Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Internationella lärarbloggen

Hur långt är du beredd att gå för bra kvalitet och bra villkor?

Henrik Herber bloggar från sitt besök i Indien, februari/mars 2014.

Jag hör Eswaran, generalsekreterare för indiska AIPTF (grundskollärarnas lärarfackliga federation) prata om vikten av god utbildning:

– Att utbildning av bra kvalitet är viktig för landets ekonomiska tillväxt, behöver knappast understrykas, säger han och tillägger att det är kvaliteten på lärarna som är det som har mest betydelse. I Indien sker en drastisk minskning av inskrivningar i statliga skolor. Eswaran igen:”the structure is collapsing on account of apathy of the Government”.

Alla är bekymrade över den låga kvaliteten på undervisningen, men det råder delade meningar vad man kan göra åt saken. Föräldrar av alla samhällsklasser vill hellre ha sina barn i privatskolor. AIPTF var för några år sen med och påverkade för att få en lag om rätt till kostnadsfri utbildning. Men lagen genomförs inte fult ut. Det saknas pengar. Den förlorar dessutom betydelse när delstatsregeringarna lägger ut undervisning på entreprenad; privatskolornas andel ökar i takt med krisen i det statliga systemet.

Varför vill ingen gå i Indiens statliga skolor? Jag träffar Devender som arbetat några år som grundskollärare i Delhi. Han berättar att som statsanställd kan han beordras göra andra uppgifter utanför skolan som valövervakning, folkräkning eller annat administrativt arbete. – När vi tvingas göra annat finns det ingen lärare i skolan, berättar han. Dessutom saknas ämneslärare i exempelvis musik och idrott.

De statliga skolorna är nedgångna med dålig utbildningsmiljö och slutkörda underbetalda lärare, som får bristfälligt stöd och dåliga möjligheter till fortbildning. Det är inte undra på att föräldrarna vill ha närvarande lärare, privatskolorna kan i många fall också erbjuda bättre materiell standard.

Så vad är problemet med privatskolor, om det känns tryggare att ha sitt barn där? Det gäller att förklara hur mycket samhället har att tjäna på ökad jämlikhet – privatskolorna ökar klyftorna mellan rika och fattiga. Det gäller att förklara varför kompetenta lärare har betydelse och behöver bra villkor oavsett om de är i privata eller statliga skolor; det är många som menar att det är lärares fel om statliga skolor är usla. Det gäller att förklara skolans uppdrag att ge barn inte bara yrkeskunskaper utan kunskaper för livet. Men hur nå ut med sådana budskap på ett sätt som verkligen får uppmärksamhet och kan bidra till positiv förändring i ett jätteland som Indien, där AIPTF som är en av landets lärarorganisationer har drygt två miljoner medlemmar?

Om man menar allvar, kan man göra som AIPTF som startade tre parallella marscher, så kallade yatras. De tre marscherna har under februari gått genom 23 delstater där 1874 möten arrangerats med föräldrar, allmänhet, opinionsbildare och beslutsfattare. Att kampanjen varit framgångsrik beror bland annat på att: AIPTF har formulerat tydliga krav för vad man vill uppnå, man har sen anpassat dessa krav till situationen i olika delstater och knutit an till de frågor som är angelägna lokalt. Slutligen har man förstått att det inte är slagord som skapar förändring, det är möjligheten för de många medlemmarna att engagera sig konkret.

Till slut sammanstrålade marscherna i Delhi. Och det är där jag nu befinner mig för att se hur kampanjen avslutas efter 15 376 avverkade kilometrar.

Eswaran talar till de tusen lärare som samlats till denna Grande finale:

– Let me assure you that this culmination programme only marks the conclusion of the Yatra – but the efforts and struggle for a better and secure future for our children and nation will continue till we achieve quality education for all.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här