Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Dags att överge ovillighetsprincipen, Moderaterna

De förändringar som föreslås vad gäller skolvalet innebär varken "döden för valfriheten" eller ett massivt experiment med kvotering och bussning.

De förändringar som föreslås vad gäller skolvalet innebär varken "döden för valfriheten" eller ett massivt experiment med kvotering och bussning.

Att debattörer inte tar motståndarens argument på allvar och beskriver dem på ett korrekt sätt är något av det som stör mig allra mest inom politiken. Under de senaste åren har Moderaternas beskrivning av de reformer som föreslås av skolvalet stört mig otroligt mycket av just det skälet.

Redan när Björn Åstrands utredning En mer likvärdig skola presenterades satte dåvarande utbildningspolitiska talespersonen Kristina Axén Olin nivån genom att säga: ”Det här är döden för valfriheten i den svenska skolan.

Det har nu fortsatt med en kampanj ledd från högsta positionen (partiledaren Ulf Kristersson och den nuvarande utbildningspolitiska talespersonen Lars Hjälmered) där det skrivs att partiet säger ”nej till storskaliga experiment med kvotering, lottning eller bussning av skolplatser och elever”, trots att ingen har föreslagit något sådant.

Moderaternas beskrivning av förslaget är faktiskt ganska absurd och förutsätter att ingen orkar läsa propositionen. Men först en liten utvikning utifrån min första mening.

Välvillighetsprincipen

Att man ska behandla motståndarens argument väl och beskriva dem på ett något så när korrekt sätt brukar kallas för välvillighetsprincipen. Ett sätt att beskriva den är det här (publicerat i Hallandsposten) av den före detta moderata talskrivaren Moa Berglöf:

”Känner du till välvillighetsprincipen? Så som den beskrivs i filosofin, innebär välvillighetsprincipen att du i möjligaste mån ska försöka undvika onödiga missuppfattningar i en diskussion. Du ska lyssna till din motståndares argument. Du ska utgå ifrån att hen är rationell och påläst. Om ni sedan inte håller med varandra, ja då ska du åtminstone försöka tolka motståndarens argument så gott och så välvilligt du kan och försöka formulera dina egna argument utifrån denna tolkning.”

Följer man den så får man fram de verkliga skiljelinjerna i politiken, som handlar om sådant som människosyn och samhällssyn. Följer man den inte blir det bara pajkastning av sämsta sort.

Allsidig social sammansättning

Men nu till det förslag som lockar fram ord som ”döden för valfriheten” och ”storskaliga experiment”. I propositionen föreslås att Skollagens 2 kap ska få en ny paragraf 8c där första meningen ska lyda ”En huvudman för förskoleklass eller grundskola ska så långt det är möjligt aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever vid sina skolenheter.”

Om man läser den här meningen för sig själv kan den så klart ge både en avskaffad valfrihet och bussning, utan tvekan. Men att läsa så är att tillämpa välvillighetprincipens motsats – ovillighetsprincipen.

Problemet är att så kan man vare sig läsa lagar eller propositioner – det går inte att rycka ut en del till beskådan utan att ta hänsyn till resten och driva politik på bara den.

Hur skolplatser fördelas

Här måste man istället läsa även fortsättningen, de förslag som handlar om hur skolplatser ska fördelas. Först och främst ska fördelningen baseras på föräldrarnas önskemål. Eller för att citera propositionen: ”En elev ska enligt skollagen som huvudregel placeras vid den av kommunens skolenheter där elevens vårdnadshavare önskar att eleven ska gå.”

Motsvarande sak gäller så klart även för friskolor eftersom det då krävs ett aktivt sökande från elevens och dess föräldrars sida. Det innebär att i de fall ingen skola är översökt kommer alla elever att hamna på respektive önskad skola – väldigt långt från både ”döden för valfriheten” och ett ”experiment med kvotering, lottning eller bussning”.

I ljuset av den skrivningen blir det också mer eller mindre absurt när Mats Gerdau, M-kommunalråd i Nacka och ordförande för SKR:s utbildningsberedning, på Moderaternas Sverigemöte säger att partiet alltid står upp för föräldrar och elevers valfrihet och måste ta strid mot propositionen. Du behöver inte kämpa Mats, eftersom det du vill ha är just det som står i den.

Urval om översökt skola

Om en skola är översökt måste de ske ett urval, så görs idag och så måste göras i framtiden. För kommunala skolor kommer alltid närhetsprincipen finnas i botten, alltså kan ingen elev hamna hur långt bort som helst, om hen inte frivilligt sökt till en skola långt bort.

Eller för att citera propositionen: ”För placering vid kommunala skolenheter med förskoleklass, grundskola och grundsärskola ska närhetsgarantin, liksom hittills, vara överordnad bestämmelserna om urval.” Men när närhetsgarantin kan upprätthållas (och det kan ju ibland inte bara ske genom placering på den närmaste skolan utan även på en skola lite längre bort), då kan övriga urvalsgrunder träda i kraft.

Urvalsgrunderna är till stor del desamma för både kommunala och fristående skolor: syskonförtur, geografiskt baserat urval, skolspår/verksamhetsmässigt samband, förtur för elever som är i behov av särskilt stöd eller annars har särskilda skäl, lika möjligheter samt tester och prov om det är tillåtet enligt annan reglering.

För fristående skolor föreslås därutöver ”urval enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av skollagen och som avser fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning eller särskilda utbildningar” och att begränsning ska göras vad gäller andelen (högst 50 procent) som antas med geografiskt urval. För både kommunala och fristående skolor gäller att lika möjligheter inte ska få användas som enda urvalsgrund.

Långt från både död och experiment

Den enda av dessa som kan ha någon slags praktisk effekt på skolsegregationen är att det tillåts att skapa geografiska upptagningsområden. Så den praktiska effekten av regeln om allsidig social sammansättning är att en huvudman inte kan skapa geografiska upptagningsområden som bidrar till en större skolsegregation än vad som skapas av närhetsprincip och de önskemål som görs, utan istället minskar densamma genom att elever från vissa områden ges prioritet när närhetsprincipen redan har skapat en grundfördelning. Det går så klart att tycka att förslaget är fel, men det är fortfarande långt från både "döden för valfriheten" eller något ”experiment med kvotering, lottning eller bussning”.

Här finns också två viktiga saker att framhålla. Om ett geografiskt område skapas så att många elever har närmare till skolan än de som bor inom det geografiska området kommer de första ändå gå före på grund av närhetsprincipen. Och för att över huvud taget komma ifråga för att antas via geografiskt område ska det krävas ett aktiv önskande av skolan ifråga. Så det som kan ske är bara på marginalen och baserat på elevernas egen önskan att gå på skolan.

Viss effekt vid nystart

Därutöver kan principen om allsidig social sammansättning så klart ha viss effekt när det gäller hur en huvudman ska tänka när den vill starta en ny skola. Utifrån den kanske det är rimligt att lägga skolan mellan två bostadsområden, med lite olika social sammansättning, istället för där den bara kan nås från ett av dem. Det kan man så klart också tycka är fel, men även det är långt från både "döden för valfriheten" eller något ”experiment med kvotering, lottning eller bussning”.

Så tyvärr Moderaterna. Ni klarar verkligen inte av att tillämpa välvillighetsprincipen här, utan snarare ovillighetsprincipen. Det länder er inte till heder.

Frågor & Svar