Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Floskelbingo eller förutsättningar – dags att få ned personalomsättning och sjuktal

”Chefen måste ta sitt ansvar…”; ”Det är viktigt att våra chefer har ett tydligt mandat…”;”Stödet till chefer är högprioriterat…”; ”Skolledare är de viktigaste cheferna som finns!” Jens Ranta påtalar vikten av att prata om chefers förutsättningar istället för att ägna sig åt floskelbingo.

Om vi ger oss i kast med att spela lite floskelbingo med denna typ av fraser är risken överhängande att vi snabbt kommer att ha brickan full – fluffet tycks oändligt när det handlar om vad chefer ska göra och inte göra och hur viktiga chefer är i organisationen. Men verkligheten bakom orden är ofta en annan och det saknas tillräckliga förutsättningar för förskolechefer och rektorer. När cheferna saknar förutsättningar eller inte mår bra på jobbet, då drabbas också medarbetarna.

Vilka förutsättningar saknas?

Det är ingen lätt uppgift att ringa in problemen i ett så komplext yrke som skolledarens. Jag tycker dock att forskarna Linda Corin och Lisa Björk träffar ganska rätt när de i en ny rapport pekar ut några problemområden för kommunala chefer i välfärden.

  • För många medarbetare per chef.
  • Det saknas arenor för att förhandla om mål och medel. Chefer inom andra sektorer kan diskutera vilka mål som är realistiska utifrån de medel de fått. Rektorer och förskolechefer får oftast en påse pengar som är hårt ihopknuten. Sedan finns inget utrymme för dem att prata med sin chef om vad den påsen ska räcka till eller om påsen måste öppnas upp och fyllas på.
  • Stödfunktioner som erbjuder allt mindre stöd. Skolledare behöver stöd exempelvis i områden som rekrytering, teknisk support och lokalfrågor. Dock tycks det ofta som om stödet minskar ju längre bort från huvudmannens kontor verksamheten ligger.
  • För mycket administration och andra uppgifter som känns onödiga för en skolledare

I grunden handlar allt detta om att kraven i yrket är större än resurserna och då är det inte så konstigt att omsättningen på skolledare är hög.

Hot och våld är ett växande bekymmer

Utifrån att jag jobbar som ombudsman och tidigare har arbetat med stressforskning bekymrar det mig särskilt att problemen med hot och våld tycks breda ut sig i skolan och nu även drabbar skolledarna personligen. En artikel i tidningen Chef och Ledarskap visar att drygt en av tre rektorer har utsatts för hot. Och en av tjugo har utsatts för våld.

Att vara chef är ett ensamt arbete och det gör läget extra bekymmersamt. Hot och våld orsakar stark stress. Stressen ökar för den som står själv i denna typ av situationer och omvänt gäller att socialt stöd, och särskilt stöd från chefen, men också från kollegor, har en positiv effekt. Jag hoppas verkligen att huvudmännen reagerar på detta och tar hand om sina skolledare. Jag hoppas också att skolledarna själva vänder sig till sin ledning när något inträffar. När det gäller hot och våld, oavsett vilken medarbetare det riktas mot, måste hela organisationen sluta upp bakom sina anställda. Här behöver det finnas planer och rutiner och det behöver finnas chefers chefer som snabbt ställer upp och kollegor som tar hand om varandra.

Även chefen är anställd

Som ombudsman upplever jag ibland att organisationen tycks ta slut strax ovanför huvudet på rektorn eller förskolechefen. Trots att det oftast finns en förvaltning och en nämnd som ytterst är ansvariga för arbetsmiljöarbetet och arbetsmiljön känns det inte alltid som om den centrala ledningen har förstått sitt ansvar i denna fråga. Det brister när det gäller att följa upp skolledarnas arbetstid och arbetsmiljö. Det brister när det gäller systematiskt arbetsmiljöarbete som rör skolledare och som ska genomföras av skolledarnas chefer. Det ställs arbetsmiljökrav på skolledare i förhållande till lärare, men det uppmärksammas sällan att författningarna ställer samma krav på rektorers och förskolechefers ledning. Här behövs förändring. Bland annat behöver det skapas tydliga och väl kända rutiner för hur skolledare ska rapportera tillbud och arbetssjukdom för sin egen del och inte enbart för sina medarbetare.

Ta hand om din kollega – det gäller också bland skolledare

Stressen skördar alltfler offer i arbetslivet, men det går många gånger att uppfatta när någon kollega är i riskzonen. Ett tips är att titta efter beteendeförändringar. Börjar personen isolera sig och hoppa över pauser, kaffe, möten, skippar luncher, etc? Humörförändringar är inte heller ovanliga. Det innebär inte alltid att personer blir snarstuckna, ibland kan de istället uppvisa känslor av eufori. Titta även efter funktionsförändringar, som exempelvis att vederbörande börjar glömma bort saker, har svårt att koncentrera sig, eller blir mer ljus- och ljudkänslig. Den kanske viktigaste signalen av alla är att någon har svårt att varva ned, har haft svårt att somna, vaknar på tok för tidigt och/eller inte känner sig utsövd heller efter att ha sovit som vanligt. Prata om sådana här saker. Prata om hur ni kan hjälpa varandra. Prata om prioriteringar och bortprioriteringar. Det är något som jag alltid skulle försöka fånga upp om jag var arbetsgivare eller skyddsombud. Och detta gäller givetvis även om jag var arbetsgivare eller skyddsombud för skolledare.

Rätt förutsättningar ger balans mellan krav och resurser

Skolledare behöver alltså fler stödfunktioner, en dialog kring mål och medel och ett uppdrag som inte innehåller för många ovidkommande uppgifter. Huvudmännen måste ta sitt ansvar för ett fullödigt systematiskt arbetsmiljöarbete kring sina skolledare. Därutöver behöver skolans chefer alltid ta hand om varandra.

Lärarförbundet Skolledare kräver ett rikssnitt på 20 medarbetare per chef. Det krävs många nya skolledare för att komma ned i ett snitt på 20, men när det väl är uppnått tycker jag att skolledarna ska gå ännu längre i sina krav. Detta är viktigt även för lärarna. När det blir fler medarbetare per chef ökar sjuktalen bland medarbetarna och det är kostnader vi inte har råd med idag.

20 medarbetare per chef innebär att det kommer att behövas fler skolledare, men betänk också vad det kostar att skolledare och lärare inte orkar utföra sina jobb. Att personalomsättningen blir alldeles för hög på sina håll. Att folk blir sjuka helt i onödan. Nej, det är dags att skippa dumsnålheten och skapa rimliga förutsättningar för våra skolledare och förskolechefer. Nu, inte 2525.

Statliga beslutsfattare och huvudmän måste börja bry sig om förskolechefers och rektorers förutsättningar på allvar. Annars är risken stor att vi fastnar i en evig floskelbingo samtidigt som sjuktalen och personalomsättningen fortsätter att öka.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här