Lärarförbundet
Bli medlem

Avslutande tankar kring EI:s världskongress - Jag tror det är lite som i FN

Jag tror att det är lite som i FN:s generalförsamling men utan de stora stoppklossarna. Det är det närmaste jag kommer att beskriva denna världslärarkongress som på ett sätt känns som en världsomspännande sammankomst för det absolut goda.

Kongressens tema – Teachers take the lead - är förvisso kopplat till utbildning men det är också så tydligt att det lika mycket handlar om mänskliga fri- och rättigheter. Det hör liksom ihop oavsett om det handlar om urbefolkningens rätt till god utbildning, vådorna och möjligheterna med AI i klassrummen, lärarfackens möjlighet att verka i diktaturer eller storbolagens rovdrift på utbildningssystem i utvecklingsländerna. Det senare hade jag förmånen att ge det svenska EI Världskongress 2019 1perspektivet på och beskrev farorna med kombinationen av nuvarande skolpengssystem och det fria skolvalet för likvärdigheten i svensk skola. Övade på att säga ordet kommöschölajsäjschen (commercialisation) halva kvällen.

Skillnaden i retorik mellan olika nationaliteter är slående och ibland måste man dra på munnen. Latinamerikanerna står på barrikaderna som vid en generalstrejk, oftast helt utan manus och kommunicerar med hela kroppen medan finnarna talar torrt och lågmält, afrikanerna resonerar eftertänksamt medan amerikanerna härjar runt som på ett väckelsemöte.

Formatet med långa plenumdiskussioner med tolkar är stundtals svårt utmattande men detta till trots fylls jag av vördnad och högtidlighet för alltihop och min nya favoritfras är ”This resolution was carried unanimously”. Rundabordssamtalen är lyckligtvis mer interaktiva med människor från alla världsdelar som alla talar olika språk, har olika frisyrer, klädstil, religion och färg på huden men som alla delar samma engagemang för god utbildning för jordens barn och unga.

EI Världskongress 2019 2Slutligen fylls jag än en gång av stolthet inför vårt seriösa förbund med vår noggrannhet och plikttrogenhet och med vår fantastiska internationella avdelning. Att iaktta Eva, Robert, Joachim och Ina kommunicera med kollegor i länder där facklig verksamhet fortfarande är i sin linda och med vilka vi har viktiga utvecklingssamarbeten gör mig rörd och ödmjuk. Här gör vi verkligen skillnad!

Louise Plobeck, ledamot i Lärarförbundets styrelse

EI:s Världskongress - Att skriva historia

Som Lärarförbundare har vi lobbat stenhårt för vissa viktiga beslut och nu kan vi glädjas åt och vara oerhört stolta över en kongress som fattat historiska beslut. Beslut som innebär att EI som organisation tagit ett enormt kliv framåt när det gäller jämställdhet.

Jag vet inte hur många gånger jag påbörjat denna blogg under veckan, jag började med ett anslag men saker och ting händer hela tiden här på EI:s kongress som gör att det utkast som just påbörjades helt plötsligt är inaktuellt. Det som hänt här i Bangkok i veckan är historiskt på så många sätt. Vi har mött starka kvinnor som låtit oss ta del av deras historier, deras verklighet. En verklighet fylld av hat, hot och livsfara som är helt ofattbart för oss svenskar. Kvinnor som ändå oförtrutet fortsätter kampen för att förbättra sina och andras förutsättningar, eftersom alternativet inte är tänkbart.

Läraryrket är ju ett kvinnodominerat yrke, därmed borde majoriteten av de närvarande vara Japanska delegationen kvinnor, eller hur? Det borde inte vara nödvändigt att prata om jämställdhet, eller? Tyvärr är det inte så enkelt. Den styrelse som lett EI:s arbete fram till kongressen bestod t.ex. av 39% kvinnor. Inför denna kongress uppmanades alla delegationer att tänka på sammansättningen av sina delegationer, de delegationer som hade mindre än 50% kvinnor fick förklara för EI hur detta kunde komma sig. På plats är 48% kvinnor och 52% män, vilket kan tyckas rätt bra. Men tyvärr är siffrorna inte lika positiva om man tittar på hur många som faktiskt är delegater då majoriteten av kvinnorna från vissa regioner är åskådare. I den region med mest ojämlika siffror är nära 26,7% av delegaterna kvinnor, det har dock ökat från 23% sedan kongressen 2011 så det går framåt men inte fort nog! Det är med andra ord inte särskilt konstigt att det dagen innan kongressen körde igång på riktigt genomfördes en dag med fokus på kvinnor, ”Women’s caucus”.

När man tittar på de beslut som hittills fattats så kan vi konstatera att vi tagit många steg framåt. För 8 år sedan fanns en enda kvinnlig kandidat till de Open Seats som finns i styrelsen. I måndags fattade vi beslut om att ändra stadgarna så att minst 5 av dessa platser ska innehas av kvinnor. Det kändes just då stort och mäktigt att få vara med och att få ynnesten att delta om ett så viktigt beslut. Det känns självklart extra speciellt eftersom vår ordförande Johanna har drivit på i den kommitté som tagit fram förslaget. Det är dock väldigt tydligt att antalet män som kandiderar till dessa platser är betydligt större än antalet kvinnor.

Maria RessaKongressen har präglats av modiga, starka kvinnor med en vilja att förändra. Vi har fått lyssna på journalisten Maria Reza från Filippinerna som berättade om hur hon attackerats i sociala medier och hur de systematiska attackerna på henne och journalistiken lett till att hon just nu står åtalad. De grävande faktareportage hon gjort är för obekväma, men hon kämpar på och samlar fakta vilket är det som också skyddar henne från att råka ännu mer illa ut.

Vi har lyssnat till Jalila Al Salman som i sitt tacktal när hon mottog Mary Hatwood Futrell Human and Trade Union Rights Award berättade om sina erfarenheter som lärare och facklig företrädare. Hur hon verkligen funderade varför hon arresterats och torterats, eftersom hon inte fick någon förklaring. Först när hon åtalades förstod hon att det berodde på att facket var för starkt. Hennes fackförbund förbjöds och själv blev hon av med jobbet. Om man vore i hennes situation skulle man då verkligen tänka: Standing up for what I believed in, It was non-negotiable? Skulle man ha modet att fortsätta kämpa för ett bättre samhälle om så mycket stod på spel?

På förmiddagen berättade France Castro, lärare, fackföreningsföreträdare och politiker om sin tillvaro och verkligheten hon lever i. När hon vaknade på morgonen möttes hon av beskedet att två kollegor dödats i sina hem i natt. Själv är hon frisläppt mot borgen, efter att ha gett lärare och elever skjuts i sin bil i samband med ett skolbesök. Hon arresterades för kidnappning, människohandel och barnmisshandel. Efter internationella påtryckningar lade åklagaren ned misstankarna om kidnappning och människohandel. Hon är dock fortfarande misstänkt för barnmisshandel eftersom hon försatte barnen i fara genom att skjutsa dem i sin bil. Ändå fortsätter hon oförtrutet sitt arbete för lärarnas och samhällets bästa.

För dessa kvinnor och många många fler betyder Education International och vårt arbete tillsammans mycket. Det kan vara skillnaden mellan liv och död. Men EI är också förebilden, det man tittar på. Att vi förändrar strukturer där gör det svårare för män att i sina organisationer hålla fast vi helt annorlunda strukturer. Ska medlemsorganisationerna upplevas som relevanta så måste de också förändras. Beslutet om kvotering innebär förhoppningsvis att åtminstone 50% av delegaterna är kvinnor vid kongressen om 4år.


Hur gick det då? Vad innebar beslutet om kvotering av Open Seats? Som du kan se på bilden så innebar beslutet att samtliga 6 kvinnliga kandidater röstades in. Hade vi gåshud och jublade när beslutet om kvotering gick igenom så är det inget mot hur det känns idag. Kommande 4 år så kommer Education International ledas av en styrelse som består av 55% kvinnor. Det är stort. Det är mäktigt. Det är första gången under EI:s 25åriga historia. Vi var med. Vi såg till att det hände. Fy fasen vad jag är stolt! Vi skrev historia!

Sara Sundström, ledamot Förbundsstyrelsen Lärarförbundet

Utbildning och miljö i fokus på världslärarkongressen

Det fjärde globala utvecklingsmålet i Agenda 2030 handlar om utbildning och livslångt lärande, en självklar del av EI-kongressen i Bangkok. Stort fokus i år också på miljömålen. Susan Hopgood, President Education International (EI), betonade också vikten av de av dessa i sitt öppningstal.

Susan Hopgood EIDet krävs kraftansträngningar för att nå dit vi vill. Lärarbrist, likvärdighetsbrister, rasistiska åsikter, ekonomiska åtstramningar och hård arbetsbelastning är problem som inte bara finns i Sverige utan i hela världen. När jag pratar med kollegor från Europa, Afrika och andra delar av världen har vi många gemensamma utmaningar.

För att öka kunskapen om hur hållbar utveckling kan integreras i undervisningen har regeringen beslutat att ge Skolverket i uppdrag att synliggöra hur de globala målen i Agenda 2030 och de nationella miljömålen, som riksdagen har fastställt, kopplat till skolans styrdokument.

Syftet med uppdraget är att ge huvudmän och lärare ökad kännedom om Agenda 2030 och de nationella miljömålen och därmed förbättra förutsättningarna för att utbildning för hållbar utveckling med dess tre dimensioner (ekonomisk, social och ekologisk) ska kunna ingå i undervisningen.

Samtidigt så är Sverige det land som av OECD bedöms ha störst chans att uppnå målen i Agenda 2030. Vi har en gynnsam utgångspunkt, men det innebär inte att vi kan ta lätt på detta arbete.

Här på kongressen trycker vi tillsammans på för att arbetet med målen ska tas på stort allvar — överallt i hela världen. Vi vill att förutsättningarna ska inte bara finnas på en global och nationell nivå utan även lokalt och i våra klassrum – en fråga som engagerar många unga. Vi vill att det på varje förskola och skola, i varje del av landet ska finnas rätt förutsättningar för att uppnå målen.

Vi måste arbeta hårt för att fler unga ska välja läraryrket, detta fantastiska yrke som är en del av en hållbar framtid. Tillsammans i facket skapar vi en plattform för att engagera sig inom Agenda 2030 för att nå framgång för hållbar utveckling.

Och utbildning av god kvalitet ska inte bara vara en självklarhet i Sverige, det ska det vara i hela världen. Rätten till kvalitativ utbildning måste gälla alla, oavsett var du är född, vilken bakgrund du har och under hela livet.

Jag är stolt över Lärarförbundets internationella engagemang, som gör alla oss till en del av en stor global lärarrörelse, det verkligen känns på världslärarkongressen.


Inlägget skrivet av Robert Fahlgren, 2:e vice ordförande Lärarförbundet och stolt kongressledamot på Education Internationals 8:e kongress.


EI:s 8th World Congress Dag 4

Är världens lärares situation något som påverkar oss i den svenska skolan? Är det relevant att ägna tid till att diskutera andra länders skolutmaningar när vi har fullt upp på hemmaplan?

Ibland när man står mitt i en vardag med arbetsbelastning som gör lärare sjuka, lärarbrist som hotar vår professionella frihet, eller känner av de antidemokratiska vindar som hotar vårt samhälles stabilitet, kan det ligga nära till hands att tänka att vi, som fackförbund, bör satsa alla resurser på att lösa de problem vi har på hemmaplan, innan vi blickar utanför Sveriges gränser. Men något som blir tydligt här på Education Internationals kongress i Bangkok är att vi delar våra utmaningar med kollegor världen över och att lösningarna är våra tillsammans.

Lärare från när och fjärran vittnar om hur extremism, fascism och auktoritära ledare hotar
demokratin, hur företags vinstbegär urholkar utbildningens kvalitet och hur nedskärningar försämrar förutsättningarna för lärare att göra sitt arbete, utmaningar som vi känner igen hemifrån. Trots att vi är lärare från alla världens hörn är våra upplevelser likartade och de är ofta sprungna ur samma globala trender.

Education Internationals generalsekreterare David Edwards kallar oss lärare i världens lärarfack för ”organized wisdomworkers”, eftersom lärare på många sätt är sanningarnas försvarare.

Kunskap är vaccin mot likgiltighet och intolerans i tider av alternativa fakta och fake news.

Som lärare kan vi verkligen få rätt saker att hända. Vi har makt att förändra. Vi har framtiden i våra händer. Det är därför som lärare och fackliga företrädare också ofta är de som står i skottlinjen när diktaturer och auktoritära ledare tar makten. Och det är därför som vi måste stå solidariskt sida vid sida med lärare i hela världen i kampen för fackliga mänskliga rättigheter, en stark lärarprofession och ”Free Quality Education for All”.

Tillsammans kan vi göra skillnad!


Inlägget skrivet av Maria Rönn, vice ordförande i Lärarförbundet

EI:s 8th World Congress Dag 2

Fr v: Luisa Tongatama, Cook-öarna; Juan Campechano, Mexico; Hege Valås, Norge; madeleine kennedy-macfoy EI Bryssel Dag två har handlat om urbefolkningar och deras rätt till utbildning och lärarnas rätt till bra förutsättningar för undervisning.

Denna dag blev ett uppvaknande för mig över hur vi i Sverige behandlar vår urbefolkning. I många sammanhang är vi i Sverige ledande med ett demokratiskt, jämlikt och inkluderande förhållningssätt där varje individ har rätt att yttra sig och meddela sin åsikt. Men när det gäller vår urbefolkning har vi stor utvecklingspotential. Till exempel trodde jag att det var självklart att i Sverige är det varje individs rätt att definiera vem den är men så är inte fallet för samer. Det är sametinget på uppdrag från staten som bestämmer om du har rätt att identifiera dig själv som same eller ej. Likaså finns det en konvention som är antagen internationellt. Denna konvention (ILO 169) bygger på att principerna från FN:s övriga rättigheter även ska gälla för urbefolkningar. Denna konvention är Sverige ett utav få länder som inte har skrivit på. Lärarnas tidning har gjort ett reportage om sameskolan blick för samisk kultur i Tärnaby.

Vi är har även haft förmånen att ta del av berättelser från hela världen. Becky Tootoo berättade om hur Canada har lyckats utveckla sitt arbete. Staten åkte till hennes hemort för att registrera varje individ som identifierar sig som Inuit. Staten registrerade inte för att kontrollera utan för att erbjuda hjälp. Inuiterna kände sig inte hjälpta utan snarare diskriminerade och kontrollerade. Nu har parterna utvecklat ett bättre samarbete som bygger på dialog.

Darcel RusselDarcel Russel berättade gripande om när hennes hemby koloniserades och hennes familjs språk förbjöds. Hon berättade om hur hennes farmor och hennes vänner i hemlighet tog med barnen i byn till floden för att sjunga sånger på sitt ursprungliga språk. Förra året hittades några inspelade band med dessa sånger. Darcel tog med banden till sin hemby. Hon berättade rörande hur dessa spelades upp för kvinnor som inte hade hört dem på över 50 år. Spontandans uppstod, så språket vilar, det är inte dött utan väntar på att väckas upp igen.

I dessa berättelser finns mycket våld och trakasserier beskrivna, som urinvånare över hela världen tvingas utstå. Att vi lärare samlas och enas om att våld måste få ett slut och att alla har rätt till utbildning känns allt viktigare.

Vi fick även lyssna på Luisa Tongatama. Hon beskrev hur man på Cook-öarna uppmuntrar sin ursprungliga kultur och är stolt över den. Här är turismen oerhört viktig och därför lär sig eleverna i skolan om sin ursprungskultur. De lär sig danser, matlagning, språk och andra uttrycksformer som åskådliggör deras ursprung.

I Norge arbetar man för att samernas historia ska bli känd för alla. Deras lärarorganisation, Utdanningsforbundet, har en samisk referensgrupp och nära dialog för att lyssna in vilka utmaningar samerna upplever och hur man kan arbeta för att bemöta dessa.

Efter att ha lyssnat till dessa exempel och utmaningar funderar jag på vad vi som fackförbund kan göra för att synliggöra och stärka samernas kultur och rättigheter. Vårt första steg borde ändå bli att lyssna på vad samerna själva ser att vi tillsammans skulle kunna göra för att förbättra förutsättningarna till en utbildning för alla.

Education International 8th World Congress

Nu är vi äntligen här i Bangkok. I tio dagar kommer lärare från hela världen att träffas för att lära av varandra, skapa nätverk, mobilisera och motivera varandra till fortsatt engagemang för lärare och utbildning.

Abdullah Muhsin, International Secretary NASUWTCa 1500 delegater träffas för att genomföra EI:s åttonde kongress. En kongress som handlar om rätten till utbildning för alla. Oavsett vilka erfarenheter du har eller vilket land du är lärare i ska du ha en god arbetsmiljö, hög status och förutsättningar för att utföra en bra undervisning. Redan på sky train till konferensen träffade vi Abdullah Muhsin, International Secretary NASUWT , en utav Englands lärarorganisationer. Han berättade om hur de i England skapat förståelse för lärares arbetsmiljö genom att konkret sätta ord på den ohälsa som råder bland lärare i England. Genom en nära arbetsplatsdialog och ständigt mäta lärares välmående har de skapat förståelse hos politiker som kan innebära beslut som skapar bättre förutsättningar för Englands lärare. Robert Gustafson har gjort en kortare intervju med Dan McCarthy, fd ordf i NASUWT i ämnet.

Vår första dag har handlat om att utbyta erfarenheter och skapa kunskaper kring hur vi kan stärka lärare och elever kring HBTQ frågan i relation till utbildning, strategier och agerande för att flytta fram och stärka rättigheterna till en utbildning för alla. Michelle Oliver, SNUipp FSU, berättar om hur de i Frankrike strategiskt arbetat för att förändra situationen på skolorna och skapa en mer inkluderande undervisningsmiljö. Genom samtal och undervisningsmaterial har de varit delaktiga till att Frankrikes medborgare utvecklat sin tolerans och acceptans kring HBTQ. Vidare deltog vi i en workshop för att förstå hur intersektionalitet påverkar lärare och elever som identifierar sig med HBTQ samt deras rättigheter i utbildningsfrågor. Intersektionalitet uppmärksammar oss på hur överordning och underordning upprätthålls i samspel mellan bl.a. etnicitet, klass, ålder, sexualitet, religion, social status och utseende.

Sara Sundström










Sara Sundström representerade Lärarförbundet i en panel där hon på ett utmärkt och sakligt sätt berättade om Sveriges arbete för ett likvärdigt samhälle för alla medborgare. I samma panel berättades att i Brasilien dödas en homosexuell varje dag.

Det som blir tydligt för mig är att vi alla har ett ansvar att vara en röst för allas rätt till att få definiera sin identitet och behandlas likvärdigt utan att diskrimineras utifrån sina val. Många gånger är det omgivningen som definierar och sätter ord på vilka vi människor är, men det är varje individs rätt att på likvärdiga villkor definiera vem den är. Om vi lokalt, centralt och nationellt agerar för ett samhälle där alla individer har samma rättigheter och är lika värda borde vi tillsammans bli en kraft som förändrar situationen till det bättre för HBTQ-personer.

Inlägget skrivet av Line Isaksson
Utvecklingslärare och ledamot i Lärarförbundets styrelse

Världsfacket larmar - fackliga rättigheter kränks i allt fler länder

​Världsfacket IFS (ITUC på engelska) släpper idag sin årliga rapport över läget för fackliga rättigheter och löntagares rättigheter. Det är överlag en nedslående läsning som visar på att allt fler länder i världen kränker rätten till organisering.

Världens 10 värsta länder för löntagare
Rapporten från Världsfacket IFS innehåller bland annat en lista över de 10 värsta länderna för löntagare. I två av dessa länder ger Lärarförbundet direktstöd till lärarfackliga organisationer, som är: Filippinerna och Colombia.

- Beskrivning som ges i rapporten överensstämmer med den bild vi själva har av läget, säger Joakim Olsson, Internationell sekreterare Lärarförbundet.

Joakim Olsson berättar vidare om skrämmande information som framkommer i rapporten.
- Det beskrivs också bland annat att tio fackligt organiserade lärare mördades i Colombia under 2018.

Lärarförbundets internationella engagemang
Vad gör då Lärarförbundet i frågan? Och bör ens Lärarförbundet agera i frågan?

Lärarförbundets internationella engagemanget har en direkt koppling till förbundets grundläggande stadgar, som handlar om solidaritet med både kolleger hemma på den egna arbetsplatsen - liksom med dem ute i världen.

Sedan flera decennier har förbundet givit stöd till andra lärarfack och samarbetat inom ramen för Education International (EI). När fack i andra länder upplever kränkningar och negativ utveckling, skriver vi protestbrev till landets regering, samt stödbrev till det utsatta facket. Våra konkreta biståndsinsatser inriktas också på att stärka de fackliga samarbetspartners i deras arbetssätt och metoder. Dessa olika stöd uppskattas enormt - särskilt det faktum att vi har uthållighet i vårt stöd och att vi engagerar oss i konkreta fall.

ITUC Global Rights Index 2019
Vill du veta mer om vad som framkommer i rapporten? Klicka här på länken och se bilaga till höger på sidan.

En studiecirkel lyfter förskollärare i Kongo Kinshasa


Jag hade nyligen förmånen att besökta Kongo Kinshasa. Ett land med mycket svår ekonomisk och politisk situation. Där mötte jag människor som berättade hur ett enkelt studiecirkelsprojekt förändrat deras arbetssituation och stärkt dem som personer.

Lärarförbundet bidrar med ekonomiskt stöd och coachning. Har du ett par minuter över så lyssna på Yvettes berättelse från en förskola i Kinshasa.

Robert Gustafson
Internationell sekreterare

Varför jobbar Lärarförbundet internationellt?

Ina Eriksson, chef för internationella enheten berättar om Lärarförbundets solidaritet och engagemang som börjar på arbetsplatsen och sträcker sig vidare genom samarbeten och påverkan av lärares villkor i Sverige och världen. Se filmen, det är fyra väl använda minuter!




Vill du ha kontakt med den Internationella Enheten? Vi kan komma ut till din region eller din avdelning, höra vad ni gör eller tänker starta och berätta mer om Lärarförbundets internationella engagemang.

Internationella enheten

Eva, Joakim, Robert, Ina

Hör av dig till den kontaktperson som är ansvarig för din region. Kontaktuppgifter och geografisk fördelning:

Stockholm, Uppsala:
Ina Eriksson
ina.eriksson@lararforbundet.se

Vänersborg, Malmö, Linköping:
Joakim Olsson
joakim.olsson@lararforbundet.se

Karlstad, Umeå, Luleå:
Robert Gustafson
robert.gustafson@lararforbundet.se

Falun, Göteborg, Växjö:
Eva Elmstedt Frisk
eva.elmstedt-frisk@lararforbundet.se

www.lararforbundet.se/internationellt

Early Childhood Education & Care – The Nordic Way

Pia Rizell ger en personlig reflektion från deltagandet i den nordiska förskole/barnhagekonferensen som ägde rum i Oslo 26-27 mars med deltagare från 47 länder. En rapport om förskola i olika länder, lekens och utevistelsens betydelse men också lärares försämrade hälsa och sjunkande lärartäthet.

Landat hemma och sorterat tankarna efter den nordiska förskole/barnhagekonferens som ägde rum i Oslo förra veckan. En konferens som startade som ett litet frö i en diskussion mellan de nordiska länderna om vårt goda rykte som är världsomspännande ifråga om förskola, men med en avsaknad av översatt forskning. Väl på plats, med ett omfattande program och representanter från 47 länder (alla världsdelar) så startade programmet med verksamhetsbesök för dem som önskade. Dag 2 och 3 så varvades föredrag av forskare med panel- och cafédiskussioner.

Vad är det då som är så speciellt med den nordiska förskolan? En av de första bilderna somThe Nordic Way enligt Google visades var hur träffbilden blir på Google i de olika länderna. Vi vet att vi har ett rykte om vår svenska förskola som slår i topp, och det ska vi vara stolta över! Men som facklig organisation vet vi också att det under lång tid har skett på bekostnad av våra medlemmars hälsa, och det fortsätter vi att slåss mot.

Det som knyter samman den nordiska förskole/barnhagetraditionen är framförallt barnsynen, barndomen ska präglas av lek, trygghet och glädje, våra styrdokument håller ihop trygghet/omsorg/lärande som en helhet. Centralt är också fokuset på utevistelse, och viktigast att vi utvärderar och bedömer verksamheten och inte det enskilda barnet. Vi har eller är alla precis igång med revidering av läroplanen. Just runt hur våra läroplaner är uppbyggda i de nordiska länderna resonerade professor Iram Siraj UK, utifrån perspektivet att det visar på vad som ska uppnås med inte hur, det ska jag fördjupa mig mer i hur det skiljer sig utifrån andra länder i framförallt Europa.

Det som särskiljer Sverige från övriga länder är undervisningsbegreppet, och det fick vi diskutera och förklara vid flera tillfällen.

När vi sammanfattade dag ett så var vi helt fyllda av lekens betydelse, barns rättigheter, men även hur viktigt det är att våga lyfta på stenar. Det gjorde docent Christian Eidevald (Göteborgs universitet) i sitt framförande, utifrån likvärdighet och lärarbrist. Just likvärdighet och lärarbrist gör att sjuktalen i svensk förskola skenar, och är därmed vårt mantra i varenda dialog med beslutsfattare på alla nivåer.

Professor Ellen Beate Sandseter fångade oss med ”Risky Play”. Hon bad oss titta tillbaka på vår barndom; Lekte ni ute varje dag? Lekte ni utan att vuxna var närvarande? Gjorde någon gång något som var förbjudet? Som till exempel höga höjder, hög fart, farliga ställen, sådant som ger kill i magen och känns ”funnyscary”. Det gjorde i alla fall jag, och i samtalet efteråt kopplade vi direkt till Astrid Lindgren. Tänk Ida i flaggstången, Pippi på lina, Ronja och Birk över helvetesgapet – Astrid hon hade helt klart kunnat lägga ytterligare en titel till sitt CV.

Dag 3 hade vi en fortsatt stark uppställning av svenska forskare, samt utbildningsminister Anna Ekström som pratade om förskolans viktiga roll i den demokratiska utvecklingen, hon tryckte på implementeringen av Lpfö 18 och att förskollärarbristen måste tas på största allvar. Förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand var en av deltagarna i ”fåtöljdiskussionen”, hon lyfte såklart bristen på förskollärare och vad det medför i arbetsmiljön, vidare att förskollärare och ledare i förskolan alltid har haft ett starkt engagemang och drivit förskolans professionsutveckling, att förskolan har ett eget värde och lärande, och därmed är det som sker i förskolan inte bara är en grund för det som kommer sedan. Lite ordvitsigt, jag citerar JJÅ,
”ECE – is not easy”, och jag kan bara instämma.

Pia Rizell i samtal med Marina Lundqvist från Helsingfors universitet.Det är just dessa två bilder som konferensen belyst som gör det komplext i svensk förskola. Den ena bilden som ofta nämns och mäts, vårdnadshavarna är så nöjda med sitt barns förskola, svensk förskola sticker ut och omtalas i hela världen för en hög kvalitet! Samtidigt så kommer larmrapport efter larmrapport att sjukskrivningstalen ökar och förskollärartätheten sjunker…

…och svensk förskola är både och, vi har förskolor med hög kvalitet, vi har förskolor där förskollärarna har rätt förutsättningar och vi har förskolor där förskollärarna helt saknar förutsättningar för uppdraget, vi har förskolor med låg kvalitet, vi har förskolor med låga sjukskrivningstal och vi har förskolor med höga sjukskrivningstal, vi har förskolor med stabil personalgrupp och hög förskollärartäthet och vi har förskolor där det är precis tvärtom. Denna lista skulle kunna fortsätta, men nyckeln är ”likvärdighet” och ”rätt förutsättningar” och det kommer vi i Lärarförbundet inte att släppa fokus på!

Text och bild: Pia Rizell, förskollärare och ledamot av Lärarförbundets styrelse