Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Mindre klasstorlek gynnar elever – det är vetenskapligt belagt tack vare årets nobelpristagare i ekonomi

​Årets ekonomipristagare (egentligen Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne) – David Card, Joshua Angrist och Guido Imbens – har fått priset för att de kommit med nya insikter om arbetsmarknaden med stor nytta även för utbildningsområdet.

Framför allt har pristagarna löst en del metodproblem om kausalitet (orsak och verkan) genom att använda sig av så kallade naturliga experiment. Nyckeln är att använda situationer där slumpen eller policyförändringar gjort att grupper av människor behandlats olika, på ett sätt som faktiskt liknar randomiserade kliniska studier inom till exempel medicin.

Deras metoder har också spridits till andra områden och revolutionerat empirisk forskning, bland annat frågor om effekter av utbildning. Nyckeln är att använda situationer där slumpen eller policyförändringar gjort att grupper av människor behandlats olika, på ett sätt som faktiskt liknar randomiserade kliniska studier inom till exempel medicin.

Med hjälp av naturliga experiment har pristagarna analyserat arbetsmarknadseffekterna av minimilöner, invandring och utbildning. Studierna från början av 1990-talet utmanade tidigare etablerade sanningar, vilket ledde till nya analyser, och ytterligare fördjupad kunskap. Dessa studier har bland annat visat att resurser i skolan är långt viktigare för hur väl elever senare lyckas på arbetsmarknaden än man tidigare trott.

Innan denna metodutveckling visade studier att resurser i skolan spelade rätt liten roll. Men dessa studier led av ett metodproblem när det gäller att utröna effekten av förändringar i klasstorlek, nämligen att det är vanligt att studiesvaga elever placeras i mindre klasser än bättre presterande elever. Detta gör att rena observationsstudier inte ger en rättvisande bild av orsakssambandet från klasstolek till elevresultat. Dessa studier kan t.o.m. ge intrycket av att ökade resurser minskar elevernas prestationer.

Tidig forskning på området baserades i hög utsträckning på sådana observationsstudier. Det medförde att Eric A Hanushek (1986) i en litteraturgenomgång drog slutsatsen att det inte finns någon stark evidens för att lärartäthet har någon positiv effekt på elevresultat. Denna studie fick stort inflytande, inte bara i den akademiska världen utan även för den förda politiken i USA. Även i den stora sammanställning av forskning som John Hattie publicerade 2008 framstod det att lärartäthet spelade liten roll. Hatties rapport fick stort genomslag i Sverige och ett av de resultat som lyftes fram var den lilla effekten av klasstorlek.

Invändningen mot både Hanushek och Hattie är användningen av studier som inte tar hänsyn till orsak och verkan i översikten. Eftersom det är helt centralt för att få ett korrekt resultat så spelar det inte någon roll hur stora mängder studier som görs eller om resultaten går att replikera, eftersom alla studier är behäftade med samma slags fel.

Årets pristagare har alltså visat på hur man kan använda sig av metoder med naturliga experiment som då kan hantera frågan om kausalitet i den här typen av frågeställningar. Ett exempel är den undersökning om klasstorlekens betydelse som Joshua Angrist och Viktor Lavy gjorde på slutet av 90-talet. De utnyttjade delningstal för klasstorlekar som innebar ett tak för klasstorleken om 40 elever. En skola med 40 elever kunde inrätta en klass, men om skolan hade 41 elever skulle två klasser inrättas, en med 20 elever och en med 21 elever. Om skoldistriktet strikt utgår från principer om delningstal så innebär det att man det blir jämförbarhet mellan klasser med ca 40 elever och klasser med ca 20 elever. Joshua Angrist och Viktor Lavy resultat visade att det fanns en klar fördel med mindre klasstorlek.

Det finns en svensk undersökning av klasstorlekens betydelse som vidareutvecklar Angrist och Lavy’s studie, av nationalekonomerna Peter Fredriksson, Björn Öckert och Hessel Oosterbeek. Den använde sig av tidigare svenska regler om delningstal för klasstorlekar och deras resultat var samstämmiga med de som Angrist och Lavy funnit, dvs att det är gynsamt för elever med mindre klasstorlek.

Det är givetvis av stor vikt att kvalificerad forskning visar på det lärare har egen erfarenhet av, att mindre klasser gynnar elevers lärande. Men årets nobelpristagares forskning öppnar också upp för forskning på många andra områden inom utbildning som annars är svåra att beforska. Svenska politiker är inte särskilt förtjusta i utvärderingsbara reformer genom randomiserade experiment. Dels för att det är dyrt och dels för att det ibland är etiskt utmanande. Om vi tror att en reform är gynnsam så vill vi att alla elever ska få del av den. Men då är den här metoden med naturliga experiment ett tänkbart alternativ, som är billigt och etiskt.

Referenser

Hattie, John. 2008. Visible Learning. London, England: Routledge.

Hanushek, Eric A 1986. “The Economics of Schooling: Production and Efficiency in Public Schools.” J Economic Literature 24: 1141-117

Peter Fredriksson, Björn Öckert and Hessel Oosterbeek Long-Term Effects of Class Size The Quarterly Journal of Economics, 2013, vol. 128, issue 1, 249-285

Frågor & Svar