Lärarförbundet

Musik- och kulturskolan är ett fundament i svenskt kulturliv

Musik- och kulturskolan har länge haft en central roll i såväl utbildningsväsendet som i kulturväsendet i Sverige. Idag släpps Lärarförbundets Musik- och kulturskolerapport, där man undersökt lärarnas syn på sitt arbete och på verksamheten.

Musik- och kulturskolan är unik i sitt slag! Sedan den etablerades på 1940-talet har många av oss dansat, spelat teater, musicerat, målat, eller på annat sätt utforskat de konstnärliga uttrycksformerna inom verksamheten. Idag utgör musik- och kulturskolan ett viktigt fundament i Sveriges rika kulturliv. Det ska vi vara stolta över!

Högt uppskattad verksamhet

Inte minst kompletterar och fördjupar musik- och kulturskolan de estetiska ämnena i grund- och gymnasieskolan. Den fyller också en viktig funktion för likvärdighet och integration och fungerar som konstnärlig grundutbildning för många kreativa yrken på ett sätt som de flesta andra länder saknar. Vi vet att musik- och kulturskolan är uppskattad av både de barn som deltar i verksamheten och av deras föräldrar. Det är en plats där man lär sig nya saker och utvecklas inom sina egna intresseområden.

Vi vet också att de lärare som arbetar inom musik- och kulturskolan över lag trivs bra på jobbet och är stolta över sitt arbete. Den stoltheten ska vi värna. För att göra det, måste vi hela tiden se hur vi kan utveckla musik- och kulturskolan, så att den fortsätter att hålla en hög kvalitet och att vara en viktig verksamhet för många barn i vårt land.

Vi vill nå fler elever och fler lärare

Musik- och kulturskolan måste främja ett jämlikt och inkluderande deltagande. Jämfört med många andra länder ligger vi i framkant, men vi kan inte nöja oss med det! Alla barn ska få möjligheten att utforska och fördjupa sina konstnärliga färdigheter. Det är också en fråga som tydligt engagerar lärarna. Oavsett vart du bor, ska du som barn eller ungdom ha tillgång till musik- och kulturskolans verksamhet. Lika självklart måste det också vara med en avgiftsfri musik- och kulturskola i alla kommuner, så att inga barn eller ungdomar stängs ute från verksamheten. De konstnärliga uttrycken ska vara tillgängliga för alla unga!

Vi måste också se hur vi kan göra musik- och kulturskolan ännu mer attraktiv som arbetsplats. Genom att inkludera musik- och kulturskolelärarna i de satsningar som gjorts i andra delar av skolväsendet, så som höjda löner och fler karriärvägar, skulle yrket uppvärderas. Ett uppvärderat yrke är också ett mer attraktivt yrke. Om dessutom möjligheterna till heltidstjänst och smartare schemaläggning förbättrades, då skulle attraktiviteten öka ytterligare. På så sätt skulle vi få fler att se musik- och kulturskolan som en tänkbar arbetsgivare!

Musik- och kulturskolan är en unik institution. Verksamheten har en central roll i såväl utbildningsväsendet som kulturväsendet. Under åren har många barn fått utforska sina konstnärliga färdigheter inom ramen för musik- och kulturskolans verksamhet. Låt oss nu tillsammans arbeta för att göra denna viktiga verksamhet ännu bättre!

Hela Musik- och kulturskolerapporten kan du läsa här.

Lärarbristen är inte något olösligt mysterium

Lärarbristen i svensk skola blir allt mer akut. Samtidigt finns det 38 391 utbildade lärare som arbetar med något annat. Dessa lärare är en outnyttjad resurs, som både politiker och huvudmän har allt att vinna på att locka tillbaka. Därför släppte vi idag Frånvarorapporten!

Att det råder en akut lärarbrist i svensk skola är ingen nyhet. Det är inte heller någon nyhet att bristen på lärare bara blir värre för varje termin som går. Redan 2019 kommer det saknas cirka 60'000 lärare, enligt Utbildningsdepartementets beräkningar. Värst är det i förskolorna, men det akuta behovet av lärare är ett faktum i alla årskurser.

Lärarbristen går ut över undervisningen

Redan idag går bristen på lärare ut över såväl personal som elever. Novus har på uppdrag av Lärarförbundet frågat lärare hur de påverkas av detta. Av de som anser sig påverkas av lärarbristen anger 7 av 10 att de inte får vikarier när de behöver det. 4 av 10 uppger att de har obehöriga kollegor och var tredje lärare arbetar på en skola där det finns vakanta tjänster. Att detta inte skulle påverka elevernas lärande, eller lärarnas arbetssituation, är det nog ingen som tror.

Vissa huvudmän har de senaste åren försökt lindra krisen genom att anställa lärare som gått i pension. Somliga arbetsgivare har försökt locka över lärare från andra kommuner eller huvudmän. Det har förvisso gjort att lärarkompetensen har stannat kvar i skolans värld, men är inte en metod som bidrar till att minska den generella lärarbristen. Problemet flyttas bara från en skola till en annan.

6 av 10 kan tänka sig att återvända till läraryrket

Därför släppte Lärarförbundet idag Frånvarorapporten, en rapport med statistik över rekryteringspotentialen på kommun- och länsnivå i stora delar av Sverige. Mycket måste göras för att lösa lärarbristen och en viktig pusselbit är att återrekrytera de lärare som lämnat yrket i förtid. Vi vet att 60 % av de nästan 40 '000 lärare som har lämnat yrket, kan tänka sig att komma tillbaka. Men vi vet också att om de ska göra det krävs högre lön, bättre arbetsmiljö och mer inflytande över yrket och yrkesvardagen.

Och jag är inte förvånad över resultatet i undersökningen. Det går helt i linje med alla de lärarberättelser jag får höra när jag reser runt i mitt jobb.

Med vår rapport får inte bara politikerna kännedom om sin återrekryteringspotential, de får dessutom hjälp med åtgärdslistan. Och det centrala är att samma åtgärder som kommer få lärare att återvända, också kommer göra att fler lärare väljer att stanna och att fler väljer att utbilda sig till lärare.

Så för politiker, tillika lärararbetsgivare, så är nu redan mer än halva jobbet gjort.

Pilotprojekt för återrekrytering

En enskild insats kommer inte att räcka för att säkra lärarförsörjningen. Förra veckan sa Gustav Fridolin att det inte finns något förråd av behöriga lärare att plocka av. Och det är visserligen sant att det inte står 60’000 lärare och bara väntar på att anställas. Däremot finns närmare 40’000 lärare ute på arbetsmarknaden som arbetar med något annat än att vara lärare. Majoriteten av dessa skulle med glädje komma tillbaka om förutsättningarna var de rätta.

Vid dagens presskonferens där vi presenterade Frånvarorapporten, deltog även Uppsala kommun. De har bestämt sig för att tillsammans med lärarorganisationerna upprätta en handlingsplan med en rad åtgärder för att själva bli en attraktiv lärararbetsgivare och därmed också bidra till läraryrkets nödvändiga uppvärdering.

Lärarbristen kommer inte lösas av sig själv, men den är inte heller något olösligt mysterium. Vi har identifierat de lösningar som behövs. Med högre lön, rimliga arbetsvillkor och mer inflytande över yrkesutövandet går trenden att vända, så att fler vill bli och fortsätta vara lärare. Därför är det oerhört viktigt att fler huvudmän gör som Uppsala. Att de upprättar en plan tillsammans med lärarorganisationerna och att de samtidigt är beredda att göra nödvändiga politiska prioriteringar. Bara så vänder vi lärarfrånvaro till lärarnärvaro. Bara så kommer vi kunna ge alla elever samma möjlighet att utbildas av behöriga lärare.

Hela Frånvarorapporten kan du läsa här.

Ta hjälp av oss verkliga experter för att utforma politiken

Partierna kämpar om rollen som det ledande skolpartiet. Ändå får sällan lärarnas och skolledarnas åsikter plats när ny skolpolitik utformas. Vill man bli det bästa skolpartiet, då måste man ta hjälp av skolans experter! Lyssna därför till lärarna och skolledarna när ni utformar politiken!

Det har nu gått nästan ett och ett halvt år sedan Anna Kinberg Batra introducerade det hon kallade för Skolinitiativet, ett initiativ som skulle göra Moderaterna till Sveriges ledande skolparti. I helgen sker Moderaternas Sverigemöte. Då samlas moderata kommun- och landstingspolitiker från hela landet för att diskutera politik. Men frågan kvarstår - vad kommer de att säga om skolan? Jag vill uppmana Moderaterna att lyssna på oss lärare och skolledare. Vi har lösningarna för framtidens skola!

Liksom många av riksdagspartierna sätter Moderaterna skolan högt på dagordningen. De vet att skolfrågan är viktig både för att Sverige ska fortsätta vara en ledande kunskapsnation och för att vinna val. Med Skolinitiativet lovade Anna Kinberg Batra att hon skulle ta in experthjälp för att möta skolans utmaningar. Det välkomnar vi lärare. Skolpolitik blir allt för ofta baserat på tyckande från självutnämnda experter istället för att ta sin grund i forskning och lärarnas vardag.

Just nu finns ett utmärkt tillfälle att grunda skolpolitiska ställningstaganden på ett gediget och verklighetsnära underlag. Alla Lärarförbundets 235 000 medlemmar har under våren bjudits in att delta i medlemsdialogen Rätt kurs. Tillsammans med skolans och förskolans främsta experter - lärarna och skolledarna - tar vi reda på vad som behöver förändras och hur förändringarna kan ske på bästa sätt.

Dialogen pågår hela våren, men redan nu kan vi dra flera slutsatser. Det är tydligt att det professionen framförallt efterfrågar är tid. Tid att följa upp, planera och utveckla undervisningen. Tid att samarbeta och utbyta kunskaper med kollegor. Tid att ge varje elev stöd och utmaningar efter hans eller hennes behov.

Politiker kan lika lite som vi lärare trolla fram mer tid i skola och förskola. Men som våra viktigaste förutsättningsgivare kan de ge oss rimliga förutsättningar att lägga den tid vi faktiskt har, på det mest centrala i vårt läraruppdrag. Vi lärare och skolledare lägger allt mer tid på administration, dokumentation och andra kringuppgifter som tar tid från eleverna. Samtidigt råder en akut och ökande lärarbrist. Vi vet att läraren är den enskilt viktigaste faktorn för hur väl eleverna klarar skolan. Den viktigaste skolpolitiska insatsen blir därför att höja läraryrkets attraktivitet, så att fler vill bli lärare. För att nå dit krävs högre löner, minskad arbetsbelastning och mer makt över yrket. Och de lärare som finns, måste ägna sig åt att planera, genomföra och följa upp undervisningen.

I helgen sker Moderaternas Sverigemöte. Under våren kommer också andra partier att samlas för rikstäckande konferenser och möten. Nu finns chansen att bli det parti som går först för hållbara och långsiktiga förutsättningar i skolan. Det parti som utformar politiken utefter lärarnas och skolledarnas expertis. Det parti som gör det, har mycket att vinna. För gör man det, kommer resultaten synas i både höjda kunskapsresultat och fler lärare i skolan.

Vi tar ut kursen mot framtiden

Vi behöver värderas högre för det jobb vi gör och få avlastning så att vi lärare får vara lärare och inte vaktmästare, IT-tekniker, administratörer och kuratorer. Anställ fler yrkesgrupper som administrativa lärarassistenter och socialpedagoger och bygg ut elevhälsan, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Vi behöver värderas högre för det jobb vi gör och få avlastning så att vi lärare får vara lärare och inte vaktmästare, IT-tekniker, administratörer och kuratorer. Anställ fler yrkesgrupper som administrativa lärarassistenter och socialpedagoger och bygg ut elevhälsan, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Genom den stora dialog som just nu pågår ska Lärarförbundet slå fast hur medlemmarna vill att skolan ska se ut om tio år.

Jag blev lärare för att jag vill undervisa och jag vill ha tid att få göra det bra. Så säger en av alla lärare jag träffat på mina skolbesök ute i landet. Man tycker att det borde vara en självklarhet. Att vi lärare får undervisa. Och att vi får tid att göra det bra.

En strid ström av förslag

Under lång tid har politiker, nationalekonomer och andra självutnämnda experter haft en dragkamp om vem som har flest och bäst idéer om hur skolan ska bli bättre. Vi har fått se en strid ström av förslag på allt ifrån fler nationella prov, tidigare (och ännu tidigare) betyg, fler undervisningstimmar inom matematik och idrott, obligatoriska diagnostiska prov och indragna sommarlov för 15-åringar som inte nått målen. Och så förstås alla detaljkrav på hur ordning och reda ska stärkas i klassrummen och hur medelklassföräldrarna ska hållas stången.

Men är det detta som skolan behöver? Blir vi verkligen hjälpta av ytterligare detaljregleringar av hur vi ska sköta vårt läraruppdrag?

Nu är det politikernas tur att lyssna

Jag säger nej! Nu är det vi inom professionen som ska prata och politikernas tur att lyssna. Därför genomför Lärarförbundet just nu medlemsdialogen som ska ta ut rätt kurs för skolan och professionen.

Nu ska vi – du, jag och våra kolleger — slå fast hur vi verkliga proffs vill att skolan ska se ut om tio år. Tillsammans skapar vi framtidens skola.

Jag har haft förmånen att få leda ett flertal dialogmöten med några av er lärare och skolledare runt om i Sverige. Bilden som målas upp är tydlig: Att vara lärare är att ha ett arbete som präglas av mycket glädje, utveckling, samarbete, kreativitet och lärande. ”Glädjen hos eleverna att vilja lära sig engagerar mig mest i mitt lärarjobb”, beskriver en grundskollärare. ”Barnens nyfikenhet och att utmanas av mina kolleger”, säger en förskollärare.

Vi behöver mer tid

Men ni är också tydliga med vad som behöver förbättras. Det vi vill ha mer av för att kunna kvalitetssäkra undervisningen med fokus på varje elevs lärande och utveckling är TID. Vi behöver tid för att planera, förbereda och utvärdera våra lektioner. Vi behöver tid till kollegialt samarbete, för att också kunna spela roll för varandra och utvecklas genom varandra. Vi behöver tid för att kunna se varje barn och elev och möjlighet att ge särskilt stöd eller extra utmaningar till dem som behöver det.

Vi behöver vara fler lärare

Därför behöver vi bli fler utbildade och behöriga lärare. Vi behöver värderas högre för det jobb vi gör och få avlastning så att vi lärare får vara lärare och inte vaktmästare, IT-tekniker, administratörer och kuratorer. Anställ fler yrkesgrupper som administrativa lärarassistenter och socialpedagoger och bygg ut elevhälsan.

Vi lärare och skolledare behöver inte fler och mer detaljerade direktiv om hur vi ska utföra vårt arbete. Vi är en profession med unika kunskaper och förmågor att undervisa, leda och utveckla barn, elever och studenter från den första dagen de kryper in på förskolan hela vägen genom grundskola och fram till en gymnasie- eller universitetsexamen.

Som lärare både är vi lösningen och har lösningarna. Därför är det vi som måste peka ut ”Rätt kurs för skolan och läraryrket” och politikerna som måste ge förutsättningarna.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 4/17


Att låta pengar gå till spillo löser ingen lärarbrist

I dag presenterade Skolverket siffror över utgången av den så kallade Lågstadiesatsningen. Satsningen på att få in fler lärare i skolan är helt nödvändig samtidigt visar siffrorna från Skolverket också på hur akut och påtaglig lärarbristen i Sverige är idag.

Att kommuner och fristående skolor nu lyckats rekrytera cirka 1300 lärare och ett antal hundra förskollärare och specialpedagoger ger en viss lättnad på trycket hos den befintliga lärarkåren. Samtidigt visar siffrorna från Skolverket också på hur akut och påtaglig lärarbristen i Sverige är idag.

För läsåret 2015/16 beviljades kommuner och fristående skolor nästan två miljarder kronor i bidrag. Ungefär en tiondel av bidraget, drygt 205 miljoner kronor ska betalas tillbaka eftersom de inte lyckats rekrytera personal.

205 miljoner kronor som inte kan användas för att de inte finns lärare att anställa. Det är lärarbristens Sverige. 95 procent av kommunerna uppger att de har svårt att rekrytera personal. 95 procent har fått pengar men kan inte anställa för lärarna helt enkelt inte finns där.

Det går såklart inte att anställa lärare som inte finns. Därför är det bra att det möjliggjorts att anställa andra yrkeskategorier i syfte att avlasta lärarna och frigöra värdefull lärartid. Och desto viktigare är det att alla parter på alla nivåer gör allt och lite till för att få fler att utbilda sig till lärare och se till att de lärare man har vill stanna kvar och utvecklas i yrket. Därför måste lokala kompetensförsörjningsplaner komma på plats, där parterna gemensamt lägger upp rekryteringsstrategier, långsiktiga lönepolitiska prioriteringar, utbildningsinsatser och åtgärder för att avlasta befintliga lärare från arbetsuppgifter som inte har med kärnuppdraget att göra.

Kommunerna måste fråga sig hur man kan behålla och locka tillbaka lärare till yrket genom att bli attraktiva lärararbetsgivare. SCB presenterade nyligen siffror som visar att 6 av 10 av de 40 000 lärare som valt att lämna yrket kan tänka sig att komma tillbaka. Förutsatt att de får högre lön, rimligare arbetsbelastning och mer makt över sitt jobb.

Att 95 % av tillfrågade kommuner har svårt att rekrytera visar också att det måste finnas en tydligare strategi för hur de arbetar med en rekryterande lönesättning och rimliga arbetsvillkor för de lärare kommunen faktiskt har. Här krävs det att kommunen gemensamt med professionen skapar sin åtgärdslista.

Arbetsgivare måste helt enkelt erbjuda de villkor som lärarna efterfrågar. För en sak är säker: lärarbristen kommer inte försvinna av sig själv och att låta pengar gå till spillo löser ingen lärarbrist. Men ett planlöst agerande gör det inte heller.

​​​Allt engagemang för ensamkommande barn behövs

De senaste åren har miljontals barn tvingats på flykt. Vissa har kommit till Sverige och börjat svensk skola. Jag imponeras över det engagemang jag ser hos lärarkåren och är stolt över att tillhöra en yrkesgrupp som står upp för barn i de allra svåraste av situationer.

Liksom många, många lärare med mig har jag under de senaste åren känt förtvivlan över alla de miljoner människor som har tvingats på flykt från sina hemländer. Varje människa som måste fly är en tragedi. Allra värst är det förstås för de barn och unga som rycks upp från sina rötter, antingen tillsammans med sin familj eller helt ensamma på sin flykt. Jag har också träffat många rektorer, lärare och elever som berättar om läget i svensk skola och hur mottagandet av nya elever har fungerat eller inte fungerat. Många är de lärare som gjort ett enastående arbete och lagt ned både sin arbetstid och fritid för att ge unga nyanlända en god chans till en ny start i Sverige.


Jag är otroligt stolt över att tillhöra en yrkesgrupp som inte tvekar att stå upp för de allra svagaste i de allra svåraste av situationer. Men det finns mycket som måste bli bättre! Det är inte hållbart vare sig för elever eller lärare när asylbeslut dröjer och unga hamnar i limbo. Lärarna tillhör den yrkesgrupp som fått bära en orimligt stor börda när uppbackningen av samhället brustit och konsekvenserna lagts i individers och lärarprofessionens knä. Jag skrev ett öppet brev till Sveriges regering om det i oktober.

Att vara lärare är inte att ha vilket jobb som helst. Det är att vara en del av något mycket större och ett samhällsuppdrag som innebär att ansvara för kommande generationers grundläggande utbildning och sociala utveckling till demokratiska samhällsmedborgare. Sedan brevet i oktober har situationen ute på landets skolor förvärrats och vittnesmålen om ungdomar som i desperation väljer att avsluta sitt liv blivit fler.

Jag väntar fortfarande på svar från regeringen.

Jag, tillsammans med Eva Nordmark på TCO och Veronica Magnusson på Vision, uppvaktade Morgan Johansson både med artiklar och besök för att förändra asyllagen.

På plats hos Morgan Johansson för att lyfta lärarperspektivet på migrationspolitik

Jag är medveten om att detta är en fråga som är mycket komplicerad och att regeringens förslag på förlängt uppehållstillstånd har sina luckor. Jag arbetar därför brett i min roll som ordförande för att få till stånd politisk vilja och beslut som svarar upp mot de behov och lösningar som professionen efterfrågar i syfte att få göra ett riktigt bra jobb som lärare och ledare.


Jag kommer fortsätta kämpa för att ge unga nyanlända de bästa chanser i skolan och att ge lärare rätt förutsättningar för att undervisa och göra skillnad för dem och alla deras klasskamrater. Jag både gläds och imponeras över det initiativ, engagemang och driv som finns i lärarkåren för alla dessa barn och ungdomar. Jag tänker visa att vi står upp för er, de mänskliga rättigheterna och elevernas rätt till utbildning. Vi fortsätter att driva på, både genom fackligt engagemang i Lärarförbundet och genom andra organisationer och upprop.


Tillsammans kan vi få rätt saker att hända och skapa de bästa förutsättningarna för de som behöver oss allra mest.

Lägg kraft på källkritiken

Behovet av källkritik har förmodligen aldrig varit större än i dag, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Behovet av källkritik har förmodligen aldrig varit större än i dag, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Lärare måste få tid att utveckla sin digitala kompetens för att kunna lära elever känna igen alternativa fakta och falska nyheter.

Det pågår ett informationskrig. På Youtube, nyhetswebbar och klickbetessajter tävlar redaktörer, individer och organisationer om vår uppmärksamhet.

Vissa intressen är rent kommersiella — annonsförsäljning står i fokus när kvälls­tidningen har rubriken ”Här fångas odjuret på film (starka bilder)”. Vi klickar, underhålls, förfasas och konsumerar reklam.

Makten över vårt sätt att tänka

Andra aktörer vill påverka vårt sätt att tänka och agera. Det kan handla om främlingsfientliga sajter som Breitbart eller Avpixlat som presenterar så kallade alternativa fakta. Här är det inte alltid så noga med sanningen och källorna, men artiklarna ger oss intrycket av seriös journalistik. Just nu har vi också, som bekant, en president i världens mäktigaste nation som varken skyr fake news eller alternativa fakta.

Makten över tanken och historieskrivningen kallas på modernt kommunikationsspråk för storytelling. Den som berättar den bästa, mest attraktiva och trovärdiga historien vinner vårt sätt att tänka. Men det är egentligen inget nytt. Världens kanske äldsta PR-kampanj finns att beskåda i Bayeux i norra Frankrike. Den så kallade Bayeux-tapeten skildrar normandernas erövring av England år 1066. Den är ett försvar av Vilhelm Erövrarens anspråk på England och användes under många år för att pränta in budskapet i befolkningen.

Stort behov av kompetensutveckling inom källkritik

Men det har onekligen hänt saker sedan medeltiden. I dag fullkomligt översköljs vi av både information och desinformation samtidigt som vi har levt flera generationer med fri press som följer pressetiska normer och riktlinjer. Våra hjärnor tolkar gärna en nyhetstext eller videoklipp som ett verk författat med journalistiska metoder och baserat på trovärdiga källor — bara de yttre attributen följer nyhetsnormen.

Behovet av källkritik har förmodligen aldrig varit större än i dag. Men vilka förutsättningar vi lärare har att utveckla källkritiskt förhållningssätt och lära ut det skiljer sig mycket åt. Enligt Skolverkets IT-uppföljning från 2016 arbetar var fjärde lärare i grund­skolan inte alls med att lära ut källgranskning på internet och fyra av tio lärare säger att de har stort behov av kompetensutveckling inom källkritik.

Nationella IT-strategier

Lärarförbundet har länge krävt en natio­nell strategi för digitaliseringen i skolan. I våras presenterade Skolverket äntligen nationella IT-strategier med målet att till år 2022 säkerställa en likvärdig tillgång och användning av digitala verktyg i svensk förskola och skola.

Det är inte en målsättning som kommer vara självuppfyllande. För att den ska uppnås måste Sveriges kommuner och fristående skolor visa stor förändringskraft för att säkra både tillgången till och utvecklingen av digitala verktyg. Möjligheterna måste flyttas in i lärares och elevers vardag. Lärares förutsättningar att delta i kompetensutveckling och få tid att utveckla den egna digitala kompetensen, källkritisk kunskap och nya undervisningsmetoder måste säkras.

Att ge oss lärare rätt verktyg att rusta barn och elever med såväl digital kompetens, digital etik och källkritiskt förhållningssätt är en framtidsfråga och en förutsättning för att värna vårt demokratiska grunduppdrag i ­skolan.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 3/17


En gymnasieutbildning för alla

I det remissyttrande Lärarförbundet nu har lämnat till regeringen, välkomnar vi flera av de förslag som framförs i Gymnasieutredningen. För att förslagen ska falla väl ut i verksamheten är det dock viktigt att det finns en bred politisk enighet och att de genomförs med en ambition om långsiktighet.

Vi har nu lämnat vårt remissyttrande om Gymnasieutredningen. Regeringens särskilda utredare Helén Ängmo föreslår bland annat att flera väsentliga delar i gymnasieskolan som försvann vid den stora gymnasiereformen 2011, återinförs. Vi välkomnar många av Ängmos förslag, men vill betona vikten av att de förändringar som genomförs måste göras med bred politisk enighet och få de resurser och ta den tid som krävs.

En gymnasieexamen är körkortet in på svensk arbetsmarknad. Vi vet att utan en gymnasieexamen ökar risken för arbetslöshet och utanförskap. Därför är det både bra och nödvändigt att regeringen har utrett hur vi ska få fler att både starta och fullfölja gymnasiet. I utredningen framförs flera bra förslag som om de införs, skulle göra gymnasieskolan bättre rustad att ta fler elever ända fram till mål.

Viktigt att alla gymnasieprogram ger högskolebehörighet

Vi välkomnar förslaget om att alla gymnasieprogram - inklusive yrkesprogrammen - ska ge högskolebehörighet. Det är ett viktigt förslag som i praktiken innebär att skolan är med och öppnar dörrar, istället för att stänga dem. Det finns femtonåringar som vet vad de vill arbeta med efter avslutad skolgång. Men de allra flesta femtonåringar vet det inte. Därför är det viktigt med en skola som ger eleverna möjlighet till ett livslångt lärande. Att eleverna har möjlighet att studera vidare eller sadla om senare i livet. Vi kan inte ha en skola som låser in eleverna i återvändsgränder och sorterar bort vägval i onödan. Att ha den grundläggande högskolebehörigheten är centralt för att bli en aktiv samhällsmedborgare. Det måste vara alla ungdomars rätt att få den bildning som möjliggör aktivt deltagande i samhällslivet, kritiskt tänkande och personlig utveckling.

En fråga som vi i Lärarförbundet länge har drivit är vikten av ett estetiskt ämne på alla program. Vi gläds därför särskilt åt att utredningen föreslår att det ska återinföras. Alla elever ska ha rätt att utveckla sin kreativitet och skapande genom olika uttryckssätt.

Ska skolan återigen förändras måste förändringen därför vara väl genomarbetad och konstruerad för att hålla på sikt.

Utredningen föreslår även ett införande av ämnesbetyg i gymnasieskolan. Det är en fråga jag själv, liksom förbundet, inte har tyckt varit helt enkel att tackla. Å ena sidan skulle det bidra till en gymnasieskola där undervisningen blir mindre fragmenterad och där eleverna får tid och fler chanser att prestera. Å andra sidan skulle det kräva ett rejält omtag på en gymnasieskola där reformtakten varit hög under lång tid. Det lärare och elever behöver är stabilitet. Ska skolan återigen förändras måste förändringen därför vara väl genomarbetad och konstruerad för att hålla på sikt.

Dagens kursbetyg skapar stress

Jag vet att många lärarkollegor menar att ämnesbetyg i gymnasieskolan både skulle minska deras arbetsbelastning och innebära pedagogiska fördelar som skulle vara positiva för elevernas lärande. Dagens kursbetyg skapar en stress för både lärare och elever. Eleverna får efter varje avslutad kurs betyg de inte har någon möjlighet att förbättra. Många – både lärare och elever - vittnar om den oerhörda press det ger. Om det är den pressen som leder till att unga hoppar av sin gymnasieutbildning är det förödande.

Det finns därför många fördelar med att införa ämnesbetyg. Men för att det ska landa rätt så måste det göras med eftertanke, noggrannhet och bred politisk enighet. Ämnesbetyg förutsätter en ämnesbaserad istället för kursbaserad gymnasieskola. Det innebär en stor omställning och är inget som kan hastas fram. Då är risken stor att gymnasielärarnas arbetsbelastning istället ökar. Därmed vilar ansvaret tungt på gymnasieminister Anna Ekström att göra kloka avvägningar och hitta breda överenskommelser.

Sammantaget innehåller Gymnasieutredningen flera bra förslag som om de genomförs kommer spela stor roll för elever och lärare, men det gäller också att komma ihåg att grunden för våra gymnasieelever läggs långt tidigare. Att rätt stöd och stimulans säkras redan i för- och grundskolan är en grundförutsättning för lyckade gymnasieresultat.

Att säkerställa alla ungdomars rätt till en gymnasieexamen är en avgörande framtidsfråga för Sverige. Gymnasieexamen är inträdesbiljetten till samhället. Det är därför oacceptabelt att så många går miste om den. Alla ska få de möjligheter i livet som en avklarad gymnasieexamen ger.

Professionen tar ut Rätt kurs!

Nu är vårens stora medlemsdialog verkligen igång! Igår var jag med på två dialogmöten. Det var möten som gav mig inspiration från det engagemang jag mötte, men också ett driv att förbättra det som så uppenbart efterfrågas av professionen.

För en vecka sedan drog vi i Lärarförbundet igång vår stora medlemsdialog Rätt kurs, där minst 50'000 lärare och skolledare ska få möjlighet att göra sina röster hörda. Under våren ska vi tillsammans ta ut rätt kurs för såväl skolan som för vårt förbund. Redan nu har över 2000 personer deltagit i den digitala versionen av medlemsdialogen, en version som tar cirka tre minuter att genomföra. De längre och mer fördjupande versionerna av medlemsdialogen – 30 respektive 90 minuters dialog på arbetsplatserna och i avdelningarna – har också de börjat komma igång. Jag är så spänd på att få se vilken kurs vi gemensamt tar ut!

Igår deltog jag på mina första medlemsdialoger. I samband med att jag besökte lokalavdelningen i Uddevalla, träffade jag lärare, skolledare och elever på Herrestadsskolan och lärare på SFI på Uddevalla vuxenutbildning. Jag måste säga att jag lämnar dessa samtal med väldigt blandade känslor. Det råder ingen tvekan om det stora engagemang, den kompetens och den vilja som lärarna har och gärna delar med sig av. Engagemanget bland kåren och de kloka medskick jag fick med mig, stärker mig i hur viktigt det är att vi inom professionen får större inflytande över vad som måste till för att varje lärare ska få rätt förutsättningar att göra ett riktigt bra jobb. Det är ett enormt resursslöseri när lärarkompetensen inte får komma till sin rätt och när lärare inte får tid att spela roll för sina elever eller för varandra i utvecklingen av undervisningen och lärarskapet.

På väg till medlemsdialog Uddevalla

Förväntansfulla på väg till den första medlemsdialogen.

Johanna medlemsdialog Uddevalla

Medlemsdialog på gång! På Herrestadsskolan lyftes många intressanta tankar och idéer.

Jag besökte tre olika verksamheter; en förskola, en grundskola och vuxenutbildningen. Trots att jag vet att hela professionen står inför liknande utmaningar, så blev det ändå så tydligt hur samstämmiga lärarna och skolledarna från de olika verksamheterna var när det gäller skolans utmaningar och hur vi bör ta oss an dem. Lärare och skolledare i alla typer av verksamheter behöver mer tid tillsammans, för kollegialt lärande, för utveckling och uppföljning. Kollegor måste få chans att komplettera, stötta och utmana varandra. Det är så vi får möjlighet att vara de lärare och skolledare vi kan och vill vara för våra elever.

Korridorssnack med lärare och elever2Korridorssnack med lärare och skolledare.

Under medlemsdialogerna fick jag bland annat höra att "Eleverna och deras utveckling är det som engagerar mig mest", "Jag trivs med mitt jobb, men jag trivs inte med min lön" och "Vi skulle behöva jobba ihop oss mer mellan yrkesgrupperna i skolan". Kloka tankar av kloka lärare. Men samtidigt tankar som år 2017 inte borde behöva vara ett önskat tillstånd utan ett självklart faktum.

Skolbesök Uddevalla

Elever på restaurang- och storköksutbildningen. Här lär sig eleverna yrkeskunskaper samtidigt som de läser svenska. Eleverna bjöd på smoothie och framtidsdrömmar.

Jag vill uppmana också dig att delta i Lärarförbundets medlemsdialog. Vi är idag drygt 230 000 medlemmar, vilket gör oss till en stark röst i skoldebatten. Men om inte du och dina kollegor är med och berättar vad just ni tycker och tänker om er arbetssituation, så tappar vi värdefulla medskick och gemensam kraft.

Johanna Intervjuas av P4 Väst

P4 Väst var också på plats för att rapportera om medlemsdialogen.

Jag vill att professionen ska vara styrande i skoldebatten och i de politiska besluten. Då behöver jag också din hjälp. För utan dig, är det svårt att lyfta hela professionens röst. Just nu pågår det medlemsdialoger i många skolor i hela landet, där vi tar ett viktigt steg tillbaka och lyssnar på dig. Du är alltid välkommen med dina tankar, men nu under våren har du och dina kollegor ett särskilt tydligt forum för dialog. Passa på att delta i en längre dialog på din arbetsplats eller i din avdelning. Eller gå in redan nu och delta i vår digitala dialog. Jag ser fram emot att höra om dina tankar och idéer. Så att vi tillsammans kan få rätt politiska beslut på plats och gemensamt ta ut rätt kurs för läraryrkets och skolans utveckling.

Tillsammans gör vi både skolan och varandra bättre.

Politiker som inte lyssnar på professionen slösar på skolans resurser

De skolpolitiska förslag som läggs måste utgå från lärares och elevers behov. Att forma politiken efter ett politiskt spel eller efter idéer utan grund, är att slösa på skolans resurser. Därför uppmanar jag landets politiker att i politikutvecklingen lyssna på professionen - vi kan svensk skola.

I onsdags presenterade Socialdemokraternas partistyrelse ett antal skolpolitiska förslag inför partiets kongress i april. Förslagen handlar bland annat om förlängd skolplikt och obligatorisk lovskola för de elever som inte lyckats nå de uppsatta målen under terminerna. Jag välkomnar höjda politiska ambitioner för svensk skola, men ser tyvärr att Socialdemokraterna börjar i helt fel ände.

Förslaget missar nämligen två av de absolut största utmaningarna för svensk skola – den akuta lärarbristen och det faktum att elever i behov av extra stöd inte får hjälp i tid. Redan idag undervisas många klasser av obehöriga och prognosen för kommande år ser än mer dyster ut. Lärare över hela landet skriker dessutom efter rätten att sätta in särskilt stöd för de elever som har svårigheter i skolan. Att dra in sommarlovet för de fjorton- och femtonåringar som inte har fått den hjälp och stöd de behövt redan i låg- och mellanstadiet är att försöka behandla ett symptom medan man ignorerar roten till problemet.

Socialdemokraterna borde istället lyssna till professionen och läsa statistiken. Igår presenterade Arbetsförmedlingen rapporten Var finns jobben 2017?, där man redovisade vilka som är de största bristyrkena i dagens Sverige. Arbetsförmedlingens statistik visar tydligt på den arbetskraftsbrist som finns inom de pedagogiska yrkena. I rapporten placerades varje yrke på ett index mellan 0 och 5. Yrken med ett värde på 4.01-5.00 har en påtaglig arbetskraftsbrist. Inom de pedagogiska yrkena placerades såväl förskollärare (4.9), som speciallärare och specialpedagoger (4.8), grundskollärare (4.8), lärare i yrkesämnen (4.6), gymnasielärare (4.4) och fritidspedagoger (4.3) i detta spann. Det är alarmerande siffror som inte går att blunda för.

För det finns potential. Tidigare i veckan kom SCB med en rapport som visar att sex av tio bland de över 30 000 utbildade lärarna som valt att lämna läraryrket för att arbeta med något annat, kan tänka sig att återvända. De viktigaste faktorerna för att de ska vilja återvända är rimligare arbetsbelastning i förhållande till arbetstid, större möjlighet att styra över arbetssituationen och högre lön. Det är inget märkligt i det. Det samma saker jag får höra om när jag i mitt arbete träffar verksamma lärare. Läraryrket måste värderas högre, både i förhållande till den utbildning man investerat i och till det ansvar man har i sin arbetsroll. Förutsättningarna att planera, anpassa, följa upp och utveckla undervisningen tillsammans med kollegor måste också säkras. Därför vill jag uppmana landets politiker att ta tillvara på det engagemang och den kunskap som finns inom professionen. Vi lärare och skolledare berättar gärna vad skolan behöver. Så sluta leta efter egna politiska lösningar och utspel - lyssna på professionen. Det är så lärartätheten kommer att öka och varje elev få mer tid med sina lärare.

Det är fantastiskt att vara lärare. Att vara lärare är att tro på framtiden. Det är att se och stärka varje elev. Vi brukar säga: Att vara lärare är att vara del av något större - och så är det. Vi vill alla att våra elever ska få de bästa förutsättningarna för att växa och lära sig nya saker. Vi är beredda att arbeta hårt för att varje elev ska uppnå de uppsatta målen. Men det räcker inte att veta vad läraryrket kan vara, det kräver också att politiken möter oss med stora öron och rätt politiska beslut. Varje gång jag träffar Lärarförbundets medlemmar blir det tydligt att det som efterfrågas är fler behöriga kollegor och möjligheten att ge varje elev det stöd och de utmaningar hen behöver. När politiker inte lyssnar på det, blir jag därför djupt bekymrad och orolig för våra elevers skull. För när resurser och energi läggs på fel saker, försvinner samtidigt resurser och energi från det som verkligen behövs.

Mer information om hur Lärarförbundet ser på förslaget finner du här.