Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Skapa rättvisa mellan kommunerna

Olika kommuner har, bland annat på grund av socioekonomi, olika förutsättningar att bedriva skolverksamhet. Detta måste det kommunala utjämningssystemet beakta.

Olika kommuner har, bland annat på grund av socioekonomi, olika förutsättningar att bedriva skolverksamhet. Detta måste det kommunala utjämningssystemet beakta.

Det kommunala utjämningsystemet är ofta debatterat, inte minst eftersom det uppdateras med viss regelbundenhet. Vissa anser att det är helt fel att ha någon kommunal utjämning, medan andra anser att systemet omfördelar för lite eller efter fel kriterier. Lärarförbundet är mer på den senare linjen.

Vi anser att det behövs en kommunal utjämning för att möjliggöra för alla kommuner att driva verksamhet och att kostnadsutjämningen har varit felkonstruerad, så tillvida att den inte har beaktat socioekonomiska förutsättningar utan, när det gäller skola och förskola, haft fokus på antalet barn. Till vår glädje föreslår nu utredaren Håkan Sörman i Kostnadsutjämningsutredningen att socioekonomi ska beaktas när det gäller förskola och vuxenutbildning. När det gäller grundskolan avstår han från att lägga ett sådant förslag eftersom statens likvärdighetsbidrag fyller samma funktion.

Frågan är dock vad detta betyder för skolan i praktiken? Ett sätt är att se till hur kommuns kostnader för en viss verksamhet förhåller sig till referenskostnaden (ett sätt att göra kommunala kostnader jämförbara med varandra, se nedan) för samma verksamhet (motsvarande uträkning för totalkostnaden för utbildning per kommun gjorde vi här) och hur denna kvot är relaterad till något värde som mäter skolutmaningen för en kommun.

Numera tas det fram ett index över hur stor utbildningsutmaning varje huvudman har (finns hos Skolverket under rubriken Stöd för att ta fram en plan), som går att använda till det. Indexets genomsnitt är satt till 100 och en kommun som har lägre värde än 100 har en mindre utbildningsutmaning än genomsnittet och ju lägre tal desto mindre utmaning; för kommuner över 100 är det det omvända som gäller.

Här nedan kommer jag av två skäl använda det preliminära indexet som togs fram av Skolkommissionen för år 2016; det ena är att jag tittar på kostnaderna för åren 2016 och 2017 och det andra att detta är ett värde för alla elever som bor i kommunen, inte bara för dem som går hos den kommunala huvudmannen.

Om vi börjar med grundskolans kostnader delat med grundskolans referenskostnad relativt likvärdighetsindexet så får vi fram denna graf för de två åren:


Varje prick är en kommun där de blå prickarna är 2016 års värden och de orange 2017 års. För båda åren gäller att det finns ett samband mellan likvärdighetsindexet och hur mycket en kommun lägger på skolan, ett samband som är klart starkare år 2017 än 2016. De statliga likvärdighetspengarna började komma höstterminen 2017 och tydligt är att det fick effekt genast – resurserna till grundskolan i socioekonomiskt svaga kommuner växer mer mellan de två åren än vad de gör i socioekonomiskt starkare kommuner.

Likvärdighetsbidraget fungerar

Vi kan alltså konstatera att kommuner med större socioekonomisk utmaning lägger mer pengar relativt sin referenskostnad än andra kommuner och att detta har förstärkts mellan åren 2016 och 2017 – avsikten med det statliga likvärdighetsbidraget har alltså uppfyllts.

Det bör därför finnas kvar, i en eller annan form: Endera i sin nuvarande som ett riktat statsbidrag eller om man vill avskaffa det (som delar av oppositionen vill) genom att det förs in kostnadsutjämningen istället.

Om vi istället riktar blicken mot förskola, fritidshem och gymnasieskola blir bilden en helt annan. Först och främst sker det ingen förändring mellan åren, utan bilden för de tre verksamheterna är densamma för bägge åren. Därför har jag valt att visa allra tre verksamheternas bild bara för året 2016.


För alla tre områdena är det väldigt lite som händer när likvärdighetsindexet ökar, samtidigt som spridningen mellan punkterna är väldigt stor.

Om det är något område där det kan finnas en större satsning i kommuner med större skolutmaning så är det för gymnasieskolan. Men det är både en modest ökning och genomsnittslinjen förklarar väldigt lite av skillnaden mellan kommunerna. För både fritidshem och förskola kan man konstatera att det inte föreligger någon som helst större satsning i kommuner med större socioekonomisk utmaning än i kommuner med mindre socioekonomisk utmaning.

Ju tidigare resurser sätts in desto bättre

När man ser detta – och samtidigt vet att resurser är extra viktiga för barn med större socioekonomisk utmaning än andra barn och att, enligt nobelpristagaren James J. Heckman, ju tidigare resurserna sätts in desto bättre är det – är det svårt att inte förvånas över att politiker inte har tagit tag i denna fråga ännu.

Med en smart omfördelning genom kostnadsutjämningen skulle resurserna till de barn som går i fritidshem och förskola i socioekonomiskt utsatta kommuner kunna öka och dessa barn få en klart bättre start på sin skolgång. Därför är Håkan Sörmans förslag om att socioekonomiska komponenter bör in i kostnadsutjämningen för dessa verksamheter ett förslag i rätt riktning, som skapar större rättvisa mellan kommunerna.

Detta är också något som Lärarförbundet har drivit en längre period, till exempel i samband med att kravet på att kommuner ska fördela resurserna socioekonomiskt fördes in skollagen och i det arbete som Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand gjorde i Skolkommissionen. Ett arbete som ledde fram till det likvärdighetsbidrag som idag finns i för grundskolan och som vi kan se har haft effekt genast.

Not referenskostnad

För grundskolan beaktas när referenskostnaden tas fram andel 7–15-åringar i kommunen, andel barn med utländska bakgrund samt beräknade merkostnader för skolskjuts och små skolor. Dessutom beaktas löner, bebyggelsestruktur och befolkningsutveckling. För de andra tre områdena ser det ut på motsvarande sätt.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här