Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Internationella lärarbloggen

EI:s Världskongress - Att skriva historia

Som Lärarförbundare har vi lobbat stenhårt för vissa viktiga beslut och nu kan vi glädjas åt och vara oerhört stolta över en kongress som fattat historiska beslut. Beslut som innebär att EI som organisation tagit ett enormt kliv framåt när det gäller jämställdhet.

Jag vet inte hur många gånger jag påbörjat denna blogg under veckan, jag började med ett anslag men saker och ting händer hela tiden här på EI:s kongress som gör att det utkast som just påbörjades helt plötsligt är inaktuellt. Det som hänt här i Bangkok i veckan är historiskt på så många sätt. Vi har mött starka kvinnor som låtit oss ta del av deras historier, deras verklighet. En verklighet fylld av hat, hot och livsfara som är helt ofattbart för oss svenskar. Kvinnor som ändå oförtrutet fortsätter kampen för att förbättra sina och andras förutsättningar, eftersom alternativet inte är tänkbart.

Läraryrket är ju ett kvinnodominerat yrke, därmed borde majoriteten av de närvarande vara Japanska delegationen kvinnor, eller hur? Det borde inte vara nödvändigt att prata om jämställdhet, eller? Tyvärr är det inte så enkelt. Den styrelse som lett EI:s arbete fram till kongressen bestod t.ex. av 39% kvinnor. Inför denna kongress uppmanades alla delegationer att tänka på sammansättningen av sina delegationer, de delegationer som hade mindre än 50% kvinnor fick förklara för EI hur detta kunde komma sig. På plats är 48% kvinnor och 52% män, vilket kan tyckas rätt bra. Men tyvärr är siffrorna inte lika positiva om man tittar på hur många som faktiskt är delegater då majoriteten av kvinnorna från vissa regioner är åskådare. I den region med mest ojämlika siffror är nära 26,7% av delegaterna kvinnor, det har dock ökat från 23% sedan kongressen 2011 så det går framåt men inte fort nog! Det är med andra ord inte särskilt konstigt att det dagen innan kongressen körde igång på riktigt genomfördes en dag med fokus på kvinnor, ”Women’s caucus”.

När man tittar på de beslut som hittills fattats så kan vi konstatera att vi tagit många steg framåt. För 8 år sedan fanns en enda kvinnlig kandidat till de Open Seats som finns i styrelsen. I måndags fattade vi beslut om att ändra stadgarna så att minst 5 av dessa platser ska innehas av kvinnor. Det kändes just då stort och mäktigt att få vara med och att få ynnesten att delta om ett så viktigt beslut. Det känns självklart extra speciellt eftersom vår ordförande Johanna har drivit på i den kommitté som tagit fram förslaget. Det är dock väldigt tydligt att antalet män som kandiderar till dessa platser är betydligt större än antalet kvinnor.

Maria RessaKongressen har präglats av modiga, starka kvinnor med en vilja att förändra. Vi har fått lyssna på journalisten Maria Reza från Filippinerna som berättade om hur hon attackerats i sociala medier och hur de systematiska attackerna på henne och journalistiken lett till att hon just nu står åtalad. De grävande faktareportage hon gjort är för obekväma, men hon kämpar på och samlar fakta vilket är det som också skyddar henne från att råka ännu mer illa ut.

Vi har lyssnat till Jalila Al Salman som i sitt tacktal när hon mottog Mary Hatwood Futrell Human and Trade Union Rights Award berättade om sina erfarenheter som lärare och facklig företrädare. Hur hon verkligen funderade varför hon arresterats och torterats, eftersom hon inte fick någon förklaring. Först när hon åtalades förstod hon att det berodde på att facket var för starkt. Hennes fackförbund förbjöds och själv blev hon av med jobbet. Om man vore i hennes situation skulle man då verkligen tänka: Standing up for what I believed in, It was non-negotiable? Skulle man ha modet att fortsätta kämpa för ett bättre samhälle om så mycket stod på spel?

På förmiddagen berättade France Castro, lärare, fackföreningsföreträdare och politiker om sin tillvaro och verkligheten hon lever i. När hon vaknade på morgonen möttes hon av beskedet att två kollegor dödats i sina hem i natt. Själv är hon frisläppt mot borgen, efter att ha gett lärare och elever skjuts i sin bil i samband med ett skolbesök. Hon arresterades för kidnappning, människohandel och barnmisshandel. Efter internationella påtryckningar lade åklagaren ned misstankarna om kidnappning och människohandel. Hon är dock fortfarande misstänkt för barnmisshandel eftersom hon försatte barnen i fara genom att skjutsa dem i sin bil. Ändå fortsätter hon oförtrutet sitt arbete för lärarnas och samhällets bästa.

För dessa kvinnor och många många fler betyder Education International och vårt arbete tillsammans mycket. Det kan vara skillnaden mellan liv och död. Men EI är också förebilden, det man tittar på. Att vi förändrar strukturer där gör det svårare för män att i sina organisationer hålla fast vi helt annorlunda strukturer. Ska medlemsorganisationerna upplevas som relevanta så måste de också förändras. Beslutet om kvotering innebär förhoppningsvis att åtminstone 50% av delegaterna är kvinnor vid kongressen om 4år.


Hur gick det då? Vad innebar beslutet om kvotering av Open Seats? Som du kan se på bilden så innebar beslutet att samtliga 6 kvinnliga kandidater röstades in. Hade vi gåshud och jublade när beslutet om kvotering gick igenom så är det inget mot hur det känns idag. Kommande 4 år så kommer Education International ledas av en styrelse som består av 55% kvinnor. Det är stort. Det är mäktigt. Det är första gången under EI:s 25åriga historia. Vi var med. Vi såg till att det hände. Fy fasen vad jag är stolt! Vi skrev historia!

Sara Sundström, ledamot Förbundsstyrelsen Lärarförbundet

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här