Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Skola med stora utmaningar är inte detsamma som en dålig skola

Moderaternas Anna Kinberg Batra (här tillsammans med Lärarförbundets vice ordf Maria Rönn) talar ofta om dåliga skolor

Moderaternas Anna Kinberg Batra (här tillsammans med Lärarförbundets vice ordf Maria Rönn) talar ofta om dåliga skolor

Sverige ska ha nolltolerans mot dåliga skolor, är moderaternas nya skolpolitiska giv. Frågan är dock vad som är en dålig skola. Är det verkligen vad moderaterna och partiledaren Anna Kinberg Batra säger? Eller är det föräldrars utbildningsnivå som är förklaringen?

Anna Kinberg Batra återkommer ofta, bland annat i partiledardebatter, till begreppet ”dåliga skolor” och att Sverige ska ha nolltolerans mot dem. Sannolikt kommer hon även att ta upp det i morgondagens budgetdebatt i riksdagen. Självfallet ska alla skolor hålla god kvalitet, men frågan är mycket mer komplex än vad moderaterna vill påskina.

I en debattartikel i Aftonbladet i slutet på augusti finns det beskrivet vad moderaterna menar är en dålig skola:

Alla elever har rätt till en bra skola, men ingen ska ha rätt att utsätta elever för undermålig undervisning. När det finns skolor i Sverige där inte ens hälften av eleverna klarar kraven i nionde klass har samhället misslyckats.”

Här får vi lära oss två saker: ingen elev ska utsättas för en undermålig undervisning (vilket är en självklarhet) och att ett tecken på att det har skett är att ”inte ens hälften av eleverna klarar kraven” (annars skulle inte kopplingen mellan de två meningarna gjorts).

Låt oss då granska fakta i frågan med hjälp av Skolverkets Salsa-databas: när läsåret 14/15 avslutades fanns det 1425 grundskolor med minst 15 elever som slutförde år 9, av dessa var det 63 skolor där färre än hälften av eleverna nådde kunskapskraven i alla ämnen. Skolorna finns uppenbarligen.

En gemensam faktor är att föräldrarna har en ganska kort utbildning

Men om vi börjar granska dem ser vi att 51 av dem har föräldrar med en utbildningsnivå under gymnasieutbildning i snitt. Bara tolv har föräldrar med i genomsnitt något mer än gymnasieutbildning, men i nästan alla fall är det inte mycket mer. Alla utom en av dem ligger under genomsnittet i utbildningsnivå för Sveriges skolor. En gemensam faktor är alltså att föräldrarna har ganska kort utbildning.

Om vi gör en tabell över antal skolor, antalet där högst två av tre elever klarar kunskapskraven och andelen av skolorna relativt föräldrars utbildningsnivå så ser den ut på nedanstående vis:

Föräldrars utbildning i snittAntal skolorSkolor där högst
2 av 3 elever klarar kunskapskraven
Andel där högst
2 av 3 elever klarar kunskapskraven
Under gymnasieutbildning16010968 %
Gymnasieutbildning eller mer126516012 %
... varav strax över gymnasieutbildning21783
38 %

På skolor där föräldrar i snitt inte har gymnasieutbildning är det alltså på 68 procent av skolorna som inte två elever av tre får godkänt, mot tolv procent av de skolor där föräldrarna har minst det. Om man bara tittar på de drygt 200 skolor där föräldrarnas utbildningsnivå är strax över gymnasieutbildning, så är det på 38 procent av dessa som inte minst två av tre elever klarar kunskapskraven.

Stark samvariation mellan resultat och föräldrars utbildning

Tydligt är att det finns en stark samvariation mellan föräldrars utbildning och hur stor andel av eleverna som klarar kunskapskraven. I bilden nedan är föräldrars utbildningsnivå per skola den förklarande variabeln (x-axeln) och andel som klarar kunskapskraven den förklarade variabeln (y-axeln). Tydligt är att ju mer utbildning föräldrarna har desto fler klarar kunskapskraven. Faktum är att hälften skillnaden mellan olika skolor förklaras av detta.

kunskapskrav utbildningsnivå resultat skillnader

En annan sak som vi kan konstatera är att på de 63 skolorna som inte klarar moderaternas kriterium är i genomsnitt 19 procent av eleverna nyinvandrade (har anlänt till Sverige under de senaste fyra åren). Siffran varierar mellan 0 och 46 procent, men genomsnittet för dessa skolor ligger skyhögt över genomsnittet i landet, vilket är under fem procent.

Att den som är nyanländ och inte behärskar svenska språket har svårare att klara grundskolans kunskapskrav är inget att förvånas över. Om vi tittar på den variabeln enskilt förklarar den nästan lika mycket som utbildningsnivån av den skillnad som finns mellan skolorna.

Men intressantast blir när vi använder båda två variablerna för att förklara andelen som klarar kunskapskraven. Då förklaras hela 63 procent av skillnaderna mellan skolorna. Tillsammans förklarar de alltså väldigt mycket av hur stor andel av eleverna på en skola som klarar kunskapskraven.

70 procent av skillnaden mellan skolor förklaras av bakgrundsfaktorer

Därutöver finns det ett antal andra faktorer vi vet också har förklarande effekter, som till exempel föräldrars samlevnadsstatus och eventuellt försörjningsstöd. När dessa ytterligare förklaringar läggs på förklaras över 70 procent av skillnaden mellan skolorna när det gäller andelen elever som klarar kunskapskraven.

Och att så mycket av skillnaden kan förklaras är inget att förvånas över. Det ser likadant ut över hela världen. I till exempel PISA-undersökningen 2012 förklaras 14,8 procent av variationen i matematikresultat inom hela OECD av det socioekonomiska indexet. För Sveriges del var det en något mindre andel, 10,6 procent. Samtidigt har vi lite att jobba med, i till exempel Finland och Kanada var den socioekonomiska förklaringen svagare, 9,4 procent.

Skilj på skolor med stora utmaningar och dåliga skolor

Slutsatsen är att bakgrundsfaktorer spelar stor roll för skolresultaten och påverkar vilka skolor som framstår som bra och vilka som framstår som dåliga. Men det handlar oftare om skolor med goda förutsättningar respektive skolor med stora utmaningar. Att inte beakta detta är bara ytterligare ett sätt som politiker och media kan missförstå statistik om skolan.

Det finns skolor med stora utmaningar som, trots ett jättebra arbete, aldrig kommer få jättehöga meritvärden; det finns skolor med goda förutsättningar, som når jättehöga meritvärden oavsett vad de gör. När man formar politik om skolan är det något som man bör ha i åtanke.

Så om moderaterna inte vill se skolor där hälften av eleverna inte klarar kunskapskraven borde inte svaret vara att ”Ingen borde kunna driva en skola med sådana resultat. Då ska staten vara beredd att gå in med stöd och åtgärder och, om så krävs, ta över eller lägga ned skolan.” som det står i debattartikeln i Aftonbladet.

Istället borde de fundera på hur vi kan se till att skolor inte har enbart elever med föräldrar som har låg utbildningsnivå eller fundera på hur vi kan säkra ett finansieringssystem, som gör det möjligt för dessa skolor att klara uppdraget.

Exempel på saker som har gjorts är Nyköpings försök med bara ett kommunalt högstadium eller hur man hanterat nedläggningen av Rosengårdsskolans högstadium i Malmö, där man anvisar eleverna platser på andra grundskolor för att skapa en sociala mix. Ytterligare en sak är att slopa kötiden som urvalsinstrument till fristående skolor, vilket vi vet har starkt segregerande effekt.

Det är förslag som dessa, som verkligen hanterar segregationsproblemen, som kan lösa det hela. Inte populistiska förslag om att stänga skolor.


Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här