I vissa fall är det läraren som kommer till elevhälsoteamet med särskilda frågor och funderingar. Skolsköterskan blir en representant för den medicinska biten och ett öga för vad man i den aspekten kan behöva tänka på. Det är bra om skolsköterskan kan vara med på APT (arbetsplatsträff) och en del av det pedagogiska arbete när det passar.

Varför är elevhälsans arbete viktigt?

Eftersom att varje elev är en hel människa tycker jag att det är det viktigt att se eleven i sin helhet och i den kontext som hen befinner sig i. Alla olika bitar bidrar tillsammans till att eleven ska kunna jobba så bra som möjligt. Framför allt är det viktigt att förstärka elever som har ett gott hälsotänk. Sedan finns det elever som går igenom svåra perioder i livet med föräldrar som skiljer sig m.m. och detta påverkar klart måluppfyllelsen, vilket kan vara viktigt att ha förståelse för. Vi som jobbar i skolan är experter inom våra olika områden där alla perspektiv är viktiga i det tvärprofessionella arbetet. Elevhälsoarbetet börjar redan i klassrummet och går som en röd tråd genom hela skolgången. Det är viktigt att elevhälsan har

ett helhetstänk. Elevens välmående ägs av alla på skolan och att man måste hjälpas åt, både elevhälsan och andra vuxna som finns på skolan, för att skapa de bästa förutsättningarna för att eleverna ska må så bra som möjligt och då kunna nå bästa möjlig måluppfyllelse.

Vad kan vara bra för den blivande läraren att veta?

Eleven står i centrum och alla bitar behövs för att stärka elevens lärande och uppnå måluppfyllelse för varje elev. Tillsammans skapar vi de bästa förutsättningarna för elevens framgång. Vi vet att en bra hälsa går hand i hand med en hög måluppfyllelse och ett lyckligare liv!

Vi marscherar för skolan!

Linnea Lindqvist, rektor på Hammarkullsskolan och förtroendevald i Lärarförbundet Skolledare Göteborg samt initiativtagare till Skolledarupproret

Linnea Lindqvist, rektor på Hammarkullsskolan och förtroendevald i Lärarförbundet Skolledare Göteborg samt initiativtagare till Skolledarupproret

På lördag och söndag samlar skolmarschen till en gemensam demonstration mot nedskärningar i skolan. Här berättar Linnea Lindqvist, rektor i Göteborg, medlem i Lärarförbundet och initiativtagare till Skolledareupproret varför hon marscherar och varför andra borde följa med.

Den 12 - 13 oktober är det Skolmarschen på flera platser i Sverige. Vi som startat skolupproren har gjort det för att protestera mot nedskärningarna. Vi menar att antingen behöver kommunerna få mer pengar, eller så behöver det statliga uppdraget på skolan minska.

Jag startade skolledarupproret i våras eftersom det är dags att vi rektorer börjar säga ifrån. Ska vi lyckas skapa opinion mot nedskärningarna och sätta frågan högst upp på den politiska agendan så måste vi rektorer börja säga ifrån. Det är vi som ska göra jobbet och genomföra politikernas nedskärningsbudgetar.

Rektorer har en svår situation eftersom vi ska se till att medarbetarna har en bra arbetsmiljö i enlighet med arbetsmiljölagen, vi ska se till att eleverna får den utbildning de har rätt till i enlighet med skollagen och vi ska se till att ha en budget i balans i enlighet med kommunallagen. Det intressanta är att det alltid är kommunallagen som får företräde.

Hur kan jag som rektor agera på budgetmötena när jag blir tillsagd att göra nedskärningar? Kan jag ens göra något? Som anställd kan jag inte arbetsvägra, men jag kan påvisa konsekvenserna och ställa motkrav. Vi rektorer behöver vara tydliga med våra huvudmän att vi absolut kan förklara medarbetare övertaliga men att det också innebär att arbetsuppgifterna medarbetaren har försvinner. De arbetsuppgifterna kommer inte att bli utförda. Om jag som rektor förklarar en kurator övertalig så betyder det att jag inte kan genomföra sociala utredningar. De kommer då förbli ogjorda. Om jag ska förklara en elevassistent övertalig så betyder det att eleven inte får stöd, och det betyder att eleven behöver tas om hand, kanske i en central SU grupp om eleven inte kan gå i en reguljär klass utan assistent innan assistenten förflyttas eller sägs upp. Om en elevassistent blir övertalig betyder det inte att läraren ska lösa undervisningen för eleven utan elevassistent. Om jag förklarar en administratör övertalig på halvtid så betyder det att jag inte kommer kunna göra all administration, hälften kommer bli ogjord. Om antalet personal i fritidshemmet minskar så betyder det att elever inte kommer kunna få plats i fritidshemmet. Att det blir färre personal på fritidshemmet betyder inte att färre personal ska ta hand om fler elever. Det kommer leda till arga vårdnadshavare som behöver fritids för sina barn. Det kommer synliggöra hur situationen ser ut i många kommuner. Minskade resurser måste börja innebära ett minskat uppdrag.

Alla är överens om att lärarbristen är ett av våra största problem inom skolan. Vi läser i tidningen med jämna mellanrum att studenter hoppar av lärarutbildningen i förtid. Det kommer även förslag på lösningar med jämna mellanrum. Lösningarna är ofta antingen professionsutveckling eller högre lärarlöner. Bara lärarnas löner ökar så kommer fler att vilja bli lärare. Jag gör en annan analys av vad som krävs för att komma tillrätta med lärarbristen. Orsaken till att vi har lärarbrist är att skolan är organiserad utifrån principen att vi hela tiden ska bli billigare och samtidigt bättre. Vi ska sänka kostnaden och öka kvalitén samtidigt. Jag menar att det inte går. SKL gick för någon vecka sedan ut och sa att 99% av alla kommuner kommer att skära ner i välfärden 2020. När politikerna lägger budgetar så skriver de ofta in ”generella effektiviseringskrav” Att effektivisera, dvs att hitta bättre sätt att arbeta behöver inte vara fel, tvärtom. Men att lägga in generella effektiviseringskrav, dvs att kostnaden ska minska men man berättar inte hur det ska ske leder till att glappet mellan krav och resurser ökar. Vi blir färre personer som ska utföra samma arbete. Försäkringskassan skrev i sin senaste årsrapport att höga sjuktalen inom skolans värld har att göra med brister i arbetsmiljön. Jag menar att bristerna i

arbetsmiljön i skolan står i direkt relation till nedskärningarna. Lärares undervisningstid har ökat sedan usken försvann. Dokumentationen läraren är ålagd att göra ökar och detta i kombination med ökad undervisningstid gör att uppdraget blir ohållbart. Ska fler vilja bli lärare i framtiden behöver vi styra skolan på ett annat sätt. Vi behöver se till att skolan får en stabil finansiering och vi behöver göra upp med principen att vi hela tiden kan bli billigare och bättre. Vi kan bara komma tillrätta med lärarbristen om vi ändrar skolans styrning.

Jag menar att rektorerna måste ta sitt ansvar när det gäller frågan om nedskärningarna. Det ger mer effekt om vi som ska utföra arbetet säger ifrån. När vi ställer motkrav och ifrågasätter huvudmännens beslut så skapar vi möjlighet till förändring. Gör vi detta tillsammans, som ett skolledarkollektiv så kommer det ge effekt, det är jag övertygad om. En bråkig rektor kan huvudmannen göra sig av med, men de kan inte göra sig av med en hel rektorsgrupp i en kommun när rektorerna går ihop och säger stopp. Det måste finnas en rektor på varje skola. Det är rektorernas marknad nu. Det är stor brist på skolledare och desto svårare uppdraget blir att genomföra desto svårare kommer det bli att rekrytera rektorer. Vi behöver ta diskussionen med våra huvudmän om vad som ska bort när resurserna minskar. Vi behöver vara tydliga med att vi självklart ska ha en budget i balans, men att det innebär också att uppdraget behöver minska eftersom vi också är skyldiga att ha en verksamhet i balans, om man tänker att eleverna ska få den utbildning de enligt lag har rätt till.

Vi ses på gator och torg den 12-13/10 då vi kollektivt säger ”Det räcker nu” till våra politiker som fortsätter skära ner i våra skolor.

Med detta sagt är det rektorns angelägenhet såväl som vår angelägenhet, som lärarstudenter, att nedskärningarna får ett stopp och att satsningar på skolan istället blir verklighet. Detta särskilt med tanke på att vi behöver vända en trend av lärarbrist och möjliggöra en attraktiv arbetsmiljö där vi vill, och kan, vara fler som jobbar för en bra skola.

Lärarstudentmötet närmar sig and you are invited!

"Lärarstudentmötet 2016 blev början på mitt Lärarförbundet Student-aventyr. Kanske blir LSM 2019 början på ditt?" skriver Maria Guthke

"Lärarstudentmötet 2016 blev början på mitt Lärarförbundet Student-aventyr. Kanske blir LSM 2019 början på ditt?" skriver Maria Guthke

Lärarstudentmötet 2019 närmar sig och DU är inbjuden! Ordförande Maria berättar om varför du inte får missa årets lärarstudenthändelse. Anmäl dig nu!

Kära lärarstudent!

Jag har härmed den stora äran att bjuda in dig till årets lärarstudenthändelse. Du är välkommen till Lärarstudentmötet 2019!

Lärarstudentmötet träffas lärarstudenter från hela Sverige för att prata lärarutbildning, umgås och fatta beslut om vilken politik Lärarförbundet Student ska föra, och om vilka som ska representera organisationen. Just i år är det en extra spännande helg som väntar. Vi har en förändrad organisation som gör oss än starkare, och som gör din röst extra viktig. Vi formar framtidens lärarstudentorganisation! Varför? För att vi blivande lärare måste ha ett stort inflytande över våra utbildningar. Vi utgör framtiden i skolan, och vi måste bli lyssnade till!

Helgen kommer dessutom kantas av intressanta föreläsare, talare och inspirerande workshops!
Se till att attenda vårt facebook-evenemang för att inte missa någon information.

Är du inte tillräckligt erfaren för att åka på Lärarstudentmötet? Bullshit!

Lärarstudentmötet träffas lärarstudenter från hela Sverige för att prata lärarutbildning, umgås och fatta beslut om vilken politik Lärarförbundet Student ska föra, och om vilka som ska representera organisationen. Just i år är det en extra spännande helg som väntar. Vi har en förändrad organisation som gör oss än starkare, och som gör din röst extra viktig. Vi formar framtidens lärarstudentorganisation! Varför? För att vi blivande lärare måste ha ett stort inflytande över våra utbildningar. Vi utgör framtiden i skolan, och vi måste bli lyssnade till!

Jag själv deltog på mitt första Lärarstudentmöte med några månaders lärarstudier i ryggen. Jag darrade lite i knäna på vägen dit, men aldrig, ALDRIG har jag ångrat att jag tog möjligheten att delta. Tack vare Lärarstudentmötet, och Lärarförbundet Student, har jag vunnit ett värdefullt lärarstudent-nätverk som jag vet att jag kommer att ha nytta av under hela mitt liv.

Sverige står inför en enorm lärarbrist. 65 000 lärare beräknas saknas. Det kommer att påverka oss, och vårt kommande yrkesliv. Jag vill därför uppmana dig som lärarstudent och blivande lärare: kräv de förutsättningar du behöver! Kräv den utbildning du har rätt till! Och sist men inte minst: organisera dig! Tillsammans är vi starkare.

Lärarstudentmötet 2016 blev början på mitt Lärarförbundet Student-äventyr.
Kanske LSM 2019 är början på ditt?
Vi ses där!

Läs mer här om hur du anmäler dig!

Maria Guthke
Ordförande
Lärarförbundet Student

Öppet brev Worlds Teachers' Day

Världen över saknas det 69 miljoner lärare. Årets världslärardag har som tema att unga lärare är framtiden för professionen. Men det betyder också att unga lärare och lärarstudenter behöver inflytande över läraryrkets framtid. Därför skrev nordiska lärarstudentorganisationer ett öppet brev.

To whom it may concern!

This World Teachers' Day we are recognizing the importance of young teachers and the need of them to safe guard the future with inclusive and equitable quality education and lifelong learning opportunities for all. We, as representatives of Nordic student teachers, stand behind your joint message. We would like to take up your call to promote the emergence of a vibrant teaching force. But we would even like to state that even though young teachers and student teachers are the future of the teaching profession, we are even the present. You need to involve young teachers and student teachers in that work. You need to listen to their concerns and ideas to succeed with your mission to reaffirm the value of the teaching mission and strengthen the teaching force.

Yours sincerely,

NLS studerandeforum

student representatives within the Nordic Teachers’ Council

Fråga Specialpedagogen!

Anna Bengtsson, specialpedagog

Anna Bengtsson, specialpedagog

Elevhälsoteamen kan innehålla många olika yrkesprofessioner börjar vi märka. En profession som många lärarstudenter kanske redan har mött under VFU:n är specialpedagogen. Vi intervjuar här Anna som berättar för oss om hur hon brukar arbeta i elevhälsoteamet.

Hej! Vad heter du och vad arbetar du med?
Jag heter Anna Bengtsson och arbetar som specialpedagog på en F-6 skola med ca 280 elever. Skolan ligger lantligt i en kommun i Västra Götalands län.

Hur länge har du arbetat som specialpedagog?
Jag har arbetat som specialpedagog sedan 2008. Innan det arbetade jag som lärare i 12 år.

Vilken är din roll i elevhälsoteamet?
Som specialpedagog är jag tillsammans med speciallärare den profession som bidrar med den specialpedagogiska kompetensen i elevhälsans tvärprofessionella arbete. En vanlig missuppfattning är att den specialpedagogiska kompetensen innebär en expertkunskap kring de elever som är i störst behov av stöd. Jag har märkt att denna förväntan ibland blir ett hinder som ofta leder till att specialpedagogens kompetens bara används på individnivå och därmed endast kommer några elever till del. Jag skulle istället beskriva det som att den specialpedagogiska kompetensen handlar om att bidra till att bredda skolans lärmiljöer och göra dem tillgängliga för alla elever. Den specialpedagogiska kompetensen ska användas även på grupp- & organisationsnivå och främst i det förebyggande och främjande arbetet.

Så vad innebär det här lite mer konkret då?
Ja, det här uppdraget delas med övriga professioner inom elevhälsan och med lärare. Därför är samverkan inom skolan avgörande. Ett första exempel det som kallas EHM – elevhälsomöten, en modell som jag tillsammans med kollegor utarbetade när jag var anställd på Bergsjöskolan i Göteborg.

EHM möjliggör kontinuerligt samverkan mellan lärare och elevhälsans professioner kring elever, grupper och lärmiljöer. EHM blir som att kontinuerligt ta temperaturen på verksamheten för att möta lärarna där de är. För att fånga upp det som oroar och det som är svårt men också det som fungerar bra. Utifrån lärarnas utmaningar ägnas mötet sedan åt att lära av och med varandra för att utveckla arbetet vidare. Varje möte mynnar ut i en konkret planering hur arbetet ska fortsätta, på alla nivåer. Planeringen dokumenteras i det vi kallar spindeldokument och arbetet följs upp systematiskt så att all berörd personal hålls informerade om hur arbetet fortgår. EHM är navet i skolans elevhälsoarbete och ersätter traditionellt elevhälsoarbete där lärare ofta får stöd av elevhälsan i ett senare skede genom att göra anmälningar till elevhälsoteamet. EHM minskar därför glappet mellan lärare och elevhälsa. Många skolor kämpar fortfarande med att överbrygga det här glappet.

På EHM bidrar jag som specialpedagog med ett relationellt perspektiv – förståelsen för hur elevers behov uppstår i mötet med lärmiljön. Jag bidrar med kompetensen att kartlägga och analysera för att få syn på samband mellan lärmiljön och elevens behov. Det handlar också om att synliggöra hinder & möjligheter så att riskfaktorerna kan undanröjas och friskfaktorerna stärkas.

Har du några exempel på hur arbetet tillsammans med lärare kan se ut?
Jo, den specialpedagogiska kompetensen tas tillvara i samarbete med lärare för att skapa goda och tillgängliga lärmiljöer. Detta till exempel genom

• en utredning om behov av särskilt stöd och eventuellt utarbetande av åtgärdsprogram.
• uppföljning och utarbetande av extra anpassningar.
• analys av arbetet med extra anpassningar för att få syn på mönster på gruppnivå som i sin tur används för att utveckla undervisningen och ”bredda lärmiljön”.
• vid bedömning av elevers kunskapsutveckling utifrån exempelvis bedömningsstöd – på individnivå men också på gruppnivå.
• lärande besök/observationer av undervisningen som följs upp genom samtal.

I den specialpedagogiska kompetensen ingår också att kunna leda och föra kvalificerade samtal, något som används i det arbete jag har nämnt tidigare eller vid t ex handledningstillfällen. Andra tillfällen är när jag leder överlämningar inom skolan eller mellan skolor eller vid lärande samtal där kollegiet har läst gemensam litteratur. Alla dessa moment, som jag har beskrivit, finns inbyggt i organisationen som en del av skolans rutiner vilket betyder att jag som specialpedagog har flera möjligheter till samarbete med lärare utöver det som sker mer spontant.

Min specialpedagogiska kompetens tas också tillvara på organisationsnivå där jag i samarbete med skolledning leder skolans pedagogiska arbete.

Kan du nämna några viktiga komponenter i ditt samarbete med lärare och ser du några utvecklingsområden i det samarbetet samt i elevhälsoteamets arbete i stort?
I mitt fall får jag använda den specialpedagogiska kompetensen så som det är tänkt, det vill säga på individ-, grupp- & skolnivå både i det åtgärdande OCH i det förebyggande och främjande arbetet, det är ingen självklarhet utan en utmaning för många skolor.


Det allra viktigaste för att få till ett nära samarbete mellan specialpedagog och lärare i det förebyggande och främjande arbetet med fokus på att skapa breda, tillgängliga lärmiljöer är att det finns tid och plats för det här arbetet, inbyggt i organisationen. För att det ska bli möjligt behöver skolledningen ha kunskap och förståelse för hur den specialpedagogiska kompetensen kan tas tillvara. I ett välfungerande samarbete mellan skolledning och specialpedagog kan bra organisatoriska förutsättningar skapas. Det ökar chansen för att lärare redan i planeringen men också i uppföljningen och i utvärdering och utveckling av undervisningen – kan dra nytta av specialpedagogens kompetens. 


Tack Anna för uttömmande svar på våra frågor! Nu vet vi mer om hur vi kan arbeta med specialpedagoger i framtiden.

Lärarens arbete med Elevhälsoteamet

Hanna Jönsson, lärare

Hanna Jönsson, lärare

För oss lärarstudenter är det såklart också viktigt att veta hur en lärare ser på samarbetet med elevhälsoteamet. Gabriella Johansson har därför intervjuat en lärare om detta!

Som en del i satsningen att ge studenter bättre kunskap om elevhälsoteamet och hur man kan samarbeta med dem har vi förstås också sett lärarperspektivet som en viktig del. Vilken betydelse har egentligen elevhälsoteamet för läraren? Har man ens någon nytta av dem i skolan? Vi har pratat med Hanna som tidigare varit en del av Lärarförbundet Student, men nu gått vidare till skolans värld.

Hejsan! Vem är du?
Hej! Jag heter Hanna Jönsson och jag kommer ursprungligen från Östersund men är numera bosatt i Uppsala. Jag gick lärarutbildningen i Uppsala och tog examen VT18. Jag är därmed inne på mitt andra år som lärare, just nu arbetar jag i en årskurs 2.

Hur ser ditt samarbete med elevhälsoteamet ut?
Jag samarbetar med EHT (elevhälsoteamet) vid alla tillfällen som jag ser en oro hos elever och vid tillfällen där kunskapen inom arbetslaget inte räcker till. Främst sker mitt samarbete via en nära dialog med speciallärare på skolan.

Vilken påverkan har EHT för dig som lärare?
EHT har en stor betydelse då de sitter på kunskaper som varken jag eller mina närmsta kollegor har. Det är en expertgrupp som fokuserar på att stötta lärare i deras dagliga arbete med att hjälpa elever som har identifierats med olika typer av svårigheter.

Hur ser ett händelseförlopp ut när du behöver arbeta med elevhälsoteamet?
Som lärare identifierar vi ofta olika typer av svårigheter och försöker att göra olika typer av extra anpassningar i klassrummet, tar kontakt med VH (vårdnadshavare) och försöker i första hand ta hjälp av nära kollegor. Vi kan också ta hjälp av kurator eller skolsköterska om vi anser att det är lämpligt för situationen. När kunskapen inte räcker till eller vi behöver stöd från andra skriver vi en blankett till EHT utifrån det vi har identifierat och det vi redan gjort för eleven. Ärendet diskuteras sedan på möten med EHT och vi får en återkoppling. Vid vissa tillfällen bjuds läraren in till kommande möte för vidare diskussion.

När har du fått din kunskap kring hur man som lärare behöver samarbeta med elevhälsoteamet?
Kunskapen om EHT har jag främst lärt mig som yrkesutövare, det är nog främst för att det ser olika ut på olika skolor, beroende på om de är stora eller små och hur organisationen är uppbyggd. Via utbildningen fick jag kunskapen om att de finns och vilka personer som ofta ingår.

Vad vill du slutligen skicka med till alla blivande lärare?
Elevhälsoteamet är superviktigt! Framförallt är det också väldigt viktigt att elevhälsoteamet är välfungerande på skolan. De som ingår i EHT har kompetenser som jag som lärare inte har, så det är därför av stor vikt att EHT är nära på plats och att det är lätt att nå dem. För de finns ju där för att stötta mig som lärare och för att se till att eleverna på skolan mår bra.

Fråga skolpsykologen!

Mattias Norlund, skolpsykolog

Mattias Norlund, skolpsykolog

Vi fortsätter temat kring fokusfrågan om psykisk ohälsa och intervjuar en skolpsykolog om arbetet i elevhälsoteamet!

Hej Mattias! Vem är du och vad gör du?

Hej! Mattias Norlund heter jag, jag jobbar som skolpsykolog på lite olika skolor i Västerbotten och i Norrbottens inland. Mest jobbar jag på en skola i Sorsele. Det är en F-9 skola med totalt 234 elever. Det är en kommunal skola i glesbygd, trots att den ligger i kommunens centralort.

Spännande! Hur länge har du arbetat som skolpsykolog?

Jag har arbetat som skolpsykolog i två år ungefär. Tidigare har jag arbetat med ungdomar på andra sätt, både inom habilitering och på en SiS institution. Arbetet på SiS institutionen handlade om att utreda ungdomarnas problematik, med syftet att identifiera framkomliga vägar och rekommendera insatser för att få en ungdom på rätt bana igen efter sluten ungdomsvård eller psykisk ohälsa.

Vilken är din roll i elevhälsoteamet?

Min roll är att stå för ett vetenskapligt psykologiskt perspektiv på eleverna i skolmiljön. I praktiken innebär det att jag lyfter ett sådant perspektiv i möten med vårdnadshavare, personal och liknande. Jag utför i arbetet som skolpsykolog nivåbedömningar, jag handleder lärare i elevärenden, utför observationer i klassen med mera. Jag har en del samtal med elever också, men kuratorn tar de flesta elevsamtalen. Kuratorerna jag möter är alldeles fantastiska i min mening. I praktiken kan en som skolpsykolog hamna i en situation att om inte kuratorn ”räcker till” kan det ofta handla om en problematik som skall hanteras inom primärvården eller BUP istället. Tiden är en viktig faktor att väga in i vårt arbete också. Det kan vara svårt att hinna med exempelvis elevsamtal beroende på omständigheterna i den specifika tjänsten.

Jag kan ju egentligen bara tala för hur arbetet går till på de skolor jag arbetar på, men mitt intryck är att det kan vara lite utav en djungel av olika teorier och insatser cirkulerar. Dessa kan ibland även sakna vetenskaplig förankring och tyvärr saknas ibland också beprövad erfarenhet. Då kan en väl säga att det blir lite av skolpsykologens ansvar att visa vägen, angående hur det vetenskapliga läget ser ut och vad som därför är en lämplig insats i ett ärende med en elev.

Vad tycker du är extra viktigt i ditt samarbete med läraren?

Den allra viktigaste komponenten tror jag är prestigelöshet. Lärarna sitter med kunskap om eleven som jag oftast inte har. Det kan ju vara hur eleverna fungerar i vardagen, i ett klassrum och liknande. Jag besitter istället kunskaper om psykologi och vilka sådana aspekter som kan spela in, detta är kunskaper som lärarna istället oftast inte har. Om båda har ett öppet sinne så brukar det gå att hitta lösningar på de flesta situationer. Det kanske är en floskel men samarbete är verkligen nyckeln. Sen är det såklart viktigt att alla får tillräckligt med tid för att utföra sitt arbete också.

Hur ser samarbetet med lärare ut nu och ser du några utvecklingsområden däri eller i elevhälsoteamens arbete i stort?

Jag tycker att samarbetet fungerar väl i enskilda ärenden och det fungerar alltid allra bäst när vi väl har kommit in i själva ärendet. Vi är mitt uppe i att förändra hur vi inom elevhälsan organiserar oss just för att komma närmre lärarna. Detta är definitivt ett utvecklingsområde, vi har nu börjat rotera runt bland arbetslagen och kan på så sätt lösa vissa ärenden vid sittande bord, tillsammans med arbetslagen. Jag tror att det då blir tydligare för exempelvis lärare hur vi i elevhälsan tänker kring olika utmaningar.

Tack Mattias! Nu vet vi lite mer om vad vi ska tänka på i samarbetet med skolpsykologen, när vi är yrkesverksamma lärare.