Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

-Det är viktigt med tidiga insatser, sa regeringen och införde mer lovskola i årskurs 9.

Foto: Unsplash

Foto: Unsplash

Lovskola framstår alltmer som rikspolitikernas universallösning på alla möjliga problem i svensk skola. Utifrån förslag i utredningen Kampen om tiden-mer tid till lärande, ska nu ytterligare 25 timmar lovskola läggas till i årskurs 9, utöver de 50 som huvudmännen redan är ålagda att erbjuda elever i årskurs 8 och 9 som riskerar inte bli behöriga till gymnasiet.

Staten har därmed infört mer lovskola utan att veta om det är en åtgärd som gör att eleverna får de kunskaper som behövs för att klara vidare studier. Lovskolan har nämligen inte utvärderats innan besluten tagits. Detta är också något som ovan nämnda utredning försynt påpekar.

Men nu har två olika rapporter som behandlar lovskola publicerats. Skolinspektionen har följt upp lovskolan utifrån hur elever och lärare upplevt den. Och ja, de har uppskattat den och lärt sig, framför allt eftersom förutsättningarna med mindre grupper gör att varje elev får mer stöd, men mindre grupper ger också mer lugn och ro samt mer tid för lärare. Därtill är det som getts koncentrerad, fokuserad ämnesundervisning. Ingen rocket science alltså, utan hederlig lärarledd undervisning med förutsättningar som BORDE vara en självklarhet för alla elever och lärare, i alla årskurser, alla dagar – amen!

För att tycka att lovskolan är bra, är en sak, om eleverna lärt sig det de behöver där, något annat. Skolverket har nu (äntligen) följt upp hur elever som gått lovskola klarar sig på gymnasiet. Det visar sig att de som har gått ut grundskolan med betyget F i svenska, engelska eller matematik och sedan fått godkänt – betyget E efter lovskola, har en sämre examensfrekvens på gymnasiet, jämfört med elever som har betyget E från grundskolan.

Att några veckors lovskola i nian inte är frälsningen för den behövliga kunskapsnivån har varenda lärare vetat sedan jämt. Alla lärare, forskning, många statliga utredningar och allmän slutledningsförmåga visar på att det som behövs och fungerar är insatser under elevernas tidiga skolår, men förutsättningarna för detta saknas.

Det är bara att fråga de lärare och förskollärare som haft de eleverna som får F i svenska och matematik i årskurs 9 i lågstadiet och förskoleklass, om de är överraskade över de underkända betygen. Jag kan garantera att dessa lärare svarar att de flaggade för att dessa elever behövde insatser redan då, men att resurser saknats enligt arbetsgivarna.

Men istället för att lita på lärares yrkeskunnande och sätta in stöd när de säger att det behövs, skulle ju en obligatorisk kartläggning av alla elever i förskoleklass se till att alla som behövde stöd skulle få det. Den så kallade Läsa-Skriva-Räkna-garantin för tidiga insatser innehåller till och med en särskild lagparagraf (Skollagen kap 3, 4§) om att insatser ska ges, trots att skollagen redan innehåller krav på att alla elever ska få det stöd de behöver.

Men då jädrar ska det väl bli insatser så det räcker - dubbel lagstiftning – massa tester och ifyllda matriser som bevisföring (på vad lärarna redan vetat utan testerna). Men icke! I Lärarförbundets undersökning svarar hela tre av fyra lärare och förskollärare i förskoleklass att eleverna inte alls fått det stöd de har rätt till. 3 av 4!

Märk väl att i årskurs 1 ska alla elever testas igen genom det så kallade bedömningsstödet, i både läsning, skrivning och matematik. Alla elever – även de som läser Harry Potter, de som redan räknar treornas matte och de som lärarna redan vet inte kommer klara det. Lika lyckat som i förskoleklass igen alltså… Det är som beslutsfattarna låtsas som att testen i sig är insatsen som behövs. Billigt också.

Men istället för att göra något åt detta som är det som felar, ropar man på mer lovskola i nian. Det är att underkänna sitt eget ansvar för den grundskola man är ansvarig för.

Så lagstiftning i den här formen fungerar bevisligen inte alls. Finns inte tillgång till insatser spelar det ingen roll hur många tester i veckan man gör. Man måste istället lagstifta om att förutsättningarna ska finnas på plats. Lärarförbundet driver till exempel att antalet elever i undervisningsgrupperna och lärarnas undervisningstid och planeringstid ska regleras. Det skulle ge en grund att bygga förutsättningarna för stöd utifrån.

Och en sista sak om lovskola. Mycket bättre vore det dessutom om staten istället säkerställer att varje dyrbar undervisningsminut används fram till läsårets slut. Som jag skrivit om tidigare kräver skolhuvudmännen in betygen veckor i förväg och tar därmed bort en massa lektionstid för eleverna att lära sig det de behöver för att få betyg under ordinarie skoltid. Helt befängt verkligen. Men detta har utredningen Kampen om tiden tagit upp och har förslag kring bl a förtydligande/skärpning av lagtext och ett nationellt inrapporteringssystem. Och det vågar jag påstå, hade inte hänt om inte Lärarförbundet envetet drivit på. Så inför de förslagen istället!



Frågor & Svar