Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Lärare behöver Harry Potters patronus som skydd mot klåfingriga dementorer

Foto: Unsplash

Foto: Unsplash

Att människor utanför skolan har synpunkter på vad skolan ska ägna sig åt, vad lärarna ska göra i klassrummet och hur detta ska göras är ett ständigt återkommande ”fenomen”. Men på senare tid har även statens långa finger öppnat klassrumsdörren utan att knacka först.

Att vara lärare kan vara oerhört svårt, magiskt, fantastiskt, intensivt, urjobbigt, euforiskt och allt på en gång. Du har millisekunder på dig att förhålla dig till situationer där många olika elever samtidigt ska undervisas utifrån just det ögonblickets kontext. Lärare är också olika, agerar olika utifrån situation och omständighet. Elever kan inte kryssas av i en matris, lika lite som lärare kan det.

Ser man till skolans styrdokument och samhällsdiskussion är det en självklarhet att elever är olika och skolan ska anpassas och förhålla sig till elevens individuella behov och förutsättningar. När det kommer till lärare låter det omvänt och uttryck som likadant, samma och alla måste göra så, är vanligt förekommande.

Det här anser jag är oroande. Vi behöver ha en massa olika lärare, som är olika, gör olika. Att tro att en mall och handlingsplaner lockar de ”mest lämpade”, är att inte fattat ett dugg av vad läraryrket innebär. I ögonblickets kontext i en klass, hur skulle lärare kunna följa en mall, en arbetsgång eller säga stopp, nu följer ni elever inte det här upplägget som nån ”kvalitetssäkrare av undervisning” har gjort? Som lärare reagerar du utifrån en uppbyggd intuition, erfarenhet och avläsningsförmåga och agerar därefter.

”Lita på lärarna” har blivit nåt slags nationellt slagord som tyvärr väldigt sällan visar sig i konkret handling. Jo, ett viktigt steg har tagits. Skolverkets nya Allmänna råd om betyg och betygsättning sätter lärares professionella yrkesutövning i fokus och efterlyser tillit till denna. Att lärare ropar äntligen till dessa Allmänna råd, visar på hur ifrågasatt lärarna känt och känner sig i förhållande även till Skolverkets arbete. Den myndigheten behöver se sig ordentligt i spegeln och sedan fortsätta den här inslagna vägen på lärarnas sida.

Skolinspektionen verkar däremot inte ha tillit till tilliten. Nu har de även börjat en s k regelbunden kvalitetsgranskning där undervisning är ett utvalt område. Enskilda lärares undervisning ska nagelfaras, statens långa finger pekar och kryss i matriser ska sättas för att bocka av om t ex lärarens lektion är målfokuserad och varje elev stimuleras, utmanas och görs delaktig. Som med allt med Skolinspektionen undrar jag – varför granskar ni inte förutsättningarna istället? Bristande kvalitet på själva granskningen?

Vad lärarna behöver nu är en Harry Potter-patronus – något som skyddar dem från de allehanda dementorer som suger yrkesfriheten och professionaliteten ur dem. Vilka ställer upp och blir Dumbledores armé?

PS Någon som verkligen står på lärarnas sida är Jonna Bornemark, docent i filosofi. DS

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här