Lärarförbundet
Bli medlem

Mer som förenar än som skiljer

Delegationen från Lärarförbundet möter FECODEs styrelse och avdelning för forskning och analys. Inför fredsavtalet har de förberett sig på att lärarna aktivt ska skapa förutsättningar för fred. Lärarnas viktiga roll och fackets behov av att omdefiniera sig för att vara relevant är saker som förenar.

En viktig del i vårt besök består av de mer formella samlingarna. Först CEID och sedan FECODEs (La Federacion Colombiana de Trabajadores de la Educación) förbundsstyrelse. CEID är FECODEs avdelning för forskning och analys.

"Skolan som fredens territorium" är den kampanjen de kommer att jobba med nu ett tag framöver. Detta är ett gammalt koncept med ett begrepp som man använde sig av redan på 80-talet, dock med en annan betydelse. Då ville man freda skolan som fysisk plats, eftersom den användes av de stridande parterna. Man försökte stänga in sig. Nu vill man vända på begreppen och med skolan menar de människor som är involverade i den, där människorna, lärarna, ska vara aktiva förutsättningsskapare av freden.

FECODE ser sig själva som pionjärer inom den pedagogiska rörelsen som finns här i Sydamerika. De ser vikten av att föra ihop de pedagogiska frågorna med de traditionellt fackliga. Många frågor väcks: Vad blir fackets roll nu? Hur kan de agera för att vara ett bra föredöme i det fredsbevarande arbetet? Hur ska de agera för att få till stånd de nödvändiga förändringarna inom skolan och mota bort krafter som vill annat? Nyliberalismen ses som ett stort hot, med enkla lösningar, effektiviseringar och produktion av endast det mätbara mm. Detta undergräver det utbildning egentligen ska handla om, nämligen att skapa dugliga och fullvärdiga samhällsmedborgare i ett fredligt Colombia.

CEID har tidigare bidragit med underlag för att mildra effekterna av all testning. Testningen görs inte bara av eleverna, utan också av lärare där den tidigare haft en bestraffande inriktning. Nu har det istället, med FECODEs hjälp, ändrats till att vara formativt och att lärare som inte lyckas i testerna får utbildningsinsatser.

Arbetet som är närmast förestående är läroplans-översynen. FECODE har identifierat ett behov att förändra läroplanen. Om det ska uppstå ett nytt fredligt samhälle, behöver läroplanen vara i samklang med det. Elevsynen behöver förändras från en endimensionell varelse som ska proppas full med kunskap, till en mångfacetterad människa med många olika behov. De vill arbeta fram en historieskrivning som är framåtsyftande, istället för att älta gamla oförrätter. Det behövs ett kulturskifte och demokratisynen behöver genomsyra hela livet, inte bara vara en juridisk konstruktion.

Regeringen tror att det räcker med att skicka ut fredsföreläsare som gör punktinsatser, SEIDs analys är att det måste ske på flera plan och mer genomgående. Fred är en fråga som det måste jobbas med hela tiden. Vi ser parallellerna i Sverige där behovet av att jobba med demokrati-begreppet blivit viktigare p.g.a. de strömningarna som finns i samhället.

Facket behöver transformera sig självt för att vara relevant. De behöver definiera skolans roll, värderingar och värdegrund och lärarfackens egna grundetik i ett fredligt Colombia.

FECODE trycker också en tidning, där man driver både pedagogiska och fackliga frågor. Återigen slås jag av det gemensamma. På varsin sida av jordklotet, utan att veta om det, skriver Lärarförbundet i det Pedagogiska magasinet och de Educatión y Cultura, på samma tema. Lärarfrågan är gemensam i världen. Därför behöver vi stödja varandra.

Dagen efter var det dags för mötet med FECODEs styrelse. Hela styrelsen var inte på plats då de var upptagna med arbetet kring folkomröstningen om freden, in i det sista. Ordförande Luis Grubert inleder samtalet med att betona vikten av vårt samarbete och hur mycket det bidragit, särskilt för de kvinnliga lärarna. Mycket av samtalet handlar om de utmaningar som FECODE och Colombia står inför. Det är många pusselbitar som måste tas om hand för att de ska kunna falla på rätt plats och de är mycket väl medvetna om vilket viktigt arbete som de måste göra lång tid framöver.

En tur runt i lokalerna kompletterades också med FECODEs historia, som varit svår, men som man är väldigt stolt över. Det känns som att det är en viktig del i förbundet, att känna till historien och veta vilket arbete som lett fram till där man är idag. Min reflektion blir omedelbart att vi också förmodligen skulle vinna mycket på om våra ombud och medlemmar vilade tryggt i vad Lärarförbundet åstadkommit under åren, både de senaste 25 åren och även tiden innan, ända ner till 1839 i Vekerum. Historia kan ibland upplevas som tråkig, men ibland kan det vara just det kittet som förenar.

Inlägget skrivet av Sandra Wahlström, FS - innan folkomröstningen om fredsavtalet hölls.

Efterlängtat besök på hotad skola i Bogotà

Lärarförbundet besöker en skola med 1 000 elever från förskola till gymnasium, många från svåra omständigheter där föräldrar kan vara gängmedlemmar. Skolan är sliten men prydd med vackra reproduktioner. Lärarna känner att skolan är hotad, men de är stolta och driver den på demokratiska principer.

Programpunkten som jag mest har längtat efter var skolbesöket och nu var det äntligen dags. Förhoppningarna grusades först, då rektorn på skolan som vi skulle ha åkt till inte ville ha oss där. T.o.m. så pass att personen i fråga hade åkt ifrån stan för att inte råka sammanstöta med facket. Rädslan, oviljan eller vad det var, var påtaglig. Lyckligtvis ordnade våra fantastiska värdar att vi kunde besöka en annan skola down town.

Stegen ledde oss till Colegio Externado Nacional Camilo Torres. Det fösta som slår en är alla fantastiska reproduktioner på korridorsväggarna från alla världens konstverk. Vi ser Miro, Picasso, Van Gogh mm. Vilken underbar idé att låta eleverna reproducera konstverken och samtidigt smycka skolan. En skola som ligger i finansdiskriktet och har funnit där i över 70 år. Den sträcker sig över två kvarter och huserar över 1000 elever och 45 lärare.

Skolan är från förskolan (3-åringar) ända upp till gymnasiet (16-17 åringar). För några år sedan hade skolan 5000 elever och 272 lärare, men reformer om förlängd skoldag, privata skolor och politiska beslut om ändrad inriktning på skolans gymnasieprogram har radikalt minskat antal elever. Lärarna känner att skolan är hotad, då den ligger på dyr mark som vissa politiker kanske hellre skulle vilja använda till flashiga skyskrapor. Men, än är de kvar och stolta och rakryggade över sitt arbete.

Vi fick höra om svåra förhållanden vid skolstarten med elevgruppen på 40-50 elever, samtidigt som vi fick lära oss om hur de använder demokratiska principer i ett skolråd, en slags styrelse bestående av rektor, elevrepresentanter, lärarrepre-entanter, föräldrarepresentanter och ibland även företrädare från näringslivet. Enligt bestämmelserna ska rektorn implementera det som rådet beslutar. Eleverna väljer också en controller bland eleverna i de högra årskurserna, som har full insyn i skolans budget.

Vi får tillfälle att prata med socialpedagogen på skolan. Hon är utbildad psykolog och arbetar med elever och deras familjer i ett förebyggande arbete. Många av barnen kommer från familjer som drabbats av den väpnade konflikten, det finns barn vars föräldrar tillhör gäng eller andra svårigheter. De lever under tuffa förhållanden. En del av barnen har så mycket som två timmars resväg till skolan. Det behövs insatser och stöd och lärarna vittnar om vilket fantastiskt arbete hon gör med eleverna.

Med lärarna diskuterade vi också saker som förenar. I Colombia kämpar också lärarna mot prov- och resultatmätningshysterin. De bekymrar sig över att musik, konst och idrott får minskat utrymme trots att skoldagen förlängts. Genom samtalen får jag känslan av en samhörighet lärare emellan. Vi får även höra om kunskapsprovet som ska genomföras snart, där staten kontrollerar resultaten och ger bonus till skolorna med bäst resultat. Ingen plan på stöd och förbättrings-åtgärder för dem som inte lyckas så bra, dock.

När vi sedan inleder vår rundvandring i förskolan smälter hjärtat totalt. Barnen är fullständigt förundrade över oss, konstiga besökare från utlandet. Mikael får de första kramarna och ett barn utropar: Vilken jättestor lärare! (Till saken hör att colombianer är kortare än svenskar, i genomsnitt.) Barnen kommer fram, presenterar sig och vill kramas och bli lyfta. Lena blir fullständigt överfallen av alla barnen som vill kramas. Med hjärtat fullt lämnar vi klassrummet för vidare vandring. Vi besöker Ruby Toro (vår värds) klassrum där eleverna förbereder sig inför nästa veckas festligheter, då skolan firar sin årsdag. Ungdomarna är artiga, dock med glimten i ögat. Givetvis menar de att de är skolans bästa klass. Det blir många skratt.

Vi får passera aulan, musiksalen och får se idrottsplanen. Graffiti är en viktig del av kulturen här TV-intervjuoch de flesta väggarna är smyckade. Vi får höra att konstläraren medvetet jobbar med graffitin som en del av läroplanen. Elever får se olika graffitin i staden, lära sig om hur de kan användas i olika syften och sen arbetar de med det på skolan.Line och Elisabet intervjuade och ska göra debut i colombiansk tv på lördag.

Vi lämnar byggnaden med leenden på läpparna och värme i hjärtat. Lärare är världens bästa jobb!

Inlägget har skrivits av Sandra Wahlström, FS.

Lärarförbundet möter universitetslärarfacket i Colombia

​I går var Lärarförbundets delegation på besök hos ASPU, universitets-lärarnas fackliga organisation, på Universidad nacional de Columbia. Både ASPU:s historia och gemensamma frågeställningar diskuterades.

Pedro Hernades, ordförande för ASPU, började med att berätta om deras historia.

Organisationen startade utifrån att många av lärarna på universitet hade otrygga kontraktsanställningar (1 % fast anställda). I början blev APSU, som var präglade av dåtidens AnslagstavlaKubanska revolution, stämplade som farliga vänsterextremister av samhället.

Från 1985 startade förföljelse av fackliga ledare där många blev mördade (35 st universitetslärare mellan -85 och -05) eller försvann. Det gjorde att även många fackligt engagerade flydde i exil till andra länder. Kanada och Sverige var de som tog emot mest av dessa fackliga aktiva. Trots det motstånd under dessa hårda tider växte organisationen från 12 avdelningar med 2000 medlemmartill 36 avdelningar med 6000 medlemmar.

Mellan 1966 och -82 fanns ingen laglig förhandlingsrätt för organisationen, men hade framgångar på enskilda lärosäten med förhandlingar. 1980 hade 70 % av lärarna fast anställning, men det har nu fallit tillbaka och ligger på 30 %. Kontraktsanställningar handlar om korta anställningar på 3-6 månader, med uppehåll mellan anställningarna.

Det finns en hel del gemensamma frågeställningar som diskuterades vid detta tillfälle, otrygga anställningar, inflytande på arbetsmiljön, mm.

ASPU fyller 50 år 2016 och har funnits nästan lika länge som FACODE (54 år). 50 anos

ASPU har under perioder diskuterat med FECODE om att gå in i deras federation, men under 80-talet kände de att ASPU var en för liten organisation och inte skulle bli sedda, vilket gjorde att man inte gick med. De har alltid känt ett stöd från FECODE och samtalen nu handlar om hur federationen ska utvecklas tillsammans.

Inlägget har skrivits av Mikael Forsberg

Duvan har landat i Colombia

En delegation från Lärarförbundets styrelse besöker denna vecka Colombia för att möta kollegor i FECODE och ett samarbetsprojekt med fokus på jämställdhet. Vi bevittnar underskriften av fredsavtalet mellan FARC-gerillan och regeringen efter 50 år av krig. Skolan har en nyckelroll i fredsbyggandet.

1,5 % av din medlemsavgift går till att hjälpa andra lärare i världen. Ett projekt som Lärarförbundet har varit engagerad i under flera år pågår i Colombia. Projektet handlar om att stötta FECODE i att utbilda den fackliga rörelsen och ha ett jämställdhetsperspektiv på arbetet. FECODE är en lärarfederation av ett 30-tal fackliga organisationer i Colombia. Sammanlagt organiserar federationen ca 280 000 lärare.

Vi är nu en delegation från Lärarförbundet här i Bogota som ska titta närmare på projektet och se vilka effekter det har på organisationen.

Måndag morgon, lite jetlaggad, lite tung i huvudet eftersom Bogota ligger 2600 m över havet, plockas vi upp av våra värdar för att på en skumpande väg ta oss till FECODES kontor. Projektets ledare redovisar resultaten av projektet och lägger fram en önskan om att kunna fortsätta samarbetet med lärarförbundet i en ny tappning.

Colombia har varit i krig i 50 år. Skolan och lärarna har haft en svår situation under alla dessa år. Lärarna har försökt att freda skolan som en trygg och neutral plats. 1 074 lärare har dödats, 50 är försvunna och 70 lever i exil. Nu börjar man skönja en förändring. Fredsavtal skrivs på och man vill nu att skolan ska bli en nyckel i det fredsbyggande arbetet.

Underskrift fredsavtalet

Vi reser oss från styrelsebordet för nu ska vi till Bogotas torg och bevittna när fredsavtalet mellan FARCgerillan och regeringen skrivs under. Jag kan inte riktigt beskriva känslan av att stå mitt på torget höra folket ropade ”si se pudo” (vi klarade det), tårarna rinner och salsa tonerna dunkar.

Vår vänner från Colombia säger att detta trodde vi aldrig att vi skulle få uppleva. Samtidigt så inser de att det är nu arbetet börjar med att bygga ett samhälle som fungerar i fred. Det finns mycket tyckande om fredsavtalet men ett slut på våldet - det vill alla. Skolan är nyckeln och allt börjar med en bra lärare!

Inlägget skrivet av Line Isaksson


Situationen i Turkiet är djupt oroande och kräver solidaritet

Jonas Nordling, Svenska Journalistförbundet, Maria Rönn, Lärarförbundet, Kristina Henschen, Union to Union på lunchseminariet den 14 september om Turkiet.

Jonas Nordling, Svenska Journalistförbundet, Maria Rönn, Lärarförbundet, Kristina Henschen, Union to Union på lunchseminariet den 14 september om Turkiet.

Sedan kuppförsöket i juli i Turkiet har regimen bedrivit en omfattande jakt på personer som misstänks vara regimkritiska eller ha kopplingar till Gülen-rörelsen. 80 000 offentliganställda har tagits ur tjänst och lärare har drabbats hårt. Läget för våra kollegor är mycket allvarligt.

Den senaste tidens händelseutveckling i Turkiet oroar mig. Sedan kuppförsöket i juli har regimen bedrivit en omfattande jakt på personer som misstänks vara regimkritiska eller ha kopplingar till Gülen-rörelsen, som sägs ligga bakom kuppförsöket. 80 000 offentliganställda har tagits ur tjänst (Källa: Lärarnas Tidning 12/2016) (1) och lärare har drabbats hårt. Kanske beror det på att lärare, jämte t ex journalister som även de är väldigt utsatta i Turkiet just nu, är välutbildade och har makt över ordet. Kanske beror det på att lärare har inflytande över den unga generationens förmåga att se på sin omvärld med kritiska ögon. Oavsett vilka motiv regimen har för den kartläggning och förföljelse som nu pågår, så är läget för våra kollegor i Turkiet mycket allvarligt.

Sveriges radio har rapporterat om över 15 000 avskedade lärare, 1500 dekaner som ombetts att säga upp sig och 21 000 indragna lärarlegitimationer för lärare i privata skolor (2). Den 8 september rapporterade TT om över 11 000 kurdiska lärare i Diyarbakir som avskedats anklagade för terrorkopplingar. (3) Enligt SVT:s rapportering den 6 september står nära 65 000 studerande utan utbildningsplats efter kuppförsöket (4) och många, många tusental lärare står plötsligt utan försörjning och utan rätt eller möjlighet att utöva sitt yrke.

Lärarförbundet har under många år samarbetat med det turkiska lärarfacket Egitim-Sen, som liksom Lärarförbundet är medlem i lärarfackens världsorganisation, Education International (EI) och dess europeiska avdelning ETUCE. Utöver utbyte i såväl fackliga som pedagogiska frågor, har vi genom åren fått rapporter om de razzior och arresteringar som våra kollegor utsatts för, även före kuppförsöket. Vi har också stöttat dem genom att t ex bevaka rättegångar på plats vid flera tillfällen.

Även om lärare och fackliga kollegor i Turkiet också tidigare har varit en utsatt grupp så har situationen förvärrats och läget är nu oerhört allvarligt. Det är svårt att få fram bekräftade uppgifter om vilka lärare som drabbas, vad de anklagas för och om det är några speciella regioner som påverkas mer än andra. I den kaotiska ovisshet och den rädsla som råder är det också svårt för våra kollegor att bekräfta och kommunicera tillförlitliga siffror.

Det är viktigt att vi, som lärarkollegor och fackliga kollegor agerar, samtidigt som vi också behöver vara mycket försiktiga för att vi inte ska bidra till ökade risker för våra utsatta kollegor. Därför följer vi händelseutvecklingen noga genom EI och ETUCE och vi samordnar våra protester inom världslärarfacket, för att nå största möjliga effekt. Bland annat har EI:s generalsekreterare Fred van Leuwen i skarpa ordalag fördömt Turkiets agerande mot lärarna efter kuppförsöket. EI har också uppmanat den turkiska regeringen att respektera demokratin, att upphöra med övergreppen och att sluta använda det rådande politiska klimatet som ursäkt för att tysta kritiker.

Vad gör Lärarförbundet?

  • Vi följer händelseutvecklingen löpande och har informationsutbyte med EI och andra engagerade lärarfack i Europa
  • Vi planerar för protestbrev tillsammans med EI och andra lärarfack som kommer att skickas när EI bedömer att tidpunkten för det är rätt
  • Via EI håller vi kontakt med våra kollegor i Turkiet och arbetar nu med de avvägningar som krävs för att fortsätta stötta på bästa sätt

Vad kan du göra?

Mänskliga rättigheter, som rätten till utbildning och fackliga rättigheter, är grundläggande i en demokrati. Situationen i Turkiet är mycket allvarlig på flera plan - lärare förbjuds att göra sitt jobb, de fackliga rättigheterna kränks, elever står utan undervisning, universitet stängs... Detta får förstås konsekvenser för hela samhället. Vi vet att internationella kontakter kan vara ett skydd mot förtryck, så därför är det viktigt att vi i Lärarförbundet och inom ETUCE och EI fortsätter göra vad vi kan för att visa solidaritet med vår kollegor i Turkiet.

Källor:
1. Lärarnas Tidning 12/2016
2. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6478356
3. http://www.sydsvenskan.se/2016-09-08/turkiet-stanger-av-11-500-larare
4. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/utrensningen-ger-elever-utan-skolor-och-larare-utan-jobb


Inlägget skrivet av Maria Rönn, vice ordförande Lärarförbundet




Svår politisk situation för lärarfack i Latinamerika

Den 12-13 september fick Lärarförbundet besök av fackliga kollegor från Latinamerika som representerar lärarfacken i Argentina (CTERA) och Brasilien (CNTE), samt från Education Internationals region-avdelning för Latinamerika. De fick möta Lärarförbundets ledning, medlemmar i Uppsala samt TCO.

Delegationen träffade Lärarförbundets ledning och diskuterade hur Education International ska utvecklas i framtiden. En annan punkt som besökarna lyfte var den i deras mening svåra situation som uppstått i Brasilien efter avsättningen av presidenten Dilma Rousseff, liksom i Argentina som fått en ny konservativ president. Bägge länderna upplever nu en politik där både fackens roll och den offentliga skolans plats ifrågasätts, jämfört med tidigare regeringar där rättighetsperspektiv och fattigdomsbekämpning hade påverkat inriktningen i de statliga satsningarna.

Ett besök hos Lärarförbundets lokalavdelning i Uppsala gjordes, där huvudpunkten var ett välbesökt medlemsmöte kring situationen i Argentina och Brasilien. Lokalavdelningen i Uppsala har ett samarbete med Buenos Aires-distriktet av det argentinska lärarfacket, CTERA. Samarbetet handlar om arbetsmiljöfrågor i skolan. Dialogen med Lärarförbundets Uppsalaavdelning om erfarenheterna av svensk arbetsmiljölagstiftning, skyddsombudens roll och fackligt engagemang i arbetsmiljöfrågor har bidragit med inspiration till CTERA i förhandlingarna om Buenos Aires-provinsens arbetsmiljölagstiftning.

Delegationen träffade också TCO:s ordförande Eva Nordmark och kanslichefen Torbjörn Bredin. TCO berättade om deras arbete, medan den latinamerikanska delegationen presenterade sin bild av läget i Latinamerika. Gästerna hade många frågor om hur centralorganisationerna samarbetar i Sverige, om jämställdhet på arbetsmarknaden och om föräldraförsäkring.

Både CNTE och CTERA har tidigare varit samarbetspartners till Lärarförbundet i vårt internationella fackliga utvecklingssamarbete. Pengar från medlemsavgifter och från svenska biståndsmedel gick under ett antal år till fackliga studiecirklar och ledarskapsutveckling i dessa organisationer när facklig verksamhet var hotad och förföljd av auktoritära regimer.

Gästerna från CNTE och CTERA lyfte fram betydelsen av utvecklingssamarbetet och sa att många av de engagerade ledare och medlemmar de har idag växte i sin fackliga kunskap och roll genom samarbetet med Lärarförbundet. Idag är vi partners av ett annat slag, som delar erfarenheter, prövar tankar och strategier tillsammans för att utveckla lärarfackens roll här och i Latinamerika.

Deltog i delegationen gjorde; Hugo Yasky Ordförande EI:s regionkommitté i Latinamerika och generalsekreterare i CTA (motsvarande TCO)/Argentina.
Eduardo Pereyra Internationell sekreterare CTERA/Argentina.
Roberto Leao Vice-ordförande i EIs världsstyrelse. Ordf. CNTE/Brasilien.
Fatima Silva Vice ordf. EIs regionkommitté i Latinamerika och Internationell sekreterare CNTE/Brasilien.
Combertty Rodriguez Chefskoordinatör EIs regionkontor i Latinamerika.

Inlägget skrivet av Joakim Olsson

TV: Intervju med Eduardo Pereyra



Vi fördömer användandet av våld mot demonstration i Mexiko

Polisen i Mexiko öppnade eld mot lärare, studenter och lokalbefolkning under en demonstration. Sex personer dog, flera skadades. Lärarförbundet, i förening med vår globala lärarfederation Education Internationals Latinamerikanska gren, fördömer våldet som ledde till sex människors död.

När lärare, studenter och lokalbefolkning demonstrerade för sina rättigheter i Oaxaca, Mexiko den 19 juni öppnade den federala polisen eld mot demonstrationståget. Sex personer dödades och över hundra är skadade.

Vi fördömer användandet av våld

Lärarförbundet förenar oss med vår globala lärarfederation Education Internationals Latinamerikanska gren i fördömandet av användandet av våld vid demonstrationen i Oaxaca.

Våld löser inga konflikter

Lärarnas organisationer skall bli lyssnade till, och konflikter ska lösas genom dialog på lokal och federal nivå. Våld och förtryck löser inga konflikter i samhället.

Lärare, studenter och samhället i stort måste fördöma denna typ av agerande och kräva rättvisa för offren. Maktmissbruk kan inte mötas med straffrihet.

Kräver att förföljelsen stoppas

I en deklaration från EI Latinamerika kräver man att den mexikanska regeringen ska stoppa förföljelsen och vidta de åtgärder som krävs för att klargöra de omständigheter som ledde till att sex personer miste livet. Man bör identifiera vilka som låg bakom attacken och ställa dem inför rätta.

Vad är Education International?

Education International representerar 400 lärarorganisationer med över trettio miljoner medlemmar i 177 länder. EI försvarar rätten till utbildning av god kvalitet för alla, rätten till föreningsfrihet och anständiga arbetsvillkor inom utbildningssektorn som grundläggande förutsättningar för demokrati, jämlikhet, social rättvisa och mänskliga rättigheter.

Fängslad facklig ledare i Iran frisläppt 14 maj 2016

Generalsekreterare Esamil Abdi. Bild: EI

Generalsekreterare Esamil Abdi. Bild: EI

Esmail Abdi, generalsekreterare för Teherans gren av Iranian Teachers’ Trade Association, har frisläppts mot borgen efter att ha suttit fängslad i flera månader anklagad för brott mot den nationella säkerheten.

Esmail Abdi släpptes lördagen den 14 maj mot en borgen på hundra tusen dollar och åtnjuter ännu en gång en bräcklig frihet efter att i mars 2016 ha dömts till sex års fängelse, anklagad för att ha agerat mot nationella säkerhetsintressen.

Abdi arresterades 27 juni förra året i samband med att han försökte resa till Education Internationals (EI) sjunde världskongress i Ottawa, Kanada.

Den fackliga ledaren började en hungerstrejk i slutet av april efter det att ihållande internationella påtryckningar inte gett något resultat.

Abdis frisläppande är bara tillfälligt då han väntar på datum för rättegång i högre instans.

Lärarförbundet följer löpande situationen i Iran och har vid flera tillfällen agerat med öppna brev och upprop för Abdis och hans fängslade kollegors frisläppande.

​Tredje gången gillt: löftet om utbildning för alla

Antonia Wulff berättar om FNs globala utvecklingsmål och om målet Utbildning för alla.

Antonia Wulff berättar om FNs globala utvecklingsmål och om målet Utbildning för alla.

Antonia Wulff, koordinator på Education International (EI) har länge arbetat med de 17 globala utvecklingsmål som FN nu har tagit fram. Här berättar hon mer om vägen fram till de nya målen, varför de är så viktiga och om det fjärde målet: utbildning för alla.

I september 2015 klubbades FN:s nya agenda för hållbar utveckling igenom, och världens länder enades – än en gång – om att garantera alla människor ett värdigt liv. Den nya agendan lovar kvalitetsutbildning, jämställdhet, anständiga arbetsvillkor och tillgång till vatten för alla. Samtidigt skall fattigdom, hunger och barnarbete utrotas, skogar och oceaner skyddas och klimatförändringen stoppas, bland annat.

De nya målen är en universell agenda

Millenniemålen var långt de rika ländernas agenda för att utrota fattigdomen, utarbetad av experter i New York. De nya målen har förhandlats fram av alla världens länder och är en universell agenda – samma mål skall alltså nås i alla världens länder. Fattigdomsfokuset har ersatts av en bredare agenda för hållbar – social, ekologisk och ekonomisk – utveckling. Dessutom finns det en stark jämlikhetsprincip: inget mål skall anses vara nått förrän det är nått också för de mest marginaliserade grupperna i samhället.

Politiskt modiga mål

Det hela låter för bra för att vara sant och den nya agendan har också kritiserats för att vara omöjlig att förverkliga. De nya målen, 17 till antalet, med 169 så kallade delmål, är många. En stor del av dem är otydliga och tekniskt svaga. Men de är också politiskt modiga. För målen är många eftersom problemen är många och beroende av varandra: fattigdom är kopplat till ojämlikhet som är kopplat till arbetslöshet som är kopplat till jämställdhet till hälsa till utbildning till klimatförändring till skogar och hav till hunger. Och så vidare. Komplexa problem kräver komplexa lösningar.

Trots de stora framsteg som gjordes under de senaste femton åren har Millenniemålet om lågstadieutbildning för alla inte nåtts. Samtidigt innebar dess fokus på att alla barn skulle få börja lågstadiet att andra aspekter glömdes bort. Kvaliteten på utbildningen led då tusentals barn skulle in i alltför få klassrum med alltför få kvalificerade lärare, många barn började skolan men föll ut inom ett par år, och ett antal privata aktörer drog nytta av trycket på ökad tillgång till (lågstadie)utbildning.

Utbildning är ett eget mål

Education International jobbade hårt för att utbildning skulle vara ett av de nya målen – för att allas rätt till utbildning äntligen skulle förverkligas. Vi krävde att stater skulle förbinda sig till jämlik, gratis kvalitetsutbildning, och till alla barns rätt till en utbildad lärare.

Det nya utbildningsmålet är på många sätt fantastiskt – och enormt ambitiöst i jämförelse med Millenniemålet om lågstadieutbildning för alla. De tio delmålen för utbildning lovar 12 år av gratis utbildning av god kvalitet, och framsteg på alla nivåer av utbildningssystemet, från dagis och förskola, till yrkesutbildning och högskola, men också jämställdhet, trygga inlärningsmiljöer, och kvalificerade lärare.

Men trots det fantastiska utbildningsmålet och en bred konsensus om vikten av utbildning – hur man än vänder och vrider på den nya agendan så kan ingen av de andra målen nås utan utbildning – finns det inga garantier. Förhandlingarna präglades av motsättningar och oändliga försök att sänka ambitionsnivån; flera europeiska länder såg gratis gymnasieutbildning som ett allt för ambitiöst mål, England ifrågasatte löftet om utbildade lärare, amerikanerna kritiska till löftet om trygga och fredliga skolor, och alla länder vägrade förbinda sig till någon som helst finansiering av utbildning.

Samtidigt rymmer agendan ett mål om att minska på ojämlikheten både inom och mellan länder. Och en mängd andra fantastiska ambitioner som diverse skurkstater inte lyckades stryka – såsom löftena om gratis grundskola och gymnasium, utbildade lärare, jämställd utbildning och trygga, fredliga lärandemiljöer.

Upp till oss att se till att målen genomförs

Det är upp till oss vad som nu händer. Den nya agendan är en politisk överenskommelse, men både bindande åtaganden och finansiering saknas i det här skedet. Medlemsstater vill varken betala för kalaset eller hållas till svars för bristen på åtgärder på hemmaplan eller för den inverkan som deras politik har på miljö och mänskliga rättigheter utanför dess egna gränser.

Vi har jobbat hårt för att det nya utbildningsmålet skall se ut som det gör och vi kommer – precis som medlemsstaterna – att omdefiniera agendan till vår fördel, använda den i vårt påverkansarbete, och utnyttja varje möjlighet att hålla medlemsstater till svars för deras löften.

Målet om god utbildning för alla har 10 så kallade delmål:

4.1 Senast 2030 säkerställa att alla flickor och pojkar fullbordar avgiftsfri och likvärdig grundskole- och gymnasieutbildning av god kvalitet som leder till relevanta och ändamålsenliga kunskaper.

4.2 Senast 2030 säkerställa att alla flickor och pojkar har tillgång till förskola av god kvalitet som ger omvårdnad och förbereder dem för att börja grundskolan.

4.3 Senast 2030 säkerställa alla kvinnor och män lika tillgång till yrkesutbildning och eftergymnasial utbildning, inklusive högskoleutbildning, av god kvalitet till en överkomlig kostnad.

4.4 Till 2030 väsentligen öka det antal ungdomar och vuxna som har relevanta färdigheter, däribland r tekniska färdigheter och yrkeskunnande, för sysselsättning, anständigt arbete och entreprenörskap.

4.5 Senast 2030 avskaffa skillnaderna mellan könen inom utbildningsområdet och säkerställa lika tillgång till utbildning och yrkesutbildning på alla nivåer för utsatta personer, inklusive personer med funktionsnedsättning, ursprungsfolk och barn som lever under utsatta förhållanden.

4.6 Senast 2030 säkerställa att alla ungdomar och en väsentlig andel av alla vuxna – både män och kvinnor – lär sig läsa, skriva och räkna.

4.7 Senast 2030 säkerställa att alla studerande får de kunskaper och färdigheter som behövs för att främja en hållbar utveckling, bland annat genom utbildning för hållbar utveckling och hållbara livsstilar, mänskliga rättigheter, jämställdhet, främjande av en kultur av fred, icke-våld och globalt medborgarskap samt värdesättande av kulturell mångfald och kulturens bidrag till hållbar utveckling.

4.a Bygga och förbättra utbildningsmiljöer som är anpassade för barn och personer med funktionsnedsättning, samt tar hänsyn till jämställdhetsaspekter och därmed erbjuder en trygg, fredlig, inkluderande och ändamålsenlig lärandemiljö för alla.

4.b Till 2020 väsentligen öka antalet stipendier i världen som kan sökas av personer från utvecklingsländer, i synnerhet de minst utvecklade länderna, små önationer under utveckling och afrikanska länder, för studier inom högre utbildning, inklusive yrkesutbildning samt informations- och kommunikationstekniska, tekniska, ingenjörsvetenskapliga och naturvetenskapliga program, i utvecklade länder och andra utvecklingsländer.

4.c Till 2030 väsentligen öka tillgången på utbildade lärare, bland annat genom internationellt samarbete kring lärarutbildning i utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna och små önationer under utveckling.

Du kan också läsa mer om utbildningsmålet på regeringens hemsida.

Antonia Wulff,
Coordinator, Education & Employment, Education International
Följ EI på twitter

Jämställdhet och pedagogik i Latinamerika

Lärarförbundet har samarbetat med ett jämställdhetsnätverk i Latinamerika samt ett nätverk för den pedagogiska rörelsen. Nyligen hade nätverken en gemensam konferens i Costa Rica och om du är nyfiken på varför nätverken finns och vad de gör så titta på filmen där Ina Eriksson berättar mer.

Ina Eriksson, Internationell Sekreterare på Lärarförbundet.