Lärarförbundet
Bli medlem

Ökat våld mot flickor och kvinnor i kristider - så kan vi stoppa det

Krav vi kan ställa på nationell nivå för att bekämpa könsrelaterat våld (Gender Based Violence) källa undp.org

Krav vi kan ställa på nationell nivå för att bekämpa könsrelaterat våld (Gender Based Violence) källa undp.org

Signaler kommer från många länder om en klar ökning av ett redan allvarligt våld mot flickor och kvinnor, framför allt i hemmet men också i samhället.

Denna ökning ör ofta vanlig i krissituationer. En vardag som präglas av ojämlika sociala normer och kanske sedan tidigare innehöll hot om våld eller våld från sin/sina närmaste, fylls av ny oro och stress för hälsa, för jobb och ekonomi. Till detta kommer kanske begränsad rörlighet och social isolering.


Hur ringer jag kvinnojouren och berättar vad som händer när jag aldrig är ensam? Var ska jag ta vägen om jag gör valet att lämna mitt hem med mina barn? Frågor som alltför många kvinnor brottas med i många delar av världen just nu. Under det senaste året har 243 miljoner kvinnor i åldern 15-49 år varit utsatta för våld av en partner, siffror som nu stiger:


Ökningar av våld mot flickor och kvinnor under Covid-19, källa undp.org









Gender Based Violence and Covid-19. Vill du läsa hela rapporten, klicka på bilden ovan.

Vad kan vi då göra? FN:s organ för utvecklingsfrågor UNDP har tagit fram några förslag på åtgärder både nu under pandemin men även för en mer jämlik framtid:

  • Integrera arbete mot våld i nära relationer i nationella planer för Covid 19
  • Se till att stöd och hjälplinjer finns för utsatta kvinnor
  • Utökade resurser för tillfälligt boende och psykologiskt stöd
  • Ökade resurser för stöd från polis och rättsväsende
  • Stöd samarbete mellan olika aktörer från civilsamhället och myndigheter
  • Följ upp statistik och var observant på förändringar i antalet anmälningar
  • Gör offentliga uttalanden där det är tydligt att våldet är oacceptabelt
  • Se över ekonomiskt stöd till dem som är drabbade.



Ett exempel på arbetet i BTU, en av lärarorganisationerna i Botswana:

Kollegor i Botswana Teachers'Union (BTU) har varit aktiva under de senaste månaderna i arbetet mot våld mot flickor och kvinnor. Ratanang Baleseng, vice ordförande och ansvarig för jämställdhet och mänskliga rättigheter berättar:

Under perioden 30 mars till 5 april rapporterades 22 våldtäkter i Botswana, av dem var 7 barn mellan 2-13 år. Bland våra medlemmar utsattes sex kvinnor för könsrelaterat våld. BTU erbjöd kvinnorna stöd i form skyddat boende, juridisk hjälp och psykologstöd genom organisationer som de samarbetar med. Vi har även via radio gett stöd till lärare, elever och föräldrar i dessa frågor. Vi har tydligt tagit avstånd från denna typ av våld.

Sedan skolorna öppnade 2 juni har vi även gett stöd till skolledare för rutiner kring de fall där lärare inte kommer tillbaka till skolan och tecken finns på att de utsatts för våld.

Broschyr från GTU Botswana


Stopping gender-based violence in the midst of a pandemic

För att uppmärksamma våld i nära relationer anordnade världsfackens samarbetskommitte den 2 juni ett webbinarie där vår världsorganisation Education International var en av arrangörerna. Du kan se seminariet här i efterhand för att höra fler vittnesmål om denna viktiga fråga. (genom att klicka på bilden)

Webinar GBV 2 June Global Unions










Vad görs i Sverige?

Regeringen har beslutat att fördela 100 miljoner kronor till ideella organisationers arbete för att möta ökad utsatthet med anledning av utbrottet av covid-19. Pengarna ska gå till organisationer som arbetar med barn i utsatta situationer samt organisationer som arbetar med våldsutsatta kvinnor, barn och hbtq-personer och mot våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.

Vad kan du göra?

  • Du kan sprida kunskap om dessa frågor på din arbetsplats.


Tack för att du tagit dig tid och läst vår internationella lärarblogg!
Dela den gärna på Facebook eller Twitter.



covid-19 krisen och lärarfacken i Asien

Skolor i över 190 länder har stängt, 1,7 miljarder studenter, mer än 90% av världens elever - får antingen begränsad utbildning på nätet eller ställs helt utan. Av dessa bor mer än 1 miljard i Asien och Stillahavsområdet och även hälften av alla drabbade lärare (63 miljoner) arbetar där.

covid-19-pandemin är inte bara en kris för människors hälsa och ekonomi –den är också en kris för utbildningssektorn. Skolor i över 190 länder har stängt, 1,7 miljarder studenter, mer än 90% av världens elever - får antingen begränsad utbildning på nätet eller ställs helt utan. Av dessa bor mer än 1 miljard i Asien och Stillahavsområdet och även hälften av alla drabbade lärare (63 miljoner) finns där.

Några exempel på hur lärarfacken tar initiativet

Indonesien
I Indonesien började skolor, universitet och andra utbildningsinstitutioner att stänga den 16 mars, vilket lämnar över 68 miljoner studenter utan utbildning i skolmiljö.

Social och fysisk distans som införts av regeringen hindrade inte PGRI från att genomföra sin verksamhet genom omfattande användning av teknik och digitala plattformar. Den 7 april genomförde PGRI framgångsrikt sin första virtuella nationella arbetskonferens, där 500 medlemmar i PGRIs styrelseutskott på nationell, provinsiell och distriktsnivå deltog.


PGRI digital literacy
Bild: PGRI genomför Zoom-möte med fortbildning och stöd till lärare.

Facket har inrättat covid-19 kriscenter på provins-, distrikts- och stadsnivå för att hjälpa regionala regeringar med att förebygga och hjälpa drabbade samhällen genom insamling och distribution av matransoner, sanitets- och hygienutrustning samt skyddsutrustning för vårdpersonal.

PGRI har också genomfört fortbildning online för sina medlemmar; "Självgående lärare" kontinuerligt från och med den 2 maj. Hittills har cirka 300 000 lärare deltagit på sådana kurser.











Bild: AIPTF organiserar utdelning av ansiktsmasker till lärare.

Indien
Lärare och deras organisationer i Indien har bidragit till att stödja regeringarnas initiativ för att begränsa covid-19. Alla AIPTF-medlemsorganisationer har bidragit med en dagslön till regeringens covid-19-stödfonder. Trots ekonomiska bidrag från lärarna och andra statliga anställda har regeringen beslutat att frysa krisbidrag för alla dessa utan samråd med fackföreningar. AIPTF har protesterat mot detta beslut utan någon framgång hittills.

AIPTF har uppmanat regeringen att samverka med fackföreningarna vilka kan spela en viktig roll för att begränsa avhopp från skolorna, överbrygga klyftorna mellan stad och land, mellan könen och digitala klyftor. Men även bidra till att anpassa den nya tekniken, säkerställa hälsa och säkerhet för lärare och studenter - men regeringen vägrar att samarbeta med fackföreningar.

Lärarna, som lämnats utan stöd av regeringen, har också uppgraderat sina färdigheter för att använda onlineplattformar för att kunna fortsätta distansutbildning och ge stöd till eleverna.

Filippinerna
Alliance of Concerned Teachers, Filippinerna, har lanserat programmet ”ACT4Public Health” som granskar effektiviteten i regeringens politik, lobbar för utvidgning av tester, förstärkning av folkhälsosystemet, ökat stöd för utbildnings- och hälsovårdspersonal, spridning av online information om covid-19, kritisk analys av den lokala och globala situationen, praktiska tips för att förebygga och återhämta sig från sjukdomen samt konstruktiva politiska förslag för att bekämpa hälsokrisen. Under ACT4PublicHealth har ACT också distribuerat mat och ansiktsmasker till arbetarna i främsta ledet i Filippinerna.

NATOW, även de i Filippinerna, har fokuserat på att förhandla med arbetsgivarna så att ekonomiskt stöd kan ges till lärare under karantänen. Även om förhandlingarna i vissa fall har lyckats och kontanta förskott getts till lärare, fortsätter förhandlingarna i vissa skolor där facket argumenterar för att stöd ska ges i form av bidrag och inte lån.

Bild: ACT:s Generalsekreterare Raymond Basilio protesterar mot arrestering av lärare. Vi bevittnar också en ökande auktoritär trend där regeringar i Filippinerna, Kambodja, Japan har åberopat en nödsituation och skapat enorma befogenheter till presidenter eller premiärministrar att fatta enväldiga beslut utan att samråda med parlamenten.

Regeringarna verkar använda pandemin för att omintetgöra framsteg som gjorts genom åren när det gäller arbetsrätt och avtal, social dialog och mänskliga rättigheter för arbetare och anställda. I Indien har regeringar i två delstater redan avskaffat arbetslagstiftningen och den federala regeringen planerar att frysa den under de kommande tre åren utifrån arbetsgivarnas krav. Ett allvarligt bakslag för arbetares intressen och ställning.

Bild: ACT:s Generalsekreterare Raymond Basilio i en protest för en arresterad lärare.

Pandemin resulterar också i ökade klyftor och orättvisor, när det gäller;

  • De som har tillgång till dator och internet och de som inte har
  • Stad och land med väldigt olika förutsättningar
  • Män och kvinnor - och orättvisa villkor.

I de flesta länder i regionen har offentliga utbildningssystem dålig infrastruktur, lärare och studenter saknar tillgång till nödvändiga digitala verktyg och utbildning, elever från låg socioekonomisk bakgrund har i de flesta fall inte tillgång till pålitligt internet. Situationen är mycket annorlunda i de mer utvecklade länderna i regionen, som Sydkorea, Hong Kong, Japan, Taiwan för att nämna några. Men även där finns stora skillnader inom varje land.

En annan oroande trend är att kontraktsanställda lärare, lärare i privata skolor, förskole-sektorn i Filippinerna, Nepal, Sri Lanka utsätts för orättvis uppsägning eller lämnas utan löner. Regeringarna håller antingen tillbaka betalningen av löner eller har inga skyddsnät för sådana grupper.

"De mest sårbara kommer påverkas mest"

Även om vi inte vet hur krisen kommer att utvecklas och vilka konsekvenserna blir, står det redan klar att de mest sårbara kommer påverkas mest; utsatta befolkningsgrupper som drabbas av akut fattigdom. Vi riskerar att förlora många års utveckling mot jämställdhet och tillgång till utbildning, eftersom många barn kanske inte kommer tillbaka till skolorna. Vi som lärarfack måste hålla fast vid solidaritet och samarbete på nationell, regional och internationell nivå och se till att offentligt finansierad utbildning av hög kvalitet förblir tillgänglig för alla elever vilket är deras rättighet enligt Barnkonventionen och ett av målen i Agenda 2030. .

Förutom att kämpa mot nedskärningar i utbildningsbudgetar, måste vi, tillsammans inom Education International, kämpa för att fler vill bli lärare och att lärare stannar i skolan. Lärarfacken måste bevaka arbetsvillkoren när vissa privata aktörer vill försvaga lärares position och roll till förmån för ny teknik och under förevändning att pandemin har skapat en helt ny verklighet. Risken finns att krisen leder till mindre pengar till skolan, och en ökning av privata, vinstdrivande aktörer inom utbildning.

Denna blogg bygger på en rapport från Anand Singh som är Regionchef i Asien för världslärarfacket Education Internationals Asienkontor.

Coronakrisen är också en utbildningskris

Sista veckan i april varje år deltar Lärarförbundet i Global Action Week, som lyfter frågan om allas rätt till utbildning av god kvalitet, och lärares betydelse. I år känns det som om veckan pågått i månader, då vi följt hur coronaviruset påverkar kollegor runt om i världen.

Coronaviruset har lett till en global pandemi som förändrat livsbetingelserna för alla människor och för skolan. Aldrig har väl informationen om global påverkan och globalt agerande varit större.

Visst handlar det mest om hotet mot hälsan, livet och världsekonomin, men som Education International och UNESCO skriver har coronakrisen också blivit en utbildningskris. Skolan som samhällsbärande kraft i nuet och för framtiden har också lyfts upp i Sverige och världen.

Det har blivit tydligt att vi svenskar är del av en enda mänsklighet som kämpar för att bromsa och stoppa pandemin.

Det har också blivit tydlig att lärarna i Sverige är en del av en enda global lärarprofession som tillsammans med alla andra som arbetar i skolan på olika sätt fortsätter undervisa barn, unga och vuxna, samtidigt som man gör sin del i att minska smittspridningen.

Den 19 april var, enligt UNESCO, antalet elever vars skolgång påverkas av skolstängningar närmare 1, 6 miljarder. Det är 91,3% av alla inskrivna i förskolan, grundskolan, gymnasiet och högskolan i de 191 länder som stängt sina skolor helt eller delvis.

På UNESCOs hemsida finns en kartbild där man kan klicka på varje land och se vad som händer just där.

UNESCO karta
Bild: UNESCO

Samtidigt informerar Education International att ca 63 miljoner lärare och andra som arbetar i skolan påverkas av coronapandemin.

Jag har fastnat just vid det där ordet påverkas. Förutsättningarna att vara elev och lärare har påverkats av pandemin på många olika sätt.

Skolstängningarna och skiftet till digitala lösningar, distans- och fjärrundervisning påverkar skolan på ett dramatiskt sätt. Vad är möjligt att genomföra, vad är rimligt och vad blir kvar att ta igen vid ett senare tillfälle och när börjar detta senare tillfälle?

Livet och arbetet påverkas av frågor och oro. Oro för hälsan, för familjen, ekonomin och framtiden. Många psykologer intervjuas i media i dessa dagar om allt från hur man kan hantera att alla i familjen är hemma och jobbar och pluggar, ensamhet och isolering, till att vara den vuxna i rummet i förhållande till barnens oro.

Lärare förväntas vara den vuxna i klassrummet, på fritidshemmet, i förskolan och online bland oroliga elever och vårdnadshavare som påverkas av både korrekt nyhetsrapportering och desinformation och alla förändringar i vardagslivet.

Lärare ska stödja elever och barn i nya sätt att lära sig, nya förhållningssätt i skolmatsalen och i leken och samtidigt hantera sin egen oro.

Lärare med munskydd delar ut mat

Bild: Education International, Latin America, FUNTEP, Uruguay.

Sveriges och Världens lärare gör heroiska insatser just nu oavsett om de är på plats på skolor, förskolor, fritidshem och universitet eller undervisar på distans.

De som jobbar i skolan är nog liksom de som jobbar i vården inte främst ute efter applåder, men däremot ett erkännande som motsvarar deras arbetsinsats.

Lärarprofessionen kräver att bli lyssnad på och de behov som uttrycks i Sverige och andra länder liknar varandra även om tyngdpunkten varierar:

  • En trygg arbetsmiljö där det går att minimera smittspridning.
  • En bra lön och en trygg försörjning även när man inte kan arbete.
  • Tid för elevers frågor och lärande, men också för det så viktiga samarbetet med kollegor för att planera och utveckla undervisningen.
  • Fortbildning i distansundervisning och fungerande digitala lösningar som just nu kompletterar och ibland måste ersätta det så viktiga mötet mellan lärare och elever.
  • Rimliga förväntningar på distansundervisning och fjärrundervisning. Respekt för den komplexitet som alltid finns i lärarjobbet som nu blivit ännu mer komplex.

Det fackliga arbetet påverkas också. Förtroendevalda och anställda på fackliga lärarorganisationer försöker hitta alternativa lösningar när förbundskanslier är stängda, fysiska möten, skolbesök och facklig utbildning inte kan fungera på traditionellt sätt.

Telefonerna går varma när arbetsplatsombud håller kontakt med sina kollegor, fackliga möten hålls på skolgårdar och online, förhandlingar hålls via videokonferens, facklig utbildning blir digital, kampanjer drivs på sociala medier och i lokalradio.

Medlemmar samlas i chatforum och mejlar sina förslag.


Demonstrationståg med plakat

När alla påverkas i en kris som denna släpper lärarfacken inte sin vision och sitt uppdrag – att påverka!

Lärarförbundet och våra systerorganisationer i världen fortsätter att påverka genom den sociala dialogen med arbetsgivare och politiker, genom opinionsbildning i traditionella och sociala media där vi tillsammans lyfter medlemmars frågor, oro och behov.

Dels bidrar den lärarfackliga rörelsen till lösningar på de nya och akuta problem som coronapandemin medfört men vi driver också de strukturella och konstanta kraven som bidrar till utbildning av kvalitet för alla och lärares förutsättningar att driva den utbildningen som Global Action Week alltid lyfter upp.

På affischer och flyers i årets GAW är rubriken: ”Vi måste bli fler för att göra mer!” Just nu får den lärarfackliga rörelsen i världen och Lärarförbundet i Sverige många nya medlemmar.

Gå med du också! Tillsammans kan vi bättre hantera vår oro och omvandla den till relevant agerande!

Text: Ina Eriksson, Internationell förbundssekreterare, Lärarförbundet

87 procent av världens elever/studenter går inte i skolan som vanligt just nu!

Coronakrisen har lett till helt eller delvis nedstängning av utbildningen i 165 länder vilket gör att 1,5 miljarder elever och studenter inte kan gå i skolan eller på universitetet. Varje land kämpar för att skydda sin befolkning, men trots stängda gränser syns många exempel på solidaritet.

Bild: Thomas Galvez

Medan världshälsoorganisationen WHO www.who.org samlar och sprider data om coronapandemins utbredning följer UNESCO (FN:s organ för utbildning, forskning och kultur), www.unesco.org hur den globala coronakrisen påverkar utbildningssektorn i världens länder. De räknar i dagsläget med att ca 1, 5 miljarder elever och studenter inte kan gå i skolan eller på universitetet p.g.a. pandemin och den totala eller delvisa nedstängningen av skolsystemen i hittills 165 länder, som den lett till.

Varje land kämpar med att skydda sin befolkning mot coronasmittan och gränser stängs. Det betyder inte att solidariteten inom och mellan länder upphör, tvärtom ser vi många exempel på solidaritet och initiativkraft, inte minst inom utbildningsområdet.

Förra veckan ordnade American Federation of Teachers AFT, som organiserar inom både skolan och vården i USA, ett webinarium tillsammans med de globala federationerna Education International och Public Service International. Syftet var dels att visa solidaritet med varandras situation och dels att lära från lärar- och vårdfacken i några av de länder som drabbats tidigt av corona-pandemin; Sydkorea, Japan och Italien.

I detta nätbaserade seminarium var de första frågorna till alla talare: Hur mår du? Hur har du och din organisation det? Hur klarar ni er? Alla beskrev oron för de sjukvårdsanställda, bristen på skyddsutrustning, bristen på intensivvårdsplatser och bristen på personal i vården. Lärarorganisationerna talade om omställningen och stressen att hitta lösningar för undervisningen när skolorna stängs helt eller delvis. Oron för den egna hälsan, oron för eleverna, arbetslaget och samhället.

I krisen, blir vissa saker lärarorganisationerna arbetar med även annars, extra tydliga. Skolans viktiga roll i samhället, läraryrkets betydelse, men också den bristande likvärdigheten i skolan. Kollegorna från Italien, Japan, Korea och USA talade alla om svårigheterna att fortsätta undervisa på distans. Tillgången till datorer, smarta telefoner, fungerande plattformar och bra digitala läromedel varierar mellan fattiga och rika länder, mellan stad och landsbygd men också mellan rika och fattiga familjer. Skillnaderna märks också inom den enskilda skolan och klassen. På engelska talar man ofta om ”the digital divide” det digitala gapet som påverkar möjligheterna att lyckas i skolan och i framtida arbete. När skolorna stängs och lärarna förväntas fortsätta undervisa på distans blir gapet konkret och synligt - också vad gäller lärarnas egen kompetens att undervisa på nya sätt och möjlighet till fortbildning.

Distansutbildning EI

Bild: UNESCO

Våra italienska kollegor beskrev sitt läge som en krigssituation och den fasa som fyller dem när militärfordon fraktar iväg kistorna med dem som dött av corona. Från sin karantänsituation försöker de ändå undervisa. En representant för en av de italienska lärarorganisationerna uttryckte det så här: Skolorna är stängda, men vi jobbar på för att kunna garantera fjärrundervisning. Det är nytt för oss och långt ifrån alla elever har samma möjlighet att delta i undervisningen. Många av oss lärare har inte datorer hemma. Snabbt utvecklas nu en stor ojämlikhet vad gäller tillgång till utbildning.

UNESCO har listat en rad konsekvenser av att stänga skolor:
https://en.unesco.org/themes/education-emergencies En av dessa konsekvenser som också kom upp under mötet var den svåra situationen för elever som är beroende av skolmaten för att få den näring de behöver. Om det är en viktig fråga för de förhållandevis rika länder som delade erfarenheter under webinariet är det lätt att föreställa sig betydelsen av skolmaten i länder med en större del av befolkningen som lever under fattigdomsstrecket.

Skolmat CTERA

Bild: CTERA, Argentina
Education International
https://www.ei-ie.org/ har skapat en digital hub för information om vad deras medlemsorganisationer gör i den här situationen. Dels har många lärarfack själva skrivit och berättat och dels skapar man en samlad bild genom en enkätundersökning. Utifrån detta utformar EI det stöd de kan ge sina medlemsorganisationer. Bland de exempel vi redan kan läsa om finns lärarfacket i Albanien som vände sig till regeringen och bad att public service TV skulle sända lektioner som eleverna kunde ta del av, vilket också blivit verklighet. De har också kämpat för gratis internet under den här svåra perioden då lärare och elever behöver kommunicera on-line. Några bolag har svarat med att halvera sina priser.

En av Lärarförbundets samarbetspartners i Filippinerna, NATOW, som organiserar universitetslärare förhandlar med arbetsgivare om att fortsätta betala lön till de kontraktsanställda lärarna, eller ge dem lån för att överleva när universiteten stängs. NATOW och dess medlemmar kämpar också med att hitta lösningar för att eleverna ska få sina avgångsbetyg. I Costa Rica har lärarorganisationen ANDE ställt krav på att staten ska bidra med mat till de familjer vars ekonomi inte klarar krisen och KTU i Sydkorea drog själva igång en penninginsamling för de elever och kollegor som drabbats hårdast av pandemins effekter. FECODE i Colombia har också inlett en insamling till de som drabbas hårdast och står utan sociala trygghetssystem.

Lärarförbundet bidrar i Sverige med information och svar på frågor som berör skolan, hur lärares och elevers verklighet påverkas och genom att sprida exempel på hur våra medlemmar runt om i landet agerat och löst olika situationer. Lokalavdelningar är i dialog med arbetsplatsombud och arbetsgivare för att stödja lärare och skolledare som står inför utmaningar de aldrig mött förut. På www.lararforbundet.se/corona samlar vi och uppdaterar information relaterad till skolan under coronakrisen.

Runt om i världen jobbar våra lärarfackliga systerorganisationer på samma sätt för att bidra till saklig information och stöd till sina medlemmar. Var och en utifrån sina resurser och förutsättningar. Vi ser hur Lärarförbundets samarbetsorganisationer bidrar i informationsspridningen i samarbete med ländernas myndigheter. Råden är desamma som här, tvätta händerna, minimera sociala kontakter och skydda de sköraste medmänniskorna. De fackliga värderingarna är viktigare än någonsin och visst finns det facklig solidaritet, mellan olika sektorer och över landgränserna trots att så många av dem är stängda. Lärarförbundets internationella utvecklingssamarbete fortsätter. Vi för en dialog med våra partners om alternativa arbetsformer, och förändrad inriktning på de aktiviteter som kan behövas i krissituationen. Många kollegor runt om i världen skriver också och frågar hur lärarna i Sverige mår, hur Sverige klarar undervisningen under coronautbrottet och hur Lärarförbundet kan behålla kontakten med sina medlemmar.

För dig som vill följa vad som händer med skola och kollegor runt om i världen rekommenderar vi att ni följer länkarna till Education International och UNESCO i texten. European Trade Union Committee for Education är EIs Europaregion och på deras hemsida kan ni följa den europeiska situationen under coronapandemin. https://www.csee-etuce.org/en/ En bredare bild av hur arbetsmarknaden påverkas och hur fackföreningar i alla sektorer bidrar i coronakrisen kan ni läsa om på LabourStart. https://www.labourstart.org/covid-19.php

Text: Ina Eriksson, Internationell förbundssekreterare, Lärarförbundet

”Auschwitz did not fall from the sky”

Hur undervisar vi om förintelsen som en del i kampen mot xenofobi, rasism och växande fascistiska tendenser? Detta var det övergripande ämnet för en konferens i Krakow anordnad av Education International och det polska lärarfacket ZNP den 26-29 januari.

Konferensens tidpunkt sammanföll med den ceremoni som anordnades i Auschwitz-Birkenau den 27 januari till minnet av befrielsen av lägret 1945. Fackligt engagerade lärare från 17 länder och fyra kontinenter bland annat Tyskland, Polen, Israel, Turkiet, Kanada, Uruguay och Namibia samlades under några dagar för att besöka Auschwitz museum, minneshögtiden och dessutom två dagars seminarium och erfarenhetsutbyte.

Första dagen besökte vi Auschwitz museum som är själva lägret. Stämningen bland konferensdeltagarna var dämpad på bussresan till Oswiecim, där förintelselägren ligger. Några av deltagarna från Israel är anhöriga till offer för nazisternas grymheter under andra världskriget och flera av dem besökte Auschwitz för första gången. Sorgen de kände, kände också vi. Vi sörjer alla detta mänsklighetens sammanbrott, och under dagarnas samtal klingade ibland orden ”aldrig mer” lite skevt för det har fortsatt hända i Gulag, i Kambodja, i Srebrenica, i Rwanda och Guatemala och på många fler platser.

Dörr AuschwitzDag två gick bussen återigen till Auschwitz där vi deltog som gäster vid minnesceremonin med anledning av 75-årsdagen av lägrets befrielse. Regeringschefer, kungligheter och andra högt uppsatta fanns bland de 2000 personer som deltog vid ceremonin. Det var dock de överlevande, ett hundratal idag mycket gamla människor och deras starka budskap som stod i centrum. Det var en av dem, Marian Turski, som fällde kommentaren ”Auschwitz-did not fall from the sky”. Han menade att det var många små steg som ledde fram till att Auschwitz blev möjligt. Det var successiva små förändringar som till slut gjorde det möjligt att på ett systematiskt sätt utrota, judar, romer, homosexuella, funktionshindrade och politiska meningsmotståndare.

”En dag fanns det en lapp på parkbänken-”inte för judar”, men vi tyckte inte det var så farligt för det fanns ju andra ställen att sitta på. Lite senare fanns ett anslag på butiken-”judar får bara handla efter kl.17”. Inte optimalt förstås men man kunde ju handla på kvällen…”. Så inleddes processen med att normalisera tanken att några var mindre värda än andra och att etablera åtskillnad mellan grupper. Acceptansen av propagandan om judars underlägsenhet och att dessa är ett hot mot andra hederliga medborgare, gjorde det möjligt att hänvisa dem till ghetton och sedan frakta dem på tågvagnar mot förintelsen. Rädslan och den tigande acceptansen bidrog till att göra det omöjliga möjligt, lagstiftning gjorde det oetiska normalt.

Hans och andra överlevares tal innehöll varningar om Auschwitzrisken för upprepande av historien och uppmaningar om vikten av att minnas det som hänt både i Auschwitz och på andra platser. Uppmaningen återkom om att agera på de små förändringarna, hur vi talar om andra grupper, och lära oss känna igen diskriminering och agera i tid.

Under de två efterföljande dagarnas seminarium talade vi om pedagogik som utvecklar respekt för allas mänskliga rättigheter och demokratiska förhållningssätt. EI:s generalsekreterare höll ett tal som knöt an till ovanstående och framhöll utbildningens roll. En del av hans tal har särskilt fastnat hos oss: ”Demokrati och mänskliga rättigheter får aldrig tas för givet. De måste erövras varje dag och av varje ny generation.” De goda exemplen på pedagogik som stärker respekten människor emellan och motverkar rasism, diskriminering av olika slag avlöste sedan varandra.

Lärare och museipersonal från Polen berättade om hur de inkluderar förintelsens smärtsamma historiska minnen i undervisningen, och hur de arbetar med elever i olika åldrar. Detta gör de trots att förutsättningarna försämrats på senare år. Runt 2000 utvecklades läroplan för undervisning om förintelsen men den togs aldrig i bruk. Idag finns i läroplanen två timmar avsatta för detta tema under en elevs hela skolgång och lagstiftning som säger att inget får sägas om att Polen skulle spelat en roll i förintelsen utom som offer. Förintelsemuseet POLIN har tagits bort från skolmyndigheternas lista av rekommenderade muséer. Trots motvinden jobbar de på, håller workshops om inkludering och icke-diskriminering för lokalpolitiker med utbildningsansvar i kommuner där man förbjudit lärarna att ta upp HBTQ-frågor i sin undervisning.

Andra utvecklar pedagogik för studiebesök i Auschwitz och historieundervisning för 10–12 åringar som utgår från deras hemstad. Genom att utforska kartor, foton och intervjua gamla människor lär sig eleverna om det judiska bidraget till deras lokala historia och hela Polens historia. De bygger stolthet över en komplettare historisk bild av hembygden och kan inleda samtalet om vilka som finns här idag och hur viktigt det är att respektera alla som utgör dagens samhälle.

Anne Frank muséet i Tyskland presenterar hur de arbetar med interaktiva utställningar med lärare och elever. En mellanstadielärare från Tyskland, visade, konkreta arbeten hennes elever gör med att leva sig in i ett judiskt barns erfarenheter under nazitiden. Utgångspunkten i förintelsen leder diskussionen in i dagens Tyskland, med nynazistiska rörelser och nyanlända som upplever rasismen idag men som ibland själva bär med sig en antisemitisk uppfostran. Tillsammans bygger man gemensamma demokratiska värderingar i nutiden för framtiden.

I Sverige ställer vi samma frågor. Hur bygger vi ett demokratiskt samhälle med mångfald och ömsesidig respekt? Kan vi se tecknen som leder till normalisering av rasism och diskriminering? Vad betyder det att kommuner fattar beslut om tiggeriförbud, eller att förslag läggs om att ta bort litteraturen på andra språk på våra bibliotek? Hur kan vi och våra elever lära oss att skilja propaganda från fakta? Vårt besök i Krakow och Auschwitz, dialogen med lärare och överlevares barn leder direkt tillbaka till vår egen verklighet. Sorg och oro blandades med en känsla av hopp. Det hopp som fackföreningsaktivisters, lärares, historikers och konstnärers oförtröttliga arbete för mänskliga rättigheter förmedlar.

För dig som letar efter material till din undervisning rekommenderar vi följande länkar:

Forum för levande historia https://www.levandehistoria.se/klassrummet

Zikaron, unga och barnbarn till överlevare som för deras berättelser vidare: http://zikaron.se/

SKMA, Svenska Kommiten mot antisemistism: https://skma.se/utbildning/

https://segerstedtinstitutet.gu.se/samverkan/toleransprojektet

https://chefochledarskap.se/skola-under-attack/


Text och bild: Johan Bäck, ordförande i Sundbybergs lokalavdelning samt
Ina Eriksson, internationell förbundssekreterare.

Lärarfack i Filippinerna utsatta för statlig förföljelse

30K är fackets lönekrav, ca 5 500:-

30K är fackets lönekrav, ca 5 500:-

Manila i november. Sitter med lärarfacket ACT (Alliance of Concerned Teachers) på vårt årliga planeringsmöte. Det är en helt annan stämning i rummet jämfört med tidigare år – folk är pressade och hårt anspända. Många har utsatts för anonyma förtalskampanjer eller dödshot i mobilen.

En del har blivit arresterade på fabricerade åtal. Det finns civilklädda poliser som dyker upp på skolan och begär att rektor ska göra upp namnlistor på lärare som är anslutna till ACT.

Veckan innan jag kommer till Manila har ledningen för ACT beslutat att stänga ner sitt nationella huvudkontor under en hel vecka av säkerhetsskäl – man vill inte riskera att anställda eller förtroendevalda ska råka illa ut.

I oktober var ACT på besök i Sverige tillsammans med systerorganisationer från fyra länder. ACT representerades av kanslichefen Raymond Basilio och Ophelia Tabacon som är regional representant i södra delen av Filippinerna. Vid möten med lärare i Göteborg och Stockholm berättade de om hur det blir allt svårare att bedriva normalt fackligt arbete.

Efter Sverigebesöket hann Ophelia knappt landa i Manila innan ACT fick höra rykten om en arresteringsorder mot henne. Det var inte småpotatis hon skulle ha ägnat sig åt: mord, kidnappningar, mordbrand, utpressning – och terrorism. Det är svårt att förstå hur en heltidsarbetande ensamstående fyrabarnsmamma (däribland ett barn som har en funktionsvariation) som ägnar sin lediga tid åt att leda det fackliga arbetet i sin hemstad, skulle hinna med dessa bravader?

ACT konstaterar att det är en domare i huvudstaden som skrivit under en lång rad order om arresteringar, åtal och husrannsakningar mot organisationer som av landets president offentligt utpekats som misshagliga. Tricket har varit att anklaga dem för samröre med resterna av en maoistisk gerilla som ännu opererar i perifera delar av landet. Och åtalspunkterna är sådana att en utpekad person inte kan bli frisläppt mot borgen utan måste sitta i landets ökända fängelser medan rättsprocessen pågår…

Så ägnar sig myndigheterna i landet åt att leka en katt-och-råtta-lek med folk och rörelser som bara hävdar rätten till organisering. Det framgår tydligt att det är just framgångsrika och självständiga organisationer som är de som drabbats hårdast av dessa förföljelser från statsapparaten. ACT är ett tydligt exempel på just detta: man tillhör de framgångsrikaste facken i Filippinerna, med närvaro i hela landet. Man har haft en enorm tillväxt i sina medlemstal under senare år – och det i ett land där facklig organisering traditionellt har motarbetats. ACT är en fullt laglig organisation som verkar helt öppet, precis som det anstår en demokratiskt styrd folkrörelse. Man har också tecknat kollektivavtal i flera delar av landet (detta sker regionvis) vilket man bara uppnår om man lyckas få mer än hälften av alla lärare i respektive region att godkänna en som sin fackliga företrädare.

Filippinerna är också mycket otryggt för alla dem som arbetar för rättigheter. Så mördas till exempel katolska präster som arbetar tillsammans med lantarbetare – och detta i ett land med stark katolsk tradition.

ACT:s generalsekreterare sitter i världsfackets styrelse (Education International, eller EI). EI har nyss gått ut med en internationell uppmaning som lyfts av Labour Start och som stöds av Lärarförbundet. Där uppmanas alla världens lärare att protestera mot denna förföljelse (se nedan).

Vill du också göra något konkret till stöd för ACT och deras arbete? Skriv under uppropet och sprid den gärna i dina sociala medier!

https://www.labourstart.org/go/act


Joakim Olsson, Internationell sekreterare

1182 akademiker frikända från terroranklagelser i Turkiet

Bild: EGITIM-SEN

Bild: EGITIM-SEN

Att underteckna ett upprop för fred bör aldrig betraktas som ett brott, men hundratals akademiker i Turkiet har fått uppleva tre års arbetslöshet och juridiska trakasserier för att de gjorde just det.

I början av 2016 nådde den turkiska regeringens förtryck i sydöstra delen av landet nya nivåer. Mer än 1200 akademiker från 90 turkiska universitet undertecknade tillsammans med utländska forskare en skrivelse som krävde ett slut på våldet. Det möttes av extrem repression från myndigheterna, avskedanden och anklagelser. Nu har "Academics for Peace" äntligen friats från misstankar, eftersom turkiska domstolar förkastat anklagelserna om terrorism och liknande brott.

En domstol i Istanbul bekräftat att alla 1182 ärenden avskrivs, oavsett vilket stadium av utredning eller åtal de hade nått. Det är goda nyheter, men dessa akademiker måste kompenseras och få stöd när de ska bygga upp sina liv igen. Dessutom måste den turkiska regeringen se till att akademisk frihet och demokratiska värderingar skyddas i högre utbildning.

ETUCE (Europaregionen i Världslärarfacket Education International) har ordnat flera delegationsresor till Turkiet till stöd för lärarfacket EGITIM-SEN. Lärarförbundet deltog i en av dem, och har uppmärksammat den svåra situation lärarna i Turkiet lever i genom i bloggar, protestskrivelser och möten. Många medlemmar runt om i landet är engagerade till stöd för sina kollegor i Turkiet.

ETUCE informerade den 10 september om denna seger för demokrati och yttrandefrihet. Samtidigt uppmanas turkiska myndigheter att ompröva domar mot alla lärare som fängslats, avskedats eller tvingats lämna landet under de gångna åren. Som medlem i ETUCE instämmer Lärarförbundet i denna uppmaning och vi fortsätter följa situationen för våra kollegor i Turkiet.

Avslutande tankar kring EI:s världskongress - Jag tror det är lite som i FN

Jag tror att det är lite som i FN:s generalförsamling men utan de stora stoppklossarna. Det är det närmaste jag kommer att beskriva denna världslärarkongress som på ett sätt känns som en världsomspännande sammankomst för det absolut goda.

Kongressens tema – Teachers take the lead - är förvisso kopplat till utbildning men det är också så tydligt att det lika mycket handlar om mänskliga fri- och rättigheter. Det hör liksom ihop oavsett om det handlar om urbefolkningens rätt till god utbildning, vådorna och möjligheterna med AI i klassrummen, lärarfackens möjlighet att verka i diktaturer eller storbolagens rovdrift på utbildningssystem i utvecklingsländerna. Det senare hade jag förmånen att ge det svenska EI Världskongress 2019 1perspektivet på och beskrev farorna med kombinationen av nuvarande skolpengssystem och det fria skolvalet för likvärdigheten i svensk skola. Övade på att säga ordet kommöschölajsäjschen (commercialisation) halva kvällen.

Skillnaden i retorik mellan olika nationaliteter är slående och ibland måste man dra på munnen. Latinamerikanerna står på barrikaderna som vid en generalstrejk, oftast helt utan manus och kommunicerar med hela kroppen medan finnarna talar torrt och lågmält, afrikanerna resonerar eftertänksamt medan amerikanerna härjar runt som på ett väckelsemöte.

Formatet med långa plenumdiskussioner med tolkar är stundtals svårt utmattande men detta till trots fylls jag av vördnad och högtidlighet för alltihop och min nya favoritfras är ”This resolution was carried unanimously”. Rundabordssamtalen är lyckligtvis mer interaktiva med människor från alla världsdelar som alla talar olika språk, har olika frisyrer, klädstil, religion och färg på huden men som alla delar samma engagemang för god utbildning för jordens barn och unga.

EI Världskongress 2019 2Slutligen fylls jag än en gång av stolthet inför vårt seriösa förbund med vår noggrannhet och plikttrogenhet och med vår fantastiska internationella avdelning. Att iaktta Eva, Robert, Joachim och Ina kommunicera med kollegor i länder där facklig verksamhet fortfarande är i sin linda och med vilka vi har viktiga utvecklingssamarbeten gör mig rörd och ödmjuk. Här gör vi verkligen skillnad!

Louise Plobeck, ledamot i Lärarförbundets styrelse

EI:s Världskongress - Att skriva historia

Som Lärarförbundare har vi lobbat stenhårt för vissa viktiga beslut och nu kan vi glädjas åt och vara oerhört stolta över en kongress som fattat historiska beslut. Beslut som innebär att EI som organisation tagit ett enormt kliv framåt när det gäller jämställdhet.

Jag vet inte hur många gånger jag påbörjat denna blogg under veckan, jag började med ett anslag men saker och ting händer hela tiden här på EI:s kongress som gör att det utkast som just påbörjades helt plötsligt är inaktuellt. Det som hänt här i Bangkok i veckan är historiskt på så många sätt. Vi har mött starka kvinnor som låtit oss ta del av deras historier, deras verklighet. En verklighet fylld av hat, hot och livsfara som är helt ofattbart för oss svenskar. Kvinnor som ändå oförtrutet fortsätter kampen för att förbättra sina och andras förutsättningar, eftersom alternativet inte är tänkbart.

Läraryrket är ju ett kvinnodominerat yrke, därmed borde majoriteten av de närvarande vara Japanska delegationen kvinnor, eller hur? Det borde inte vara nödvändigt att prata om jämställdhet, eller? Tyvärr är det inte så enkelt. Den styrelse som lett EI:s arbete fram till kongressen bestod t.ex. av 39% kvinnor. Inför denna kongress uppmanades alla delegationer att tänka på sammansättningen av sina delegationer, de delegationer som hade mindre än 50% kvinnor fick förklara för EI hur detta kunde komma sig. På plats är 48% kvinnor och 52% män, vilket kan tyckas rätt bra. Men tyvärr är siffrorna inte lika positiva om man tittar på hur många som faktiskt är delegater då majoriteten av kvinnorna från vissa regioner är åskådare. I den region med mest ojämlika siffror är nära 26,7% av delegaterna kvinnor, det har dock ökat från 23% sedan kongressen 2011 så det går framåt men inte fort nog! Det är med andra ord inte särskilt konstigt att det dagen innan kongressen körde igång på riktigt genomfördes en dag med fokus på kvinnor, ”Women’s caucus”.

När man tittar på de beslut som hittills fattats så kan vi konstatera att vi tagit många steg framåt. För 8 år sedan fanns en enda kvinnlig kandidat till de Open Seats som finns i styrelsen. I måndags fattade vi beslut om att ändra stadgarna så att minst 5 av dessa platser ska innehas av kvinnor. Det kändes just då stort och mäktigt att få vara med och att få ynnesten att delta om ett så viktigt beslut. Det känns självklart extra speciellt eftersom vår ordförande Johanna har drivit på i den kommitté som tagit fram förslaget. Det är dock väldigt tydligt att antalet män som kandiderar till dessa platser är betydligt större än antalet kvinnor.

Maria RessaKongressen har präglats av modiga, starka kvinnor med en vilja att förändra. Vi har fått lyssna på journalisten Maria Reza från Filippinerna som berättade om hur hon attackerats i sociala medier och hur de systematiska attackerna på henne och journalistiken lett till att hon just nu står åtalad. De grävande faktareportage hon gjort är för obekväma, men hon kämpar på och samlar fakta vilket är det som också skyddar henne från att råka ännu mer illa ut.

Vi har lyssnat till Jalila Al Salman som i sitt tacktal när hon mottog Mary Hatwood Futrell Human and Trade Union Rights Award berättade om sina erfarenheter som lärare och facklig företrädare. Hur hon verkligen funderade varför hon arresterats och torterats, eftersom hon inte fick någon förklaring. Först när hon åtalades förstod hon att det berodde på att facket var för starkt. Hennes fackförbund förbjöds och själv blev hon av med jobbet. Om man vore i hennes situation skulle man då verkligen tänka: Standing up for what I believed in, It was non-negotiable? Skulle man ha modet att fortsätta kämpa för ett bättre samhälle om så mycket stod på spel?

På förmiddagen berättade France Castro, lärare, fackföreningsföreträdare och politiker om sin tillvaro och verkligheten hon lever i. När hon vaknade på morgonen möttes hon av beskedet att två kollegor dödats i sina hem i natt. Själv är hon frisläppt mot borgen, efter att ha gett lärare och elever skjuts i sin bil i samband med ett skolbesök. Hon arresterades för kidnappning, människohandel och barnmisshandel. Efter internationella påtryckningar lade åklagaren ned misstankarna om kidnappning och människohandel. Hon är dock fortfarande misstänkt för barnmisshandel eftersom hon försatte barnen i fara genom att skjutsa dem i sin bil. Ändå fortsätter hon oförtrutet sitt arbete för lärarnas och samhällets bästa.

För dessa kvinnor och många många fler betyder Education International och vårt arbete tillsammans mycket. Det kan vara skillnaden mellan liv och död. Men EI är också förebilden, det man tittar på. Att vi förändrar strukturer där gör det svårare för män att i sina organisationer hålla fast vi helt annorlunda strukturer. Ska medlemsorganisationerna upplevas som relevanta så måste de också förändras. Beslutet om kvotering innebär förhoppningsvis att åtminstone 50% av delegaterna är kvinnor vid kongressen om 4år.


Hur gick det då? Vad innebar beslutet om kvotering av Open Seats? Som du kan se på bilden så innebar beslutet att samtliga 6 kvinnliga kandidater röstades in. Hade vi gåshud och jublade när beslutet om kvotering gick igenom så är det inget mot hur det känns idag. Kommande 4 år så kommer Education International ledas av en styrelse som består av 55% kvinnor. Det är stort. Det är mäktigt. Det är första gången under EI:s 25åriga historia. Vi var med. Vi såg till att det hände. Fy fasen vad jag är stolt! Vi skrev historia!

Sara Sundström, ledamot Förbundsstyrelsen Lärarförbundet

Utbildning och miljö i fokus på världslärarkongressen

Det fjärde globala utvecklingsmålet i Agenda 2030 handlar om utbildning och livslångt lärande, en självklar del av EI-kongressen i Bangkok. Stort fokus i år också på miljömålen. Susan Hopgood, President Education International (EI), betonade också vikten av de av dessa i sitt öppningstal.

Susan Hopgood EIDet krävs kraftansträngningar för att nå dit vi vill. Lärarbrist, likvärdighetsbrister, rasistiska åsikter, ekonomiska åtstramningar och hård arbetsbelastning är problem som inte bara finns i Sverige utan i hela världen. När jag pratar med kollegor från Europa, Afrika och andra delar av världen har vi många gemensamma utmaningar.

För att öka kunskapen om hur hållbar utveckling kan integreras i undervisningen har regeringen beslutat att ge Skolverket i uppdrag att synliggöra hur de globala målen i Agenda 2030 och de nationella miljömålen, som riksdagen har fastställt, kopplat till skolans styrdokument.

Syftet med uppdraget är att ge huvudmän och lärare ökad kännedom om Agenda 2030 och de nationella miljömålen och därmed förbättra förutsättningarna för att utbildning för hållbar utveckling med dess tre dimensioner (ekonomisk, social och ekologisk) ska kunna ingå i undervisningen.

Samtidigt så är Sverige det land som av OECD bedöms ha störst chans att uppnå målen i Agenda 2030. Vi har en gynnsam utgångspunkt, men det innebär inte att vi kan ta lätt på detta arbete.

Här på kongressen trycker vi tillsammans på för att arbetet med målen ska tas på stort allvar — överallt i hela världen. Vi vill att förutsättningarna ska inte bara finnas på en global och nationell nivå utan även lokalt och i våra klassrum – en fråga som engagerar många unga. Vi vill att det på varje förskola och skola, i varje del av landet ska finnas rätt förutsättningar för att uppnå målen.

Vi måste arbeta hårt för att fler unga ska välja läraryrket, detta fantastiska yrke som är en del av en hållbar framtid. Tillsammans i facket skapar vi en plattform för att engagera sig inom Agenda 2030 för att nå framgång för hållbar utveckling.

Och utbildning av god kvalitet ska inte bara vara en självklarhet i Sverige, det ska det vara i hela världen. Rätten till kvalitativ utbildning måste gälla alla, oavsett var du är född, vilken bakgrund du har och under hela livet.

Jag är stolt över Lärarförbundets internationella engagemang, som gör alla oss till en del av en stor global lärarrörelse, det verkligen känns på världslärarkongressen.


Inlägget skrivet av Robert Fahlgren, 2:e vice ordförande Lärarförbundet och stolt kongressledamot på Education Internationals 8:e kongress.