Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Almega utelämnar en tiondel av resursen

När man jämför resurser i skolan måste man räkna med samma intäkter överallt i sina jämförelser. Annars kan det bli väldigt fel.

När man jämför resurser i skolan måste man räkna med samma intäkter överallt i sina jämförelser. Annars kan det bli väldigt fel.

Det finns många sätt att presentera hur kostnaderna i skolan ser ut, inte minst när man ska göra jämförelser mellan olika saker. En av de sämre står Almega för i en debattartikel publicerad för ett par dagar sedan.

I artikeln skriver Andreas Åström, näringspolitisk chef på Almega: ”Redan i dag får grundskoleelever i friskolor 20 000 kronor mindre i skolpeng än de i kommunala skolor.”

Det här fel på två sätt: Det som är 20 000 kronor mindre är hur mycket som hemkommunen lägger på en elev i en friskola. Och det är inte skolpengen, för i den ingår nämligen också pengar som kommer direkt från statskassan – i runda slängar 10 000 kronor per elev i friskolor.

Men ser man till hemkommunens kostnader för elever i de egna skolorna finns dessa statsbidrag med, vilket de inte gör hemkommunens kostnader för elever som går i andra kommunala och fristående huvudmäns skolor. Därför är skillnaden i skolpeng 10 000 kronor och inte 20 000 kronor. Mer om vad som förklarar det längre ned i inlägget.

Nu ska ingen tro att det bara är Almega som mer eller mindre medvetet missförstår skolstatistiken. De är i gott sällskap med till exempel Svenskt Näringsliv, Friskolornas riksförbunds Ulla Hamilton och Timbros Benjamin Dousa.

Glömda statsbidrag

Den här skillnaden mellan hur mycket som går till de egna eleverna från hemkommunen jämfört med hur mycket som går till elever i fristående skolor (och till elever i andra kommuner) är till en stor del en effekt av de utbyggda statsbidragen de senaste åren. Nedanstående graf visar hur expansionen av statsbidrag slår:


Skillnaden mellan hemkommunens kostnader för elever i friskolor (grön linje) och de kostnader som de fristående huvudmännen har för sina elever (gul linje) har vuxit från 3 000 kronor år 2013 till knappt 10 000 (om man beaktar elevavgifterna som internationella skolor tar ut) år 2019. Den skillnaden är statsbidragen och då skolpengen är både bidraget från hemkommunen och de statsbidrag som fristående huvudmän får, så är – med Andreas Åströms ord – skolpengen ungefär 10 000 kronor lägre.

Är det rimligt då? Ja, tveklöst – det är till och med för lite.

De 10 000 kronorna förklaras i huvudsak av tre faktorer: gemensamma kostnader för alla huvudmän, glesbygd och elevers socioekonomi.

Gemensamma kostnader

I posten ingår en del som görs gemensamt på kommuncentralnivå, som omfattar både kommunala och fristående skolor. Ibland är det ganska begränsat, som lite övergripande administration, men ibland kan det vara desto mer, som till exempel elevhälsotjänster eller prenumerationer som tillhandahålls fritt för friskolorna istället för att vara en del av skolpengen.

Det intressanta med den här posten är att den, trots att den är gemensam, endast belastar de kommunala eleverna. I praktiken betyder det att ju större andel av eleverna som går i fristående skolor, desto större kommer kostnadsskillnaden framstå som, vilket bara beror på att den belastar en allt mindre andel av eleverna.

Vad gäller glesbygd är skolor dyrare där, samtidigt som fristående skolor är mycket mer ovanliga. Det gör att glesbygdsskolor drar upp skillnaden på rikssnittet utan att det är någon skillnad för elever som kommer från samma kommun.

Kompensatorisk fördelning

Resurserna till skolan ska fördelas kompensatoriskt, det innebär att skolor där det går många elever som har svårare att nå målen bör få mer pengar. Generellt har kommunala skolor ett mer utmanande elevunderlag än fristående skolor, vilket gör att allt annat lika i övrigt bör kommunala få mer resurser.

Sammantaget betyder det att när man tittar på hur mycket huvudmannen lägger på skolan så ska kommunala skolor få mer per elev. Skillnaden mellan hur mycket som utgår per elev till kommunala skolor och fristående skolor är däremot alldeles för liten. Skälet är att det kommunala utbudsansvaret inte beaktas i finansieringssystemet.

Oavsett måste man när man jämför skolors ekonomi hålla sig till den relevanta jämförelsen som visar hur mycket pengar skolor verkligen har, inte – som Almega – hänvisa till siffror som för en delmängd av skolorna negligerar en tiondel av resursen.

Det finns egentligen bara två förklaringar, och ingendera är särdeles smickrande för Almega: endera försökte de dra en rövare eller så kan de inget om skolfinansiering.

Frågor & Svar