Lärarförbundet
Bli medlem

Sluta straffa de sjuka!​

Jens Ranta, arbetsmiljöexpert på Lärarförbundet

Jens Ranta, arbetsmiljöexpert på Lärarförbundet

Blir 2018 det år då regeringen ser till att Försäkringskassan upphör med sina rättsosäkra bedömningar av sjuka människors arbetsförmåga? Jens Ranta, arbetsmiljöexpert på Lärarförbundet, gästbloggar på utredarbloggen.

Det skulle välkomnas, rent av vara fantastiskt för alla de som hamnar mellan stolarna efter att de fått avslag på sjukpenning av Försäkringskassan. Sjuka människor behöver nämligen ekonomisk trygghet, inte en ekonomisk giljotin. Den stress många sjuka upplever på grund av ekonomisk otrygghet leder troligen till att många förblir sjuka än längre.

Naturligtvis bär Försäkringskassan även ett eget ansvar, men riktlinjerna kom från regeringen. Målsättningen som sattes kring sänkta sjuktal kan vara ett av de sämsta politiska beslut som någonsin har fattats. Att dessutom ge Försäkringskassan i uppdrag att bidra var än värre. Att avslagsfrekvensen beträffande sjukpenning ökade i samband med beslutet om det satta målet är näppeligen ett slumpartat samband.

Och än en gång: alla politiska partier har i någon mån bidragit till att sjuka riskerar att trasas sönder i en best till system. Inget parti kan slå sig för bröstet i den här frågan.

Riksdagspolitiker och regeringen måste se till att:

  1. Sjuka inte längre ska straffas.
  2. Försäkringskassan upphör med att överpröva läkares bedömning av arbetsförmågan annat än i rena undantagsfall.
  3. Prövningen av arbetsförmåga ska ske mot riktiga arbeten, inte mot fiktiva sådana. Den ska ske mot ordinarie arbete så långt det bara är möjligt och så länge som möjligt hos arbetsgivaren.
  4. Alla sjuka erhåller relevant rehabilitering och arbetsanpassning - tidiga insatser ger oftast bäst resultat.
  5. Försäkringskassan arbetar mer med att ge stöd till samtliga aktörer i samband med sjukskrivning och rehabilitering i en förstärkt koordinerande roll.
  6. Arbetsmiljöverket ges möjlighet att inspektera även vid situationer som berör enskild arbetstagare, exempelvis vid obefintlig arbetsanpassning och rehabilitering.
  7. Företagshälsovården bör ses över i ett brett perspektiv. Mindre resurser läggs per anställd och år och allt mindre på stöd i samband med förebyggande arbetsmiljöarbete. Varför? Det vore troligen klokt att ge enskilda möjlighet att besöka exempelvis läkare/psykolog utan att arbetsgivaren initialt måste veta det.
  8. Chefer måste ges förutsättningar för att utöva ett gott ledarskap, med goda kunskaper, gott stöd, resurser och mandat.
  9. Mer och bättre insatser måste riktas mot att åtgärda/förebygga dålig arbetsmiljö, med tidig arbetsanpassning för att undvika att folk blir sjuka helt i onödan. Vi vet så oerhört mycket - varför använder vi inte all kunskap?

Att investera i en god arbetsmiljö är bland det klokaste en arbetsgivare kan göra. Mycket pang för pengarna, helt sonika.

Den som blir sjuk är inte den som ska straffas. Den som blir sjuk ska känna sig trygg, veta vad som gäller och få en rättssäkert administrerad sjukpenning. Det är en grundbult i ett välfärdsland som Sverige. Det krävs en långsiktigt hållbar lösning- inte någon politisk ping-pong match där reglerna ändras utifrån rådande politisk majoritet.

Ska folk arbeta längre i ett pensionshänseende måste vi se till att folk både vill och orkar arbeta längre. Att vi gör allt som går för att förebygga sjukdom och främja hälsa. Att folk får arbeta med det de är utbildade för. Annars kommer ett Sverige som ropar "KOMPETENSBRIST" att få skrika sig hes.

PS. Det vore mycket välkommet om beslutsfattare kunde upphöra med att lägga på ytterligare krav utan att se till att resurser tillförs. Det räcker nu. DS.


God Jul och Gott Nytt År från Lärarförbundets utredarblogg

God Jul önskar vi er alla!

God Jul önskar vi er alla!

Lärarförbundets utredarblogg vill med detta inlägg önska God Jul och Gott Nytt år och tacka alla läsare för att ni läser och sprider våra inlägg. Under 2018 kommer vi utveckla bloggen till nästa nivå men den julklappen öppnar vi först i januari. Hoppas du vill hänga med oss då!

2017 har varit ett spännande utbildningspolitiskt år. Skolan har under året varit på högkant i många politiska diskussioner och Lärarförbundet har oförtrutet arbetat på för att lärares förutsättningar ska förbättras. En viktig händelse i den nationella skolpolitiken är det betänkande som Skolkommissionen har presenterat med många skolpolitiska förslag som kan komma att göra stor skillnad i den svenska skolan. Regeringen har i höst lovat satsa 6 välbehövliga miljarder på skolan de kommande åren och nationella samlingsutredningen har föreslagit många bra förändringar av lärarlegitimationen. Men de stora frågorna om lärares arbetsbelastning och lärarbristen är fortfarande frågor där det behövs många och nya lösningar.

Om detta och mycket annat har vi skrivit bloggar om under året. Och för att underlätta för dig har vi sammanställt de inlägg som har publicerats i Lärarförbundets utredarblogg under de ett och ett halvt år som den har funnits. Vi önskar dig trevlig läsning!

Arbetsmiljö

Hög tid att bocka av lärares önskelista

December innebär inte adventssmys för lärare, istället peakar arbetsbelastningen. Det är helt ohållbart, skriver Lisa Heino i utredarbloggen.

Bättre arbetsmiljö i skolan och ett jämställt arbetsliv minskar deltidsarbetet.

Med tanke på den stora lärarbristen behöver vi ändra villkoren så att fler kan jobba heltid. Den totala tjänstgöringsgraden för lärare i grundskolan är 87 procent, vilket innebär att motsvarande 10 000 lärare skulle kunna tillkomma om förutsättningar för heltid var de rätta.

Kalla inte effektivisering för skolutveckling

Att kalla effektivisering av administration för skolutveckling, skriver Lisa Heino, utredare på Lärarförbundet, är att undergräva en ohållbar arbetsbelastning. För att lärare ska kunna göra sitt jobb behöver arbetsuppgifter tas bort!

Stress – måste vi leva med den?

Psykisk ohälsa ökar. Stress ökar. Försäkringskassan har börjat neka fler personer rätten till sjukpenning, märkligt nog utifrån att regeringen gett dem i uppdrag att sänka sjuktalen… Jens Ranta ombudsman gästbloggar om vad man kan göra för att få ett hållbart lärarliv.

Det är inte lärarna som ska få dåligt samvete av krav på lyft

Lisa Heino bloggar om varför kraven på "lyft" inte är lyftet för svensk skola.

Skyddsombud med fackligt stöd ger bäst arbetsmiljö

Svenskt Näringsliv kräver modernare regler kring skyddsombuden. En modernisering vore dock inte att kapa banden mellan fack och skyddsombud. Tvärtom är det när skyddsombudet har fackligt stöd som arbetsmiljön blir bäst, skriver våra gästbloggare Cyrene Martinsson Waern och Hans Flygare.

Inte läge slå sig för bröstet i lärarbristens Sverige

Förra året återvände glädjande nog 3100 lärare till yrket. Men vad hjälper det när arbetsbelastningen gör att allt fler lärare sjukskrivs p g a stress. Lisa Heino bloggar om vad som får lärare att lämna respektive komma tillbaka till yrket.

Förbjud håltimmar – nej men förbjud ogenomtänkt signalpolitik

Att förbjuda håltimmar är ett ogenomtänkt förslag som kommer ge motsatt effekt. Fler lärare kommer bli sjuka av en ännu högre arbetsbelastning. Förbjud ogenomtänkta risker för lärares överlevnad istället, skriver Lisa Heino.

Arbetsmiljön i skolan påverkar resultaten

Det finns ett samband mellan lärares sjuktal och resultaten i skolan. Det visar rapporten Arbetsmiljön det största hindret för bättre skolresultat som vi i Lärarförbundet släppte tillsammans med Sveriges Elevkårer i Almedalen 2017.

När kommer ”Samling för lärares välmående”?

Fler idrottstimmar och ökade krav på daglig rörelse för eleverna. Ett helhetsgrepp på elevernas fysiska och psykiska hälsa ska nu tas av flera departement. Lisa Heino bloggar om vikten av att förebygga oönskade konsekvenser av satsningarna.

Skolutveckling- när allas perspektiv tas på lika stort allvar

Diskussionen om hur skolan ska utvecklas sker ofta i frånvaron av de som nu verkar i skolan. Lisa Heino bloggar om vikten av motsatsen.

Hur ska elever vilja bli lärare när arbetsmiljön avskräcker?

Lisa Heino bloggar om ordet "slarv" i Arbetsmiljöverkets rapport och vikten av en god arbetsmiljö i skolan för att eleverna själva ska vilja bli lärare.

Lärares förutsättningar för arbetsro utgör elevers förutsättningar för studiero

Skolinspektionens skolenkät bland elever i årskurs 9 visar bl a på hur eleverna upplever trygghet och studiero i skolan. Utredare Lisa Heino bloggar om nödvändigheten att se till förutsättningarna på varje skola, innan man drar förenklade och skuldbeläggande slutsatser.

Daglig rörelse för eleverna kräver ökat tempo i lärarnas ekorrhjul

Att införa krav på daglig rörelse för alla elever ger konsekvenser på varje skola, varje dag. Var finns förståelsen för helheten, undrar Lisa Heino som bloggar om regeringens förslag om daglig rörelse istället för fler idrottstimmar.

Arbetsbelastningen för lärare och förskollärare måste komma i första rummet

Arbetsbelastningen för lärare orsakar allt högre sjuktal, inte minst för förskollärare. Därför måste både stat och huvudmän göra konsekvensanalyser av vad reformer innebär för arbetsbelastningen. Ett exempel på bristande analys är Stockholms stads utökade vistelsetider på förskolan.

Förskola och förskoleklass

Förskollärare – det största bristyrket

Arbetsförmedlingens rapport ”Var finns jobben: Bedömning för 2017”. Visar svart på vitt – förskollärarbristen är inget annat än alarmerande. Men att förskollärarbristen är extremt allvarlig borde inte slå ned som någon bomb.

Om förskollärarbristen, gruppstorlekarna och vikten av att lyssna på professionen

I det här blogginlägget står förskolan och dess lärare i fokus. Förskollärare vill massor, kan massor och uträttar massor varje dag. Men de behöver en hållbar organisation där de kan ta sitt yrkesansvar – utan att det sker på bekostnad av deras egen hälsa.

Satsa på förskoleklasslärarna – experter på övergångar och ovärderliga för elevers lärande

Det surras om förskoleklassen! Nytt läroplansavsnitt ska implementeras och det pågår diskussioner om åtgärdsgaranti och obligatorium. Samtidigt är bristen på pedagogisk utvecklingstid ständigt aktuell. För att ta tempen på förskoleklassen och få input i arbetet bjöd vi in till rundabordssamtal.

Glädjande trendbrott för förskollärarnas kompetensutveckling

Äntligen visar regeringen upp ambitioner för förskolans och förskollärarnas utveckling. I budgetpropositionen för 2017 tillskjuts resurser för att förskolan ska ingå bland annat i de nationella skolutvecklingsprogrammen.

Likvärdighet

Finns det ett skatteläckage i skolan?

Finns det ett skatteläckage i skolan – att skattepengar försvinner ut utan att de kommer till användning? Vissa debattörer anser detta. Till en del kan man nog ge dem rätt, men det skatteläckage som finns, finns inte riktigt där de tror.

Att blunda med ett öga och kisa med det andra

När man diskuterar skolan och dess kvalitet måste man klara av att ta in flera perspektiv. Den som bara ser ett perspektiv blundar med ett öga, samtidigt som den kisar med det andra och säger att det den ser är den sanna verkligheten.

Anmälningstid inte förenligt med skolvalsperioder

Att använda kötid som urval till fristående skolor ställer till problem. Ett förslag på hur man ska lösa det är en skolvalsperiod en kort tid från skolstart. Det finns en populär skola som tillämpar det i kombination med kötid. Lärdomarna är inte entydigt positiva.

Hög tid avskaffa köer

Att kötider till skolor bidrar till skolsegregationen är känt sedan tidigare. Idag lyfter dock DN en ytterligare effekt av kösystemet – vissa populära skolor får en koncentration av elever födda det första kvartalet. De enda elever som inte är födda då är de som har tagits in via syskonförtur.

Skillnaden mellan elever i en skola bör vara större än skillnaden mellan skolor

Då och då lyfts i den skolpolitiska diskussionen frågan om skillnader inom respektive mellan skolor när det gäller resultat. Ett förekommande, men irrelevant, påstående är att eftersom mellanskolskillnaden i resultat är mindre än inomskolskillnaden så bör vi koncentrera oss på den sistnämnda.

Oroväckande att skillnaden mellan skolor ökar

Härom veckan släppte OECD en Pisa In Focus "Where did equity in education improve over the past decade?". Den handlar om hur likvärdigheten i skolan har utvecklats i olika länder mellan åren 2006 och 2015, de år som naturvetenskap har varit huvudämnet i Pisaundersökningen.

Förordning för fler förstelärare i utanförskapsområden ger motsatt effekt

För att få fler förstelärare i skolor med stora utmaningar, kan vissa skolor söka statsbidrag för detta. Men kraven i förordningen stjälper istället för hjälper, skriver Lärarförbundets utredare Lisa Heino.

Friskolor med kö kan nu ta emot nyanlända elever- men bara Kunskapsskolan har visat intresse

En lagändring har gjort det möjligt även för friskolor med kö att ta emot nyanlända elever. Lisa Heino bloggar om att det tyvärr inte är alla friskolor som utnyttjat den möjligheten.

Fördela resurserna till gymnasiet kompensatoriskt

Även resurserna till gymnasieskolan bör fördelas kompensatoriskt. I denna fråga går Malmö och Helsingborg före. Detta borde fler kommuner följa.

Aktivt skolval i sig inte lösningen på skolsegregationen

Är aktivt eller obligatoriskt skolval en lösning på den segregation som uppstår på grund av rätten att välja skola, eller är det ett stickspår? Den frågan blir allt mer aktuell, eftersom Skolkommissionen i sitt delbetänkande är inne på aktivt skolval, samtidigt som flera politiska partier är för.

Skolor med stora utmaningar är inte detsamma som en dålig skola

Sverige ska ha nolltolerans mot dåliga skolor, är moderaternas nya skolpolitiska giv. Frågan är dock vad som är en dålig skola. Är det verkligen vad moderaterna och partiledaren Anna Kinberg Batra säger? Eller är det föräldrars utbildningsnivå som är förklaringen?

Högskola, lärarutbildning och legitimationsfrågor

Alla nyexaminerade lärare har rätt till en introduktionsperiod

Det är nu klarlagt att nyexaminerade lärare har rätt till en introduktionsperiod av högkvalitet. En introduktionsperiod är en central fas i en lärarkarriär, både för att den fungerar som en övergång mellan utbildning och yrke, men också för att den kan adressera frågeställningar som inte kommer upp.

Myten om pressen på högskolelärare att godkänna studenter

Den spridda bilden att finansieringssystemet pressar lärare på högskolan att godkänna studenter stämmer illa överens med hur det i praktiken fungerar. Diskussionen har en olycklig underton av att genomströmning inte är viktig, när den borde handla om att skapa bättre förutsättning för genomströmning.

Äntligen förlängning av VAL - men lärarbristen kräver fler steg

Nyligen kom regeringen med det välkomna beskedet att det så kallade VAL-projektet ska förlängas. Lärarförbundet har i olika sammanhang tryckt på för en förlängning och det är en lättnad att regeringen nu har lyssnat. Vi ser fram emot att fler steg tas.

Lärarutbildningen i allianspartiernas budgetmotioner för 2017.

Allianspartiernas olika förslag om lärarutbildning i årets budgetmotioner beskrivs och kommenteras i detta inlägg.

Märkligt ta ställning mot legitimation för fritidspedagoger

Centerstämman röstade i helgen nej till en motion om legitimation för fritidspedagoger. Jag var inte på plats och lyssnade men när jag så här i efterhand tar del av partistyrelsens motionsyttrande misstänker jag att det gick fort och fel.

Lärarleg och behörighet i fritidshem – gör om gör rätt

Mycket kan man säga om legitimationsreformen – på det stora hela en mycket viktig reform – men en sak är säker. Flera fallgropar hade kunnat undvikas om den hade varit ordentligt utredd. Konstigast av allt är hanteringen av frågan om behörighet i fritidshem.

Moment 22 för lärare som undervisar yngre elever i SvA

En tidigare brist i behörighetsreglerna gjorde att grundlärare som läst svenska automatiskt blev behöriga att undervisa i SvA. Trots ändrat regelverk får de inte läsa in kompetensen inom Lärarlyftet - eftersom de redan är behöriga.

Den högre utbildningens roll för en hållbar utveckling – arbetet med Agenda 2030

I Agenda 2030 har högre utbildningen har en viktig roll. Problembilden är likartad globalt - fler måste få tillgång till högre utbildning, lärosätena måste ge utbildningsuppdraget högre status och arbetsvillkoren för icke fast anställda måste förbättras.

Nationella prov och resultat

Svårt skapa goda progressionsmått

En fråga som alltid skapar diskussion är hur man ska mäta skolans resultat. Är det rimligt att bara se till en skolas faktiska betygsresultat eller behövs det något annat – ett progressionsmått – för att kunna uttala sig om en skola presterar väl eller inte?

Det blir inga lektioner i engelska i november, för det är nationella prov då

Nu har de nationella proven dragit igång i landet grundskolor. Lisa Heino bloggar om hur proven påverkar elevernas undervisningstid och skolornas hela organisation.

Sämre antagning till gymnasiet och högre utbildning ifall nationella prov får styra betyg

I debatten om hur styrande nationella prov ska vara för betyg finns det felaktiga föreställningar om att nationella prov garanterar likvärdigheten i betygssättningen. Konsekvensen blir istället att betygssättningen får sämre träffsäkerhet när det gäller antagning.

Resultaten är sämre, men ändå inte

Kunskapsresultaten sjönk kraftigt mellan 2016 och 2017. Men beror det på att svenska skola presterar klart sämre eller finns det någon annan förklaring?

Betyg i årskurs 6, en trollformel för mer arbetstid?

Allt mer tid av lärares fritid går till dokumentation och samtal med elever och föräldrar. Betygen i årskurs 6 är en förklaring. Lisa Heino bloggar om relevanta konsekvenser som Skolverkets utvärdering av betygen i årskurs 6 pekar på.

OECD vill inte bara mäta ämneskunskaper i PISA

Under TUACs oktobermöte stod bland annat OECD:s flaggskepp på skolområdet, PISA, på agendan. Det föranleder mig, så här i upptakten inför släppet av de senaste PISA-resultaten, att skriva lite om PISA:s nutida och framtida utveckling.

Nationella prov – till vilken nytta?

Lärare och elever lägger ner extremt mycket tid och kraft på nationella prov. Är det värt det? Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare på Lärarförbundet ifrågasätter den statliga utredningens slutsatser om proven.

Skolinspektion

Ha råg i ryggen istället för ha ryggen fri

Uttrycket "ryggen fri" hörs med jämna mellanrum i skolvärlden. Lisa Heino bloggar om varför det inte får vara utgångspunkten för läraryrket.

Vad har Skolinspektionen inneburit för läraryrket som profession?

Att Skolinspektionen, trots ett vällovligt syfte, har fått oönskade effekter för skolledares arbetsbelastning och för läraryrket som profession visar forskaren Anders Ivarsson Westerberg i en ny rapport från Södertörns högskola.

Övrigt

Hem- och konsumentkunskap – ämnet som är mindre än minst

Grundskolans minsta ämne sett till antal timmar är hem- och konsumentkunskap. Lisa Heino bloggar om att inte ens dessa timmar planeras in i elevernas schema. Förutsättningarna för detta framtidsbyggande ämne är inte på något sätt optimala.

En orimlig fluktuation av andel barn i särskolan de senaste 25 åren

Hur riktlinjerna för placering i särskola fungerar spelar stor roll både för det enskilda barnet och verksamheterna i särskolan och grundskolan. Under det senaste kvartsseklet har det varit en variation på mer än 50 procent, vilket försvårat för verksamheten.

Modersmålslärare- nyckelspelare i ett flerspråkigt Sverige

Under en hel dags rundabordsamtal diskuterade en grupp modersmålslärare frågor som rör specifikt deras yrkesgrupps arbete. Utredaren Lisa Heino deltog och bloggar om samtalet och de frågor som Lärarförbundet driver för just modersmålsundervisningen.

Ökar antalet lärare utanför skolan?

Hur många lärare befinner sig egentligen utanför skolan och blir de fler eller inte? Den frågan väcks efter den publicering som DN gör idag om att det är färre examinerade som lämnar läraryrket efter få år idag jämfört med för tio år sedan.

Nationell samling – en viktig dialog för att nå resultat

Under flera år har Lärarförbundet deltagit i Nationell samling för läraryrket som är regeringens forum för dialog med skolans olika intressenter.

Lärare – syns de inte, finns de inte?

Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare, bloggar om betydelsen av hur lärare framställs och om och hur de får komma till tals.

Låt proffsens toppa laget – annars blir det inga mål

Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare bloggar vidare om den symbolladdade avsaknaden av lärare i satsningar som rör skolan, i det här fallet Läsdelegationen.

Klåfingrighet ökar inte resultaten

Politiker vill lämna avtryck genom att lansera reformer eller andra former av politiska åtgärder som visar på handlingskraft. Det är förståeligt men också problematiskt.

Var fjärde nyexaminerad lärare lämnar inte yrket inom tre år

Ett vanligt påstående är att var fjärde nyexaminerad lärare lämnar yrket inom kort tid. Nu senast var det Sydsvenskans ledarsida som påstod detta. Men trots att det upprepas ofta i debatten är påståendet inte sant.

Regeringen vilseleder med statistik

Regeringen säger i årets budgetdebatt att det under alliansregeringens tid försvann en massa personer från grundskolan, samtidigt som det tillkommit en mängd de senaste åren. Att påstå det är bara att försöka vilseleda med statistik.

Svårt skapa goda progressionsmått

Hur ska skolans resultat mätas? Progressionsmått kräver mer än många tror.

Hur ska skolans resultat mätas? Progressionsmått kräver mer än många tror.

En fråga som alltid skapar diskussion är hur man ska mäta skolans resultat. Är det rimligt att bara se till en skolas faktiska betygsresultat eller behövs det något annat – ett progressionsmått – för att kunna uttala sig om en skola presterar väl eller inte?

För ett tag sedan höll Centerpartiet och Friskolornas riksförbund ett gemensamt seminarium om progressionsmått eller så kallade value added-mått. (För den som är nyfiken hade Friskolornas riksförbund ett liknande seminarium i Almedalen i somras.) Några olika saker slog mig under det seminariet:

Först och främst är det rätt klart att faktiska betygsresultat säger rätt lite om en skola presterar väl eller inte. En väldigt stor del av resultaten beror på utomstående faktorer, framför allt föräldrarnas utbildningsnivå. Därför är det bra med andra sätt att mäta hur väl skolor presterar, inte minst hur de förbättrar elevernas kunskaper. Frågan är bara hur sådana mått ser ut och hur de ska genomföras.

Den andra saken är politikernas önskan om att få till ett sådant här system, som står i bjärt kontrast till den skepsis som Skolverket tycks ha. Politikerna i den debatt som avslutade seminariet var rätt ense om att de ville se någon slags progressionsmått (något som bland annat Moderaternas Maria Stockhaus bloggade om).

I den presentation som Marie-Hélène Ahnborg från Ifous drog var hon rätt tydlig med att Skolverket ser en del problem, bland annat att det skulle krävas fler provtillfällen (något som redan stjäl en massa tid) och att det skulle kunna stimulera betygsinflation. Detta har gjort att det försök som Skolverket gjort för att få fram progressionsmått inte verkar lett någonstans.

Skolverkets Salsa fungerar delvis som progressionsmått

Idag har vi ett instrument som till en del fungerar som progressionsmått, Skolverkets Salsa-databas, där resultaten relateras till elevernas bakgrund och där skillnaden mellan en skolas förväntade värde och dess faktiska i någon mening kan tolkas som skolans insats. Salsa tyckte dock Liberalernas Christer Nylander var problematisk eftersom den riskerar att sänka förväntningarna på vissa elever.

Istället presenterades två stycken av fristående skolor egenframställda progressionsmått, ett för gymnasieskolan, som Academedia tagit fram, och ett för grundskolan som Internationella Engelska skolan (IES) tagit fram.

Academedias mått för gymnasieskolan innebär att man jämför elevernas snittbetyg när de börjar respektive slutar gymnasieskolan och ser om det har höjts eller sänkts – har skolan tillfört något.

I praktiken är det ett Salsainstrument för gymnasieskolan. Det skulle kunna förfinas genom att förklaringsvariabler som finns i Salsa läggs till (det används till exempel av Uppsala i deras gymnasiefinansieringsmodell för att träffsäkerheten blir högre om man kombinerar socioekonomiska variabler med betygsresultaten från grundskolan). Inget riktigt progressionsmått, men ändå ett funktionellt sätt att till en del fånga vad skolan gör.

Hur en progressionsmodell inte kan se ut

IES modell i sin tur bygger på jämförelser mellan nationella proven i år 6 och 9 och är ett lysande exempel på hur en progressionsmodell inte kan se ut. Den kort och gott mäter inte det den säger sig mäta. Vill ni ha något progressionsmått så använd i stället Salsa (där IES skolor oftast prestera bättre än förväntat).

Vad gör då IES? Jo, de studerar hur stora andel av deras elever som har minst C på de nationella proven i år 6 och i år 9, sedan jämför det de med hur det ser ut på kommunala skolor. Har det skett en förändring i hur stor andel av deras elever kontra andelen i de kommunala skolorna som uppnår C så ser det den förändringen som en skoleffekt. Tyvärr inget annat än rent bondfångeri.

I år 6 jämför IES äpplen med päron, och i år 9 en större äppelsort med plommon

En liknelse är att de i år 6 jämför äpplen med päron, för att i år 9 jämföra en större äppelsort med plommon och säga att förändringen däremellan går att tillskriva skolan.

Det första, men klart minsta, problemet är att de nationella proven inte är avsedda för den här sortens analyser. Det spelar sannolikt inte jättestor roll om inte många skolor har behövt använda reservproven, som inte säkert mäter samma saker som de ordinarie proven. Ett andra problem, dock fortfarande av det mindre slaget, är att rättningen varierar – av något skäl kanske man är snällare i 6:an än i 9:an, eller tvärtom (att använda nationella proven på det här sättet kanske leder till att man är lite strängare i 6:an och lite snällare i 9:an, till exempel).

Ett tredje problem är att det sker stora förändringar mellan åren vilka elever som går i de olika skolorna. IES mäter dock, enligt uppgift, endast hur det går för dem som gick i kommunala respektive deras egna skolor i både år 6 och år 9 (något som enligt Skolverket är möjligt). Oavsett kan elevförändringarna spela roll för resultaten – nya elever kan endera stimulera till bättre resultat eller försvåra undervisningsläget på skolan.

Till exempel hade IES 2 316 elever i sexan läsåret 2102/13 och 2 701 elever i nian 2015/2016 (de år som jämförelsen görs mellan). Det hade alltså tillkommit knappt 400 elever, vilket är en 17-procentig ökning av elevtalet; hur de eleverna presterar har vi ingen aning om, men de förändrar så klart resultatet för skolan – och om de sätts i klasser där de gamla eleverna går, kanske även hur de gamla eleverna presterar.

För kommunala skolor är motsvarande siffror 81 124 respektive 84 677. Det har alltså tillkommit några tusen elever. Dessa är i princip uteslutande nyanlända (sannolikt till och med fler eftersom de fristående skolorna vuxit med tretusen elever), vilka vi vet i sig har svårare att klara kraven och dessutom oftast har föräldrar med svag utbildningsbakgrund. Och även dessa elever kan ha en överspillseffekt på sina klasskamrater.

Slutsatsen är alltså att det uppenbart är olika elevgrupper de olika åren och även om vi rensar bort de elever som inte gjort bägge proven kan de förändrade elevgrupperna göra att resultaten förändras på ett annat sätt än de skulle göra utan att elevgrupperna förändrats.

Isolerar inte skolprestation från annat

Det fjärde och riktigt stora problemet med IES mått är dock att det inte isolerar skolprestation från andra saker. Det kanske inte alls är IES som presterar väl; det kanske är föräldrarna till dess elever som hjälper till mer med skolarbetet, låter barnen göra eftermiddagsaktiviteter som har positiv effekt på skolarbetet, ser till att läxorna blir gjorda i högre grad, skickar barnen på språkresor utomlands och så vidare. Jämförelsen med kommunala skolor tar naturligtvis inte in de aspekterna över huvud taget.

Och eftersom vi vet att just sådana saker brukar samvariera rejält med föräldrarnas utbildningsnivå är det intressant att konstatera att i Salsas tregradiga skala (där 1 är grundskole-, 2 gymnasie- och 3 högskoleutbildning) är genomsnittet för IES skolor i år 9 2,46, mot 2,21 för kommunala skolor. IES elevers föräldrar är alltså välutbildade i jämförelse med kommunala skolor och kan därmed misstänkas i högre grad göra saker som underlättar för sina barns skolgång.

Justerar inte för faktorer utanför skolmiljön

Detta visar att det klart inte är ett progressionsmått för skolan som IES tagit fram, eftersom det inte justerar för faktorer utanför skolmiljön. Just det som är det allra viktigaste i ett progressionsmått.

Reklamprodukt, inte progressionsmodell

IES modell är en reklamprodukt, inte ett progressionsmått! Och säger därmed lite om hur både IES skolor och någon annan skola i Sverige påverkar sina elever.

Modellen skulle kunna vara tillföra något av värde, men bara om den gjordes på följande sätt:

  1. du måste hitta syskonskolor som är helt jämförbara, de ska ligga i ungefär samma slags områden, ha ungefär lika välutbildade föräldrar och dessa ska ungefär samma ekonomi och liknande preferens för vikten av skolan
  2. du kan endast jämföra mellan elever som går på skolan både i år 6 och i år 9
  3. i ditt urval får du endast ha med skolor vars elevgrupper är ganska konstanta över åren
Progressionsmått måste isolera effekten av skolan

Ett riktigt progressionsmått måste isolera effekten av skolan från övriga effekter. I Sverige har det genomförts en studie, av forskarna Alan B. Krueger och Mikael Lindahl, som försöker komma runt problemet med att isolera skolans bidrag till kunskapsutvecklingen från övriga bidrag. Den handlar om effekten av minskade klasstorlekar (som för övrigt var positiv).

I den undersökningen gav de ett test i slutet på årskurs 5, ett i början på årskurs 6 och ett i slutet på årskurs 6, där den klasseffekt som de fann var skapad genom skillnaden mellan kunskaper i slutet år 5 och 6, med kontroll för förändringen av kunskaper mellan slutet på år 5 och början på år 6 för att på så vis justera för föräldraeffekt med mera. Att de behövde göra så visar på att ett bra value added-system skulle behöva innebära en än större provapparat (och trots det är det långtifrån säkert att de lyckades fånga alla utomskolseffekter).

Bygg vidare på Salsa

Det vore bra om skolsystemet kan få ett rimligt fungerande progressionsmått, utan att vi samtidigt behöver bygga ut provsystemet än mer. Själv tycker jag att det bästa vi skulle kunna göra för att få ett progressionsmått för grundskolan är att bygga vidare på Salsamodellen, genom att använda hela det likvärdighetsindex som Skolkommissionen har låtit ta fram. Då kommer precision att bli mycket högre, upp mot 75 procent av resultaten i en skola förklaras med hjälp av det. Den skillnad vi får fram då mellan förväntat och faktiskt värde kommer antagligen ganska väl fånga skolors insats.

För den som vill veta mer om den internationella diskussionen om value added-mått har Education International tagit fram en rapport som är klart läsvärd.

Hög tid att bocka av lärares önskelista

Foto: Unsplash

Foto: Unsplash

December innebär inte adventssmys för lärare, istället peakar arbetsbelastningen. Det är helt ohållbart, skriver Lisa Heino i utredarbloggen.

För lärare är inte december en månad som spontant förknippas med avkopplande glöggkalas och stämningsfulla Luciatåg. Luciafirandet kan däremot kräva en extrem stor arbetsinsats och jag vill här passa på att ge en eloge till alla musiklärare som fixat Lucian i år. Visst kan december innehålla roligheter, men som lärare innebär december framförallt en oerhört hektisk, intensiv och pressad arbetssituation. Adventshelgerna ägnas åt rättningshögar och bedömning av elevarbeten. Allt ska göras klart och allt måste hinnas med, men det är inte lärarna själva som har möjligheten att påverka kontexten, det är det annat som gör.

-Kan du sätta betyg med den vikarierande svenskläraren?
-Men jag har inte svenska.
-Men du har klassen i engelska.


En arbetsuppgift som aktualiseras i december är frågan om hur och vem som ska ansvara för en obehörig lärares betygssättning. Lärarförbundet har påtalat vilka förutsättningar en legitimerad lärare måste ha för att kunna ansvara för en obehörig kollegas betygsättning, men det inte alls på alla skolor som detta fungerar som det ska.

I december blir det även ofta brandutryckningar när kollegor blivit sjuka och inte kan komma tillbaka till skolan innan lovet. Vem ska ta hand om hens betygsättning i det akuta läget? Verksamma legitimerade lärare med hög arbetsbelastning får ofta plötsligt ännu mer att ansvara för.

- SO-läraren i åttan har blivit sjukskriven, du måste sätta hens betyg också.
- Men jag har 5 klasser redan, det är 600 betyg.

-Nu måste alla betyg vara införda i systemet innan den 13 december, för då ska kommunen uppdatera systemet, så de kan vara lediga till jul.


Själva införandet av omdömen och betyg i allehanda datasystem är ett bloggämne i sig. Det borde vara krav på huvudmännen att besluta deadline för detta i samråd med sina rektorer. Betyg finns bara i skolan och då måste det vara skolans kontext som bestämmer förutsättningarna. Man ska inte få göra en uppdatering, en systemöversyn, eller ett byte av ett datasystem för betyg veckan före skolavslutning!

Och varför ska betyg vara införda veckor före skolavslutningen? Alla elevers inlämningsuppgifter, prov och redovisningar måste vara klara och bedömda långt innan lovet börjar. Den där viktiga, garanterade undervisningstiden- inte är den prioriterad av alla huvudmän inte.

Själva införandet av betyg och omdömen i dessa datasystem, är en komedi i antal klickanden. Därutöver ska betygen skrivas ut, kontrolleras och skrivas under. Är allt detta jobb med betygsättningen sammantaget värt det vid höstterminens slut, fastän terminsbetygen inte fyller någon formell funktion för årskurs sex, sju och åtta?


- Se nu till att skicka med uppgifter till eleverna som ska vara lediga veckan efter jullovet.

- Men jag har inte ens hunnit tänka vad vi ska jobba med då.

- Men de kan väl läsa en bok och skriva en resedagbok?

- Jag har dem i kemi.


Decembers alla måsten ger tyvärr sammantaget en mycket pressad arbetssituation för lärare. Många stupar på målsnöret, andra sover sig igenom hela jullovet för att kroppen helt enkelt inte orkar göra annat. Jag vill inte höra om fler lärare som blir sjukskrivna före jul av utmattning, eller som bestämt sig för att gå ner i arbetstid efter juluppehållet för att orka jobba vidare som lärare. Vi kan inte ha det så här!


-Jag ska jobba 80% för att ha en dag till rättning och planering.


Hur vore det att lyssna på vad lärarna själva säger? Ser man till vad lärare helst skulle vilja förändra i sin arbetssituation, handlar det om få mer tid för planering och uppföljning. Det vittnar Lärarförbundets Medlemsdialog om där hela 36 000 lärare, skolledare och lärarstudenter bl a ger sin syn på sin arbetssituation (länk). Är det för mycket begärt? Svar nej! Sveriges lärare önskar sig inga månlandningar eller mirakel i julklapp, de vill få tid att kunna planera och följa upp sin undervisning på det sätt som de själva avgör är det bästa. Om inte det blir årets julklapp 2017 från beslutsfattare, kommer de få skriva lärare högst upp på sina önskelistor varje år i all framtid.

Finns det ett skatteläckage i skolan?

Vissa påstår att det sker ett skatteläckage i skolan. Det är möjligt, men det sker i så fall inte där de tror.

Vissa påstår att det sker ett skatteläckage i skolan. Det är möjligt, men det sker i så fall inte där de tror.

Finns det ett skatteläckage i skolan – att skattepengar försvinner ut utan att de kommer till användning? Vissa debattörer anser detta. Till en del kan man nog ge dem rätt, men det skatteläckage som finns, finns inte riktigt där de tror.

En utgångspunkt för diskussionen är Dagens samhälles granskning av vad som skett i storstadskommunerna med de allt mer socioekonomiskt riktade resurserna. Det är inte lätt att se någon resultatförbättring. Att så är fallet är egentligen inget att förvånas över – det är generellt svårt att se resultat av mer resurser till skolan; det var till och med så att fram tills det så kallade STAR-projektet presenterades var det svårt att finna forskning som visar på att klasstorlek spelar roll. Nu för tiden är forskningen rätt enig om att klasstorlek och resurser spelar en viktig roll för resultaten i skolan.

Skälet till att det är svårt att visa på helt resursernas betydelse – och där Dagens samhälle-artikeln går vilse – är att det krävs god forskningsdesign som hanterar de problem som finns i att de skolor som får mest resurser oftast också är de som har störst utmaningar. Om man inte lyckas hantera det problemet i utformandet av forskningen, genom endera experiment eller kvasi-experimentell-ansats (när man i verkligheten kan finna experimentlika situationer), är det svårt att se några resultat.

För den som vill se mer om klasstorlekens effekt kan läsa William J. Mathis minisammanställning här eller om man hellre vill läsa resultat, genom en kvasi-experimentell-ansats, baserade på svenska förhållanden eller amerikanska.

Finns något skatteläckage?

Det var egentligen inte i frågan om resurser och klasstorlek som jag tänkte fördjupa mig, utan i frågan om skolans resurser och om det är så att pengar hamnar fel: helt enkelt om – och i så fall var – det finns något skatteläckage?

Under rubriken Mer pengar löser inte problemen i skolan (fast med den tänkta titeln Var finns skatteläckaget?) skrev Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, en artikel härförleden.

Ulla Hamiltons tes är att det stora skatteläckaget finns i hur pengarna används och att ”ett väl strukturerat arbete i skolan kan minska skatteläckaget”. Det kan säkert ligga något i det, det finns alltid möjligheter att göra saker och ting bättre. Men i alltför många fall är det ett arbete som går ut över de anställdas arbetsmiljö. Ett exempel finns här hos Tankesmedjan Balans.

Även Erik Bengtzboe, moderaternas nya skolpolitiska talesperson, var till en del inne på att det finns ett skatteläckage när han svarade – ”Om det går att göra stora vinster är det ett tecken på att skolpengen är för hög eller kraven för låga.” – på frågan Är det inte något fel på systemet när pengar som är tänkta att gå till undervisning i svenska skolor går på export? i Lärarnas tidning för en tid sedan.

Erik Bengtzboe anser alltså att ett överskott som kan användas till annat beror på endera för låga krav eller en för hög skolpeng.

Ett tredje exempel på några som gärna talar om skatteläckage i välfärden är Svenskt Näringsliv, här i en artikel av den välfärdsansvarige Anders Morin.

Resursfördelningssystemet kan skapa skatteläckage

Jag skulle säga att det vare sig är det ena eller det andra av de förslag som förs fram här ovan. Jag tror att det stora skatteläckaget i skolan går att finna i en systemfråga: Hur resursfördelningen går till – och då framför allt idén om en finansiering som följer eleven, skolpengsmodellen (en modell som enligt Skolkostnadsutredningen blir allt vanligare). Skälet är helt enkelt att med en per-capita-baserad-ersättning, som skolpengen, betalar kommunen för mycket till skolor som, i strid med ovan redovisad forskning, låter sina klasser vara stora; samtidigt som de riskerar att betala för lite till de skolor där klasserna är små.

Skälet är väldigt enkelt. I ett per-capita-system sätts ersättningen så att intäkterna för en lagom stor klass innebär att skolan får sina kostnader täckta. För en klass med 25 elever innebär det ungefär intäkter på 2,5 miljoner, varav ungefär 1,4 miljoner går till undervisning. Det motsvarar lite drygt två lärare på heltid per klass, vilket motsvarar vad som går åt för undervisningen.

En klass med bara 20 elever får i sin tur svårt att finansiera de lärartjänster som behövs, då den bara har 2 miljoner i intäkter, vilket innebär 1,1 miljoner till undervisning. I en sådan klass får man spara in lite här och där för att den ska gå runt (eller så riskerar det bli underskott med efterföljande höjning av ersättningen till alla skolor).

Stor klass skapar överskott

Har man däremot en klass med 32 elever innebär det en intäkt på 3,2 miljoner, eller ungefär 1,8 miljoner till undervisning. Men i den klassen går det fortfarande bara åt drygt två lärare till en kostnad av 1,4 miljoner. Och simsalabim så har det skapats ett överskott om 0,4 miljoner på den klassen.

Och det är lite drygt 10 procent av den sammanlagda intäkten, eller ganska precis vad de mest lönsamma skolbolagen visar upp i överskott. Så enkel är matematiken.

Konkurrensverket ser samma sak

Och det är inte bara jag som ser det. Konkurrensverket konstaterade i sitt remissvar på Välfärdsutredningen följande:

”Konkurrensverket vill påpeka att flera regelverk inom välfärdsområdena innebär att privata företag ges rätt till offentlig finansiering utan någon konkurrensutsättning, och konstaterar att de problem som utredningen använder som argument för sina förslag nästan uteslutande handlar om sådana områden. Utredningen anger att det inom skolväsendet finns särskilt stora problem eftersom ersättningssystemet ger incitament till segregation och eventuella effektivitetsvinster inte kommer det offentliga tillgodo.--- Konkurrensverket konstaterar att det … handlar om verksamheter där ersättningen är reglerad och där utförarna kan välja att bedriva verksamheter i de delar av marknaden där ersättningen är högre än kostnaderna och avstå från de delar där de bedömer att ersättningen inte är tillräcklig.”

Det finns också en avhandling, skriven av Lunds förre skolchef Sten-Bertil Olsson, om skolpengssystemets konsekvenser på gymnasieområdet, som bekräftar precis den här bilden.

Ändrat finansieringssystem kan få bort skatteläckaget

Så om det är någonstans där man kan fundera på om inte pengarna försvinner i onödan i skolan – att det finns ett skatteläckage – är det här. Så vill man få bort skatteläckage är det finansieringssystemet som behöver reformeras.

Det är också skälet till att Lärarförbundet tycker att det är hög tid att reformera skolpengssystemet. Något som Johanna både har skrivit om själv i DN och Dagens Samhälle samt tillsammans med till exempel Academedia.

Bättre arbetsmiljö i skolan och ett jämställt arbetsliv minskar deltidsarbetet.

Med tanke på den stora lärarbristen behöver vi ändra villkoren så att fler kan jobba heltid. Den totala tjänstgöringsgraden för lärare i grundskolan är 87 procent, vilket innebär att motsvarande 10 000 lärare skulle kunna tillkomma om förutsättningar för heltid var de rätta

En ofta förbisedd effekt av alltför hög arbetsbelastning kan vara att den anställde går ner i (betald) arbetstid för att orka och hinna med. En internationell studie visar att det är färre lärare i Sverige som jobbar heltid jämfört med ett internationellt genomsnitt (78 procent jämfört med 82 procent). Det kan vara ett tecken på att svenska lärare tvingas använda deltid som en utväg för att minska sin arbetsbelastning i större utsträckning än lärare i andra länder. Arbetsbelastningen är den vanligaste orsaken till deltid bland lärarna i i Lärarförbundets undersökning som genomfördes 2016, medan det för arbetsmarknaden totalt är den femte vanligaste anledningen. Hela 31 procent av lärarna svarade att det är på grund av den höga arbetsbelastningen de arbetar deltid. Det är till och med ett vanligare svar än ansvar för barn eller anhöriga. En uppskattning är att omkring 5 000 grundskollärare arbetar deltid på grund av arbetsbelastningen. Genom satsningar på en bättre arbetssituation skulle åtskilliga lärartimmar kunna komma tillbaka till skolan. Det här är givetvis en optimistisk siffra för vi vet att många i välfärdsyrken, och säkert också lärare, har ett så stort pensum att det inte går att klara av under en heltid. Lösningen för en del blir då att gå ner på deltid för att i praktiken kunna jobba heltid men inte mer än så. Det är en orimlig lösning som enbart kan motverkas genom att minska lärares arbetsbelastning.

Många jobbar också deltid under småbarnsåren, särskilt kvinnor. Sex av tio kvinnor som är medlemmar i ett TCO-förbund upplever att det är svårt att jobba heltid och samtidigt få ihop ”livspusslet”. Ett sätt att göra det enklare att få ihop livspusslet under småbarnsåren är att arbetsdelningen i hemmet blir mer jämställd. Idag är det tre gånger vanligare bland tjänstemän att kvinnor jobbar deltid än att män gör det. En aspekt vi vet påverkar deltid under småbarnsåren är hur fördelningen av föräldraledigheten mellan mamman och pappan såg ut. Det är därför Lärarförbundet tillsammans med TCO driver på för en mer jämställd föräldraförsäkring, tex genom fler öronmärkta månader.

Att blunda med ett öga och kisa med det andra

De tre forskarna Jonas Vlachos, Sten Bertil Olsson och Åse Hansson diskuterar likvärdighet tillsammans med konferensens moderator Helena Blomquist.

De tre forskarna Jonas Vlachos, Sten Bertil Olsson och Åse Hansson diskuterar likvärdighet tillsammans med konferensens moderator Helena Blomquist.

När man diskuterar skolan och dess kvalitet måste man klara av att ta in flera perspektiv. Den som bara ser ett perspektiv blundar med ett öga, samtidigt som den kisar med det andra och säger att det den ser är den sanna verkligheten.

Det här gör att den politiska diskussionen om skolan och den forskningsmässiga skiljer sig åt ganska mycket. Det kunde konstateras när Ge alla elever samma chans – det gemensamma projekt Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och LO har haft under några år – hade en konferens om hur uppnå en likvärdig skola för ett tag sedan.

Just skillnaden mellan diskurserna fångades bäst av Anna Dahlberg, politisk redaktör på Expressen (som är den liberala ledarskribent som bäst har skrivit om skolmarknaden och skolvalet). Hon konstaterade att det föreligger en målkonflikt mellan likvärdighet och valfrihet och att politiker, framför allt de som är förespråkare av valfrihet, inte vill se och erkänna konflikten. Och eftersom likvärdigheten har en central roll i Skollagens första kapitel uppstår ett intressant problem här.

Att målkonflikten verkligen finns blev också tydligt i den forskardiskussion som hölls under förmiddagspasset av konferensen (hela konferensen finns att se i efterhand här). De forskare som deltog var professorn i nationalekonomi Jonas Vlachos, den fd skolchefen och doktorn i företagsekonomi Sten Bertil Olsson samt doktorn i pedagogik Åse Hansson.

Marknadslogiken leder fel

De tre forskarna var till exempel rätt överens om att, för att använda Sten Bertil Olssons ord, marknadslogiken leder fel när man tänker skola. Ett skäl är att när valet till skolor görs så är det inte kvaliteten på skolorna som styr, utan annat, som vilka elever som går där. Därtill gör marknadslogiken, med sitt vinstintresse, att skolorna vill nå de elever som är lättast – och därmed billigast – att undervisa.

Mellan de tre blev det också en diskussion kring vad som hänt med likvärdigheten. Tydligt är ju att skolsegregationen har ökat, både beroende på en ökad boendesegregation, men också på grund av skolvalet. Åse Hansson förde fram att nyare forskning (av Jan-Erik Gustavsson och Kajsa Yang-Hansen i Scandinavian Journal of Educational Research) visar på att de ökande skillnaderna vi ser i skolsystemet inte bara beror på sorteringen utan även på att skillnaderna i skolresultat mellan barn med föräldrar med längre utbildning och kortare har vuxit.

Jonas Vlachos å sin sida ansåg att även om det inte finns några entydiga bevis för (vilket det inte gör enligt tidigare forskning, från till exempel IFAU) för att resultatskillnaderna har ökat baserat på socioekonomi, så är det oavsett värt att minska skolsegregationen då den annars riskerar leda till ökad kriminalitet och fler avhopp från skolan.

Pedagogisk segregation

Åse Hansson förde också fram att det under de senaste decennierna har vuxit fram en pedagogisk segregation, något som skulle kunna förklara trenden till den större skillnaden till resultat beroende på social bakgrund. Den skulle i sin tur bero på skiktning i lärarkompetensen, där de skickligaste lärarna inte finns på de skolor som har störst behov.

De tre var också eniga om att den sociala skiktningen medför att det, som Jonas Vlachos konstaterade, blir ”orimligt dyrt” att nå likvärdighet. Om inget annat skäl finns så är det åtminstone ett gott skäl till att det är bra med en socialt oskiktad skola.

På ett flertal håll, bland annat på Twitter av Moderaternas Victoria Seeman, hos Svenskt Näringsliv av Johan Olsson och av Folkbladets Widar Andersson, framfördes det att ett problem med konferensen var att kvalitetsfrågorna i sig inte behandlades.

Kvaliteten i skolan är beroende av skolans förutsättningar

Men den synpunkten visar faktiskt bara att man inte ha uppfattat vad forskarna sa: kvaliteten i skolan är beroende av skolans förutsättningar. Eller som Jonas Vlachos uttryckte det på Twitter i ett svar till Victoria Seeman: ”Poängen hos flera av oss i panelen var att det är svårt att upprätthålla likvärdig kvalitet i en segregerad skola.

Aktivt skolval har ingen effekt

Frågan är dock om konflikten mellan likvärdighet och valfrihet är absolut eller om det går att modifiera valfriheten så att den är mer förenlig med de likvärdighetsmål som finns. På konferensen presenterade även Dany Kessel, doktorand vid Stockholms universitet, den forskning han bedriver tillsammans med kollegan Elisabet Olme. Tidigare har de visat att obligatoriskt skolval i sig inte har någon större effekt på skolsegregationen.

Vid denna konferens presenterade han även två andra, ännu opublicerade paper, det ena om vad förändringar av urvalsmodeller kan innebära (det presenterade han även lite mer utförligt i början på ett seminarium i Almedalen i somras) och det andra om information kan förändra föräldrars valbeteende.

Går att minska skolsegregationen

Dany och Elisabets forskning visar på att det går att minska skolsegregationen genom att förändra reglerna för hur urval går till och att sökbeteendet hos föräldrars (framför allt med längre utbildning) går att förändra med bättre information. Deras forskning visar alltså att det går att lindra konflikten mellan likvärdighet och valfrihet.

Båda dessa förändringar är sådant som Lärarförbundet gärna vill se. Vi tror att med modifierade urvalsregler så går det att minska skolsegregationen och öka likvärdigheten i systemet. Eller som Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande sa i sitt anförande på konferensen:

"Jag är övertygad om att det går att göra om reglerna för hur urval till de fristående skolorna och placering på de kommunala skolorna görs, utan att för den skull frånta föräldrars möjlighet till önskemål och engagemang i sina barns skolgång. Det handlar inte om att göra skolvalet mer eller mindre fritt – det handlar faktiskt om att omreglera ett redan reglerat skolval.”

Det är viktigt att komma ihåg att vi idag har ett reglerat skolval. Imorgon lär vi också ha ett reglerat skolval, men förhoppningsvis ser reglerna annorlunda ut.

Många blundar med ett öga

Det är viktigt med hög kvalitet i skolan, men det betyder inte att fokus endast kan läggas på skolans inre processer – även om det också är viktigt. Man måste även se till de förutsättningar som ges och hur de påverkar kvaliteten. Att bara välja det ena perspektivet är som att blunda med ett öga och kisa med det andra och säga att det är den sanna verkligheten.

Politiker måste klara av att ta in båda perspektiven, annars kommer skolan aldrig att lyckas med det uppdrag som politikerna har gett skolan i skollagen – att skolan ska vara likvärdig.

Tyvärr var det en del på konferensen som tyder på att just nu är det många politiker som har svårt att få in bägge perspektiven – de har svårt att se konflikten mellan valfrihet och likvärdighet. Och därmed har de även svårt att se hur dagens regler för till exempel skolval och skolfinansiering kan bidra till att stjälpa likvärdigheten – de blundar och kisar och ser bara det perspektiv de själva vill se.

Kalla inte effektivisering för skolutveckling

Foto: E.Eastman (Unsplash)

Foto: E.Eastman (Unsplash)

Att kalla effektivisering av administration för skolutveckling, skriver Lisa Heino, utredare på Lärarförbundet, är att undergräva en ohållbar arbetsbelastning. För att lärare ska kunna göra sitt jobb behöver arbetsuppgifter tas bort!

Skolverket har fått i uppdrag av regeringen att utforma så kallade nationella skolutvecklingsprogram inom en rad olika områden. I förra veckan deltog jag med ett tjugotal andra lärare i ett av Skolverkets samråd som ska bidra till en förstudie om effektivare administration. Detta ska sedan på något sätt, ingå i ett av de nationella skolutvecklingsprogrammen.

Vi pratar inte om en revisionsbyrå, vi pratar om skolan

Effektivisering av administration, hur kan ens de båda begreppen finnas med i det här sammanhanget? Vi pratar inte om en revisionsbyrå, vi pratar om skolan som enligt läroplanen har som uppgift ”att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.” Och skolans uppdrag ”är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden.” Försök klämma in ett antal timmar administration i veckan till de lättfixade uppgifterna.

På samrådet deltog ett antal lärare från olika kommuner, huvudmän och skolformer. Den mängd med administrativa uppgifter, datasystem, handlingsplaner, blanketter och inrapporteringar som radades upp, gjorde att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta.

Lärare jobbar och jobbar och jobbar, långt mer än vad arbetstiden räcker till

Det är ett under att någon undervisning överhuvudtaget hinner genomföras i dagens skola. Och frågan är verkligen om det hinns med. Lärare jobbar och jobbar och jobbar, långt mer än vad arbetstiden räcker till och de senaste åren har helt klart även de administrativa arbetsuppgifterna ökat, vilket bland annat en undersökning av Novus visar.

Att då ge Skolverket i uppdrag att ta fram ett skolutvecklingsprogram för en effektivare administration är rent ut sagt märkligt. En klok lärare på samrådet kallade det hela för ”fallskärmar för systemet”. Om Skolverket föreslår att ”det vore ju bra om lärare inte behövde ha så många datasystem att registrera uppgifter i”, är inte det skolutveckling.

För att lärare ska kunna göra sitt jobb behöver saker tas bort överhuvudtaget- inte effektiviseras

För att lärare ska kunna göra sitt jobb behöver saker tas bort överhuvudtaget- inte effektiviseras. Skolverket har inte mandat att ta bort uppgifter från lärare, de kan inte lagstifta om eller förbjuda huvudmän att lägga på lärare arbetsuppgifter. Det är regering, riksdag och huvudmän som ska agera i frågan. De ska ta bort arbetsuppgifter, inte få ryggen fri genom att säga att vi har ju tagit fram ett skolutvecklingsprogram för att effektivisera, nu är det upp till varje skola hur man använder sig av programmet, vi har gjort vårt nu.

Staten har lagt på skolan ett oändligt stort uppdrag och med dagens förutsättningar, ouppnåeliga styrdokument. I dessa finns kontrollfunktioner som systematiskt kvalitetsarbete, som till sin natur också är en oändlig konstruktion. Staten och huvudmän kan med hänvisning till styrdokumenten därför lägga på uppgifter och inrapporteringar på lärarna. De ingår ju på så sätt i lärarens uppdrag och i det systematiska kvalitetsarbetet.

Alla dessa uppgifter behöver inte ingå i lärarens uppdrag och ska inte ingå, om staten vill ha några lärare i framtiden

Men nej, alla dessa uppgifter behöver inte ingå i lärarens uppdrag och ska inte ingå, om staten vill ha några lärare i framtiden. Stat och huvudmän måste respektera, värna och utgå ifrån att det är lärare själva som ska avgöra vad som behövs för att varje elev ska kunna ”ge sitt bästa i ansvarig frihet”. Jag är helt övertygad om att inte en enda lärare skulle säga att det är administrativa arbetsuppgifter som är det viktigaste i läraryrket för att få varje elev att kunna göra det.

PS. Lärarförbundet har den senaste tiden skickat skrivelser till regeringen och den nationella samlingsutredningen i frågan om administration och arbetsbelastning. Läs gärna vilka förslag vi lagt fram. DS

Om skribenten: Lisa Heino är utredare på Lärarförbundet. Ansvarar särskilt för grundskolan, nyanlända elever, betyg, bedömning och nationella prov. Twitter: @LisaHeino

Det blir inga lektioner i engelska i november, för det är nationella prov då

Nu har de nationella proven dragit igång i landet grundskolor. Lisa Heino bloggar om hur proven påverkar elevernas undervisningstid och skolornas hela organisation.

Den här veckan drar de muntliga nationella proven i svenska, matte och engelska igång för årskurs 6 och 9. De muntliga proven ska eleverna genomföra i par eller i mindre grupper om högst 5 elever. Den informationen är tillräcklig i sig för att förstå att detta kommer att få konsekvenser på ordinarie undervisning för långt fler elever än de som gör proven.

Om vi tar svenskan i årskurs 9 som exempel. De muntliga proven tar minst 110 min per grupp om 3-5 elever att genomföra (inklusive förberedelsetid). Säg att en skola har 5 klasser i årskurs 9 med 30 elever i varje. Det blir som minst 54 grupper. Lägg då till lika många grupper i årskurs 6 i svenska på samma skola och så har vi proven i engelska och matte också. Ja, ni fattar. En logistisk mardröm.

Och vad ska eleverna göra som inte har prov? Ämneslärarna genomför proven med en grupp i taget, de kan inte undervisa de andra eleverna samtidigt. På en del skolor får eleverna inte lektioner i provämnena på flera veckor, utan lektionstiden måste användas till de muntliga proven. På andra skolor måste t ex svensklärare som undervisar i flera årskurser, genomföra proven under vissa bestämda dagar och då måste eleverna i årskurs 8 som skulle ha svenska, göra något annat.

Så har vi tillgången till lokaler. En stor del av lektionssalarna måste användas för proven, så var ska de andra eleverna vara under tiden? På vissa skolor får eleverna ha hemstudier de dagar det är muntliga prov, för det finns varken lärare eller salar att tillgå.

Skolorna lägger upp organisationen kring proven på många olika sätt, lärare sliter sitt hår för att få ihop grupper, tider, salar, planering för de som inte har prov och gör sitt yttersta för att allt ska fungera. Men en sak är säker. Undervisningstiden i en rad ämnen försvinner och varken lärare eller elever ges förutsättningar att ta igen den.

Lärarförbundet genomförde under våren en undersökning där 75% av grundskollärarna uppger att deras undervisningstid har blivit lidande p g a de nationella proven. 85% av lärarna som undervisar i ämnen som inte har nationella prov, uppgav att deras elever inte fick kompensation för den tid proven tog från deras lektioner.

Elever i svensk skola har rätt till en garanterad undervisningstid i samtliga skolämnen. Hur de nationella proven påverkar elevernas garanterade undervisningstid är något som ingen ännu gett sig på att undersöka. En sådan undersökning skulle otvivelaktigt visa på att Sveriges skolor tvingas anpassa sin hela verksamhet utifrån ett antal obligatoriska prov. Är det rimligt? Och med det förslag som nu har lagts fram av regeringen, att de nationella proven ”särskilt ska beaktas” vid betygsättning, hur mycket kommer dessa prov styra undervisningstiden då?

En elev i årskurs 9 lägger ungefär en veckas undervisningstid på nationella prov under sitt sista år i grundskolan. Sverige är också ett av de länder som har flest antal nationella prov i världen. Men vi är även ett av de länder med minst undervisningstid för eleverna. Sverige har flera hundra färre undervisningstimmar än genomsnittet i OECD och av dessa undervisningstimmar går alltså ett avsevärt antal till nationella prov. Finland som ofta ses som förebilden i allehanda skolsammanhang, har inte nationella prov och mindre undervisningstid än Sverige. Varför tittar inte svenska beslutsfattare på Finland i den här frågan? För tro det eller ej, även elever i Sverige lär sig mest och bäst om tiden i skolan ägnas åt undervisning som leds av lärare. Inte genom prov på undervisningstid.

Kommentarer:

Jenny
Jenny Ivarsson

De nationella proven styr skolverksamheten på många olika sätt, som inte alltid är så bra. Ett exempel är att en stor andel av högstadieskolorna lägger elevernas praoveckor komprimerat i tid kring nationella provens rättningar, vilket ökar konkurrensen av utbudet av praktikplatser för eleverna.

  • Skapad 2017-11-17 08:57
Jenny

Om Jenny Ivarsson

Studievägledare vid grundskolan i Kalix Kommun. Fackligt aktiv i Lärarförbundets styrelse i Kalix sedan 2004. Ordförande för Referensorganet för Studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet.
Har valt att vara aktiv inom Lärarförbundet, bl.a för att vi ser utbildningssytemet som en helhet, där alla olika pedagogiska professioner är viktiga och det inom alla stadier och åldrar. Bloggar på Lärarförbundets syvblogg. Det är viktigt att Lärarförbundets fackliga frågor syns, hörs och debatteras, för de frågor vi driver är viktiga!

Stress - måste vi leva med den?

Jens Ranta, ombudsman på Lärarförbundets kansli.

Jens Ranta, ombudsman på Lärarförbundets kansli.

Psykisk ohälsa ökar. Stress ökar. Försäkringskassan har börjat neka fler personer rätten till sjukpenning, märkligt nog utifrån att regeringen gett dem i uppdrag att sänka sjuktalen… Jens Ranta ombudsman gästbloggar om vad man kan göra för att få ett hållbart lärarliv.

Nej, det här ska inte bli ett gnälligt inlägg, utan tvärtom ett försök till ett konstruktivt sådant. Stress är nämligen inte i grunden något illasinnat monster. Stress är något normalt och som har bidragit till människans överlevnad och utveckling. Det går att göra något åt det om vi bara tar frågan på allvar.

Vad är stress?

Stress uppstår när inre och/eller yttre krav (stressorer) överstiger våra psykiska och fysiska resurser. Vi blir stressade när detta händer och effekterna kan bland annat mätas fysiologiskt, beteendemässigt och funktionellt.

När blir stress farligt?

Oftast i samband med att återhämtningen, främst i form av sömnen, blir allvarligt störd under en längre tid. Sömnproblem är alltså vanliga i dessa sammanhang men alla som drabbas av utmattningssyndrom/utbrändhet har inte haft sömnproblem och det är inte alla som har sömnproblem som blir utbrända.

Idag mot tidigare

Stressens mekanismer handlar, något förenklat, om att förbereda oss för handling. De situationer som historiskt förknippats med stress har oftast varit av kortvarig natur. Vi har kanske behövt springa för våra liv på savannen. Det kan alltså ha varit fråga om livshotande situationer med extremt höga nivåer av stress, men allt som oftast med en möjlighet för ”systemet” att varva ned efteråt. Idag utsätts många för avsevärt längre perioder av stress där återhämtningsmekanismerna ofta störs ut. Vi är inte lika väl rustade för den ”nya” typen av ihållande stress som för kortvarig sådana.

Ta hand om varandra!

Det går många gånger att uppfatta när någon kollega/medarbetare är i riskzonen. Ett tips är att titta efter beteendeförändringar. Börjar personen isolera sig och hoppa över pauser, kaffe, möten, skippar luncher, etc? Humörförändringar är inte heller ovanliga. Det innebär inte alltid att personer blir snarstuckna, ibland kan de istället uppvisa känslor av eufori. Titta även efter funktionsförändringar, som exempelvis att vederbörande börjar glömma bort saker, har svårt att koncentrera sig, eller blir mer ljus- och ljudkänslig. Den kanske viktigaste signalen av alla är att någon har svårt att varva ned, har haft svårt att somna, vaknar på tok för tidigt och/eller inte känner sig utsövd heller efter att ha sovit som vanligt. Det är något som jag alltid skulle försöka fånga upp om jag var arbetsgivare eller skyddsombud.

Det är bara svaga personer som går in i väggen

Nej! Det är en vanligt förekommande myt. Det är ofta tvärtom: de mest lojala, de hårdast arbetande, de mest noggranna, de som alltid levererar, som har svårt att be om hjälp. Dessa lyfter inte alltid sina svårigheter med att hinna med och att prioritera, vilket givetvis utgör en komplicerande faktor då det gäller att upptäcka problemen i tid för att förhindra att personen blir sjuk.

Kan vi göra något åt det?

Ja! Det tarvar dock att frågan görs till en verksamhetsfråga och att den blir belyst i ett organisatoriskt perspektiv och inte enbart i termer av individuella problem. ”Marsch pannkaka till psykologen, lille vän!” måste kompletteras med ”Nu ser vi över organisationen tillsammans!”. Detta innebär dock inte att alla alltid ska behandlas lika. Vi människor reagerar olika och organisationerna måste arbeta med detta faktum för handen.

Vad gör vi?

Använd regelverken – gör arbetsmiljö till en återkommande verksamhetsfråga. Ledarskapets förutsättningar måste ses över. Och kanske viktigast av allt: Högsta ledningen måste bry sig – Politiker måste förstå sitt ansvar och ta frågan på yttersta allvar. Det börjar med kunskap. Vi har inte råd med att lärare från förskola till högskola brakar in i väggen. Det är ett fullkomligt resursslöseri att inte ta tag i den här frågan utifrån konsekvenserna i form av sjukfrånvaro, försämrad funktionsförmåga, ökad risk för konflikter, att medarbetare säger upp sig och i värsta fall t.o.m. lämnar yrket. Mänskligt lidande, helt i onödan. Det sistnämnda dessutom förvärrat utifrån att Försäkringskassan i högre grad börjat neka sjuka rätten till ersättning. Ska läraryrkets status förbättras är det här en kärnfråga.

Vi får heller inte glömma skyddsombuden och deras viktiga roll. Deras förutsättningar måste prioriteras, både från arbetsgivarens perspektiv, såväl som från arbetstagarperspektivet.

Alla tjänar på att vi når framgång i denna fråga. Den enskilde läraren och skolledaren, lika väl som huvudmännen och samhället i stort. Friska lärare ger bästa tänkbara förutsättningar för goda resultat i skolan.

Jens Ranta (f.d. Könberg)

Ombudsman Lärarförbundet