Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Hög kvalitet i skolan hjälper de svagaste eleverna

I ett likvärdigt och högpresterande skolsystem klarar sig alla elever bättre. Vi bör därför koncentrera oss på hur det skapas istället för att lägga tid på sidofrågor.

I ett likvärdigt och högpresterande skolsystem klarar sig alla elever bättre. Vi bör därför koncentrera oss på hur det skapas istället för att lägga tid på sidofrågor.

Hur kommer det sig att visa elever med socioekonomiskt svag bakgrund klarar sig bättre i skolan än andra? Den frågan har ett antal italienska forskare fördjupat sig i utifrån OECD:s Pisaundersökningar. Svaren är i stort de förväntade, men för Sveriges del finns det en del oväntade saker.

Forskarna har för varje land valt att titta på den fjärdedel elever som har svagast socioekonomisk bakgrund för att se hur stor del av dessa som når minst nivå 3 (vilket av Skolverket beskrivs som att eleven har acceptabla till goda färdigheter i de undersökta ämnet) i alla delar av Pisa-undersökningen. Dessa elever kallas för ”resilient students” (översätts bäst med motståndskraftiga elever).

Själva rapporten finns här och OECD:s sammanfattning här. Johanna Jaara Åstrand diskuterar dess innehåll och politiska implikationer på Svenska dagbladets debattsida.

Andelen som presterar på nivå 3 skiljer sig kraftigt åt mellan länderna (men samtidigt ska man komma ihåg att det också är stor skillnad på att tillhöra den svagaste fjärdedelen i Sverige jämfört med i Mexico). I till exempel Estland är det 42 procent, i Finland 39, i Norge 32, i Danmark 31 och i Sverige 25. Med det ligger Sverige i höjd med OECD-genomsnittet, men samtidigt lägre än våra nordiska grannländer.

Olika utveckling

Utvecklingen har också varit klart olika i olika länder. I till exempel Tyskland har andelen ökat från 25 till 32 procent under åren 2006 till 2015. Samtidigt har det för Finlands del har gått åt det omvända hållet från 56 till 39 procent. Även för Sveriges del är utvecklingen negativ med en minskning från 30 till 25 procent, dock var vår nivå ändå lägre, 22 procent, i Pisa 2012.

Forskarna noterar till en början fyra strukturella faktorer som, på OECD-nivå, förklarar varför en elev från socioekonomiskt svag miljö når nivå 3:

  1. flickor når nivå 3 lite mer sällan än pojkar
  2. den som har ett annat modersmål når nivå 3 bara hälften så ofta
  3. de socioekonomiskt starkaste i gruppen når nivå 3 oftare än de övriga
  4. ju högre skolans genomsnittliga socioekonomi är desto större är sannolikheten att eleven når nivå 3

Den första av dem är lite lätt oväntad, eftersom pojkar vanligen presterar sämre. Den andra pekar rätt tydligt på att just gruppen med annat modersmål ofta har det svårare i skolor. Den tredje är inte särdeles förvånande alls.

Ett segregerat skolsystem ger problem

Den fjärde visar på att det finns ett problem med ett mer segregerat skolsystem, som drabbar framför allt elever med socioekonomiskt svag bakgrund. Samlar vi dem på en skola minskar sannolikheten att de klarar sig väl. Forskarna har tre möjliga förklaringar: någon sorts kamrateffekt, att skolorna har tillgång till bättre resurser alternativt starkare stöd från föräldrar eller lärare.

Oavsett vilken av de här förklaringarna som är giltiga är det mycket som talar för att en mindre segregerad skola är bättre på att lyfta de socioekonomiskt svaga eleverna än en mer segregerad skola. Att vi därför ser en utveckling där segregationen mellan skolor ökar är klart negativ och en varningssignal.

Ordning och reda ingen quick fix

En sak som ofta nämns i debatten är att ordning och reda i skolan skulle hjälpa just dessa elever extra mycket. Och i den internationella kontexten är det så. I de skolor där lärare och elever har svarat att det är lugnare är det en större andel av de socioekonomiskt svaga eleverna som når nivå 3.

Men detta gäller inte för till exempel Finland, Frankrike, Island och Sverige. I dessa länder är det inte större andel av de socioekonomiskt svaga eleverna som klarar sig bättre på de skolor där det anges att det är lugnt, jämfört med på de skolor där det inte anges. Någon förklaring till varför detta inte gäller för flertalet av de nordiska länderna ges inte.

Vad lär oss då detta? Sannolikt den vanliga läxan: Ordning och reda är bra, men inte den quick fix den framställs som i svensk politisk debatt.

Istället bör vi nog ta till oss det här:

Vill vi få upp resultaten i skolan ska vi satsa på att ha ett likvärdigt och högpresterande system. Det når vi genom att ha hög kvalitet i varje skola, men för att det ska vara möjligt krävs också ett icke-segregerande skolsystem. Båda de sakerna måste man klara av att hålla samtidigt i huvudet.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här