Lärarförbundet
Bli medlem

Det här borde skoldebatten handla om

På söndag möts partiledarna i SVT:s Agenda för debatt med mindre än ett år kvar till valet. Skolan står på dagordningen och det behövs. Skolor, förskolor och fritidshem brottas med enorma utmaningar som behöver konkreta politiska lösningar.

Vi får hoppas att debatten inte ännu en gång handlar om detaljfrågor som kepsförbud och från vilken årskurs som de första betygen ska sättas. Det här borde debatten handla om:

1. Sverige tillhör inte de länder som satsar mest på skolan. Många är de politiker som med stora ord talar om satsningar på skolan. Satsningar som lärare och elever sällan ser i verkligheten. I jämförelse med andra OECD-länder placerar sig Sverige bara någonstans i mittfältet. Ska vi nöja oss med det? Eller är det viktigt för framtiden att prioritera satsningar på skolan? Svaret borde vara givet.

2. Det råder sedan länge lärarbrist i Sverige. Idag fattas tiotusentals behöriga lärare. I grundskolan innehas tre av tio lärartjänster av obehöriga som saknar utbildning för att vara lärare. Bristen på utbildade lärare slår såklart hårt mot kvalitén i undervisningen och leder till att arbetsbördan ökar för oss med lärarlegitimation. Vägen till att få fler att vilja bli lärare går självfallet genom ett hållbart arbetsliv och ett mer attraktivt läraryrke. Hur länge har Sverige råd att vänta på det?

Många är de politiker som med stora ord talar om satsningar på skolan. Satsningar som lärare och elever sällan ser i verkligheten. I jämförelse med andra OECD-länder placerar sig Sverige bara någonstans i mittfältet.

3. Systemet med friskolor är i akut behov av att styras upp. Det håller inte att blunda för detta längre. Det borde till exempel inte vara tillåtet att ställa elever i kö långt före skolstarten. Det missgynnar så tydligt barn från familjer med mindre gynnande förhållanden. Och ersättningen till friskolorna – den så kallade skolpengen – är till råga på allt felkonstruerad och betalas ut även för uppgifter som friskolorna faktiskt inte ansvarar för. Det i sin tur leder till lättförtjänta vinster rätt ner i fickorna på några få aktieägare. Vill våra partiledare fortsätta ha det så?

4. Sedan 30 år lever vi med en kommunaliserad skola. Under den tiden har likvärdigheten i svensk skola sjunkit dramatiskt och kommunerna har uppenbara svårigheter att klara av att finansiera skolorna. Sparpaketen duggar tätt och slår stenhårt mot lärarnas arbetsmiljö och elevernas kunskaper. De kvalitativa skillnaderna mellan skolor i olika kommuner är nu avgrundsdjupa. Vi är många som väntar på att politikerna ska våga fatta besluten som sätter staten i förarsätet för att leda en välbehövlig upprustning av skola och utbildning.

5. Vad får en lärare egentligen göra för att hantera ordningsstörande elever? Lärare borde aldrig behöva vara rädda för att göra fel för att bringa ordning och studiero i klassen. Så kristallklart måste det bli med regler och ansvar. Men idag är det inte tydligt. Allt fler vittnar om en skola där lärare till och med blir utsatta för hot och våld av elever och av föräldrar. Det här borde vara totalt oacceptabelt. Vad tänker politikerna göra för att öka tryggheten och studieron i våra skolor?

Sveriges lärarkår väntar desperat på att få rätt förutsättningar för att tillfullo kunna ta sitt yrkesansvar. Svensk skola borde vara den alla bästa möjliga och vi som valt läraryrket vill inget hellre än att göra allt för att ge barn och elever de kunskaper och färdigheter som behövs för livet. Hur väl vi lyckas formar faktiskt allas vår framtid. Därför måste politikerna ge de raka besked som behövs för en skola där vi fullt ut ska få göra skillnad.

Världslärardagen – tid för demokrati

Idag på Världslärardagen den 5 oktober uppmärksammar vi läraryrket i Sverige och i världen. I år med fokus på lärares tid – eller rättare sagt brist på tid.

World Teachers’ Day instiftades 1994 av FN-organet UNESCO och firas varje år av alla medlemsorganisationer i Education International för att lyfta fram lärares viktiga roll i världen.

Lärarförbundet är sedan lång tid aktiv för att stödja uppbyggnaden av oberoende, starka och demokratiska lärarfackliga organisationer i många länder. Vi gör det för vi vet hur viktigt det är med fria fackföreningar som värnar läraryrket, rätten till utbildning och för att utveckla demokratin. Läs gärna mer om Lärarförbundets internationella arbete här.

Världslärardagen är alltså en dag då vi verkligen ska passa på att hylla världens alla lärare för deras enormt viktiga samhällsinsats. Men också för att påverka så att vikten av skola, utbildning och lärarfackligt engagemang ges större genomslag i vårt land, såväl som i alla världens länder.

Arbetstiden tar slut långt före arbetsuppgifterna

”Vi kolleger borde hinna utbyta erfarenheter om undervisning och läromedel, om de undermåliga lokalerna och om utbildning i ett bredare samhällsperspektiv. Men vi hinner inte.”

Tyvärr är citat representativt för många lärare idag. Arbetstiden tar slut långt före arbetsuppgifterna och Covid-19 har inneburit extra stora utmaningar. Många lärare har fått anpassa sig till pandemin och där det nya läget lett till en allt tyngre arbetsbelastning. Under pandemin har lärarna fått dra det tunga lasset att täcka upp för sjuka kollegor, anpassa undervisningen till olika grader av distans- och fjärrlösningar samt jagas av samvetsstressen av att inte räcka till.

Det är ytterst ett arbetsgivaransvar att se till så att arbetsbelastningen hålls i schack och se till att tiden verkligen räcker till – det ansvaret har ofta fallerat. Nu behöver Sveriges lärare tid för återhämtning. Bra lärare behöver alltid ges tid. Annars blir det inte bra undervisning, vilket i sin tur riskerar gå ut över barn och elevers kunskaper och förmågor.

Tid för lärande kräver tid för lärare

Och tidsbristen riskerar faktiskt också och att devalvera vår demokrati. Lärare har en viktig roll för demokratiutveckling – något som förtjänar påminnas om det just i år när Sverige firar 100 år av demokrati. Om vi som anställda inte har tid att prata med varandra om arbetsmiljö och om yrkesfrågor och sätta det i relation till vår roll i samhället – ja då tappar vi en viktig del av det som demokratin bygger på. Det breda involverande samtal som är dess yttersta förutsättning. Därför är arbetstid och arbetsbelastning prioriterade frågor för oss som fackförbund.

Men arbetsvillkor som möjliggör goda lärarsamtal och som främjar bra utbildning, det är inte ett snävt egenintresse. Nej, det ligger i hela samhällets intresse att det finns utrymme för det.

Tiden måste räcka till för det viktiga samtalet mellan kollegor och för diskussioner på fackliga möten, så att arbetsplatsen, läraryrket – och i förlängningen hela samhället – förbättras och utvecklas. Tid för lärande kräver tid för lärare. Låt den insikten färga årets världslärardag.

Dubbla myndighetsbudskap om gravidas smittrisk duger inte

Myndigheterna kan inte ge två olika budskap om det finns eller inte finns ökade hälsorisker för gravida relaterat till Covid-19. Om gravida ska hindras från att arbeta måste ersättningen för att stanna hemma höjas.

Många gravida blir just nu förbjudna av sin arbetsgivare att arbeta från vecka 20 och får då ansöka om graviditetspenning. Det gäller även vaccinerade gravida. Detta sker trots att Folkhälsomyndigheten är tydlig med att det inte finns förhöjd risk för vaccinerade gravida att återvända till sina arbetsplatser, men vissa arbetsgivare väljer istället att lyssna på Arbetsmiljöverket som istället rekommenderar att försiktighetsprincipen ska råda även för dem som är vaccinerade. Dubbla budskap från myndigheterna med andra ord.

Oacceptabelt att enskilda straffas ekonomiskt

Det duger inte. Konsekvensen blir bara förvirring och enskilda gravida straffas ekonomiskt - om man ska tro Folkhälsomyndigheten dessutom helt i onödan. Graviditetspengen ska vara 80 procent av lönen, men med ett maxtak på 759 kronor om dagen så blir ersättningen avsevärt mindre än 80 procent för i stort sett alla lärare.

Vid graviditetspenning ges ingen ekonomisk utfyllnad från arbetsgivaren på det sätt som finns vid sjukskrivning, vilket drabbar såväl lärare som andra anställda inom välfärdssektorn. Detta borde rättas till. Lärarförbundet arbetar tillsammans med de andra fackförbunden inom välfärden för att förmå arbetsgivarna att betala en sådan. En förhandlingsframställan om att få till stånd en avtalad tilläggsersättning är inlämnad till Sveriges kommuner och regioner (SKR). Om Arbetsmiljöverkets försiktighetsprincip får fortsätta att råda vore det ytterst märkligt om arbetsgivarsidan inte är villig att diskutera detta.

Myndigheterna måste samordna sig till ett budskap

Självklart borde arbetsgivarna göra mer för att hitta alternativa smittsäkrade arbetsuppgifter, men det är klart att det inte alltid går. Likaså måste det vara självklart att individuella riskbedömningar alltid ska göras för varje enskild gravid, detta gäller även vaccinerade gravida. Gravida som har andra riskfaktorer ska givetvis vara försiktiga och rådgöra med sin barnmorska eller läkare huruvida återgång till arbetet är lämpligt.

Detta förtar dock inte det faktum att myndigheterna inte kan uppträda så splittrat som nu är fallet utan måste klara av att ge en samlad generell rekommendation. I en pandemi måste myndighetssverige uppträda samordnat. Om inte myndigheterna själva klarar att samordna sig får regeringen gripa in.

Två sanna bilder av skolan

Idag firar vi Skolans dag. Alla fantastiska lärare som gör skillnad för sina elever och för Sveriges framtid. De gör det trots att förutsättningarna brister. Även det tål att sägas på Skolans dag.

Varje år firar vi Skolans dag för att uppmärksamma skolan och lärarnas betydelse. Men skolan är så klart lika viktig alla dagar på året.

Låt inte systemfelen skymma lärares fantastiska insats

Svensk skola är i grunden väldigt bra. Det tappas ofta bort i debatten, men är likafullt ett faktum. Jag skriver inte det för att ta udden av de problem som finns. Inte alls. Det finns väldigt mycket som skulle kunna vara så mycket bättre och som facklig företrädare är det nästan alltid det jag talar om.

Men, med detta sagt, så finns det också skäl att lyfta fram allt bra som görs. Det finns så enormt mycket fantastiskt lärararbete i våra skolor, men systemfelen riskerar tyvärr att skymma allt det otroliga arbete som görs i klassrum efter klassrum av kunniga, engagerade och hårt arbetande lärare. Lärare som brinner för att göra skillnad för sina elever. Och som också gör det. Lärare som i det tysta gör en gigantisk insats för samhället.

Två olika men sanna bilder

Så fort jag skrivit detta känner jag att jag inte kan låta bli att säga att de gör det TROTS att förutsättningarna sällan är de bästa. Och visst vore deras insats värd att belönas med ett löneläge som var konkurrenskraftigt med andra akademikergrupper med lika lång och kvalificerad utbildning. Men trots att lärarnas löner jämfört med andra grupper ökat mest de senaste åren, så är vi inte framme vid ett rimligt löneläge.

Nyligen uppmärksammade tidningen Läraren kritiken som läraren Jonas Nilsson får utstå från en del andra lärare för att han ständigt lyfter fram det positiva i skolan och i läraryrket. Jag tycker han är i sin fulla rätt att göra det. Det finns ett antal lärare som deltar i skoldebatten som ständigt pekar på problem. Jag tycker de också är i sin fulla rätt att göra det. Ofta håller jag också med dem. Inte sällan är jag en av dem. Det är en ofrånkomlig del av mitt uppdrag.

Det går att ha två tankar i huvudet samtidigt

Min poäng är att det går att ha två tankar i huvudet samtidigt. Tack vare insatserna från fantastiska lärare och skolledare så fungerar de allra flesta skolor. Ofta riktigt, riktigt bra. Det förtjänar att uppmärksammas.

Baksidan av bilden är att allt fler skolor larmar om allt tuffare nedskärningar. Och både lärare, myndigheter och internationella organ som OECD larmar om att förutsättningarna mellan olika skolor skiljer sig åt allt mer. Det sägs från riksdagens talarstol att skolan ska vara likvärdig. Men det är den inte idag. En elevs framtid kan i dag vara beroende av vilken skola hen går i. Skolsverige dras isär. Det krävs pengar för att jämna ut skillnaderna. Kanske är det därför så lite sker för att verkligen vända den negativa utvecklingen? Om svar anhålles av regering och riksdag.

Visst ska vi fira Skolans dag!

För det är obestridligt att skolan har blivit till en budgetregulator. Arbetssituationen, generellt sett, har steg för steg försämrats. I takt med att resurserna minskat har tempot drivits upp. Samtidigt som kommunpolitikerna stramat åt, så har påbuden från rikspolitikerna om hur lärare ska sköta sitt jobb växt lavinartat. Friheten att själv bestämma över det pedagogiska upplägget har beskurits. Kraven på lärarna att administrera och dokumentera har fått ta mer och mer tid i anspråk. Våra rikspolitiker borde ägna mindre energi åt att detaljstyra oss lärare och lägga mer energi på att se till att staten tar ett större ansvar för skolans finansiering.

Trots alla dessa problem så, menar jag alltså att det finns goda skäl att fira skolans dag idag. Dels för att skolan är så enormt avgörande för Sveriges framtid. Och dels för att det sker så otroligt mycket bra lärande i våra klassrum med lärare som gör skillnad. Varje dag. Det måste få synas. Problemen finns och dem ska vi också peka på. Men det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Demokratin får inte tas för given

I år firar vi 100 år av demokrati i Sverige. Det är värt att fira, men också en påminnelse om att demokratin inte kan tas för given. Idag skriver Lärarförbundet under Deklarationen för en stark demokrati.

2021 är det 100 år sedan både kvinnor och män för första gången fick rösta i val till riksdagen. Regeringen genomför därför en nationell kraftsamling "Demokratin 100 år – samling för en stark demokrati" för att främja en levande och uthållig demokrati för framtiden. Det behövs.

Demokratin utmanas igen

Runt om i världen kan vi se exempel på att demokratier utmanas och försvagas. Även i Sverige kan vi se antidemokratiska tendenser i samhället och ett allt råare debattklimat som inte präglas av den respektfulla dialogen och samtalet, utan bär tydliga antidemokratiska kännetecken; hätskhet, smädelser och rena hot. Vi behöver agera mot de antidemokratiska tendenserna för att säkra en demokrati som står sig stark även i framtiden. 100 års-firandet av demokratins genombrott i vårt land erbjuder ett tillfälle att sluta upp bakom demokratin – inte bara i ord utan också i handling.

100 år av svensk demokrati

En del i satsningen består av inrättandet av Kommittén Demokratin 100 år. Kommittén har i uppdrag att planera, samordna och genomföra insatser och aktiviteter för en stark demokrati. Idag skriver Lärarförbundet under den deklaration för demokrati som kommittén tagit fram. Just i dag för hundra år sedan kunde kvinnor i Sverige för första gången använda sin nyvunna rösträtt. Den 10-26 september 1921 hölls nämligen röstningen till riksdagens andrakammare. Valet genomfördes på olika dagar i landets 28 valkretsar. Först ut var Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lund lördagen 10 september.

Deklarationen syftar till att samla och engagera de krafter som stödjer demokratin som styrelseskick och uppmuntra att fler tar tydligt ställning och arbetar för att stärka demokratin. Deklarationen riktar sig till myndigheter, kommuner, regioner, organisationer, föreningar, stiftelser och företag. Det deklarationen uttrycker är en självklar del av Lärarförbundets värdegrund vad gäller människors lika värde, grundläggande fri- och rättigheter och rättsstatens principer och i skarp kontrast till diskriminering, extremism, främlingsfientlighet, korruption och rasism. Läs hela Lärarförbundets åtagande i deklarationen här: https://www.lararforbundet.se/artikelsidor/deklara...

Lärares demokratiska uppdrag

Genom deklarationen förbinder sig Lärarförbundet att verka för demokrati i den egna organisationen, i det svenska samhället och i vårt internationella samarbete. Vi lärare och skolledare har ett särskilt viktigt demokratiskt uppdrag. Det är genom utbildning som kommande generationer fostras i demokrati och mänskliga rättigheter. Förskolan och skolan ska kännetecknas av värden som människors lika värde, jämställdhet, solidaritet och individens frihet. Genom att främja elevernas lärande ska eleverna förberedas för att leva och verka i samhället.

Internationellt samarbete är enligt min mening väldigt viktigt för att främja demokratin. Starka, oberoende, demokratiska och hållbara professionella lärarfackliga organisationer är i sig ett viktigt bidrag till demokratin. När dessa organisationer finns på plats för att ta tillvara sina medlemmars intressen, så bidrar det till utbildning av god kvalitet för alla – vilket i sin tur är en del av själva grundvalen för demokrati. Lärarförbundet har en lång och stolt historia vad gäller demokratiperspektivet i internationellt utvecklingssamarbete. Vi verkar inom Education International, Union to union och ihop med många av våra systerorganisationer i andra länder för att främja demokrati och fackliga organisering i världen.

Demokrati och öppenhet är värden som ständigt måste försvaras och utvecklas. Ingen ska i framtiden behöva tvivla på att Lärarförbundet stått på rätt sida av historien. På demokratins sida.

Skola och utbildning behöver mer resurser

I början av året presenterade Lärarförbundet en rapport som bekräftar att skolan i flera år präglats av av hårda besparingar. Den här negativa utvecklingen måste vändas.

Rapporten är huvudsakligen avgränsad till att handla om grundskolan, men vittnesmålen från Lärarförbundets medlemmar och förtroendevalda i de andra delarna av utbildningsystemet är entydiga: Besparingarna har duggat tätt de senaste åren, med personalneddragningar och allt större elevgrupper som följd.

Sverige tillhör inte länderna som satsar mest på skolan

Rapporten visar att Sverige i jämförelse med andra OECD-länder inte tillhör de länder som satsar mest på skolan. Justerat för kostnadsläge samt demografiska förhållanden så placerar sig Sverige någonstans i mittfältet bland OECD-länderna.

Av rapporten framgår också att hur mycket som läggs på skolan skiljer sig väldigt mycket mellan kommuner. Men elevernas chans till en bra utbildning borde inte få vara beroende av i vilken kommun de råkar bo. Lärarförbundet menar att staten behöver överta huvudansvaret för skolan och ta det helhetsgrepp som krävs för att säkerställa en större likvärdighet i hela utbildningssystemet.

Lärarbristen och resursbristen hänger ihop

Varför tar Lärarförbundet fram rapporter som den här? Jo, självklart för att det är helt avgörande för våra medlemmar att skola och utbildning ges tillräckliga ekonomiska resurser. Vi lärare och skolledare behöver rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb och som lockar fler till läraryrket så att vi får fler kollegor.

För problemet är inte de lärare vi har – det är de lärare vi inte har. Idag fattas åtskilliga tiotusentals behöriga lärare runt om i landet. Brisen på utbildade lärare slår såklart hårt mot likvärdigheten och kvalitén i undervisningen och leder till att arbetsbördan ökar för oss lärare. Därför jobbar Lärarförbundet stenhårt för att fler ska vilja bli och förbli lärare. Vägen dit menar vi går genom ett hållbart arbetsliv och ett attraktivt läraryrke.

Vår arbetsmiljö är elevernas lärandemiljö

Lärarförbundet slåss dagligen för löner och arbetsförhållanden som är konkurrenskraftiga och som lockar fler till läraryrket. Vi kämpar för att lärare måste få vara just lärare, med tid för samarbete med kollegorna och för egen kompetensutveckling. En bra arbetsmiljö kräver resurser som i sin tur är grunden för bra utbildning. Här vilar ett väldigt stort ansvar på politikerna – lokalt såväl som nationellt – som styr över de förutsättningar som vi lärare ges.

Jag tror att många kan vara överens med mig om att Sverige behöver investera i grund- och gymnasieskola, fritidshem och förskola, vuxenutbildning och eftergymnasial utbildning. Och framför allt i ett mer attraktivt läraryrke. Den insikten behöver Sveriges regering och riksdag visa i höstens budgetproposition.

Staten måste ta huvudansvaret för skola och utbildning

Den statliga utredning som har till uppgift att se över statens ansvar för skola och utbildning måste fullföljas. Trots att januariavtalet fallit, så behöver utredningen slutföras och följas av åtgärder för att stärka statens ansvar för skola och utbildning.

För snart ett år sedan tydliggjorde Lärarförbundet sin position om var det huvudsakliga ansvaret för skola och utbildning behöver ligga – det vill säga hos staten istället för hos kommunerna.

Lärarförbundet hade tidigare inte drivit kravet på att återföra huvudansvaret för skolan till staten. Men möjligheterna att framöver kunna finansiera skolväsendet är sannolikt omöjligt utan omfattande statlig medverkan. Skolans finansiering är det som främst talar för ett ökat statligt ansvarstagande, men det finns även andra faktorer.

Splittrat skolsystem

OECD har pekat på att ansvaret för skolsystemet i Sverige är mycket splittrat. En bild som bekräftades av Skolkommissionen för fyra år sedan. Skolans huvudmän saknar många gånger kapacitet för att genomföra uppdraget i de nationella styrdokumenten. Sveriges 290 kommuner och många hundra friskoleföretag har såväl olika förutsättningar som olika ambitioner. Likvärdigheten i det svenska skolsystemet haltar betänkligt.

Utvecklingen har länge gått stick i stäv med uttalade politiska mål, men inget tycks riktigt hjälpa. Det mest bestickande är hur extremt olika elevers möjligheter är att få möta utbildade och behöriga lärare – från nära nog samtliga lärare på skolor i områden med stark socioekonomisk status, till mindre än varannan lärare vid skolor i socialt mer utsatta områden samt i många glesbygdskommuner.

Byråkratiska kontrollmekanismer präglar dagens modell

Staten har under den senaste tioårsperioden sett det som nödvändigt att genomföra en mängd reformer på skolområdet, som nya läroplaner, fler riktade statsbidrag, en ny lärarutbildning, lärarlegitimation, karriärtjänster och lärarlönelyft. Ingenting tycks riktigt hjälpa.

Istället vilar en ömsesidig misstro över relationen mellan stat och kommun. Kommunerna är mest måna om att till varje pris värna sitt självstyre och staten att förse sina reformer med byråkratiska kontrollmekanismer som i slutändan drabbar lärarkåren genom diverse krav på återrapportering och fler obligatoriska moment i undervisningen. Den professionella frihet som tidigare var en naturlig del av läraryrket är idag kraftigt beskuren.

Fullfölj utredningen om statligt huvudmannaskap

Januariavtalet mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna öppnade för att ompröva frågan om skolans huvudmannaskap. Så sent som i december tillsattes den statliga utredning som ska ta fram ett underlag.

Jag hoppas att det faktum att Januariavtalet fallit, inte tillåts hindra den nödvändiga genomlysning av ansvarsförhållandena som behöver ske och med inriktningen att förflytta huvudansvaret till staten. Fler politiska partier än Liberalerna borde inse vikten av att så sker.

Ett statligt huvudansvar kommer naturligtvis inte lösa alla problem, men det är sannolikt en förutsättning för att stärka likvärdigheten, klara kontinuerliga investeringar i hela utbildningssystemet samt en fortsatt förbättring av läraryrkets villkor, status och attraktionskraft.

Staten behöver träda in med stabila finansiella förutsättningar och som garanten för ett mer professionsstyrt skolväsende där alla elever ges rätt till likvärdig utbildning. Fortsätter vi med dagens ansvarsfördelning riskerar Sveriges ställning som kunskapsnation på sikt att urholkas.

Varning för digitala snedsprång

När pandemin drabbade vårt samhälle, så fick många skolor snabbt ställa om till olika grad av digital undervisning. Lärarförbundet gjorde en serie undersökningar under pandemin som visade hur lärare och skolledare själva upplevde att det fungerade.

Undersökningarna sammanställdes i rapporten Digitalisera inte bort lärarprofessionen. Rapporten visar att det finns uppenbara problem, men också farhågor för att de digitala arbetssätt som under pandemin varit nödlösningar också ska bli bestående på lång sikt. Många lärare ger uttryck för att de ser en risk för att tekniskt möjliga digitala arbetssätt tränger ut pedagogiskt bättre arbetssätt.

Ska digitala arbetssätt tränga ut pedagogiskt bättre arbetssätt?

En majoritet av lärarna uppger att mer fjärr- och distansundervisning försvårar skolans möjlighet att nå sina mål. Ännu fler tror att det kommer att bli svårare att nå skolans sociala mål. Nästan nio av tio lärare i grund- och gymnasieskolan anser att detta blir svårare. Nära fyra av fem lärare tror att läraryrket skulle bli mindre givande med en ökad del fjärr- och distansundervisning och många uppger att de skulle sluta som lärare i fall det blir så framöver.

Sju av tio skolledare uppger att uppdraget som pedagogisk ledare försvåras med en större del fjärr- och distansundervisning. Utmaningarna att ansvara för lärarnas arbetsmiljö och svårigheterna att skapa kollegialt lärande är tänkbara delförklaringar.

Rapporten bekräftar även vad många befarat, att elevernas socioekonomiska bakgrund har stor betydelse. Nästan två tredjedelar av de elever som lärarna bedömer komma från socioekonomiskt svaga hem anser lärarna har dåliga eller mycket dåliga förutsättningar i hemmiljön för att delta i digital undervisning.

Låt lärare bestämma över arbetssätten

Lärarkårens erfarenheter av pandemiåret visar att digitala arbetssätt måste bygga på fungerande tekniska lösningar och på lärarnas involvering – en slutsats som det finns starkt forskningsstöd för. Lärare måste ges utrymme att styra över de pedagogiska redskapen – även när de är digitala – samt få avgöra när man ska använda digitala lösningar, och när man inte ska göra det.

Under senare år har kommunala besparingar på skola och utbildning accelererat. Det är inte svårt att mot den bakgrunden befara att fortsatta nedskärningar, som bygger på att via digitalisering göra elevgrupperna större och lärarna färre, medför betydande risker för utbildningens kvalitet. Det framtidsscenariot vore katastrofalt.

Lärandet ska stå i centrum – inte teknikfixering och ekonomism

Det talas ibland om digitala språng under pandemin. Men Lärarförbundets rapport visar att skola och utbildning i själva verket löper risk för digitala snedsprång som devalverar läraryrket och försämrar skolans kvalitet. Vad som istället behöver ske är att ta om hand de tekniska möjligheterna så att de leder till verklig samhällsnytta – inte att låta tekniken i sig stå i centrum eller låta införandet drivas av en kortsiktig ekonomism.

Tre L som behöver vägleda utbildningspolitiken

Sveriges nygamla regering, såväl som den nygamla oppositionen, borde alla se till att göra en nystart som på allvar prioriterar skola och utbildning.

Tre problemområden bör stå i fokus: lärarbristen, likvärdigheten och långsiktigheten i politiken. De här tre L:en har jag under några år ständigt återkommit till. De utgör en ganska bra minnesregel för inom vilka områden som saker behöver hända.

Likvärdigheten

När PISA-undersökningarna startade år 2000 var Sverige ett av länderna med bäst likvärdighet i skolan. Oavsett faktorer som familjebakgrund eller boendeort, så fick eleverna en likvärdig utbildning. Men sedan dess har Sverige tappat vad gäller likvärdighet.

Det är en alarmerande utveckling. Staten borde därför ta ett samlat grepp om skolan och dess finansiering så att resurserna går dit där behoven är som störst. Och det krävs mer lärarresurser. Andelen behöriga lärare i grundskolan är fortfarande bara lite drygt 70 procent och i gymnasieskolan dryga 80.

Den rådande lärarbristen och bristen på likvärdighet hänger så klart i ihop. Lärarbehörigheten är så gott som alltid som lägst i de skolor som har störst problem. I skolor där elevernas föräldrar har hög utbildning och höga inkomster är andelen behöriga lärare ofta hög. Men i skolor där elevernas föräldrar har lägre utbildning och mindre pengar är de behöriga lärarna generellt sett få.

Andelen behöriga lärare i Stockholms innerstad ligger oftast omkring 85 till 90 procent, men i förorter bara någon mil därifrån finns många skolor där bara hälften av lärarna är behöriga. Skolor i glesbygd klarar sig sämre än skolor i stora städer. Därför är exempelvis andelen behöriga lärare i Umeås grundskolor drygt 80 procent, men störtdyker med både 20 och 30 procentenheter i kommuner i det norrländska inlandet.

Lärarbristen

Att råda bot på lärarbristen är alltså en viktig nyckel till såväl ökad likvärdighet som till bättre kunskapsresultat. Eleverna behöver få möta lärare med den utbildning och de förutsättningar som krävs för att kunna ansvara för en undervisning av hög kvalitet.

När det handlar om lärarbristen handlar det förstås om att se till att vi får kön till lärarutbildningen att ringla lång. Och om att ge behörighetsgivande utbildning till många av de obehöriga som redan jobbar som lärare. Liksom att kön ut ur läraryrket bromsas upp! För tyvärr har nära 40 000 utbildade lärare valt att lämna yrket i förtid.

Orsakerna vet vi: Låga löner i förhållande till alternativa yrkesval och en tung arbetsbelastning på grund av större barn- och elevgrupper, otillräckliga kringresurser och ökat antal arbetsuppgifter. Det finns också tecken på att huvudmän i vissa fall inte efterfrågar behöriga lärare, utan aktivt väljer obehöriga.

Långsiktigheten

Vi som verkar i skolan vet att bara det som är stabilt och långsiktigt kommer att fungera. Långsiktigheten gäller inte minst skolans och förskolans ekonomiska resurser. Kommunsektorn brottas med väldigt stora ekonomiska utmaningar under överskådlig tid framåt. Jag menar att staten behöver kliva fram och ta ett större ansvar för skola och utbildning – inte minst för finansieringen. Kommunerna kommer inte på egen hand kunna skapa den ekonomiska långsiktighet som behövs för goda kunskapsresultat och ett attraktivt läraryrke.

Ett annat viktigt perspektiv på långsiktigheten är utvecklingsperspektivet. Världen förändras och skolan är inget undantag. När samhället digitaliseras kan så klart inte skolan bortse från det. Men pandemin och övergången till fjärr- och distansundervisning har blixtbelyst riskerna som en ogenomtänkt digitalisering kan medföra.

Lärarförbundet presenterade för ett par månader sedan en rapport som visar att skola och utbildning löper en stor risk för digitala snedsprång. Många lärare varnar för att tekniskt möjliga digitala arbetssätt riskerar att tränga ut pedagogiskt bättre arbetssätt.

Lärarförbundet anser att digitala arbetssätt måste bygga på lärarnas involvering – en slutsats med starkt forskningsstöd. Pandemin föranledde akutlösningar utan ett långsiktigt utvecklingsperspektiv. Men lärare behöver få styra över de pedagogiska redskapen även när de är digitala, och få avgöra om och när digitala lösningar ska användas. Skolans digitalisering vinner på långsiktighet – inte den snabbhet som ofta är lika med kortsiktighet.

Minnesregel för politiken

Så, politiker, kom ihåg de tre L:en: Lärarbristen, Likvärdigheten och Långsiktigheten. Den här trion bär med sig mycket av vad som bör vara kärnan i en framgångsrik utbildningspolitik.

Nya steg behöver tas för ett mer attraktivt läraryrke

Lärarlönelyftet har gett många lärare högre lön och bidragit till en generell nivåhöjning för lärarkåren i relation till andra jämförbara grupper på arbetsmarknaden. Det visar Statskontorets utvärdering av reformen.

I början av juni kom Statskontoret med sin slutliga utvärdering av det så kallade lärarlönelyftet. Lärarlönelyftet infördes 2016 med syftet att särskilt kvalificerade lärare och förskollärare skulle få högre lön utöver den ordinarie lönerevisionen. Målet för reformen var att göra läraryrket mer attraktivt, pressa tillbaka lärarbristen och därmed långsiktigt stärka utbildningens kvalitet.

Ökade löneskillnader som inte upplevs som rättvisa

Lärarförbundet har länge ­jobbat för att bryta trenden med eftersläpande ­löner. Vår opinionsbildning lyckades få regeringen att 2016 satsa 3 miljarder kronor på en unik reform. Regeringen bestämde reglerna och skolhuvudmännen ansvarade sedan för den lokala tillämpningen.

Statskontorets utvärdering visar nu att närmare 66 000 lärare har fått högre lön genom lärarlönelyftet. Tre av fyra lärare av dessa har fått lyftet som en permanent höjning av lönen.

Redan för några år sedan lämnade Riksrevisionen sin utvärdering av lärarlönelyftet. Riksrevisionen pekade, precis som Statskontoret, på att reformen visserligen bidragit till generellt högre lärarlöner, men också till att de ökade löneskillnader som reformen fört med sig inte upplevs som rättvisa av lärarkåren i stort.

Lärarlönelyftet landade inte bra överallt

Lärarförbundet lyckades påverka satsningen med viktiga förbättringar av reformen under beredningsprocessen, bland annat så att fler lärarkategorier omfattas än vad politikerna ursprungligen tänkt samt att pengarna ska premiera vanligt lärararbete. Det var viktiga justeringar, men regeringen hade behövt lyssna på fler av våra förslag till utformning.

För tyvärr står det tämligen klart att lärarlönelyftet, trots goda intentioner inte landade bra överallt. Lärarförbundet befarade tidigt att inte alla huvudmän skulle klara att ta sitt ansvar fullt ut – tyvärr fick vi rätt. Reformen har helt klart lyckats bättre i de kommuner som tagit sitt arbetsgivaransvar på allvar och gjort egna lokala lärarlönelyft som komplement.

Syftet var att kommunerna skulle skjuta till egna medel

Statskontoret hävdar i sin utvärdering att det inte var regeringens direkta syfte att förmå kommunerna att skjuta till egna medel vid sidan av reformen för att på så sätt bidra till en ytterligare nivåhöjning av lärarlönerna. Detta är dock ett ganska tveksamt påstående. Det ansvariga statsrådet för reformen, dåvarande högskoleministern Helene Hellmark Knutsson, liksom den dåvarande utbildningsministern Gustav Fridolin, utryckte tvärtom att detta var ett av reformens uttalade syften. Det framgår bland annat här:

Problemet är snararare att inte fler kommuner gjorde lokala lönelyft så att den sammantagna effekten blev en ännu större generell nivåhöjning.

Brister i reformens genomförande

På det stora hela har alltså lärarlönelyftet bidragit till att höja lärarlönerna. Samtidigt bekräftar utvärderingarna från både Riksrevisionen och Statskontoret att regeringen och arbetsgivarna hade behövt ta ett noggrannare ansvar för genomförandet.

För det första borde alla kommuner varit tvingade att skjuta till egna medel. För det andra borde än fler lärargrupper omfattas av lärarlönelyftet. Och för det tredje är det viktigt att lyften är permanenta överallt och inte tillfälliga lönetillägg.

Det är oroande att Statskontoret nu rekommenderar regeringen att baka in det särskilda statsbidraget till lärarlönelyftet in i det generella statsbidraget. Inte minst för att Statskontoret själva medger att det sannolikt innebär att den fjärdedel av lärararbetsgivarna som inte gjort lyften permanenta kommer att dra in lönetilläggen i det läget. Statsbidraget behöver alltså ligga kvar destinerat tillsvidare – annars hotar ett betydande bakslag för reformen.

Nya lyft för ett attraktivt läraryrke

Lärarlönerna är en av lärarbristens orsaker. Därför var lärarlönelyftet ett viktigt steg framåt. Varken Lärarförbundet - eller politikerna bakom reformen – inbillade sig att utmaningen var så enkel att det räckte med att ge hälften av de behöriga lärarna några tusenlappar mer i månadslön för att blivande lärare skulle strömma till. Det skulle behöva tas fler steg, för det är en bra bit kvar till såväl konkurrenskraftiga löner som till attraktiva och lockande arbetsvillkor för Sveriges lärare och skolledare.

Lönen är bara en komponent. Minst lika viktigt är att komma åt orsakerna till den höga arbetsbelastningen, resursbristen och bristen på kompetensutveckling som ger tillfälle till påfyllning av fördjupning och reflektion. Inte bara lönen behöver lyftas, den arbetsbörda som steg för steg lags på lärarna under New-Public-Management-eran behöver lyftas bort från lärarkårens axlar. Det vore ett efterlängtat lyft.

Frågor & Svar