Lärarförbundet
Lärarförbundet Kontakt har helgstängt över påsken, från torsdag 9 april kl. 12.00 (medlemsservice stängt från onsdag 8 april kl 17) och öppnar åter tisdag 14 april kl. 8.00. →
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Internationella lärarbloggen

”Auschwitz did not fall from the sky”

Hur undervisar vi om förintelsen som en del i kampen mot xenofobi, rasism och växande fascistiska tendenser? Detta var det övergripande ämnet för en konferens i Krakow anordnad av Education International och det polska lärarfacket ZNP den 26-29 januari.

Konferensens tidpunkt sammanföll med den ceremoni som anordnades i Auschwitz-Birkenau den 27 januari till minnet av befrielsen av lägret 1945. Fackligt engagerade lärare från 17 länder och fyra kontinenter bland annat Tyskland, Polen, Israel, Turkiet, Kanada, Uruguay och Namibia samlades under några dagar för att besöka Auschwitz museum, minneshögtiden och dessutom två dagars seminarium och erfarenhetsutbyte.

Första dagen besökte vi Auschwitz museum som är själva lägret. Stämningen bland konferensdeltagarna var dämpad på bussresan till Oswiecim, där förintelselägren ligger. Några av deltagarna från Israel är anhöriga till offer för nazisternas grymheter under andra världskriget och flera av dem besökte Auschwitz för första gången. Sorgen de kände, kände också vi. Vi sörjer alla detta mänsklighetens sammanbrott, och under dagarnas samtal klingade ibland orden ”aldrig mer” lite skevt för det har fortsatt hända i Gulag, i Kambodja, i Srebrenica, i Rwanda och Guatemala och på många fler platser.

Dörr AuschwitzDag två gick bussen återigen till Auschwitz där vi deltog som gäster vid minnesceremonin med anledning av 75-årsdagen av lägrets befrielse. Regeringschefer, kungligheter och andra högt uppsatta fanns bland de 2000 personer som deltog vid ceremonin. Det var dock de överlevande, ett hundratal idag mycket gamla människor och deras starka budskap som stod i centrum. Det var en av dem, Marian Turski, som fällde kommentaren ”Auschwitz-did not fall from the sky”. Han menade att det var många små steg som ledde fram till att Auschwitz blev möjligt. Det var successiva små förändringar som till slut gjorde det möjligt att på ett systematiskt sätt utrota, judar, romer, homosexuella, funktionshindrade och politiska meningsmotståndare.

”En dag fanns det en lapp på parkbänken-”inte för judar”, men vi tyckte inte det var så farligt för det fanns ju andra ställen att sitta på. Lite senare fanns ett anslag på butiken-”judar får bara handla efter kl.17”. Inte optimalt förstås men man kunde ju handla på kvällen…”. Så inleddes processen med att normalisera tanken att några var mindre värda än andra och att etablera åtskillnad mellan grupper. Acceptansen av propagandan om judars underlägsenhet och att dessa är ett hot mot andra hederliga medborgare, gjorde det möjligt att hänvisa dem till ghetton och sedan frakta dem på tågvagnar mot förintelsen. Rädslan och den tigande acceptansen bidrog till att göra det omöjliga möjligt, lagstiftning gjorde det oetiska normalt.

Hans och andra överlevares tal innehöll varningar om Auschwitzrisken för upprepande av historien och uppmaningar om vikten av att minnas det som hänt både i Auschwitz och på andra platser. Uppmaningen återkom om att agera på de små förändringarna, hur vi talar om andra grupper, och lära oss känna igen diskriminering och agera i tid.

Under de två efterföljande dagarnas seminarium talade vi om pedagogik som utvecklar respekt för allas mänskliga rättigheter och demokratiska förhållningssätt. EI:s generalsekreterare höll ett tal som knöt an till ovanstående och framhöll utbildningens roll. En del av hans tal har särskilt fastnat hos oss: ”Demokrati och mänskliga rättigheter får aldrig tas för givet. De måste erövras varje dag och av varje ny generation.” De goda exemplen på pedagogik som stärker respekten människor emellan och motverkar rasism, diskriminering av olika slag avlöste sedan varandra.

Lärare och museipersonal från Polen berättade om hur de inkluderar förintelsens smärtsamma historiska minnen i undervisningen, och hur de arbetar med elever i olika åldrar. Detta gör de trots att förutsättningarna försämrats på senare år. Runt 2000 utvecklades läroplan för undervisning om förintelsen men den togs aldrig i bruk. Idag finns i läroplanen två timmar avsatta för detta tema under en elevs hela skolgång och lagstiftning som säger att inget får sägas om att Polen skulle spelat en roll i förintelsen utom som offer. Förintelsemuseet POLIN har tagits bort från skolmyndigheternas lista av rekommenderade muséer. Trots motvinden jobbar de på, håller workshops om inkludering och icke-diskriminering för lokalpolitiker med utbildningsansvar i kommuner där man förbjudit lärarna att ta upp HBTQ-frågor i sin undervisning.

Andra utvecklar pedagogik för studiebesök i Auschwitz och historieundervisning för 10–12 åringar som utgår från deras hemstad. Genom att utforska kartor, foton och intervjua gamla människor lär sig eleverna om det judiska bidraget till deras lokala historia och hela Polens historia. De bygger stolthet över en komplettare historisk bild av hembygden och kan inleda samtalet om vilka som finns här idag och hur viktigt det är att respektera alla som utgör dagens samhälle.

Anne Frank muséet i Tyskland presenterar hur de arbetar med interaktiva utställningar med lärare och elever. En mellanstadielärare från Tyskland, visade, konkreta arbeten hennes elever gör med att leva sig in i ett judiskt barns erfarenheter under nazitiden. Utgångspunkten i förintelsen leder diskussionen in i dagens Tyskland, med nynazistiska rörelser och nyanlända som upplever rasismen idag men som ibland själva bär med sig en antisemitisk uppfostran. Tillsammans bygger man gemensamma demokratiska värderingar i nutiden för framtiden.

I Sverige ställer vi samma frågor. Hur bygger vi ett demokratiskt samhälle med mångfald och ömsesidig respekt? Kan vi se tecknen som leder till normalisering av rasism och diskriminering? Vad betyder det att kommuner fattar beslut om tiggeriförbud, eller att förslag läggs om att ta bort litteraturen på andra språk på våra bibliotek? Hur kan vi och våra elever lära oss att skilja propaganda från fakta? Vårt besök i Krakow och Auschwitz, dialogen med lärare och överlevares barn leder direkt tillbaka till vår egen verklighet. Sorg och oro blandades med en känsla av hopp. Det hopp som fackföreningsaktivisters, lärares, historikers och konstnärers oförtröttliga arbete för mänskliga rättigheter förmedlar.

För dig som letar efter material till din undervisning rekommenderar vi följande länkar:

Forum för levande historia https://www.levandehistoria.se/klassrummet

Zikaron, unga och barnbarn till överlevare som för deras berättelser vidare: http://zikaron.se/

SKMA, Svenska Kommiten mot antisemistism: https://skma.se/utbildning/

https://segerstedtinstitutet.gu.se/samverkan/toleransprojektet

https://chefochledarskap.se/skola-under-attack/


Text och bild: Johan Bäck, ordförande i Sundbybergs lokalavdelning samt
Ina Eriksson, internationell förbundssekreterare.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här