Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Stress - måste vi leva med den?

Jens Ranta, ombudsman på Lärarförbundets kansli.

Jens Ranta, ombudsman på Lärarförbundets kansli.

Psykisk ohälsa ökar. Stress ökar. Försäkringskassan har börjat neka fler personer rätten till sjukpenning, märkligt nog utifrån att regeringen gett dem i uppdrag att sänka sjuktalen… Jens Ranta ombudsman gästbloggar om vad man kan göra för att få ett hållbart lärarliv.

Nej, det här ska inte bli ett gnälligt inlägg, utan tvärtom ett försök till ett konstruktivt sådant. Stress är nämligen inte i grunden något illasinnat monster. Stress är något normalt och som har bidragit till människans överlevnad och utveckling. Det går att göra något åt det om vi bara tar frågan på allvar.

Vad är stress?

Stress uppstår när inre och/eller yttre krav (stressorer) överstiger våra psykiska och fysiska resurser. Vi blir stressade när detta händer och effekterna kan bland annat mätas fysiologiskt, beteendemässigt och funktionellt.

När blir stress farligt?

Oftast i samband med att återhämtningen, främst i form av sömnen, blir allvarligt störd under en längre tid. Sömnproblem är alltså vanliga i dessa sammanhang men alla som drabbas av utmattningssyndrom/utbrändhet har inte haft sömnproblem och det är inte alla som har sömnproblem som blir utbrända.

Idag mot tidigare

Stressens mekanismer handlar, något förenklat, om att förbereda oss för handling. De situationer som historiskt förknippats med stress har oftast varit av kortvarig natur. Vi har kanske behövt springa för våra liv på savannen. Det kan alltså ha varit fråga om livshotande situationer med extremt höga nivåer av stress, men allt som oftast med en möjlighet för ”systemet” att varva ned efteråt. Idag utsätts många för avsevärt längre perioder av stress där återhämtningsmekanismerna ofta störs ut. Vi är inte lika väl rustade för den ”nya” typen av ihållande stress som för kortvarig sådana.

Ta hand om varandra!

Det går många gånger att uppfatta när någon kollega/medarbetare är i riskzonen. Ett tips är att titta efter beteendeförändringar. Börjar personen isolera sig och hoppa över pauser, kaffe, möten, skippar luncher, etc? Humörförändringar är inte heller ovanliga. Det innebär inte alltid att personer blir snarstuckna, ibland kan de istället uppvisa känslor av eufori. Titta även efter funktionsförändringar, som exempelvis att vederbörande börjar glömma bort saker, har svårt att koncentrera sig, eller blir mer ljus- och ljudkänslig. Den kanske viktigaste signalen av alla är att någon har svårt att varva ned, har haft svårt att somna, vaknar på tok för tidigt och/eller inte känner sig utsövd heller efter att ha sovit som vanligt. Det är något som jag alltid skulle försöka fånga upp om jag var arbetsgivare eller skyddsombud.

Det är bara svaga personer som går in i väggen

Nej! Det är en vanligt förekommande myt. Det är ofta tvärtom: de mest lojala, de hårdast arbetande, de mest noggranna, de som alltid levererar, som har svårt att be om hjälp. Dessa lyfter inte alltid sina svårigheter med att hinna med och att prioritera, vilket givetvis utgör en komplicerande faktor då det gäller att upptäcka problemen i tid för att förhindra att personen blir sjuk.

Kan vi göra något åt det?

Ja! Det tarvar dock att frågan görs till en verksamhetsfråga och att den blir belyst i ett organisatoriskt perspektiv och inte enbart i termer av individuella problem. ”Marsch pannkaka till psykologen, lille vän!” måste kompletteras med ”Nu ser vi över organisationen tillsammans!”. Detta innebär dock inte att alla alltid ska behandlas lika. Vi människor reagerar olika och organisationerna måste arbeta med detta faktum för handen.

Vad gör vi?

Använd regelverken – gör arbetsmiljö till en återkommande verksamhetsfråga. Ledarskapets förutsättningar måste ses över. Och kanske viktigast av allt: Högsta ledningen måste bry sig – Politiker måste förstå sitt ansvar och ta frågan på yttersta allvar. Det börjar med kunskap. Vi har inte råd med att lärare från förskola till högskola brakar in i väggen. Det är ett fullkomligt resursslöseri att inte ta tag i den här frågan utifrån konsekvenserna i form av sjukfrånvaro, försämrad funktionsförmåga, ökad risk för konflikter, att medarbetare säger upp sig och i värsta fall t.o.m. lämnar yrket. Mänskligt lidande, helt i onödan. Det sistnämnda dessutom förvärrat utifrån att Försäkringskassan i högre grad börjat neka sjuka rätten till ersättning. Ska läraryrkets status förbättras är det här en kärnfråga.

Vi får heller inte glömma skyddsombuden och deras viktiga roll. Deras förutsättningar måste prioriteras, både från arbetsgivarens perspektiv, såväl som från arbetstagarperspektivet.

Alla tjänar på att vi når framgång i denna fråga. Den enskilde läraren och skolledaren, lika väl som huvudmännen och samhället i stort. Friska lärare ger bästa tänkbara förutsättningar för goda resultat i skolan.

Jens Ranta (f.d. Könberg)

Ombudsman Lärarförbundet


Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här