Lärarförbundet

Världslärardagen i Indien – 8 000 lärare kräver anständig pension

I år har jag förmånen att fira Världslärardagen i New Delhi där Lärarförbundets samarbetspartner sedan många år All India Primary Teachers’ Federation har samlat 8 000 fackligt aktiva lärare till en demonstration för att sätta press bakom sitt krav på rättvisa löner och en anständig pension.

Lärarfack i 24 delstater (tänk länder) är anslutna till federationen AIPTF som representerar 2,3 miljoner av de ca 3 miljoner grundskolelärarna i landet. Demonstrationen som genomförs i den 35-gradiga värmen är kulmen på protester som genomförts över hela landet:

  • 25 april startade kampanjen på lokalnivå
  • 5 augusti genomfördes aktioner på distriktsnivå
  • 5 september, Lärarnas dag i Indien, protester och skrivelse till ansvariga tjänstemän på nationell nivå
  • 5 oktober, i samband med Världslärardagen, demonstration i huvudstaden med protestbrev till presidenten, premiärminister och utbildningsministern för att ytterligare understryka allvaret i kraven.

AIPTFs ordförande Ram Pal Singh talade om oron bland lärare över det nya pensionssystemet där pengar som dras från lönerna kommer att investeras i aktier och fonder med osäker utveckling och risk för förluster.

Indien oktober 2017

Generalsekreteraren Kamala Tripathy anklagade regeringen för att skapa oreda genom snabbutbildade och lågavlönade kontraktsanställda lärare. Han uppmanade regeringen att integrera de 700 000 kontraktslärarna som i vissa fall arbetat under mycket osäkra villkor i upp till 15 år. Det blir i praktiken ett sätt för regeringen att undandra sig ansvaret för en offentligt finansierad utbildning med likvärdig kvalitet. Facket motarbetar denna utveckling som utarmar den offentlig-finansierade skolan.

Andra ledare anklagade i sina tal regeringen för att inte ha tillämpat det mer än 10 år gamla lönedirektivet (förhandlas inte) som skulle innebära en 20% ökning och kallade det en oacceptabel orättvisa.

Regeringens strategi har varit att underfinansiera skolor och så köra dem i botten genom dåliga resultat och dåligt rykte för att sedan låta privata aktörer ta över driften med en blandning av skolpeng och avgifter. Detta för att slippa öka anslagen till utbildningssektorn från dagens 3% av BNP.

Facket ställs också inför en utmaning med de bristfälligt utbildade och lågavlönade lärarna – något som man mött genom att organisera dem och kräva fullvärdig utbildning och lön för alla sina medlemmar. Liksom i Sverige är det svårt att rekrytera lärare och det saknas 900 000 till grundskolan.

Regeringen har också genomfört en pensionsreform som försämrar villkoren för alla offentliganställda och där en del av pengarna avsätts till investeringsfonder utan insyn och med väldigt osäkert utfall. Kravet där handlar om en återgång till det tidigare systemet som garanterade an anständig och förutsägbar minimipension.

Klass Indien

Många andra fackliga ledare underströk kraven och uppmanade lärarna att stå eniga i kampen för sina rättigheter. ”Lyssnar inte regeringen får vi demonstrera framför parlamentet och överväga politiska åtgärder” – möttes av applåder.

Protesttalen avlöser varandra och slogan skanderas bland de tusentals lärarna som rest från hela Indien för en lång dags krav på bättre villkor. Det är verkligen spännande att få samarbeta med denna gigantiska organisation och förmedla stöd från Lärarförbundets medlemmar till studiecirklar, ledarutbildning men även kvinnors och ungas aktiva deltagande i det fackliga arbetet. Det gör skillnad!

Robert Gustafson
Internationell sekreterare

Lärarförbundet skickar solidariska hälsningar till kämpande kollegor i hela Argentina

Under ett besök i Argentina i somras fick Carolina Caldéron från Malmö möjlighet att möta lärare i Argentina som är mycket hårt pressade av usla löner, uppsägning utan grund och bristande resurser. Kollegorna i bl a lärarfacket AMSAFE vädjar om internationell solidaritet.

Den 11 september firas Lärarnas Dag i Argentina. Lärarförbundet skickar solidariska hälsningar och publicerar Carolinas intryck utifrån argentinska kollegors vittnesmål om vad som händer i Argentina.

– Resan började den 21 juni i Santa Fe regionen och avslutades i Beunos Aires 14 dagar senare.

Karta Santa Fe - Buenos Aires

I Santa Fe berättade Susana Ludmer, Ordförande i AMSAFE, Villa Constitution om den katastrofala situation de arbetar under. Krisen är så djup att lärarna inte ens har möjlighet att köpa tillräckligt med mat. Det strukturomvandlingsprogram som regeringen infört har lett till löner under fattigdomsgränsen, uppsägningar utan grund och obefintliga resurser i skolan. Hela regioner utarmas och överges. Trots detta genomför lärarna sin undervisning efter bästa förmåga.

De bristande resurserna gäller också hälsovården och det finns inga skolsjuksköterskor. Elever som behöver vård hänvisas till vårdcentraler som inte heller har några resurser utan studenterna skickas tillbaka till skolan och läraren tvingas försöka lösa problemen på egen hand. Det gäller även elever med särskilda behov som ofta stannar hemma då det saknas speciallärare.

Lärare rädda för att bli uppsagda

Ett konkret exempel är 5-barnsmamman Norma Sanchez i Villa Constitución. Hon tvingas stanna hemma med en av sönerna som har epilepsi eftersom han inte får någon hjälp i skolan. Norma kan inte jobba, familjens ekonomi blir allt sämre och just när jag var där tog regeringen helt bort bidraget till funktionshindrade.

En sak som verkligen slog mig var lärarnas stora rädsla för att bli uppsagda. Det gör att få vågar tala ut, delta i nationella protester eller helt enkelt kräva sina rättigheter. Talar inför en klass

Jag togs väl emot bland kollegor i olika regioner av Argentina. Förutom besök på många skolor, blev jag intervjuad av flera lokala radiostationer och lokal-tv. I Buenos Aires fick jag möta många olika kollegor och fackliga aktivister, musiker, läkare, författare och journalister. Dom såg mig och mitt besök, som medlem i Lärarförbundet Sverige, som ett litet hopp om att deras situation ska bli känd i omvärlden.

Oskyldigt fängslade lärare

Mitt intryck är att situationen för lärarfacken liksom i Argentina i stort inte är tillräckligt känd internationellt. Lärare sitter oskyldigt fängslade utan någon rättslig prövning eller juridisk process. Det finns ett ständigt och tydligt hot från regeringen. Här har dock lärarfackens federation, CTERA engagerat sig och agerat på ett kraftfullt sätt.

Det var samtidigt lite frustrerande att se hoppfulla lärare och elever som såg oss som ett starkt stöd och kanske har förhoppningar om att Lärarförbundet i Sverige förstår deras situation och kan stödja dem när de försöker förändra sina villkor. Jag bara känner att vi, Lärarförbundet Sverige måste göra någonting åt detta omedelbart. Vi behöver hitta sätt att agera på ett kraftfullt sätt för att visa vårt stöd. Carolina Calderón


Kommentar av Ina Eriksson, Internationell förbundssekreterare, Lärarförbundet:

– Lärarförbundet har en lång relation av solidaritet och samarbete med den argentinska lärarfederationen CTERA. Vi är systerorganisationer i vår globala federation Education International, EI. Vi får kontinuerligt information från CTERA och den situation av hot mot lärarorganisationerna som Carolina beskriver är ett faktum. I februari skickade Lärarförbundet protestbrev till de argentinska myndigheterna sedan generalsekreteraren i lärarfacket i Buenos Aires och hans familj hotats till livet. Många lärarorganisationer i världen skrev om detta och vårt stöd publicerades i argentinska medier. Vår solidaritet behövs också idag.


Ökat hot och våld mot världens arbetstagare

Foto: Global Rights Index 2017

Foto: Global Rights Index 2017

Mord, fängelse, hot och våld drabbar arbetstagare och fackligt aktiva i allt fler länder. Mellanöstern och Nordafrika rankas som de farligaste regionerna och läget fortsätter att förvärras. I dag släpps världsfacket ITUC:s årliga lista över de sämsta länderna att jobba i: "Global Rights Index".

Enligt ITUC fortsätter Qatar att chockera resten av världen, genom behandlingen av migrantarbetare, bland annat i samband med förberedelserna inför fotbolls-VM 2022.

I Turkiet har fler än 100 000 offentliganställda förlorat sina jobb, däribland många lärare och rätten att demonstrera har dragits in. Fackföreningar och deras medlemmar kallas för samhällets fiender.

– Situationen är väldigt oroväckande. Ingen arbetstagare tjänar på att någon annan har det dåligt, säger Eva Nordmark, ordförande för TCO. I en globaliserad värld har vi kollegor, inte bara på vårt eget jobb, utan över hela världen. Våra internationella kollegors arbetsvillkor är en fråga också för oss i Sverige.

Några exempel på hot och våld mot lärare i rapporten;

- Dödshot mot Roberto Baradel i Argentina, internationell sekreterare på lärarfederationen SUTEBA i Buenos Aires, Lärarförbundet har skrivit stödbrev till SUTEBA och protestbrev till de argentinska myndigheterna och krävt att hoten mot Roberto Baradel utreds och att han och hans familj får skydd.

- Fängslandet av Esmail Abdi i Iran den 7 oktober som vi tidigare bloggat om här. Även här har Lärarförbundet skickat protestbrev till Irans regering tillsammans med Education International.

- Våldsamt angrepp av polisen på strejkande lärare i Mexiko med sex döda och femtio skadade.

Sharan Burrow, generalsekreterare för världsfacket ITUC, som är världens största fackliga organ med 181 miljoner medlemmar i 163 länder, kommenterar:

– Vi vet att ju mer de fackliga rättigheterna respekteras av stater och arbetsgivare, desto mer rättvist och jämlikt blir samhället.

Hela rapporten finns att läsa här. Global Rights Index 2017

En kort film på ca 1 min med LO:s, TCO:s och Sacos ordföranden finns att se här.

Sprid gärna denna information genom att dela budskapet på sociala medier.

Upprop för Esmail Abdis omedelbara frisläppande

Esmail Abdi, Iran

Esmail Abdi, Iran

​Lärarförbundet ställer sig bakom Education Internationals upprepade uppmaning till global solidaritet och uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart släppa den fängslade ledaren för lärarfacket i Iran Esmail Abdi, vars hungerstrejk riskerar hans hälsa.

Education International (EI) och Lärarförbundet uttrycker sin oro över hälsan hos den fängslade ledaren för lärarfacket Esmail Abdi. Abdi har hungerstrejkat sedan den 30 april, har förlorat 16 kilo och riskerar sin hälsa. Abdi hålls fängslad i Evin-fängelset, i nordvästra Teheran och dömdes till sex år i fängelse den 7 oktober 2016 av en domstol i Teheran.

Organisationen "Campaign for Human Rights in Iran" understryker att Abdi nu lider av iverkningarna från hungerstrejken, såsom viktminskning, högt blodtryck och yrsel. Han är fast besluten att fortsätta sin hungerstrejk, men fängelsemyndigheterna har inte reagerat på några av hans krav.

Protest

Abdi inledde sin hungerstrejk i protest mot den rättsvidriga och olaglig behandlingen av civila aktivister i Iran och "rättsväsendets brist på självständighet och dömande av lärarförbund och fackliga aktivister på grund av deras samhällsaktiviteter". I ett öppet uttalande som utfärdades den 22 april, fördömer han det fortsatta förtrycket av lärare från den reformistiska Rohany-administrationen: "I denna tid när sanktioner hävts och där alla kräver att rättsstatens principer ska råda med demokrati, mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter är vi fortfarande föremål för ett olagligt förtryck av våra rättigheter, arrestering och fängslande av lärare och fackliga aktivister, genom uppgjorda domstolsförhandlingar, som genomförs på några minuter med färdiga domar mot oss. Allt vårt samhällsengagemang stämplas som illegitima "säkerhetsfrågor" och används som en ursäkt för att skicka oss till fängelse. "

Solidaritet

Genom uppmaningar från lärarnas yrkesorganisationer och kollektivt agerande betonar Abdi dock lärarnas beslutsamhet att genomföra "tysta" protester och delta i allmänna samlingar av lärarföreningar och olika kampanjer, såsom "Kampanjen för en rättvis budget" vilken samlade 110 000 signaturer, för att uppmärksamma dessa problem.

"Genom alla dessa ansträngningar har lärarna visat att vi, trots att vi kan ha väldigt olika politiska uppfattningar, är förenade i kravet på våra fri- och rättigheter, helt oberoende av alla politiska fraktioner", säger Abdi.

Internering

Det rapporteras att Abdi hålls fängslad under omänskliga förhållanden, nekas kommunikation med omvärlden samt besök av hans fru och tre barn.

EI och Lärarförbundets fördömande

Education International och Lärarförbundet fördömer starkt det faktum att Abdi har fängslats av myndigheterna för sina fackliga aktiviteter och krav på fri och allmän utbildning för alla. Istället för att överväga lärares krav på oberoende fackföreningar, en lön som går att leva på, folkhälsa, anständiga pensionssystem, fri utbildning, ett säkert klassrum för studenter och stopp för privatiseringen av utbildning, anser EI att den iranska regimen har intensifierat påtryckningarna mot läraraktivister.

Ditt stöd behövs

Abdi, liksom andra iranska kollegor, behöver ditt stöd. Agera och protestera mot de iranska myndigheterna och Abdis sexåriga fängelsestraff och kräv hans omedelbara frisläppande!

EI:s Urgent Action Appeal finns här.

Denna text har publicerats på EI:s hemsida.

En kvinnas plats är... i hennes fackförening, för ekonomisk rättvisa och egenmakt

När det internationella samfundet idag firar internationella kvinnodagen, understryker den globala lärarfederationen Education International och dess systerorganisationer i ett uttalande att fackföreningar är viktiga aktörer för att främja kvinnor ekonomiska egenmakt.

"När vi firar internationella kvinnodagen ännu en gång förenas vi med alla andra och understryker att kvinnors och flickors rätt till utbildning och ekonomisk egenmakt måste uppfyllas snarast, inte bara på grund av effektivitetsvinster, produktivitet eller positiv avkastning på investeringar, utan eftersom kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter ", betonade Education Internationals (EI) generalsekreterare Fred van Leeuwen i årets tal vid EI:s firande av kvinnodagen. Uttalandet betonar att "lärarfackföreningar är viktiga aktörer i att främja dessa rättigheter ".

När flickor och kvinnor kan få tillgång till och fullt ut delta ta del av en kvalitativ, rättvis och inkluderande undervisning, ökar deras möjligheter väsentligt att försörja sig utan att vara begränsad till dåligt betalda, tillfälliga arbeten i utkanten av arbetsmarknaden

Uttalandet bekräftar att "mänskliga rättigheter är odelbara; om inte alla de mänskliga rättigheterna för flickor och kvinnor kraftigt främjas och försvaras, kan aldrig deras rätt till utbildning uppnås fullt ut, och vice versa. När flickor och kvinnor kan få tillgång till och fullt ut delta ta del av en kvalitativ, rättvis och inkluderande undervisning, ökar deras möjligheter väsentligt att försörja sig utan att vara begränsad till dåligt betalda, tillfälliga arbeten i utkanten av arbetsmarknaden".

Uttalandet konstaterar vidare att mer än 20 år efter antagandet av det mest långtgående internationellt överenskomna instrumentet om kvinnors rättigheter hittills - 1995 års Platform for Action - från Pekings, så har det globala engagemanget för att uppnå jämställdhet aldrig varit större. För första gången någonsin har regeringar satt en tidsfrist för att avsluta ojämlikhet mellan könen, bland annat inom utbildning.

Färre jobb och lägre löner för kvinnor

År 2016 var bara hälften av kvinnor och flickor över 15 år i anställning, jämfört med tre fjärdedelar av män; kvinnor fortsätter att göra så mycket som tre gånger mer obetalt arbete än män; och 700 miljoner färre kvinnor än män i arbetsför ålder var i anställning. Detta är verkligheten ett decennium in på det tjugoförsta århundradet trots det faktum att i många länder är det fler kvinnor än män som har komplett eftergymnasial utbildning.

En viktig roll för fackföreningarna

Med mer än 1,3 miljarder kvinnor anställda inom den globala ekonomin och mer än 70 miljoner kvinnor organiserade i fackföreningar, är det uppenbart att deras ekonomiska egenmakt också är beroende av deras rätt till utbildning, liksom övriga rättigheter med koppling till arbete,

Fackföreningar inom utbildningssektorn har en unik position för att belysa sambanden mellan rätten till utbildning för kvinnor och flickor, och säkerställa att utbildningen leder till verkliga framsteg i deras ekonomiska egenmakt.

Lyssna på EI:s Podkast inför internationella Kvinnodagen

Lärarförbundet - en del av något större

Branimir Strukelj, en av de vice ordförandena i ETUCE, bar Lärarförbundets knapp ”Allt börjar med en bra lärare” på kongressen.

Branimir Strukelj, en av de vice ordförandena i ETUCE, bar Lärarförbundets knapp ”Allt börjar med en bra lärare” på kongressen.

​I början av december deltog jag, Line Isaksson, på ETUCE Conference Empowering Education Trade Unions: The Key to Promoting Quality Education. Konferensen ägde rum i Belgrad.

Att vara Lärarförbundare det är att vara del av något större. Det har jag fått erfara flera gånger under mitt uppdrag som ledamot i förbundsstyrelsen. Jag åkte hem med nya erfarenheter men även lärdomar som kan bidra till lösningar för de utmaningar vi står inför.

Gemensam lärarröst i Europa

Under kongressen togs ett program som förpliktar alla medlemsländer till agerande utifrån programmets innehåll. Varje land opinionsbildar på sin hemmaplan utifrån programmets innehåll. Det innebär att när politiker träffas i europeiska sammanhang finns det lärarorganisationer i alla delar av Europa som påverkat politiker i samma riktning. På så sätt blir din lärarröst genom Lärarförbundet bärare av en gemensam lärarröst i Europa.

Under kongressen lyfte Lärarförbundet fram vikten av modersmålsundervisningen och vikten av att vi snabbt får in nyanlända lärare på arbetsmarknaden och till våra verksamheter.

Naturligtvis var migration en stor fråga under konferensen. Alla länder berörs av flyktingströmmarna som är en följd av konflikter i världen. Det utbyttes erfarenheter och vi är överens om att utbildning är nyckeln för ett samhälle i utveckling där lärarens roll är avgörande. Vi var även överens som att migranter ska ses som en resurs i samhället. Under kongressen lyfte Lärarförbundet fram vikten av modersmålsundervisningen och vikten av att vi snabbt får in nyanlända lärare på arbetsmarknaden och till våra verksamheter. Utbildning är nyckeln och alla både barn och vuxna ska snabbt komma i utbildning i det nya landet. I september enades FN om nya hållbarhets och utvecklingsmål. Det fjärde målet handlar om rätten till utbildning. Lärarförbundet har länge varit del i arbetet att tillsammans med EI se till att ett av målen handlar om rätten till utbildning.

Fortsatt engagemang för Turkiet

Situationen för Turkiets lärare var uppe på agendan. Vi fick lyssna till ett gripande tal och talaren var glad att ETUCE hade visat stor solidaritet till lärarna i Turkiet och uppmanande till fortsatt engagemang.

Under konferensen deltog jag på en workshop som handlade om jämställdhet och likabehandling. Här fick jag erfara att flera länder är längre fram i sitt arbete kring jämställdhet än vad vi är. Fortfarande är det så enligt Usnews att är du flicka har du bäst förutsättningar att lyckas om du växer upp i Sverige. Men kanske är det så att denna fråga har kommit lite i skymundan och att det nu är tid att lyfta den igen. Tyskland berättade om sitt arbete för att locka unga till yrket och möjliggöra för unga lärare att engagera sig fackligt. Idag har våra spelregler i samhället blivit självklara för många utav oss. Vi glömmer vår historia om varför fackförbunden bildades och det är svårt att synliggöra fackets betydelse i vårt samhällsbygge.

Demokrati i skolan, yngre barns lärande, högre utbildning var andra ämnen som berördes.

En utav vice presidenterna, Branimir Strukelj, hade Lärarförbundets knapp ”Allt börjar med en bra lärare” och betydelse av allas rätt till utbildning var det genomgående temat under hela kongressen.

#viärlärare

En marknadsförare på vift på europeisk lärarkongress

Vissa dagar är man extra stolt över att jobba med fackliga frågor. En sådan dag är när man som tjänsteman arbetandes med kommunikationsfrågor får åka med på europakongress och höra hur lärarfack dagligen bidrar till att göra världen till en bättre plats för lärare och elever.

Det är en solig och kall måndag i december och jag befinner mig långt ifrån min vardag på Lärarförbundet i Stockholm, mer specifikt så är jag på europeiska lärarorganisationen ETUCE:s kongress i Belgrad. Under tre dagar kommer 320 delegater från 131 lärarfack från 48 europeiska länder att arbeta fram hur lärarfacken ska rusta sig på bästa sätt för att möta en framtid präglad av stora ekonomiska och samhälleliga förändringar. Runt omkring mig hör jag delegater från Europas alla hörn prata grekiska, ryska, finska, norska, engelska och tyska och jag unnar mig att tjyvlyssna lite extra på spanjorerna och njuta av den raspiga och smattriga spanskan de talar med varandra.

Temat för kongressen är ”Empowering Education Trade Unions to Promote Quality Education” med ett digert schema för de kommande tre dagarna. Det ska pratas om såväl förskola som högskola, om jämställdhet och jämlikhet, om högerextremism och radikalisering. Och så den stora frågan om skolans och lärarnas roll i att möta utmaningarna som den humanitära kris vi ser i samband med kriget i Syrien medfört.

Det är en massa praktikaliteter som ska äga rum under tiden jag är här med delegationen från Lärarförbundet. Viktiga inriktningsbeslut som kommer att fattas och en ny ledning ska väljas. Men för mig är den stora upplevelsen att känna hur viktig den fackliga rörelsen är. Herregud, vilken samhällskraft facket är!

Det är att glömma bort det större perspektivet.

Det som slår mig efter bara en halv dag i Serbien är hur lätt det är att glömma bort det större perspektivet.

I min vardag som marknadsförare på Lärarförbundets kommunikationsavdelning jobbar jag med att fram strategier om hur vi som förbund ska arbeta för att fler lärare ska välja att gå med i vårt förbund. Tillsammans med mina närmaste kollegor lyfter jag allt som oftast inflytande på arbetsplatsen, inkomstförsäkring och utvecklande kurser som viktiga skäl till medlemskap. Mer sällan pratar jag om facket som en tung och viktig samhällsaktör och hur man som medlem är med och skapar den makten. Men sittandes här på en workshop i Belgrad omgiven av kollegor från Polen, Storbritannien, Nederländerna, Rumänien, Norge och Portugal inser jag att nog är hög tid att ändra på det. Jag hoppas bara att jag inte glömmer av den här insikten när vardagen hemma i Stockholm pockar på.

Global kampanj kräver att ledaren för lärarfacket i Iran släpps

Esmail Abdi

Esmail Abdi

Lärarförbundet och Education Internationals (EI) medlemmar protesterar mot det 6-åriga fängelsestraff som Esmail Abdi, ledare för Teherans Lärarförbund, dömts till den 7 oktober av Högsta Domstolen i Teheran. Irans lärare fortsätter att undervisa trots att de berövas sina grundläggande rättigheter.

Esmail Abdi, ledare för Teherans Lärarförbund fängslades på lösa grunder redan 2015 för att förhindra hans deltagande i Education Internationals 7:e Världskongress i Kanada. Efter Esmail Abdis hungerstrejk och en massiv solidaritetskampanj både i Iran och världen över, släpptes han i maj 2016.

Anklagad och dömd för mobilisering

Nu är han anklagad och dömd för "mobilisering och anstiftan mot den nationella säkerheten" vilket är både grundlöst och i strid mot rätten till yttrande- och föreningsfriheten. Fackföreningar har även rätt att uttrycka åsikter om ett lands utbildningspolitik.

Den senaste domen kommer vid en tidpunkt då regimens nyliberala politik skapat en kris i landets utbildningspolitik genom långtgående privatiseringar som gjort utbildning till en handelsvara. Många studenter, särskilt flickor från fattiga familjer på landsbygden, är i praktiken utestängda från utbildning och rapporter visar att mer än 3,5 miljoner elever inte kan gå i skolan.

Irans lärare fortsätter att undervisa trots att de berövas sina grundläggande rättigheter. Lärarnas löner ligger ofta under fattigdomsgränsen. Iranska lärares rikstäckande protester och strejker under de senaste åren, understryker deras bestämda krav på systemförändring.

Lärare tystas och emigrerar

Varje år väljer så många som 150.000 högutbildade iranier att emigrera. Många gör det på grund av hög arbetslöshet, men politiskt förtryck och brist på religionsfrihet är andra avgörande faktorer för emigrationen.

Myndigheterna försöker tysta lärares och andras missnöje genom förtryck och fängslande av medlemmar och aktivister.

Lärarförbundets ordförande, Johanna Jaara Åstrand har skrivit protestbrev till Irans högsta ledning med anledning av Abdis fängslande.

Anslut dig till den internationella protesten mot förtrycket i Iran och Esmail Abdis fängslande genom att skriva under ett protestupprop via LabourStart !


ASEAN Women's Network arbetar för jämställda löner och förutsättningar

Vår sista dag i Manila hade vi förmånen att nätverka med ASEAN Women’s Network in the Philippines som omfattar lärarorganisationer i de sydostasiatiska länderna. Vi fick inblick i deras kamp för jämlika villkor och löner, ett arbete som Lärarförbundet stött sedan 2008. Känslan av mötet sitter kvar!

ASEAN Women’s Network in the Philippines är ett regionalt nätverk där de fyra filippinska lärarorganisationer, SMP-NATOW, TOPPS, ACT och FFW ingår. Lärarförbundet har sedan 2008 gett stöd till detta jämställdhetsnätverk på Filippinerna.

Arbetet har utvecklats under de senaste åren och blivit mer strategiskt i syfte att utveckla medvetenheten om jämställdhet inom de berörda organisationerna och inom utbildningssektorn. Det har även gett ett utökat samarbete och större tillit mellan de delvis konkurrerande lärarorganisationerna. Det finns idag många kvinnor som innehar ledande poster inom de filippinska lärarorganisationerna, även om det finns många andra jämställdhetsutmaningar.

Varje organisation berättade om sitt arbete bland annat en undersökning kring könsrelaterat våld, könsfördomar, läromedel och manifestationer. Organisationerna arbetar för nationella jämställda likvärdiga löner och förutsättningar. Organisationen är också en mötesplats för kvinnliga lärare att påverka jämställdhets-, genusmedvetenhet och diskriminering. Det är frågor de driver och påverkar politiskt via olika aktiviteter. De har bl. a påverkat och fått till stånd ändring i lagstiftningen för barnledighet från 60 dagar alt 72 dagar (vid kejsarsnitt) till 100 dagar oavsett födsel.

Vi fick även träffa parlamentsledamoten France Castro som är en av få kvinnliga ledare och arbetar för ett mer jämställt nationellt samhälle. Vi hade intressanta gruppdiskussioner där vi uppenbarligen har stora skillnader i lagstiftning och jämställdhet. De arbetar för att få tillstånd lagstiftning kring diskriminering, kränkning och ett mer jämlikt samhälle, vi har lagstiftning men vår utmaning är att den efterföljs.

För dem lät det som en ”dröm” med planer på varje skolenhet kring diskriminerings- grunderna och lagstiftning samt betald föräldraledighet och barnbidrag. Jag lämnade dessa otroligt drivna människor som så aktivt arbetar och brinner för mänskliga rättigheter med en märklig känsla som gick rakt in i hjärtat. En grupp stolta människor som trots bristande förutsättningar inte ger upp. Känslan går inte riktigt att sätta ord på i några enkla meningar. Det ligger kvar som en torktumlare och snurrar….

Hur kan vi bidra till ett bättre likvärdigt liv för alla människor på vår planet?

Ann-Charlott Gavelin Rydman, Nationell Ordförande, Lärarförbundet Skolledare

Skolan som fredens territorium

Ruby Toro röstar för freden

Ruby Toro röstar för freden

På facklig utbildning med FECODE i Colombia där lärarkårens värdighet och rättigheter betonas, i en situation där lärare är offer för konflikten och flera sitter i fängelse. Efter folk- omröstningen för fredsavtalet är förhoppningen att Nobels fredspris kan stärka fredens chanser.

På torsdagen efter besök på Sveriges ambassad åkte vi till staden Paipa i provinsen Boyacá. Efter en vindlande färd i buss på några timmar kom vi fram. Då var det kväll och läggdags, för nästa dag skulle vi delta i den fackliga skolan. Ungefär 60 lärare och fackliga kom för att få utbildning.

FECODE har bestämt att någon från den nationella styrelsen alltid ska delta för att kunna bidra och svara på medlemmarnas frågor. Kursledarna är alltid en kvinna och en man. Nu när Colombia stod inför en folkomröstning om fredsavtalet mellan regeringen och FARC-gerillan och FECODE kampanjade aktivt för ett JA till freden, ägnades första delen åt talare som beskrev varför den här freden behövs.

Inspirerande tal om lärarnas rättigheter

Först ut var förre ordföranden och även före detta senatorn Gloria Ramirez. Hon har också suttit i den kommission som vakat över kvinnors plats i fredsavtalet. Vilken talare! Fast jag inte behärskar spanska kändes hennes tal i hjärtat. (Vi hade ju tolk, förstås.) Hon underströk hur otroligt viktigt det är att vara med i facket för att värna värdigheten och våra rättigheter i lärarkåren. Hon fortsatte med att Colombia står inför ett historiskt skede och nu måste folket rösta ja. Vi lärare måste ställa oss på förnuftets sida!

Det 52 år långa kriget har varit avhumaniserande, krigslagarna har inte följts av någon part och brotten mot mänskliga rättigheter har varit fruktansvärda. Kostnaderna för kriget har varit och är enorma!

"Facket har inte sålt sig"

I fredsavtalet finns det stycken om upprättandet av en sanningskommission. Offren måste få gottgörelse och det arbetet måste följas noga i syfte att de brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts, aldrig ska upprepas.

Gloria fortsatte:

-Ni kanske tänker-jaha, ni i facket har sålt er till president Santos?! Men, nej det har vi inte. Fortfarande sitter lärare i fängelse av politiska skäl. De är också offer för konflikten och de borde omfattas av fredsavtalet och få gottgörelse. FECODE måste arbeta vidare med sin idé om "Skolan som fredens territorium" och vad det skulle innebära för hela Colombia och lärarna.

Efter detta brandtal talar ytterligare en f.d. ordförande, Whitney Chavez Sanchez. Han talar om att vi inte kan glömma historien,1074 lärare blev mördade under perioden 1985-2005. Av dem var många byskollärare som verkade i konfliktområdena och andra var lärare med ett starkt fackligt engagemang.

Landsbygdsutvecklingen hänger på jordbruket

Colombia hör till de länder i världen som har den mest ojämlika fördelningen av resurser. En liten rik minoritet äger den mesta marken. Den ojämlika fördelningen av mark är också en av krigets orsaker. Därför finns ett långt kapitel i fredsavtalet om att omfördela mark i Colombia. Då jordbruket och markägandet är i centrum för kriget och fredsavtalet i Colombia fick kursdeltagarna även lyssna på en agronom som förklarade sammanhangen. Hela landsbygdsutvecklingen hänger på jordbruket. Agronomen var tuff, kunnig och provocerande. Hon talade om kvinnans starka ställning i det tidiga jordbrukssamhället och hur denna försvagats i takt med kärnfamiljen och familjejordbrukens framväxt.

Nu förändras synen på familjen i Colombia bland annat genom beslutet att tillåta samkönade äktenskap. Fredsavtalet förväntas också förändra den ojämlika fördelningen av jord och stärka kvinnors äganderätt till mark. Agronomen använde tillfället för att uppmana FECODE som är ett kvinnodominerat fackförbund att protestera mot förslaget om höjd skatt på mensskydd. Hon log lite snett och sa att detta bryr nog inte ni män er om så mycket men det är en viktig fråga för oss kvinnor. En manlig lärare blev upprörd och tyckte att det var inte bara en kvinnofråga utan en fråga för honom också som familjeförsörjare och far till döttrar. En kvinna reste sig upp och sade att hon i sin tur var glad att denna fackliga utbildning tog upp så alldagliga saker som priset på mensskydd-”för vi pratar aldrig om sådant”.

I FECODE:s kampanjande för JA till freden ingick det att vi fick lyssna på krigets offer. De var inte bara offer utan också initiativtagare till olika fredsarbeten. Deras berättelser var så starka och fruktansvärda att vi kippade efter andan.

Lärarförbundet ett statement för kvinnliga ledare

Vi i Lärarförbundet presenterade oss också. Vi är 13 kvinnor och 4 män i förbundsstyrelsen. Det blev ett ”statement” i sig då FECODE:s styrelse består av enbart män. Vi fick många frågor kring detta: Vad har vi gjort så att kvinnor kunnat ta plats i fackets ledning? Har vi tips? Jag upplevde att viljan till förändring var stark.

Det grupparbetades också kring hur FECODE ska organisera sig i framtiden. Det var så spännande att lyssna till och det var hög igenkänningsfaktor på de fackliga frågorna. Jag har lärt mig så otroligt mycket och jag tror att de lärde sig en del av oss, de långväga gästerna. Vi kände oss i vilket fall uppskattade på ett varmt och hjärtligt sätt.

Vi åkte tillbaka till Bogotá och hemfärden nalkades. Så även folkomröstningsdagen den 2 oktober. FECODE:s representanter, våra vänner och kollegor var liksom vi helt förvissade om ett JA till freden i folkomröstningen. Sista dagen i Colombia, firade vi freden genom att följa med Ruby Toro till vallokalen där hon röstade.

En klump i magen


Precis innan vi åkte blev valresultatet officiellt. 50,2% för nej och 49,8% för ja. Det blev en kalldusch! Våra vänner Bertha och Ruby som lämnade oss på flygplatsen hade tårarna i ögonvrån och vi hade klumpar i magen. Det kändes hemskt att lämna dem med detta besked och denna ovissa framtid.

Väl hemma efter känslosam, lärorik och dramatisk resa tänkte jag på Colombias framtid hela tiden. Hur ska det gå? Jag tittade på filmklipp från fredsmarscher i Bogotá. Jag läste alla nyheter om Colombia. Jag oroade mig samtidigt som jag gladdes över att jag fått göra den här resan.

Fredagen 7 oktober meddelade norska Nobelkommittén att Colombias president Juan Manuel Santos tilldelas Nobels fredspris för sin outtröttliga kamp för fred. Hans politiska karriär är långt ifrån okomplicerad men jag hoppas att både hans och FARC-gerillans ställningstagande för freden stärks av fredspriset, så att de fortsätter sitt förhandlande och att Colombia får fred efter ett av de längsta inbördeskrigen i historien. Jag hoppas att lärarna, FECODE och skolan får en viktig del i fredsbyggandet. Jag hoppas av hela mitt hjärta att skolan blir fredens territorium.

Inlägget skrivet av Elisabet Mossberg, förbundsstyrelsen.