Lärarförbundet
Vår medlemsservice Lärarförbundet Kontakt håller extraöppet till kl.19.00 för frågor som rör facklig vägledning →
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Medias val av ”experter” bidrar till misstro mot lärare

Foto Unsplash

Foto Unsplash

Hur påverkas synen på lärare när lärare själva inte ses som experter på sitt eget yrkesområde? Lisa Heino bloggar om medias bidrag till lärarbristen.

Möte på valfri redaktion:
- Nämen om vi skulle ta och göra ett inslag om mobilförbud i skolan, eller om nationella prov eller betygsättning
- Bra förslag, vilka ska vi ha med?
- Jamen några experter, typ ledarskribenter, någon forskare i något ämne, några personer på stan och så måste vi ha en politisk debatt i studion. Ta in Björklund förstås. Och Fridolin.

Tyvärr är det så här det måste ha låtit många gånger. Vi är så vana att den mediala diskussionen om det som händer i skolan, förs av människor som ofta inte har mer erfarenhet av den, än att de själva varit elever en gång i tiden. Bland det värsta med detta är att vi inte ens tycker att det är något konstigt. Sveriges offentliga debatt om skolan har gått så långt att många istället skulle uppfatta det som konstigt om det var de riktiga experterna på klassrumssituationer, d vs lärarna som var med i Agenda och P1 Morgon. Men hur är det egentligen ens möjligt att det är ledarskribenter som hörs i frågor om betygsättning och studiero i klassrummen, istället för lärare med 15 års yrkeserfarenhet? Varför är det inte de som får klargöra, diskutera och värdera den verklighet de vet mest av alla om?

Vad bidrar den här kommunicerade bilden av vem som uttalar sig om skolan till? Det har redan bidragit till en förminskning av lärares yrkeskunnande, ett vedertaget ifrågasättande av mandat och kunskaper och ett "fritt fram" att misstänkliggöra lärares yrkesutövning.

Om alla andra utom lärare själva ges mandat att diskutera och värdera vad som händer i klassrummen, kan makthavare också visa på handlingskraft genom att besluta om ytterligare kontroll av olika inslag i lärares yrkesutövning.

Så länge inte lärarna hörs och syns i de offentliga diskussionerna går det att visa vilka som ”tycker” att de vet bäst, behålla styrningen av diskussionen och därför behålla styrningen av innehållet över vad det som ska vara viktigt i skolan.

Och vad gör det här med läraryrket? Att inte vara den självklara talespersonen för sitt yrke, för sin arbetssituation och för sitt värde är inte eftersträvansvärt.

Vem vill få sin verklighet beskriven, rannsakad och dömd av någon som inte jobbat fem minuter i skolan?

Vem vill se sin erfarenhet av 25 år i klassrummet med tusentals elever, ”ordningsproblem” och kunskaper om undervisning, dissikeras av någon som ”tycker” att mobiler är alltings frälsning/straff? Vilka är viktigast för beslutsfattare att ha på sin sida, vilka är viktigast att bekräfta? Lärare som man kallt räknar med ändå gör sitt yttersta för sina elever, eller allmänhet som man vill ska applådera och rösta på ”vi som ska styra upp skolans förfall”?

Hörs man inte, behöver man inte lyssnas på och syns man inte, finns man inte. Det sistnämnda är en verklighet i lärarbristens Sverige. Det här är en bidragande orsak till lärarbristen, så en av lösningarna är att erkänna lärare som de experter de är. De är och ska vara de en av de tongivande huvudaktörerna för landets utveckling.

Så media, makthavare och medborgare- vilka ska leda skolan framåt? De påstådda eller de riktiga experterna?

När lärarna är de självklara debattörerna i Aktuellt och Rapport- då är lärarbristen på bättringsvägen och skolan som den borde, en skola som vilar på både vetenskaplig grund och riktig beprövad erfarenhet.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här