Lärarförbundet
Bli medlem

Göm dig på toa, annars får du vikariera!

Källa:Unsplash

Källa:Unsplash

Som lärare ska du inte behöva jobba fast du är sjuk, eller bli sjuk för du måste ta andras jobb också. Lisa Heino, utredare på Lärarförbundet, bloggar om vikten av att värna lärares välmående i alla tänkbara situationer.

Den här tiden på året blir det extra tydligt att lärare inte får bli sjuka. Lite snoriga är okej, influensa, nej det går bara inte. Att lärare trots denna outtalade, orealistiska föreställning insjuknar, blir därför på alldeles för många förskolor, skolor och fritidshem en chock för arbetsgivare.

Att som lärare få feber eller bli dunderförkyld innebär förutom de fysiska åkommorna ett påtagligt stresspåslag och en ibland övermäktig samvetsstress. Vetskapen om att min sjukfrånvaro leder till merjobb för kollegorna och merjobb för mig själv i form av upprättande av vikarieinstruktioner, framflyttning av planerade elevredovisningar och sedan mer efterarbete i det att ta hand om allt som hänt när jag varit borta. Detta leder ofta till att lärare i alla skolformer går till jobbet, när man i andra yrken självklart skulle bäddat ner sig i soffan några dagar.

På många förskolor och skolor måste lärares sjukfrånvaro lösas i arbetslaget, ibland någon dag, ibland i flera dagar. Vissa arbetsgivare säger sig inte ha råd, vissa får inte tag på vikarier fast de försöker. Vikarier är också sjuka och vikarieförmedlingarna har inte alltid tillräckligt många att förmedla. Det kan också vara upphandlingar som sätter stopp för möjligheten att använda sig av olika vikarieförmedlingar, även om man vet att det skulle lösa vikariefrågan för dagen.

Men det här att lösa det i arbetslaget är inte hållbart.

Det innebär ju att lärarna som redan har pressade scheman måste använda sin barn - eller lektionsfria arbetstid till att hoppa in och ansvara för undervisning och elev- eller barngrupper i alla fall. Planering, återhämtning, elevärenden o s v, får då inte plats och lärare tvingas stressa och jobba ännu mer, vilket i värsta fall leder till långt värre sjukdomar än förkylning. Sjukfrånvaron kan därmed öka och därmed behovet av att någon annan lärare hoppar in och vikarierar och så fortsätter den onda spiralen nedåt.

Inte blir det heller bättre av att utbildningsminister föreslår förbud mot håltimmar, att Uppdrag Granskning slår ner på en skolas felaktiga frånvarorapportering utan att belysa det generella problemet med lärarbrist, lärares arbetsmiljö och svårigheter att få tag på vikarier. Det här driver på skolornas ”skuld” till håltimmar och skyldighet att täcka upp oavsett förutsättningar att klara av det.

Lärarförbundet visar nu på "Lärareffekten". För att en lärareffekt överhuvudtaget ska ha en chans att verka måste lärare ha en arbetsmiljö som möjliggör för lärare att göra sitt jobb utan att onda spiraler uppstår.

Utgångspunkten för att klara av sjukfrånvaro måste vara att värna lärares välmående och förutsättningar.

Vet man att det finns en plan för sjukfrånvaro som varken innebär merjobb för mig som är sjuk, eller för mig som jobbar, kan axlarna sjunka ner utan stresspåslag på samtliga. Huvudmännen behöver steppa in i detta och se till att varje verksamhet har goda förutsättningar att hantera sjukfrånvaro, anställda vikarier på respektive verksamhet, eller egna tillräckliga vikariepooler kan vara en del av lösningen.

Som lärare är det viktigt att du vet vilka rättigheter du har när du blir sjuk och vad som gäller när du åläggs att vikariera för sjuk kollega. Lärarförbundet har en hel del information som är väldigt bra att sätta sig in i, så man vet vad som gäller och inte säger ja till saker som man inte behöver.

Så ingen lärare ska behöva drabbas av stresspåslag när man kommer till jobbet och ser listan med sjukanmälda kollegor. Det ska inte vara likställt med mer jobb för dig, utan bara ett konstaterande– krya på er!

Se nyanlända som individer – inte som grupp

Anna Kya, lärare, Gustav Fridolin, utbildningsminister, Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande, Angela Fasth (M) Partille, Nihad Bunar, professor Stockholms universitet

Anna Kya, lärare, Gustav Fridolin, utbildningsminister, Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande, Angela Fasth (M) Partille, Nihad Bunar, professor Stockholms universitet

Education International har släppt en rapport om Sveriges mottagande av nyanlända elever och lärare. Lisa Heino bloggar om det seminarium som anordnades i samband med rapportsläppet.

Lärarförbundet är en av 398 medlemsorganisationer i Education International (EI), som bedriver en global verksamhet med mänskliga och fackliga rättigheter i fokus. Den 1 februari släppte EI en ny rapport om mottagandet av nyanlända elever och lärare och där är Sverige ett av fem länder som valts ut att medverka. Professor Nihad Bunar vid Stockholms Universitet står bakom Sveriges bidrag ” Newcomers – Hope in a cold climate”. Med anledning av rapportsläppet anordnade EI och Lärarförbundet ett seminarium, där förutom Nihad Bunar, Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand, utbildningsminister Gustav Fridolin, läraren Anna Kaya och Partilles moderata ordförande i Barn- och utbildningsnämnden Angela Fasth deltog.

Professor Nihad Bunar berättade att Sverige i ett flertal andra länder, framstår som ett föregångsland i mottagandet av nyanlända elever. Här i Sverige vet vi dock att det ser oerhört olika ut, både mellan både kommuner och skolor. Den generella bilden av framgång behöver därför nyanseras för att fler nyanlända elever ska få en mer likvärdig utbildning. Professor Bunar framhöll att på alltför många håll betraktas och behandlas nyanlända som en homogen grupp, De flesta får därför samma insatser i utbildningssystemet, oavsett individens unika förkunskaper, erfarenheter och behov. Alla nyanlända kan t ex i en kommun få två timmar studiehandledning i veckan i två månader och sedan inte mer, medan i en annan kommun få två timmar i veckan i två år.

En nyanländ elev är en elev, en individ som måste ses som just en individ. Alla människor har kunskaper och erfarenheter att ta tillvara på, att utgå från i kunskapsutvecklingen och som måste visas vara värt något. Det här är något som varje huvudman har ansvar att möjliggöra.

På varje skola måste förutsättningar ges till ämneslärare, modersmålslärare och studiehandledare på modersmål att samarbeta. Läraren Anna Kaya kunde inte nog betona vikten av att det finns det för detta samarbete. Det är förutsättningarna på den enskilda skolan som är helt avgörande, för att eleven både ska ha möjligheter att utvecklas framgångsrikt och för lärarna att genom samarbete kunna ge eleven dessa möjligheter.

För att varje enskild skola ska kunna ge detta behöver huvudmannen agera kraftigt och samlat. Angela Fasth från Partilles Barn- och utbildningsnämnd poängterade även att bland de viktigaste framgångsfaktorerna i deras kommun var att kommunen just samlat över förvaltnings- och nämndgränser beslutat om insatser och stöd tillsammans. Det var en gemensam syn, ett gemensamt arbete som behövdes för att få mottagandet att fungera.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand uppmärksammade särskilt utbildningsminister Gustav Fridolin att det varit ganska tyst ett tag i arbetet och besluten som rör nyanlända elevers skolgång. Det behövs mer av det mesta! Det gäller t ex tillgången på och förutsättningarna för studiehandledning på modersmål. Det behövs krafttag för att säkerställa förutsättningar för modersmålslärare och för att få fler lärare i svenska som andraspråk. Det här var något som läraren Anna Kaya kraftfullt poängterade och Fridolin påpekade att förslag håller på att utarbetas på departementet. Skynda på och hugg i säger jag!

Nihad Bunar framhåll också det akuta läget i gymnasieskolans språkintroduktionsprogram. Det är inte utformat och organiserat som programmets elever skulle behöva. Vägar både stängs och leder fel för alltför många elever där i nuläget.

Mycket sades på seminariet och det går att titta på det på Lärarkanalen framöver. Mycket både klokt och frustrerande ska tilläggas. Sverige behöver överlag steppa upp sitt arbete med att ta vara på och förvalta det faktum att vi nu har en flerspråkig befolkning. I svensk skola ska du kunna både visa och utveckla dina kunskaper på andra språk än svenska. Du är inte ”dum” bara för att du inte kan diskutera orsakerna till historiska händelser, när du kan hur mycket som helst om ämnet i sig, men inte kan säga allt på svenska.

Vi har både en skatt i alla flerspråkiga elever och i alla flerspråkiga lärare. De måste kunna komma in i utbildning för att kunna bli legitimerade flerspråkiga ämneslärare. Tänk vilken framtid Sverige kan få, om alla fantastiska människor med olika språk, kulturer och erfarenheter ges möjlighet att utveckla kunskaper och idéer tillsammans! Då bildas något nytt, något starkare och Sverige kommer visa världen att olikheter verkligen berikar och är den enda vägen framåt! Så kom igen – vad väntar vi på?

Medias val av ”experter” bidrar till misstro mot lärare

Foto Unsplash

Foto Unsplash

Hur påverkas synen på lärare när lärare själva inte ses som experter på sitt eget yrkesområde? Lisa Heino bloggar om medias bidrag till lärarbristen.

Möte på valfri redaktion:
- Nämen om vi skulle ta och göra ett inslag om mobilförbud i skolan, eller om nationella prov eller betygsättning
- Bra förslag, vilka ska vi ha med?
- Jamen några experter, typ ledarskribenter, någon forskare i något ämne, några personer på stan och så måste vi ha en politisk debatt i studion. Ta in Björklund förstås. Och Fridolin.

Tyvärr är det så här det måste ha låtit många gånger. Vi är så vana att den mediala diskussionen om det som händer i skolan, förs av människor som ofta inte har mer erfarenhet av den, än att de själva varit elever en gång i tiden. Bland det värsta med detta är att vi inte ens tycker att det är något konstigt. Sveriges offentliga debatt om skolan har gått så långt att många istället skulle uppfatta det som konstigt om det var de riktiga experterna på klassrumssituationer, d vs lärarna som var med i Agenda och P1 Morgon. Men hur är det egentligen ens möjligt att det är ledarskribenter som hörs i frågor om betygsättning och studiero i klassrummen, istället för lärare med 15 års yrkeserfarenhet? Varför är det inte de som får klargöra, diskutera och värdera den verklighet de vet mest av alla om?

Vad bidrar den här kommunicerade bilden av vem som uttalar sig om skolan till? Det har redan bidragit till en förminskning av lärares yrkeskunnande, ett vedertaget ifrågasättande av mandat och kunskaper och ett "fritt fram" att misstänkliggöra lärares yrkesutövning.

Om alla andra utom lärare själva ges mandat att diskutera och värdera vad som händer i klassrummen, kan makthavare också visa på handlingskraft genom att besluta om ytterligare kontroll av olika inslag i lärares yrkesutövning.

Så länge inte lärarna hörs och syns i de offentliga diskussionerna går det att visa vilka som ”tycker” att de vet bäst, behålla styrningen av diskussionen och därför behålla styrningen av innehållet över vad det som ska vara viktigt i skolan.

Och vad gör det här med läraryrket? Att inte vara den självklara talespersonen för sitt yrke, för sin arbetssituation och för sitt värde är inte eftersträvansvärt.

Vem vill få sin verklighet beskriven, rannsakad och dömd av någon som inte jobbat fem minuter i skolan?

Vem vill se sin erfarenhet av 25 år i klassrummet med tusentals elever, ”ordningsproblem” och kunskaper om undervisning, dissikeras av någon som ”tycker” att mobiler är alltings frälsning/straff? Vilka är viktigast för beslutsfattare att ha på sin sida, vilka är viktigast att bekräfta? Lärare som man kallt räknar med ändå gör sitt yttersta för sina elever, eller allmänhet som man vill ska applådera och rösta på ”vi som ska styra upp skolans förfall”?

Hörs man inte, behöver man inte lyssnas på och syns man inte, finns man inte. Det sistnämnda är en verklighet i lärarbristens Sverige. Det här är en bidragande orsak till lärarbristen, så en av lösningarna är att erkänna lärare som de experter de är. De är och ska vara de en av de tongivande huvudaktörerna för landets utveckling.

Så media, makthavare och medborgare- vilka ska leda skolan framåt? De påstådda eller de riktiga experterna?

När lärarna är de självklara debattörerna i Aktuellt och Rapport- då är lärarbristen på bättringsvägen och skolan som den borde, en skola som vilar på både vetenskaplig grund och riktig beprövad erfarenhet.

God Jul och Gott Nytt År från Lärarförbundets utredarblogg

God Jul önskar vi er alla!

God Jul önskar vi er alla!

Lärarförbundets utredarblogg vill med detta inlägg önska God Jul och Gott Nytt år och tacka alla läsare för att ni läser och sprider våra inlägg. Under 2018 kommer vi utveckla bloggen till nästa nivå men den julklappen öppnar vi först i januari. Hoppas du vill hänga med oss då!

2017 har varit ett spännande utbildningspolitiskt år. Skolan har under året varit på högkant i många politiska diskussioner och Lärarförbundet har oförtrutet arbetat på för att lärares förutsättningar ska förbättras. En viktig händelse i den nationella skolpolitiken är det betänkande som Skolkommissionen har presenterat med många skolpolitiska förslag som kan komma att göra stor skillnad i den svenska skolan. Regeringen har i höst lovat satsa 6 välbehövliga miljarder på skolan de kommande åren och nationella samlingsutredningen har föreslagit många bra förändringar av lärarlegitimationen. Men de stora frågorna om lärares arbetsbelastning och lärarbristen är fortfarande frågor där det behövs många och nya lösningar.

Om detta och mycket annat har vi skrivit bloggar om under året. Och för att underlätta för dig har vi sammanställt de inlägg som har publicerats i Lärarförbundets utredarblogg under de ett och ett halvt år som den har funnits. Vi önskar dig trevlig läsning!

Arbetsmiljö

Hög tid att bocka av lärares önskelista

December innebär inte adventssmys för lärare, istället peakar arbetsbelastningen. Det är helt ohållbart, skriver Lisa Heino i utredarbloggen.

Bättre arbetsmiljö i skolan och ett jämställt arbetsliv minskar deltidsarbetet.

Med tanke på den stora lärarbristen behöver vi ändra villkoren så att fler kan jobba heltid. Den totala tjänstgöringsgraden för lärare i grundskolan är 87 procent, vilket innebär att motsvarande 10 000 lärare skulle kunna tillkomma om förutsättningar för heltid var de rätta.

Kalla inte effektivisering för skolutveckling

Att kalla effektivisering av administration för skolutveckling, skriver Lisa Heino, utredare på Lärarförbundet, är att undergräva en ohållbar arbetsbelastning. För att lärare ska kunna göra sitt jobb behöver arbetsuppgifter tas bort!

Stress – måste vi leva med den?

Psykisk ohälsa ökar. Stress ökar. Försäkringskassan har börjat neka fler personer rätten till sjukpenning, märkligt nog utifrån att regeringen gett dem i uppdrag att sänka sjuktalen… Jens Ranta ombudsman gästbloggar om vad man kan göra för att få ett hållbart lärarliv.

Det är inte lärarna som ska få dåligt samvete av krav på lyft

Lisa Heino bloggar om varför kraven på "lyft" inte är lyftet för svensk skola.

Skyddsombud med fackligt stöd ger bäst arbetsmiljö

Svenskt Näringsliv kräver modernare regler kring skyddsombuden. En modernisering vore dock inte att kapa banden mellan fack och skyddsombud. Tvärtom är det när skyddsombudet har fackligt stöd som arbetsmiljön blir bäst, skriver våra gästbloggare Cyrene Martinsson Waern och Hans Flygare.

Inte läge slå sig för bröstet i lärarbristens Sverige

Förra året återvände glädjande nog 3100 lärare till yrket. Men vad hjälper det när arbetsbelastningen gör att allt fler lärare sjukskrivs p g a stress. Lisa Heino bloggar om vad som får lärare att lämna respektive komma tillbaka till yrket.

Förbjud håltimmar – nej men förbjud ogenomtänkt signalpolitik

Att förbjuda håltimmar är ett ogenomtänkt förslag som kommer ge motsatt effekt. Fler lärare kommer bli sjuka av en ännu högre arbetsbelastning. Förbjud ogenomtänkta risker för lärares överlevnad istället, skriver Lisa Heino.

Arbetsmiljön i skolan påverkar resultaten

Det finns ett samband mellan lärares sjuktal och resultaten i skolan. Det visar rapporten Arbetsmiljön det största hindret för bättre skolresultat som vi i Lärarförbundet släppte tillsammans med Sveriges Elevkårer i Almedalen 2017.

När kommer ”Samling för lärares välmående”?

Fler idrottstimmar och ökade krav på daglig rörelse för eleverna. Ett helhetsgrepp på elevernas fysiska och psykiska hälsa ska nu tas av flera departement. Lisa Heino bloggar om vikten av att förebygga oönskade konsekvenser av satsningarna.

Skolutveckling- när allas perspektiv tas på lika stort allvar

Diskussionen om hur skolan ska utvecklas sker ofta i frånvaron av de som nu verkar i skolan. Lisa Heino bloggar om vikten av motsatsen.

Hur ska elever vilja bli lärare när arbetsmiljön avskräcker?

Lisa Heino bloggar om ordet "slarv" i Arbetsmiljöverkets rapport och vikten av en god arbetsmiljö i skolan för att eleverna själva ska vilja bli lärare.

Lärares förutsättningar för arbetsro utgör elevers förutsättningar för studiero

Skolinspektionens skolenkät bland elever i årskurs 9 visar bl a på hur eleverna upplever trygghet och studiero i skolan. Utredare Lisa Heino bloggar om nödvändigheten att se till förutsättningarna på varje skola, innan man drar förenklade och skuldbeläggande slutsatser.

Daglig rörelse för eleverna kräver ökat tempo i lärarnas ekorrhjul

Att införa krav på daglig rörelse för alla elever ger konsekvenser på varje skola, varje dag. Var finns förståelsen för helheten, undrar Lisa Heino som bloggar om regeringens förslag om daglig rörelse istället för fler idrottstimmar.

Arbetsbelastningen för lärare och förskollärare måste komma i första rummet

Arbetsbelastningen för lärare orsakar allt högre sjuktal, inte minst för förskollärare. Därför måste både stat och huvudmän göra konsekvensanalyser av vad reformer innebär för arbetsbelastningen. Ett exempel på bristande analys är Stockholms stads utökade vistelsetider på förskolan.

Förskola och förskoleklass

Förskollärare – det största bristyrket

Arbetsförmedlingens rapport ”Var finns jobben: Bedömning för 2017”. Visar svart på vitt – förskollärarbristen är inget annat än alarmerande. Men att förskollärarbristen är extremt allvarlig borde inte slå ned som någon bomb.

Om förskollärarbristen, gruppstorlekarna och vikten av att lyssna på professionen

I det här blogginlägget står förskolan och dess lärare i fokus. Förskollärare vill massor, kan massor och uträttar massor varje dag. Men de behöver en hållbar organisation där de kan ta sitt yrkesansvar – utan att det sker på bekostnad av deras egen hälsa.

Satsa på förskoleklasslärarna – experter på övergångar och ovärderliga för elevers lärande

Det surras om förskoleklassen! Nytt läroplansavsnitt ska implementeras och det pågår diskussioner om åtgärdsgaranti och obligatorium. Samtidigt är bristen på pedagogisk utvecklingstid ständigt aktuell. För att ta tempen på förskoleklassen och få input i arbetet bjöd vi in till rundabordssamtal.

Glädjande trendbrott för förskollärarnas kompetensutveckling

Äntligen visar regeringen upp ambitioner för förskolans och förskollärarnas utveckling. I budgetpropositionen för 2017 tillskjuts resurser för att förskolan ska ingå bland annat i de nationella skolutvecklingsprogrammen.

Likvärdighet

Finns det ett skatteläckage i skolan?

Finns det ett skatteläckage i skolan – att skattepengar försvinner ut utan att de kommer till användning? Vissa debattörer anser detta. Till en del kan man nog ge dem rätt, men det skatteläckage som finns, finns inte riktigt där de tror.

Att blunda med ett öga och kisa med det andra

När man diskuterar skolan och dess kvalitet måste man klara av att ta in flera perspektiv. Den som bara ser ett perspektiv blundar med ett öga, samtidigt som den kisar med det andra och säger att det den ser är den sanna verkligheten.

Anmälningstid inte förenligt med skolvalsperioder

Att använda kötid som urval till fristående skolor ställer till problem. Ett förslag på hur man ska lösa det är en skolvalsperiod en kort tid från skolstart. Det finns en populär skola som tillämpar det i kombination med kötid. Lärdomarna är inte entydigt positiva.

Hög tid avskaffa köer

Att kötider till skolor bidrar till skolsegregationen är känt sedan tidigare. Idag lyfter dock DN en ytterligare effekt av kösystemet – vissa populära skolor får en koncentration av elever födda det första kvartalet. De enda elever som inte är födda då är de som har tagits in via syskonförtur.

Skillnaden mellan elever i en skola bör vara större än skillnaden mellan skolor

Då och då lyfts i den skolpolitiska diskussionen frågan om skillnader inom respektive mellan skolor när det gäller resultat. Ett förekommande, men irrelevant, påstående är att eftersom mellanskolskillnaden i resultat är mindre än inomskolskillnaden så bör vi koncentrera oss på den sistnämnda.

Oroväckande att skillnaden mellan skolor ökar

Härom veckan släppte OECD en Pisa In Focus "Where did equity in education improve over the past decade?". Den handlar om hur likvärdigheten i skolan har utvecklats i olika länder mellan åren 2006 och 2015, de år som naturvetenskap har varit huvudämnet i Pisaundersökningen.

Förordning för fler förstelärare i utanförskapsområden ger motsatt effekt

För att få fler förstelärare i skolor med stora utmaningar, kan vissa skolor söka statsbidrag för detta. Men kraven i förordningen stjälper istället för hjälper, skriver Lärarförbundets utredare Lisa Heino.

Friskolor med kö kan nu ta emot nyanlända elever- men bara Kunskapsskolan har visat intresse

En lagändring har gjort det möjligt även för friskolor med kö att ta emot nyanlända elever. Lisa Heino bloggar om att det tyvärr inte är alla friskolor som utnyttjat den möjligheten.

Fördela resurserna till gymnasiet kompensatoriskt

Även resurserna till gymnasieskolan bör fördelas kompensatoriskt. I denna fråga går Malmö och Helsingborg före. Detta borde fler kommuner följa.

Aktivt skolval i sig inte lösningen på skolsegregationen

Är aktivt eller obligatoriskt skolval en lösning på den segregation som uppstår på grund av rätten att välja skola, eller är det ett stickspår? Den frågan blir allt mer aktuell, eftersom Skolkommissionen i sitt delbetänkande är inne på aktivt skolval, samtidigt som flera politiska partier är för.

Skolor med stora utmaningar är inte detsamma som en dålig skola

Sverige ska ha nolltolerans mot dåliga skolor, är moderaternas nya skolpolitiska giv. Frågan är dock vad som är en dålig skola. Är det verkligen vad moderaterna och partiledaren Anna Kinberg Batra säger? Eller är det föräldrars utbildningsnivå som är förklaringen?

Högskola, lärarutbildning och legitimationsfrågor

Alla nyexaminerade lärare har rätt till en introduktionsperiod

Det är nu klarlagt att nyexaminerade lärare har rätt till en introduktionsperiod av högkvalitet. En introduktionsperiod är en central fas i en lärarkarriär, både för att den fungerar som en övergång mellan utbildning och yrke, men också för att den kan adressera frågeställningar som inte kommer upp.

Myten om pressen på högskolelärare att godkänna studenter

Den spridda bilden att finansieringssystemet pressar lärare på högskolan att godkänna studenter stämmer illa överens med hur det i praktiken fungerar. Diskussionen har en olycklig underton av att genomströmning inte är viktig, när den borde handla om att skapa bättre förutsättning för genomströmning.

Äntligen förlängning av VAL - men lärarbristen kräver fler steg

Nyligen kom regeringen med det välkomna beskedet att det så kallade VAL-projektet ska förlängas. Lärarförbundet har i olika sammanhang tryckt på för en förlängning och det är en lättnad att regeringen nu har lyssnat. Vi ser fram emot att fler steg tas.

Lärarutbildningen i allianspartiernas budgetmotioner för 2017.

Allianspartiernas olika förslag om lärarutbildning i årets budgetmotioner beskrivs och kommenteras i detta inlägg.

Märkligt ta ställning mot legitimation för fritidspedagoger

Centerstämman röstade i helgen nej till en motion om legitimation för fritidspedagoger. Jag var inte på plats och lyssnade men när jag så här i efterhand tar del av partistyrelsens motionsyttrande misstänker jag att det gick fort och fel.

Lärarleg och behörighet i fritidshem – gör om gör rätt

Mycket kan man säga om legitimationsreformen – på det stora hela en mycket viktig reform – men en sak är säker. Flera fallgropar hade kunnat undvikas om den hade varit ordentligt utredd. Konstigast av allt är hanteringen av frågan om behörighet i fritidshem.

Moment 22 för lärare som undervisar yngre elever i SvA

En tidigare brist i behörighetsreglerna gjorde att grundlärare som läst svenska automatiskt blev behöriga att undervisa i SvA. Trots ändrat regelverk får de inte läsa in kompetensen inom Lärarlyftet - eftersom de redan är behöriga.

Den högre utbildningens roll för en hållbar utveckling – arbetet med Agenda 2030

I Agenda 2030 har högre utbildningen har en viktig roll. Problembilden är likartad globalt - fler måste få tillgång till högre utbildning, lärosätena måste ge utbildningsuppdraget högre status och arbetsvillkoren för icke fast anställda måste förbättras.

Nationella prov och resultat

Svårt skapa goda progressionsmått

En fråga som alltid skapar diskussion är hur man ska mäta skolans resultat. Är det rimligt att bara se till en skolas faktiska betygsresultat eller behövs det något annat – ett progressionsmått – för att kunna uttala sig om en skola presterar väl eller inte?

Det blir inga lektioner i engelska i november, för det är nationella prov då

Nu har de nationella proven dragit igång i landet grundskolor. Lisa Heino bloggar om hur proven påverkar elevernas undervisningstid och skolornas hela organisation.

Sämre antagning till gymnasiet och högre utbildning ifall nationella prov får styra betyg

I debatten om hur styrande nationella prov ska vara för betyg finns det felaktiga föreställningar om att nationella prov garanterar likvärdigheten i betygssättningen. Konsekvensen blir istället att betygssättningen får sämre träffsäkerhet när det gäller antagning.

Resultaten är sämre, men ändå inte

Kunskapsresultaten sjönk kraftigt mellan 2016 och 2017. Men beror det på att svenska skola presterar klart sämre eller finns det någon annan förklaring?

Betyg i årskurs 6, en trollformel för mer arbetstid?

Allt mer tid av lärares fritid går till dokumentation och samtal med elever och föräldrar. Betygen i årskurs 6 är en förklaring. Lisa Heino bloggar om relevanta konsekvenser som Skolverkets utvärdering av betygen i årskurs 6 pekar på.

OECD vill inte bara mäta ämneskunskaper i PISA

Under TUACs oktobermöte stod bland annat OECD:s flaggskepp på skolområdet, PISA, på agendan. Det föranleder mig, så här i upptakten inför släppet av de senaste PISA-resultaten, att skriva lite om PISA:s nutida och framtida utveckling.

Nationella prov – till vilken nytta?

Lärare och elever lägger ner extremt mycket tid och kraft på nationella prov. Är det värt det? Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare på Lärarförbundet ifrågasätter den statliga utredningens slutsatser om proven.

Skolinspektion

Ha råg i ryggen istället för ha ryggen fri

Uttrycket "ryggen fri" hörs med jämna mellanrum i skolvärlden. Lisa Heino bloggar om varför det inte får vara utgångspunkten för läraryrket.

Vad har Skolinspektionen inneburit för läraryrket som profession?

Att Skolinspektionen, trots ett vällovligt syfte, har fått oönskade effekter för skolledares arbetsbelastning och för läraryrket som profession visar forskaren Anders Ivarsson Westerberg i en ny rapport från Södertörns högskola.

Övrigt

Hem- och konsumentkunskap – ämnet som är mindre än minst

Grundskolans minsta ämne sett till antal timmar är hem- och konsumentkunskap. Lisa Heino bloggar om att inte ens dessa timmar planeras in i elevernas schema. Förutsättningarna för detta framtidsbyggande ämne är inte på något sätt optimala.

En orimlig fluktuation av andel barn i särskolan de senaste 25 åren

Hur riktlinjerna för placering i särskola fungerar spelar stor roll både för det enskilda barnet och verksamheterna i särskolan och grundskolan. Under det senaste kvartsseklet har det varit en variation på mer än 50 procent, vilket försvårat för verksamheten.

Modersmålslärare- nyckelspelare i ett flerspråkigt Sverige

Under en hel dags rundabordsamtal diskuterade en grupp modersmålslärare frågor som rör specifikt deras yrkesgrupps arbete. Utredaren Lisa Heino deltog och bloggar om samtalet och de frågor som Lärarförbundet driver för just modersmålsundervisningen.

Ökar antalet lärare utanför skolan?

Hur många lärare befinner sig egentligen utanför skolan och blir de fler eller inte? Den frågan väcks efter den publicering som DN gör idag om att det är färre examinerade som lämnar läraryrket efter få år idag jämfört med för tio år sedan.

Nationell samling – en viktig dialog för att nå resultat

Under flera år har Lärarförbundet deltagit i Nationell samling för läraryrket som är regeringens forum för dialog med skolans olika intressenter.

Lärare – syns de inte, finns de inte?

Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare, bloggar om betydelsen av hur lärare framställs och om och hur de får komma till tals.

Låt proffsens toppa laget – annars blir det inga mål

Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare bloggar vidare om den symbolladdade avsaknaden av lärare i satsningar som rör skolan, i det här fallet Läsdelegationen.

Klåfingrighet ökar inte resultaten

Politiker vill lämna avtryck genom att lansera reformer eller andra former av politiska åtgärder som visar på handlingskraft. Det är förståeligt men också problematiskt.

Var fjärde nyexaminerad lärare lämnar inte yrket inom tre år

Ett vanligt påstående är att var fjärde nyexaminerad lärare lämnar yrket inom kort tid. Nu senast var det Sydsvenskans ledarsida som påstod detta. Men trots att det upprepas ofta i debatten är påståendet inte sant.

Regeringen vilseleder med statistik

Regeringen säger i årets budgetdebatt att det under alliansregeringens tid försvann en massa personer från grundskolan, samtidigt som det tillkommit en mängd de senaste åren. Att påstå det är bara att försöka vilseleda med statistik.

Hög tid att bocka av lärares önskelista

Foto: Unsplash

Foto: Unsplash

December innebär inte adventssmys för lärare, istället peakar arbetsbelastningen. Det är helt ohållbart, skriver Lisa Heino i utredarbloggen.

För lärare är inte december en månad som spontant förknippas med avkopplande glöggkalas och stämningsfulla Luciatåg. Luciafirandet kan däremot kräva en extrem stor arbetsinsats och jag vill här passa på att ge en eloge till alla musiklärare som fixat Lucian i år. Visst kan december innehålla roligheter, men som lärare innebär december framförallt en oerhört hektisk, intensiv och pressad arbetssituation. Adventshelgerna ägnas åt rättningshögar och bedömning av elevarbeten. Allt ska göras klart och allt måste hinnas med, men det är inte lärarna själva som har möjligheten att påverka kontexten, det är det annat som gör.

-Kan du sätta betyg med den vikarierande svenskläraren?
-Men jag har inte svenska.
-Men du har klassen i engelska.


En arbetsuppgift som aktualiseras i december är frågan om hur och vem som ska ansvara för en obehörig lärares betygssättning. Lärarförbundet har påtalat vilka förutsättningar en legitimerad lärare måste ha för att kunna ansvara för en obehörig kollegas betygsättning, men det inte alls på alla skolor som detta fungerar som det ska.

I december blir det även ofta brandutryckningar när kollegor blivit sjuka och inte kan komma tillbaka till skolan innan lovet. Vem ska ta hand om hens betygsättning i det akuta läget? Verksamma legitimerade lärare med hög arbetsbelastning får ofta plötsligt ännu mer att ansvara för.

- SO-läraren i åttan har blivit sjukskriven, du måste sätta hens betyg också.
- Men jag har 5 klasser redan, det är 600 betyg.

-Nu måste alla betyg vara införda i systemet innan den 13 december, för då ska kommunen uppdatera systemet, så de kan vara lediga till jul.


Själva införandet av omdömen och betyg i allehanda datasystem är ett bloggämne i sig. Det borde vara krav på huvudmännen att besluta deadline för detta i samråd med sina rektorer. Betyg finns bara i skolan och då måste det vara skolans kontext som bestämmer förutsättningarna. Man ska inte få göra en uppdatering, en systemöversyn, eller ett byte av ett datasystem för betyg veckan före skolavslutning!

Och varför ska betyg vara införda veckor före skolavslutningen? Alla elevers inlämningsuppgifter, prov och redovisningar måste vara klara och bedömda långt innan lovet börjar. Den där viktiga, garanterade undervisningstiden- inte är den prioriterad av alla huvudmän inte.

Själva införandet av betyg och omdömen i dessa datasystem, är en komedi i antal klickanden. Därutöver ska betygen skrivas ut, kontrolleras och skrivas under. Är allt detta jobb med betygsättningen sammantaget värt det vid höstterminens slut, fastän terminsbetygen inte fyller någon formell funktion för årskurs sex, sju och åtta?


- Se nu till att skicka med uppgifter till eleverna som ska vara lediga veckan efter jullovet.

- Men jag har inte ens hunnit tänka vad vi ska jobba med då.

- Men de kan väl läsa en bok och skriva en resedagbok?

- Jag har dem i kemi.


Decembers alla måsten ger tyvärr sammantaget en mycket pressad arbetssituation för lärare. Många stupar på målsnöret, andra sover sig igenom hela jullovet för att kroppen helt enkelt inte orkar göra annat. Jag vill inte höra om fler lärare som blir sjukskrivna före jul av utmattning, eller som bestämt sig för att gå ner i arbetstid efter juluppehållet för att orka jobba vidare som lärare. Vi kan inte ha det så här!


-Jag ska jobba 80% för att ha en dag till rättning och planering.


Hur vore det att lyssna på vad lärarna själva säger? Ser man till vad lärare helst skulle vilja förändra i sin arbetssituation, handlar det om få mer tid för planering och uppföljning. Det vittnar Lärarförbundets Medlemsdialog om där hela 36 000 lärare, skolledare och lärarstudenter bl a ger sin syn på sin arbetssituation (länk). Är det för mycket begärt? Svar nej! Sveriges lärare önskar sig inga månlandningar eller mirakel i julklapp, de vill få tid att kunna planera och följa upp sin undervisning på det sätt som de själva avgör är det bästa. Om inte det blir årets julklapp 2017 från beslutsfattare, kommer de få skriva lärare högst upp på sina önskelistor varje år i all framtid.

Kalla inte effektivisering för skolutveckling

Foto: E.Eastman (Unsplash)

Foto: E.Eastman (Unsplash)

Att kalla effektivisering av administration för skolutveckling, skriver Lisa Heino, utredare på Lärarförbundet, är att undergräva en ohållbar arbetsbelastning. För att lärare ska kunna göra sitt jobb behöver arbetsuppgifter tas bort!

Skolverket har fått i uppdrag av regeringen att utforma så kallade nationella skolutvecklingsprogram inom en rad olika områden. I förra veckan deltog jag med ett tjugotal andra lärare i ett av Skolverkets samråd som ska bidra till en förstudie om effektivare administration. Detta ska sedan på något sätt, ingå i ett av de nationella skolutvecklingsprogrammen.

Vi pratar inte om en revisionsbyrå, vi pratar om skolan

Effektivisering av administration, hur kan ens de båda begreppen finnas med i det här sammanhanget? Vi pratar inte om en revisionsbyrå, vi pratar om skolan som enligt läroplanen har som uppgift ”att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.” Och skolans uppdrag ”är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden.” Försök klämma in ett antal timmar administration i veckan till de lättfixade uppgifterna.

På samrådet deltog ett antal lärare från olika kommuner, huvudmän och skolformer. Den mängd med administrativa uppgifter, datasystem, handlingsplaner, blanketter och inrapporteringar som radades upp, gjorde att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta.

Lärare jobbar och jobbar och jobbar, långt mer än vad arbetstiden räcker till

Det är ett under att någon undervisning överhuvudtaget hinner genomföras i dagens skola. Och frågan är verkligen om det hinns med. Lärare jobbar och jobbar och jobbar, långt mer än vad arbetstiden räcker till och de senaste åren har helt klart även de administrativa arbetsuppgifterna ökat, vilket bland annat en undersökning av Novus visar.

Att då ge Skolverket i uppdrag att ta fram ett skolutvecklingsprogram för en effektivare administration är rent ut sagt märkligt. En klok lärare på samrådet kallade det hela för ”fallskärmar för systemet”. Om Skolverket föreslår att ”det vore ju bra om lärare inte behövde ha så många datasystem att registrera uppgifter i”, är inte det skolutveckling.

För att lärare ska kunna göra sitt jobb behöver saker tas bort överhuvudtaget- inte effektiviseras

För att lärare ska kunna göra sitt jobb behöver saker tas bort överhuvudtaget- inte effektiviseras. Skolverket har inte mandat att ta bort uppgifter från lärare, de kan inte lagstifta om eller förbjuda huvudmän att lägga på lärare arbetsuppgifter. Det är regering, riksdag och huvudmän som ska agera i frågan. De ska ta bort arbetsuppgifter, inte få ryggen fri genom att säga att vi har ju tagit fram ett skolutvecklingsprogram för att effektivisera, nu är det upp till varje skola hur man använder sig av programmet, vi har gjort vårt nu.

Staten har lagt på skolan ett oändligt stort uppdrag och med dagens förutsättningar, ouppnåeliga styrdokument. I dessa finns kontrollfunktioner som systematiskt kvalitetsarbete, som till sin natur också är en oändlig konstruktion. Staten och huvudmän kan med hänvisning till styrdokumenten därför lägga på uppgifter och inrapporteringar på lärarna. De ingår ju på så sätt i lärarens uppdrag och i det systematiska kvalitetsarbetet.

Alla dessa uppgifter behöver inte ingå i lärarens uppdrag och ska inte ingå, om staten vill ha några lärare i framtiden

Men nej, alla dessa uppgifter behöver inte ingå i lärarens uppdrag och ska inte ingå, om staten vill ha några lärare i framtiden. Stat och huvudmän måste respektera, värna och utgå ifrån att det är lärare själva som ska avgöra vad som behövs för att varje elev ska kunna ”ge sitt bästa i ansvarig frihet”. Jag är helt övertygad om att inte en enda lärare skulle säga att det är administrativa arbetsuppgifter som är det viktigaste i läraryrket för att få varje elev att kunna göra det.

PS. Lärarförbundet har den senaste tiden skickat skrivelser till regeringen och den nationella samlingsutredningen i frågan om administration och arbetsbelastning. Läs gärna vilka förslag vi lagt fram. DS

Om skribenten: Lisa Heino är utredare på Lärarförbundet. Ansvarar särskilt för grundskolan, nyanlända elever, betyg, bedömning och nationella prov. Twitter: @LisaHeino

Det är inte lärarna som ska få dåligt samvete av krav på ”lyft”

Foto: H.Gautich (Unsplash)

Foto: H.Gautich (Unsplash)

Lisa Heino bloggar om varför kraven på "lyft" inte är lyftet för svensk skola.

De kommer med jämna mellanrum, förslagen om vilka olika ”lyft” som skulle göra skolan och därmed Sverige bättre. De senaste veckorna har det varit prat om ”jämlikhetslyft”, ”demokratilyft” och ”sex- och samlevnadslyft”. Intentionerna är jag inte kritisk till, jättebra att människor engagerar sig. Men de som kommer med förslag på lyft, motiverar ofta sina förslag med att ”det här innebär inte mer arbete för lärarna, för det står redan i läroplanen att de ska göra det.”

Det var just det, det står ju i läroplanen. När utomstående då kräver olika ”lyft”, kan det tolkas som att lärare och skolledare inte vill jobba med dessa områden, att de är inte vill för de inte bryr sig om det, eller att de struntar i det och inte tar sitt ansvar. Det finns flera kapitel i läroplanen, kapitel 1 och 2 handlar om skolans värdegrund, uppdrag, normer och värden. Kapitel 5 innehåller kursplaner med kunskapskrav och centralt innehåll för varje ämne. Det är det kapitlet som lärare av krav, tid- och resursbrist är tvungna att prioritera.

Lärare vill göra gott, lärare vill arbeta med skolans demokratiska uppdrag, med jämlikhet, jämställdhet och alla människors lika värde. Lärare vill bidra till att Sverige och världen blir en bättre plats för alla. Det är för många lärare grunden till att man valde att bli lärare. Det är förutsättningarna som i alltför många fall, inte finns för att kunna omfatta alla delar av läroplanen i den utsträckning som lärare skulle vilja göra.

För lärare vill kunna göra det. De vill kunna göra sitt jobb på bästa sätt alla dagar för alla elever. Nationella beslutsfattare måste ta sig en funderare kring detta. Hur ska läroplanens kapitel 1 och 2 få utrymme i skolan? Är kunskapskraven och det centrala innehållet rimliga i kapitel 5, sett till omfattningen av krav, av avsatt tid och av förutsättningar i verkligheten?

Det är därför inte lärare som ska få dåligt samvete när det ropas på ”lyft” som botemedel för allt som skolan borde göra, det är det andra som borde få.

Kommentarer:

Vesa
Vesa Saranpää

Ett lyft ändrar inget på djupet ej heller blir det beständigt, ta ex en ansiktslyftning

  • Skapad 2017-11-01 12:59
Vesa

Om Vesa Saranpää

Jag arbetar för närvarande i Norrköpings lokalavdelning som fackligförtroendeman,100% igen. Har varit tillbaka i verksamhet vid flera tillfällen, den senaste fackligaperioden har pågått ca 5-6 år, dock inte heltid mer än sista året.
Det är jag brinner för är villkorsfrågor, särskilt då gällande den bortglömda skolformen förskoleklass. Som lärare i förskoleklass har jag varit den allra största delen av mitt yrkesverksamma liv. 6-åringarnas lärande och utveckling är en ynnest att få följa. Har suttit med i Lärarförbundets referensorgan för förskoleklass och grundskola. Även en del av verksamhetsrådet i Region Linköping. Jag är ombudsutbildare och vice ordförande i lokalavdelningen. Är även huvusskyddsombud och regionalt skyddsombud. Förutom förskoleklass är barn med särskilda behov en fråga som berör mig. "Hur skall vi skapa en inkluderande skola, en skola för alla?"
Våra viktigaste frågor är hur lärarnas arbetssituation skall bli rimlig och attraktivt.
Jag hoppas att vi kommer fortsätta utvecklas som det självklaravalet för lärare och så småningom bli ett förbund för alla sveriges lärare, från förskolan till högskolan.

Inte läge att slå sig för bröstet i lärarbristens Sverige

Foto: M. Mehdizadeh (Unsplash)

Foto: M. Mehdizadeh (Unsplash)

Förra året återvände glädjande nog 3100 lärare till yrket. Men vad hjälper det när arbetsbelastningen gör att allt fler lärare sjukskrivs p g a stress. Lisa Heino bloggar om vad som får lärare att lämna respektive komma tillbaka till yrket.

I lärarbristens Sverige kom i veckan upplyftande siffror. Utbildningsdepartementet publicerade i veckan statistik som visar att 3100 lärare som varit utanför yrket i mer än 3 år valde att återvända under 2016. 2015 var motsvarande siffra 2600 stycken. En stor del av de återvändande lärarna började att jobba i grundskolan. Toppen säger jag, jättebra att det är fler än tidigare som återvänder till läraryrket, men dessa lärare är tyvärr bara en droppe i ett stort hav av lärarbrist.

SCB kom i februari i år ut med rapporten Lärare utanför yrket. I den konstaterades att 6 av 10 lärare skulle kunna tänka sig att återvända till yrket under vissa förutsättningar. Både Helen Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning och utbildningsminister Gustav Fridolin, använde sig av denna statistik i SVT:s Aktuellt den 27/9, respektive på regeringskansliets skolpolitiska seminarium den 28/9 . I ministrarnas värld verkar dock denna statistik innebära att dessa f d lärare funderar på, eller är på väg tillbaka till yrket. Nja säger jag, det är att dra förhastade slutsatser av både siffror och den krassa verkligheten.

I SCB:s rapport pekar nämligen de tillfrågade f d lärarna på vissa omständigheter som både gjorde att de valde att lämna yrket och som är avgörande för att de ska kunna tänka sig att komma tillbaka. Och jag upprepar ”skulle kunna tänka sig att komma tillbaka”. De är alltså inte per automatik på väg tillbaka.

Arbetsmiljön med stress och hög arbetsbelastning var det som 7 av 10 lärare angav som anledning till att de lämnat yrket. De viktigaste faktorerna för de 6 av 10 f d lärare som kunde tänka sig att återvända till yrket var rimligare arbetsbelastning i förhållande till arbetstid, större möjlighet att styra över arbetssituationen och högre lön. Men har arbetsmiljön och arbetsbelastningen blivit så bra nu så 6 av 10 f d lärare ropar hurra, jag kommer tillbaka? Nej, knappast! Våra ministrar och övriga beslutsfattare behöver lägga denna rapport som ett raster på t ex de senaste årens sjukskrivningar bland lärare. Lärare var nämligen ännu en gång kraftigt överrepresenterade när det gäller sjukskrivningar, enligt Försäkringskassans statistik från juni i år. Statistiken visar också att psykiska diagnoser är den främsta anledningen till sjukskrivning inom skolan. Lärares arbetsbelastning är även mycket hög jämfört med de flesta andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden och den främsta orsaken är obalans mellan krav och resurser.

Lärare blir även sjukskrivna av stress efter semestern oftare än andra yrkesgrupper. De nya sjukfallen bland lärare och skolledare efter semestern i augusti står för 16 procent av alla nya sjukfall under året för yrkesgruppen. Motsvarande siffra för alla yrkesgrupper är 7 procent. Och den vanligaste diagnosen är alltså reaktion på svår stress. Efter semestern, när man ska vara utvilad, det är fruktansvärt och helt oacceptabelt att så många lärare har det så här.

En av de andra viktigaste faktorerna för att 6 av 10 f d lärare skulle kunna komma tillbaka var att de ville ha större möjligheter att styra över sin arbetssituation. Det här är också ett oerhört viktigt budskap till beslutsfattare att ta på stort allvar. Frihet i yrket och möjlighet att påverka sitt arbete. Det är något att tänka på i tider av ökad statlig detaljstyrning genom t ex obligatorisk kartläggning i förskoleklass, bedömningsstöd i åk 1, nationella prov in absurdum i omfattning och nu även förslaget att de nationella proven särskilt ska beaktas vid betygsättning. Tror ni det lockar?

För att f d lärare ska kunna tänka sig att komma tillbaka till yrket krävs det att beslutsfattarna gör insatser för de lärare som nu är i yrket. En arbetsmiljö med orimlig arbetsbelastning och minskade möjligheter att styra över sin egen arbetssituation gör ju att fler lärare lämnar yrket´. De där 3100 som kom tillbaka förra året, har kanske några tusen färre kollegor nästa år istället.

Det går inte att fortsätta i den här riktningen. Har mer kontroll och ökad arbetsbelastning minskat lärarbristen? Dum fråga. Byt taktik och bryt utvecklingen nu. Sveriges beslutsfattare verkar dock ännu inte på riktigt ha greppat det här med lärarbristen. Det saknas ca 65 000 lärare om några år. En skola märker av en brist på EN lärare, tänk dig då konsekvenserna av 65 000 tomma klassrum. Det är dags att greppa den verkligheten nu.

Förbjud håltimmar- nej men förbjud ogenomtänkt signalpolitik

Att förbjuda håltimmar är ett ogenomtänkt förslag som kommer ge motsatt effekt. Fler lärare kommer bli sjuka av en ännu högre arbetsbelastning. Förbjud ogenomtänkta risker för lärares överlevnad istället, skriver Lisa Heino.

”Håltimmar är ett otyg”, säger utbildningsminister Gustav Fridolin i Expressen. Han vill därför ändra i regelverket och förbjuda håltimmar fr o m nästa läsår. Fridolin hänvisar till en Sifo-undersökning från 2016 som visar att tusentals elever hade osammanhängande frånvaro. Frånvaro utan giltig anledning är skolk och Fridolin menar att det finns ett samband mellan skolk och håltimmar.

Så till själva förslaget om förbud. Förbud mot håltimmar kan låta konstruktivt. Håltimmar är fel, lektioner är rätt. Men har Fridolin & Co förankrat förslagets innebörd i verklighetens komplexa kontext? Svar nej.

Om vi t ex ser till skolans fysiska förutsättningar. En skola har oftast en matsal, en idrottssal, eventuellt två slöjdsalar, bildsalar, hemkunskapssalar och NO-salar. Det innebär att det inte går att laborera med lektioners placering på dagen, med utgångspunkt att det finns ett oändligt antal lektionssalar.

På en skola ska ett antal lektioner schemaläggas, antingen inom grundskolans ämnen eller gymnasieskolans kurser. Dessa lektioner ska genomföras av ett antal lärare i olika ämnen, som varken kan rå på lärarbristen eller klona sig själva för att varje dag se till att elevernas schema blir sammanhållet. Och tro mig, de som lägger scheman försöker få till det så sammanhållet och bra det bara går. Men trolla fram fler NO-salar eller lärare, det kan inte ens den mest snillrike schemaläggare, eller avancerade dataprogram göra.

Vilka ska då se till att lektioner inte ställs in? Är en lärare sjuk sätter vissa skolor in vikarier, andra inte. Vissa skolor och/eller huvudmän anser sig inte ha råd att sätta in vikarier. Andra får inte tag på några. Det finns helt enkelt inte vikarier att ringa in i vissa lägen. För att inte lektioner ska bli inställda får därför i många fall befintliga lärare hoppa in och ta lektionen, även om dessa lärare inte alls har tid för detta. Lärare kan även få undervisa dubbla klasser samtidigt, ibland i samma klassrum, ibland i olika och springa mellan rummen.

I denna kontext där arbetsbelastningen för lärare är extrem, upplevs därför ett förbud av håltimmar som ännu en uppgift för lärarna att fixa. Lärarna kommer behöva jobba ännu mer, ansvara för ännu fler lektioner och ha ännu mindre tid att ens tänka på vad och hur som ska undervisas. Förbudet mot håltimmar kan därför få helt motsatt effekt- ännu fler lärare kommer bli sjuka av arbetsbelastningen, vilket kommer att leda till fler lektioner utan ordinarie lärare. Smart lösning? Knappast! Hur vore det istället med ett förbud mot ogenomtänkta förslag som riskerar läraryrkets överlevnad?

Ha råg i ryggen istället för ha ryggen fri

Uttrycket "ryggen fri" hörs med jämna mellanrum i skolvärlden. Lisa Heino bloggar om varför det inte får vara utgångspunkten för läraryrket.


Ett uttryck som genom åren fått fäste i skolvärlden är ”att hålla ryggen fri”. Det kan handla om att som skola ha korrekta dokument som t ex likabehandlingsplaner, incidentrapporter och dokumenterade processer kring anmälningar om mobbning och särskilt stöd. Skolinspektionen lurar i bakgrunden för att när som helst kontrollera att alla papper är i ordning.

Som lärare gäller det även att ur detta perspektiv ha ordentligt på fötterna vad gäller dokumentation kring betygsättning, kunskapskrav och incidenter. Föräldrar kan när som helst anmäla misstänkta felaktigheter till Skolinspektionen.

Hur ska verksamma lärare vilja stanna kvar i yrket och hur ska framtidens lärare lockas dit? Ska man tänka att läraryrkets utgångspunkt ska vara att gardera sig mot inspektion av allehanda slag och hålla ”ryggen fri”? Svar nej och åter nej!

De där tonåringarna som sätter sig längst ner med armarna i kors och med tydliga blickar visar sin misstro mot att jag som svensklärare kan glömma att de kommer lära sig något av min undervisning om svensk lyrik. Den misstron är mitt jobb att omvandla till ett konstaterande: ”den där Tranströmmer sätter ord på sånt jag tänkt på”. Men en omgivning av skolpolitiker och myndigheter med armarna i kors och misstro och kontroll som verktyg, det ska jag som lärare inte behöva stångas mot.

Misstro, kontroll och ifrågasättande som måste bemötas med dokument är kontraproduktivt. Lärande och förståelse äger inte rum bara för att ett kunskapskrav bockas av i en matris. Läroplaner ska lärare använda, inte bevisa utåt att man genomfört varje ord i den i en checklista.

Lärare ska kunna stå rakryggade på läsårets första lektion och säga.

  • Jag är din lärare. Min uppgift är att se till att du lär dig det du ska. Det kan du lita på.