Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarförbundets utredarblogg

Allt mer beror på föräldrarna

Skolsegregationen ökar, samtidigt som resultatskillnaden mellan eleverna beroende på familjebakgrund gör det. Det är hög tid att dessa trender bryts.

Skolsegregationen ökar, samtidigt som resultatskillnaden mellan eleverna beroende på familjebakgrund gör det. Det är hög tid att dessa trender bryts.

Skolsegregationen och dess effekter på skolan är kanske skolpolitikens mest brännande fråga – åtminstone vad som kan göras åt den. Därför är det extra intressant när det kommer gedigna analyser om vad som egentligen har skett med den och om familjebakgrunden har fått en ökad betydelse.

För ett tag sedan kom Skolverket med en ny studie av detta: Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor. Det blir rätt tydligt att Skolverket är bekymrat och ser en konflikt mellan samhällsintresset och individintresset. Eller som generaldirektören Peter Fredriksson uttrycker det i en DN-artikel som presenterar rapporten:

”Vi har skapat ett system där individperspektivet – att få välja skola – går före medborgarperspektivet. Vi vet att samhällsnyttan är större om skolorna är mindre segregerade, men det system vi har bidrar till segregationen.”

Peter Fredriksson fortsätter också med att konstatera att ”politiken måste samla sig” för att ta tag i de strukturella utmaningar som finns. Det är ju bara att hålla med honom och samtidigt beklaga att den politiska diskussionen ofta befinner sig i andra frågor, tydligast synliggjort av olika valutspel.

Men det var inte det valrörelsens logik (att populistiska utspel om mobiltelefoner får ta plats) eller politikens oförmåga att hantera de strukturella problemen (oppositionens sänkande av förslaget om lottning till fristående skolor) som jag tänkte ägna mig åt här, utan istället fundera lite mer om vad vissa delar i Skolverkets rapport egentligen säger.

Föräldrars utbildningsnivå har störst betydelse

Olika socioekonomiska faktorers bidrag till resultatskillnaderna. (Hämtad från Skolverkets rapport.)


Som alla sådana här analyser pekar på är det föräldrarnas utbildningsnivå som har störst betydelse för resultaten, men Skolverkets analys pekar på att ökningen framför allt beror på att inkomsterna har fått en allt större betydelse. Detta visar på vikten att inte bara fästa sin uppmärksamhet kring föräldrars utbildningsnivå när man funderar kring till exempel finansieringssystem bör vara utformade utan även sådant som arbetsmarknadsstatus, familjeinkomst och eventuellt bidragstagande.

I till exempel Göteborg, som just nu skapar en ny resursfördelningsmodell, låter man sådana här kriterier vara med. Det är också glädjande att det nu införs ett statsbidrag till skolhuvudmännen som är socioekonomiskt viktat, vilket kommer ge huvudmännen med störst skolutmaningar mer resurser.

Syskon presterar mer lika idag

Syskonkorrelationerna växer från 2008. (Hämtad från Skolverkets rapport.)

En sak som styrker tesen att socioekonomiska faktorer får en allt starkare betydelse för resultaten i skolan är att Skolverket nu (vilket till exempel IFAU inte lyckades med i sin stora rapport om utvecklingen i svensk skola sedan 1990-talet) kan visa att syskonkorrelationen (hur lika syskon presterar i skolan) i meritvärde har ökat. Denna ökning har skett efter 2008, vilket sannolikt förklarar varför inte IFAU hittade motsvarande resultat.

Har skolvalet någon betydelse?

Den politiskt mest brinnande frågan är så klart om skolvalet bidrar till det här eller inte? Skolverket skriver följande:

”Mellanskolvariationen ökar … mellan enbart kommunala skolor, men när man inkluderar fristående skolor i analysen ökar skillnaderna ytterligare. Det är inget absolut bevis för att fri-stående skolor bidragit till ökande resultatskillnader mellan skolor, men befintlig forskning ger stöd för att det förhåller sig på det viset.”

Att så är fallet syns rätt tydligt i den här bilden. Mellanskolvariationen stiger från knappt åtta till knappt tolv procent, om man bara ser till de kommunala skolorna, men från knappt nio till knappt nitton om man ser till alla skolor. Mellanskolsvariationen växer med andra ord väldigt mycket kraftigare om vi inkluderar de fristående skolorna. (Man ska dock inte tro att hela den skillnad skulle försvinna om det inte fanns fristående skolor: mellanskolvariationen för kommunala skolor skulle sannolikt vara större utan fristående skolor, men knappast så stor som den är för alla skolor idag.)

Mellanskolvariation för samtliga skolor respektive endast kommunala skolor. (Hämtad från Skolverkets rapport.)

Skolvalet bidrar till skolsegregationen

Så vi kan på goda grunder misstänka att skolvalet bidrar till utvecklingen med en allt större skolsegregation, vilket vi vet leder till sämre resultat för eleverna med störst utmaning. Därför är det hög tid att vi börjar göra de reformer som måste till för att vända detta. Den första vore att ändra antagningssystemet och avskaffa anmälningstid som urvalssystem.

I praktiken borde det inte vara så svårt för partierna att komma överens. Moderaternas förslag om skolvalsperiod och Liberalernas om att man tidigast ska kunna ställa sig i kö till en skola ett år i förväg måste för att vara funktionella innebära att anmälningstid avskaffas. Det gäller bara att partierna själva förstår det.

Annars kommer sannolikt utvecklingen fortsätta – och allt mer bero på föräldrarna även i framtiden.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här