Lärarförbundet
Bli medlem

Blandade klasser gynnar lärandet

Skolnivåeffekter påverkar elevernas resultat. Därför är blandade skolor att föredra.

Skolnivåeffekter påverkar elevernas resultat. Därför är blandade skolor att föredra.

Socioekonomiskt svaga elever gynnas av att gå klasser där det även finns socioekonomiskt starka elever. Det visar siffror från både OECD och Skolverket. Trenden med att eleverna allt högre grad går med sina likar bör därför brytas.

Om ungefär ett år så kommer resultaten från den PISA-undersökning som gjordes i våras. Fram till dess får vi fortsätta se till resultaten från den som gjordes för över tre år sedan och som presenterades för två år sedan för att veta hur den svenska skolan står sig internationellt.

För ett tag sedan kom det en ny rapport från OECD, Equity in Education: Breaking Down Barriers to Social Mobility, som behandlar frågan om hur likvärdigheten ser ut och har utvecklats. Det intressantaste avsnittet handlar om det som kallas för ”resilient students”, alltså elever som trots svåra förutsättningar klarar sig bra, vad vi på svenska kan kalla för "maskroselever".

Motståndskraftiga elever

OECD har tre mått på vad en resilient elev är: Det är en socioekonomiskt svag elev som:

  1. presterar bland de bästa fjärdedelen elever i naturvetenskap i hela PISA, när man beaktar socioekonomisk bakgrund (internationally resilient)
  2. presterar bland den bästa fjärdedelen i naturvetenskap i sitt eget land (nationally resilient)
  3. presterar på minst nivå 3 i alla tre PISA-testen (core-skill resilient)

För de nordiska länderna (och OECD-genomsnittet) ser de tre olika resilient-måtten ut på följande sätt (procentandel som uppnår nivån):

LandInternationallyNationallyCore skill
Danmark27,212,131,1
Finland42,514,139,5
Island16,715,523,5
Norge26,213,631,6
Sverige24,210,724,8
OECD-genomsnitt29,011,325,2

Förutom Island ligger Sverige klart sämre till än de övriga nordiska länderna, men också lite sämre till än genomsnittet för alla OECD-länder. Det som en gång i tiden var svensk skolas signum – att alla elever hade en lika bra chans att lyckas – gäller inte längre. Tydligt är att det i tre av våra grannländer har alla en större chans än här.

Om vi tittar på det mått som OECD kallar för core-skill resilient, att eleven presterar på lägst nivå 3 i alla tre PISA-testen, blir detta tydligt. För Sveriges del är det 24,8 procent av den socioekonomiskt svagaste fjärdedelen som presterar så väl, vilket kan jämföras med 31,1 i Danmark, 31,6 i Norge och hela 39,9 i Finland. Finland presterar klart bättre än oss i PISA generellt, men vare sig Danmark eller Norge är långt före oss, så vi borde egentligen ligga klart närmare dem. Istället ligger vi i höjd med Island, som presterar klart sämre på PISA än vad vi gör.

Något att betänka när man skapar skolpolitik är att andelen med "maskroselever" i ett land kraftigt samvarierar med hur stor del av elevernas resultat som kan förklaras med socioekonomisk bakgrund. Ju större del av skillnaden i resultat som förklaras av den, desto lägre är andelen elever som är nationellt resilienta.

Skolornas socioekonomi påverkar

En delförklaring till det är hur mycket av resultaten som förklaras av socioekonomin på olika skolor. Eller som OECD skriver:

“On average across OECD countries, the share of nationally resilient students is 22 percentage points greater among disadvantaged students who attend an advantaged school (29%) than among disadvantaged students who attend a disadvantaged school (7%).”

Denna effekt är också mycket starkare (+22 procentenheter) än effekten av till exempel skolans disciplinära klimat (+6 procentenheter) och elevernas motivation (+7 procentenheter). Så vill man från politiskt håll påverka hur många socioekonomiskt svaga elever som klarar sig väl i skolan är det med andra ord viktigare att påverka hur elever fördelas mellan skolor, än att införa nya regler för att skapa ordning.

Det tycks alltså som om det är lättare att bryta det sociala arvet för en elev som går på en skola där den socioekonomiska sammansättningen är stark, jämfört med svag. Detta går också i linje med vad Skolverket visade i våras, där det var tydligt att en elev – framför allt om hemmiljön är socioekonomiskt svag – som gick på skolor med socioekonomiskt starka elever klarade sig bättre. Det som kallas för skolnivåeffekten har helt enkelt ökat.

I OECD i genomsnitt går 48 procent av de socioekonomiskt svaga eleverna på en skola med socioekonomiskt svaga elever. För Sverige, Norge och Finlands del gäller att det är under 43 procent, vilket är lägst inom OECD.

Kraftigt ökad mellanskolsvarians

Men här får Sverige se upp så vi inte närmar oss OECD-snittet. Ett tydligt problem som vi kan se är att Sveriges mellanskolsvarians (hur stor skillnaden är i resultat mellan olika skolor) har ökat kraftigt från 2006 till 2015.

Vissa hävdade i samband med att PISA presenterades för två års sedan att det inte var ett problem att den svenska mellanskolsvariansen hade ökat, eftersom vi fortfarande låg under OECD:s genomsnitt. Problemet är bara att mellanskolvarians påverkas kraftigt av om skolsystemet är uppdelat eller inte när PISA görs.

Om vi bara tittar på de länder som, liksom Sverige, har sammanhållna skolsystem när PISA görs, så har Sverige gått från att vara ett land som hade en lägre mellanskolsvarians än genomsnitt av de länderna 2006 till att ha en högre varians än genomsnittet 2015.

Och eftersom mycket tyder på att det finns skolnivåeffekter (att en elev presterar bättre om det går i en socioekonomiskt starkare skolmiljö) är detta en stor varningssignal. Risken är stor att den effekten kommer vara än starkare i den PISA-undersökning som gjordes i år än vad den varit tidigare.

För att bryta den trenden måste vi bryta bostadssegregationen, se över hur elever fördelas på skolor och ha ett fungerande finansieringssystem. Allt detta är frågor som politiken borde ta tag i med detsamma.

Det är skolpengssystemet som är feltänkt

Riksdagsledamöterna Maria Stockhaus (M) och Pia Nilsson (S)var överens om att skolpengssystemet inte är optimalt utformat.

Riksdagsledamöterna Maria Stockhaus (M) och Pia Nilsson (S)var överens om att skolpengssystemet inte är optimalt utformat.

Visst finns det enskildheter inom skolpengen som kan och bör granskas, men Friskolornas granskning missar den viktigaste frågan: Att själva skolpengssystemet är feltänkt utifrån hur skolans kostnader uppstår.

Friskolornas riksförbund har låtit revisionsfirman Deloitte granska hur väl 20 kommuner uppfyller lika villkorsprincipen inom reglering av skolpengen. Själva rapporten presenterades på ett seminarium i riksdagen idag. Föga förvånande var att revisorerna kom fram till att det inte går att avgöra om lika villkorsprincipen uppfylls eller inte.

Skälen till deras slutsats innefattar till exempel följande konstateranden:

  • Olika modeller för resursfördelning och skolpengsbeslut
  • Skillnader i redovisning av finansiell information mellan kommunerna
  • Ingen uppföljning på kommunal enhetsnivå av skolpengsbeslut
  • Avsaknad av redovisnings- och revisionskrav på kommunala skolverksamheter

Flera av de här problemen hänger ihop med lagstiftningen, till exempel ska varje kommun ha ett eget resursfördelningssystem och egna redovisningssystem (det grundlagsreglerade kommunala självstyret ger just dessa konsekvenser). Vad gäller ekonomisk redovisning på enhetsnivå ligger det just nu ett förslag till förändringar av skollagstiftningen hos Lagrådet som innefattar just en sådan.

Så själva rapporten var inte så intressant.

Diskussionerna var intressantare

Desto intressantare var de diskussioner som fördes, inte minst den mellan Maria Stockhaus (M) och Pia Nilsson (S). Pia Nilsson konstaterade att rapporten var lite revisorsaktig och det kan man helt hålla med om.

Men viktigare vara att de båda problematiserade skolpengen som system. De ser båda att skolans kostnader är kopplade till undervisning, som bedrivs i grupp, men skolpengen gör att finansieringen sker individuellt. Det gör att det riskerar bli en stor diskrepans mellan hur väl olika klassers finansiering blir då den är baserad på antal elever i klassen istället för på det utbildningsuppdrag som finns.

Maria Stockhaus lyfte faktiskt fram Lärarförbundet och våra tankar kring en klassbaserad finansiering med viss marginalkostnadsersättning per elev som en utgångspunkt för vidare resonemang. Hon påpekade dock (vilket hon har rätt i) att förslaget måste tänkas igenom mer.

Dagens princip är fel

Även Marcus Strömberg, från Academedia, pekade – dock omedvetet – på de problem som en per-capita-baserad-finansiering skapar i ett system där kostnaderna ligger på gruppnivå, när han sa: Tänk vad Göteborgsföräldrarna ska säga när de inser att en elev på samhällsprogrammet i Malmö kostar 20 procent mer än i Göteborg.

Förklaringen till det, vilket Lunds förre skolchef Sten-Bertil Olsson visat, handlar om att i Malmö väljer man att driva gymnasieskolor även om det finns tomma platser, vilket gör skolorna dyra. Billiga blir de i utbyte i Lund, eftersom det är dit alla sydvästra Skånes gymnasieelever vill, så där är alla skolor fulla. Lund har följaktligen en väldigt låg kostnad för sina gymnasieskolor.

Det är bra att skolpengssystemet granskas. Synd bara att Friskolorna (och därmed Deloitte) väljer att fokusera på hur dagens princip fungerar. Det är ju den som är ett av de största felen.

Begäran om arbetsmiljöåtgärder - ett skolboksexempel!

Arbetsmiljöarbete behöver inte vara krångligt och abstrakt. Det kan vara hyperkonkret och rakt på. Ta del av ett skolboksexempel där Jens Ranta imponeras av hur skickligt huvudskyddsombud, skyddsombud, ombud och ombudsmän har hanterat en arbetsmiljö som, minst sagt, lämnat en del i övrigt att önska.

Att begära arbetsmiljöåtgärder - regelverket i korthet

En stor del av arbetsgivarens långtgående arbetsmiljöansvar tas om hand genom samverkan med de anställda och där skyddsombud och huvudskyddsombud har en mycket viktig roll, vilket gäller även de fackliga organisationerna, som i olika frågor kan kalla till förhandling för sina respektive medlemmar. Det är här otroligt viktigt att se de möjligheter man har även som medarbetare att lyfta frågor direkt till sin chef när man upptäcker risker i arbetsmiljön. Om chefen inte agerar vänder du dig till ditt skyddsombud. Skyddsombudet kan sedan begära olika typer av åtgärder som lutar mot relevanta regelverk. Arbetsgivaren ska ges skälig tid på sig för att ge respons och börja vidta lämpliga åtgärder. Gör arbetsgivaren inte det inom rimlig tid vänder sig skyddsombudet till Arbetsmiljöverket enligt 6 kapitlet 6 a § Arbetsmiljölagen för att begära åtgärder. Efter det utför Arbetsmiljöverket ofta en inspektion och utifrån resultatet av den kan myndigheten förelägga en arbetsgivare att, ibland vid så kallat vite, vidta vissa åtgärder eller till och med besluta om förbud. Det inträffar förstås också att man inte beslutar om föreläggande eller förbud.

Skolboksexemplet

Efter att det hade framgått under en tid att arbetsbelastningen var ohälsosamt hög och skyddsombuden hade vänt sig till arbetsgivaren om att det var dags att göra något åt det nödgades de till sist att vända sig till Arbetsmiljöverket. Varför är jag så imponerad? Jo, för att man har fokuserat på själva kärnan i arbetsmiljöarbetet, nämligen det systematiska arbetsmiljöarbetet och tydligt utgått från relevanta föreskrifter inom AFS 2001:1 (Systematiskt arbetsmiljöarbete – SAM), AFS 2015:4 (Organisatoriskt och social arbetsmiljö – OSA), samt Arbetsmiljölagen.

Man har helt enkelt fokuserat på att arbetsgivaren:

  • På ett adekvat vis ska undersöka arbetsmiljön och tar fram rutiner för detta
  • Ska undersöka arbetsmiljön i synnerhet mot specificerade föreskrifter från OSA (9-10 §§)
  • Ska ta i beaktande hur verksamheten organiseras
  • Riskbedömer hur det ser ut med ohälsa, sjukdom, m.m., utifrån undersökningarna
  • Tar fram konkreta handlingsplaner för åtgärderna och att de tidsätts
  • Tydliggör arbetsledningsorganisationen, främst med syfte att medarbetarna ska veta vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras när tiden inte räcker till
  • Inte hade genomfört några som helst insatser som planerats efter begäran om åtgärder framförts
  • Inte gett någon återkoppling om hur arbetsbelastningen ska åtgärdas trots att den till och med hade ökat

Några saker som är lite extra intressanta:

  • Huvudmannen har haft utvecklingsledare som lagt fortbildningsinsatser på lärarna och som prioriterades vilket tog bort tid från undervisningsanknutna arbetsuppgifter, m.m.
  • Utvecklingsledarna påverkade även lärarnas arbetssituation negativt utifrån att de inverkade på hur lärarna ska bedriva undervisningen.
  • Arbetsplatsträffarna användes i huvudsak till annat än till arbetsmiljöfrågor.
  • Rektorn hade vid ett tidigare tillfälle returnerat sina arbetsmiljöuppgifter, men återtagit dem efter dialog med förvaltningen.
  • Arbetsgivaren hänvisade till att checklistor hanterade kraven i arbetet för arbetstagarna.
  • Arbetsgivaren anförde att personalsammansättningen bygger på vedertagna metoder gällande nyckeltal och socioekonomiska index.

Arbetsmiljöverkets föreläggande

Arbetsmiljöverket fattade beslut om föreläggande till arbetsgivaren att vid vite vidta ett antal åtgärder som i stort sett till punkt och pricka följde skyddsombudens begäran om åtgärder. Enda undantaget var beträffande en uppdelning mellan statliga respektive kommunala arbetsuppgifter (se i bilagan Arbetsmiljöverkets föreläggande). Arbetsgivaren överklagade inte föreläggandet inom den tidsfrist de hade att förhålla sig till. Det kan vara värt att notera att arbetsgivaren har till en bit efter årsskiftet på sig för att vidta alla de åtgärder som förelagts dem.

Vad bör vi ta med oss utifrån detta?

Till att börja med börjar engagemanget hos oss som enskilda medarbetare. Vi måste också ”chippa in” för att få det här att fungera. Det är extremt lätt att leta syndabockar på olika håll. Det löser inte ett skvatt. Engagemanget börjar med att vi lyfter risker till vår chef och att vi pratar med våra kolleger om det och vad vi kan göra var och en och tillsammans. Och, förstås, i förekommande fall lyfta det vidare till skyddsombud och fack. Engagemanget handlar även om att bidra till att det utses fackliga ombud och skyddsombud (extremt roliga, lärorika och ansvarsfulla uppdrag). Och att backa upp dem!

Utifrån ett fackligt perspektiv kan man i förekommande fall påkalla förhandlingar för medlemmarnas räkning. Inte minst har man en väldigt viktig funktion när det gäller att resonera (och förhandla) kring tjänstefördelning och lyfta upp på bordet legitima/illegitima arbetsuppgifter.

Som arbetsgivare handlar det egentligen främst om ett par saker: att visa att man verkligen bryr sig om medarbetarna och att arbetsmiljöarbetet görs till en naturlig del av verksamheten och inte förpassas till sista punkten på arbetsplatsträffens dagordning, för att inte tala om hur det ser ut i ledningsgrupper eller dylikt. Att arbeta med arbetsmiljö och arbetsbelastning är att arbeta med motivation, relevanta mål, uppföljning, återkoppling och att på så sätt både behålla och rekrytera medarbetare. Det bästa av allt? Verksamheten blir bättre och man behöver lägga mindre pengar på sådant som istället borde kunna läggas på sådant som exempelvis avgiftsfria pedagogiska måltider, löner och ökad lärartäthet samt att Sveriges viktigaste chefer - rektorerna - får i snitt maximalt tjugo medarbetare att ansvara för.

Naturligtvis kan man inte enbart hänvisa till checklistor, även om de kan utgöra ett konkret stöd. Det som faktiskt måste till är att kraven på lärare, förskollärare, lärare i fritidshem och rektorer minskar. Att deras inflytande ökar. Att hänvisa till att man följer nyckeltal är så NPM-mässigt att vi vid det här laget borde inse att det är dags att lägga av med slikt. Vi behöver också fråga oss vad, från det aktuella fallet, ”utvecklingsledare”, m.fl., är till för? Utifrån vilken behovsanalys? Nej, utgå från vad professionen bedömer att de behöver istället för att låta hitte-på-tjänster tala om för lärarna hur de ska sköta sin undervisning. Vad kan rensas bort? Vad måste göras? Vad ska prioriteras och vad ska bortprioriteras? Vad kan utföras av andra? Hur ser det ut med sådant som vaktmästare, elevhälsa, speciallärare? Vad har rektorn för förutsättningar? Lärarförbundet driver på för att #renodlaläraruppdraget – läs mer och stötta kampanjen.

Sätt arbetsmiljön högst på agendan. Den är en kärnförutsättning. Höj för all del lönerna också, inte minst för erfarna lärare, men för allt i världen, gör det inte ofinansierat, för då får det tveklöst konsekvenser på arbetsmiljön. Använd all kunskap som finns från fackliga parter och skyddsombud. Och lyssna på professionen!

Tack för att ni finns, alla engagerade medlemmar, ombud, skyddsombud och huvudskyddsombud. Utan er har vi ingen ”svensk modell”. Det är en ynnest att ha fått ta del av det utsökta arbete som Anneli, Christina, Margareta, Annica, med stöd av ombudsmannen Torbjörn lagt ner. Samtliga från Lärarförbundet. Jag bugar mig djupt i vördnad för ert engagerade och kunniga arbete i den här viktiga frågan.


Lärare behöver Harry Potters patronus som skydd mot klåfingriga dementorer

Foto: Unsplash

Foto: Unsplash

Att människor utanför skolan har synpunkter på vad skolan ska ägna sig åt, vad lärarna ska göra i klassrummet och hur detta ska göras är ett ständigt återkommande ”fenomen”. Men på senare tid har även statens långa finger öppnat klassrumsdörren utan att knacka först.

Att vara lärare kan vara oerhört svårt, magiskt, fantastiskt, intensivt, urjobbigt, euforiskt och allt på en gång. Du har millisekunder på dig att förhålla dig till situationer där många olika elever samtidigt ska undervisas utifrån just det ögonblickets kontext. Lärare är också olika, agerar olika utifrån situation och omständighet. Elever kan inte kryssas av i en matris, lika lite som lärare kan det.

Ser man till skolans styrdokument och samhällsdiskussion är det en självklarhet att elever är olika och skolan ska anpassas och förhålla sig till elevens individuella behov och förutsättningar. När det kommer till lärare låter det omvänt och uttryck som likadant, samma och alla måste göra så, är vanligt förekommande.

Det här anser jag är oroande. Vi behöver ha en massa olika lärare, som är olika, gör olika. Att tro att en mall och handlingsplaner lockar de ”mest lämpade”, är att inte fattat ett dugg av vad läraryrket innebär. I ögonblickets kontext i en klass, hur skulle lärare kunna följa en mall, en arbetsgång eller säga stopp, nu följer ni elever inte det här upplägget som nån ”kvalitetssäkrare av undervisning” har gjort? Som lärare reagerar du utifrån en uppbyggd intuition, erfarenhet och avläsningsförmåga och agerar därefter.

”Lita på lärarna” har blivit nåt slags nationellt slagord som tyvärr väldigt sällan visar sig i konkret handling. Jo, ett viktigt steg har tagits. Skolverkets nya Allmänna råd om betyg och betygsättning sätter lärares professionella yrkesutövning i fokus och efterlyser tillit till denna. Att lärare ropar äntligen till dessa Allmänna råd, visar på hur ifrågasatt lärarna känt och känner sig i förhållande även till Skolverkets arbete. Den myndigheten behöver se sig ordentligt i spegeln och sedan fortsätta den här inslagna vägen på lärarnas sida.

Skolinspektionen verkar däremot inte ha tillit till tilliten. Nu har de även börjat en s k regelbunden kvalitetsgranskning där undervisning är ett utvalt område. Enskilda lärares undervisning ska nagelfaras, statens långa finger pekar och kryss i matriser ska sättas för att bocka av om t ex lärarens lektion är målfokuserad och varje elev stimuleras, utmanas och görs delaktig. Som med allt med Skolinspektionen undrar jag – varför granskar ni inte förutsättningarna istället? Bristande kvalitet på själva granskningen?

Vad lärarna behöver nu är en Harry Potter-patronus – något som skyddar dem från de allehanda dementorer som suger yrkesfriheten och professionaliteten ur dem. Vilka ställer upp och blir Dumbledores armé?

PS Någon som verkligen står på lärarnas sida är Jonna Bornemark, docent i filosofi. DS

​Var är lärarna i debatten om framtidens utbildningsmiljö?

Skolbygge pågår i Älvsjö. Hur ska skolor byggas för att understödja pedagogiken?

Skolbygge pågår i Älvsjö. Hur ska skolor byggas för att understödja pedagogiken?

1000 nya skolor på 10 år och 700 nya förskolor på fem år. Sverige står inför gigantiska investeringar i nya lokaler för skola och förskola. Hans Flygare, arbetsmiljöexpert på Lärarförbundet, efterlyser lärarnas och forskningens perspektiv.

Byggbolagen kastar lystna blickar på denna marknad som kan avlösa det falnande bostadsbyggandet och beställarna, ofta kommuner, står lite handfallna inför det exploderande behovet. Att bygga lokaler som är hälsosamma med goda ljus-, ljud- och luftmiljöer borde vara en självklarhet, likaså att skol- och förskolebyggnader har en gestaltning som tillför samhället både skönhet och funktion.

Vilken pedagogik vill vi att lokalerna ska understödja?

Men hur ska lokalerna utformas för att ge en så god utbildningsmiljö som möjligt? En miljö som bidrar till lärande, god hälsa och social samvaro. Vilken pedagogik vill vi att lokalerna ska understödja? Här är lärarprofessionen märkligt frånvarande – istället är det arkitekter och byggbolag som intar friutrymmet som uppstår.

Arkitekter har helt nödvändiga kunskaper och är självklara i processen, likaså byggbolagen, men det känns som att professionens röst saknas. I väl genomförda byggprojekt finns en dialog med personal och elever men …faktum kvarstår att mycket av diskussionen och debatten kring lokalernas utformning förs av andra än lärare.

Olika trender just nu

Idag finns det alltifrån mängder av befintliga äldre korridorskolor med klassrum till skolor som byggs utifrån ett aktivitetsbaserat arbetssätt med eller utan klassrum. Hur skolan byggs kommer för lång tid påverka den pedagogik som ska bedrivas i lokalerna. För att kunna anpassa sig efter nya pedagogiska metoder och nya läroplaner behöver lokalerna kunna vara flexibla.

Det finns röster i den svenska skoldebatten som ihärdigt går mot strömmen och förespråkar traditionell förmedlingspedagogik och katederundervisning. I detta fall behövs det inte så mycket mer än ett klassrum med elever, en kateder och en lärare

Från denna ytterlighet går det sedan mot olika grader av aktivitetsbaserade lösningar, först med klassrummet som bas sedan vidare mot helt aktivitetsbaserade modeller där organisationen inte längre bygger på klassen som grund.

Utformningen av lokaler kan höja resultat

Den brittiska forskningrapporten, Clever Classrooms, 2015, som undersökte en mängd engelska klassrum, i år 1-6, visade att utformningen av miljön där barnen vistades mest i det vill säga klassrummet kunde höja resultaten med upp till 16%. De faktorer som var viktigast var:

  • Den naturliga miljön: ljus, temperatur och luftkvalitet (stod för halva ökningen) stora fönster helst i norrläge med goda möjligheter att ventilera, rejält tilltagen takhöjd (och därmed luftvolym), väl intrimmade värmesystem och solskydd.
  • Den personliga miljön: individualisering och flexibilitet (stod för en fjärdedel av ökningen). Ett tillräckligt stort klassrum går att inreda och möblera så att olika zoner för olika aktiviteter kan skapas. Egentligen en form av aktivitetsbaserat arbetssätt fast inom klassrummets ram. Ett klassrum där eleverna känner hemhörighet, där de fått uttrycka och sätta sin personliga prägel på, bekväma och ändamålsenliga möbler, plats på väggarna att sätta upp teckningar mm
  • Stimuli: En lämplig mängd av komplexitet i synintryck är bäst. Ordning och reda och en bra organisation av det som sitter uppe på väggarna. Även när det gäller färgsättning är det lagom som gäller – inte för mycket men inte heller för lite.

Det som konstateras i rapporten kan med ganska enkla medel överföras även till befintliga skolor. Utifrån en organisation i klasser och en skolbyggnad i klassrum.

Evidensbaserad design

Även Peter Lippman, en amerikansk arkitekt, som räknas som en auktoritet på området och som föreläser och delvis är verksam i Sverige, lyfter fram klassrummet och vad det går att göra utifrån klassrummet som rum och klassen som organisation. Han kallar det evidensbaserad design.

Aktivitetsbaserade lärmiljöer

Anna Törnkvist, en svensk arkitekt, står för tankar där organisationen av undervisningen som utgår från traditionella klassrum helt försvinner. Anna skriver om detta i en text publicerad i antologin Skolans nya rum, utgiven av Arkus.

Hennes idéer för hur skolan bör utformas och undervisningen bedrivas utgår från behovet av att bryta loss från den traditionella undervisningen med en lärare som förmedlar kunskap från en kateder. På framtidens arbetsmarknad behövs kritiskt tänkande och kreativa personer. För att hjälpa dem att formas behövs en ny pedagogik. Som i sin tur kräver nya skolmiljöer, hävdar Anna Törnquist.

I skolor som Anna jobbar med finns det minst lika många rum som i en vanlig skola. De behövs för arbetsron. Rummen är specialanpassade för olika aktiviteter som exempelvis berättarverkstäder, experimentrum och ateljéer. Eleverna kommer inte ha traditionella hemklassrum. Arkitekturen kräver en förändrad pedagogik och syn på lärandet. Om detta ska lyckas krävs en samsyn och ett väldigt väl förberett grundarbete.

Klassrumslöst i Finland

Även i Finland görs det försök med klassrumslösa skolor. BBC Newsnight berättar i ett inslag, 20181109, om en skola i Uleåborg där man inte längre har klassrum. Arkitekturen stöder ett aktivitetsbaserat arbetssätt och grupper uppemot 100 barn leds av ett team av lärare.
Tidigare erfarenheter från försök med öppna planlösningar har haft problem med höga ljudnivåer. Det har man arbetat medvetet med och satsat mycket på bra akustik.

Rektorn för skolan beskriver också den speciella tilliten till lärarna och skolan som finnas i det finska samhället. En tillit som också finns mellan lärare och elever och som gör att eleverna gör det dom ska. Finland har sedan några år en ny och mer progressiv läroplan och uppemot hundra nya skolor har byggts om utifrån de nya pedagogiska idéerna.

Tidigare försök med aktivitetsbaserat och klassrumslöst

Skola 2000 var ett antal skolor som runt millennieskiftet satsade på datorer och öppna flexibla lösningar. Till exempel skolan i Färila. Ämnesövergripande och åldersblandat Projektarbeten och deadlines för inlämning av uppgifter. Till en början var resultaten bra men resultaten dalade och arbetsmiljön i skolorna fick kritik – rörigt och hög ljudnivå - projektet övergavs. Väggar sattes upp och lärarna gick tillbaka till en mer traditionell lärarroll. (URskola, skolministeriet avsnitt 31)
I Södertälje gjordes det för några år sedan ett ambitiöst försök med öppen planlösning och inglasade undervisningssalar. Den så kallade Södertäljemodellen. Tanken var att det bland annat skulle motverka mobbing. I dag är modellen helt övergiven. (URskola, skolministeriet, avsnitt 31)
Även friskoleföretagen Kunskapsskolan och Vittra har egna modeller där det är tänkt annorlunda gällande pedagogik och lokalutformning.

Viktigt med utrymme i förskolan

När det gäller förskolan är SKL igång med ett projekt kring en så kallad typförskola. Syftet är att beställare runt om i landet ska kunna få stöd i ramavtalsupphandling och exempel på hur utformningen av en förskola kan se ut. Här väcks frågor om hur barngruppernas storlek, organisering av arbetet, behov av rörelse och storleken på förskolan kommer vägas in. Även bristen på utrymme de förtätade stadsmiljöerna gör att det är svårt att värna den nödvändiga ytan för att få till en bra utemiljö.

Skillnader i synsätt

Ovanstående exempel är ett axplock men kan illustrera det stora skillnader i synsätt och tankar om hur en bra skola ska byggas. Den stora skiljelinjen ligger i synen på det traditionella klassrummet och klassen som en grund för organiseringen av skolarbetet.

Ekonomi och resursanvändning

Som alltid i Sverige finns det en tendens att alla drar åt ett håll - och när det dessutom ska byggas mycket, fort och det i storstäderna är ont om tomtmark är det lätt att även väga in ekonomiska aspekter såsom yteffektivitet i byggandet. Aktivitetsbaserad skola spar utrymme – fler elever kan vistas i de flexibla lokalerna.

Kunskapssyn

Lokalernas utformning handlar också om kunskapssyn. Kunskapssynen och idealen hur undervisning ska bedrivas förändras också. Ska utformningen av nya skolor klara av förändringar i kunskapssyn och läroplaner? Och för vilken kunskapssyn ska de byggas och behöver allt vara lika?

Utvärdering och forskning

Det finns evidens för ett förbättrat lärande i den engelska rapporten om Clever Classrooms men för de rent aktivitetsbaserade lösningarna behöver vi veta mer. Detta måste beforskas ur ett pedagogiskt perspektiv men också ur ett hälsoperspektiv för både barn/elever och lärare som ska använda lokalerna.
På högskolan i Gävle är ett projekt igång som handlar om att identifiera det befintliga kunskapsläget och var det finns behov av ny forskning. Detta är mycket välkommet!
Ett annat välkommet projekt är Boverkets kommande ”Vägledning för god gestaltning av skolors och förskolors fysiska miljö”. Boverket har fått i uppdrag av regeringen att ta fram en ny vägledning för kommuner och andra huvudmän för kvalitativ, tillgänglig och hållbar gestaltning av skolors och förskolors fysiska miljö, såväl inomhus som utomhus
Vi vet heller inte hur barn påverkas rent biologiskt i en aktivitetsbaserad miljö där intrycken, valmöjligheterna och kraven på egen ledning i sitt lärande är större. Här måste den blivande arbetsmiljön riskbedömas ur både ett lärar- och barn / elevperspektiv.

Vi behöver samla kunskap om vad som fungerar

Lärarna har redan idag rätten till insyn och inflytande via arbetsmiljölagstiftningen men det handlar om byggprocessen och arbetsmiljön på den aktuella skolan. Vi måste få en mer övergripande diskussion över vad som är en bra skola och vad som ger en bra arbetsmiljö och pedagogik utifrån både ett lärar- och ett barn/elevperspektiv detta baserat på utvärdering och forskning.

Men forskning tar tid och skolor och förskolor behöver byggas nu. Utvärderingar av befintliga skolor måste till och Sverige behöver samla kunskapen kring skol- och förskolemiljöer från olika perspektiv. Kanske kan Boverket få detta uppdraget? Även andra myndigheter såsom Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten och Arbetsmiljöverket borde involveras och det naturliga blir att även lärarprofessionen på något sätt få plats i detta – kanske via lärarhögskolorna och de fackliga organisationer som organiserar lärare och skolledare.

Om det finns en tillgänglig kunskapsbank blir det lokala arbetet ute i kommuner och friskoleföretag bättre när funktionsprogram fastställs och nya förskolor och skolor planeras.

Läs mer: Så får du inflytande vid ny- och ombyggnation.

Trots fler förklaringar till skolsegregationen bör skolvalet diskuteras

Argumentet om att 80 procent av skolsegregationen förklaras av boendesegregationen ger inget fribrev från att diskutera skolvalets effekt

Argumentet om att 80 procent av skolsegregationen förklaras av boendesegregationen ger inget fribrev från att diskutera skolvalets effekt

Ett vanligt argument är att skolsegregationen till stor del förklaras av boendesegregationen. Implicit avses att den mindre del som förklaras av skolvalet inte bör ägnas så mycket kraft. Det är en förvånande argumentationslinje, där man måste fråga sig om debattörerna tänkt igenom vad de avser.

Argumentet – som är sant, boendesegregationen förklarar ungefär 80 procent – förekommer ganska ofta i debatten. Senaste gången jag stötte på det var i samband med Arena idés rapportsläpp av Ett söndrat land skriven av German Bender och Per Kornhall (kortversion på DN-debatt). Bland annat sades det av riksdagsledamoten Maria Stockhaus (M) när hon debatterade rapporten med Per Kornhall i Studio Ett, förekom på twitter i ett svar till mig från Almegas Fredric Skälstad och finns med som ett bärande tema i svaret från Svenskt Näringsliv till Bender och Kornhall.

Men låt oss begrunda nedanstående bild, hämtad från IFAU:s studie Decentralisering, skolval och fristående skolor. Den visar hur stor del av det förväntade betyget i år 9 som förklaras av kommun, skolområde och skola. Skillnaden mellan de två sistnämnda, som också visas i den understa linjen, är hur mycket skolvalet påverkar skolsegregationen.


Andel av den totala variationen i elevers förväntade betyg som förklaras av skola, skolområde och kommun. Från Decentralisering, skolval och fristående skolor (IFAU 2014:25)

Om vi går drygt 20 år bakåt i tiden, till år 1993, så förklarades nästintill all skolsegregation – alltså nästan 100 procent – av boendesegregationen. Men skolsegregationen var samtidigt bara knappt två tredjedelar av vad den var år 2010 (1993 förklarade skolsegregationen 13 procent av variationen mot 21 procent 2010). Rimligen var det en bättre situation när skolsegregation var lägre, även om den helt förklarades av en faktor, än dagens där skolsegregationen är mycket högre och en annan faktor har tillkommit.

Om argumentet om de 80 procenten är seriöst innebär det rimligen att debattören även anser att det vore bättre att den skolsegregation som beror på skolval fortsätter växa så att dess andel ökar på bekostnad av boendesegregationen.

Det här skulle till exempel ske om den sammanlagda segregationen växer till 30 procent istället för dagens dryga 20 och där delen som förklaras av skolvalet blir en tredjedel av den totala segregationen, så boendesegregationen endast står för två tredjedelar. En sådan minskad boendesegregation vore, baserat på argumentationen, en klar förbättring.

Jag tror faktiskt det bara är debattörer, som inte fullt ut har tänkt igenom sin position, som kan hamna i en sådan slutsats.

Utvecklingen har fortsatt

Värt att notera är också två andra saker: För det första så verkar det som om skolsegregation ökar enligt Skolverket. För det andra så kom det i somras en rapport som visar att skolsegregationen ökar när nya fristående skolor etableras. Mycket talar därför att utvecklingen har fortsatt på samma sätt även efter 2010.

För mig kan hela frågan sammanfattas i följande fem punkter:

  1. Det är ett problem att skolsegregationen växer, oberoende av skäl, då det leder till helt olika förutsättningar för olika skolor, elever och lärare
  2. Skolsegregationen bör därför motverkas på de sätt som är möjliga
  3. Av det som avgörs inom skolpolitiken beror en avgörande del av skolsegregationen på hur skolvalet är utformat, därför talar mycket för att det behöver förändras
  4. En stor del av skolsegregationen beror på andra politikområden, framför allt bostadspolitiken; dessa delar kan bara åtgärdas inom dessa politikområden (tex påpekar Jonas Vlachos att det här stoppet av byggandet av hyresrätter i en villaförort till Stockholm är ett problem av det skälet)
  5. 4:an ger inget fribrev för 3:an utan åtgärder måste ske både inom skolpolitiken och inom andra politikområden

Att komma dragandes med att boendesegregationen står för 80 procent av skolsegregationen, och att skolvalet därför inte påverkar så mycket, är i praktiken att säga att det är vore bättre med ännu mer skolsegregation så länge den beror på skolvalet. Det är inte en rimlig hållning – alltså är argumentet om 80 procent inte heller rimligt.

Planeringstiden i förskolan - en bristvara!

Undervisningen i förskolan måste planeras! Foto: Jana Julian

Undervisningen i förskolan måste planeras! Foto: Jana Julian

Planeringstiden i förskolan är en långbänksfråga. Kan HÖK 18 hjälpa till i arbetet att få till planeringstid?

23 augusti beslutade regeringen om en reviderad läroplan. Den innehåller det vi efterfrågat länge, tydligare roller. Förskollärares ansvar i undervisningen har ett eget stycke. Det är en nödvändig reform men det ställer också högre krav på förskollärare men också på politiker och beslutsfattare. Att ha legitimerade förskollärare har blivit allt viktigare och nu verkar det som förskollärarbristen har sprungit ikapp huvudmännen. De har äntligen insett att de måste arbeta aktivt för att förskollärare ska vara ett attraktivt yrke.

En av förutsättningarna som måste vara på plats är tillräckligt med planeringstid. Det har varit en riktig långbänksfråga. Viljan har funnits att föra in det i centrala avtal men det har alltid motarbetats. En del avdelningar i Lärarförbundet har lyckats få in skrivningar i ett lokalt avtal, exempelvis Malmö.

Det gäller också att det görs på riktigt! Att förskollärarna får ut sin planeringstid. Många gånger är det planeringstiden som stryker på foten när kollegor saknas eller är sjuka. Den är i stort behov av att fredas. Det handlar om kvaliteten och det handlar om arbetsmiljön för förskollärare. Om förskollärare inte får planera och utveckla undervisningen på förskolan kan du inte genomföra ditt uppdrag med den självklara stolthet som förskollärare alltid haft. Då kan kraven överstiga vad du mäktar med. Sjukstatistiken visar att så är fallet, förskolans sjukskrivningstal är alldeles för höga.

Kan nya avtalet HÖK 18 ge planeringstid? Det finns inga konkreta siffror. En siffra kan också i praktiken bli ett tak när Lärarförbundet vill se det som ett golv. HÖK 18 syftar till att parterna gemensamt sätter upp mål och åtgärder för att minska ohälsan och intentionerna är att parterna ska ta ett helhetsgrepp om arbetsmiljön. Det arbetet ska ske i samverkan och dialog mellan såvällokala parter som på respektive förskola/skola.

För att förskollärare ska bli friskare krävs det att det händer på varje arbetsplats. Ett bra systematiskt arbetsmiljöarbete är en friskfaktor. Därför är det så viktigt att avtalet är tydligt att det ska ske, parterna åläggs därför ett särskilt uppdrag. Genom att centrala och lokala parter stöttar arbetsmiljöarbetet på varje arbetsplats kan vi få till stånd en positiv förändring med friskare förskollärare som följd.

Vad ska de lokala parterna uppmärksamma? Jo, arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetstid och det vore ju sjutton också om inte parterna kom fram till att planeringstid krävs och sen göra något åt det!

Vårdnadshavare dömd för hot mot tjänsteman efter att ha hotat en lärare

Vårdnadshavare dömd för hot mot tjänsteman – bra och tydlig dom från Hovrätten över Skåne och Blekinge. En vårdnadshavare hotade en lärare i sin myndighetsutövning via mejl och sms efter beslut av läraren - med stöd av biträdande rektor - att en ordningsstörande elev fick lämna klassrummet.

Bakgrund

En elev störde ordningen i klassrummet, bland annat genom att kasta föremål. Läraren ville att eleven skulle lämna klassrummet. Eleven vägrade, varpå läraren vände sig till biträdande rektor för att få hjälp med att få den ordningsstörande eleven att lämna klassrummet. Beslut fattades om att så skulle ske. Vårdnadshavaren skickade sedan sms och mejl till läraren och riktade hot mot denne.

Myndighetsutövning eller inte?

En lärare får vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande uppträdande. Det regleras i 5 kap. 6 § första stycket i skollagen (2010:800). Som både tingsrätten och hovrätten anför finns det ingen uttömmande lista över de åtgärder som kan komma att vidtas, vilket bl.a. framgår av förarbetena till skollagen (prop. 2009/10:165 s. 680 f).

Var då lärarens tillkallande av biträdande rektor att betrakta som myndighetsutövning?

Ja. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten, nämligen att det faktum att läraren med stöd av ovan nämnda bestämmelse agerade mot det ordningsstörande beteendet genom att tillkalla biträdande rektor och bestämma att eleven skulle lämna klassrummet.

Hot mot tjänsteman?

Utgjorde då de meddelanden via mejl och sms som vårdnadshavaren hot mot tjänsteman?

Ja. Hovrätten, precis som tingsrätten, kom fram till slutsatsen att meddelandena skickades som en reaktion på de åtgärder som läraren gjort inom ramen för sin myndighetsutövning och att de skickades i syfte att påverka myndighetsutövningen. För att skyddet i 17 kap. Brottsbalken ska kunna vara aktuellt krävs det att hotet står i samband med myndighetsutövning. Skyddet är alltså inte kopplat till någon särskild ställning eller yrke utan helt enkelt till den som blir hotad utifrån att ha utövat myndighet.

Påföljder för vårdnadshavaren

Vårdnadshavaren dömdes till villkorlig dom och dagsböter. Vederbörande ska även betala skadestånd till läraren och en avgift till brottsofferfonden. Hade vårdnadshavaren varit tidigare dömd för brott hade det kunnat bli aktuellt med att hon skulle ha fått påföljden fängelse, eftersom hot mot tjänsteman utgör ett brott av en sådan art att det föreligger en s.k. presumtion för att påföljden ska bestämmas till just fängelse.

Konsekvenser av detta?

Till att börja med vet vi inte i nuläget om domen kommer att överklagas och, om så blir fallet, om prövningstillstånd kommer att ges. Men här följer några relevanta punkter för dig som är lärare eller pedagog:

  • Lärare tillhör den krets av skyddade objekt som kan omfattas av bestämmelsen hot mot tjänsteman.
  • Beslut/faktiska åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter och som kommer till stånd och får rättsverkningar emot den enskilde är myndighetsutövning.
  • De åtgärder som en lärare vidtar inom ramen för sin tjänsteutövning är ytterst uttryck för samhällets maktbefogenheter.
  • Även en icke-behörig lärare kan i sin anställning ha samma ansvar och befogenheter som en behörig, vilket inkluderar att upprätthålla trygghet och studiero samt befogenhet att begränsa eleverna.
  • Försök att påverka åtgärder som vidtas inom ramen för myndighetsutövningen kan alltså leda till att gärningsperson döms för hot mot tjänsteman.

Att inte bli utsatt för hot mot tjänsteman borde vara en självklarhet 2018. Nu är det dags att vi alla kavlar upp ärmarna och bidrar till att lärare ges rätt förutsättningar!

Kommentarer:

Maria
Maria Bengtsson Hurtig

Intressant och viktigt. Både vård och skola har hamnat i en sits där medborgarna ibland slutat visa respekt för professionen. Viktigt med konsekvenser och ett tydliggörande av vad som krävs av medborgarna. Marknadens incitament gör att "kunderna" upplever sig ha rätt. Kan påverka myndighetsutövare att stryka medhårs och låta sig utnyttjas för att slippa konflikt. En fara för likvärdigheten.

  • Skapad 2018-11-02 15:09
Jens
Jens Ranta
Svar till Maria Bengtsson Hurtig

Stort tack för återkopplingen. Det är väldigt positivt om styrdokumenten i än högre grad kan bidra till stöd för professionen. Jag är väldigt imponerad över lärarens lugn i den här situationen: bad eleven lämna klassrummet och när så inte skedde gick hon för att hämta biträdande rektor. Mycket viktigt att vara tydlig med vilket regelverk man lutar sig mot. Klargöra myndighetsutövningen.

  • Skapad 2018-11-02 16:58
Jens

Om Jens Ranta

Ombudsman och arbetsmiljöexpert. Det är dags att lärarna blir lyssnade på och att de sätts i förarsätet. Det är dags att skolledare och förskolechefer ges bra förutsättningar. And action!

Kan datortestande förklara förbättrade resultat?

Är det någon skillnad mellan att lösa PISA-testet med dator respektive penna och papper?

Är det någon skillnad mellan att lösa PISA-testet med dator respektive penna och papper?

2015 gjordes PISA testet helt och hållet med datorer istället för med papper och penna. Frågan är om det hade någon effekt på resultatet eller inte? Ett par forskare, Maria Rasmusson och Ulf Fredriksson, har grävt lite mer i de nordiska resultaten för att se eventuella effekter.

Deras studie presenterades på en konferens, som arrangerades av Nordiska ministerrådet, i Helsingfors för ett par veckor sedan och finns också publicerat i rapporten Northern Lights on TIMSS and PISA 2018.

Konferensen hade en del väldigt intressanta inlägg. Bland annat konstaterade Dirk Hastedt från IEA (The International Association for the Evaluation of Educational Achievement) att Sverige har en mycket större utbildningsutmaning än Norge och Finland på grund av att våra elevkullar varierar mycket mer i storlek. Det är en aspekt som man bör komma ihåg när man jämför resultat. (Se bilden nedan.)


Elevkullsutvecklingen i skolår 8 i Sverige, Norge och Finland 1996-2015.

För att återgå till Fredrikssons och Rasmussons bidrag så visade de att framför allt elever i Sverige som tillbringar mycket tid framför datorer utanför skolan, var de som förbättrade sina resultat på läsdelen av Pisa mest 2015 jämfört med 2012. I de andra nordiska länderna är det inte alls lika tydligt vilka som presterade bättre.


Resultatskillnad i PISAs läsförståelsedel relaterat till daglig tid på internet. (Hämtad från Northern Lights on TIMSS and PISA.)

En del av studien som väcker många frågor är den där de tittar på hur många uppgifter eleverna löste av de uppgifter som var identiska 2012 och 2015. Tydligt är att eleverna i de nordiska länderna löste fler uppgifter, men långtifrån alltid korrekt. Det var klart färre frågor som inte blev besvarade eller som eleverna aldrig nådde till år 2015 jämfört med år 2012.

Detta väcker ju åter den fråga som diskuterades i samband med att PISA-resultatet för 2012 presenterades – spelar motivationen någon roll (ett par av uppsatserna i antologin behandlar just motivation). Då gjorde Skolverket en granskning av just hur mycket motivationen skulle kunna förklara av tappet, och kom fram till att minskning av motivationen endast kunde förklara en liten del. Men även om så är fallet kan ju den faktiska motivationen bli högre när datorn allt eftersom man svarar presenterar nya uppgifter, istället för att man själv ska bläddra i provhäftet.

Skillnad mellan olika slags uppgifter

Det allra intressantaste är dock skillnaden elevernas resultat mellan 2012 och 2015 på olika slags uppgifter. PISA-uppgifterna kan delas in tre olika slags uppgifter: reflektera och utvärdera, leta upp och använd samt integrera och tolka. Det är, i alla de nordiska länderna, uppgifterna där det gäller att reflektera och utvärdera som eleverna presterar bättre på 2015 än 2012 (se bilden nedan).


Förändring i PISA-svar mellan 2012 och 2015 relativt olika uppgiftstyper. (Hämtad från Northern Lights on TIMSS and PISA.)

Reflektera och utvärdera kräver i högre grad ett längre textsvar än de andra uppgifterna. En möjlig förklaring är att elever med en hög datorvana (dessa klarade sig som sagt generellt, men framför allt i Sverige, bättre) helt enkelt har lättare att skriva långa texter på dator än med papper och penna.

Och är det förklaringen kanske det vare sig är dålig läsförmåga eller oförmåga att dra slutsatser som förklarar dippen 2012 för Sveriges del – utan att elever med stor datorvana både har läsförmåga och förmåga att dra slutsatser, de är bara ovana att skriva med papper och penna.

Så den riktiga slutsatsen är kanske att man ska behandla resultaten från alla undersökningar med viss skepticism. Det kan finnas helt andra förklaringar till resultatförändringar än de man tror.



Skapa rättvisa mellan kommunerna

Olika kommuner har, bland annat på grund av socioekonomi, olika förutsättningar att bedriva skolverksamhet. Detta måste det kommunala utjämningssystemet beakta.

Olika kommuner har, bland annat på grund av socioekonomi, olika förutsättningar att bedriva skolverksamhet. Detta måste det kommunala utjämningssystemet beakta.

Det kommunala utjämningsystemet är ofta debatterat, inte minst eftersom det uppdateras med viss regelbundenhet. Vissa anser att det är helt fel att ha någon kommunal utjämning, medan andra anser att systemet omfördelar för lite eller efter fel kriterier. Lärarförbundet är mer på den senare linjen.

Vi anser att det behövs en kommunal utjämning för att möjliggöra för alla kommuner att driva verksamhet och att kostnadsutjämningen har varit felkonstruerad, så tillvida att den inte har beaktat socioekonomiska förutsättningar utan, när det gäller skola och förskola, haft fokus på antalet barn. Till vår glädje föreslår nu utredaren Håkan Sörman i Kostnadsutjämningsutredningen att socioekonomi ska beaktas när det gäller förskola och vuxenutbildning. När det gäller grundskolan avstår han från att lägga ett sådant förslag eftersom statens likvärdighetsbidrag fyller samma funktion.

Frågan är dock vad detta betyder för skolan i praktiken? Ett sätt är att se till hur kommuns kostnader för en viss verksamhet förhåller sig till referenskostnaden (ett sätt att göra kommunala kostnader jämförbara med varandra, se nedan) för samma verksamhet (motsvarande uträkning för totalkostnaden för utbildning per kommun gjorde vi här) och hur denna kvot är relaterad till något värde som mäter skolutmaningen för en kommun.

Numera tas det fram ett index över hur stor utbildningsutmaning varje huvudman har (finns hos Skolverket under rubriken Stöd för att ta fram en plan), som går att använda till det. Indexets genomsnitt är satt till 100 och en kommun som har lägre värde än 100 har en mindre utbildningsutmaning än genomsnittet och ju lägre tal desto mindre utmaning; för kommuner över 100 är det det omvända som gäller.

Här nedan kommer jag av två skäl använda det preliminära indexet som togs fram av Skolkommissionen för år 2016; det ena är att jag tittar på kostnaderna för åren 2016 och 2017 och det andra att detta är ett värde för alla elever som bor i kommunen, inte bara för dem som går hos den kommunala huvudmannen.

Om vi börjar med grundskolans kostnader delat med grundskolans referenskostnad relativt likvärdighetsindexet så får vi fram denna graf för de två åren:


Varje prick är en kommun där de blå prickarna är 2016 års värden och de orange 2017 års. För båda åren gäller att det finns ett samband mellan likvärdighetsindexet och hur mycket en kommun lägger på skolan, ett samband som är klart starkare år 2017 än 2016. De statliga likvärdighetspengarna började komma höstterminen 2017 och tydligt är att det fick effekt genast – resurserna till grundskolan i socioekonomiskt svaga kommuner växer mer mellan de två åren än vad de gör i socioekonomiskt starkare kommuner.

Likvärdighetsbidraget fungerar

Vi kan alltså konstatera att kommuner med större socioekonomisk utmaning lägger mer pengar relativt sin referenskostnad än andra kommuner och att detta har förstärkts mellan åren 2016 och 2017 – avsikten med det statliga likvärdighetsbidraget har alltså uppfyllts.

Det bör därför finnas kvar, i en eller annan form: Endera i sin nuvarande som ett riktat statsbidrag eller om man vill avskaffa det (som delar av oppositionen vill) genom att det förs in kostnadsutjämningen istället.

Om vi istället riktar blicken mot förskola, fritidshem och gymnasieskola blir bilden en helt annan. Först och främst sker det ingen förändring mellan åren, utan bilden för de tre verksamheterna är densamma för bägge åren. Därför har jag valt att visa allra tre verksamheternas bild bara för året 2016.


För alla tre områdena är det väldigt lite som händer när likvärdighetsindexet ökar, samtidigt som spridningen mellan punkterna är väldigt stor.

Om det är något område där det kan finnas en större satsning i kommuner med större skolutmaning så är det för gymnasieskolan. Men det är både en modest ökning och genomsnittslinjen förklarar väldigt lite av skillnaden mellan kommunerna. För både fritidshem och förskola kan man konstatera att det inte föreligger någon som helst större satsning i kommuner med större socioekonomisk utmaning än i kommuner med mindre socioekonomisk utmaning.

Ju tidigare resurser sätts in desto bättre

När man ser detta – och samtidigt vet att resurser är extra viktiga för barn med större socioekonomisk utmaning än andra barn och att, enligt nobelpristagaren James J. Heckman, ju tidigare resurserna sätts in desto bättre är det – är det svårt att inte förvånas över att politiker inte har tagit tag i denna fråga ännu.

Med en smart omfördelning genom kostnadsutjämningen skulle resurserna till de barn som går i fritidshem och förskola i socioekonomiskt utsatta kommuner kunna öka och dessa barn få en klart bättre start på sin skolgång. Därför är Håkan Sörmans förslag om att socioekonomiska komponenter bör in i kostnadsutjämningen för dessa verksamheter ett förslag i rätt riktning, som skapar större rättvisa mellan kommunerna.

Detta är också något som Lärarförbundet har drivit en längre period, till exempel i samband med att kravet på att kommuner ska fördela resurserna socioekonomiskt fördes in skollagen och i det arbete som Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand gjorde i Skolkommissionen. Ett arbete som ledde fram till det likvärdighetsbidrag som idag finns i för grundskolan och som vi kan se har haft effekt genast.

Not referenskostnad

För grundskolan beaktas när referenskostnaden tas fram andel 7–15-åringar i kommunen, andel barn med utländska bakgrund samt beräknade merkostnader för skolskjuts och små skolor. Dessutom beaktas löner, bebyggelsestruktur och befolkningsutveckling. För de andra tre områdena ser det ut på motsvarande sätt.