Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Ett icke-segregerande skolsystem gynnar lärandet

Ett skolsystem som inte är segregerat gynnar lärandet i högre grad.

Ett skolsystem som inte är segregerat gynnar lärandet i högre grad.

Då och då så tar debattörer plats och för fram sina vanliga teser – oavsett om dessa har någon relevans eller inte. En som är expert på just det är Hans Bergström, nu senast i Dagens industri härom veckan.

Hans Bergström skriver att ”skolans problem är stöket – inte segregationen” och torgför därmed både sina vanliga teser och sina vanliga misstolkningar av statistik. Den här gången tillkommer också en viss selektivitet när det gäller att läsa OECDs rapport om svensk ekonomi, men selektiv läsning brukar ofta ingå i den Bergströmska repertoaren, så det är i sig inget nytt.

Tvärtemot vad Hans Bergström skriver, finns det inte någon som enbart har fokuserat på yttre faktorer när det gäller att förklara en skolas framgång. Forskning, som John Hatties metastudie, visar till exempel klart att det både är yttre faktorer och inre faktorer som påverkar vad som sker i skolan och dess resultat. Och ingen som kan skolfrågor skulle förneka det.

Bergström gör det enkelt för sig

Om det är några som har enkel position i frågan är det de, som likt Hans Bergström, envist förnekar yttre faktorers påverkan och hävdar att det bara är vad skolan gör som spelar roll.

I debattartikeln generaliserar han till exempel stort från Maria Jarls forskning om ledarskap där ett fåtal skolor med väldigt goda resultat jämförs med ett fåtal med låga. Spännande forskning om hur ledarskapet bidrar till bättre skolor, men inte alls generaliserbart på det sätt som Bergström låtsas.

Om vi istället ser till John Hatties, i och för sig 10 år gamla, metastudie över vad som spelar roll för skolans resultat ges ledarskapet en måttlig effekt. Klart lägre än sådant som hemmiljö, socioekonomisk status och föräldraengagemang – alla kopplade till socioekonomi och där olika skolors förutsättningar, och därmed även resultat, påverkas av skolsegregationen.

Bergströms selektiva plockande

När Bergström selektivt plockar vidare i OECDs rapport väljer han till exempel att skriva: ”Man kritiserar dagens fokus på de låga prestationerna. Man fastslår att lönerna för yngre lärare nu är ’well above the OECD average’.”

Han nämner dock inte att det innebär att OECD rekommenderar att vi bör förändra vårt betygssystem, så att även F ges ett siffervärde, och att betygssystemet bör vara symmetriskt utformat, så varje betygssteg motsvarar samma höjning av betygsvärdet. Inte heller lyfter Bergström fram att OECD anser att vi bör mildra spärrarna mot att börja på gymnasieskolan. Reformer som går emot det Hans Bergström brukar driva, och därmed inget han väljer att lyfta fram.

Att svenska ingångslöner är höga i en internationell kontext är inget som enkom gäller för lärare. Så är det generellt för svensk arbetsmarknad. OECDs statistik visar också att svenska lärares slutlöner är cirka 35 procent högre än ingångslönerna. OECD-snittet för samma relation är cirka 67 procent – det vill säga erfarna svenska lärares löneutveckling ligger långt efter OECD-snittet.

Kritik mot likvärdighetsbidraget

Hans Bergström är också kritisk till att OECD inte kritiserar "det kaos i förhållandet mellan stat och kommun som uppstår i finansieringen av svensk skola" med det statliga likvärdighetsbidraget. Underförstått är att han anser att det aldrig borde införts.

Införandet av likvärdighetsbidraget är en korrigering av att det kommunala utjämningssystemet inte har beaktat skolutmaning, utan framför allt elevtal och glesbygdsstruktur. Om han nu anser att det har skapat kaos borde han i rimlighetens namn driva att likvärdighetsbidraget förs in i kostnadsutjämningen och att den socioekonomiska kompensationen mellan kommunerna sker där istället.

Det var också något som utredaren Håkan Sörman öppnade för i utredningen "Lite mer lika", som för närvarande är på remiss. Det är bara att skriva ett remissvar med den innebörden och skicka in till finansdepartementet.

Delat eller sammanhållet skolsystem

Vad gäller skolsegregation skriver Bergström följande: ”Vad gäller skillnader i elevkårens sammansättning mellan skolor befinner sig Sverige alltjämt i ett nordiskt kluster som har lägst klyftor i världen. Och med denna normaldefinition har segregationen heller inte växt i svensk skola under de senaste tjugo åren.”

Det första är förvisso sant, men knappast relevant. Det andra påståendet är inte ens sant.

OECDs mått på skolsegregation bygger på PISA, en undersökning som görs på 15-åringar. Det spelar därför väldigt stor roll för skolsegregationsmåttet om skolsystemet är delat eller inte (motsvarande val av gymnasieskola) vid 15-årsålder. Så är inte fallet i de nordiska länderna, men inte heller i till exempel Kanada, USA och Nya Zeeland.

Dessa länder har en mycket lägre skolsegregation än resten av OECD-länderna. För dem förklaras 16 procent av den samlade variansen av mellanskolsskillnaden, för länder med delade skolsystem förklarar istället mellanskolsskillnaden 45 procent av den samlade variansen.

Påståendet om de nordiska ländernas förträfflighet beror alltså mer på en jämförelse mellan äpplen och päron eller helt enkelt uttryckt på ett annat sätt: Hans Bergström misstolkar statistiken.

Mellanskolsskillnaden i Sverige växer

Och för Sveriges del har mellanskolsskillnaden förklaringsdel ökat från 11,5 procent 2006 till 17,7 procent 2015. Motsvarande försämring finns inte i något annat land av dem med odelade skolsystem. Det betyder också att Sverige har gått från att ha en mindre mellanskolsskillnad än genomsnittet för de länder som har ett sammanhållet skolsystem vid 15-års ålder till att ha en större. Tydligt är att segregationen har vuxit i den svenska skolan och därmed är Bergströms andra påstående fel.

Att det är ett problem visades också i en annan OECD-rapport som utkom i höstas. I den var det tydligt att för att elever från en socioekonomiskt svag bakgrund skulle klara sig bra i skolan var det bra med blandade skolor och klasser.

För Sverige och flera andra länders del var däremot inte så att fler elever från svag socioekonomisk bakgrund klarade sig extra bra på de skolor där ordningen var extra god.

Lärdomen är nog faktiskt enkel: Det är självfallet bra med ordning och reda i skolan, men det är inte det som är det avgörande för att elever med svag socioekonomisk bakgrund ska klara sig. Det som är det är ett skolsystem som inte är segregerande – precis det som OECDs förslag vill skapa.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här