Lärarförbundet

Professionen tar ut Rätt kurs!

Nu är vårens stora medlemsdialog verkligen igång! Igår var jag med på två dialogmöten. Det var möten som gav mig inspiration från det engagemang jag mötte, men också ett driv att förbättra det som så uppenbart efterfrågas av professionen.

För en vecka sedan drog vi i Lärarförbundet igång vår stora medlemsdialog Rätt kurs, där minst 50'000 lärare och skolledare ska få möjlighet att göra sina röster hörda. Under våren ska vi tillsammans ta ut rätt kurs för såväl skolan som för vårt förbund. Redan nu har över 2000 personer deltagit i den digitala versionen av medlemsdialogen, en version som tar cirka tre minuter att genomföra. De längre och mer fördjupande versionerna av medlemsdialogen – 30 respektive 90 minuters dialog på arbetsplatserna och i avdelningarna – har också de börjat komma igång. Jag är så spänd på att få se vilken kurs vi gemensamt tar ut!

Igår deltog jag på mina första medlemsdialoger. I samband med att jag besökte lokalavdelningen i Uddevalla, träffade jag lärare, skolledare och elever på Herrestadsskolan och lärare på SFI på Uddevalla vuxenutbildning. Jag måste säga att jag lämnar dessa samtal med väldigt blandade känslor. Det råder ingen tvekan om det stora engagemang, den kompetens och den vilja som lärarna har och gärna delar med sig av. Engagemanget bland kåren och de kloka medskick jag fick med mig, stärker mig i hur viktigt det är att vi inom professionen får större inflytande över vad som måste till för att varje lärare ska få rätt förutsättningar att göra ett riktigt bra jobb. Det är ett enormt resursslöseri när lärarkompetensen inte får komma till sin rätt och när lärare inte får tid att spela roll för sina elever eller för varandra i utvecklingen av undervisningen och lärarskapet.

På väg till medlemsdialog Uddevalla

Förväntansfulla på väg till den första medlemsdialogen.

Johanna medlemsdialog Uddevalla

Medlemsdialog på gång! På Herrestadsskolan lyftes många intressanta tankar och idéer.

Jag besökte tre olika verksamheter; en förskola, en grundskola och vuxenutbildningen. Trots att jag vet att hela professionen står inför liknande utmaningar, så blev det ändå så tydligt hur samstämmiga lärarna och skolledarna från de olika verksamheterna var när det gäller skolans utmaningar och hur vi bör ta oss an dem. Lärare och skolledare i alla typer av verksamheter behöver mer tid tillsammans, för kollegialt lärande, för utveckling och uppföljning. Kollegor måste få chans att komplettera, stötta och utmana varandra. Det är så vi får möjlighet att vara de lärare och skolledare vi kan och vill vara för våra elever.

Korridorssnack med lärare och elever2Korridorssnack med lärare och skolledare.

Under medlemsdialogerna fick jag bland annat höra att "Eleverna och deras utveckling är det som engagerar mig mest", "Jag trivs med mitt jobb, men jag trivs inte med min lön" och "Vi skulle behöva jobba ihop oss mer mellan yrkesgrupperna i skolan". Kloka tankar av kloka lärare. Men samtidigt tankar som år 2017 inte borde behöva vara ett önskat tillstånd utan ett självklart faktum.

Skolbesök Uddevalla

Elever på restaurang- och storköksutbildningen. Här lär sig eleverna yrkeskunskaper samtidigt som de läser svenska. Eleverna bjöd på smoothie och framtidsdrömmar.

Jag vill uppmana också dig att delta i Lärarförbundets medlemsdialog. Vi är idag drygt 230 000 medlemmar, vilket gör oss till en stark röst i skoldebatten. Men om inte du och dina kollegor är med och berättar vad just ni tycker och tänker om er arbetssituation, så tappar vi värdefulla medskick och gemensam kraft.

Johanna Intervjuas av P4 Väst

P4 Väst var också på plats för att rapportera om medlemsdialogen.

Jag vill att professionen ska vara styrande i skoldebatten och i de politiska besluten. Då behöver jag också din hjälp. För utan dig, är det svårt att lyfta hela professionens röst. Just nu pågår det medlemsdialoger i många skolor i hela landet, där vi tar ett viktigt steg tillbaka och lyssnar på dig. Du är alltid välkommen med dina tankar, men nu under våren har du och dina kollegor ett särskilt tydligt forum för dialog. Passa på att delta i en längre dialog på din arbetsplats eller i din avdelning. Eller gå in redan nu och delta i vår digitala dialog. Jag ser fram emot att höra om dina tankar och idéer. Så att vi tillsammans kan få rätt politiska beslut på plats och gemensamt ta ut rätt kurs för läraryrkets och skolans utveckling.

Tillsammans gör vi både skolan och varandra bättre.

Politiker som inte lyssnar på professionen slösar på skolans resurser

De skolpolitiska förslag som läggs måste utgå från lärares och elevers behov. Att forma politiken efter ett politiskt spel eller efter idéer utan grund, är att slösa på skolans resurser. Därför uppmanar jag landets politiker att i politikutvecklingen lyssna på professionen - vi kan svensk skola.

I onsdags presenterade Socialdemokraternas partistyrelse ett antal skolpolitiska förslag inför partiets kongress i april. Förslagen handlar bland annat om förlängd skolplikt och obligatorisk lovskola för de elever som inte lyckats nå de uppsatta målen under terminerna. Jag välkomnar höjda politiska ambitioner för svensk skola, men ser tyvärr att Socialdemokraterna börjar i helt fel ände.

Förslaget missar nämligen två av de absolut största utmaningarna för svensk skola – den akuta lärarbristen och det faktum att elever i behov av extra stöd inte får hjälp i tid. Redan idag undervisas många klasser av obehöriga och prognosen för kommande år ser än mer dyster ut. Lärare över hela landet skriker dessutom efter rätten att sätta in särskilt stöd för de elever som har svårigheter i skolan. Att dra in sommarlovet för de fjorton- och femtonåringar som inte har fått den hjälp och stöd de behövt redan i låg- och mellanstadiet är att försöka behandla ett symptom medan man ignorerar roten till problemet.

Socialdemokraterna borde istället lyssna till professionen och läsa statistiken. Igår presenterade Arbetsförmedlingen rapporten Var finns jobben 2017?, där man redovisade vilka som är de största bristyrkena i dagens Sverige. Arbetsförmedlingens statistik visar tydligt på den arbetskraftsbrist som finns inom de pedagogiska yrkena. I rapporten placerades varje yrke på ett index mellan 0 och 5. Yrken med ett värde på 4.01-5.00 har en påtaglig arbetskraftsbrist. Inom de pedagogiska yrkena placerades såväl förskollärare (4.9), som speciallärare och specialpedagoger (4.8), grundskollärare (4.8), lärare i yrkesämnen (4.6), gymnasielärare (4.4) och fritidspedagoger (4.3) i detta spann. Det är alarmerande siffror som inte går att blunda för.

För det finns potential. Tidigare i veckan kom SCB med en rapport som visar att sex av tio bland de över 30 000 utbildade lärarna som valt att lämna läraryrket för att arbeta med något annat, kan tänka sig att återvända. De viktigaste faktorerna för att de ska vilja återvända är rimligare arbetsbelastning i förhållande till arbetstid, större möjlighet att styra över arbetssituationen och högre lön. Det är inget märkligt i det. Det samma saker jag får höra om när jag i mitt arbete träffar verksamma lärare. Läraryrket måste värderas högre, både i förhållande till den utbildning man investerat i och till det ansvar man har i sin arbetsroll. Förutsättningarna att planera, anpassa, följa upp och utveckla undervisningen tillsammans med kollegor måste också säkras. Därför vill jag uppmana landets politiker att ta tillvara på det engagemang och den kunskap som finns inom professionen. Vi lärare och skolledare berättar gärna vad skolan behöver. Så sluta leta efter egna politiska lösningar och utspel - lyssna på professionen. Det är så lärartätheten kommer att öka och varje elev få mer tid med sina lärare.

Det är fantastiskt att vara lärare. Att vara lärare är att tro på framtiden. Det är att se och stärka varje elev. Vi brukar säga: Att vara lärare är att vara del av något större - och så är det. Vi vill alla att våra elever ska få de bästa förutsättningarna för att växa och lära sig nya saker. Vi är beredda att arbeta hårt för att varje elev ska uppnå de uppsatta målen. Men det räcker inte att veta vad läraryrket kan vara, det kräver också att politiken möter oss med stora öron och rätt politiska beslut. Varje gång jag träffar Lärarförbundets medlemmar blir det tydligt att det som efterfrågas är fler behöriga kollegor och möjligheten att ge varje elev det stöd och de utmaningar hen behöver. När politiker inte lyssnar på det, blir jag därför djupt bekymrad och orolig för våra elevers skull. För när resurser och energi läggs på fel saker, försvinner samtidigt resurser och energi från det som verkligen behövs.

Mer information om hur Lärarförbundet ser på förslaget finner du här.

Så blir skolan mer likvärdig

Dagens kösystem får absurda konsekvenser och innebär i praktiken val­frihet bara för fåtalet, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Dagens kösystem får absurda konsekvenser och innebär i praktiken val­frihet bara för fåtalet, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

25 skarpa förslag för att öka likvärdigheten. Det har Lärarförbundet lagt fram tillsammans med LO och Lärarnas Riksförbund.

Elever i Sverige har en positiv kunskapsutveckling. I den stora internationella Pisamätningen som kom i december var beskedet tydligt — trenden med fallande kunskapsresultat är bruten och i stället pekar kurvan nu lovande uppåt. Det är bra.

Men mätningen visade också på en mycket oroande utveckling. Skillnaderna mellan de elever som presterar bäst och de som presterar sämst ökar. Skillnaderna mellan de bästa och de sämsta skolorna ökar också.

Hur skapar vi en likvärdig skola?

Ökade klyftor är något som vi lärare länge varnat för. Vi behöver inga internationella forskare för att veta att alla elever inte har likvärdiga möjligheter. Vi vet att förutsättningarna för oss lärare att få spela roll för våra elever i olika skolor, i olika kommuner, kan vara så väsensskilda att det ibland känns som att vi inte bara jobbar för olika arbetsgivare utan på olika planeter. När Pisaresultaten kom blev detta också uppenbart för våra främsta förutsättningsgivare, Sveriges politiker. Äntligen är frågan om likvärdighet högt upp på den politiska dagordningen. Och där måste den förbli.

Hur skapar vi då en likvärdig skola? De senaste åren har vi hört krav på ”fler matematiktimmar”, ”fler obligatoriska prov” och ”nolltolerans mot dåliga skolor” från de politiska partierna. Är det så enkelt?

Blir vi fler lärare som kan undervisa barnen i matematik för att en lagtext kräver det? Får vi mer resurser att sätta in särskilt stöd till de elever som behöver det därför att ännu ett provresultat visar att behovet finns? Blir det lättare att rekrytera specialpedagoger till en skola med små resurser men stora ut­maningar för att vi inför nolltolerans?

Vi vet vad som behövs

En likvärdig skola är inget som vare sig vi lärare eller landets politiker kan trolla fram med några slagfärdiga medieutspel. Det krävs ett helhetsgrepp på skolans förutsättningar. Och vi lärare och ledare vet vad som behövs. Därför har vi i Lärarförbundet gått samman med LO och Lärarnas Riksförbund för att ta fram Likvärdighetsagendan. Det är 25 skarpa förslag inom tre områden, som vi vet på allvar kan bidra till en mer likvärdig skola som ger alla elever samma chans.

För det första måste vi förbättra och förfina skolvalet. Plats på en fristående skola ska inte vara förbehållet den elev som råkar ha föräldrar som hade möjligheter att sätta hen i kö från födseln. Dagens kösystem får absurda konsekvenser och innebär i praktiken val­frihet bara för fåtalet. För det andra måste vi förändra finansieringen och styrningen av skolan. Staten måste ta ett ökat ansvar för en kompensatorisk finansiering och vi behöver en förändrad skolpengsmodell som gör att skattepengarna kommer till nytta där de bäst behövs. För det tredje måste vi få till ett särskilt grepp för de skolor som har de största utmaningarna. Vi måste stärka förutsättningarna för skolledare och lärare och därmed elever på dessa skolor.

I samband med att vi presenterat Likvärdighetsagendan har jag träffat många skolpolitiker från både Alliansen och regeringspartierna. Och det verkar som om de är beredda att lyssna på oss. Det är inte en dag för tidigt.

Nu är det vi lärare och ledare som måste sätta agendan för hur vi skapar en likvärdig skola.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 2/17


​Tillsammans tar vi ut Rätt kurs!

Idag sjösatte vi på Lärarförbundet medlemsdialogen Rätt kurs! I mer än tio års tid har politiker gjort skolan till ett slagträ i debatten.

De politiska förslagen har varit många, och alltför sällan förankrade i vad vi inom lärarprofessionen efterfrågat och identifierat som nödvändiga prioriteringar. För de kommande tio åren vill jag att lärare och skolledare ska vara med och sätta agendan. Helt enkelt ta ut rätt kurs! Vi som kan läraryrket och skolan bäst, är de som också måste formulera visionen för den skola vi vill utveckla och verka i. Det är dags att vända på perspektivet.

Lärarförbundet samlar nu hela professionen till en nationell medlemsdialog under parollen Rätt kurs! – för ett lärande och en yrkesroll som har betydelse. Under våren kommer du som medlem ha möjlighet att genom samtal med andra och processer på nätet och på din arbetsplats, göra just din röst hörd. Vi kommer samla tankar, idéer och åsikter från lärare och skolledare från förskola till universitet och högskola över hela landet. Dessa kommer sedan att utgöra grunden för den vision som vi ska anta på nästa års kongress. En vision om en skol- och yrkesutveckling där vi inom professionen säger vårt. Nu är det vår tur att prata medan andra får lyssna. Jag hoppas du känner dig manad att delta.

Mellan februari och april kan du delta i medlemsdialogen på flera sätt:

  • Har du 3 minuter? Säg din mening genom att delta i en digital dialog.
  • Har du 30 minuter? Delta i eller arrangera ett dialogmöte på din arbetsplats.
  • Har du 90 minuter? Delta i eller arrangera ett längre dialogmöte i din avdelning.

Vi lyssnar när du har tid och erbjuder dig som vill arrangera ett dialogmöte de redskap som behövs. Och det finns självklart inget som hindrar att du deltar och bidrar på fler än ett sätt.

Vi vill ta tillbaka makten över vår yrkesroll, för att du ska få ägna dig åt det som du vet har betydelse för elevernas lärande, din egen och verksamhetens utveckling. Därför vill jag fråga: vad är rätt kurs för dig? Vilken riktning och utveckling behövs för att du och dina elever eller barngrupp ska få de bästa möjligheterna? Kom och gör din röst hörd, berätta vad som kan göras bättre och vad som redan fungerar. På din arbetsplats med dina elever eller studenter och i ditt arbetslag. Tillsammans ska vi få politiker och självutnämnda experter som tror att de vet vad vi behöver, att lyssna på oss inom professionen. Tillsammans stakar vi ut vägen för att få rätt saker att hända.

Vi har en spännande vår framför oss. Jag hoppas du är med mig när vi tillsammans tar ut Rätt kurs där vi låter lärarrollen, lärandet och varje elev stå i centrum.


Stoppa pressarna – valmanifesten för skolpolitiken redan klar

​Inom två år kommer den svenska skolan sakna 60 000 utbildade lärare. Idag presenterade SCB studien Lärare utanför yrket, en undersökning över varför utbildade lärare valt att lämna yrket och vad som skulle kunna få dem att komma tillbaka.

Enligt studien finns idag drygt 30 000 redan utbildade lärare utbildade lärare ute på arbetsmarknaden – som jobbar med något annat än att vara lärare. Undersökningen bekräftar det jag får höra när jag möter lärare som idag jobbar med något annat. Att majoriteten av de som lämnat läraryrket i förtid har gjort det med sorg. Sex av tio lärare som lämnat kan nämligen tänka sig att återvända till läraryrket om de får chansen att vara de bra lärare de vill vara. De lärare som deltagit i undersökningen säger högt och tydligt vad som krävs för att de ska komma tillbaka: högre lön, mer makt över jobbet och rimligare arbetsbelastning. Lärare vill kunna ägna sig åt det som har betydelse för elevernas lärande och värderas för det viktiga jobb man utför varje dag. Inget konstigt i det!

De politiker som menar allvar med att satsa på skolan och lösa den akuta lärarbristen har nu åtgärdslistan klar. SCB:s undersökning visar svart på vitt vad som krävs för att både locka tillbaka och behålla sina utbildade lärare i den svenska skolan.

Få har kunnat undgå att märka av den lärarbrist som för varje termin blir allt mer akut. I en undersökning som Novus gjort tillsammans med Lärarförbundet, visade det sig att 9 av tio lärare märker av lärarbristen. I samma undersökning uppgav 56 procent att de har obehöriga kollegor. Mer än hälften av den svenska lärarkåren har alltså kollegor som inte är behöriga att undervisa. Det påverkar oss lärare, men går även ut över eleverna och undervisningen. Med färre utbildade vuxna i skolan, ökar lärarkårens arbetsbelastning och tiden som kan läggas på att se och undervisa eleverna minskar. Novus undersökte även hur föräldrar med barn i skolan uppfattar situationen. Bland föräldragruppen sa 76 procent att de upplever att det är lärarbrist. Det har alltså gått så långt att även föräldrarna har börjat reagera. Det är hög tid att politikerna börjar lyssna på professionen. Det är politiken som har makten att besluta om de förutsättningar som får lärare att stanna och som kan få utbildade lärare att återvända.

Att investera i sin lärarkår, värna och värdera läraruppdraget, det är smart politik. Det är få andra yrken som kan mäta sig med läraryrket. Det är kreativt, utvecklande, meningsfullt och berikande. Men det räcker inte med vad läraryrket kan och är tänkt att vara, det måste matchas med konkurrenskraftiga löner och villkor. Skolan står inför stora utmaningar där elevernas kunskapsresultat måste förbättras och likvärdigheten stärkas. Men det spelar ingen roll vilka utbildningspolitiska förslag som läggs om vi inte lyckas garantera att varje elev får mötas av välutbildade lärare med rätt förutsättningar. Det faktum att vi har över 30 000 redan utbildade lärare som valt att lämna skolans värld är ett stort resursslöseri. Politikerna behöver inga fler åtgärdslistor – lyssna på oss inom professionen. Vi har redan givit er vårt tydliga svar.

Utbildning ska vara en rättighet och självklarhet - för alla

Våra unga ska ha med sig vetskap om att deras röster räknas. Då behövs bra utbildning och satsningar för att möta likvärdighetsutmaningarna i svensk skola. Om det pratade jag om när jag träffade Utbildningsutskottet igår.

Vi lever i en tid av stora förändringar. Länder som tidigare blomstrade befinner sig i krig. Det globala politiska samtalet är under snabb förändring. Och världens kanske mäktigaste land har nu fått en president som på bara ett par veckor har genomdrivit politik som ger känslan av att man kastas tillbaka flera decennier i tiden. Med allt detta som händer oroar jag mig för vad det är för värld mina barn, och alla de barn jag möter i mitt arbete, ska växa upp i. Den värld jag vill efterlämna till den yngre generationen känns allt mer avlägsen.

Det är lätt att stoppa huvudet i sanden och blunda för det som sker. Men istället måste vi jobba ännu hårdare för att också de barn som växer upp idag ska kunna vara kritiska, granska fakta, och fatta goda beslut. För att också de ska få med sig vetskapen om att deras röster räknas i denna vår gemensamma värld. Och då behövs bra utbildning.

PISA-resultaten visade att den generella kunskapsnivån bland Sveriges femtonåringar har ökat. Tyvärr visade de också att likvärdigheten i svensk skola har sjunkit. Det måste vi ta på allvar. Igår mötte jag, tillsammans med mina styrelsekollegor, utbildningsutskottet och passade på att lyfta fyra viktiga likvärdighetsutmaningar för svensk skola: elevsammansättningen, digitaliseringen, finansieringen och lärarbristen.

Camilla och Helena Utbildningsmiddag

Igår mötte jag bland annat Ulrika Carlsson (C), Camilla Waltersson Grönwall (M) och Lena Hallengren (S).

Nylander

Liberalernas Christer Nylander och Annica Eklund från Kristdemokraterna satt också med när utbildningsutskottet träffade mig och styrelsen i Lärarnas hus.

Alla barn har rätt till god utbildning och faktorer som bostadsort eller föräldrarnas utbildningsnivå ska inte behöva vara avgörande för barnets möjligheter att lyckas i skolan.

1. Elevsammansättningen. Idag är skolan segregerad, eftersom samhället är segregerat. I kommunala skolor fördelas platserna efter den så kallade närhetsprincipen, där de som bor i samma område hamnar i samma skola. För fristående skolor fördelas platserna oftast efter kötid, vilket i praktiken gör att barn med mer aktiva föräldrar har större chans att komma in på vissa skolor. Lärarförbundet efterfrågar en mer blandad elevsammansättning. Upptagningsområdena bör ritas om, fler faktorer än närhet måste spela in och kötiderna bör slopas som urvalssystem. Svensk skola har mycket att vinna på att elever med olika erfarenheter och kunskaper möts. Det leder till ökad samhörighet och förståelse för varandra, samtidigt som betydelsen av exempelvis socioekonomisk bakgrund minskar för kunskapsresultaten.

2. Digitaliseringen. Tidigare var det självklart att alla elever skulle ha tillgång till papper och penna. I dagens samhälle är redskapen istället i allt högre grad digitala. Det innebär stora möjligheter för utbildningen, men är också en stor likvärdighetsutmaning. Digitaliseringen har kommit olika långt i olika skolor. I vissa skolor erbjuds en dator till varje elev, medan andra skolor har stor brist på relevanta digitala verktyg. Här får inte skolan halka efter. För finns inte relevanta redskap – då påverkas undervisningen. Och finns relevanta redskap bara i vissa skolor, medan andra halkar efter – då påverkas likvärdigheten.

3. Finansieringen. Idag kommer varje elev med en klumpsumma pengar, oavsett vilka behov just den eleven har eller vilka resurser som redan finns på skolan. Vi behöver reformera systemet, så att även faktorer som särskilda behov, lärartätheten och storleken på klasserna påverkar hur resurserna fördelas mellan olika skolor.

4. Lärarbristen. Alla elever har rätt att undervisas av utbildade, legitimerade lärare. Men idag råder en lärarbrist i Sverige. Så ska det inte behöva vara. Lärare behöver goda förutsättningar för att utföra sitt arbete och elever behöver goda förutsättningar för att lära sig. Alla elever, inte bara de som råkat ha turen att hamna på en viss skola med utbildade lärare, ska ha denna möjlighet. För god utbildning ska inte handla om tur. Det ska vara en självklarhet och en rättighet. För alla.

johanna i talarstolen utbildningsutskottet 2

Jag påminde utbildningsutskottet om att vi måste ta likvärdigheten på allvar och att alla barn har rätt till god utbildning oavsett bakgrund.

Arbetet för en bra och likvärdig svensk skola måste fortsätta. När jag ser vad som händer i världen sporras jag att fortsätta kämpa för alla barns rätt till bra utbildning och möjlighet att förverkliga sina drömmar. I slutet av januari såg vi hur människor världen över protesterade mot President Trump och för kvinnors och minoriteters rättigheter i det som kallades för ”Women’s march”.

Det i sig ger hopp om framtiden. Dagens barn växer upp i en värld präglad av hat och rädsla, men också i en värld där människor tillsammans står upp för demokratiska grundvärderingar och försvarar de mänskliga rättigheterna. Jag ska göra allt i min makt för att alla barn i Sverige ska ha tillgång till likvärdig utbildning. Där de får lära sig att granska fakta, arbeta efter demokratiska ideal, och får med sig den självkänsla och insikt som är så viktig - att du och vad du gör spelar roll för dig själv och andra.

Förskolan inkluderas äntligen i skolsatsning

Regeringen beslutar nu att inkludera förskolan i satsningar på kollegialt lärande och verksamhetsutveckling. Det är efterlängtat och glädjande att regeringen nu uppmärksammar vikten av tidigt lärande. Nu vill vi se satsningar på Sveriges övriga skolformer.

Igår kom regeringen med ett besked om nya satsningar på förskola och förskoleklass, något vi i Lärarförbundet länge har efterfrågat. Regeringen meddelade att satsningen Samverkan för bästa skola - en satsning på kollegialt lärande och verksamhetsutveckling som hittills endast omfattat grundskolan och gymnasieskolan - ska utökas till att även gälla förskolan och förskoleklassen. Det var ett glädjande besked för landets förskolechefer och förskollärare, som länge bortprioriterats i de nationella lärarsatsningarna.

Det var också ett glädjande besked för alla de barn som går i förskolan. Lärandet börjar inte i första klass. Det börjar tidigare. Förskolläraren lägger grunden” säger vi i Lärarförbundet vilket bekräftas i all möjlig forskning. Nobelpristagaren i ekonomi James Heckman har visat att de insatser som görs under förskoleåren ger bäst avkastning av alla utbildningsinsatser. Att satsa på förskolan är smart utbildningspolitik- det är en viktig insikt som regeringen nu visar. Lärarförbundet har däremot länge arbetat för fler satsningar på förskolan och därför var gårdagens besked efterlängtat.

I mitt arbete träffar jag många förskollärare och får ta del av allt fantastiskt jobb de gör för våra barn. Den som pratar med förskollärare och följer deras verksamhet, kan inte undgå att märka vilken viktig roll de spelar i barnens utveckling. Det är en bild som också delas av OECD, som visat att en bra förskoleverksamhet avspeglas i de PISA-resultat som eleverna får nio år efter de lämnat förskolan. Att investera i förskolan och dess pedagoger är därför att investera i framtiden.

JJÅ citatbild


Men vi nöjer oss inte där! Lärarförbundet har länge drivit frågan om vikten av att hela skolväsendetr ta del av de nationella skolutvecklingsprogrammen. Lärande är en livslång process och därför måste även andra skolformer, exempelvis vuxenskolan, omfattas av satsningarna. Det är glädjande att regeringen nu uppmärksammar vikten av tidigt lärande. Jag hoppas att de också inser vikten av satsningar på Sveriges övriga skolformer.

Förskollärarna har alldeles för länge behandlats styvmoderligt i de nationella utbildningssatsningarna, trots prat och vetskap om vikten av tidiga insatser. Gårdagens besked är därför ett steg i rätt riktning för svensk utbildningspolitik.

Och trots att det finns mycket kvar att göra, så är det helt klart värt att fira. Idag firar vi. Imorgon fortsätter vi att kämpa för att alla skolformer ska få ta del av nödvändiga och efterfrågade kompetens- och utvecklingssatsningar och för att förskolan i framtiden ska få mer utrymme i den svenska utbildningspolitiken.

Kommentarer:

Anonym
Anonym

Förskolan går alltmer mot att bli en grundskola i miniatyr. När förskoleklasserna kom så tryckte man på att det inte fick bli en "skollik" verksamhet. Man skulle bygga mycket på förskolans metodik där leken skulle vara i centrum. Jag jobbar inom skolan men inte i förskoleklass så jag har förmånen att utifrån betrakta arbetssätt och metodik i förskoleklasserna.
De senaste fem åren har jag sett en kraftig skolifiering inom förskoleklassverksamheten. Är detta något som fler sett eller är det bara på vår skola? Man lägger så mycket vikt vid att barnen ska "lära" sig saker så man undrar vad som finns kvar att gå igenom när första klass ska börja. Väsentliga sociala delar i barnens vardag åsidosätts, tex att se till att alla barn kan klara ett toabesök eller leka i en stor grupp. Förskollärarna drabbas av något konstigt grundskollärarkomplex!
Jobba med det Ni är experter på istället!

  • Skapad 2017-02-13 10:43
Anonym
Anonym

Fantastiskt att satsa mer på förskolan! Jag arbetar i förskola nu, men har behörighet och erfarenhet av skolan också. Jag känner verkligen att med det uppdrag som gäller med kunskapsmål och dokumentation saknas verkligen tid för att planera verksamheten. Jag är ambitiös, men det behövs mycket mer tid till planering för då skulle verksamheten blir perfekt för alla. Jag funderar på att börja jobba i skolan igen på grund av att jag känner press för att inte hinna allt på jobbet och flera kollegor jobbar utanför arbetstiden. Men jag skulle stanna i förskolan om jag fick mer tid att förbereda och jag är lösningsfokuserad, men har svårt att påverka mitt arbete. Det kan vara bra för er att veta.

  • Skapad 2017-02-04 08:32

​Alla elever ska ges samma chanser att lyckas i skolan

Hur skicklig och engagerad lärarkår vi än har, så kommer inte klyftorna i den svenska skolan att minska förrän vi lärare har fått rätt förutsättningar från politiskt håll. Därför presenterades idag en facköverskridande Likvärdighetsagenda.

Alla elever ska ges samma chanser att lyckas i skolan. Det tror jag att de allra flesta, inte bara vi lärare, skriver under på. Faktorer som socioekonomisk bakgrund eller boendeort ska aldrig vara avgörande för en elevs skolresultat. Jag bär en stark grundläggande övertygelse om alla barns förmåga att tillgodogöra sig kunskap. Jag vet också att vi har en driven och skicklig lärarkår i vårt land, som varje dag arbetar för att ge sina elever bästa möjliga förutsättningar för lärande. Ändå ökar klyftorna i det svenska skolsystemet.

Därför måste vi höja ambitionerna för svensk utbildningspolitik. För hur skicklig och engagerad lärarkår vi än har, så kommer inte klyftorna i den svenska skolan att minska förrän vi lärare har fått rätt förutsättningar från politiskt håll. Därför presenterade jag idag, tillsammans med Therese Guovelin från LO och Åsa Fahlén från Lärarnas Riksförbund, Likvärdighetsagendan som innehåller 25 förslag för en mer likvärdig skola.

Jag är stolt över att vi skapat denna unika överenskommelse i vilken vi formulerat 25 konkreta förslag inom tre områden för en skola som geralla elever samma chans att nå sin fulla potential.

Det första området handlar om skolvalsystemet.

Dagens system behöver justeras. Så som urvalssystemet för såväl kommunala skolor som friskolor idag är utformat, bidrar det till att elever med olika bakgrund allt mer sällan möter varandra. Dagens system har fått konsekvensen att när du är född, var du är född och av vilka föräldrar du är född av, har betydelse för var du går i skolan. Det får aldrig vara föräldrarnas bakgrund som avgör hur bra du som elev klarar dig i skolan. Alla elever måste få samma chans.

Vi föreslår därför att en ny portalparagraf införs i skollagen med krav på blandade elevgrupper, som ska gälla oavsett huvudman. Exempelvis bör kommunala skolors upptagningsområden ritas om och såväl närhetsprincipen som kötidssystemet som urvalsbaser bör breddas så att fler faktorer spelar in.

Rapportens andra område berör skolans finansiering och styrning.

Idag kommer varje elev med en fast klumpsumma pengar, utan att det tas hänsyn till hur mycket resurser barnet i fråga kommer att behöva för att lyckas i sin skolgång. Det är ett allt för stelbent system. Vi behöver ett nytt resursfördelningssystem som istället bygger på de faktiska kostnaderna. En likvärdig resursfördelning handlar inte om ”lika mycket till alla”. Det handlar om att alla skolor och kommuner ska få lika goda förutsättningar för att bedriva braundervisning, oavsett vilka grundförutsättningar just deras elever har.

Det sista - men nog så viktiga - området gäller insatser till skolor med särskilda utmaningar.

Skolor i områden med låg utbildningsnivå, med socioekonomiska problem, eller skolor som tar emot många nyanlända elever har ofta större utmaningar än många andra skolor. Dessa skolor bör ges extra stöd. Samtidigt måste alla skolor och alla kommuner dela på ansvaret och förmånen att ta emot nyanlända elever. Alla lärare bör dessutom få kunskap om hur vi tar emot dessa elever på bästa sätt.

I skollagen slås det fast att svensk skola ska erbjuda en likvärdig utbildning med hög kvalitet för alla elever.

Vi som är lärare eller skolledare kan bidra till att öka likvärdigheten utifrån våra uppdrag och mandat. Men för att kunna göra det krävs det att man från politiken ger oss goda förutsättningar att göra det. Jag är stolt över att Lärarförbundet, LO och Lärarnas Riksförbund tillsammans arbetat fram dessa förslag för svensk skola. I debatten under dagen har några kritiker försökt få debatten att handla om något spelteoretiskt tänk kring vem som styr agendan eller vilken organisation som sitter i knät på vem. Det är att förminska en extremt angelägen och viktig fråga - det är ingen betjänt av. Allra minst Sveriges elever.

Vi måste våga lyfta blicken och titta på hur vi når bästa resultat för alla människors lika möjligheter. Tillsammans. Vi måste våga hitta nya samarbeten och nya lösningar. Nu hoppas jag att också Sveriges politiker börjar samarbeta. Skolan behöver långsiktiga, blocköverskridande överenskommelser. Likvärdiga förutsättningar för våra barn borde vara en prioritet för alla partier. Jag kommer i alla fall aldrig nöja mig förrän alla elever ges samma chans att klara skolan!

Att vara lärare är att vara ledare

Ett ledarskap för skolan måste bygga på långsiktiga beslut och spelregler som håller över tid, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Ett ledarskap för skolan måste bygga på långsiktiga beslut och spelregler som håller över tid, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Lärare tar ansvar varje dag. Nu är det även dags för politikerna att visa ledartakter och skapa hållbara överenskommelser om skolan.

I förra veckan kom förslag från stats­ministern och utbildningsministern om ett ”ordningslyft” i skolan. Enligt förslaget ska mer fokus på ledarskap hos lärarna skapa studiero i klassrummen.

Jag säger att problemet är inte de lärare vi har. Problemet är de lärare vi inte har.

Att vara lärare är att vara ledare. Varje dag. Vi lär ut, bygger relationer, motiverar och gläds tillsammans över framstegen hos eleverna. Vi stöttar den elev som har det tuffare, och vi utmanar den elev som redan i första klass behärskar multiplikation och division att förflytta sina egna gränser. Vi undervisar, lyssnar och inspirerar.

Att ta ledaransvar

Som alla framgångsrika ledare arbetar vi hela tiden utifrån en tydlig värdegrund. Vi arbetar med professionell förändringsledning när vi implementerar nya läroplaner och betygssystem.

En sann ledare duckar inte för att leda även i svåra stunder. Vi kliver in för att stoppa mobbning och vi avgör när det behövs utökad föräldrasamverkan eller när gränser för osund föräldrapåverkan måste sättas.

Att vara lärare är att ta ledaransvar. Och vi gör det med stolthet och glädje. Men förutsättningarna att leda i klassrummet, på förskolan eller som rektor är inte alltid de bästa. Vi har en akut lärarbrist i Sverige där hälften av lärarna i slutet av förra terminen vittnade om att det inte gick att tillsätta vakanta tjänster. Skolan har under de senaste tio åren varit ett politiskt slagfält med många tvära kast och stora förändringar som ska genomföras under kort tid. Det har slitit hårt. Vi är stolta över våra jobb. Men många är också trötta efter åratal av orimligt hård arbetsbelastning, för få kollegor och arbetsuppgifter som inte stödjer elevernas lärande.

Att vara tydlig

Att ta ett ledaransvar är att vara tydlig med vad som krävs för att varje elev ska få det stöd eller utmaning som hen behöver och att identifiera vad vi själva behöver för att få vara de bra lärare och ledare vi vill vara. Men att ta ansvar handlar också om att visa på när förutsättningarna inte stämmer överens med de resultat vi ska leverera. Det kan handla om särskilt stöd, organisation, kompetensutveckling, kollegialt samarbete, avlastning eller behov av resursförstärkning.

Att ta ett ledaransvar innebär självklart även att vara tydlig med när vi inte har svaren, när vi behöver annan kunskap, erfarenhetsutbyte eller forskning. Vi har ett ansvar som lärare, ledare och fackförbund att se till att förutsättningarna i skolan blir bättre och att bidra till att politiska beslut grundar sig i vetenskap och vad vi inom professionen efterfrågar.

Nu är det dags att Sveriges politiker

Jag har under hela hösten varit tydlig med min önskan om att skolan ska sluta vara en arena för snabba politiska förslag, mest avsedda att vinna val. Ett ledarskap för skolan måste bygga på långsiktiga beslut och spelregler som håller över tid. Vi som lärare och rektorer är ledare.

Nu är det dags att Sveriges politiker visar att de är sin ledaruppgift mogen genom att skapa blocköverskridande överenskommelser för skolan. Det enda ordningslyft vi efterfrågar är det inom politiken

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 1/17

​Du är en del av vändningen för skolan

I Johanna Jaara Åstrands krönika, som publicerades i första numret av Lärarfackligt 2017 skriver hon om Timms, PISA och lärarnas roll i vändningen av skolresultaten. En vändning som sker trots att förutsättningarna för kåren är långt ifrån de bästa.

Det ljusnar ute, och det ljusnar för skolan. Strax före jul vände trenden i både Pisa och Timss, två uppmärksammade internationella kunskapsmätningar. För första gången på länge ökade kunskapsresultaten.

Bakom det här lyftet ligger Sveriges samlade lärarkår. Allt som händer i förskolan, fritidshemmet och under alla grundskole-åren har betydelse för elevens resultat i nionde klass. Vi är alla en del av vändningen för skolan!

Mätningar som Pisa och Timss visar inte allt. Men det är en bekräftelse att det som många av oss haft på känn också har visat sig stämma i det som mäts i de internationella kunskapsmätningarna. Det sker massor av fantastiskt lärararbete runt om i landet varje dag. Svensk skola är under ständig utveckling.

Allt detta händer trots att förutsättningarna är långt ifrån de bästa. Vissa kurvor borde inte peka uppåt, men tyvärr gör de det: lärarbristen och sjuktalen. Kollegor saknas, tid och resurser likaså. De politiska åtgärderna är ofta andra än de som lärarna efterlyser.

Vad skulle vi inte kunna åstadkomma med bättre förutsättningar? Om politiker fokuserade på åtgärder som ger fler kollegor och arbetsro, samt inte nöjer sig med annat än att lärare och skolledare har de allra bästa förutsättningarna?

Jag hoppas att det här blir startskottet för en annan skoldebatt. En debatt som hämtar kraft i det som fungerar, med politiker som vill vara en del av vändningen för skolan och kommer överens. Som lyssnar in och levererar de förutsättningar som lärarna efterfrågar: Garanterar stöd till de elever som behöver det, höjer löner och förbättrar arbetsvillkoren så att vi kan få fler kollegor och friska lärare.

Då kan det här bli en början på en fortsatt kunskapsresa för Sverige.