Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Låt inte friskoleföreträdarna få föra fram felaktigheter

När man ska skriva om skolan är det en fördel om man själv kan gå bakom vad som påstås och granska källmaterialet. Annars är det lätt att misstolka.

När man ska skriva om skolan är det en fördel om man själv kan gå bakom vad som påstås och granska källmaterialet. Annars är det lätt att misstolka.

För ett tag sedan sedan publicerade Timbros VD Benjamin Dousa en artikel med rubriken "Låt inte friskolemotståndarna få rätt"t. Nu är jag ingen friskolemotståndare, så egentligen borde jag inte ta åt mig, men artikeln skaver ändå. Det finns nämligen en del i den som bygger på feltolkningar.

Dousa skriver: ”Att de kommunala skolorna redan får mer pengar som kompensation för att ibland behöva ta emot elever med kort varsel är det dock ingen som bemödar sig att kolla upp.” och hänvisar till en rapport publicerad av Svenskt Näringsliv. Frågan är dock om den egentligen visar det eller om den visar något helt annat?

Låt oss ta en titt på nedanstående diagram.


Diagrammet visar elevtalsutvecklingen från 1992 till 2020, med fyra trendlinjer utritade. Trenden från 1992 till 2002, den från 2002 till 2010, den från 2010 till 2020 och slutligen den från 1992 till 2020. Det intressanta här är att de tre första trendlinjerna samtliga sammanfaller med tidsperioder där det faktiska utfallet och trenden är mer eller mindre identiska. Den fjärde, som över hela tidsperioden, ligger däremot både högt över och långt under det faktiska utfallet. Som mest är skillnaden mellan trend och utfall ungefär 100 000 elever.

Det viktiga här är att under de valda delperioderna finns det i princip ingen variation över trenden alls, utan trend och utfall sammanfaller. Det är bara när man tittar på hela perioden som det finns en variation över trenden.

Låt oss då gå till den rapport som Dousa hänvisar till. Därifrån kommer den här tabellen.


Metoden här är att man ser hur mycket kommunala huvudmän påverkas av förändringar bortom trend, med andra ord om kommunerna under en viss trend (som hela tidsperioden visar på) har fått ta större ansvar än de fristående huvudmännen. Om så är fallet ska log (Antal barn 7–15 år) vara signifikant negativ.

För hela tidsspannet 1997–2018 är det klart att kommunala skolor påverkas mer av förändringarna i elevtal (de gulmarkerade). Och så sker oavsett om man tittar på hemkommun eller lägeskommun eller om man tillför, ganska ovidkommande, kontrollvariabler.

Vad tabellen också visar är att det inte finns någon sådan effekt om man tittar på tidsperioderna 1997–2008 eller 2009–2018. Tittar vi tillbaka på grafen ovan inser vi att det är helt i linje med hur det borde vara. Under de tidsperioderna sammanfaller den faktiska förändringen elevtal i stort med trenden, alltså finns det ingen variation som kan fångas av mätinstrumentet. Att det inte är någon variation de åren visar alltså snarast att mätinstrumentet mäter det det ska – eventuell variation över trend – inte att kommunala skolor inte anpassar sig mer än friskolor till elevtalsutvecklingen.

Så slutsatsen är att Svenskt Näringslivs rapport stöder analysen i Likvärdighetsutredningen att kommunerna är det som behöver hantera svängningar i elevtal, medan fristående skolor inte behöver det. Och som lagen är skriven – att kommunen ansvarar för att alla har plats – vore det extremt förvånande om så inte var fallet.

Svårt mäta förädlingsvärde

En annan intressant sak med Dousas artikel är att han förespråkar att man ska mäta förädlingsvärden och liknande. Men läser man ett stycke till visar sig att det är mycket svårare än vad det verkar. Förtjust konstaterar Dousa att:

”Som Ludde Hellbergs läsvärda reportageserie i Kvartal belyste är kopplingen mellan resurser och resultat svag. Hässelbygårdsskolan i Stockholm får nästan dubbelt så mycket pengar per elev som Seminarieskolan i Landskrona, en skola med liknande socioekonomiska förutsättningar – ändå har Seminarieskolan bättre resultat.” (Del 1, 2, 3, 4, 5)

Är det jämförbara skolor?

Problemet är bara att det visar mest att Ludde Hellberg och övriga på Kvartal (och i förlängningen då Dousa) inte klarar av att tolka skolstatistiken. Först kan man fråga sig om det är jämförbara skolor?

Ska man gå på deras Likvärdighetsindex är skolutmaningen något större på Hässelbygårdsskolan (219,9) jämfört med Seminarieskolan (186,5), dock har Hässelbygårdsskolan något högre andel elever som har minst en förälder med eftergymnasialutbildning (34 mot 30 procent) och lite längre utbildning i snitt hos föräldrarna bland dem som slutade år 9 2019 (1,9 mot 1,69). Eftersom det är de sistnämnda som går ut borde kanske Hässelbygårdsskolan ha ett något bättre resultat än Seminarieskolan.

I tabellform ser de olika resultaten ut på detta sätt:

Hässelbygårdsskolan

Seminarieskolan

Kvot

Betyg

13,26

13,15

1,008

Kvot betyg/resultat NP MA

1,22

1,55

0,787

NP matematik

10,9

8,5

1,282

Betyg i matematik

10,1

11,8

0,856

Andel höjda i MA jmfr med NP

8,5 % (netto 5,1 %)

66,7 % (netto 66,7 %)

Kvot betyg MA/resultat NP MA

0,93

1,39

0,669

NP Svenska

12,8

12,5

1,024

Betyg Svenska

11,5

14,3

0,804

Andel höjda i Sv jmfr med NP

12,5 % (netto 0 %)

56,7 % (netto 56,7 %)

Kvot betyg Sve/NP Sve

0,90

1,14

0,789

NP SVA

8,6

8,8

0,977

Betyg SVA

8,3

11,1

0,747

Andel höjda i SVA jmfr med NP

16,7 % (netto -5,5 %)

54,4 % (netto 52,6 %)

Kvot betyg SVA/NP SVA

0,97

1,26

0,770

NP Eng

14,1

11,6

1,216

NP Eng delprov B

12,3

10,8

1,139

Betyg Eng

14,1

12,9

1,093

Andel höjda i Eng jmfr med NP

21,3 % (netto 21,3 %)

37,3 % (netto 33,3 %)

Kvot betyg Eng/NP Eng

1,00

1,11

0,901

Kvot betyg Eng/NP Eng (delp. B)

1,15

1,19

0,966

Vad tabellen visar är två saker: Först och främst att eleverna på Hässelbygårdsskolan presterar bättre än Seminarieskolan på de nationella proven, förutom i SVA. I matematik och engelska mycket bättre. Det andra är att Seminarieskolan sätter mycket högre betyg relativt nationella provresultatet än Hässelbygårdsskolan. Både i de ämnen där det finns nationella prov (kvoterna vid varje NP och andelarna med höjt betyg jämfört med NP visar det) och i övriga ämnen (kvoten överst visar det).

Nationella proven visar det omvända

Så att dra slutsatsen att resurser inte spelar någon större roll utifrån den presenterade betygsdatan, som visar på goda betyg på Seminarieskolan, verkar vara att dra alldeles för stora växlar. Ska man tro de nationella proven borde man nog lika gärna hävda motsatsen – det är Hässelbygårdsskolan som presterar väl och sätter rimliga betyg.

Fast att över huvud taget påstå något om skolekonomi baserat på en jämförelse av två skolor är nog rätt missvisande. Det finns alldeles för många störande faktorer. Därför bör man hålla sig till vad forskningen konstaterat: resurser spelar roll i skolan, det är bara dåliga mätmetoder som gjort att man kommit fram till annat.

I varje fall två av Dousas påstående visar sig vara svagt förankrade i det han hänvisar till. Så det är nog säkrast att vi fortsätter att granska så inte friskoleföreträdarna får föra fram felaktigheter.

Frågor & Svar