Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Internationella lärarbloggen

EI:s 8th World Congress Dag 2

Fr v: Luisa Tongatama, Cook-öarna; Juan Campechano, Mexico; Hege Valås, Norge; madeleine kennedy-macfoy EI Bryssel Dag två har handlat om urbefolkningar och deras rätt till utbildning och lärarnas rätt till bra förutsättningar för undervisning.

Denna dag blev ett uppvaknande för mig över hur vi i Sverige behandlar vår urbefolkning. I många sammanhang är vi i Sverige ledande med ett demokratiskt, jämlikt och inkluderande förhållningssätt där varje individ har rätt att yttra sig och meddela sin åsikt. Men när det gäller vår urbefolkning har vi stor utvecklingspotential. Till exempel trodde jag att det var självklart att i Sverige är det varje individs rätt att definiera vem den är men så är inte fallet för samer. Det är sametinget på uppdrag från staten som bestämmer om du har rätt att identifiera dig själv som same eller ej. Likaså finns det en konvention som är antagen internationellt. Denna konvention (ILO 169) bygger på att principerna från FN:s övriga rättigheter även ska gälla för urbefolkningar. Denna konvention är Sverige ett utav få länder som inte har skrivit på. Lärarnas tidning har gjort ett reportage om sameskolan blick för samisk kultur i Tärnaby.

Vi är har även haft förmånen att ta del av berättelser från hela världen. Becky Tootoo berättade om hur Canada har lyckats utveckla sitt arbete. Staten åkte till hennes hemort för att registrera varje individ som identifierar sig som Inuit. Staten registrerade inte för att kontrollera utan för att erbjuda hjälp. Inuiterna kände sig inte hjälpta utan snarare diskriminerade och kontrollerade. Nu har parterna utvecklat ett bättre samarbete som bygger på dialog.

Darcel RusselDarcel Russel berättade gripande om när hennes hemby koloniserades och hennes familjs språk förbjöds. Hon berättade om hur hennes farmor och hennes vänner i hemlighet tog med barnen i byn till floden för att sjunga sånger på sitt ursprungliga språk. Förra året hittades några inspelade band med dessa sånger. Darcel tog med banden till sin hemby. Hon berättade rörande hur dessa spelades upp för kvinnor som inte hade hört dem på över 50 år. Spontandans uppstod, så språket vilar, det är inte dött utan väntar på att väckas upp igen.

I dessa berättelser finns mycket våld och trakasserier beskrivna, som urinvånare över hela världen tvingas utstå. Att vi lärare samlas och enas om att våld måste få ett slut och att alla har rätt till utbildning känns allt viktigare.

Vi fick även lyssna på Luisa Tongatama. Hon beskrev hur man på Cook-öarna uppmuntrar sin ursprungliga kultur och är stolt över den. Här är turismen oerhört viktig och därför lär sig eleverna i skolan om sin ursprungskultur. De lär sig danser, matlagning, språk och andra uttrycksformer som åskådliggör deras ursprung.

I Norge arbetar man för att samernas historia ska bli känd för alla. Deras lärarorganisation, Utdanningsforbundet, har en samisk referensgrupp och nära dialog för att lyssna in vilka utmaningar samerna upplever och hur man kan arbeta för att bemöta dessa.

Efter att ha lyssnat till dessa exempel och utmaningar funderar jag på vad vi som fackförbund kan göra för att synliggöra och stärka samernas kultur och rättigheter. Vårt första steg borde ändå bli att lyssna på vad samerna själva ser att vi tillsammans skulle kunna göra för att förbättra förutsättningarna till en utbildning för alla.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här