Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Internationella lärarbloggen

Fackligt arbete i Colombia under dödshot

Det colombianska lärarfacket FECODE, som Lärarförbundet samarbetat med i flera årtionden har nyligen fått dödshot mot hela sin förbundsstyrelse. FECODE har orubbligt stött fredsavtalet och skolan som fredat område. Hur påverkar det deras liv och arbete? Delta i kampanjen för att stödja dem!

Fredagen den 23 oktober deltog jag via Zoom på ett seminarium organiserat av FECODE, det colombianska lärarfacket som Lärarförbundet har haft nära samarbete med i flera årtionden.

FECODEs ordförande Nelson Alarcón (bilden nedan) inledde med en genomgång av läget i landet.

Nelson Alarcon FECODE

Några dagar tidigare hade en person i deras förbundsstyrelse mottagit dödshot från en mäktig narkotikakartell. Alarcón uppmanade alla att vara på sin vakt för att det kunde komma flera hot.

Jag reflekterade över att hans ord och åtbörder var en blandning av uppgivenhet och jävlaranamma: å ena sidan, hur länge till ska vi behöva leva i oro – å andra sidan, om vi blir hotade måste det ju vara för att vårt arbete är framgångsrikt!

Nelson Alarcón blev sannspådd. Bara tre dagar senare, den 26 oktober, blev hela förbundsledningen dödshotad. En begravningskrans med texten Vila i frid, tillsammans med fingerade dödsannonser på var och en, samt 16 gravljus, anlände hem till den tidigare förbundsordföranden och nuvarande juridiskt ansvarige i förbundsledningen, Carlos Rivas. Förutom de 15 i FECODEs ledning fanns också ordföranden i centralorganisationen CUT – även han en tidigare medlem av FECODE - med bland de hotade.

Lärarnas världsfack Education International (EI) drog snabbt igång en kampanj, med protestbrev riktade till landets president Iván Duque. Lärarförbundet hängde på och samma dag som vi fick uppmaningen från EI, hade protestbrevet skrivits under och sänts av Johanna Jaara Åstrand. Samtidigt drog även Labour Start igång sin kampanj för att uppmana folk att skicka sitt eget protestbrev.

En kan fundera på varför en tungt beväpnad narkotika-kartell, skulle känna sig hotad av en öppen, laglig och demokratisk folkrörelse som ett lärarfack?

Kanske finns en del av svaret i FECODEs orubbliga stöd för fredsavtalet i Colombia och synen på skolan som ett fredens territorium i hela landet. De ser lärares arbete med undervisning om demokrati och mänskliga rättigheter liksom det fackliga arbetet som nycklar till en fredlig framtid med social rättvisa i Colombia. Möjligen ses den visionen som ett hot av knarkkartellerna som vill fortsätta bedriva sin våldsamma och lönsamma verksamhet ostörda.

Varför riktar sig då vårt protestbrev till landets regering? Det är väl inte deras fel att knark-karteller hotar fackföreningsledare?

Det finns flera sätt att besvara den frågan.

1: En rättsstat måste skydda sina medborgare och kan därför inte tolerera våld som kommer från icke-officiella instanser. Dödshot är ytterst allvarligt och undergräver vilket samhälle som helst. Därför måste staten agera - och vi måste uppmana dem att agera, och visa att de har världens blickar på sig.

2. Delar av den politiska och ekonomiska makten i Colombia har genom åren sanktionerat att ”någon” gör det smutsiga jobbet med att hota folkrörelser till tystnad för att behålla sitt inflytande orubbat. De som stått för hoten och våldet mot folkrörelserna har varit paramilitära grupper eller dödspatruller, ofta med starka band till knarkkartellerna. Det är viktigt att Colombias regering visar att de helt tar avstånd från, utreder och bestraffar den här typen av hot.

3: På senare tid har regeringen börjat dra tillbaks det livvaktsskydd som FECODEs ledarskap har haft i åratal, med motiveringen att allt är lugnt och inget ju har hänt.

Att leva med livvaktsskydd år efter år är ingen enkel sak. Särskilt om du inte känner dig helt trygg med livvaktens uppdragsgivare och hur din livvakt kommer att reagera i den stund som ett attentat inträffar? Trots det vill FECODE ha kvar statens skydd, då den här typen av hot fortsätter att komma.

Gatubild Colombia

Gatubild Colombia. Foto Joakim Olsson.

Jag är stolt över att arbeta för ett förbund som har solidaritet som en av sina grundläggande värderingar och ser kopplingen mellan det som händer i Latinamerika och vår fackliga vardag här i Sverige. När Lärarförbundet tydligt säger nej till urvattningen av anställningstryggheten här hemmavid är det ett konkret försvar av de egna medlemmarnas, rättigheter som det tagit så lång tid och så mycket energi att erövra. Samtidigt är vi vaksamma på vad som händer med våra lärarkollegors rättigheter i andra delar i världen och svarar när de efterfrågar vår solidaritet

Den verklighet som våra kolleger i Colombia lever under är väsensskild från vår trygga svenska verklighet. De vet det, men de vet också att vi står eniga med dem i försvaret för lärares fackliga rättigheter och har bett om vår solidaritet i den svåra situation de befinner sig i.

Om du vill visa ditt stöd för våra hotade colombianska lärarkolleger, kan du göra det på Labour Start här.

"In the three decades until 2016, Colombian trade unions report that 990 of their members were murdered. Another 3 000 where threatened with assassination."


Länk till uppropet.



Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här