Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Förvånande motstånd mot skolpliktsavdrag

Det kommunala utbudsansvaret kostar pengar. Det bekräftade Ulla Hamilton i Ekots lördagsintervju den gångna helgen.

Det kommunala utbudsansvaret kostar pengar. Det bekräftade Ulla Hamilton i Ekots lördagsintervju den gångna helgen.

Friskolornas Ulla Hamilton inser mycket väl att det kommunala utbudsansvaret ger en merkostnad för kommunala skolor. Det visade hon i Ekots lördagsintervju den gångna helgen. Hennes motstånd mot det föreslagna avdraget blir därför förvånande.

I helgen intervjuades Friskolornas riksförbunds vd Ulla Hamilton i Ekots lördagsintervju. Det var en klart intressant intervju, under ledning av Mikael Kulle, där flera saker kom fram. Bland annat hade Ulla Hamilton lite svårt att förklara hur vinst gick ihop med skollagens krav på att alla elever ska utvecklas så långt som möjligt.

En del av det som sägs under intervjun som vill jag dock kommentera lite mer ingående.

Apropå frågan om skillnaden vad gäller elevers socioekonomiska bakgrund sa Ulla Hamilton att skillnaden mellan kommunala och fristående skolor minskat över tid. Det är helt korrekt, men förklaringen är inte den som hon implicerar, att friskolor och kommunala skolor får mer lika elevunderlag, utan att bakgrunden blir mer lika eftersom utbildningsnivån i samhället stiger. Ser man till fördelningen ser den likadan ut som tidigare: det är bland de skolor som har föräldrar med längst utbildning som friskolor finns i mängder, medan de knappast finns alls bland de med kortast utbildade föräldrar.

I sammanhanget är det också värt att notera att friskolorna ofta lyfter fram att de har en lite större andel elever med utländska bakgrund (i intervjun säger Ulla Hamilton något i stil med att det är ovanligt många elever från utanförskapsområden som går i friskolor). Granskar man de siffrorna närmare ser man dock att överrepresentationen framför allt handlar om elever som är födda i Sverige med föräldrar födda utomlands och som har eftergymnasial utbildning. Bland elever som själva har migrerat, framför allt de vars föräldrar saknar eftergymnasial utbildning, är det tvärtom en underrepresentation, inte minst om de kommer från riktigt lågt utvecklade länder.

När Mikael Kulle frågade om ett förändrat elevurval skulle påverka resultaten i friskolorna sa Ulla Hamilton att det trodde hon inte. Dock är det garanterat är en felaktig tro, skolans påverkan på resultaten är liten (enligt Långtidsutredningen och Skolverket mellan två och fem procent) jämfört med elevernas bakgrund (över 50 procent).

Det kommunala utbudsansvaret

Mikael Kulle frågor också ingående om kommunernas utbudsansvar och om det inte kostar pengar. Först försöker Ulla Hamilton runda frågan genom att tala om myndighetsansvaret, men Mikael Kulle håller kvar frågan kring om det inte kan uppstå verksamhetskostnader. Här vill jag nu återge hur samtalet föregår i dess helhet:

MK: Menar du att de kommunala skolorna inte kan bli dyrare av det här extra ansvaret som kommunerna har?

UH: Det beror väl på hur man hanterar kostnaderna, så att säga. De beräkningarna som man gör när det gäller skolpengen är ju väldigt tydliga. Och det är klart att om du får så att säga färre elever till den kommunala verksamheten och du inte anpassar till exempel lokalerna utifrån att du har förlorat elever så blir det ju en högre kostnad. Det är korrekt.

MK: Slutsatsen är helt enkelt: Att ja, kommunen kan få högre kostnader om man har det här ansvaret och måste anpassa sig.

UH: Det har inte med ansvaret att göra.

MK: Kommunerna måste ju ha de här skolorna, de måste ju driva de här skolorna

UH: Ja, men om du har flera skolor och sedan så visar det sig att du har väldigt få elever i flera utav de här skolorna så kan man ju faktiskt bestämma sig för att man lägger ned en av de där skolorna och sedan ser till att eleverna går i den andra skolan och därmed så minskar du kostnaderna.

MK: I ert eget remissvar skrev ni: ”Eftersom beloppet beräknas utifrån kommunens genomsnittskostnader så minskar ersättningen per elev om antalet elever i de kommunala skolorna ökar och ökar om antalet elever i den kommunala skolan minskar.” Det säger ni själva i det här remissvaret.

UH: Ja, om man inte anpassar kostnaderna utifrån förutsättningarna så riskerar det ju bli så.

MK: Lite tekniskt är det här. Men någonstans tolkar jag det ändå som: ”Ja det går att säga att kommunen kan få högre kostnader, sedan får den anpassa i möjligaste mån för att minska de kostnaderna. ”

UH: Ja, det är klart att om man sitter kvar med massa tomma lokaler så blir det ju högre kostnader, men samtidigt finns det då möjlighet för kommunerna att plocka bort den kostnaden och inte räkna med som underlag i skolpengen.

MK: I bästa fall kan den göra det då. Men du, om grundprincipen i det här lagförslaget den säger att kommunen skulle kunna göra ett avdrag på skolpengen till friskolan om den faktiskt kan visa att den har haft större kostnader, det finns ett om där. Det är inte att kommunen ska göra det med en viss summa, utan man säger att om kommunen kan visa att vår kommunala skoldrift är dyrare, våra skolor kostar mer än vad friskolan gör. Varför ska friskolan då få lika mycket pengar?

UH: För det första så, det här riskerar verkligen bli väldigt tekniskt, för det första så har ju kommunerna möjlighet att lyfta bort en hel del av administrationskostnaderna från skolpengsdelen, vilket gör att du också kan balansera kostnader. Men framför allt så handlar det om att man har faktiskt inte tydligt visat i den här utredningen att det är extra kostnader. Den beräkningen är ifrågasatt.

MK: Om en kommun kan säga: Titta vi har bevisligen högre kostnader för att driva våra skolor. Skulle det då vara okej att minska ersättningen till friskolor för att kommunen faktiskt har en högre kostnad.

UH: I så fall, om man absolut kan visa på att det är en orimlig eller en högre kostnad i den kommunal verksamheten än i den fristående, det är det ingen som har bevisat med all tydlighet, skulle jag vilja säga. Det är ju därför som vi också kritiserar det här lagförslaget, för vi tycker ju att man ska göra ordentliga beräkningar. Att bara höfta så här som man har gjort, att bara höfta så här riskerar ju alla friskolors ekonomi.

Ulla Hamilton är medveten om kostnaden

Hela resonemanget här visar att Ulla Hamilton är fullt medveten om att det kommunala utbudsansvaret medför kostnader både på myndighets- och verksamhetsnivå. Hon vill bara inte medge att det också träffar verksamhetsnivån utan försöker ge sken av att det bara är myndighetsnivån. Mikael Kulle håller henne dock skickligt kvar på frågan om verksamhetsnivån, även om hon försöker rymma från den frågan flera gånger. Hon påpekar också att det finns en viss osäkerhet i beräkningarna.

Hon försöker vidare påskina att de bortfallna eleverna skulle medföra tomma lokaler och friställda lärare, vilket går att plocka bort från skolpengsberäkningen, när det i praktiken nästan alltid innebär något färre elever i varje klassrum. Och det medför i sin tur en högre skolpeng än nödvändigt eftersom kostnaden per elev blir mycket högre om den samlade kostnaden för en klass delas med 25 istället för 30 elever.

En sak som hon är väldigt tydlig med är att kommunala skolor bör läggas ned, vilket visar att det inte är valfriheten i sig hon försvarar utan rätten att tjäna pengar på en misslyckad skolfinansiering.

I ljuset av vad hon verkligen säger blir hennes motstånd mot lagförslaget om ett avdrag förvånande, eftersom förslaget innebär att det endast är om en kommun kan visa att den får extra kostnader jämfört med fristående skolor som den ska få göra avdrag. Det betyder också att osäkerheten i beräkningarna inte påverkar storleken på det avdrag som kommunen eventuellt kan göra.

Avdrag bara om kommunen kan visa en extra kostnad

Det här blir tydligt när man läser vad som står i propositionen: ”Regeringens anser att alla kommuner som beräknar bidrag till enskilda huvudmän även bör beräkna merkostnaderna för kommunens skolplaceringsansvar. Avdraget syftar till att öka likvärdigheten mellan kommunala och enskilda huvudmän och ska motsvara de faktiska merkostnader som ansvaret beräknas uppgå till. Om hemkommunen efter beräkning konstaterar att de inte har några merkostnader ska avdraget bli noll kronor.”

Här kan vi alltså konstatera att förslaget bara innebär att om hemkommunen kan visa de extra kostnaderna så får den göra avdrag – inte annars. Så Ulla Hamiltons sägning: ”om man absolut kan visa på att det är en orimlig eller en högre kostnad i den kommunal verksamheten än i den fristående” visar på att det enda rimliga är att hon faktiskt ställer sig bakom lagförslaget.

Förslaget innebär ju just det: Att om en kommun kan visa att den har merkostnader – men bara då – ska ett avdrag göras.

Frågor & Svar