Lärarförbundet
Bli medlem

Early Childhood Education & Care – The Nordic Way

Pia Rizell ger en personlig reflektion från deltagandet i den nordiska förskole/barnhagekonferensen som ägde rum i Oslo 26-27 mars med deltagare från 47 länder. En rapport om förskola i olika länder, lekens och utevistelsens betydelse men också lärares försämrade hälsa och sjunkande lärartäthet.

Landat hemma och sorterat tankarna efter den nordiska förskole/barnhagekonferens som ägde rum i Oslo förra veckan. En konferens som startade som ett litet frö i en diskussion mellan de nordiska länderna om vårt goda rykte som är världsomspännande ifråga om förskola, men med en avsaknad av översatt forskning. Väl på plats, med ett omfattande program och representanter från 47 länder (alla världsdelar) så startade programmet med verksamhetsbesök för dem som önskade. Dag 2 och 3 så varvades föredrag av forskare med panel- och cafédiskussioner.

Vad är det då som är så speciellt med den nordiska förskolan? En av de första bilderna somThe Nordic Way enligt Google visades var hur träffbilden blir på Google i de olika länderna. Vi vet att vi har ett rykte om vår svenska förskola som slår i topp, och det ska vi vara stolta över! Men som facklig organisation vet vi också att det under lång tid har skett på bekostnad av våra medlemmars hälsa, och det fortsätter vi att slåss mot.

Det som knyter samman den nordiska förskole/barnhagetraditionen är framförallt barnsynen, barndomen ska präglas av lek, trygghet och glädje, våra styrdokument håller ihop trygghet/omsorg/lärande som en helhet. Centralt är också fokuset på utevistelse, och viktigast att vi utvärderar och bedömer verksamheten och inte det enskilda barnet. Vi har eller är alla precis igång med revidering av läroplanen. Just runt hur våra läroplaner är uppbyggda i de nordiska länderna resonerade professor Iram Siraj UK, utifrån perspektivet att det visar på vad som ska uppnås med inte hur, det ska jag fördjupa mig mer i hur det skiljer sig utifrån andra länder i framförallt Europa.

Det som särskiljer Sverige från övriga länder är undervisningsbegreppet, och det fick vi diskutera och förklara vid flera tillfällen.

När vi sammanfattade dag ett så var vi helt fyllda av lekens betydelse, barns rättigheter, men även hur viktigt det är att våga lyfta på stenar. Det gjorde docent Christian Eidevald (Göteborgs universitet) i sitt framförande, utifrån likvärdighet och lärarbrist. Just likvärdighet och lärarbrist gör att sjuktalen i svensk förskola skenar, och är därmed vårt mantra i varenda dialog med beslutsfattare på alla nivåer.

Professor Ellen Beate Sandseter fångade oss med ”Risky Play”. Hon bad oss titta tillbaka på vår barndom; Lekte ni ute varje dag? Lekte ni utan att vuxna var närvarande? Gjorde någon gång något som var förbjudet? Som till exempel höga höjder, hög fart, farliga ställen, sådant som ger kill i magen och känns ”funnyscary”. Det gjorde i alla fall jag, och i samtalet efteråt kopplade vi direkt till Astrid Lindgren. Tänk Ida i flaggstången, Pippi på lina, Ronja och Birk över helvetesgapet – Astrid hon hade helt klart kunnat lägga ytterligare en titel till sitt CV.

Dag 3 hade vi en fortsatt stark uppställning av svenska forskare, samt utbildningsminister Anna Ekström som pratade om förskolans viktiga roll i den demokratiska utvecklingen, hon tryckte på implementeringen av Lpfö 18 och att förskollärarbristen måste tas på största allvar. Förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand var en av deltagarna i ”fåtöljdiskussionen”, hon lyfte såklart bristen på förskollärare och vad det medför i arbetsmiljön, vidare att förskollärare och ledare i förskolan alltid har haft ett starkt engagemang och drivit förskolans professionsutveckling, att förskolan har ett eget värde och lärande, och därmed är det som sker i förskolan inte bara är en grund för det som kommer sedan. Lite ordvitsigt, jag citerar JJÅ,
”ECE – is not easy”, och jag kan bara instämma.

Pia Rizell i samtal med Marina Lundqvist från Helsingfors universitet.Det är just dessa två bilder som konferensen belyst som gör det komplext i svensk förskola. Den ena bilden som ofta nämns och mäts, vårdnadshavarna är så nöjda med sitt barns förskola, svensk förskola sticker ut och omtalas i hela världen för en hög kvalitet! Samtidigt så kommer larmrapport efter larmrapport att sjukskrivningstalen ökar och förskollärartätheten sjunker…

…och svensk förskola är både och, vi har förskolor med hög kvalitet, vi har förskolor där förskollärarna har rätt förutsättningar och vi har förskolor där förskollärarna helt saknar förutsättningar för uppdraget, vi har förskolor med låg kvalitet, vi har förskolor med låga sjukskrivningstal och vi har förskolor med höga sjukskrivningstal, vi har förskolor med stabil personalgrupp och hög förskollärartäthet och vi har förskolor där det är precis tvärtom. Denna lista skulle kunna fortsätta, men nyckeln är ”likvärdighet” och ”rätt förutsättningar” och det kommer vi i Lärarförbundet inte att släppa fokus på!

Text och bild: Pia Rizell, förskollärare och ledamot av Lärarförbundets styrelse

Cyklonen Idai - hur vardagen plötsligt förändrades för våra kollegor

Skador av cyklonen Idai, Manicaland, Zimbabwe

Skador av cyklonen Idai, Manicaland, Zimbabwe

Cyklonen Idai nådde land nära hamnstaden Beira i Moçambique den 14 mars och fortsatte sedan till grannländerna Malawi och Zimbabwe. Under de kommande dagarna förändrades tillvaron för ca 2,5 miljoner människor. Detta är den hittills värsta naturkatastrofen som drabbat dessa länder.

Karta södra Afrika

Cyklonen Idai nådde land nära hamnstaden Beira i Moçambique den 14 mars med vindar på upp till 177 km/h.Idai slog till mot östra Zimbabwe den 15 och 16 mars. I Zimbabwe drabbades provinsen Manicaland hårdast – och blev utan strömförsörjning och kommunikation till följd av översvämningar och jordskred. I Malawi var det de södra distrikten som drabbades värst.






Möt vår kollega
En av de drabbade är vår lärarkollega E från Chipinge. Jag öppnar ett meddelande från henne på lördag kväll den 15 mars och förstår att något allvarligt har hänt. Hon skriver:

Be för oss, vi är instängda, det är ett dödligt regn därute och mycket hårda vindar på grund av en cyklon som drar in.

Chipinge ligger i provinsen Manicaland i Zimbabwe på gränsen till Mocambique. Jag förstår att läget är mycket allvarligt. Många vittnar i efterhand om att de aldrig upplevt något liknande. Nästa dag har regnet lugnat sig och på måndagen berättar E att hon är strandsatt på skolan tillsammans med åtta elever. Alla broar till skolan är bortspolade.

På onsdagen har de själva byggt en hängbro av stockar som gör att E kan gå till fots ut till huvudvägen (5 km) för att ta sig till närmaste affär och fylla på matförråden till sina elever och sig själv. Två dagar senare får de ett efterlängtat besök, tre läkare kommer till skolan och undersöker alla. Vardagen är svår utan rent vatten och stundtals ingen el. Efter några dagar återvänder de flesta av eleverna och arbetet fortsätter under mycket svåra förhållanden.

Jag läser nyheter och börjar förstå omfattningen av naturkatastrofen. 2,4 miljoner människor i Mocambique Malawi och Zimbabwe är påverkade av Idai, värst drabbat är området kring hamnstaden Beira i Mocambique där även fall av kolera rapporteras.. Dödssiffrorna stiger och fortfarande är hundratals människor saknade.

En vecka senare reser jag till Blantyre i södra Malawi för ett årligt möte med den malawiska lärarorganisationen. De drabbade områdena ligger en bit söderut, det vi ser i staden är hus som rasat i samband med jordskred. När vi kommer till vårt hotell är där en grupp sydafrikanska militärer och hjälparbetare från olika organisationer. Det känns bra att se hur snabbt grannlandet finns på plats för att hjälpa till i denna svåra situation.

I alla tre länderna finns lärarorganisationer som Lärarförbundet har samarbete med. Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand skickade stödbrev till dem den 28 mars, för att påminna om den solidaritet som finns mellan våra organisationer och mellan Lärarförbundets medlemmar och lärarna i den drabbade regionen. Lärarförbundet har även bidragit ekonomiskt till Education Internationals solidaritetsfond.

Rikare med nya lärarperspektiv – en resa att minnas!

Det här är berättelsen om en facklig stipendieresa från Umeå till Kerala i Indien i mars 2019. Vi ville bygga broar och dela med oss av goda exempel. Vi ville också fånga upp kollegornas framgångsfaktorer. Ett lyckat erfarenhetsutbyte är när båda parter har nytta av innehållet i möte.

Lärarförbundets internationella arbete fokuserar på tre prioriterade områden; påverkansarbete, medlemsengagemang och utvecklingssamarbete. Detta tog vår grupp från Umeå fasta på och sökte medel att genomföra en facklig stipendieresa till Kerala i södra Indien. Vi riktade in oss på några specifika frågeställningar som vi planerade att undersöka mer noggrant på plats. Bland annat vilka möjligheter det finns för kvinnor att vara fackligt anslutna och att engagera sig fackligt. Vi ville också få svar på vilka kvinnliga förebilder som finns i Indien, både inom skola och också när det gäller fackföreningsrörelsen. Vi tycker själva att vi valde en lyckad tidpunkt att åka, den internationella kvinnodagen inföll under vår vistelse.

Avdelningen har inte arbetat internationellt på det här sättet på länge
I min roll som avdelningsordförande kände jag att jag ville bredda vår kompetens och fördjupa vårt arbete även utanför Sverige. När Anki Rådal ledamot i styrelsen åkte på en konferens om internationellt arbete i Lärarförbundets regi blev hon inspirerad. Det ledde till att vi gjorde slag i saken och påbörjade vår ansökan. Vi har också intresserade och kunniga medlemmar i avdelningen som vill driva dessa frågor. Det var därför naturligt att gruppen formades ur ett eget engagemang, en grupp på åtta lärare växte fram. En blandning av förtroendevalda och medlemmar, alla ville vi uppleva en facklig stipendieresa. Vårt första beslut kom att bli var resan skulle ställas – det blev Kerala. Resmålet kändes väldigt intressant, vi var alla överens. Det blev ett enkelt beslut. Allt arbete både inför och under resan har skett på vår fritid. Själva resan gjorde vi på Sportlovet och några av oss tog semester.

Skolbesök

På plats i Kerala hann vi med flera skilda skolbesök, dessa varvades med olika möten och konferenser. Vi hälsades välkommen på varierade vis. Det är väldigt fint att få vara med om allt detta. Vi upplevde att vår närvaro var uppskattad. Det var högtidligt arrangerade ceremonier kring vår ankomst. Utifrån vårt perspektiv blev det ibland lite överväldigande med all uppståndelse. Efterhand lärde vi oss mer om indiska seder och förhållningssätt, det var i sanning ett lärande från tidig morgon till sen kväll.

Vi åkte till Kerala med många frågor, vi har fått svar på flera av dem. Det är såklart bra men vi upplever att ju mer vi fick reda på desto fler blev frågorna. Det är verkligen utvecklande på flera sätt att möta kollegor ute i världen.

Dagsprogrammet var gediget
Det var väldigt intensiva dagar med ett omfattande program. Vi hade som sagt formella möten med fackliga kollegor, politiker, beslutsfattare, lärare och rektorer. Dagligen mötte vi varma och generösa kollegor som var nyfikna och ville berätta om sina erfarenheter för oss. Vi berättade såklart om Umeå och vårt fackliga arbete. Vi ägnade tid till att förklara Lärarförbundets syfte, struktur, vision och inte minst vår ekonomi. Vid varje mötes slut passade vi på att föra vi en dialog med deltagarna, det blev ofta högljutt och ganska intensivt. Alla ville vi ställa frågor och mötemånga ville dela sin bild. Vilka spännande diskussioner, vilka fantastiska möten och så tillmötesgående människor! Vi är imponerade över deras uppriktiga stolthet över sitt yrke. Lärarna beskrev att de har en status som gör att de lyckas väl i klassrummet, i arbetet med eleverna. De uppgav att lönen är god och att de har en rimlig arbetsbelastning. Lärarna förklarade att de kände stöd både från regering och föräldrar. Det är generellt nöjda över sin situation. Vi gladdes över att höra dessa vittnesmål. Mötet med eleverna gjorde också ett starkt intryck på oss. Vi är ju lärare och det är i klassrummet vi trivs som bäst.

Det var varmt, riktigt varmt hela veckan. Vi nordbor fick anstränga oss rejält för att få ordning på tankarna så att rätt saker sas. Maten var en upplevelse i sig, smakrik och kryddstark. Flera av oss drabbades tyvärr av nya bakterier i magen samt av intensivt kliande myggbett.

Vår grupp är stolta över vårt land och våra tankar kring skolan och vi vill gärna dela den bilden, detsamma gäller för våra kollegor i Kerala. Ett mäktigt utbyte har skett under denna vecka. Våra indiska kollegor tog verkligen hand om oss på bästa sätt. Våra många olika möten har bevakats löpande av lokal media. Kollegorna visade oss vad som publicerades i olika medier. Även vår länstidning Västerbottens-Kuriren har uppmärksammat vår resa. Vid en presskonferens i Kerala uttalade jag mig ungefär såhär:

”What Swedish teachers primarily need in terms of support are more colleagues. Sweden is facing a major shortage of teachers. In 2018, this shortage is estimated to 60 000 teachers and it is growing. The Government is working together with the teacher unions, the national agencies and the school providers to rise the attractiveness of the profesison.”

Jag avslutade med att säga att det Lärarförbundet arbetar för i Sverige och i Indien – ja i hela världen är att förbättra arbetsförhållandena för lärare. Vi arbetar alla för samma sak. #educationispower

Resegruppen Med på resan var Anki Rådal, Catharina Brandén, Marie Winter, Parvin Zarasvand, Pernilla Höglander Wikström, Christine Jokijärvi, Magnus Fröberg och jag själv Anna Olskog. Alla lärare i Umeå kommun, aktiva på sju skolor i olika skolformer.

Jag dokumenterade vår resa löpande via en blogg, en personlig rapport kring våra gemensamma upplevelser. Ta del av inläggen här:

En lördag på kanalerna
-”Jag är en bra lärare och en stark facklig ledare!”
En dag vi kommer att minnas – alltid!
Ett lärande, det leder till fler frågor än svar!

Med oss hem i bagaget hade vi Kameez (en sorts klänning), sjalar, kryddor men främst mängder av minnen och värdefulla erfarenheter. Vår resa är inte slut, på ett sätt har den just börjat.

Visst kommer du på vårt medlemsmöte ”Resan till Kerala 2019”? Snart kommer en inbjudan, då ska vi berätta mer om vår resa. Är du inte vår medlem ännu tycker jag att du ska bli det.

Välkommen!

Skrivet av Anna Olskog, Grundskollärare ordförande i Lärarförbundet Umeå och ledamot i förbundsstyrelsen.

Följ och kontakta mig:

Följ vår resa på Instagram:

@lararforbundetuagoesindia

Twitter: @annablakka

Facebook: Anna Olskog

Att kunna leva på sin lön – inte möjligt för våra kollegor i Zimbabwe

We Educate the Nation - ZIMTA

We Educate the Nation - ZIMTA

Våra zimbabwiska lärarkollegor i ZIMTA och PTUZ går ut i strejk idag den 5 februari. Grunden i det hela är att de inte kan leva på sina löner.

Under de senaste veckorna har våra zimbabwiska lärarkollegor inte kunnat åka till jobbet. De har helt enkelt inte råd med kostnaden att ta sig dit. För två veckor sedan höjdes bensinpriserna med 150% till 30 kr per liter (3,31 USD) vilket gör priset det högsta i världen. Deras löner räcker heller inte till att skicka sina egna barn till skolan. En lärare tjänar i genomsnitt 500 - 530 USD vilket är nära och ofta under fattigdomsgränsen för en familj. Ett viktigt krav är att få lönen betald i USD som är Zimbabwes officiella valuta vid sidan om den lokala valutan bond notes. Nu kräver företag som säljer importerade varor, t ex apotek, att få betalt i USD. Många har inte råd att köpa sina viktiga mediciner för högt blodtryck och diabetes.

Förhandlingar har pågått med regeringen sedan den 8 januari i år då skolorna skulle ha öppnat. Det är långt mellan kraven från lärarorganisationerna och regeringens bud och nu går ZIMTA och PTUZ ut i strejk. Lärare måste kunna leva på sin lön och betala det nödvändigaste i vardagen. Lärarförbundet har skickat ett stödbrev till våra kollegor i ZIMTA och vi följer utvecklingen.

Vill du läsa mer följ ZIMTA på Facebook och PTUZ på FacebookSe även Education Internationals artikel

Utbildning - en rättighet för alla

70 år har gått sedan FN upprättade förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Lärarförbundet jobbar på olika sätt för att efterleva dessa där fokus ligger på rätten till en god utbildning med kvalité.

I dag den 10 december firar vi 70 år av FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna!

Dessa rättigheter är lika aktuella nu som då, såväl i Sverige som i världen, och behöver ständigt uppmärksammas och försvaras.

De är odelbara och gäller för oss alla i världen och ligger även till grund för de 17 hållbarhetsmål som FN satt upp.

Vi har i Lärarförbundet valt att fokusera på mål 4 om rätten till god utbildning för alla, men även på mål 5 (jämställdhet) och mål 8 (Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt).

Detta arbete finns även beskrivet i vårt nya styrdokument "Agenda för en stark profession":

Vårt arbete med att stärka professionen och garantera alla elever likvärdig utbildning av god kvalitet sker i nära samarbete med lärarorganisationer i hela världen och i linje med FN:s globala utvecklingsmål – Agenda 2030. Att vara lärare är att vara del av något större.

Det blir också mycket tydligt vad utbildning betyder både för den enskilda eleven men också för att bygga ett demokratiskt samhälle.

I dag, 10 december, startar Musikhjälpen som i år handlar om rätten till utbildning och har temat "Alla har rätt att funka olika". Den fokuserar på barn med funktionsnedsättningar och deras rätt till anpassning för att kunna gå i skolan. Vi behöver arbeta tillsammans på många olika sätt för att ge alla elever deras rätt - rätten till en god utbildning med kvalitet!

”Fortsätt kämpa för era rättigheter, de kan vara borta inom en sekund.”

Johan Bäck på Geneskolan 2018

Johan Bäck på Geneskolan 2018

Möt Johan Bäck som var årets representant från Lärarförbundet på Genèveskolan. Vilka var hans starkaste intryck och vad tar han med sig hem till det dagliga arbete i sin avdelning i Sundbyberg?

Det är vi som bär upp de internationella konventionerna

Internationella arbetsorganet ILO och dess årliga konferens ILC är otroligt viktiga institutioner för arbetstagare världen över. ILC och ILO omnämns väldigt lite i svensk mediebevakning. Kanhända är ILO relativt okänt i Sverige eftersom de lagar och regler som styr arbetsmarknaden i vårt land oftast är bättre än de konventioner som förhandlas fram av de regeringar, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer som deltar i ILO:s arbete.

I somras hade jag glädjen att få närvara vid ILO:s internationella konferens genom Nordiska Folkhögskolan i Genève. Kursen riktar sig till fackligt aktiva i Norden och Lärarförbundet skickar årligen en representant.

När jag ska berätta om kursen får jag problem. Hur ska jag på några få rader kunna sammanfatta den största händelsen jag varit med om i min fackliga gärning? Jag bestämmer mig ganska snabbt för att det här inte kan bli en redogörelse för årets konferens. Jag vill istället berätta om några av mina erfarenheter och möten.

Jag vill berätta om det första mötet med hela den samlade arbetstagargruppen (workers group). Ordföranden avslutade mötet med att be om en tyst minut för alla kamrater som under året har fängslats eller mördats för sitt fackliga arbete. Fullt medveten om att det är farligt att vara fackligt engagerad i många länder blev jag ändå tagen av stunden. Det är skillnad på att veta och verkligen förstå.

Jag vill berätta om de fackliga delegaternas insats under konferensen. Hur de arbetade till långt in på natten. Hur kunniga de är. Hur väl de lyckades i förhandlingar med arbetsgivarparten. Hur hårt de jobbar för att världens arbetare ska få bra villkor.

Jag vill berätta om representanten från ett stort förbund i Uganda som jag träffade under ett mingel på konferensen. Jag frågade henne vad vi kan göra för att stötta dem i deras kamp. Svaret: ”Fortsätt kämpa för era rättigheter, de kan vara borta inom en sekund.”

Jag tar med mig hennes ord och går lite mer rakryggad till min dagliga gärning. Det är genom lärarnas arbete i fritidshem, på förskolor och skolor som barn och elever – våra kommande generationers ledare – medvetandegörs om sina rättigheter. Det är vi som finns där för eleverna, som undervisar, lyssnar och ger dem möjlighet att delta i det demokratiska samhällsbygget. Med den insikten kommer också självklarheten att lärare ska ha bra villkor. Bra villkor kräver ett fritt, kämpande och starkt förbund som obönhörligen hävdar medlemmarnas rätt. Vi måste vara många och vi måste vara enade.

Efter mina upplevelser i Genève är jag lite hungrigare och lite vassare. Jag går mer säker in i förhandlingar, i samverkan med arbetsgivaren och som företrädare för Lärarförbundets medlemmar. För jag har hela den globala fackliga rörelsen i ryggen. Det vi gör lokalt spelar roll globalt och det politiska landskap som präglar vår samtid kräver att vi ställer oss längst fram i ledet och aktivt försvarar våra rättigheter. Det är vi, tillsammans, som bär upp de internationella konventionerna.

(Psst! Är du medlem i Lärarförbundet? Sök Genéveskolan 2019! ILO har hundraårsjubileum nästa år och arbetet med en ny konvention mot våld och trakasserier i arbetslivet kanske blir verklighet. Det kommer att bli så stort och du får en upplevelse du aldrig glömmer.)

Johan Bäck, Sundbybergs avdelning

Tillsammans - för att försvara den akademiska friheten!

Avslutande panel på Higher Ed Taipei 2018

Avslutande panel på Higher Ed Taipei 2018

Dag 3 Kia Kimhag är Lärarförbundets representant på Educational International 11th International Further & Higher Education & Research Conference in Taiwan 12-14 november 2018. Många av frågorna under konferensen är gemensamma och vi behöver arbeta tillsammans inom Education International.

Under den avslutande dagen i Taipei presenterade varje enskild gruppledare de resultat grupperna kommit fram till.

Exempel på frågor var ranking av universitet och vilken konsekvens det har på den akademiska friheten, hur lärare utvärderas och om utvärdering kan leda till att kvinnor och minoriteter diskrimineras.

Gårdagens fråga om Open Access återkom och detta i förhållande till hur den högre utbildningen rankas, stressen av att publicera och om det finns andra sätt att mäta. Resonemanget som fördes kring utvärderingar om lärares undervisning handlade om hur upplevs det för en lärare att ständigt bli utvärderad, är det kursen eller läraren som ska utvärderas. Någon ställde sig frågan; Vad kan vi mäta? Deltagare i grupperna menade att utvärdering av lärosätet oftast mäts utifrån forskningen.

En grupp menade att vi behöver som fackliga organisationer utbyta mer erfarenheter, både bra och dåliga. Dagens system leder till att vi tävlar med varandra, där lärare i vissa länder inte har samma möjligheter eftersom den sociala dialogen inte är så synlig . Rankingen mellan lärosätena är inte transparent och den tar inte hänsyn till ovanstående möjligheter eller andra förhållanden exempelvis lokalitet, samhälle och studenter. Pressen att publicera till viken kostnad som helst garanterar inte kvaliteten på utbildning runt om i världen. Vi bör ställa oss frågan varför rankingen används. Fackliga organisationer bör visa på detta spel och " challange the education" gruppens förslag var att arbeta fram en kampanj för att synliggöra detta.

Den viktiga frågan kring osäkra anställningsformer lyfte dilemmat som fler representerade länder tidigare med svårigheten kring finansiering. Forskare blir anställda under ett forskningsprojekt, med variation av anställningsformer; timanställda, korttidsanställda. ett förslag som vissa länder var att efter två år få en tillsvidare anställning. Vad innebär det för den enskilda individen för att klara sin försörjning. Vi som fackliga organisationer måste locka dessa individer att organisera sig, informera och få tillsvidareanställda att stötta dem. Hur många tillfälligt anställda kan vi ha för att bevara kvalitet, gruppen menade att maximalt 10% är relevant.

Gruppen menade även att detta handlar om en politisk fråga där vi bör använda de politiska kontakter vi har men framförallt att föra en dialog med arbetsgivaren för att lyfta konsekvenser för den enskilda läraren. Det var tydligt i fler grupper att vi fackliga representanter måste bli mer aktiva. Gällande den akademiska friheten menade gruppen att det är viktigt att identifiera orsakerna till problemet, att ha aktuell data att visa upp och att arbeta både lokalt och nationellt samt att använda media.

Det jag verkligen reagerade över är att kritik vid lärosäten hanteras tyvärr så, att röster tystas, personer som blir uteslutna, mobbade och utsatta på olika sätt. Kan den akademiska friheten och mångfalden bevaras? Vi menade att vi måste agera och försvara den akademiska friheten där den kritiska rösten måste få höras.

Avslutningsvis som deltagare blir det tydligt att oavsett om du arbetar lokalt, nationellt eller internationellt med fackliga frågor är frågorna påfallande lika. Det är möjligheterna till att få agera som facklig förrädare och vilket kontext du befinner dig i som är den stora skillnaden.

Detta har varit en intressant konferens både inspirerande till fortsatt arbete och reflekterande till hur kollegor runt om i världen kämpar på. Fackligt arbete gör skillnad, vi kan och behöver identifiera problemet innan vi kan agera, först då blir vi starka!

Open Access - viktigt att tillgången till forskning är fortsatt fri!

Karin Åmossa SULF medverkar i panel

Karin Åmossa SULF medverkar i panel

Dag 2 från Kia Kimhag, Lärarförbundets representant på: "Educational International 11th International Further & Higher Education & Research Conference in Taiwan 12-14 november 2018 om bland annat lärares kampanj i USA för att kunna leva på sin lön och rätten till fri tillgång till forskning,

Här i Taipei fortsätter de deltagande representanterna att lyfta sina frågor och berättelser. Dagen handlar om goda exempel i hur vi kan agera och lyfta fackliga frågor men även hur direkta aktioner kan göra skillnad. Tyvärr var de goda exemplen inte lika synliga i jämförelse med utmaningarna. I samtalet om "We walk the line - Success through industrial action" kom dock några bra exempel fram.

Princess Moss från NEA, USA beskrev deras kampanj RED for ED". Medlemmar kan inte leva på sin inkomst som lärare då lönerna är låga, lyftes som en orsak till drivet i kampanjen. Lärare och studenter har fått nog! Kampanjen engagerade särskilt fler studenter då frågorna är viktiga för deras framtid exempelvis problematiken av ökade studielån, framtida lön och arbetssituation. Att arbeta som lärare med en examen, ha lång erfarenhet och ändå utöver sin lärartjänst behöva ha två andra jobb för att kunna försörja sig. Princess talade även om den entusiasm hon möter hos lärare och deras hjärta de har för sina elever och studenter "Because education matters"!

Fler berörde problematiken kring kostnader och neddragningar av statligt bidrag och vilka konsekvenser det får exempelvis för den akademiska friheten men även jakten på forskningsmedel. En deltagare förklarade att universitetet var helt beroende av finansiering från marknaden vilket gör att de både är sårbara och tappar den egna kontrollen. De får arbeta för att finna medel överallt vilket gör att de inte känner sig akademiskt fria. Regeringen lovade finansiering men redan efter första året halverades summan och minskade sedan varje år till noll. En annan deltagare berörde vikten av att finna stöd, ha kontakter inom media men framförallt att inte ge upp kampen för bättre villkor. Media hjälper att sprida information och deltagaren menade att " Goverment are always keen on public support". I Hongkong är lärares arbetssituation problematisk enligt en av deltagarna som förklarade att stressen och självmorden ökat bland dem. Bland de deltagande representanterna fanns dock en kämparglöd även om viss frustration märktes i det som berättades. En fråga återkom, vad ska man göra för att få till bättre villkor. Vi är bra på att beskriva problem men inte på att skapa en policy som "tacklar" detta avslutades diskussionen med.

En aktuell fråga för oss i Sverige vilken debatterades i plenum gällande ”Open Access” och rätten till eget forskningsresultat. Problematiken kring vem som har rätten till sitt material och hur den privata publikationssektorn tar över ägandet och makten. Jonathan Tennant presenterade vilka kostnader den högre utbildningen har då den både ska producera forskningsresultat, betala för publicering och dessutom betala för att ha tillgång till sitt eget materiel. Han menar att här finns stora pengar att spara som istället kan investeras i mer forskning. I länder såsom Sverige och Tyskland strävar man att alla ska ha fri tillgång till all forskning. Det är av vikt att det som publiceras skall vara Open Access nämner Karin Åmossa, SULF Sverige. Det är inte relevant att forskningsresultat som vi själva redan betalt för låses in i databaser som vi sedan ska betala för.


Enligt Jonathan Tennant har detta varit känt länge och att det är dags att agera då det finns länder som redan har open access. Deltagarna var dock eniga att det är dags att agera samtidigt som det är forskare som kommer publicera sig enligt denna modell är strävan att få fri tillgång till den forskning som produceras. Konferensen rekommenderade att EI sekretariat arbetar vidare med detta. Återkommande kommentarer kopplade detta mot den akademiska friheten och vilken konsekvens detta kan ha och har.

En spännande dag som fortsatte med grupparbeten vilka kommer redovisas imorgon.

We have to be organized and fight to get IT back!

EI Higher Education Taipei 2018

EI Higher Education Taipei 2018

Jag har just landat i Taipei, Taiwan på "Educational Internationals 11th International Further & Higher Education & Research Conference". Här möts representanter för fackliga organisationer som organiserar lärare inom universitet och högskolor i Europa, Afrika, Amerika, Asien och Australien.

Vi får möjlighet att få internationella perspektiv på frågorna kring anställdas situation och hur kvalitén på högre utbildning kan öka. Vi söker områden där det är relevant att utveckla policy tillsammans, skapa och utveckla gemensamma plattformar och utbyta erfarenheter.

Dagen före konferensen möttes de kvinnor som deltar för att diskutera sin situation som anställda på akademiska institutioner och engagerade i fackföreningsrörelsen. Det ledde till att ett nätverk skapades där vi kan synliggöra specifika frågor och ge stöd till varandra så att kvinnliga röster tar mer plats i universitets och högskolesektorn globalt men också för att ge kvinnor ett eget utrymme i den fackliga rörelsen. Intressant att lyssna på hur flera i sin vardag upplever att där tidigare kulturella strukturer påverkar dem även idag. Exempelvis i Taiwan där den traditionella kvinnorollen handlat om att finnas som stöd till mannen. Fackliga frågor berör och engagerar, men att delta i det fackliga arbetet begränsas av den rådande strukturen: " I'm to busy with my work at home". Flera uttryckte att det är en utmaning att få med sig sina kvinnliga kollegor i det fackliga arbetet- att välja att supporta varandra istället för att supporta männen i första hand. Våga synas o ta plats!

Idag inleddes konferensen med att David Edwards, generalsekreterare i Education International(EI) talade om betydelsen av internationalisering, att träffas för att resonera och debattera fackliga frågor inom högre utbildning och forskning. David påpekade betydelsen av att ha en möjlighet att mötas för att bli inspirerad och lära sig av och om varandra, men framförallt att förstå vad som sker i olika länder. Vi fick även lyssna på Jiunn-rong Yeh utbildningsminister i Taiwan, som berättade om hur Taiwan tänker om utbildning: "We want to build up the education, as a rock for the society". Det handlar inte om att bara utbilda för arbete, utan utbildning är för livet. Intressant att höra resonemanget och det han som utbildningsminister tyckte sig vilja utveckla mer. På denna högskole- och universitetskonferens uttryckte ministern att nästa steg för Taiwan är att ge barn mellan tre till fem år möjligheten till allmän förskola, något man inte har prioriterat tidigare.

Det globala perspektivet blev synligt i programpunkten, "Around the World in 90 minutes". Här presenterades de senaste trenderna och utveckling inom det fackliga arbetet och utbildning. Personer från samtliga världsdelar berättade hur det ser på det som sker i deras länder och därefter fylldes det på av övriga deltagare. Det blev tydligt hur lika frågor som lyfts i samtliga länder även om frågorna i sig hanteras olika och har olika utgångspunkter. Gemensamt är att arbetsbördan tycks vara stor överallt och att personal inom högre utbildning och forskning ständigt arbetar övertid, men då obetald övertid! Flera länder står inför förändringar där regeringar drar ned på den offentliga finansieringen av högre utbildning och istället höjer avgifter för studenterna. Gemensamt tycks även vara att lönerna inom högre utbildning sjunker i förhållande till vad de som arbetar utanför statlig verksamhet tjänar.

Kollegor på den afrikanska kontinenten visade på stora skillnader mellan länder avseende satsningar på att bygga upp infrastruktur inom den högre utbildningen och investerat i detta. Förvånande nog visade det sig att de som investerat i infrastrukturer och valt att lägga sina medel på detta ändå har mer personal, mer forskning än de som inte satsat. Det är skillnad att ha en regering som ”tror på forskning” och en regering som låter det synas i landets budget, uttryckte en deltagare från Canada. Fler såg även trenden att fler arbetsgivare har ökat antalet timanställda istället för fasta kontrakt dvs tillsvidareanställställning. Exempelvis i USA låg siffran på 70% av de som arbetar inom högre utbildning vilket skapar instabilitet. Detta har blivit en av deras största frågor att som fack stödja medlemmar till säkrare anställningar.

Det finns en oro över att man håller på att förlora den akademiska friheten, den fria forskningen, men samtidigt en tro på att det är värt att kämpa tillsammans:"

Kia Kimhag, Lärarförbundets representant på konferensen för högre utbildning och forskning

Free Mohammad Habibi, jailed Iranian teacher and unionist!

Photo: Education International's webb

Photo: Education International's webb

In a joint action with Education International, Lärarförbundet strongly condemns the prison sentence imposed on Mohammad Habibi, an Iranian teacher and a member of the board of directors of the Iranian Teachers'Trade Association of Tehran. The sentence is for ten and a half years of confinement.

Lärarförbundet has repeatedly condemned the imprisonment and called on the release of jailed teacher trade unionists, such as Esmail Abdi. This time, we request solidarity action for Mohammad Habibi. (Svensk sammanfattning sist.)

As Education International reports:

"On 4 August, the Iranian Islamic Revolutionary Court sentenced Habibi to ten year and a half in prison. His sentence also included prohibition of social and political activities for two years, a travel ban of two years, and 74 lashes.

The International Alliance in Support of Workers in Iran (IASWI) reported that, on 20 May, a peaceful gathering organised by the Iranian Teachers' Trade Association of Tehran (ITTA-Tehran) was attacked by security forces and undercover agents,. Fourteen participants, including Habibi, were arrested. At the time of his arrest, he was on bail from a previous arrest in March 2018. All but Habibi were freed one day later. Habibi was transferred to a solitary confinement cell in Tehran's largest prison.

The IASWI warns that he is currently held in prison under unbearably harsh conditions. According to family members who visited him, Habibi is suffering from deep pains in his chest and sides, due to severe kicks and blows to his body. He also has a large visible bruise on his back, the result of undercover agents dragging him on the asphalt of the street. He needs an immediate scan of the injured areas, but public authorities have not moved him to hospital from prison.

Habibi’s treatment by prison officials “is nothing short of homicidal, criminal negligence,” the IASWI deplores, holding all officials involved in this case fully responsible for anything happening to him."

You can show your solidarity by signing up on the LabourStart campaign launched by Education International.

Swedish summary:

Education International rapporterar: "Den 4 augusti dömde den iranska islamiska revolutionsdomstolen Habibi till 10,5-årigt fängelsestraff. Hans dom innehöll också förbud mot sociala och politiska aktiviteter i två år, ett reseförbud på två år och 74 piskrapp.

Den internationella alliansen till stöd för arbetstagare i Iran (IASWI) rapporterade att en fredlig sammankomst som anordnades av Irans lärare Trade Association of Teheran (ITTA-Teheran) attackerades den 20 maj av säkerhetsstyrkor och säkerhetstjänsten. Fjorton deltagare, inklusive Habibi, greps.

IASWI larmar om att han för närvarande hålls i fängelse under omänskliga förhållanden. Hans familj bekräftar att han har allvarliga skador efter misshandel och förvägras sjukvård.”

Du kan visa din solidaritet genom att skriva på LabourStart-kampanjen som lanserats av Education International.