Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Stoppa geschäftet med den digitala alarmismen

​Skolan måste sätta stopp för alarmistiskt geschäft. Enligt skollagen ska undervisning bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, och i rimlighetens namn bör även föreläsningar som hålls av externa personer och externt faktamaterial ha ett krav på sig att vara vederhäftigt.

Ett exempel är ”Värsta bästa nätet”, av Maria Dufva, som i våras trycktes och distribuerades drygt 100 000 exemplar av trycktes och distribuerades gratis till nästa alla fjärdeklassare. I nästa steg i kampanjen erbjuds alla elever i årskurs 3–7 i Sverige att under början av vårterminen 2020 få ett eget exemplar av boken. Det är givetvis ett välmenande projekt i sin ambition om att skydda barn från faror på nätet. Tanken är uppenbart att boken ska vara lättläst och pedagogisk, med berättelser från verkligheten, autentiska frågor från barn och även analyser och tips. Men fyller den kravet på att skolmaterial ska vara vederhäftigt? Jag tycker inte det.

I boken finns ingen inramning av hur barn använder sig av nätet, eller hur de förhåller sig kritiskt. Vi kastas istället rakt in eländeskatalog. Farorna är många och barn anses inte ha någon egen förståelse för farorna alls, lösningen är istället att barnen ska prata med en vuxen. Perspektivet är hela tiden moralpanikens. Ibland blir det direkt komiskt:
”Jag minns en kille som det inte gick så bra för. Han var jätteduktig på sport, kanske en av de bästa i hans ålder när han var 13 år. Men så började han spela (Counter-Strike) på sin dator och det hela slutade väldigt dåligt”.
I boken finns inga källhänvisningar och det framgår inte heller om den alls faktagranskats (Det finns kompetenta forskare på området, som Elza Dunkels). I stället får man på första sidan en väldigt oroväckande mening: ”I den här boken finns flera berättelser från barn jag pratat med och försökt hjälpa. Namnen på barnen är utbyta men annars är allt sant”. Det här skulle givetvis aldrig en forskare skriva, att återberätta vad barnen sagt gör inte utsagorna ”sanna”.
Det finns en likhet till de alarmistiska narkotikaföreläsningar som vi drabbades av under min skoltid. Utvärderingar av dessa visade att de hade omvänd effekt, barnen blev mer intresserade av narkotika. Barnen som inte hade kunskap tidigare fick upp ögonen för något spännande, barnen som hade koll kunde snabbt avfärda de orimliga överdrifterna. När det gäller nätsäkerhet misstänker jag att man kommer att få liknande problem. I välmeningen av att skydda barnen så fjärmar man sig så långt ifrån barnens värld att man riskerar att bli driftkuckus. Risken är också att man inte kommer märka när det händer, barn är nämligen jättebra på att spela med och komma med rätt respons men utan att ändra beteende, vilket framgått i utvärderingar av mobbingsprojekt.
För ett par år sedan hörde jag en skolföreläsning om nätsäkerhet, med liknande alarmistiskt tonfall och avsaknad av forskningskoppling. Området verkar vara en guldgruva för geschäft, det går att göra pengar på alarmismen. I skollagen står att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det måste innebära att även föreläsningar som hålls och faktamaterial som delas ut ska vara vederhäftig. Vi som bryr oss om att ha en skola som vilar på kunskap, oavsett om vi är föräldrar, lärare, eller opinionsbildare, måste få stopp på det här geschäftet. “Won't somebody please think of the children?”

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här