Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Finns det ett skatteläckage i skolan?

Vissa påstår att det sker ett skatteläckage i skolan. Det är möjligt, men det sker i så fall inte där de tror.

Vissa påstår att det sker ett skatteläckage i skolan. Det är möjligt, men det sker i så fall inte där de tror.

Finns det ett skatteläckage i skolan – att skattepengar försvinner ut utan att de kommer till användning? Vissa debattörer anser detta. Till en del kan man nog ge dem rätt, men det skatteläckage som finns, finns inte riktigt där de tror.

En utgångspunkt för diskussionen är Dagens samhälles granskning av vad som skett i storstadskommunerna med de allt mer socioekonomiskt riktade resurserna. Det är inte lätt att se någon resultatförbättring. Att så är fallet är egentligen inget att förvånas över – det är generellt svårt att se resultat av mer resurser till skolan; det var till och med så att fram tills det så kallade STAR-projektet presenterades var det svårt att finna forskning som visar på att klasstorlek spelar roll. Nu för tiden är forskningen rätt enig om att klasstorlek och resurser spelar en viktig roll för resultaten i skolan.

Skälet till att det är svårt att visa på helt resursernas betydelse – och där Dagens samhälle-artikeln går vilse – är att det krävs god forskningsdesign som hanterar de problem som finns i att de skolor som får mest resurser oftast också är de som har störst utmaningar. Om man inte lyckas hantera det problemet i utformandet av forskningen, genom endera experiment eller kvasi-experimentell-ansats (när man i verkligheten kan finna experimentlika situationer), är det svårt att se några resultat.

För den som vill se mer om klasstorlekens effekt kan läsa William J. Mathis minisammanställning här eller om man hellre vill läsa resultat, genom en kvasi-experimentell-ansats, baserade på svenska förhållanden eller amerikanska.

Finns något skatteläckage?

Det var egentligen inte i frågan om resurser och klasstorlek som jag tänkte fördjupa mig, utan i frågan om skolans resurser och om det är så att pengar hamnar fel: helt enkelt om – och i så fall var – det finns något skatteläckage?

Under rubriken Mer pengar löser inte problemen i skolan (fast med den tänkta titeln Var finns skatteläckaget?) skrev Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, en artikel härförleden.

Ulla Hamiltons tes är att det stora skatteläckaget finns i hur pengarna används och att ”ett väl strukturerat arbete i skolan kan minska skatteläckaget”. Det kan säkert ligga något i det, det finns alltid möjligheter att göra saker och ting bättre. Men i alltför många fall är det ett arbete som går ut över de anställdas arbetsmiljö. Ett exempel finns här hos Tankesmedjan Balans.

Även Erik Bengtzboe, moderaternas nya skolpolitiska talesperson, var till en del inne på att det finns ett skatteläckage när han svarade – ”Om det går att göra stora vinster är det ett tecken på att skolpengen är för hög eller kraven för låga.” – på frågan Är det inte något fel på systemet när pengar som är tänkta att gå till undervisning i svenska skolor går på export? i Lärarnas tidning för en tid sedan.

Erik Bengtzboe anser alltså att ett överskott som kan användas till annat beror på endera för låga krav eller en för hög skolpeng.

Ett tredje exempel på några som gärna talar om skatteläckage i välfärden är Svenskt Näringsliv, här i en artikel av den välfärdsansvarige Anders Morin.

Resursfördelningssystemet kan skapa skatteläckage

Jag skulle säga att det vare sig är det ena eller det andra av de förslag som förs fram här ovan. Jag tror att det stora skatteläckaget i skolan går att finna i en systemfråga: Hur resursfördelningen går till – och då framför allt idén om en finansiering som följer eleven, skolpengsmodellen (en modell som enligt Skolkostnadsutredningen blir allt vanligare). Skälet är helt enkelt att med en per-capita-baserad-ersättning, som skolpengen, betalar kommunen för mycket till skolor som, i strid med ovan redovisad forskning, låter sina klasser vara stora; samtidigt som de riskerar att betala för lite till de skolor där klasserna är små.

Skälet är väldigt enkelt. I ett per-capita-system sätts ersättningen så att intäkterna för en lagom stor klass innebär att skolan får sina kostnader täckta. För en klass med 25 elever innebär det ungefär intäkter på 2,5 miljoner, varav ungefär 1,4 miljoner går till undervisning. Det motsvarar lite drygt två lärare på heltid per klass, vilket motsvarar vad som går åt för undervisningen.

En klass med bara 20 elever får i sin tur svårt att finansiera de lärartjänster som behövs, då den bara har 2 miljoner i intäkter, vilket innebär 1,1 miljoner till undervisning. I en sådan klass får man spara in lite här och där för att den ska gå runt (eller så riskerar det bli underskott med efterföljande höjning av ersättningen till alla skolor).

Stor klass skapar överskott

Har man däremot en klass med 32 elever innebär det en intäkt på 3,2 miljoner, eller ungefär 1,8 miljoner till undervisning. Men i den klassen går det fortfarande bara åt drygt två lärare till en kostnad av 1,4 miljoner. Och simsalabim så har det skapats ett överskott om 0,4 miljoner på den klassen.

Och det är lite drygt 10 procent av den sammanlagda intäkten, eller ganska precis vad de mest lönsamma skolbolagen visar upp i överskott. Så enkel är matematiken.

Konkurrensverket ser samma sak

Och det är inte bara jag som ser det. Konkurrensverket konstaterade i sitt remissvar på Välfärdsutredningen följande:

”Konkurrensverket vill påpeka att flera regelverk inom välfärdsområdena innebär att privata företag ges rätt till offentlig finansiering utan någon konkurrensutsättning, och konstaterar att de problem som utredningen använder som argument för sina förslag nästan uteslutande handlar om sådana områden. Utredningen anger att det inom skolväsendet finns särskilt stora problem eftersom ersättningssystemet ger incitament till segregation och eventuella effektivitetsvinster inte kommer det offentliga tillgodo.--- Konkurrensverket konstaterar att det … handlar om verksamheter där ersättningen är reglerad och där utförarna kan välja att bedriva verksamheter i de delar av marknaden där ersättningen är högre än kostnaderna och avstå från de delar där de bedömer att ersättningen inte är tillräcklig.”

Det finns också en avhandling, skriven av Lunds förre skolchef Sten-Bertil Olsson, om skolpengssystemets konsekvenser på gymnasieområdet, som bekräftar precis den här bilden.

Ändrat finansieringssystem kan få bort skatteläckaget

Så om det är någonstans där man kan fundera på om inte pengarna försvinner i onödan i skolan – att det finns ett skatteläckage – är det här. Så vill man få bort skatteläckage är det finansieringssystemet som behöver reformeras.

Det är också skälet till att Lärarförbundet tycker att det är hög tid att reformera skolpengssystemet. Något som Johanna både har skrivit om själv i DN och Dagens Samhälle samt tillsammans med till exempel Academedia.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här