Lärarförbundet
Bli medlem

När kommer "Samling för lärares välmående"?

Fler idrottstimmar och ökade krav på daglig rörelse för eleverna. Ett helhetsgrepp på elevernas fysiska och psykiska hälsa ska nu tas av flera departement. Lisa Heino bloggar om vikten av att förebygga oönskade konsekvenser av satsningarna.

Igår presenterade delar av regeringen ett antal satsningar för att på olika sätt få Sveriges barn och unga att röra på sig mer. ”Samling för daglig rörelse”, kallades en del av det hela. (Länk) Det är ett samlat initiativ där bl a Riksidrottsförbundet, Gymnastik- och Idrottshögskolan, Svenskt Friluftsliv samt Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund/Svenska Idrottslärarföreningen ingår. Man vill ta ett samlat helhetsgrepp om elevernas fysiska och psykiska hälsa och både Utbildningsdepartementet och Socialdepartementet kommer på olika sätt samarbeta kring dessa frågor. Det låter bra och utbildningsministern poängterade att detta ska underlätta lärares arbete i skolan. Goda intentioner i sak, men vi vet att allt som berör eleverna kommer på ett eller annat sätt vara beroende av att det finns några i skolan som hanterar även externa insatser.

På presskonferensen presenterade man även en ökning av antalet timmar i ämnet idrott och hälsa i grundskolan. Från 500 h till 600 h. Det är också jättebra i sig. Många ämnen skulle behöva fler timmar för att hinna med det centrala innehållet och allt kunskapskraven kräver. Men varje timme i varje ämne behöver en behörig lärare. Idrottslärare undervisar ofta även i andra ämnen och nu när de behöver ha en större andel idrott i sina tjänster, kommer därför lärarbristen i övriga ämnen öka. Man kan även tänka att vissa undervisningsgrupper kommer att bli större, precis som man på vissa håll har löst ökningen av antalet matematiktimmar i rådande brist på matematiklärare. Krafttag mot lärarbristen måste alltid föregå en utökning av undervisningstimmar, men det verkar vara svårt att få vissa att förstå det sambandet. Här är det ord och beslut som föregår konsekvensanalys.

Så gäller även den skärpning av läroplanen som utbildningsministern framhåller som lösningen till ökad daglig rörelse på skoltid för Sveriges elever. Ska det vara krav på fysisk aktivitet för eleverna, ska det vara krav på förutsättningar för lärare att kunna genomföra dem. De skolor som redan har daglig rörelse har planerat, samarbetat, diskuterat och förberett detta. Det är inget som görs av sig själv.

De här förutsättningarna jag ofta återkommer till, kan också uttryckas i borttagna krav. Tänk om det fanns krav i skollagen som fastslog att varje ny sak som skolan skulle hantera, ska föregås av en borttagen arbetsuppgift för lärare och skolledare. Ett realistiskt krav kan tyckas, men ställt i en drömvärld…

Ministrarna talade alltså om ett helhetsgrepp på psykiskt och fysisk välmående för eleverna. Vad gäller för lärarna kan man fråga sig? När kommer ”Samling för lärares välmående”? Lärares psykiska ohälsa och extrema arbetsbelastning är något vi vet är akut att ta tag i. Elevers välmående är beroende av att de har lärare som mår bra i sitt yrke. Där har vi den viktigaste förutsättningen för att allt i skolan ska fungera överhuvudtaget.

Skolutveckling- när allas perspektiv tas på lika stort allvar

Felicia intervjuas om sina erfarenheter av skolan.

Felicia intervjuas om sina erfarenheter av skolan.

Diskussionen om hur skolan ska utvecklas sker ofta i frånvaron av de som nu verkar i skolan. Lisa Heino bloggar om vikten av motsatsen.


Förra veckan deltog jag i heldagseventet "Från skoltradition till skoltransformation", arrangerat av bl a den ideella föreningen School Boost Network och olika elevorganisationer. Jag har under årens lopp deltagit i många seminarier och konferenser på temat skolutveckling, men ärligt talat sällan gått därifrån tankar som varit svåra att släppa . Den här gången var det annorlunda.

Man kan då fråga sig varför det var sådan skillnad den här gången. Det enkla svaret är att elevperspektivet togs på lika stort allvar som forskarperspektivet. Dagen innehöll en rad inspel från olika elever, studenter, unga yrkesverksamma, lärare, forskare, rektorer och samhällsentreprenörer. Alla lyssnade på alla med lika stort allvar och respekt för varandras kunskaper och erfarenheter. Att detta grepp känns ovanligt är ett underbetyg till hur vi på nationell och lokal nivå oftast diskuterar och bedriver sk skolutveckling.

Elevdelaktighet ska t ex inte finnas med bara för att man måste följa något styrdokument. Elevdelaktighet för att skolan ska utvecklas nationellt och lokalt ska inte ens behöva finnas som begrepp, det ska vara en självklar del för det är eleverna det handlar om.

Ingemar i 7F på Östra Grundskolan, sa i sitt framförande att han var trött på att höra att han är framtiden, han är samtiden! Eleverna är här och nu, det är deras pågående skolgång vi måste tala om och med dem om.

Jan Blomgren, fil. dr i pedagogik vid Göteborgs universitet, hade fått frågan inför arbetet med sin avhandling om elevers motivation, om man verkligen kunde lita på elevernas svar om deras syn på undervisning. Jan Blomgren kontrade:

- Vilka kan man lita mer än 186 elever i årskurs 9 som tillsammans haft 1.3 miljoner timmar undervisning i grundskolan. Vilka andra kan uttala sig om det?!

Samma fråga kan man ställa om lärare. Vilka kan man lita på mer än tiotusentals lärare som haft miljoner timmar undervisning? Det är ofattbart att lärare inte i högre utsträckning blir tillfrågade om hur skolan ska utvecklas. Den beprövade erfarenheten som allt ”ska vila på”, känns tyvärr inte som den avser lärares erfarenhet. Undra då vilkas beprövade erfarenhet man menar? Knappast skolpolitikernas.

Solklart är att det här är formen som bär nuet och framtiden. Skola, utbildning och samhällsutveckling sker genom de som genomgår den. Ömsesidig respekt är framgångsreceptet. Intresse av vad andra har att bidra med är utgångspunkten. Vill Sverige på riktigt ha en bra skola och en ljusnande framtid, är det dags att respektfullt lyssna på de som finns i skolans värld nu.

Och respekt och tillit till andra kan uttryckas så här som Ingemar i 7F sa:

"-Om du som lärare kan visa oss (elever) att vi kan så lovar jag dig att vi kommer visa vad vi kan och allt vi kan."

Ingemar får även avsluta det här blogginlägget:

"-En astronaut kan komma till rymden själv men man måste jobba tillsammans för att komma till högre höjder och när man jobbar tillsammans kan man komma till månen."




Hur ska elever vilja bli lärare när arbetsmiljön avskräcker?

Lisa Heino bloggar om ordet "slarv" i Arbetsmiljöverkets rapport och vikten av en god arbetsmiljö i skolan för att eleverna själva ska vilja bli lärare.

Arbetsmiljöverket har släppt en rapport om arbetsmiljön i landets grund- och gymnasieskolor. Rubriken på Arbetsmiljöverkets hemsida lyder "Nio av tio skolor slarvar med arbetsmiljön". Samma ordval användes sedan flitigt i olika medier.Tycker man att detta är slarv, ska man sätta sig in i hur lagar och kommunförvaltningar fungerar!

Rapporten tar även upp lärares "ohälsosamma arbetsbelastning". Att då ha ordet "slarv" i rubriken är minst sagt respektlöst. När, jag upprepar som i många andra sammanhang, när får lärare och skolledare frågor om de har förutsättningar att genomföra det de åläggs att göra? När ges förutsättningarna innan kraven ställs?

Nu till en annan aspekt av skolans arbetsmiljö. Elevernas syn på läraryrket. Att se lärare i en arbetsmiljö som du själv som elev upplever dålig, leder förstås till inte till att läraryrket känns extra attraktivt. Varför är lärares, skolledares och elevers arbetsplats inte lika påkostad och anpassad som andras?

Om samhällets uppfattning om läraryrket och skolan var annorlunda, skulle arbetsmiljön se annorlunda ut då? Ja, svarar jag på den frågan. Följdfrågan är varför uppfattningen inte istället är att det är världens viktigaste arbetsplats?

Helt klart är att upplevelsen av skolans arbetsmiljö är otroligt viktig för elevernas kommande yrkesval. Elever vill inte bli lärare om arbetsmiljön är så dålig som den beskrivs på många håll i rapporten. Elever väljer yrken som upplevs positiva i flera avseenden.

Ska det bli någon skola för kommande generationer behöver nuvarande generation gemensamt göra varje skola till den mest positiva arbetsmiljö man kan hitta. Elever behöver uppleva att deras framtida arbetsmiljö finns i skolan. Allt börjar med en bra lärare och lärare behöver en bra arbetsmiljö.

Hem- och konsumentkunskap - ämnet som är mindre än minst

Grundskolans minsta ämne sett till antal timmar är hem- och konsumentkunskap. Lisa Heino bloggar om att inte ens dessa timmar planeras in i elevernas schema. Förutsättningarna för detta framtidsbyggande ämne är inte på något sätt optimala.

- Hur ska man hinna med allt det där?

Ja, det kan man verkligen fråga sig när man går igenom grundskolans kursplan för ämnet hem- och konsumentkunskap. Syftet med ämnet är att "eleverna utvecklar kunskaper om och intresse för arbete, ekonomi och konsumtion i hemmet. I en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar ska eleverna ges möjlighet att utveckla ett kunnande som rör mat och måltider." Och "Genom undervisningen ska eleverna få möjlighet att utveckla medvetenhet om vilka konsekvenser valen i hushållet får för hälsa, välbefinnande och gemensamma resurser. Undervisningen ska också bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om konsumtionens villkor, om sparande, krediter och lån."

Läroplanens alla ämnen har vida syften och omfattande innehåll. Skillnaden är tiden. Hem- och konsumentkunskap är det ämne i grundskolan som har minst garanterad undervisningstid, 118 h totalt. Detta timantal kan jämföras med slöjd som har 330, elevens val 382 och matematik som har 1125 h.

Tyvärr är det sällan som en elev ens får de där 118 timmarna. Hem- och konsumentkunskap är nämligen även det ämne som enligt Skolverket läsåret 2015/16, i verkligheten hade minst inplanerad undervisningstid. Den planerade undervisningstiden var istället 95 h i medianvärde, en reell minskning med ca 20%. Garanterad undervisningstid på 118h? Den finns inte ens i elevernas scheman. Detta kan t ex jämföras med ämnet bild där den planerade tiden är ca 7% mer än den garanterade och i idrott ca 4% mer. Läroplanens minsta ämne som reduceras med 20% i verkligheten är inte på något sätt ok! Garanterad undervisningstid ska betyda att eleverna just garanteras den undervisningstiden.

Lärare måste också ha rimliga förutsättningar att genomföra det de åläggs i styrdokumenten. Många lärare i hem- och konsumentkunskap har inte ens en spis att tillgå i undervisningen. Ändamålsenliga lokaler enligt skollagen? Knappast i dessa fall.

Om man ser till ämnets syften jag nämnde ovan, kan man även konstatera att det är precis sådant som efterfrågas idag. Hälsoaspekten, privatekonomin, en hållbar utveckling för både sig själv och omvärlden. Få verkar dock förstå att det i ämnet hem- och konsumentkunskap finns möjligheter för dessa kunskaper att utvecklas. Det minsta man kan begära är därför att ALL undervisningstid används utifrån bästa möjliga förutsättningar för alla elever. Då kan man både slippa uppfostrings-TV à la "Lyxfällen" och kändiskockar med dyra skärbrädor som enda förebilder. Nej, fram med alla fantastiskt kunniga lärare som kan skapa förutsättningar för en hållbar och i det här fallet, även en god framtid.

Kommentarer:

Karin
Karin Hjälmeskog

Tack för inlägget. Jag håller med. En undran är om rektorer och andra som bestämmer är medvetna om att det är så här - jag menar att HK inte ens får de 118 timmarna garanterad undervisningstid. Det är bra att det synliggörs här och jag hoppas att alla HK-lärare ber rektorerna på sina skolor redovisa garanterad undervisningstid i ämnet.
Stefan Edman skrev i sin rapport Bilen, biffen, bostaden om hållbar konsumtion att HK borde vara navet i utbildnings för hållbar konsumtion. Det är svårt att förstå hur skolvärlden missar den potential som finns i ämnet.
Vi i SKHV försöker på olika sätt få kontakt med makthavare på olika nivåer i samhället för att på så sätt göra dem medvetna om att HK kan, om det ges möjligheter, har mycket att tillföra i skolan, för unga och deras liv nu och i framtiden, inte minst när det gäller hållbarhet.

  • Skapad 2017-03-16 11:20

Förordning för fler förstelärare i utanförskapsområden ger motsatt effekt

För att få fler förstelärare i skolor med stora utmaningar, kan vissa skolor söka statsbidrag för detta. Men kraven i förordningen stjälper istället för hjälper, skriver Lärarförbundets utredare Lisa Heino.

Den förra regeringen införde 2014 ett extra statsbidrag för att öka antalet förstelärare i s k utanförskapsområden. Alliansregeringen beslutade då om en förordning som reglerade vilka geografiska områden som skulle avgränsas som utanförskapsområden och vilka krav som skolorna skulle uppfylla för att kunna ansöka om statsbidraget för fler förstelärartjänster.

Hur kan det då ha blivit så fel? Statskontoret menar att det dels beror på den geografiska avgränsningen för statsbidraget. Denna avgränsning verkar inte ta ett dugg hänsyn till vilka skolor som egentligen har störst behov. Skolor med stora behov, men som ligger utanför vissa fiktiva gränser får inte del av statsbidraget. Detta har t ex lett till stora problem i Landskrona och i Malmö.

Gustav Fridolin blev uppmärksammad på detta problem redan 2014. Han hävdade då att han skulle se över förordningens krav under 2015. Då Statskontoret konstaterar exakt samma svårigheter med förordningen i sina utvärderingar både 2015 och 2016, har utbildningsministern definitivt inte gjort läxan.

För de skolor som ligger i de utvalda utanförskapsområdena finns andra problem med förordningen. För att kunna söka statsbidraget för ytterligare förstelärare måste nämligen samtliga ordinarie förstelärartjänstervara tillsatta. Under ett läsår kan många förändringar ske i en skolas personalgrupp och även förstelärare avslutar sina anställningar av olika anledningar. Då kan plötsligt inte längre skolan ansöka om bidraget för fler. Rimligt- knappast!

En annan absurd konsekvens av förordningen är att om ändå skolan har uppfyllt alla krav för att få söka bidraget för ytterligare förstelärare, måste alla de extra tjänsterna tillsättas, annars utgår bidraget helt. D v s om en skola är berättigad fem extra förstelärartjänster, men bara kan tillsätta fyra av dem, uteblir bidraget även för de fyra!

Så högröstade opposition, er intention om fler förstelärare i skolor med stora utmaningar, er förordning förhindrade istället många förstelärare att börja jobba där ni tyckte de skulle behövas mest. Och nuvarande regering, ni har varit väl införstådda med problemen med förordningen i flera år, varför har ni inte gjort något åt dem?

Daglig rörelse för eleverna kräver ökat tempo i lärarnas ekorrhjul

Att införa krav på daglig rörelse för alla elever ger konsekvenser på varje skola, varje dag. Var finns förståelsen för helheten, undrar Lisa Heino som bloggar om regeringens förslag om daglig rörelse istället för fler idrottstimmar.

Idrottsminister Gabriel Wikström vill inte öka antalet lektionstimmar i Idrott och hälsa. Till Radiosportensäger han bl a:

”– Vad som blev uppenbart för oss i regeringsställning är att kvaliteten på idrottstimmarna är allt för låg på allt för många ställen i landet. Kvalitén måste komma i första rummet, innan vi utökar antalet timmar.” Tack för den passningen, säger jag å alla idrottslärares vägnar, var finns förutsättningarna för att kunna utforma undervisningen på bästa sätt på varje skola?

I uppdraget till Skolverket står det att förslagen som syftar till mer rörelse ”ska beakta att alla elever ska ha lika förutsättningar att delta utifrån de olika förutsättningar och behov som kan finnas hos individer. De förändringar eller tillägg som föreslås ska inte innebära några större nya kostnader för staten eller kommunerna.”

Utbildningsminister Gustav Fridolin sa i Lärarnas Tidning att detta exempelvis kan göras genom fler utomhuslektioner, rörelseaktiviteter inne i klassrummet eller aktiviteter på raster.

"– Detta är en viktig men billig insats, sa Fridolin."

Om jag nu sammanfattar detta: regeringen vill inte införa fler idrottstimmar för kvaliteten är för låg. Tur att Sportlov fortfarande heter Sportlov, då vet man ju att eleverna rör på sig iallafall och inte läser, för det gör de ju på Läslovet...

Men daglig rörelse ska det bli för alla elever, men det får inte kosta något. En billig insats, som Fridolin uttrycker det. Billig, d v s befintliga lärare i grundskola och fritidshem ska göra detta, utan mer tid för det och utan nya kollegor. Ska detta genomföras kommer varje skola, arbetslag och lärare behöva organisera detta tillsammans varje dag . Var, hur, vem ska ansvara för det? Vilka lektioner påverkas, vilka raster, vilka personer finns var och när? Att säga att detta är en billig insats är att förringa vad ett nationellt beslut för med sig för konsekvenser. En förändring i en helslimmad skoldag påverkar mycket! Allt sker i en helhet, i en detaljrik, intensiv verklighet där lärarbrist, tidsbrist och omfattande kunskapskrav ska rymmas. Var är förståelsen för detta? Varför tas aldrig något bort, innan nya saker ska in i skolan? Utan förutsättningar i förväg, kan den dagliga rörelsen för eleverna istället resultera i mer spring för lärarna i ett ekorrhjul, där snart ingen orkar hålla det krävda tempot.

Friskolor med kö kan nu ta emot nyanlända elever- men bara Kunskapsskolan har visat intresse.

En lagändring har gjort det möjligt även för friskolor med kö att ta emot nyanlända elever. Lisa Heino bloggar om att det tyvärr inte är alla friskolor som utnyttjat den möjligheten.

Gustav Fridolin berättade i SVT i maj 2016 att han i stort sett dagligen blev uppringd av friskolor som ville ta emot nyanlända elever. De ”vill vara med och göra jobbet”, som Fridolin uttryckte det.

Från november förra året är det möjligt även för friskolor med kö att ta in nyanlända elever i en särskild kvot. Detta är inte ett tvång utan varje fristående huvudman måste anmäla sitt intresse för detta till Skolinspektionen.

Alla de där friskolorna som sagts ha kontaktat Fridolin och uttryckt sin vilja att ta emot nyanlända elever, har de nu när det är möjligt sett till att kunna göra det? Svar nej! Skolinspektionen har bara fått in 28 anmälningar, alla dessa 28 skolor har Kunskapsskolan som huvudman. All heder åt Kunskapsskolan och ett mycket besviket -men alla ni andra då?

Friskolornas Riksförbund har drivit på för denna lagändring för sina medlemmar och har föredömligt informerat om den och hur anmälan ska genomföras på sin hemsida. Men detta har tyvärr tydligen inte gett någon effekt.

Lärarförbundet har i många olika sammanhang framhållit vikten av att fler skolor tar emot nyanlända elever. Vi uttryckte bl a detta i vårt remissvar inför lagändringen som nu möjliggjort detta för friskolor med kö. I vårt remissvar uttryckte vi även våra farhågor, att huvudmän inte frivilligt skulle använda lagändringen. Våra farhågor har därför tyvärr besannats och oavsett vilka förklaringar som ligger bakom detta är det riktigt dåligt. Det där med att dela på ansvaret och förmånen att ha dessa elever i sin skola, är helt klart bara tomma ord i nuläget.

Betyg i årskurs 6, en trollformel för mer arbetstid?

Allt mer tid av lärares fritid går till dokumentation och samtal med elever och föräldrar. Betygen i årskurs 6 är en förklaring. Lisa Heino bloggar om relevanta konsekvenser som Skolverkets utvärdering av betygen i årskurs 6 pekar på.

Media och politik har hittills lyft upp vissa siffror och resultat från Skolverkets utvärdering av betyg i åk 6. Men utvärderingen visar även på en del högst relevanta konsekvenser som betygen medfört för lärares och skolledares yrkesvardag. Något att ha i bakhuvudet är också att ca 75% av rektorerna uppger att pressen från huvudman har ökat på att alla elever ska nå betyget E. Ca 70% av rektorerna uppger att pressen från media också har ökat. Press är inte positiv påverkan.

Betygen i åk 6 har medfört att 84% av lärarna uppger att de lägger mer tid nu på att dokumentera elevernas kunskapsutveckling. De har alltid dokumenterat, men nu ännu mer. Har mer tid trollats fram till detta? Svar nej.

Lärares raster och fritid har även fått stryka på foten. 33% av lärarna uppger att de lägger mer tid på att samtala med eleverna om deras kunskapsutveckling på sina raster och på sin fritid. Mer tid av fritiden alltså, d v s de flesta lärare har gjort detta även innan betygen infördes.

Att på kvällar och helger prata med vårdnadshavare om deras barns kunskapsutveckling är något som nu 20% av lärarna uppger tar mer tid än tidigare. Det är återigen inte något nytt, men nu lägger många lärare ytterligare tid av sitt liv på detta. Kvällar, helger, fritid, raster- ledig, när?

Tidsbrist är även något som rektorer framhåller är en anledning till att varken de eller deras lärare har möjlighet att erbjuda kollegor som inte satt betyg tidigare stöd i bedömningssituationer. Så får det inte vara!

Behövs all denna dokumentation? Jag undrar bara. Tid med eleverna behövs, om det krävs helger och kvällar för samtal, behövs fler lärare att dela på arbetsuppgifterna. Har någon egentligen på riktigt, funderat på vad verkställighet utan förutsättningar ger för konsekvenser för lärare och skolledare? Nu har vi konsekvenserna, de kräver andra förutsättninga.

Utvärderingen av betyg från årskurs 6



Modersmålslärare- nyckelspelare i ett flerspråkigt Sverige

Under en hel dags rundabordsamtal diskuterade en grupp modersmålslärare frågor som rör specifikt deras yrkesgrupps arbete. Utredaren Lisa Heino deltog och bloggar om samtalet och de frågor som Lärarförbundet driver för just modersmålsundervisningen.

I slutet av november hade jag förmånen att få träffa nio modersmålslärare från olika delar av Sverige i Lärarnas Hus för ett "rundabordssamtal". Under en hel dag diskuterades aktuella frågor och ämnen som rör deras läraruppdrag. Alla deltagare var oerhört engagerade och många frågor avhandlades under dagen. Bl a diskuterades arbetsmiljö, lärarlegitimation, status, fjärrundervisning och modersmålslärarutbildning. Lärarna kommer att fortsätta fungera som bollplank och referensgrupp i Lärarförbundets fortsatta arbete i frågor som rör modersmålsundervisning.

Klart är att många fler modersmålslärare behövs i de olika skolformerna och för att få fler modersmålslärare behövs en fungerande modersmålsundervisning, både för att de som i dag arbetar som modersmålslärare ska få chans att vidareutbilda sig för att bli behöriga, men också för att fler ska kunna utbilda sig till modersmålslärare.

Lärarförbundet driver därför bl a följande frågor:

  • Modersmålsutbildningarna måste bli fler och det måste också bli lättare att komplettera utländska studier.
  • Att det tas fram en plan för hur modersmålslärare på sikt ska omfattas av legitimationskravet.
  • Att modersmål blir ett reglerat ämne i skollagen med garanterad undervisningstid.
  • Att det utformas lärarutbildningar i alla större språk och enkla vägar för att tillgodoräkna sig utländska språkstudier.
  • Att modersmålslärare omfattas av Lärarlyftet.
  • Att en utbildning för studiehandledare på modersmål ska utformas.
  • Att möjligheter ska finnas för modersmålslärare och studiehandledare på modersmål att ingå i skolornas arbetslag och/eller har tid för samarbete kring undervisningen i förskoleklass, grundskola, fritidshem och gymnasieskola.
  • Att skollagen ska stärkas så att alla barn har rätt till modersmålsundervisning i förskolan.

Deltog gjorde: Anna Anu Vik, Gotland, Anna Sebescen, Halmstad, Ahmad Nijem, Stockholm, Atila Soydan, Göteborg, Bussarakham Kanyavongha, Stockholm, Clotilde Ares, Värmdö, Halez Abdulkarim, Uppsala, Micheline Chahoud, Falkenberg, Odet Klaff, Linköping

Låt proffsen toppa laget- annars blir det inga mål

Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare bloggar vidare om den symbolladdade avsaknaden av lärare i satsningar som rör skolan, i det här fallet Läsdelegationen.

Regeringen beslutade i september i år att tillsätta en Läsdelegation inom ramen för satsningen Hela Sverige läser med barnen. Delegationen har fått i uppdrag att samla aktörer från skola, kultur och föreningsliv runt insatser för läsning i och utanför skolan. I direktivet står att syftet är ”att bidra till att ge alla barn och ungdomar mer likvärdiga förutsättningar för en fullgod läsförmåga och lustfyllda läsupplevelser.”

Några axplock ur vad Läsdelegationen ska göra, observera att allt ska utgå från skolans styrdokument.

-skapa mötesplatser för och samordna läsfrämjande insatser i och utanför skolan

-vid behov lämna förslag på hur läsning kan främjas med utgångspunkt i skolans styrdokument

-driva arbetet på ett sådant sätt att genomförda insatser i och utanför skolan har goda förutsättningar att fortgå även efter det att delegationen har avslutat sitt uppdrag

Ok, allt ska utgå från skolans styrdokument och delegationen ska se till att insatserna i skolan kan fortgå efter det att uppdraget är slutfört. För att satsningar som ska genomföras i skolan ska lyckas, krävs att proffsen d v s lärarna, får vara med och planera vilka insatser som kan ge effekt, både kort och långsiktigt. Men nej, antalet lärare i Läsdelegationen är noll. De utsedda är bl a fotbollstränare och författare.. Alla är säkerligen jättebra, men ingen är lärare i skolan. En av ministrarna som står bakom Läsdelegationen är utbildningsminister Gustav Fridolin, men inte ens utbildningsministern i Sverige ser lärare som självklara i det här. Är lärare automatiskt avstängda i matcher som rör skolan, eller får de alltid sitta på avbytarbänken? Kära ministrar, ni måste förstå signalerna ni sänder när ni inte utser en enda lärare till en läsdelegation för elever. Kalla in spelarna från avbytarbänken, annars kommer ni definitivt fortsätt skjuta utanför målet.