Lärarförbundet
Bli medlem

Ban Ki-moon svarar på nordiskt krav för alla barns rätt till utbildning

Inför Världslärardagen 5 oktober i år skrev vi i de nordiska lärarorganisationerna ett brev till de nordiska statsministrarna och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon angående specifika mål om utbildning i FN:s nya utvecklingsmål.

Idag saknar 57 miljoner barn tillgång till grundskola trots att världens regeringar år 2000 lovade att ge alla elever den möjligheten senast nästa år, 2015. Utvecklingen går åt rätt håll men den går för sakta. 

Nu pågår förhandlingar om FN:s nya utvecklingsmål som kommer att omfatta alla världens stater. Lärarförbundet arbetar målmedvetet tillsammans med lärarorganisationer världen över inom Education Internationalför att specifika mål för utbildning ska finnas med bland de nya utvecklingsmålen 2015-2030.

Inför Världslärardagen 5 oktober i år skrev vi i de nordiska lärarorganisationerna ett brev till de nordiska statsministrarna och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon.

Den första som svarat är FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Han uppskattar vårt engagemang och ser dessa frågor som viktiga i de fortsatta förhandlingarna om utvecklingsmålen.

I brevet till statsministrarna och FN föreslår vi att de nordiska länderna arbetar för att utvecklingsmålen förtydligas genom följande krav:


Att den höjda utbildningskvaliteten som förväntas vid 2030 års utgång kräver förbättrad lärarutbildning.

Att om alla barn vid 2030 års utgång skall undervisas av kvalificerade, yrkesutbildade och motiverade lärare med rätt resurser, så räcker det inte med att hänvisa finansieringen till internationellt bistånd.

Målen måste kompletteras med överenskommelser om hur de ska förverkligas och finansieras. Det krävs att varje land tar ansvar för sin utbildning och att utbilda kvalificerade lärare och att de länder som har möjlighet, t ex de nordiska, kan bidra till detta i utvecklingsländer.

De nordiska lärarorganisationerna erbjuder sig även att bidra med det vi kan för att stödja de nordiska regeringarnas engagemang och bidrag i processen kring de nya globala utvecklingsmålen.

Lärarförbundet har under flera år försökt påverka den svenska regeringen att fördela en större del av biståndet till utbildning, i dag är den delen endast 2%.

Nu följer vi med stort intresse den fortsatta processen kring förhandlingarna om FN:s utvecklingsmål och Sveriges roll i denna!


​Hårt motstånd mot lärarfackligt arbete i Kamerun

Som internationell sekreterare på har jag ibland möjlighet att träffa olika lärarorganisationers medlemmar på arbetsplatsen. Det är en givande del av besöket då vi kan diskutera aktuella frågor lärarna möter i yrket och i det fackliga arbetet.

Det kanske låter som en enkel sak att ordna med den här typen av studiebesök. Men i Kamerun är situationen annorlunda. 

Den gången vi hade möjlighet att besöka en skola var ett sällsynt undantag. Det blev möjligt enbart tack vare en rektor som var modig nog att ta emot oss. I ett land med starka antifackliga tendenser är alla som arbetar inom utbildningssektorn - lärare, utbildningspersonal och skolledning - fångade i ett system av rädsla och kontroll som förhindrar fackligt arbete inom skolans lokaler. - Om vi uppmuntrar till dialog med facket på arbetsplatsen kommer vårt arbete bli mycket bättre, tillstod denna rektor, samtidigt som hon medgav att hon tog stora risker. Det var några år sedan när det kan ha funnits några rektorer som fortfarande vågade motsätta sig regimen. 

Hur situationen är i dag är svårt att bedöma då vi hör rapporter om hot och trakasserier om du går med i facket; du kan riskera ditt jobb, din karriär ... Nu när höstterminen drar igång kan du få besked att din tjänst är flyttad till en skola långt från din hemort. 

Lärarförbundet har arbetat med de fackliga organisationerna i Kamerun sedan 2009. Projektet har ett enkelt mål: För att försvara och främja rättigheterna för lärarna i Kamerun syfar projektet till att minska splittringen bland de lärarfackliga organisationerna så att de stärks i dialogen med sin regering. Men om fackföreningarna skulle kunna få tillräckligt styrka för att faktiskt sätta press på regeringen, så blir svaret från en regering som inte är intresserad av den sociala dialogen att splittra och fortsatt försvaga fackföreningarna. 

Den onda cirkeln fortsätter: svaga fackföreningar har svårt att rekrytera nya medlemmar; lärarna ser inte värdet av fackföreningarna eller så känner de inte till sina fackliga rättigheter. Dessutom är risken att vara ansluten hög med tanke på hot och trakasserier. Som en följd är de fackliga organisationerna fortsatt svaga med små möjligheter och resurser att göra skillnad. Eftersom det finns en uppsjö av fackföreningar kan regeringen lätt söndra och härska genom att spela ut facken mot varandra. 

De lärarfackliga organisationerna har gått samman i en gemensam förhandlingsdelegation, men till ingen nytta. Det verkar som ju bättre facken samarbetar desto hårdare blir motståndet. Vi hör nu hur kollegor från Kamerun vädjar om internationell uppmärksamhet och stöd för sin kamp. 

Det fackliga arbetet i Kamerun hänger på en skör tråd. Eller som en kamerunsk kollega uttryckte det: - Vad är det för mening med allt vi har satsat, om fackföreningarna än en gång faller samman som följd av regeringens härjningar? Nästa gång jag möter kollegorna i Kamerun får vi göra en ny bedömning hur allvarlig situationen är. Hur ska vi bäst stödja det lärarfackliga arbetet när vi möter den här typen av antifackligt motstånd? Vi bör vara uppmärksamma på situationen i Kamerun och ge ett erkännande till våra kollegors försök att göra skillnad för lärares rättigheter och rätten till utbildning.

Solidaritet med våra kollegor i Ukraina

Våra lärarfackliga kollegor i Ukraina är ännu utan kontor efter att ha fått sina lokaler utbrända i samband med demonstrationerna i Kiev.

Det är svårt att föreställa sig hur man håller igång sin verksamhet med de oroligheter som präglar Ukraina idag. Hur skulle du tänka om lärarna i din grannkommun plötsligt tillhörde ett annat land, säg att de följde norsk skollag från och med nästa måndag, eller att dina fackliga ombudsmän inte längre svarar i telefon för att kontoret brunnit upp tillsammans med medlemsregister och annat? 

Representanter från Education International (EI) och EIs Europakontor har just återvänt från en rekognoseringstur till Ukraina. En omedelbar åtgärd är att bevilja ett långfristigt nödlån som grundplåt till ett nytt Lärarnas hus. Genom Lärarförbundets återkommande, oöronmärkta stöd till EIs solidaritetsfond är vi med på hörn i den återuppbyggnaden. 

Fokus för oss är sällan materiellt stöd då vi hellre bidrar till att våra systerorganisationer utvecklar sin kapacitet att förhandla för sina medlemmar. Men för kollegorna i lärarfacket STESU är det viktigast just nu att få egna lokaler så att man kan återuppta sin fackliga verksamhet.

Bring back our girls!

Skrivet av Eva Elmstedt Frisk.

Den 14 april fick vi ofattbara nyheter från våra kollegor i Nigeria. Extremistgruppen Boko Haram hade kidnappat 276 skolflickor från en flickskola i Chibok i Borno State i norra Nigeria. Två veckor senare lyckades 53 av flickorna rymma men de resterande är alltjämt fångna och det är osäkert var de befinner sig.

Detta är ett i raden av attentat från Boko Haram. Enligt generalsekreteraren i NUT (Nigerian Union of Teachers) Obong J. Obong har 171 lärare dödats sedan 2009. För några veckor sedan dödades sex lärare i sina hem tillsammans med 20 familjemedlemmar i staden Dikwa även den i Borno State.

För att diskutera den akuta situationen mötte NUT FN:s särkskilda sändebud för utbildning Gordon Brown och Education Internationals generalsekreterare Fred van Leeuwen i torsdags 8 maj i Abuja. EI stödjer NUT i arbetet att skapa förutsättningar för skolorna. ” För att ge eleverna en bra utbildning krävs att de och lärarna har en säker arbetsplats” säger Fred van Leeuwen. Men framhåller han:

Det absolut mest prioriterade just nu är att hitta flickorna! 

Jag talar för världens alla lärare, vi är chockerade över att detta har hänt och det är absolut nödvändigt att regeringen gör allt i sin makt för att hitta dem.

Det känns ofattbart att detta händer våra kollegor i Nigeria. Under ett besök för bara fyra år sedan i grannstaten Adamawa mötte jag ett trettiotal lokala ledare under en utbildning inom Lärarförbundets samarbete med NUT. Kvinnor och män deltog ivrigt i gemensamma diskussioner om ledarskap, något som inte varit möjligt 10 år tidigare, ett resultat av de särskilda satsningar på medlemsutbildning för kvinnor som anordnades inom NUT program mellan åren 2001 och 2007.

Protesterna har kommit från hela världen och många länder erbjuder nu Nigeria stöd och teknisk hjälp i sökandet efter de bortförda flickorna. Bring back our girls!

Eva Elmstedt Frisk
Internationell sekreterare

Läs EI:s artikel
#BringBackOurGirls

Brev från Lärarförbundet till Nigerias president (pdf)

För att kunna kalla sig världens största demokrati behöver man väl satsa på utbildning?

Skrivet av Henrik Herber, Lärarförbundets internationella avdelning.

Det har aldrig varit en enkel sak att argumentera för allas rätt till utbildning i Indien, men 2009 antogs en lag, Right to Education act, som mödosamt håller på att genomföras i landets delstater. De lärarfackliga organisationerna har med olika grad av framgång lutat sig mot lagen för att driva sina krav om resurser till skolan, vettiga lokaler och förutsättningar att bedriva undervisning.

Under mitt senaste besök hos den indiska lärarorganisationen AIPTF får vi höra fler personer uttrycka missmod om framtiden:

- Det ser inte så positivt ut för rätten till utbildning i Indien...

Orsaken är att de pågående valen tycks innebära ett regeringsskifte från Kongresspartiet till hindunationalistiska BJP som leds av den karismatiska ledaren Modi. Modi är idag delstatschef, Chief Minister, för Gujarat där han verkat för att privatisera utbildningssektorn och ersätta dyra pedagoger i statlig tjänst med kontraktsanställda som inte ställer lika höga krav. Kommersialisering av utbildning, där skolan läggs ut på entreprenad, innebär kostnadsbesparingar för delstaten.

Konsekvenserna är att utbildning inte ses som en rättighet utan en handelsvara. Den som betalar bäst får större valmöjligheter medan den som inte har pengar riskerar att inte få någon utbildning alls. Det är en utveckling som också har sin udd riktad mot facklig organisering, då de fackliga organisationerna hittills har haft begränsade möjlighet att ansluta lärare som inte är statligt anställda.

Kollegorna i AIPTF är helt enkelt bekymrade över att Modi vinner valet och genomför sin utbildningspolitik i hela landet – det vore dödsstöten för Right to Education Act. Kongresspartiet har visserligen släpat fötterna efter sig, men har en mer välvillig inställning till kostnadsfri utbildning för landets mindre bemedlade befolkning.

Vill inte den indiska befolkningen ha god utbildning? Idag är förutsättningarna för statliga skolor att ge bra utbildning så låga att få frivilligt vill ha sina barn där. Lärarna får i stor utsträckning skulden för sakernas tillstånd, få medborgare känner till någon lag om rätten till utbildning eller de utfästelser staten gjort och sen svikit.


- Även de som lever i fattigdom vill därför ha sina barn i privatskolor, säger AIPTFs generalsekreterare Eswaran. Innehållet i utbildningen, om barnen verkligen lär sig något, är mindre viktigt än en trygg skolmiljö och en skola med gott renommé som kan öppna dörrar till jobb eller fortsatt utbildning. Eftersom den politiska eliten har sina barn i privatskolor och rätten till utbildning mest är en fråga för de fattiga utan politiskt inflytande, är det inte konstigt att färre än en tiondel av parlamentsledamöterna var på plats när lagen om allas rätt till utbildning antogs.

Till skillnad från situationen i Sverige är utbildning en icke-fråga i det indiska valet. Bland annat genom AIPTFs enträgna lobby-arbete kan partiernas valmanifest innehålla pliktskyldiga formuleringar om utbildningens betydelse.

Så i ena ringhörnan står politiker med barn i elitskolor som inte ser fördelar med offentlig utbildning i allians med utbildningsföretag som vill ta marknadsandelar, i andra ringhörnan lärarfacket som står upp för allas rätt till utbildning. De stora förlorarna är barnen som lever i fattigdom. Deras framtid är Indiens framtid, men nu riskerar de fortsatt utsatthet, avbruten skolgång, barnarbete, samtidigt som klyftorna i samhället växer. Därför ställer vi vårt hopp till den indiska lärarorganisationen AIPTF och dess allierade i kampen för rätten till utbildning av god kvalitet för alla. Det vinner demokratin på. Det vinner alla på.

Ukraina

Tillbaka från sitt ETUCE-uppdrag (ETUCE, regionkommittén för lärarfackliga organisationer i Europa) i Ukraina skriver Kounka Damianova om Maidan-torget:

- Vi såg foton på personer som dött och fackets hus... det hade bränts ut helt.

Det är i fackföreningshuset, Maidan Nezalezhnosti , ett landmärke i hörnet av torget, som centralorganisationen Federation of Trade Unions of Ukraine och den lärarfackliga organisationen Trade Union of Education and Science Employees of Ukraine (STESU) haft sina kontor . Huset blev också samlingslokal för demonstranterna i de protester som började i november 2013.

19 december i fjol slog ”Berkut", den ukrainska kravallpolisen, till mot demonstranterna på Maidantorget. En provisorisk läkarklinik inrättades i fackföreningshuset för att ta emot skadade demonstranter. Under natten som följde sattes huset i brand. Våldsamheterna innebar närmare tusen skadade och ett hundratal döda på båda sidor. När stridigheterna blåstes av 21 december var fackets hus helt förstört. Hundratals anställda i de fackliga organisationerna står utan arbetsplats.

Lärarfacket STESUs ordförande Georgiy Trukhanov skriver till ETUCE:

- All documents, furniture, office equipment and supplies, communication means have been totally lost. The restoration of the building and all equipment requires significant resources and time. Heads of the trade unions and the Federation of Trade Unions of Ukraine are currently looking for temporary offices for their staff. Today the Trade Union of Education and Science Employees of Ukraine is applying all its efforts to restore its activities in full.

Lärarförbundet har tidigare skickat ett solidaritetsbrev med stöd till STESU. Ordförande Trukhanov svarar att de är tacksamma för allt stöd från hela världen.

- Våra medlemmar hedrar dem som dött i konflikten, på båda sidor. Många av dessa var studenter eller lärare.

Situationen i landet är fortfarande spänd och det är oklart när det kommer finns möjlighet att bygga upp fackföreningshuset på nytt.

Du kan läsa uttalande från IFS (ITUC) här: http://www.ituc-csi.org/ituc-statement-on-ukraine?lang=en med länk till en film som visar det förstörda fackföreningshuset.

Hur långt är du beredd att gå för bra kvalitet och bra villkor?

Henrik Herber bloggar från sitt besök i Indien, februari/mars 2014.

Jag hör Eswaran, generalsekreterare för indiska AIPTF (grundskollärarnas lärarfackliga federation) prata om vikten av god utbildning:

– Att utbildning av bra kvalitet är viktig för landets ekonomiska tillväxt, behöver knappast understrykas, säger han och tillägger att det är kvaliteten på lärarna som är det som har mest betydelse. I Indien sker en drastisk minskning av inskrivningar i statliga skolor. Eswaran igen:”the structure is collapsing on account of apathy of the Government”.

Alla är bekymrade över den låga kvaliteten på undervisningen, men det råder delade meningar vad man kan göra åt saken. Föräldrar av alla samhällsklasser vill hellre ha sina barn i privatskolor. AIPTF var för några år sen med och påverkade för att få en lag om rätt till kostnadsfri utbildning. Men lagen genomförs inte fult ut. Det saknas pengar. Den förlorar dessutom betydelse när delstatsregeringarna lägger ut undervisning på entreprenad; privatskolornas andel ökar i takt med krisen i det statliga systemet.

Varför vill ingen gå i Indiens statliga skolor? Jag träffar Devender som arbetat några år som grundskollärare i Delhi. Han berättar att som statsanställd kan han beordras göra andra uppgifter utanför skolan som valövervakning, folkräkning eller annat administrativt arbete. – När vi tvingas göra annat finns det ingen lärare i skolan, berättar han. Dessutom saknas ämneslärare i exempelvis musik och idrott.

De statliga skolorna är nedgångna med dålig utbildningsmiljö och slutkörda underbetalda lärare, som får bristfälligt stöd och dåliga möjligheter till fortbildning. Det är inte undra på att föräldrarna vill ha närvarande lärare, privatskolorna kan i många fall också erbjuda bättre materiell standard.

Så vad är problemet med privatskolor, om det känns tryggare att ha sitt barn där? Det gäller att förklara hur mycket samhället har att tjäna på ökad jämlikhet – privatskolorna ökar klyftorna mellan rika och fattiga. Det gäller att förklara varför kompetenta lärare har betydelse och behöver bra villkor oavsett om de är i privata eller statliga skolor; det är många som menar att det är lärares fel om statliga skolor är usla. Det gäller att förklara skolans uppdrag att ge barn inte bara yrkeskunskaper utan kunskaper för livet. Men hur nå ut med sådana budskap på ett sätt som verkligen får uppmärksamhet och kan bidra till positiv förändring i ett jätteland som Indien, där AIPTF som är en av landets lärarorganisationer har drygt två miljoner medlemmar?

Om man menar allvar, kan man göra som AIPTF som startade tre parallella marscher, så kallade yatras. De tre marscherna har under februari gått genom 23 delstater där 1874 möten arrangerats med föräldrar, allmänhet, opinionsbildare och beslutsfattare. Att kampanjen varit framgångsrik beror bland annat på att: AIPTF har formulerat tydliga krav för vad man vill uppnå, man har sen anpassat dessa krav till situationen i olika delstater och knutit an till de frågor som är angelägna lokalt. Slutligen har man förstått att det inte är slagord som skapar förändring, det är möjligheten för de många medlemmarna att engagera sig konkret.

Till slut sammanstrålade marscherna i Delhi. Och det är där jag nu befinner mig för att se hur kampanjen avslutas efter 15 376 avverkade kilometrar.

Eswaran talar till de tusen lärare som samlats till denna Grande finale:

– Let me assure you that this culmination programme only marks the conclusion of the Yatra – but the efforts and struggle for a better and secure future for our children and nation will continue till we achieve quality education for all.

Ett nordiskt-palestinskt samarbete

Situationen kan vara svår för lärare i Palestina. Lönen är låg (motsvarande 5 000 i månaden) och lärarna förväntar sig mycket av sin fackliga organisation GUPT, som trots dialog med regeringen har svårt att få gehör för sina krav. En förklaring, eller ursäkt, som regeringen tar till är att den palestinska administrationen i stort sett finansieras av utländskt bistånd, från EU, USAID och FN-familjen.

– Vi får höra att EU har bestämt lönen för lärarna och att vi därför inte kan förvänta oss några ökningar, säger Nadim Sami i GUPTs styrelse.

Biståndsberoendet gör också att fördelningen av pengar till utbildning (som ändå uppgår till hyggliga 16-17 % av statsbudgeten) i begränsad mån går till förbättringar i grundskolan, lärares löner och fortbildning utan styrs i stället till infrastruktur, utbyten och annat som dikteras av utländska givare. Det här är bara ett exempel av många hur situationen ser ut i Palestina idag. Oavsett enskilda individers kapacitet och organisationer för förändringar i det palestinska samhället, definieras handlingsutrymmet av externa faktorer som ingen kan styra över, det är förutsättningen att leva under ockupation.

Men svåra villkor avskräcker inte unga att tänka sig en framtid som lärare. På en plats där 16.6 % av kvinnorna förvärvsarbetar (se information från ILO) är läraryrket en av få möjligheter för kvinnor att få arbete. En svaghet som GUPT vill komma till rätta med är bristen på jämställdhet i organisationen, det finns inga kvinnor i styrelsen trots att 65 % av lärarna är kvinnor. På den senaste kongressen visade sig den stora utmaningen vara att kvinnor inte gav stöd till sina medsystrar i deras nomineringar eller kamp för inflytande, vilket gynnade männen som traditionellt har styrt GUPT.

För lärare i förskolan är lönen mindre än 100 dollar i månaden och arbetstiden är längre än för grundskollärare, från klockan åtta till fyra. Det finns idag få möjligheter till inflytande för den nystartade fackliga organisationen för förskollärare (som har att diskutera villkoren med socialdepartementet, eftersom förskolan inte är en del av det formella utbildningssystemet). Lärarförbundet ser över möjligheten att ge stöd till GUPT tillsammans med norska Utdanningsförbundet, medan våra danska kollegor i BUPL samarbetar med de palestinska förskolelärarna. Ett nordiskt-palestinskt samarbete med andra ord.

Ett zambiskt besök

I samband med lanseringen av årets Global Monitoring Report (GMR) har Lärarförbundet haft besök från den zambiska lärarorganisation ZNUT. Leah Kasaji är ansvarig för jämställdhet på ZNUTs kontor i Lusaka och hon är aktiv i det kvinnonätverk i Afrika som Lärarförbundet stöder. Hon berättar att arbetet för jämställdhet i ZNUT går sakta men säkert framåt.

-Vi har kvinnokommittér lokalt, regionalt och nationellt och ser till att också kvinnors intressen bevakas i facket.

Det ska helt enkelt inte gå att ta beslut som rör kvinnor utan att kvinnor är representerade, vilket uttrycks med en slogan ”not about us without us”.

På GMR-seminariet berättade Leah att även om lärarna har status (det är kö till lärarutbildningen) och att facket lyckats bra i löneförhandlingar (man sätter märket för lönebildning) så finns också problem. I och med satsningar på att nå millenniemålet att alla barn ska gå i grundskola, har klassrummen blivit överfulla.

- Förut hade jag i snitt fyrtio elever, nu har jag åttio. Hur ska jag hinna göra omdömen och följa upp att alla barn lär sig?

Jag påminns om att kollegor i världen diskuterar liknande frågor som vi gör i Sverige, men att förutsättningarna givetvis ser olika åt. När du tänker på länder med stor fattigdom i södra Afrika är det kanske inte en ljus bild du ser framför dig? Så en annan reflektion jag gör är att vi också behöver höra positiva nyheter och få en nyanserad bild. På så vis kan vi bättre lära av varandra. Kanske ZNUT har ett tips på hur vi kan göra läraryrket attraktivt igen?

Har vi råd att inte satsa på utbildning?

Sida, Svenska Unescorådet och Lärarförbundet har idag samarrangerat ett seminarium för att lansera Unescos Edcuation For All Global Monitoring Report. Redan 1966 tog FN fram rekommendationer för lärares status, på nittiotalet gjorde man en satsning på att alla barn skulle få gå i grundskola. Målen upprepades och preciserades 2000 i Dakar och inkluderades därefter i de millenniemål som ska vara uppfyllda 2015.

Hela tiden upprepas samma sak – utbildningens betydelse (minskar fattigdom, sociala klyftor, fungerar hälsofrämjande, minskar mödradödligheten, stärker kvinnor o.s.v.) och lärares betydelse för utbildning. Global Monitoring Report kan med viss precision peka på sambanden. Läs sammanfattningen och se själv! Nu skulle man kunna tro att argumenten var så övertygande, och att vissheten om vilken avkastning investeringar i utbildning ger därför skulle vara så tvingande att satsningar från regeringar och bistånd varit tillräckliga för att nå målen. Men så fungerar det inte. Man räknar med att 60 % av världens länder kommer nå målet att erbjuda alla barn kostnadsfri grundskola 2015. På många håll råder det brist på allt: utbildade lärare, vettiga skollokaler, skolmaterial - och toaletter för pojkar och flickor. Lärare är underbetalda och överbelastade. Inte bara Sverige står inför stor lärarbrist.

På seminariet frågar någon om det går att säga när läraryrket förlorade anseende och status och varför det blev så. Likvärdigheten är satt på undantag, barn och särskilt flickor från fattiga miljöer får inte gå i skola. I den takt utvecklingen går kommer alla flickor ha fått möjlighet att gå minst nio år i skola (primary och lower secondary) först år 2111. Jag förstår inte att vi har råd att vänta. Om det kostar mycket? Enligt Global Monitoring Report behövs ytterligare 26 miljarder dollar/år för att täcka behoven för ”basic education”. Visst låter det mycket, det är nästan halva kostnaden för ett vinter-OS i Sotji.