Lärarförbundet

Har du hört talas om Teflontestet?

Matilda Gustafsson, ordförande i Lärarförbundet Student, reflekterar över teflontestet och samtal i Marrakech, på Education Internationals världskonferens för kvinnor. "Tre dagarna fyllda av kvinnors enga-gemang, kamp och livssituationer. Kloka, erfarna kollegor världen över."

- Har du hört talas om teflontestet? Frågar jag kvinnan framför mig. Hon är en stark kvinna som vågat mycket. Hon är förtroendevald i ett starkt fackförbund i ett afrikanskt land och hon är en av de som vågar prata om sexuella övergrepp i fackföreningsrörelsen.

Jag förklarar vad testet innebär.

Det är ett för att se hur "motståndskraftig" man är mot diskriminering. Eller med andra ord: hur priviligierad man är. På en blankett sätter man kryss för de gånger man blivit diskriminerad eller behandlad annorlunda på grund av till exempel hudfärg, ålder, kön, sexualitet eller religion. Desto färre kryss man har desto mer priviligerad är man i den kontext man befinner sig i. Testet utgår från diskrimineringsgrunderna och är rätt vanligt förekommande i olika sammanhang i Sverige. Det är ett test för att få syn på sina egna privilegier och som, förhoppningsvis, motverkar maktobalans.

"Jag skulle få många kryss." Säger kvinnan och skrattar.

Och jag skrattar med. För vad ska man göra, när världens tid tickar på, när den ekonomiska utvecklingen går framåt men diskriminering på många håll återstår?

Ibland måste man skratta för att orka vidare.

Mathilda Gustafsson, talarstolVi fortsätter samtalet tillsammans med andra, och pratar om hur det är att vara kvinna i ett separatistiskt rum, där alla är kvinnor. Det kan vara stärkande, öppet och inbjudande. Men i ett sånt rum blir det också tydligt att diskriminering har många lager. Diskriminering handlar inte bara om kön: det kan handla om ursprung, om ålder, om olikheter som blir maktmedel.

Som "ung" har jag i många sammanhang upplevt mig stå inför andra utmaningar än mina något äldre kollegor/kursare. Det är lätt att avfärda mig som oerfaren, okunnig och ibland ungdomligt naiv. Och det är ju många gånger sant att jag, som inte har femton år i facket att luta mig tillbaka på, saknar många av de erfarenheter och kunskaper som mina äldre kollegor har.

- Och jag ber mina äldre kollegor: lär mig! Utbrister Chris från Sri Lanka. Lär mig.

Det tar jag med mig från de här tre dagarna fyllda av kvinnors engagemang, kamp och livssituationer. Kloka, erfarna kollegor världen över, jag ber er: lär oss! Låt unga ta plats och hjälp oss vidare på vår färd. Tillsammans är vi ännu klokare.

PS. Teflontestet hittar du här: http://www.jamstall.nu/verktygslada/teflontestet/

Ett bra test att göra i, exempelvis en styrelse, för att få koll på vilka privilegier som finns i rummet, och vilka perspektiv som kanske saknas i verksamheten.

Inlägget skrivet av Matilda Gustafsson, ordförande, Lärarförbundet Student

​ENOUGH! DET RÄCKER NU!

Paneldeltagare #Metoo

Paneldeltagare #Metoo

#Metoo var en av programpunkterna på kvinnokonferensen som Education International anordnade i Marrakech 5-7 Februari. En panel med kvinnor från hela världen delade starka erfarenheter och förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand berättade om erfarenheter från Sverige och vårt eget förbund.

Många av oss kommer nog komma ihåg 2017 som året när tystnade bröts, året då snöbollen kom i rullning. Året då Alyssa Milano startade hashtaggen #metoo och berättelser från kvinna efter kvinna, land efter land, bransch efter bransch strömmade in. Kvinnor som varit tysta i åratal, kvinnor som varit rädda, ensamma och känt skam berättar. Vi berättar, bekräftar och lyssnar på och med varandra. Det ordnades marscher och manifestationer.

När kvinnor från hela världen samlades på den 3:e EI WORLD WOMEN'S CONFERENS i Marrakech så var en av programpunkterna #metoo utifrån hur vi som fackliga organisationer kan fånga upp berättelserna, agera och arbeta framåtsyftande för att göra skillnad. Panelen bestod av kvinnor från flera världsdelar, där vår förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand var en av dem. Johanna berättade om hur det började i Sverige och hur vår organisation både har öppnat upp för personliga kontaktvägar, stöd till avdelningarna samt hur vi för samtal tillsammans med dem bakom #tystiklassen #ickegodkänt #räckupphanden och #inteförhandlingsbart.

Väldigt starkt får vi bevittna en kvinna som efter årtionden bryter tystnaden och berättar "Jag har blivit våldtagen, jag har blivit sexuellt utnyttjad som barn av min pappa och min styvpappa...." Jag ryser inombords och ögonen tåras, då ropar en kvinna i publiken, Me too! Kvinnan fortsätter "Dessutom så blev jag till i en våldtäkt" En efter en reser vi oss upp i en stående ovation och det blänker i alla ögon jag möter.

En annan kvinnan berättar att på Haiti så är det mer vanlig att ovanligt att bli sexuellt utnyttjad... Det är så tyst i rummet, och känslan av samhörighet är så stark att det går att ta på! Nästa i panelen kommer från Argentina, där kvinnor inte "bara" blir sexuellt utnyttjade utan också dödade...

Berättelserna fortsätter både under paneldiskussionen och på efterföljande mingel. Arbetet framåt blir väldigt tydlig, vi måste lyssna, bekräfta och tro på de kvinnor som bryter tystnaden. Vi måste stå upp tillsammans, och där har vi i Lärarförbundet redan samtalet igång och tar ansvar tillsammans med politiker och huvudmän. Vilket inte är fallet för många av de andra organisationerna.

Känslan från denna paneldiskussion kommer jag att bära med mig både i hjärtat och underLärarförbundets #metoo sida skinnet för resten av mitt liv! Tystnaden är bruten, nu gör vi skillnad tillsammans!

Du kommer direkt till vårt stöd genom www.lararforbundet.se/metoo

Skrivet av Pia Rizell, Ledamot Lärarförbundets förbundsstyrelse

Hur har vi det med jämställdheten?

Maria Rönn Bild: Lärarförbundet

Maria Rönn Bild: Lärarförbundet

Dag två av tre på Education International World Women Conference är slut. Intrycken är många efter alla möten och samtal med kvinnor, lärare och ledare, från hela världen. Konferensens tema är ”Finding a Way through the Labyrinth” och vi pratar om de särskilda utmaningar som kvinnliga ledare möter.






Förutom kvinnliga ledares utmaningar, diskuterar vi även de hinder som finns för kvinnor som vill ta på sig ledande roller på sin skola eller i facket och hur vi kan göra för att stärka kvinnligt ledarskap på väg mot ett jämställt samhälle.

Ledarna är alltid män
Vi har förstås kommit olika långt på vägen. Många kvinnor från andra delar av världen vittnar om att de högsta ledarna för deras organisationer alltid är män, trots att en förkrossande majoritet av medlemmarna är kvinnor och hur de som vågar använda sin röst utsätts för kränkningar och hot. Vi i Sverige har kommit långt på många områden, men vi är inte klara! I Sverige är det inget konstigt att vi har en kvinna som leder Nordens största lärarorganisation Lärarförbundet och flera andra fackförbund och politiska partier, samtidigt som vi ser ut att få vänta länge ännu på vår första kvinnliga statsminister.

Kombinera barn och karriär
Något som många av kvinnorna här på konferensen är nyfikna på är vår frikostiga föräldraförsäkring, som möjliggör jämställt uttag av föräldrapenningen och att vi inte har någon struktur som hindrar att man kombinerar barn och karriär. Jag är själv ett exempel på detta som fått mina barn samtidigt som jag varit ledare i Lärarförbundet. Mina barn har varit med mig på möten och konferenser från det att de varit några veckor gamla och deras pappa har tagit ut en stor del av föräldraledigheten. Samtidigt ser vi fortfarande att kvinnor totalt sett tar ut en betydligt större del av föräldraledigheten och efterföljande deltidsarbete, vilket påverkar såväl livslön som pension negativt och fortfarande ifrågasätts många kvinnor som gör andra livsval än de traditionella – att bli förälder utan att bromsa karriären eller att frivilligt avstå från föräldraskap.

Kvinnor väljs bort ur läroböckerna
Trots att vi kommit långt på vägen är det lätt att bli blind för de strukturer som finns omkring oss. Zohra Lhioui, professor från Marocko, tog i gårdagens paneldebatt här på konferensen upp hur viktigt det är att vi granskar våra läroböcker med ett kritiskt öga. Alltför ofta är kvinnor underrepresenterade i läroböcker, eller stereotypt representerade via bilder där de lagar mat eller tar hand om barn. Detta exempel är högaktuellt även i svensk kontext.

Ett par år efter Gy11:s genomförande fick jag en ny historiebok att använda i mina klasser. Döm om min förvåning när jag endast kunde hitta två kvinnor nämnda vid namn i hela boken (möjligen med undantag för någon bildtext). Kvinnorna som nämndes var Betty Pettersson, Sveriges första kvinnliga student, och Charlotte Israel, tysk kvinna gift med judisk man under andra världskriget. Jag skrev till förlaget och undrade om det inte fanns bättre sätt att komprimera historien i en översiktlig lärobok, än att ta bort kvinnorna. Svaret jag fick gjorde mig än mer förvånad. Förlaget skrev att boken, som fokuserar på industrisamhällets uppkomst och utveckling, demokratins framväxt och 1800- och 1900-talets globala processer, är kortfattad och översiktlig. Endast det som är viktigt för framställningen kommer med och det ”leder av naturliga skäl till att män blir överrepresenterade”, t ex på grund av alla de politiker som var aktiva under inbördesstridernas år i Sverige.

Trots att det är några år sedan jag fick detta brev blir jag fortfarande lika upprörd över att läsa att män naturligtvis blir överrepresenterade i en bok som fokuserar på den tid då suffragetter och kvinnosakskvinnor lyckades flytta fram positionerna enormt i Europa så att vi tillslut fick kvinnlig rösträtt i många länder. Allt detta påmindes jag om här, på kvinnokonferensen i Marrakech, på hundraårsdagen av den kvinnliga rösträttens införande i Storbritannien med ett barnbarn till en av suffragetternas vid bordet bredvid mitt.

Kvinnors bidrag genom historien
Education Internationals kvinnokonferens här i Marocko har än en gång påmint mig om hur viktigt det är att vi alltid är vaksamma på de strukturer som står i vägen för kvinnor och minoriteter som vill stiga fram och leda. Våra läroböcker borde ge våra elever lika många exempel på framstående kvinnor som män. Det finns kvinnliga ledare, politiker, författare, forskare, uppfinnare, upptäcktsresande och pionjärer att skriva om och det finns litteratur skriven av kvinnor från alla tider att läsa. Låt oss hjälpas åt att lyfta fram dessa exempel! Låt oss hjälpas åt att visa våra elever att kvinnor liksom män har bidragit genom historien för att ta oss dit där vi är idag! Låt oss ge dem kvinnliga förebilder!

Arikeln skriven av Maria Rönn, förste vice ordförande i Lärarförbundet.
Följ mig gärna på Twitter, @miaronn och Instagram @marialarare.

Ledarskap – ego-system eller eko-system?

Åhörare seminarium. Bild: Lärarförbundet

Åhörare seminarium. Bild: Lärarförbundet

​På Education Internationals pågående World Womens conference i Marakech talade idag Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand på temat ” It’s time we move on from single leadership models to collaborative leadership models”.

Johanna tog sin utgångspunkt i att det är mycket som talar för mer av gemensamt och samarbetsinriktat ledarskap, såväl inom fackliga organisationer som vad gäller skolledare och lärare i arbetet i skolan.

- Det finns mycket forskning och organisationsteori som visar på fördelar med ett mer delat ledarskap. Det finns också många erfarenheter från företagsvärlden att lära av. Hela idén med fackföreningar är att skapa förändringar tillsammans. Detta borde också inspirera till hur vi leder.

Lärarförbundets erfarenhet är att många engagerade medlemmar ofta tvekar att ta en ledarposition i det fackliga arbetet. Brist på tid på grund av familjeliv eller på grund av den tunga arbetsbelastning som det ofta innebär att vara lärare är de vanligaste orsakerna. En annan är tron att man ensam måste kunna allt.

- Men jag har sett i flera av våra lokalavdelningar hur särskilt unga kvinnor är redo att ta en ledarroll om de ges möjligheten att dela den med någon annan.

Johanna tog också upp att det svenska Skolverket driver på utvecklingen för ett mer samarbetsinriktat ledarskap för skolledare baserat på forskning. Även om en rektorstjänst inte alltid kan delas av formella skäl, så visar svenska erfarenheter att det i praktiken går att organisera skolledares arbete på mer innovativa sätt, vilka möjliggör en större delaktighet och en ansvarsfördelning uppdelad på flera personer.

- Ett mer delat skolledarskap kan främja pedagogisk utveckling och bidra till bättre fungerande arbetsprocesser.

Något som även lyftes på konferensen som ett intressant exempel på involvering var Lärarförbundets omfattande medlemsdialogdialog förra året. 36 000 medlemmar deltog i digitala enkäter och/ eller fysiska möten och direkta samtal på arbetsplatserna. Tanken var att medlemmar och lokalt förtroendevalda just skulle samarbeta för att definiera prioriteringarna för såväl läraryrkets utveckling som för Lärarförbundets väg framåt.

Det sägs ofta att ett mer delat ledarskap kräver gemensamma värderingar, tillit och att man förmår att hålla tillbaka sådant som personlig prestige och konkurrens. Johanna ser det istället omvänt. Johanna avslutar:

- Samarbete och delat ledarskap är i själva verket något som bidrar till att utveckla de gemensamma värderingarna, tilliten och förmågan att hålla personlig prestige borta.

- Vi behöver se ledarskap på ett mer modernt sätt. Att gå från att se ledarskap som ett ”Ego-system” som bärs av en ensam ledare, till att se ledarskap som något där många

bidrar. Det vill säga där det handlar om att skapa ett ledarskapets Eko-system. I ett delat ledarskap blir vi alla smartare, mer kreativa och kompetenta än vad vi är var och en för sig,

Världslärarfacket firar 25 år och utser ny generalsekreterare

Lärarförbundets ordförande, Johanna Jaara Åström samtalar med EI:s nya generalsekreterare, David Edwards. Bild: Lärarförbundet

Lärarförbundets ordförande, Johanna Jaara Åström samtalar med EI:s nya generalsekreterare, David Edwards. Bild: Lärarförbundet

Den 25 januari firade Education International 25 år sedan bildandet i Stockholm 1993 genom sammanslagning av WCOTP och IFTTU. Samtidigt utsågs David Edwards till ny generalsekreterare. Johanna Jaara Åstrand var på plats.

Under den gångna veckan har världslärarfacket i Bryssel, Education International haft styrelsemöte och samtidigt anordnat ett 25-årsjubileum med anledning av bildandet i Stockholm 1993.

EI representerar cirka 400 lärarorganisationer i 178 länder vilka tillsammans har 32 miljoner lärare.

Lärarförbundet har varit en stark samarbetspartner från bildandet fram till idag där förbundets ordförande, Johanna Jaara Åstrand är ledamot av styrelsen. Så här kommenterar hon organisationens roll historiskt och framöver:

-Det är inte utan stolthet jag konstaterar vilken betydelse EI har och har haft i kampen för alla barns rätt till utbildning, fackliga rättigheter och en stark lärarprofession och den viktiga roll Lärarförbundet spelat i att både bilda och utveckla världslärarorganisationen.

- Den styrka, gemenskap och engagemang som finns hos världens lärarrepresentanter är en enorm kraft och gör skillnad varje dag. Jag ser fram emot att fortsätta få rätt saker att hända tillsammans med ledare från hela världen.

I samband med styrelsemöte och jubileum utsåg styrelsen amerikanen David Edwards till ny generalsekreterare. Avgående generalsekreterare, Fred van Leeuwen noterade:

-It’s difficult to be an educator and not be hopeful. You cannot work with young people every day without a belief that you are making today and tomorrow better than yesterday.



Lärarnas tidning uppmärksammar jubileet med flera fördjupande artiklar, en historisk återblick och intervju av Jörgen Lindholm (tidigare internationell förbundssekreterare), en interaktiv karta över EI:s samtliga deltagarorganisationer samt en intervju med Eva Elmstedt Frisk om förbundets internationella arbete.

Tidningen har även tagit fram en grafisk presentation av EI och Lärarförbundets samarbete.

UNESCOs rapport om ansvar för utbildning och SDG 4; vem, vad, hur?

Foto: UNESCO

Foto: UNESCO

UNESCO släppte 24 oktober sin årliga, globala rapport med fokus på utbildningssektorn. Årets tema är ansvar och ansvarsskyldighet (accountability). I rapporten diskuteras alla intressenter runt utbildning och deras roll och ansvar för att vårt globala utvecklingsmål SDG 4 ska uppnås.

Det är en intressant lunta på 297 sidor som systematiskt jobbar igenom många olika sätt att formulera och utkräva ansvar i utbildningssektorn. UNESCO-rapporternas huvuduppgift är att följa upp hur det går med Mål 4 i Agenda 2030 och även utbildningsfrågor i de andra målen. Årets rapport studerar konceptet ansvar och ansvarutkrävande inom utbildning för att undersöka vad som menas, hur det kan användas och fungera för att främja utbildningssektorn. Rapporten är en intressant referens för alla som berörs av mätning, bedömning, rankning och liknande av olika skolformer.

Rapporten visar att det finns stora utbildningsproblem runt om i världen som ansvarsutkrävande kan hjälpa till att komma tillrätta med. Endast 1 av 10 barn i Afrika söder om Sahara har grundläggande läskunskaper. Runt om i världen står 264 miljoner barn och unga utan skola och 100 miljoner ungdomar kan inte ens läsa. En av sju grundskolelärare är inte utbildade. Samtidigt har andelen av biståndet som går till utbildning minskat för sjätte året i rad och en av fyra regeringar uppfyller inte överenskomna miniminivåer för finansiering av utbildningssektorn.

Bild UNESCO

Illustration: UNESCO

Ansvarstagande – och granskningen i rapporten – börjar med regeringar som ytterst ansvarar för att förverkliga rätten till utbildning enligt SDG 4. Men alla har en roll att spela för att förbättra utbildningen och i rapporten beskrivs hur studentrörelser i ett antal länder bidragit till att göra utbildningspolitiken mer rättvis och tillgänglig.

"Utbildning är ett delat ansvar mellan oss alla regeringar, skolor, lärare, föräldrar och privata aktörer ", säger UNESCO: s generaldirektör Irina Bokova. "Ansvarsutkrävande för dessa ansvarsområden definierar hur lärare lär ut, elever lär sig och regeringar agerar. Det måste vara utformat med omsorg och med principerna om rättvisa, inkludering och kvalitet i åtanke. "

Att bara utkräva ansvar kommer inte att lyckas om det inte finns rimliga förutsättningar som ger aktörerna tillräckliga resurser, kapacitet, motivation och information för att uppfylla sina ansvarsområden. Om man hålls ansvarig för saker som står utanför ens kontroll är det kontraproduktivt.

Det saknas bevis för att prestationsbaserat ansvar som kopplar exempelvis resultatet av tester av elever till belöningar och sanktioner för lärare – skulle stärka utbildningssystemet. Rapporten konstaterar att marknadsanpassade lösningar där "kunderna" ska rösta med fötterna har en tendens att vidga klyftor och marginalisera svaga föräldragrupper och skolor.

Rapporten uppmanar regeringar att:

1. Utforma ansvarsutkrävande för skolor och lärare som är stödjande och undviker bestraffning, särskilt de som bygger på smala prestationsbedömningar.

2. Uppmuntra demokratiskt deltagande, respektera yttrandefrihet ifråga om att granska utbildningar och upprätta oberoende institutioner för att hantera klagomål.

3. Utveckla trovärdiga och effektiva regelverk med tillhörande uppföljning och sanktioner för alla utbildningsleverantörer; både offentliga och privata, som garanterar icke-diskriminering och utbildningens kvalitet.

Du kan ladda ner hela rapporten här:

https://en.unesco.org/gem-report/report/2017/accountability-education

Världslärardagen i Indien – 8 000 lärare kräver anständig pension

I år hade jag förmånen att fira Världslärardagen i New Delhi där Lärarförbundets samarbetspartner sedan många år All India Primary Teachers’ Federation harde samlat 8 000 fackligt aktiva lärare till en demonstration för att sätta press bakom kravet på rättvisa löner och en anständig pension.

Lärarfack i 24 delstater (tänk länder) är anslutna till federationen AIPTF som representerar 2,3 miljoner av de ca 3 miljoner grundskolelärarna i landet. Demonstrationen som genomfördes i den 35-gradiga värmen är kulmen på protester som genomförts över hela landet:

  • 25 april startade kampanjen på lokalnivå
  • 5 augusti genomfördes aktioner på distriktsnivå
  • 5 september, Lärarnas dag i Indien, protester och skrivelse till ansvariga tjänstemän på nationell nivå
  • 5 oktober, i samband med Världslärardagen, demonstration i huvudstaden med protestbrev till presidenten, premiärminister och utbildningsministern för att ytterligare understryka allvaret i kraven.

AIPTFs ordförande Ram Pal Singh talade om oron bland lärare över det nya pensionssystemet där pengar som dras från lönerna kommer att investeras i aktier och fonder med osäker utveckling och risk för förluster. Kravet där handlar om en återgång till det tidigare systemet som garanterade an anständig och förutsägbar minimipension.

Indien oktober 2017

Generalsekreteraren Kamala Tripathy anklagade regeringen för att skapa oreda genom snabbutbildade och lågavlönade kontraktsanställda lärare. Han uppmanade regeringen att integrera de 700 000 kontraktslärarna som i vissa fall arbetat under mycket osäkra villkor i upp till 15 år. Det blir i praktiken ett sätt för regeringen att undandra sig ansvaret för en offentligt finansierad utbildning med likvärdig kvalitet. Facket motarbetar denna utveckling som utarmar den offentlig-finansierade skolan.

Andra ledare anklagade i sina tal regeringen för att inte ha tillämpat det mer än 10 år gamla lönedirektivet (förhandlas inte) som skulle innebära en 20% ökning och kallade det en oacceptabel orättvisa.

Regeringens strategi har varit att underfinansiera skolor och så köra dem i botten genom dåliga resultat och dåligt rykte för att sedan låta privata aktörer ta över driften med en blandning av skolpeng och avgifter. Detta för att slippa öka anslagen till utbildningssektorn från dagens 3% av BNP.

Facket ställs också inför en utmaning med de bristfälligt utbildade och lågavlönade lärarna – något som man mött genom att organisera dem och kräva fullvärdig utbildning och lön för alla sina medlemmar. Liksom i Sverige är det svårt att rekrytera lärare och det saknas 900 000 till grundskolan.

Klass Indien

Många andra fackliga ledare underströk kraven och uppmanade lärarna att stå eniga i kampen för sina rättigheter. ”Lyssnar inte regeringen får vi demonstrera framför parlamentet och överväga politiska åtgärder” – möttes av applåder.

Protesttalen avlöste varandra och slogan skanderades bland de tusentals lärarna som rest från hela Indien för en lång dags krav på bättre villkor. Det är verkligen spännande att få samarbeta med denna gigantiska organisation och förmedla stöd från Lärarförbundets medlemmar till studiecirklar, ledarutbildning men även kvinnors och ungas aktiva deltagande i det fackliga arbetet. Det gör skillnad!

Robert Gustafson
Internationell sekreterare

Lärarförbundet skickar solidariska hälsningar till kämpande kollegor i hela Argentina

Under ett besök i Argentina i somras fick Carolina Caldéron från Malmö möjlighet att möta lärare i Argentina som är mycket hårt pressade av usla löner, uppsägning utan grund och bristande resurser. Kollegorna i bl a lärarfacket AMSAFE vädjar om internationell solidaritet.

Den 11 september firas Lärarnas Dag i Argentina. Lärarförbundet skickar solidariska hälsningar och publicerar Carolinas intryck utifrån argentinska kollegors vittnesmål om vad som händer i Argentina.

– Resan började den 21 juni i Santa Fe regionen och avslutades i Beunos Aires 14 dagar senare.

Karta Santa Fe - Buenos Aires

I Santa Fe berättade Susana Ludmer, Ordförande i AMSAFE, Villa Constitution om den katastrofala situation de arbetar under. Krisen är så djup att lärarna inte ens har möjlighet att köpa tillräckligt med mat. Det strukturomvandlingsprogram som regeringen infört har lett till löner under fattigdomsgränsen, uppsägningar utan grund och obefintliga resurser i skolan. Hela regioner utarmas och överges. Trots detta genomför lärarna sin undervisning efter bästa förmåga.

De bristande resurserna gäller också hälsovården och det finns inga skolsjuksköterskor. Elever som behöver vård hänvisas till vårdcentraler som inte heller har några resurser utan studenterna skickas tillbaka till skolan och läraren tvingas försöka lösa problemen på egen hand. Det gäller även elever med särskilda behov som ofta stannar hemma då det saknas speciallärare.

Lärare rädda för att bli uppsagda

Ett konkret exempel är 5-barnsmamman Norma Sanchez i Villa Constitución. Hon tvingas stanna hemma med en av sönerna som har epilepsi eftersom han inte får någon hjälp i skolan. Norma kan inte jobba, familjens ekonomi blir allt sämre och just när jag var där tog regeringen helt bort bidraget till funktionshindrade.

En sak som verkligen slog mig var lärarnas stora rädsla för att bli uppsagda. Det gör att få vågar tala ut, delta i nationella protester eller helt enkelt kräva sina rättigheter. Talar inför en klass

Jag togs väl emot bland kollegor i olika regioner av Argentina. Förutom besök på många skolor, blev jag intervjuad av flera lokala radiostationer och lokal-tv. I Buenos Aires fick jag möta många olika kollegor och fackliga aktivister, musiker, läkare, författare och journalister. Dom såg mig och mitt besök, som medlem i Lärarförbundet Sverige, som ett litet hopp om att deras situation ska bli känd i omvärlden.

Oskyldigt fängslade lärare

Mitt intryck är att situationen för lärarfacken liksom i Argentina i stort inte är tillräckligt känd internationellt. Lärare sitter oskyldigt fängslade utan någon rättslig prövning eller juridisk process. Det finns ett ständigt och tydligt hot från regeringen. Här har dock lärarfackens federation, CTERA engagerat sig och agerat på ett kraftfullt sätt.

Det var samtidigt lite frustrerande att se hoppfulla lärare och elever som såg oss som ett starkt stöd och kanske har förhoppningar om att Lärarförbundet i Sverige förstår deras situation och kan stödja dem när de försöker förändra sina villkor. Jag bara känner att vi, Lärarförbundet Sverige måste göra någonting åt detta omedelbart. Vi behöver hitta sätt att agera på ett kraftfullt sätt för att visa vårt stöd. Carolina Calderón


Kommentar av Ina Eriksson, Internationell förbundssekreterare, Lärarförbundet:

– Lärarförbundet har en lång relation av solidaritet och samarbete med den argentinska lärarfederationen CTERA. Vi är systerorganisationer i vår globala federation Education International, EI. Vi får kontinuerligt information från CTERA och den situation av hot mot lärarorganisationerna som Carolina beskriver är ett faktum. I februari skickade Lärarförbundet protestbrev till de argentinska myndigheterna sedan generalsekreteraren i lärarfacket i Buenos Aires och hans familj hotats till livet. Många lärarorganisationer i världen skrev om detta och vårt stöd publicerades i argentinska medier. Vår solidaritet behövs också idag.


Ökat hot och våld mot världens arbetstagare

Foto: Global Rights Index 2017

Foto: Global Rights Index 2017

Mord, fängelse, hot och våld drabbar arbetstagare och fackligt aktiva i allt fler länder. Mellanöstern och Nordafrika rankas som de farligaste regionerna och läget fortsätter att förvärras. I dag släpps världsfacket ITUC:s årliga lista över de sämsta länderna att jobba i: "Global Rights Index".

Enligt ITUC fortsätter Qatar att chockera resten av världen, genom behandlingen av migrantarbetare, bland annat i samband med förberedelserna inför fotbolls-VM 2022.

I Turkiet har fler än 100 000 offentliganställda förlorat sina jobb, däribland många lärare och rätten att demonstrera har dragits in. Fackföreningar och deras medlemmar kallas för samhällets fiender.

– Situationen är väldigt oroväckande. Ingen arbetstagare tjänar på att någon annan har det dåligt, säger Eva Nordmark, ordförande för TCO. I en globaliserad värld har vi kollegor, inte bara på vårt eget jobb, utan över hela världen. Våra internationella kollegors arbetsvillkor är en fråga också för oss i Sverige.

Några exempel på hot och våld mot lärare i rapporten;

- Dödshot mot Roberto Baradel i Argentina, internationell sekreterare på lärarfederationen SUTEBA i Buenos Aires, Lärarförbundet har skrivit stödbrev till SUTEBA och protestbrev till de argentinska myndigheterna och krävt att hoten mot Roberto Baradel utreds och att han och hans familj får skydd.

- Fängslandet av Esmail Abdi i Iran den 7 oktober som vi tidigare bloggat om här. Även här har Lärarförbundet skickat protestbrev till Irans regering tillsammans med Education International.

- Våldsamt angrepp av polisen på strejkande lärare i Mexiko med sex döda och femtio skadade.

Sharan Burrow, generalsekreterare för världsfacket ITUC, som är världens största fackliga organ med 181 miljoner medlemmar i 163 länder, kommenterar:

– Vi vet att ju mer de fackliga rättigheterna respekteras av stater och arbetsgivare, desto mer rättvist och jämlikt blir samhället.

Hela rapporten finns att läsa här. Global Rights Index 2017

En kort film på ca 1 min med LO:s, TCO:s och Sacos ordföranden finns att se här.

Sprid gärna denna information genom att dela budskapet på sociala medier.

Upprop för Esmail Abdis omedelbara frisläppande

Esmail Abdi, Iran

Esmail Abdi, Iran

​Lärarförbundet ställer sig bakom Education Internationals upprepade uppmaning till global solidaritet och uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart släppa den fängslade ledaren för lärarfacket i Iran Esmail Abdi, vars hungerstrejk riskerar hans hälsa.

Education International (EI) och Lärarförbundet uttrycker sin oro över hälsan hos den fängslade ledaren för lärarfacket Esmail Abdi. Abdi har hungerstrejkat sedan den 30 april, har förlorat 16 kilo och riskerar sin hälsa. Abdi hålls fängslad i Evin-fängelset, i nordvästra Teheran och dömdes till sex år i fängelse den 7 oktober 2016 av en domstol i Teheran.

Organisationen "Campaign for Human Rights in Iran" understryker att Abdi nu lider av iverkningarna från hungerstrejken, såsom viktminskning, högt blodtryck och yrsel. Han är fast besluten att fortsätta sin hungerstrejk, men fängelsemyndigheterna har inte reagerat på några av hans krav.

Protest

Abdi inledde sin hungerstrejk i protest mot den rättsvidriga och olaglig behandlingen av civila aktivister i Iran och "rättsväsendets brist på självständighet och dömande av lärarförbund och fackliga aktivister på grund av deras samhällsaktiviteter". I ett öppet uttalande som utfärdades den 22 april, fördömer han det fortsatta förtrycket av lärare från den reformistiska Rohany-administrationen: "I denna tid när sanktioner hävts och där alla kräver att rättsstatens principer ska råda med demokrati, mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter är vi fortfarande föremål för ett olagligt förtryck av våra rättigheter, arrestering och fängslande av lärare och fackliga aktivister, genom uppgjorda domstolsförhandlingar, som genomförs på några minuter med färdiga domar mot oss. Allt vårt samhällsengagemang stämplas som illegitima "säkerhetsfrågor" och används som en ursäkt för att skicka oss till fängelse. "

Solidaritet

Genom uppmaningar från lärarnas yrkesorganisationer och kollektivt agerande betonar Abdi dock lärarnas beslutsamhet att genomföra "tysta" protester och delta i allmänna samlingar av lärarföreningar och olika kampanjer, såsom "Kampanjen för en rättvis budget" vilken samlade 110 000 signaturer, för att uppmärksamma dessa problem.

"Genom alla dessa ansträngningar har lärarna visat att vi, trots att vi kan ha väldigt olika politiska uppfattningar, är förenade i kravet på våra fri- och rättigheter, helt oberoende av alla politiska fraktioner", säger Abdi.

Internering

Det rapporteras att Abdi hålls fängslad under omänskliga förhållanden, nekas kommunikation med omvärlden samt besök av hans fru och tre barn.

EI och Lärarförbundets fördömande

Education International och Lärarförbundet fördömer starkt det faktum att Abdi har fängslats av myndigheterna för sina fackliga aktiviteter och krav på fri och allmän utbildning för alla. Istället för att överväga lärares krav på oberoende fackföreningar, en lön som går att leva på, folkhälsa, anständiga pensionssystem, fri utbildning, ett säkert klassrum för studenter och stopp för privatiseringen av utbildning, anser EI att den iranska regimen har intensifierat påtryckningarna mot läraraktivister.

Ditt stöd behövs

Abdi, liksom andra iranska kollegor, behöver ditt stöd. Agera och protestera mot de iranska myndigheterna och Abdis sexåriga fängelsestraff och kräv hans omedelbara frisläppande!

EI:s Urgent Action Appeal finns här.

Denna text har publicerats på EI:s hemsida.