Lärarförbundet
Bli medlem

Lärare- syns de inte, finns de inte?

Bild TV3

Bild TV3

Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare, bloggar om betydelsen av hur lärare framställs och om och hur de får komma till tals.

Läraryrket är en profession, ett yrke som kännetecknas av en professionell autonomi med ansvar och kontroll över hur arbetet ska utföras. Uppfattas lärare så? Hur en profession framställs och behandlas i samhällsdebatten är väldigt viktigt, både för att visa på i det här fallet, lärares betydelse för samhällets utveckling och för att dagens unga ska få förebilder inför sitt yrkesval.

Ser man till hur och när lärare syns i media idag finns det mycket kvar att önska. Vi kan börja med fictionen. TV3 visar en serie som heter ”Skolan”, som extremt överdrivet parodierar de värsta av fördomar kring klantiga slöjdlärare, elaka mattanter och töntiga rektorer. Det är inte ens roligt.

Att låta andra kliva in i skolans värld och visa var skåpet ska stå är en annan form att påvisa lärares inkompetens. SVT tar tag i skolans bristande förmåga att få ungdomar att röra på sig i serien ”Gympaläraren” där Kalle Zachari Wahlström snabbt löser problemen, medan lärarna framställs som handfallna bakåtsträvare. Serien vann pris för ”Årets program”. Inget ont över Kalle Zachari Wahlströms engagemang, men det finns fantastiska idrottslärare som jobbar professionellt år efter år. Får de pris i TV?

Att inte ens tänka på att lärare kan medverka i debatten, är en mycket vanligt förekommande form av avprofessionalisering av yrket. Vi kan ta exemplet betyg. Det finns ett yrke som sätter betyg, lärare, men när betygssystemet ska diskuteras får inte lärare uttala sig. De som är de enda utövande experterna i ämnet, blir inte ens påtänkta att delta i en debatt i radions Studio Ett i P1, utan enbart ledarskribenter från olika tidningar kallas in. Det här är en slags spiken i kistan på synen på lärare.

Många elever anger att de tycker att deras egna lärare är jättebra, men att ha den uppfattningen om lärare generellt, är inte lätt när omvärlden framställer lärare som ovan nämna exempel. När jag var i Schweiz och fick frågan vad jag jobbade med, blev reaktionen när jag svarade lärare beundrande utrop. Samma svar får ofta helt motsatt effekt i Sverige. Lärare kan få frågan när de ska byta yrke och lärarstudenter får rådet att byta utbildning, varför ska du med så bra betyg bli lärare?

Alla dessa exempel leder även till att ifrågasättande av lärares yrkesutövning blir sanktionerat och legitimt. Föräldrar och media förväntar ibland av sig själva, att helt enkelt inte tro att lärare kan göra rätt, deras val av yrke är nog för att utgå från att de inte är att räkna med. Hur politiken bidragit till detta, är en annan historia.

Läraryrket måste bli betraktat och behandlat utifrån den profession det är. Om bilden av och diskussionen om lärare inte fortsättningsvis får skötas av lärare själva, går vi en mörk lärarlös framtid till mötes. Vi behöver få se lärares betydelse överallt! Så nästa gång skolan ska diskuteras, låt oss se de riktiga experterna i Agenda och filma en skolans egen ”Grey´sAnatomy”. Symbolvärdet av detta kan inte underskattas.


Kommentarer:

Nathalie
Nathalie Sundesten Landin

Har du sett den danska serien Rita? Fantastisk! Där läraren Rita är huvudrollen.

  • Skapad 2016-10-21 13:48
Nathalie

Om Nathalie Sundesten Landin

Förstelärare i matematik. Är behörig i matematik, engelska, svenska, svenska som andraspråk och SO i årskurs 1-6. Har även gått schackpedagogisk utbildning på Malmö högskola.

Nationella prov - till vilken nytta?

Lärare och elever lägger ner extremt mycket tid och kraft på nationella prov. Är det värt det? Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare på Lärarförbundet ifrågasätter den statliga utredningens slutsatser om proven.

En elev som tog studenten från ett högskoleförberedande program i våras, har under sin tid i det svenska utbildningssystemet lagt 84 h på att genomföra nationella prov. Av dessa har hen lagt 57 h på proven i grundskolan.

En lärare som jobbat 10 år och bedömt 50 elevers nationella prov i ett ämne, har utifrån Skolinspektionens schablontid för bedömning av proven, lagt 500 h på detta. Med denna enorma arbetsinsats och tidsåtgång, som även tas av den garanterade undervisningstiden i andra ämnen, kunde man ju i alla fall hoppas att det skulle vara värt det. Att det skulle uppfylla det främsta syftet med proven, nämligen att stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning. Så är dock inte fallet.

Relation prov och betyg

De nationella proven är en del av bedömningen inför betygssättningen i ett ämne. Det är därför inte säkert att det är rätt att sätta samma ämnes-/kursbetyg som provbetyg, men det är därför inte säkert rätt att sätta olika betyg på prov och ämne. Vad som är rätt kan ingen säga. Lärare blir ändå ofta ifrågasatta i sin betygsättning, utifrån en därför motsägelsefull utgångspunkt.

Jämförelsen prov- och ämnes-/kursbetyg redovisas sedan 16 år tillbaka som nationell statistik. Mönstren i relationerna mellan provbetyg och ämnes- eller kursbetyg har varit stabila över tid, såväl på nationell nivå som på skolnivå. Detta gäller även betygsnivåer och betygsfördelningar. Dessa mönster upprepas” trots att”, som det står i den statliga utredningen, bedömningsanvisningarna till proven har förändrats, sambedömning uppmuntras, allmänna råd har utarbetats för bedömning och betygssättning och Skolinspektionen har granskat provanvändning och betygssättning. Detta ”trots” är en mycket nedsättande formulering. Det antyder att de 10 000-tals lärare som gjort bedömningar genom åren, inte upplevs ha förmågan att göra rätt, utifrån det faktum att det inte finns något fastslaget rätt.

Det här ”felet” ska det bli ordning på. Utredningen föreslår en modell för hur mycket nationella prov och betyg får avvika från varandra på gruppnivå. Gruppnivå! Sverige har ett målrelaterat betygssystem på individnivå. Hur likvärdigt och rättssäkert kan en elevs betygsättning bli om hens betyg ska anpassas utifrån en på förhand beslutad avvikelsenivå på gruppnivå? Hoppsan, nu är det för många elever som har A i slutbetyg, då går skolan över den tillåtna avvikelsenivån och Skolinspektionen knackar på för att kontrollera avvikelsen. Lärarnas måste sänka några elevers betyg, trots att de bedömts ha A i betyg.

Prov och/eller bedömningsstöd?

Utredningen föreslår att nationella prov ska finnas kvar i svenska, engelska och matte i åk 6 och 9 och på de avslutande kurserna på gymnasiet. Dessa ska ha som enda syfte att vara betygsstödjande och alltså fungera utifrån en modell med tillåten avvikelse mot betyg på gruppnivå. I åk 3 ska det istället finnas obligatoriska bedömningsstöd och i SO och NO ska frivilliga bedömningsstöd utarbetas. Bedömningsstöd har också som syfte att vara betygsstödjande, de kan användas diagnostiskt för att se hur eleverna ligger till gentemot kunskapskraven och de kan användas när det passar i lärarens undervisning. Om allt detta uppnås med frivilliga bedömningsstöd, varför behövs då nationella prov i något ämne? Det är väl mycket bättre att använda diagnoser för att se vad eleven behöver utveckla, istället för att bara fastslå vad de inte kan vid betygsättning?

Likvärdig bedömning-hur?

Anders Jönsson, professor i didaktik vid Högskolan i Kristianstad, menar att det finns inga vetenskapliga belägg för att proven skulle öka likvärdigheten i bedömning. Det enda som enligt både forskning och beprövad erfarenhet gör detta, är när lärare fördjupar sig i och gör bedömningar tillsammans.

Förtroende för lärare och elevernas förutsättningar för en likvärdig och rättssäkerhet bedömning, ligger i lärares möjligheter att sambedöma och kollegialt fördjupa sina kunskaper i bedömning. Tänk om de 500 h som en lärare lagt på nationella prov under en 10-årsperiod skulle gått till kollegialt lärande i bedömning och möjligheter att bedöma elevers arbeten tillsammans. Tänk!