Lärarförbundet
Bli medlem

Fusket med nationella prov – skolvärldens Gävlebock?

Källa: Unsplash.

Källa: Unsplash.

Några av årets nationella prov har läckt och återigen ställs allt på ända. Det här är helt ohållbart för alla berörda, bloggar utredare Lisa Heino.

Jaha, då var vi här igen. Precis som tidigare år har några prov och bedömningsanvisningar spridits mellan elever på sociala medier. Det här är helt förkastligt och ohållbart. Och det drabbar alla berörda negativt.

Många lärare har visa av erfarenhet, haft känselspröten ute i god tid och själva kunnat förbereda både sig och sina rektorer på att agera. Skolverkets känselspröt har dock inte varit påkopplade och när oroliga och stressade lärare och rektorer försökt få tag på myndigheten för vägledning dagen innan provet, har de inte funnits tillgängliga förutom på ordinarie tider.

Skolverket behöver också ha jourberedskap inför varje prov!

Resultatet blev med t ex engelskan i årskurs 9, att vissa skolor gjorde det ordinarie provet medan andra skolors rektorer beslutade att använda ersättningsprovet. Endast rektor har i nuläget mandatet att besluta vilket prov som ska användas. Men hur ska en enskild rektor kunna avgöra i vilken grad ett läckt prov har nått ut till just hens elever? Det här sätter rektorer i en mycket svår sits. Hur ska man veta att man gör rätt? Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi anser att

Skolverket behöver kunna ta ett nationellt beslut om att alla skolor ska använda ersättningsprovet om man vet att det riktiga har läckt.

Om inte alla gör samma prov blir det en orättvis grund som utgångspunkt för både elever och lärare. Har några elever fuskat sig till fördelar eller inte?

Misstänker man i efterhand att fusk har förekommit, ska enligt Skolverket den enskilde läraren vara mycket uppmärksam på elevernas individuella prestationer. Sticker någons resultat ut i förhållande till hur hen brukar prestera? Det måste alltså vara den undervisande lärare som gör en individuell bedömning. Där rök avidentifierade provsvar som fr o m nästa läsår är lagstadgat. Hur ska detta gå ihop?

Dessutom kan man undra hur den enorma arbetsinsats som krävs för att rätta proven är motiverad att kräva av lärarna, när man vet att det kan ha förekommit fusk och en del av eleverna kan ha fått fördelar. Är proven i det läget verkligen att räkna som ett användbart trovärdigt bedömningsunderlag överhuvudtaget?

Nästa läsår ska även de nationella proven ”särskilt beaktas” vid betygsättning. Känns ju sådär, sett till det rättsosäkra läge vi befinner oss i just nu. Att ge ett prov så stor betydelse i ett läge då dess trovärdighet är delvis satt ur spel, är inte önskvärt alls.

Nu behöver Skolverket se över allt om nästa års prov ska fungera bättre och då måste de lyssna på alla kloka och erfarna lärare och skolledare som vet vad de behöver för att det ska funka. Det måste vara utgångspunkten. Många lärare och skolledare påpekar möjligheten att använda den redan upparbetade digitala Bedömningsportalen (med specifik inloggning), som ett steg på vägen i säkerhetstänkandet inför nästa läsår i alla fall. Där kan rektorer få tillgång till prov och bedömningsanvisningar vid särskilda tidpunkter istället för att vänta på paket på posten.

Och Skolverket måste ges mandat att besluta om ordinarie eller ersättningsprov ska användas, den gemensamma utgångspunkten för bedömningen måste vara nationell.

Så hatten av för alla lärare som trots alla stormar, läckor, trasiga kopiatorer och stressen pysande ur öronen, fixar detta. Ni är ovärderliga.


PS. Och lärare, rättningen av nationella prov ska ingå i er reglerade arbetstid. Ingen fritid i pappershögarna. Kommunerna får bidrag för arbetet med nationella prov, det ska finnas pengar till vikarier om det behövs. Läs mer här.. DS.

Släpp lärarna loss – det är vår!

Källa: Unsplash

Källa: Unsplash

Lärare har i åratal påtalat svårigheter med kursplanernas utformning, men det är först när föräldrar reagerar i media som Skolverket tar tag i frågan. Ska lärares yrkesutövning ledas av föräldrars och myndigheters misstro? Svar nej!, skriver Lisa Heino.

Det finns en yrkesgrupp i hela världen som arbetar utifrån svensk läroplan. Det är finns en yrkesgrupp i hela världen som sätter betyg efter denna läroplans kunskapskrav. Det finns en yrkesgrupp i hela världen som inte får synas, höras och påverka något som gäller detta- Sveriges lärare.

Uteslutandet av lärares talan nådde ett riktigt lågvattenmärke i den ”plötsliga” diskussion om utformningen av läroplanens kursplaner och kunskapskrav som togs upp i en reportageserie i Sveriges Radio P1:s Studio Ett. Där hade ett antal föräldrar intervjuats, vilka ifrågasatte kursplanernas utformning och kunskapskravens höga abstraktionsnivå. Föräldrar berättade t ex att de själva inte hade fått högsta betyg på uppgifter de gjort i sina barns ställen. Att dessa föräldrar inte fick några följdfrågor om hur de kunde fuska och vilka effekter deras beteende kunde ha på deras barns moraliska uppfattningar, är obegripligt. Men vem är jag som lärare att ha synpunkter på en annans professions yrkesutövande…?

Det var även föräldraperspektivet som ledde till att Skolverkets generaldirektör reagerade på allvar och i Sverige Radio P1 tillkännagav att nu skulle minsann Skolverket ändra kursplanerna.

Vi som jobbar på skolverket har ju själva sett den här problematiken som reportageserien visat upp. Vi är många som kan vittna om hur barnen kommit hem med arbetsuppgifter som är obegripliga.” sa bl a Peter Fredriksson i intervjun.

Så det är när föräldrahjärtat reagerar som det blir verkstad på Skolverket? Att Skolverket har hela Sveriges samlade lärarkår till sitt förfogande, att de under sju år kontinuerligt fått in frågor och synpunkter på kursplanerna från lärare, det har inte gett någon effekt. Skolverket utvärderade trots allt kunskapskravens utformning 2016, men det finns en fråga hängande i luften här, om verkligen alla synpunkter och perspektiv som lärarna delgav verkligen togs med?

Gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström har efter medias uppmärksamhet kring kursplanerna sagt att det är jätteviktigt att lärarna tas med i arbetet att förändra kursplanerna. Ja, allt annat vore oacceptabelt. För fortsätter detta, att lärare inte lyssnas på eller inte tillåts vara de naturliga experterna i medias diskussioner kring skolan, kommer varken lärarbristen minska eller kunskapsutvecklingen i skolan främjas.

Om det är föräldrarnas misstro och ifrågasättande som beslutsfattare lyssnar på, kommer lärares professionella yrkesutövande att ytterligare förringas och förminskas.

Det öppnar upp för ännu mer kontroll och uppfattningar att lärare inte förstår vad de håller på med. Hörs man inte, lyssnas man inte på och kan då beslutas över.

Och har den metoden funkat hittills sett till hur många som orkar vara lärare och vill bli lärare? Svar – nej! Så nu räcker det, Sverige har en fantastiskt kunnig, erfaren och klok lärarkår som vill ta ledningen i sin yrkesutövning. Det är helknäppt att det ens ska vara en önskan och inte ett faktum.

Så ge oss förutsättningarna att vara de proffs vi är, släpp oss loss nu – det är faktiskt vår!








Skutan styrs av statens misstro, så länge vi lärare inte tillsammans tar över rodret och tror på oss själva

Källa: M Reisch. Unsplash

Källa: M Reisch. Unsplash

Lisa Heino bloggar om nödvändigheten att ta fram lärares kollektiva motstånd, utifrån en forskningsartikel om misstrobaserad styrning genom nationella prov. En styrning som fungerar så länge lärarna har tilltro till staten, men inte till sig själva.

Cecilia Arensmeier och Ann-Sofie Lennqvist Lindén, lektorer i statskunskap respektive samhällskunskap vid Örebro universitet skriver i ”Utbildning & Demokratis” temanummer om nationella prov. Forskarna har bland annat undersökt hur införandet av nationella prov i SO kan förstås ur ett styrnings- och professionsperspektiv.

Arensmeir och Lennqvist Lindén menar att nationella prov å ena sidan kan ses som en granskning av lärarnas arbete, men bidra till att stärka deras position genom att lärarna får ”ett kvitto på att de gör rätt”. Å andra sidan innebär proven ett uttryck för styrning genom granskning som kan uppfattas som en misstro mot lärares omdöme och därmed underminera deras status. Det är styrning genom granskning som forskarna menar är det som gäller för de nationella proven i SO. Lärare får en så kallad ”villkorad legitimitet” genom proven och dess resultat.

Innehållet i SO-ämnena är mycket omfattande. Det är därmed svårt genom ett nationellt prov få en tillräckligt bred uppfattning om elevernas kunskaper och i och med det, även svårigheter att jämföra provresultat och betyg. Det har medfört att lärare både blivit mer styrda mot proven i sin undervisning, samt att deras förhållningssätt blivit mer prestationsinriktat. Detta ställer sig de tillfrågade SO-lärarna mycket kritiska till och forskarna tolkar detta som en önskan att staten istället ska styra ”genom bemyndigande”. Då utgår man istället från en tilltro till lärarnas förmåga och omdöme.

Paradoxalt nog uttrycker lärarna samtidigt en stark tilltro till staten och en svag tilltro till sig själva som lärare.

Artikelförfattarna pekar på forskning som visat på skillnader mellan lärare i Sverige och Norge, där de norska lärarna talar i termer av ”vi” och är mer kollektivt orienterade, medan svenska lärare talar i termer av ”jag” i ett individperspektiv. Norska lärares kollektiva identitet har enligt denna forskning medfört att de i alla fall tidigare, kunnat bromsa försök av statlig styrning genom granskning, vilket däremot svenska lärare inte gjort.

Sverige är också ett av de länder där så kallad New Public Management- styrning (NPM) fått störst genomslag, där kontroll, ekonomi-, mål- och resultatstyrning fått en allt större tyngd. Även efterkontroll är något centralt i detta, som t ex nationella prov och det är ett tydligt exempel på en misstrobaserad styrning. Forskarna menar i sin artikel att styrningen måste sättas in i ett större sammanhang, där till exempel kommunaliseringen, marknadisering och konkurrens lyfts fram. De åtgärder staten vidtagit menar forskarna, har hittills gått ut på att bygga upp nya granskningsinstrument istället för att ifrågasätta reformernas effekter.

Här pekar forskarna återigen på de svenska lärarnas individorienterade identitet och en försvagad kollektiv motståndspotential i samklang med en stark tilltro till staten.

Forskarna menar i sina slutsatser att så länge den statliga styrningen karakteriseras av misstro och av kontroll och granskning av resultaten, är det omöjligt att uppnå den professionella status som eftersträvas i läraryrket. Alla reformer måste förenas med att staten verkligen visar konkret tilltro till lärarna och detta är inte nationella prov ett tecken på. Lärarkåren måste också stärka sitt ”kollegiala grepp om sin yrkesutövning” och utveckla ett mer självständigt förhållningssätt till staten.

För så länge som lärare har en stark tilltro till staten, kan staten fortsätta utöka system för granskning och kontroll och lita på att lärare bara anpassar sig till dem.

Som lärare måste vi nu ta det där kollegiala greppet om vår yrkesutövning. Vi är varken nickedockor eller ensamma rön för vinden. Vi behöver också plocka fram vår kollektiva motståndspotential! Vadå Norge? Står vi ensamma i vindriktningen anpassar vi oss och vågar och orkar inte tro på vår egen förmåga. Men vi kan också klara en storm på Norska havet om vi tar över rodret och hjälps åt att hissa segel.

Göm dig på toa, annars får du vikariera!

Källa:Unsplash

Källa:Unsplash

Som lärare ska du inte behöva jobba fast du är sjuk, eller bli sjuk för du måste ta andras jobb också. Lisa Heino, utredare på Lärarförbundet, bloggar om vikten av att värna lärares välmående i alla tänkbara situationer.

Den här tiden på året blir det extra tydligt att lärare inte får bli sjuka. Lite snoriga är okej, influensa, nej det går bara inte. Att lärare trots denna outtalade, orealistiska föreställning insjuknar, blir därför på alldeles för många förskolor, skolor och fritidshem en chock för arbetsgivare.

Att som lärare få feber eller bli dunderförkyld innebär förutom de fysiska åkommorna ett påtagligt stresspåslag och en ibland övermäktig samvetsstress. Vetskapen om att min sjukfrånvaro leder till merjobb för kollegorna och merjobb för mig själv i form av upprättande av vikarieinstruktioner, framflyttning av planerade elevredovisningar och sedan mer efterarbete i det att ta hand om allt som hänt när jag varit borta. Detta leder ofta till att lärare i alla skolformer går till jobbet, när man i andra yrken självklart skulle bäddat ner sig i soffan några dagar.

På många förskolor och skolor måste lärares sjukfrånvaro lösas i arbetslaget, ibland någon dag, ibland i flera dagar. Vissa arbetsgivare säger sig inte ha råd, vissa får inte tag på vikarier fast de försöker. Vikarier är också sjuka och vikarieförmedlingarna har inte alltid tillräckligt många att förmedla. Det kan också vara upphandlingar som sätter stopp för möjligheten att använda sig av olika vikarieförmedlingar, även om man vet att det skulle lösa vikariefrågan för dagen.

Men det här att lösa det i arbetslaget är inte hållbart.

Det innebär ju att lärarna som redan har pressade scheman måste använda sin barn - eller lektionsfria arbetstid till att hoppa in och ansvara för undervisning och elev- eller barngrupper i alla fall. Planering, återhämtning, elevärenden o s v, får då inte plats och lärare tvingas stressa och jobba ännu mer, vilket i värsta fall leder till långt värre sjukdomar än förkylning. Sjukfrånvaron kan därmed öka och därmed behovet av att någon annan lärare hoppar in och vikarierar och så fortsätter den onda spiralen nedåt.

Inte blir det heller bättre av att utbildningsminister föreslår förbud mot håltimmar, att Uppdrag Granskning slår ner på en skolas felaktiga frånvarorapportering utan att belysa det generella problemet med lärarbrist, lärares arbetsmiljö och svårigheter att få tag på vikarier. Det här driver på skolornas ”skuld” till håltimmar och skyldighet att täcka upp oavsett förutsättningar att klara av det.

Lärarförbundet visar nu på "Lärareffekten". För att en lärareffekt överhuvudtaget ska ha en chans att verka måste lärare ha en arbetsmiljö som möjliggör för lärare att göra sitt jobb utan att onda spiraler uppstår.

Utgångspunkten för att klara av sjukfrånvaro måste vara att värna lärares välmående och förutsättningar.

Vet man att det finns en plan för sjukfrånvaro som varken innebär merjobb för mig som är sjuk, eller för mig som jobbar, kan axlarna sjunka ner utan stresspåslag på samtliga. Huvudmännen behöver steppa in i detta och se till att varje verksamhet har goda förutsättningar att hantera sjukfrånvaro, anställda vikarier på respektive verksamhet, eller egna tillräckliga vikariepooler kan vara en del av lösningen.

Som lärare är det viktigt att du vet vilka rättigheter du har när du blir sjuk och vad som gäller när du åläggs att vikariera för sjuk kollega. Lärarförbundet har en hel del information som är väldigt bra att sätta sig in i, så man vet vad som gäller och inte säger ja till saker som man inte behöver.

Så ingen lärare ska behöva drabbas av stresspåslag när man kommer till jobbet och ser listan med sjukanmälda kollegor. Det ska inte vara likställt med mer jobb för dig, utan bara ett konstaterande– krya på er!

Se nyanlända som individer – inte som grupp

Anna Kya, lärare, Gustav Fridolin, utbildningsminister, Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande, Angela Fasth (M) Partille, Nihad Bunar, professor Stockholms universitet

Anna Kya, lärare, Gustav Fridolin, utbildningsminister, Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande, Angela Fasth (M) Partille, Nihad Bunar, professor Stockholms universitet

Education International har släppt en rapport om Sveriges mottagande av nyanlända elever och lärare. Lisa Heino bloggar om det seminarium som anordnades i samband med rapportsläppet.

Lärarförbundet är en av 398 medlemsorganisationer i Education International (EI), som bedriver en global verksamhet med mänskliga och fackliga rättigheter i fokus. Den 1 februari släppte EI en ny rapport om mottagandet av nyanlända elever och lärare och där är Sverige ett av fem länder som valts ut att medverka. Professor Nihad Bunar vid Stockholms Universitet står bakom Sveriges bidrag ” Newcomers – Hope in a cold climate”. Med anledning av rapportsläppet anordnade EI och Lärarförbundet ett seminarium, där förutom Nihad Bunar, Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand, utbildningsminister Gustav Fridolin, läraren Anna Kaya och Partilles moderata ordförande i Barn- och utbildningsnämnden Angela Fasth deltog.

Professor Nihad Bunar berättade att Sverige i ett flertal andra länder, framstår som ett föregångsland i mottagandet av nyanlända elever. Här i Sverige vet vi dock att det ser oerhört olika ut, både mellan både kommuner och skolor. Den generella bilden av framgång behöver därför nyanseras för att fler nyanlända elever ska få en mer likvärdig utbildning. Professor Bunar framhöll att på alltför många håll betraktas och behandlas nyanlända som en homogen grupp, De flesta får därför samma insatser i utbildningssystemet, oavsett individens unika förkunskaper, erfarenheter och behov. Alla nyanlända kan t ex i en kommun få två timmar studiehandledning i veckan i två månader och sedan inte mer, medan i en annan kommun få två timmar i veckan i två år.

En nyanländ elev är en elev, en individ som måste ses som just en individ. Alla människor har kunskaper och erfarenheter att ta tillvara på, att utgå från i kunskapsutvecklingen och som måste visas vara värt något. Det här är något som varje huvudman har ansvar att möjliggöra.

På varje skola måste förutsättningar ges till ämneslärare, modersmålslärare och studiehandledare på modersmål att samarbeta. Läraren Anna Kaya kunde inte nog betona vikten av att det finns det för detta samarbete. Det är förutsättningarna på den enskilda skolan som är helt avgörande, för att eleven både ska ha möjligheter att utvecklas framgångsrikt och för lärarna att genom samarbete kunna ge eleven dessa möjligheter.

För att varje enskild skola ska kunna ge detta behöver huvudmannen agera kraftigt och samlat. Angela Fasth från Partilles Barn- och utbildningsnämnd poängterade även att bland de viktigaste framgångsfaktorerna i deras kommun var att kommunen just samlat över förvaltnings- och nämndgränser beslutat om insatser och stöd tillsammans. Det var en gemensam syn, ett gemensamt arbete som behövdes för att få mottagandet att fungera.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand uppmärksammade särskilt utbildningsminister Gustav Fridolin att det varit ganska tyst ett tag i arbetet och besluten som rör nyanlända elevers skolgång. Det behövs mer av det mesta! Det gäller t ex tillgången på och förutsättningarna för studiehandledning på modersmål. Det behövs krafttag för att säkerställa förutsättningar för modersmålslärare och för att få fler lärare i svenska som andraspråk. Det här var något som läraren Anna Kaya kraftfullt poängterade och Fridolin påpekade att förslag håller på att utarbetas på departementet. Skynda på och hugg i säger jag!

Nihad Bunar framhåll också det akuta läget i gymnasieskolans språkintroduktionsprogram. Det är inte utformat och organiserat som programmets elever skulle behöva. Vägar både stängs och leder fel för alltför många elever där i nuläget.

Mycket sades på seminariet och det går att titta på det på Lärarkanalen framöver. Mycket både klokt och frustrerande ska tilläggas. Sverige behöver överlag steppa upp sitt arbete med att ta vara på och förvalta det faktum att vi nu har en flerspråkig befolkning. I svensk skola ska du kunna både visa och utveckla dina kunskaper på andra språk än svenska. Du är inte ”dum” bara för att du inte kan diskutera orsakerna till historiska händelser, när du kan hur mycket som helst om ämnet i sig, men inte kan säga allt på svenska.

Vi har både en skatt i alla flerspråkiga elever och i alla flerspråkiga lärare. De måste kunna komma in i utbildning för att kunna bli legitimerade flerspråkiga ämneslärare. Tänk vilken framtid Sverige kan få, om alla fantastiska människor med olika språk, kulturer och erfarenheter ges möjlighet att utveckla kunskaper och idéer tillsammans! Då bildas något nytt, något starkare och Sverige kommer visa världen att olikheter verkligen berikar och är den enda vägen framåt! Så kom igen – vad väntar vi på?

Medias val av ”experter” bidrar till misstro mot lärare

Foto Unsplash

Foto Unsplash

Hur påverkas synen på lärare när lärare själva inte ses som experter på sitt eget yrkesområde? Lisa Heino bloggar om medias bidrag till lärarbristen.

Möte på valfri redaktion:
- Nämen om vi skulle ta och göra ett inslag om mobilförbud i skolan, eller om nationella prov eller betygsättning
- Bra förslag, vilka ska vi ha med?
- Jamen några experter, typ ledarskribenter, någon forskare i något ämne, några personer på stan och så måste vi ha en politisk debatt i studion. Ta in Björklund förstås. Och Fridolin.

Tyvärr är det så här det måste ha låtit många gånger. Vi är så vana att den mediala diskussionen om det som händer i skolan, förs av människor som ofta inte har mer erfarenhet av den, än att de själva varit elever en gång i tiden. Bland det värsta med detta är att vi inte ens tycker att det är något konstigt. Sveriges offentliga debatt om skolan har gått så långt att många istället skulle uppfatta det som konstigt om det var de riktiga experterna på klassrumssituationer, d vs lärarna som var med i Agenda och P1 Morgon. Men hur är det egentligen ens möjligt att det är ledarskribenter som hörs i frågor om betygsättning och studiero i klassrummen, istället för lärare med 15 års yrkeserfarenhet? Varför är det inte de som får klargöra, diskutera och värdera den verklighet de vet mest av alla om?

Vad bidrar den här kommunicerade bilden av vem som uttalar sig om skolan till? Det har redan bidragit till en förminskning av lärares yrkeskunnande, ett vedertaget ifrågasättande av mandat och kunskaper och ett "fritt fram" att misstänkliggöra lärares yrkesutövning.

Om alla andra utom lärare själva ges mandat att diskutera och värdera vad som händer i klassrummen, kan makthavare också visa på handlingskraft genom att besluta om ytterligare kontroll av olika inslag i lärares yrkesutövning.

Så länge inte lärarna hörs och syns i de offentliga diskussionerna går det att visa vilka som ”tycker” att de vet bäst, behålla styrningen av diskussionen och därför behålla styrningen av innehållet över vad det som ska vara viktigt i skolan.

Och vad gör det här med läraryrket? Att inte vara den självklara talespersonen för sitt yrke, för sin arbetssituation och för sitt värde är inte eftersträvansvärt.

Vem vill få sin verklighet beskriven, rannsakad och dömd av någon som inte jobbat fem minuter i skolan?

Vem vill se sin erfarenhet av 25 år i klassrummet med tusentals elever, ”ordningsproblem” och kunskaper om undervisning, dissikeras av någon som ”tycker” att mobiler är alltings frälsning/straff? Vilka är viktigast för beslutsfattare att ha på sin sida, vilka är viktigast att bekräfta? Lärare som man kallt räknar med ändå gör sitt yttersta för sina elever, eller allmänhet som man vill ska applådera och rösta på ”vi som ska styra upp skolans förfall”?

Hörs man inte, behöver man inte lyssnas på och syns man inte, finns man inte. Det sistnämnda är en verklighet i lärarbristens Sverige. Det här är en bidragande orsak till lärarbristen, så en av lösningarna är att erkänna lärare som de experter de är. De är och ska vara de en av de tongivande huvudaktörerna för landets utveckling.

Så media, makthavare och medborgare- vilka ska leda skolan framåt? De påstådda eller de riktiga experterna?

När lärarna är de självklara debattörerna i Aktuellt och Rapport- då är lärarbristen på bättringsvägen och skolan som den borde, en skola som vilar på både vetenskaplig grund och riktig beprövad erfarenhet.

God Jul och Gott Nytt År från Lärarförbundets utredarblogg

God Jul önskar vi er alla!

God Jul önskar vi er alla!

Lärarförbundets utredarblogg vill med detta inlägg önska God Jul och Gott Nytt år och tacka alla läsare för att ni läser och sprider våra inlägg. Under 2018 kommer vi utveckla bloggen till nästa nivå men den julklappen öppnar vi först i januari. Hoppas du vill hänga med oss då!

2017 har varit ett spännande utbildningspolitiskt år. Skolan har under året varit på högkant i många politiska diskussioner och Lärarförbundet har oförtrutet arbetat på för att lärares förutsättningar ska förbättras. En viktig händelse i den nationella skolpolitiken är det betänkande som Skolkommissionen har presenterat med många skolpolitiska förslag som kan komma att göra stor skillnad i den svenska skolan. Regeringen har i höst lovat satsa 6 välbehövliga miljarder på skolan de kommande åren och nationella samlingsutredningen har föreslagit många bra förändringar av lärarlegitimationen. Men de stora frågorna om lärares arbetsbelastning och lärarbristen är fortfarande frågor där det behövs många och nya lösningar.

Om detta och mycket annat har vi skrivit bloggar om under året. Och för att underlätta för dig har vi sammanställt de inlägg som har publicerats i Lärarförbundets utredarblogg under de ett och ett halvt år som den har funnits. Vi önskar dig trevlig läsning!

Arbetsmiljö

Hög tid att bocka av lärares önskelista

December innebär inte adventssmys för lärare, istället peakar arbetsbelastningen. Det är helt ohållbart, skriver Lisa Heino i utredarbloggen.

Bättre arbetsmiljö i skolan och ett jämställt arbetsliv minskar deltidsarbetet.

Med tanke på den stora lärarbristen behöver vi ändra villkoren så att fler kan jobba heltid. Den totala tjänstgöringsgraden för lärare i grundskolan är 87 procent, vilket innebär att motsvarande 10 000 lärare skulle kunna tillkomma om förutsättningar för heltid var de rätta.

Kalla inte effektivisering för skolutveckling

Att kalla effektivisering av administration för skolutveckling, skriver Lisa Heino, utredare på Lärarförbundet, är att undergräva en ohållbar arbetsbelastning. För att lärare ska kunna göra sitt jobb behöver arbetsuppgifter tas bort!

Stress – måste vi leva med den?

Psykisk ohälsa ökar. Stress ökar. Försäkringskassan har börjat neka fler personer rätten till sjukpenning, märkligt nog utifrån att regeringen gett dem i uppdrag att sänka sjuktalen… Jens Ranta ombudsman gästbloggar om vad man kan göra för att få ett hållbart lärarliv.

Det är inte lärarna som ska få dåligt samvete av krav på lyft

Lisa Heino bloggar om varför kraven på "lyft" inte är lyftet för svensk skola.

Skyddsombud med fackligt stöd ger bäst arbetsmiljö

Svenskt Näringsliv kräver modernare regler kring skyddsombuden. En modernisering vore dock inte att kapa banden mellan fack och skyddsombud. Tvärtom är det när skyddsombudet har fackligt stöd som arbetsmiljön blir bäst, skriver våra gästbloggare Cyrene Martinsson Waern och Hans Flygare.

Inte läge slå sig för bröstet i lärarbristens Sverige

Förra året återvände glädjande nog 3100 lärare till yrket. Men vad hjälper det när arbetsbelastningen gör att allt fler lärare sjukskrivs p g a stress. Lisa Heino bloggar om vad som får lärare att lämna respektive komma tillbaka till yrket.

Förbjud håltimmar – nej men förbjud ogenomtänkt signalpolitik

Att förbjuda håltimmar är ett ogenomtänkt förslag som kommer ge motsatt effekt. Fler lärare kommer bli sjuka av en ännu högre arbetsbelastning. Förbjud ogenomtänkta risker för lärares överlevnad istället, skriver Lisa Heino.

Arbetsmiljön i skolan påverkar resultaten

Det finns ett samband mellan lärares sjuktal och resultaten i skolan. Det visar rapporten Arbetsmiljön det största hindret för bättre skolresultat som vi i Lärarförbundet släppte tillsammans med Sveriges Elevkårer i Almedalen 2017.

När kommer ”Samling för lärares välmående”?

Fler idrottstimmar och ökade krav på daglig rörelse för eleverna. Ett helhetsgrepp på elevernas fysiska och psykiska hälsa ska nu tas av flera departement. Lisa Heino bloggar om vikten av att förebygga oönskade konsekvenser av satsningarna.

Skolutveckling- när allas perspektiv tas på lika stort allvar

Diskussionen om hur skolan ska utvecklas sker ofta i frånvaron av de som nu verkar i skolan. Lisa Heino bloggar om vikten av motsatsen.

Hur ska elever vilja bli lärare när arbetsmiljön avskräcker?

Lisa Heino bloggar om ordet "slarv" i Arbetsmiljöverkets rapport och vikten av en god arbetsmiljö i skolan för att eleverna själva ska vilja bli lärare.

Lärares förutsättningar för arbetsro utgör elevers förutsättningar för studiero

Skolinspektionens skolenkät bland elever i årskurs 9 visar bl a på hur eleverna upplever trygghet och studiero i skolan. Utredare Lisa Heino bloggar om nödvändigheten att se till förutsättningarna på varje skola, innan man drar förenklade och skuldbeläggande slutsatser.

Daglig rörelse för eleverna kräver ökat tempo i lärarnas ekorrhjul

Att införa krav på daglig rörelse för alla elever ger konsekvenser på varje skola, varje dag. Var finns förståelsen för helheten, undrar Lisa Heino som bloggar om regeringens förslag om daglig rörelse istället för fler idrottstimmar.

Arbetsbelastningen för lärare och förskollärare måste komma i första rummet

Arbetsbelastningen för lärare orsakar allt högre sjuktal, inte minst för förskollärare. Därför måste både stat och huvudmän göra konsekvensanalyser av vad reformer innebär för arbetsbelastningen. Ett exempel på bristande analys är Stockholms stads utökade vistelsetider på förskolan.

Förskola och förskoleklass

Förskollärare – det största bristyrket

Arbetsförmedlingens rapport ”Var finns jobben: Bedömning för 2017”. Visar svart på vitt – förskollärarbristen är inget annat än alarmerande. Men att förskollärarbristen är extremt allvarlig borde inte slå ned som någon bomb.

Om förskollärarbristen, gruppstorlekarna och vikten av att lyssna på professionen

I det här blogginlägget står förskolan och dess lärare i fokus. Förskollärare vill massor, kan massor och uträttar massor varje dag. Men de behöver en hållbar organisation där de kan ta sitt yrkesansvar – utan att det sker på bekostnad av deras egen hälsa.

Satsa på förskoleklasslärarna – experter på övergångar och ovärderliga för elevers lärande

Det surras om förskoleklassen! Nytt läroplansavsnitt ska implementeras och det pågår diskussioner om åtgärdsgaranti och obligatorium. Samtidigt är bristen på pedagogisk utvecklingstid ständigt aktuell. För att ta tempen på förskoleklassen och få input i arbetet bjöd vi in till rundabordssamtal.

Glädjande trendbrott för förskollärarnas kompetensutveckling

Äntligen visar regeringen upp ambitioner för förskolans och förskollärarnas utveckling. I budgetpropositionen för 2017 tillskjuts resurser för att förskolan ska ingå bland annat i de nationella skolutvecklingsprogrammen.

Likvärdighet

Finns det ett skatteläckage i skolan?

Finns det ett skatteläckage i skolan – att skattepengar försvinner ut utan att de kommer till användning? Vissa debattörer anser detta. Till en del kan man nog ge dem rätt, men det skatteläckage som finns, finns inte riktigt där de tror.

Att blunda med ett öga och kisa med det andra

När man diskuterar skolan och dess kvalitet måste man klara av att ta in flera perspektiv. Den som bara ser ett perspektiv blundar med ett öga, samtidigt som den kisar med det andra och säger att det den ser är den sanna verkligheten.

Anmälningstid inte förenligt med skolvalsperioder

Att använda kötid som urval till fristående skolor ställer till problem. Ett förslag på hur man ska lösa det är en skolvalsperiod en kort tid från skolstart. Det finns en populär skola som tillämpar det i kombination med kötid. Lärdomarna är inte entydigt positiva.

Hög tid avskaffa köer

Att kötider till skolor bidrar till skolsegregationen är känt sedan tidigare. Idag lyfter dock DN en ytterligare effekt av kösystemet – vissa populära skolor får en koncentration av elever födda det första kvartalet. De enda elever som inte är födda då är de som har tagits in via syskonförtur.

Skillnaden mellan elever i en skola bör vara större än skillnaden mellan skolor

Då och då lyfts i den skolpolitiska diskussionen frågan om skillnader inom respektive mellan skolor när det gäller resultat. Ett förekommande, men irrelevant, påstående är att eftersom mellanskolskillnaden i resultat är mindre än inomskolskillnaden så bör vi koncentrera oss på den sistnämnda.

Oroväckande att skillnaden mellan skolor ökar

Härom veckan släppte OECD en Pisa In Focus "Where did equity in education improve over the past decade?". Den handlar om hur likvärdigheten i skolan har utvecklats i olika länder mellan åren 2006 och 2015, de år som naturvetenskap har varit huvudämnet i Pisaundersökningen.

Förordning för fler förstelärare i utanförskapsområden ger motsatt effekt

För att få fler förstelärare i skolor med stora utmaningar, kan vissa skolor söka statsbidrag för detta. Men kraven i förordningen stjälper istället för hjälper, skriver Lärarförbundets utredare Lisa Heino.

Friskolor med kö kan nu ta emot nyanlända elever- men bara Kunskapsskolan har visat intresse

En lagändring har gjort det möjligt även för friskolor med kö att ta emot nyanlända elever. Lisa Heino bloggar om att det tyvärr inte är alla friskolor som utnyttjat den möjligheten.

Fördela resurserna till gymnasiet kompensatoriskt

Även resurserna till gymnasieskolan bör fördelas kompensatoriskt. I denna fråga går Malmö och Helsingborg före. Detta borde fler kommuner följa.

Aktivt skolval i sig inte lösningen på skolsegregationen

Är aktivt eller obligatoriskt skolval en lösning på den segregation som uppstår på grund av rätten att välja skola, eller är det ett stickspår? Den frågan blir allt mer aktuell, eftersom Skolkommissionen i sitt delbetänkande är inne på aktivt skolval, samtidigt som flera politiska partier är för.

Skolor med stora utmaningar är inte detsamma som en dålig skola

Sverige ska ha nolltolerans mot dåliga skolor, är moderaternas nya skolpolitiska giv. Frågan är dock vad som är en dålig skola. Är det verkligen vad moderaterna och partiledaren Anna Kinberg Batra säger? Eller är det föräldrars utbildningsnivå som är förklaringen?

Högskola, lärarutbildning och legitimationsfrågor

Alla nyexaminerade lärare har rätt till en introduktionsperiod

Det är nu klarlagt att nyexaminerade lärare har rätt till en introduktionsperiod av högkvalitet. En introduktionsperiod är en central fas i en lärarkarriär, både för att den fungerar som en övergång mellan utbildning och yrke, men också för att den kan adressera frågeställningar som inte kommer upp.

Myten om pressen på högskolelärare att godkänna studenter

Den spridda bilden att finansieringssystemet pressar lärare på högskolan att godkänna studenter stämmer illa överens med hur det i praktiken fungerar. Diskussionen har en olycklig underton av att genomströmning inte är viktig, när den borde handla om att skapa bättre förutsättning för genomströmning.

Äntligen förlängning av VAL - men lärarbristen kräver fler steg

Nyligen kom regeringen med det välkomna beskedet att det så kallade VAL-projektet ska förlängas. Lärarförbundet har i olika sammanhang tryckt på för en förlängning och det är en lättnad att regeringen nu har lyssnat. Vi ser fram emot att fler steg tas.

Lärarutbildningen i allianspartiernas budgetmotioner för 2017.

Allianspartiernas olika förslag om lärarutbildning i årets budgetmotioner beskrivs och kommenteras i detta inlägg.

Märkligt ta ställning mot legitimation för fritidspedagoger

Centerstämman röstade i helgen nej till en motion om legitimation för fritidspedagoger. Jag var inte på plats och lyssnade men när jag så här i efterhand tar del av partistyrelsens motionsyttrande misstänker jag att det gick fort och fel.

Lärarleg och behörighet i fritidshem – gör om gör rätt

Mycket kan man säga om legitimationsreformen – på det stora hela en mycket viktig reform – men en sak är säker. Flera fallgropar hade kunnat undvikas om den hade varit ordentligt utredd. Konstigast av allt är hanteringen av frågan om behörighet i fritidshem.

Moment 22 för lärare som undervisar yngre elever i SvA

En tidigare brist i behörighetsreglerna gjorde att grundlärare som läst svenska automatiskt blev behöriga att undervisa i SvA. Trots ändrat regelverk får de inte läsa in kompetensen inom Lärarlyftet - eftersom de redan är behöriga.

Den högre utbildningens roll för en hållbar utveckling – arbetet med Agenda 2030

I Agenda 2030 har högre utbildningen har en viktig roll. Problembilden är likartad globalt - fler måste få tillgång till högre utbildning, lärosätena måste ge utbildningsuppdraget högre status och arbetsvillkoren för icke fast anställda måste förbättras.

Nationella prov och resultat

Svårt skapa goda progressionsmått

En fråga som alltid skapar diskussion är hur man ska mäta skolans resultat. Är det rimligt att bara se till en skolas faktiska betygsresultat eller behövs det något annat – ett progressionsmått – för att kunna uttala sig om en skola presterar väl eller inte?

Det blir inga lektioner i engelska i november, för det är nationella prov då

Nu har de nationella proven dragit igång i landet grundskolor. Lisa Heino bloggar om hur proven påverkar elevernas undervisningstid och skolornas hela organisation.

Sämre antagning till gymnasiet och högre utbildning ifall nationella prov får styra betyg

I debatten om hur styrande nationella prov ska vara för betyg finns det felaktiga föreställningar om att nationella prov garanterar likvärdigheten i betygssättningen. Konsekvensen blir istället att betygssättningen får sämre träffsäkerhet när det gäller antagning.

Resultaten är sämre, men ändå inte

Kunskapsresultaten sjönk kraftigt mellan 2016 och 2017. Men beror det på att svenska skola presterar klart sämre eller finns det någon annan förklaring?

Betyg i årskurs 6, en trollformel för mer arbetstid?

Allt mer tid av lärares fritid går till dokumentation och samtal med elever och föräldrar. Betygen i årskurs 6 är en förklaring. Lisa Heino bloggar om relevanta konsekvenser som Skolverkets utvärdering av betygen i årskurs 6 pekar på.

OECD vill inte bara mäta ämneskunskaper i PISA

Under TUACs oktobermöte stod bland annat OECD:s flaggskepp på skolområdet, PISA, på agendan. Det föranleder mig, så här i upptakten inför släppet av de senaste PISA-resultaten, att skriva lite om PISA:s nutida och framtida utveckling.

Nationella prov – till vilken nytta?

Lärare och elever lägger ner extremt mycket tid och kraft på nationella prov. Är det värt det? Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare på Lärarförbundet ifrågasätter den statliga utredningens slutsatser om proven.

Skolinspektion

Ha råg i ryggen istället för ha ryggen fri

Uttrycket "ryggen fri" hörs med jämna mellanrum i skolvärlden. Lisa Heino bloggar om varför det inte får vara utgångspunkten för läraryrket.

Vad har Skolinspektionen inneburit för läraryrket som profession?

Att Skolinspektionen, trots ett vällovligt syfte, har fått oönskade effekter för skolledares arbetsbelastning och för läraryrket som profession visar forskaren Anders Ivarsson Westerberg i en ny rapport från Södertörns högskola.

Övrigt

Hem- och konsumentkunskap – ämnet som är mindre än minst

Grundskolans minsta ämne sett till antal timmar är hem- och konsumentkunskap. Lisa Heino bloggar om att inte ens dessa timmar planeras in i elevernas schema. Förutsättningarna för detta framtidsbyggande ämne är inte på något sätt optimala.

En orimlig fluktuation av andel barn i särskolan de senaste 25 åren

Hur riktlinjerna för placering i särskola fungerar spelar stor roll både för det enskilda barnet och verksamheterna i särskolan och grundskolan. Under det senaste kvartsseklet har det varit en variation på mer än 50 procent, vilket försvårat för verksamheten.

Modersmålslärare- nyckelspelare i ett flerspråkigt Sverige

Under en hel dags rundabordsamtal diskuterade en grupp modersmålslärare frågor som rör specifikt deras yrkesgrupps arbete. Utredaren Lisa Heino deltog och bloggar om samtalet och de frågor som Lärarförbundet driver för just modersmålsundervisningen.

Ökar antalet lärare utanför skolan?

Hur många lärare befinner sig egentligen utanför skolan och blir de fler eller inte? Den frågan väcks efter den publicering som DN gör idag om att det är färre examinerade som lämnar läraryrket efter få år idag jämfört med för tio år sedan.

Nationell samling – en viktig dialog för att nå resultat

Under flera år har Lärarförbundet deltagit i Nationell samling för läraryrket som är regeringens forum för dialog med skolans olika intressenter.

Lärare – syns de inte, finns de inte?

Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare, bloggar om betydelsen av hur lärare framställs och om och hur de får komma till tals.

Låt proffsens toppa laget – annars blir det inga mål

Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare bloggar vidare om den symbolladdade avsaknaden av lärare i satsningar som rör skolan, i det här fallet Läsdelegationen.

Klåfingrighet ökar inte resultaten

Politiker vill lämna avtryck genom att lansera reformer eller andra former av politiska åtgärder som visar på handlingskraft. Det är förståeligt men också problematiskt.

Var fjärde nyexaminerad lärare lämnar inte yrket inom tre år

Ett vanligt påstående är att var fjärde nyexaminerad lärare lämnar yrket inom kort tid. Nu senast var det Sydsvenskans ledarsida som påstod detta. Men trots att det upprepas ofta i debatten är påståendet inte sant.

Regeringen vilseleder med statistik

Regeringen säger i årets budgetdebatt att det under alliansregeringens tid försvann en massa personer från grundskolan, samtidigt som det tillkommit en mängd de senaste åren. Att påstå det är bara att försöka vilseleda med statistik.

Hög tid att bocka av lärares önskelista

Foto: Unsplash

Foto: Unsplash

December innebär inte adventssmys för lärare, istället peakar arbetsbelastningen. Det är helt ohållbart, skriver Lisa Heino i utredarbloggen.

För lärare är inte december en månad som spontant förknippas med avkopplande glöggkalas och stämningsfulla Luciatåg. Luciafirandet kan däremot kräva en extrem stor arbetsinsats och jag vill här passa på att ge en eloge till alla musiklärare som fixat Lucian i år. Visst kan december innehålla roligheter, men som lärare innebär december framförallt en oerhört hektisk, intensiv och pressad arbetssituation. Adventshelgerna ägnas åt rättningshögar och bedömning av elevarbeten. Allt ska göras klart och allt måste hinnas med, men det är inte lärarna själva som har möjligheten att påverka kontexten, det är det annat som gör.

-Kan du sätta betyg med den vikarierande svenskläraren?
-Men jag har inte svenska.
-Men du har klassen i engelska.


En arbetsuppgift som aktualiseras i december är frågan om hur och vem som ska ansvara för en obehörig lärares betygssättning. Lärarförbundet har påtalat vilka förutsättningar en legitimerad lärare måste ha för att kunna ansvara för en obehörig kollegas betygsättning, men det inte alls på alla skolor som detta fungerar som det ska.

I december blir det även ofta brandutryckningar när kollegor blivit sjuka och inte kan komma tillbaka till skolan innan lovet. Vem ska ta hand om hens betygsättning i det akuta läget? Verksamma legitimerade lärare med hög arbetsbelastning får ofta plötsligt ännu mer att ansvara för.

- SO-läraren i åttan har blivit sjukskriven, du måste sätta hens betyg också.
- Men jag har 5 klasser redan, det är 600 betyg.

-Nu måste alla betyg vara införda i systemet innan den 13 december, för då ska kommunen uppdatera systemet, så de kan vara lediga till jul.


Själva införandet av omdömen och betyg i allehanda datasystem är ett bloggämne i sig. Det borde vara krav på huvudmännen att besluta deadline för detta i samråd med sina rektorer. Betyg finns bara i skolan och då måste det vara skolans kontext som bestämmer förutsättningarna. Man ska inte få göra en uppdatering, en systemöversyn, eller ett byte av ett datasystem för betyg veckan före skolavslutning!

Och varför ska betyg vara införda veckor före skolavslutningen? Alla elevers inlämningsuppgifter, prov och redovisningar måste vara klara och bedömda långt innan lovet börjar. Den där viktiga, garanterade undervisningstiden- inte är den prioriterad av alla huvudmän inte.

Själva införandet av betyg och omdömen i dessa datasystem, är en komedi i antal klickanden. Därutöver ska betygen skrivas ut, kontrolleras och skrivas under. Är allt detta jobb med betygsättningen sammantaget värt det vid höstterminens slut, fastän terminsbetygen inte fyller någon formell funktion för årskurs sex, sju och åtta?


- Se nu till att skicka med uppgifter till eleverna som ska vara lediga veckan efter jullovet.

- Men jag har inte ens hunnit tänka vad vi ska jobba med då.

- Men de kan väl läsa en bok och skriva en resedagbok?

- Jag har dem i kemi.


Decembers alla måsten ger tyvärr sammantaget en mycket pressad arbetssituation för lärare. Många stupar på målsnöret, andra sover sig igenom hela jullovet för att kroppen helt enkelt inte orkar göra annat. Jag vill inte höra om fler lärare som blir sjukskrivna före jul av utmattning, eller som bestämt sig för att gå ner i arbetstid efter juluppehållet för att orka jobba vidare som lärare. Vi kan inte ha det så här!


-Jag ska jobba 80% för att ha en dag till rättning och planering.


Hur vore det att lyssna på vad lärarna själva säger? Ser man till vad lärare helst skulle vilja förändra i sin arbetssituation, handlar det om få mer tid för planering och uppföljning. Det vittnar Lärarförbundets Medlemsdialog om där hela 36 000 lärare, skolledare och lärarstudenter bl a ger sin syn på sin arbetssituation (länk). Är det för mycket begärt? Svar nej! Sveriges lärare önskar sig inga månlandningar eller mirakel i julklapp, de vill få tid att kunna planera och följa upp sin undervisning på det sätt som de själva avgör är det bästa. Om inte det blir årets julklapp 2017 från beslutsfattare, kommer de få skriva lärare högst upp på sina önskelistor varje år i all framtid.

Kalla inte effektivisering för skolutveckling

Foto: E.Eastman (Unsplash)

Foto: E.Eastman (Unsplash)

Att kalla effektivisering av administration för skolutveckling, skriver Lisa Heino, utredare på Lärarförbundet, är att undergräva en ohållbar arbetsbelastning. För att lärare ska kunna göra sitt jobb behöver arbetsuppgifter tas bort!

Skolverket har fått i uppdrag av regeringen att utforma så kallade nationella skolutvecklingsprogram inom en rad olika områden. I förra veckan deltog jag med ett tjugotal andra lärare i ett av Skolverkets samråd som ska bidra till en förstudie om effektivare administration. Detta ska sedan på något sätt, ingå i ett av de nationella skolutvecklingsprogrammen.

Vi pratar inte om en revisionsbyrå, vi pratar om skolan

Effektivisering av administration, hur kan ens de båda begreppen finnas med i det här sammanhanget? Vi pratar inte om en revisionsbyrå, vi pratar om skolan som enligt läroplanen har som uppgift ”att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.” Och skolans uppdrag ”är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden.” Försök klämma in ett antal timmar administration i veckan till de lättfixade uppgifterna.

På samrådet deltog ett antal lärare från olika kommuner, huvudmän och skolformer. Den mängd med administrativa uppgifter, datasystem, handlingsplaner, blanketter och inrapporteringar som radades upp, gjorde att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta.

Lärare jobbar och jobbar och jobbar, långt mer än vad arbetstiden räcker till

Det är ett under att någon undervisning överhuvudtaget hinner genomföras i dagens skola. Och frågan är verkligen om det hinns med. Lärare jobbar och jobbar och jobbar, långt mer än vad arbetstiden räcker till och de senaste åren har helt klart även de administrativa arbetsuppgifterna ökat, vilket bland annat en undersökning av Novus visar.

Att då ge Skolverket i uppdrag att ta fram ett skolutvecklingsprogram för en effektivare administration är rent ut sagt märkligt. En klok lärare på samrådet kallade det hela för ”fallskärmar för systemet”. Om Skolverket föreslår att ”det vore ju bra om lärare inte behövde ha så många datasystem att registrera uppgifter i”, är inte det skolutveckling.

För att lärare ska kunna göra sitt jobb behöver saker tas bort överhuvudtaget- inte effektiviseras

För att lärare ska kunna göra sitt jobb behöver saker tas bort överhuvudtaget- inte effektiviseras. Skolverket har inte mandat att ta bort uppgifter från lärare, de kan inte lagstifta om eller förbjuda huvudmän att lägga på lärare arbetsuppgifter. Det är regering, riksdag och huvudmän som ska agera i frågan. De ska ta bort arbetsuppgifter, inte få ryggen fri genom att säga att vi har ju tagit fram ett skolutvecklingsprogram för att effektivisera, nu är det upp till varje skola hur man använder sig av programmet, vi har gjort vårt nu.

Staten har lagt på skolan ett oändligt stort uppdrag och med dagens förutsättningar, ouppnåeliga styrdokument. I dessa finns kontrollfunktioner som systematiskt kvalitetsarbete, som till sin natur också är en oändlig konstruktion. Staten och huvudmän kan med hänvisning till styrdokumenten därför lägga på uppgifter och inrapporteringar på lärarna. De ingår ju på så sätt i lärarens uppdrag och i det systematiska kvalitetsarbetet.

Alla dessa uppgifter behöver inte ingå i lärarens uppdrag och ska inte ingå, om staten vill ha några lärare i framtiden

Men nej, alla dessa uppgifter behöver inte ingå i lärarens uppdrag och ska inte ingå, om staten vill ha några lärare i framtiden. Stat och huvudmän måste respektera, värna och utgå ifrån att det är lärare själva som ska avgöra vad som behövs för att varje elev ska kunna ”ge sitt bästa i ansvarig frihet”. Jag är helt övertygad om att inte en enda lärare skulle säga att det är administrativa arbetsuppgifter som är det viktigaste i läraryrket för att få varje elev att kunna göra det.

PS. Lärarförbundet har den senaste tiden skickat skrivelser till regeringen och den nationella samlingsutredningen i frågan om administration och arbetsbelastning. Läs gärna vilka förslag vi lagt fram. DS

Om skribenten: Lisa Heino är utredare på Lärarförbundet. Ansvarar särskilt för grundskolan, nyanlända elever, betyg, bedömning och nationella prov. Twitter: @LisaHeino

Det är inte lärarna som ska få dåligt samvete av krav på ”lyft”

Foto: H.Gautich (Unsplash)

Foto: H.Gautich (Unsplash)

Lisa Heino bloggar om varför kraven på "lyft" inte är lyftet för svensk skola.

De kommer med jämna mellanrum, förslagen om vilka olika ”lyft” som skulle göra skolan och därmed Sverige bättre. De senaste veckorna har det varit prat om ”jämlikhetslyft”, ”demokratilyft” och ”sex- och samlevnadslyft”. Intentionerna är jag inte kritisk till, jättebra att människor engagerar sig. Men de som kommer med förslag på lyft, motiverar ofta sina förslag med att ”det här innebär inte mer arbete för lärarna, för det står redan i läroplanen att de ska göra det.”

Det var just det, det står ju i läroplanen. När utomstående då kräver olika ”lyft”, kan det tolkas som att lärare och skolledare inte vill jobba med dessa områden, att de är inte vill för de inte bryr sig om det, eller att de struntar i det och inte tar sitt ansvar. Det finns flera kapitel i läroplanen, kapitel 1 och 2 handlar om skolans värdegrund, uppdrag, normer och värden. Kapitel 5 innehåller kursplaner med kunskapskrav och centralt innehåll för varje ämne. Det är det kapitlet som lärare av krav, tid- och resursbrist är tvungna att prioritera.

Lärare vill göra gott, lärare vill arbeta med skolans demokratiska uppdrag, med jämlikhet, jämställdhet och alla människors lika värde. Lärare vill bidra till att Sverige och världen blir en bättre plats för alla. Det är för många lärare grunden till att man valde att bli lärare. Det är förutsättningarna som i alltför många fall, inte finns för att kunna omfatta alla delar av läroplanen i den utsträckning som lärare skulle vilja göra.

För lärare vill kunna göra det. De vill kunna göra sitt jobb på bästa sätt alla dagar för alla elever. Nationella beslutsfattare måste ta sig en funderare kring detta. Hur ska läroplanens kapitel 1 och 2 få utrymme i skolan? Är kunskapskraven och det centrala innehållet rimliga i kapitel 5, sett till omfattningen av krav, av avsatt tid och av förutsättningar i verkligheten?

Det är därför inte lärare som ska få dåligt samvete när det ropas på ”lyft” som botemedel för allt som skolan borde göra, det är det andra som borde få.

Kommentarer:

Vesa
Vesa Saranpää

Ett lyft ändrar inget på djupet ej heller blir det beständigt, ta ex en ansiktslyftning

  • Skapad 2017-11-01 12:59
Vesa

Om Vesa Saranpää

Jag arbetar för närvarande i Norrköpings lokalavdelning som fackligförtroendeman,100% igen. Har varit tillbaka i verksamhet vid flera tillfällen, den senaste fackligaperioden har pågått ca 5-6 år, dock inte heltid mer än sista året.
Det är jag brinner för är villkorsfrågor, särskilt då gällande den bortglömda skolformen förskoleklass. Som lärare i förskoleklass har jag varit den allra största delen av mitt yrkesverksamma liv. 6-åringarnas lärande och utveckling är en ynnest att få följa. Har suttit med i Lärarförbundets referensorgan för förskoleklass och grundskola. Även en del av verksamhetsrådet i Region Linköping. Jag är ombudsutbildare och vice ordförande i lokalavdelningen. Är även huvusskyddsombud och regionalt skyddsombud. Förutom förskoleklass är barn med särskilda behov en fråga som berör mig. "Hur skall vi skapa en inkluderande skola, en skola för alla?"
Våra viktigaste frågor är hur lärarnas arbetssituation skall bli rimlig och attraktivt.
Jag hoppas att vi kommer fortsätta utvecklas som det självklaravalet för lärare och så småningom bli ett förbund för alla sveriges lärare, från förskolan till högskolan.