Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Generalisering och avprofessionalisering av lärarna- men individualisering av eleverna

Foto: Unsplash

Foto: Unsplash

Man hör ibland att lärares mandat måste stärkas. Då handlar det dock oftast om mandat i konfliktsituationer, regler i klassrummet mm. Jag menar att lärares mandat måste stärkas i samtliga delar av yrkesutövningen. Allt oftare tas det nu beslut att lärare ska lägga upp lektionerna på samma sätt på en skola. Lektionsstruktur/design/modul/format, det har lite olika namn, men syftet att formalisera och likrikta varje lektion är detsamma.

Lärare har kunskaperna om vad de ska undervisa - moment, ämne och innehåll skiljer sig totalt och även mellan elevgrupper, årskurser och situation. Att ha intuitionen, fingertoppskänslan, blicken, ämneskunskapen, relationerna med eleverna och därför hela tiden anpassa utifrån det, det är professionellt! Och individuellt! För samtidigt som lärarna ska tvingas att generalisera ska eleverna ha en individanpassad undervisning. Eleven som individ bland 32 andra, men den ensamme läraren som generell robot? Jättelyckad tanke, verkligen….

Att nyutexaminerade lärare behöver stöd och bollplank hur man kan lägga upp undervisningen, det ska vara självklart! Det är en helt annan sak. Det här utgår ifrån att det råder kaos och katastrof generellt i klassrummen, att lärare som utgångspunkt är lealösa korkskallar som måste bli tillsagda att de ska öppna dörren innan de går in genom den. Att de ska säga hej till eleverna o s v, det är förnedrande! Lärare är inte robotar på löpande band!

Och tänk att vara elev i 12 år i skolan och alla tusentals lektioner skulle vara likadana. Vem skulle inte krokna totalt av leda?! Jag är helt och fullt övertygad om att alla elever oavsett behov, behöver möta och mötas av olika lärare som gör och är på olika sätt, med det gemensamt att de är där för de vill undervisa eleverna, att de tycker om dem och vill vara där med dem.

Och alltså, den unika upplevelsen att få gå in till en klass och med ämnesdjup och integritet ha friheten att just undervisa där och då, utan att veta vad som väntar sekunden efter och se fram emot att allt kan hända. Den där friheten är ett mandat som gör att läraryrket lockar och är fantastiskt stimulerande.

En ljuspunkt i detta är den nyligen presenterade läromedelsutredningen som har med just uttrycket lärares mandat. Detta föreslås gälla i valet av läromedel. En självklarhet kan tyckas, men det är ett tecken på hur litet lärares mandat är nu, när detta föreslås skrivas in i läroplanen. Den utredningen föreslår för övrigt en mängd bra saker, vilka förhoppningsvis bereds väg.

En redan beslutad tung käpphäst att använda när man som lärare behöver en laglig tyngd i sin yrkesutövning, är de Allmänna råden om betyg och betygsättning. De slår fast lärares mandat att bl.a. råda över vad som är ändamålsenlig dokumentation av elevernas kunskapsutveckling. Uppifrån beslutade lärplattformar med matriser som lärare inte tycker är ändamålsenliga, är det inte!

Och tänk på, inte är det en lektionsstruktur som upprepas 10 000 gånger under en skoltid som våra blivande Nobelpristagare kommer tacka i sina tal- utan de individuella lärarna!

PS För styrka och yrkesstolthet – lyssna på läraren Sara Bruuns Sommarprat. Det enda? Sommar av, med och om lärare. Fantastiskt bra! DS

Frågor & Svar