Lärarförbundet
Bli medlem

Utbildning - en rättighet för alla

70 år har gått sedan FN upprättade förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Lärarförbundet jobbar på olika sätt för att efterleva dessa där fokus ligger på rätten till en god utbildning med kvalité.

I dag den 10 december firar vi 70 år av FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna!

Dessa rättigheter är lika aktuella nu som då, såväl i Sverige som i världen, och behöver ständigt uppmärksammas och försvaras.

De är odelbara och gäller för oss alla i världen och ligger även till grund för de 17 hållbarhetsmål som FN satt upp.

Vi har i Lärarförbundet valt att fokusera på mål 4 om rätten till god utbildning för alla, men även på mål 5 (jämställdhet) och mål 8 (Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt).

Detta arbete finns även beskrivet i vårt nya styrdokument "Agenda för en stark profession":

Vårt arbete med att stärka professionen och garantera alla elever likvärdig utbildning av god kvalitet sker i nära samarbete med lärarorganisationer i hela världen och i linje med FN:s globala utvecklingsmål – Agenda 2030. Att vara lärare är att vara del av något större.

Det blir också mycket tydligt vad utbildning betyder både för den enskilda eleven men också för att bygga ett demokratiskt samhälle.

I dag, 10 december, startar Musikhjälpen som i år handlar om rätten till utbildning och har temat "Alla har rätt att funka olika". Den fokuserar på barn med funktionsnedsättningar och deras rätt till anpassning för att kunna gå i skolan. Vi behöver arbeta tillsammans på många olika sätt för att ge alla elever deras rätt - rätten till en god utbildning med kvalitet!

”Fortsätt kämpa för era rättigheter, de kan vara borta inom en sekund.”

Johan Bäck på Geneskolan 2018

Johan Bäck på Geneskolan 2018

Möt Johan Bäck som var årets representant från Lärarförbundet på Genèveskolan. Vilka var hans starkaste intryck och vad tar han med sig hem till det dagliga arbete i sin avdelning i Sundbyberg?

Det är vi som bär upp de internationella konventionerna

Internationella arbetsorganet ILO och dess årliga konferens ILC är otroligt viktiga institutioner för arbetstagare världen över. ILC och ILO omnämns väldigt lite i svensk mediebevakning. Kanhända är ILO relativt okänt i Sverige eftersom de lagar och regler som styr arbetsmarknaden i vårt land oftast är bättre än de konventioner som förhandlas fram av de regeringar, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer som deltar i ILO:s arbete.

I somras hade jag glädjen att få närvara vid ILO:s internationella konferens genom Nordiska Folkhögskolan i Genève. Kursen riktar sig till fackligt aktiva i Norden och Lärarförbundet skickar årligen en representant.

När jag ska berätta om kursen får jag problem. Hur ska jag på några få rader kunna sammanfatta den största händelsen jag varit med om i min fackliga gärning? Jag bestämmer mig ganska snabbt för att det här inte kan bli en redogörelse för årets konferens. Jag vill istället berätta om några av mina erfarenheter och möten.

Jag vill berätta om det första mötet med hela den samlade arbetstagargruppen (workers group). Ordföranden avslutade mötet med att be om en tyst minut för alla kamrater som under året har fängslats eller mördats för sitt fackliga arbete. Fullt medveten om att det är farligt att vara fackligt engagerad i många länder blev jag ändå tagen av stunden. Det är skillnad på att veta och verkligen förstå.

Jag vill berätta om de fackliga delegaternas insats under konferensen. Hur de arbetade till långt in på natten. Hur kunniga de är. Hur väl de lyckades i förhandlingar med arbetsgivarparten. Hur hårt de jobbar för att världens arbetare ska få bra villkor.

Jag vill berätta om representanten från ett stort förbund i Uganda som jag träffade under ett mingel på konferensen. Jag frågade henne vad vi kan göra för att stötta dem i deras kamp. Svaret: ”Fortsätt kämpa för era rättigheter, de kan vara borta inom en sekund.”

Jag tar med mig hennes ord och går lite mer rakryggad till min dagliga gärning. Det är genom lärarnas arbete i fritidshem, på förskolor och skolor som barn och elever – våra kommande generationers ledare – medvetandegörs om sina rättigheter. Det är vi som finns där för eleverna, som undervisar, lyssnar och ger dem möjlighet att delta i det demokratiska samhällsbygget. Med den insikten kommer också självklarheten att lärare ska ha bra villkor. Bra villkor kräver ett fritt, kämpande och starkt förbund som obönhörligen hävdar medlemmarnas rätt. Vi måste vara många och vi måste vara enade.

Efter mina upplevelser i Genève är jag lite hungrigare och lite vassare. Jag går mer säker in i förhandlingar, i samverkan med arbetsgivaren och som företrädare för Lärarförbundets medlemmar. För jag har hela den globala fackliga rörelsen i ryggen. Det vi gör lokalt spelar roll globalt och det politiska landskap som präglar vår samtid kräver att vi ställer oss längst fram i ledet och aktivt försvarar våra rättigheter. Det är vi, tillsammans, som bär upp de internationella konventionerna.

(Psst! Är du medlem i Lärarförbundet? Sök Genéveskolan 2019! ILO har hundraårsjubileum nästa år och arbetet med en ny konvention mot våld och trakasserier i arbetslivet kanske blir verklighet. Det kommer att bli så stort och du får en upplevelse du aldrig glömmer.)

Johan Bäck, Sundbybergs avdelning

Tillsammans - för att försvara den akademiska friheten!

Avslutande panel på Higher Ed Taipei 2018

Avslutande panel på Higher Ed Taipei 2018

Dag 3 Kia Kimhag är Lärarförbundets representant på Educational International 11th International Further & Higher Education & Research Conference in Taiwan 12-14 november 2018. Många av frågorna under konferensen är gemensamma och vi behöver arbeta tillsammans inom Education International.

Under den avslutande dagen i Taipei presenterade varje enskild gruppledare de resultat grupperna kommit fram till.

Exempel på frågor var ranking av universitet och vilken konsekvens det har på den akademiska friheten, hur lärare utvärderas och om utvärdering kan leda till att kvinnor och minoriteter diskrimineras.

Gårdagens fråga om Open Access återkom och detta i förhållande till hur den högre utbildningen rankas, stressen av att publicera och om det finns andra sätt att mäta. Resonemanget som fördes kring utvärderingar om lärares undervisning handlade om hur upplevs det för en lärare att ständigt bli utvärderad, är det kursen eller läraren som ska utvärderas. Någon ställde sig frågan; Vad kan vi mäta? Deltagare i grupperna menade att utvärdering av lärosätet oftast mäts utifrån forskningen.

En grupp menade att vi behöver som fackliga organisationer utbyta mer erfarenheter, både bra och dåliga. Dagens system leder till att vi tävlar med varandra, där lärare i vissa länder inte har samma möjligheter eftersom den sociala dialogen inte är så synlig . Rankingen mellan lärosätena är inte transparent och den tar inte hänsyn till ovanstående möjligheter eller andra förhållanden exempelvis lokalitet, samhälle och studenter. Pressen att publicera till viken kostnad som helst garanterar inte kvaliteten på utbildning runt om i världen. Vi bör ställa oss frågan varför rankingen används. Fackliga organisationer bör visa på detta spel och " challange the education" gruppens förslag var att arbeta fram en kampanj för att synliggöra detta.

Den viktiga frågan kring osäkra anställningsformer lyfte dilemmat som fler representerade länder tidigare med svårigheten kring finansiering. Forskare blir anställda under ett forskningsprojekt, med variation av anställningsformer; timanställda, korttidsanställda. ett förslag som vissa länder var att efter två år få en tillsvidare anställning. Vad innebär det för den enskilda individen för att klara sin försörjning. Vi som fackliga organisationer måste locka dessa individer att organisera sig, informera och få tillsvidareanställda att stötta dem. Hur många tillfälligt anställda kan vi ha för att bevara kvalitet, gruppen menade att maximalt 10% är relevant.

Gruppen menade även att detta handlar om en politisk fråga där vi bör använda de politiska kontakter vi har men framförallt att föra en dialog med arbetsgivaren för att lyfta konsekvenser för den enskilda läraren. Det var tydligt i fler grupper att vi fackliga representanter måste bli mer aktiva. Gällande den akademiska friheten menade gruppen att det är viktigt att identifiera orsakerna till problemet, att ha aktuell data att visa upp och att arbeta både lokalt och nationellt samt att använda media.

Det jag verkligen reagerade över är att kritik vid lärosäten hanteras tyvärr så, att röster tystas, personer som blir uteslutna, mobbade och utsatta på olika sätt. Kan den akademiska friheten och mångfalden bevaras? Vi menade att vi måste agera och försvara den akademiska friheten där den kritiska rösten måste få höras.

Avslutningsvis som deltagare blir det tydligt att oavsett om du arbetar lokalt, nationellt eller internationellt med fackliga frågor är frågorna påfallande lika. Det är möjligheterna till att få agera som facklig förrädare och vilket kontext du befinner dig i som är den stora skillnaden.

Detta har varit en intressant konferens både inspirerande till fortsatt arbete och reflekterande till hur kollegor runt om i världen kämpar på. Fackligt arbete gör skillnad, vi kan och behöver identifiera problemet innan vi kan agera, först då blir vi starka!

Open Access - viktigt att tillgången till forskning är fortsatt fri!

Karin Åmossa SULF medverkar i panel

Karin Åmossa SULF medverkar i panel

Dag 2 från Kia Kimhag, Lärarförbundets representant på: "Educational International 11th International Further & Higher Education & Research Conference in Taiwan 12-14 november 2018 om bland annat lärares kampanj i USA för att kunna leva på sin lön och rätten till fri tillgång till forskning,

Här i Taipei fortsätter de deltagande representanterna att lyfta sina frågor och berättelser. Dagen handlar om goda exempel i hur vi kan agera och lyfta fackliga frågor men även hur direkta aktioner kan göra skillnad. Tyvärr var de goda exemplen inte lika synliga i jämförelse med utmaningarna. I samtalet om "We walk the line - Success through industrial action" kom dock några bra exempel fram.

Princess Moss från NEA, USA beskrev deras kampanj RED for ED". Medlemmar kan inte leva på sin inkomst som lärare då lönerna är låga, lyftes som en orsak till drivet i kampanjen. Lärare och studenter har fått nog! Kampanjen engagerade särskilt fler studenter då frågorna är viktiga för deras framtid exempelvis problematiken av ökade studielån, framtida lön och arbetssituation. Att arbeta som lärare med en examen, ha lång erfarenhet och ändå utöver sin lärartjänst behöva ha två andra jobb för att kunna försörja sig. Princess talade även om den entusiasm hon möter hos lärare och deras hjärta de har för sina elever och studenter "Because education matters"!

Fler berörde problematiken kring kostnader och neddragningar av statligt bidrag och vilka konsekvenser det får exempelvis för den akademiska friheten men även jakten på forskningsmedel. En deltagare förklarade att universitetet var helt beroende av finansiering från marknaden vilket gör att de både är sårbara och tappar den egna kontrollen. De får arbeta för att finna medel överallt vilket gör att de inte känner sig akademiskt fria. Regeringen lovade finansiering men redan efter första året halverades summan och minskade sedan varje år till noll. En annan deltagare berörde vikten av att finna stöd, ha kontakter inom media men framförallt att inte ge upp kampen för bättre villkor. Media hjälper att sprida information och deltagaren menade att " Goverment are always keen on public support". I Hongkong är lärares arbetssituation problematisk enligt en av deltagarna som förklarade att stressen och självmorden ökat bland dem. Bland de deltagande representanterna fanns dock en kämparglöd även om viss frustration märktes i det som berättades. En fråga återkom, vad ska man göra för att få till bättre villkor. Vi är bra på att beskriva problem men inte på att skapa en policy som "tacklar" detta avslutades diskussionen med.

En aktuell fråga för oss i Sverige vilken debatterades i plenum gällande ”Open Access” och rätten till eget forskningsresultat. Problematiken kring vem som har rätten till sitt material och hur den privata publikationssektorn tar över ägandet och makten. Jonathan Tennant presenterade vilka kostnader den högre utbildningen har då den både ska producera forskningsresultat, betala för publicering och dessutom betala för att ha tillgång till sitt eget materiel. Han menar att här finns stora pengar att spara som istället kan investeras i mer forskning. I länder såsom Sverige och Tyskland strävar man att alla ska ha fri tillgång till all forskning. Det är av vikt att det som publiceras skall vara Open Access nämner Karin Åmossa, SULF Sverige. Det är inte relevant att forskningsresultat som vi själva redan betalt för låses in i databaser som vi sedan ska betala för.


Enligt Jonathan Tennant har detta varit känt länge och att det är dags att agera då det finns länder som redan har open access. Deltagarna var dock eniga att det är dags att agera samtidigt som det är forskare som kommer publicera sig enligt denna modell är strävan att få fri tillgång till den forskning som produceras. Konferensen rekommenderade att EI sekretariat arbetar vidare med detta. Återkommande kommentarer kopplade detta mot den akademiska friheten och vilken konsekvens detta kan ha och har.

En spännande dag som fortsatte med grupparbeten vilka kommer redovisas imorgon.

We have to be organized and fight to get IT back!

EI Higher Education Taipei 2018

EI Higher Education Taipei 2018

Jag har just landat i Taipei, Taiwan på "Educational Internationals 11th International Further & Higher Education & Research Conference". Här möts representanter för fackliga organisationer som organiserar lärare inom universitet och högskolor i Europa, Afrika, Amerika, Asien och Australien.

Vi får möjlighet att få internationella perspektiv på frågorna kring anställdas situation och hur kvalitén på högre utbildning kan öka. Vi söker områden där det är relevant att utveckla policy tillsammans, skapa och utveckla gemensamma plattformar och utbyta erfarenheter.

Dagen före konferensen möttes de kvinnor som deltar för att diskutera sin situation som anställda på akademiska institutioner och engagerade i fackföreningsrörelsen. Det ledde till att ett nätverk skapades där vi kan synliggöra specifika frågor och ge stöd till varandra så att kvinnliga röster tar mer plats i universitets och högskolesektorn globalt men också för att ge kvinnor ett eget utrymme i den fackliga rörelsen. Intressant att lyssna på hur flera i sin vardag upplever att där tidigare kulturella strukturer påverkar dem även idag. Exempelvis i Taiwan där den traditionella kvinnorollen handlat om att finnas som stöd till mannen. Fackliga frågor berör och engagerar, men att delta i det fackliga arbetet begränsas av den rådande strukturen: " I'm to busy with my work at home". Flera uttryckte att det är en utmaning att få med sig sina kvinnliga kollegor i det fackliga arbetet- att välja att supporta varandra istället för att supporta männen i första hand. Våga synas o ta plats!

Idag inleddes konferensen med att David Edwards, generalsekreterare i Education International(EI) talade om betydelsen av internationalisering, att träffas för att resonera och debattera fackliga frågor inom högre utbildning och forskning. David påpekade betydelsen av att ha en möjlighet att mötas för att bli inspirerad och lära sig av och om varandra, men framförallt att förstå vad som sker i olika länder. Vi fick även lyssna på Jiunn-rong Yeh utbildningsminister i Taiwan, som berättade om hur Taiwan tänker om utbildning: "We want to build up the education, as a rock for the society". Det handlar inte om att bara utbilda för arbete, utan utbildning är för livet. Intressant att höra resonemanget och det han som utbildningsminister tyckte sig vilja utveckla mer. På denna högskole- och universitetskonferens uttryckte ministern att nästa steg för Taiwan är att ge barn mellan tre till fem år möjligheten till allmän förskola, något man inte har prioriterat tidigare.

Det globala perspektivet blev synligt i programpunkten, "Around the World in 90 minutes". Här presenterades de senaste trenderna och utveckling inom det fackliga arbetet och utbildning. Personer från samtliga världsdelar berättade hur det ser på det som sker i deras länder och därefter fylldes det på av övriga deltagare. Det blev tydligt hur lika frågor som lyfts i samtliga länder även om frågorna i sig hanteras olika och har olika utgångspunkter. Gemensamt är att arbetsbördan tycks vara stor överallt och att personal inom högre utbildning och forskning ständigt arbetar övertid, men då obetald övertid! Flera länder står inför förändringar där regeringar drar ned på den offentliga finansieringen av högre utbildning och istället höjer avgifter för studenterna. Gemensamt tycks även vara att lönerna inom högre utbildning sjunker i förhållande till vad de som arbetar utanför statlig verksamhet tjänar.

Kollegor på den afrikanska kontinenten visade på stora skillnader mellan länder avseende satsningar på att bygga upp infrastruktur inom den högre utbildningen och investerat i detta. Förvånande nog visade det sig att de som investerat i infrastrukturer och valt att lägga sina medel på detta ändå har mer personal, mer forskning än de som inte satsat. Det är skillnad att ha en regering som ”tror på forskning” och en regering som låter det synas i landets budget, uttryckte en deltagare från Canada. Fler såg även trenden att fler arbetsgivare har ökat antalet timanställda istället för fasta kontrakt dvs tillsvidareanställställning. Exempelvis i USA låg siffran på 70% av de som arbetar inom högre utbildning vilket skapar instabilitet. Detta har blivit en av deras största frågor att som fack stödja medlemmar till säkrare anställningar.

Det finns en oro över att man håller på att förlora den akademiska friheten, den fria forskningen, men samtidigt en tro på att det är värt att kämpa tillsammans:"

Kia Kimhag, Lärarförbundets representant på konferensen för högre utbildning och forskning

Free Mohammad Habibi, jailed Iranian teacher and unionist!

Photo: Education International's webb

Photo: Education International's webb

In a joint action with Education International, Lärarförbundet strongly condemns the prison sentence imposed on Mohammad Habibi, an Iranian teacher and a member of the board of directors of the Iranian Teachers'Trade Association of Tehran. The sentence is for ten and a half years of confinement.

Lärarförbundet has repeatedly condemned the imprisonment and called on the release of jailed teacher trade unionists, such as Esmail Abdi. This time, we request solidarity action for Mohammad Habibi. (Svensk sammanfattning sist.)

As Education International reports:

"On 4 August, the Iranian Islamic Revolutionary Court sentenced Habibi to ten year and a half in prison. His sentence also included prohibition of social and political activities for two years, a travel ban of two years, and 74 lashes.

The International Alliance in Support of Workers in Iran (IASWI) reported that, on 20 May, a peaceful gathering organised by the Iranian Teachers' Trade Association of Tehran (ITTA-Tehran) was attacked by security forces and undercover agents,. Fourteen participants, including Habibi, were arrested. At the time of his arrest, he was on bail from a previous arrest in March 2018. All but Habibi were freed one day later. Habibi was transferred to a solitary confinement cell in Tehran's largest prison.

The IASWI warns that he is currently held in prison under unbearably harsh conditions. According to family members who visited him, Habibi is suffering from deep pains in his chest and sides, due to severe kicks and blows to his body. He also has a large visible bruise on his back, the result of undercover agents dragging him on the asphalt of the street. He needs an immediate scan of the injured areas, but public authorities have not moved him to hospital from prison.

Habibi’s treatment by prison officials “is nothing short of homicidal, criminal negligence,” the IASWI deplores, holding all officials involved in this case fully responsible for anything happening to him."

You can show your solidarity by signing up on the LabourStart campaign launched by Education International.

Swedish summary:

Education International rapporterar: "Den 4 augusti dömde den iranska islamiska revolutionsdomstolen Habibi till 10,5-årigt fängelsestraff. Hans dom innehöll också förbud mot sociala och politiska aktiviteter i två år, ett reseförbud på två år och 74 piskrapp.

Den internationella alliansen till stöd för arbetstagare i Iran (IASWI) rapporterade att en fredlig sammankomst som anordnades av Irans lärare Trade Association of Teheran (ITTA-Teheran) attackerades den 20 maj av säkerhetsstyrkor och säkerhetstjänsten. Fjorton deltagare, inklusive Habibi, greps.

IASWI larmar om att han för närvarande hålls i fängelse under omänskliga förhållanden. Hans familj bekräftar att han har allvarliga skador efter misshandel och förvägras sjukvård.”

Du kan visa din solidaritet genom att skriva på LabourStart-kampanjen som lanserats av Education International.



Hoten och våldet ökar – det demokratiska utrymmet minskar

Allt fler stater begränsar yttrandefriheten och allt fler arbetstagare mördas, hotas och misshandlas: i Colombia dödades 19 fackligt aktiva under det senaste året. Mellanöstern och Nordafrika rankas fortsatt som de farligaste regionerna, i världsfackets ITUC:s nya rapport.

Årets Global Rights Index mäter hur grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet respekteras i 142 länder. Här är listan över världens tio värsta länder vad gäller respekt för arbetstagares rättigheter:

När det gäller lärare lyfter rapporten situationen i Turkiet där tusentals lärare avskedats eller förflyttats som en del i förtrycket efter kuppförsöket 2016. Även ledarna för lärarfacket i Iran, förre generalsekreteraren Esmail Abdi och tidigare talespersonen Mahmoud Beheshti-Langroud i Iranian Teachers’ Trade Association avtjänar långvariga fängelsestraff. Den svåra situationen för fackligt aktiva lärare i Turkiet och Iran har Lärarförbundet uppmärksammat i stödkampanjer och brev till ländernas regeringar under det gångna året.


– Ingen ska behöva utsättas för våld på grund av sitt fackliga engagemang och viljan att göra arbetslivet bättre. Detta måste få ett slut, säger Eva Nordmark, ordförande för TCO. Det här handlar om mina och dina kollegor, över hela världen.

Statistiken visar att den globala trenden med osäkra anställningar blir snabbt vanligare även i Europa och i välkända företag – allt fler riskerar att jobba under dåliga villkor.

Tillsammans kan vi stärka de mänskliga rättigheterna på arbetsplatser världen över. Fria fackföreningar är en viktig kraft för att utveckla demokratin, fördela världens resurser mer jämlikt och skapa schysta arbetsvillkor. Därför är rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar en del av både de globala målen för hållbar utveckling (Agenda 2030) och FN:s deklaration för mänskliga rättigheter. Du kan bidra på flera sätt.

Gå med i Lärarförbundet – värva någon annan om du redan själv är medlem. De svenska facken är en del av en global, facklig rörelse som samarbetar i solidaritet och stödjer kollegor i utsatta länder. Lärarförbundet stödjer uppbyggnaden av oberoende, starka och demokratiska lärarfackliga organisationer i många delar av världen. Genom ditt medlemskap bidrar även du till lärares fackliga rättigheter där dessa hotas. Du hittar mer information om vårt arbete här: www.lararforbundet.se/internationellt

Påverka beslutsfattare - det är viktigt att trycka på politiker och beslutsfattare för att de ska förstå att svenska aktörers agerande i andra länder är av högsta prioritet: vem och hur kan du påverka? Du kan även skriva under internationella protestbrev till stöd för fackliga rättigheter. Du hittar många fackliga kampanjer här: www.labourstart.org

Agera via din fackförening eller som anställd – många svenska företag är verksamma världen över. Lär dig mer om situationen i länderna och påverka företagsledningen att ta ansvar: www.uniontounion.org/facket-i-varlden

Var en aktiv konsument - både privat, på jobbet och i föreningslivet. Om alla frågar efter schysta villkor och visar miljömedvetenhet måste leverantörerna lyssna. Handla Fairtrade när det går. Märkningen innebär att arbetstagarna har rimlig lön och fackliga rättigheter: www.fairtrade.se Se även till att du och din arbetsplats agerar medvetet när ni reser till andra länder där arbetsrätten är sämre: www.schystresande.se

Detta är femte året som världsfacket ITUC presenterar sitt rättighetsindex, Global Rights Index. 142 länder granskas och betygssätts utifrån 97 faktorer, baserade på FN-organet ILO:s konventioner. Betyget 5+ är sämst, 1 är bäst. Sverige och Norden tillhör de 13 länderna i grupp 1.

Läs hela rapporten på www.uniontounion.org/gri2018

Se och sprid kampanjfilmen Världens sämsta länder att arbeta i:


https://www.youtube.com/watch?v=gHHhcqwn9v0&feature=youtu.be

Har du hört talas om Teflontestet?

Matilda Gustafsson, ordförande i Lärarförbundet Student, reflekterar över teflontestet och samtal i Marrakech på Education Internationals världskonferens för kvinnor. "Tre dagarna fyllda av kvinnors engagemang, kamp och livssituationer. Kloka, erfarna kollegor världen över."

– Har du hört talas om teflontestet? Frågar jag kvinnan framför mig. Hon är en stark kvinna som vågat mycket. Hon är förtroendevald i ett starkt fackförbund i ett afrikanskt land och hon är en av de som vågar prata om sexuella övergrepp i fackföreningsrörelsen.

Jag förklarar vad testet innebär.

Det är ett för att se hur "motståndskraftig" man är mot diskriminering. Eller med andra ord: hur priviligierad man är. På en blankett sätter man kryss för de gånger man blivit diskriminerad eller behandlad annorlunda på grund av till exempel hudfärg, ålder, kön, sexualitet eller religion. Desto färre kryss man har desto mer priviligerad är man i den kontext man befinner sig i. Testet utgår från diskrimineringsgrunderna och är rätt vanligt förekommande i olika sammanhang i Sverige. Det är ett test för att få syn på sina egna privilegier och som, förhoppningsvis, motverkar maktobalans.

"Jag skulle få många kryss." Säger kvinnan och skrattar.

Och jag skrattar med. För vad ska man göra, när världens tid tickar på, när den ekonomiska utvecklingen går framåt men diskriminering på många håll återstår?

Ibland måste man skratta för att orka vidare.

Mathilda Gustafsson, talarstolVi fortsätter samtalet tillsammans med andra, och pratar om hur det är att vara kvinna i ett separatistiskt rum, där alla är kvinnor. Det kan vara stärkande, öppet och inbjudande. Men i ett sånt rum blir det också tydligt att diskriminering har många lager. Diskriminering handlar inte bara om kön: det kan handla om ursprung, om ålder, om olikheter som blir maktmedel.

Som "ung" har jag i många sammanhang upplevt mig stå inför andra utmaningar än mina något äldre kollegor/kursare. Det är lätt att avfärda mig som oerfaren, okunnig och ibland ungdomligt naiv. Och det är ju många gånger sant att jag, som inte har femton år i facket att luta mig tillbaka på, saknar många av de erfarenheter och kunskaper som mina äldre kollegor har.

– Och jag ber mina äldre kollegor: lär mig! Utbrister Chris från Sri Lanka. Lär mig.

Det tar jag med mig från de här tre dagarna fyllda av kvinnors engagemang, kamp och livssituationer. Kloka, erfarna kollegor världen över, jag ber er: lär oss! Låt unga ta plats och hjälp oss vidare på vår färd. Tillsammans är vi ännu klokare.

PS. Teflontestet hittar du här: http://www.jamstall.nu/verktygslada/teflontestet/

Ett bra test att göra i, exempelvis en styrelse, för att få koll på vilka privilegier som finns i rummet, och vilka perspektiv som kanske saknas i verksamheten.

Inlägget skrivet av Matilda Gustafsson, ordförande, Lärarförbundet Student

​ENOUGH! DET RÄCKER NU!

Paneldeltagare #Metoo

Paneldeltagare #Metoo

#Metoo var en av programpunkterna på kvinnokonferensen som Education International anordnade i Marrakech 5-7 Februari. En panel med kvinnor från hela världen delade starka erfarenheter och förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand berättade om erfarenheter från Sverige och vårt eget förbund.

Många av oss kommer nog komma ihåg 2017 som året när tystnade bröts, året då snöbollen kom i rullning. Året då Alyssa Milano startade hashtaggen #metoo och berättelser från kvinna efter kvinna, land efter land, bransch efter bransch strömmade in. Kvinnor som varit tysta i åratal, kvinnor som varit rädda, ensamma och känt skam berättar. Vi berättar, bekräftar och lyssnar på och med varandra. Det ordnades marscher och manifestationer.

När kvinnor från hela världen samlades på den 3:e EI WORLD WOMEN'S CONFERENS i Marrakech så var en av programpunkterna #metoo utifrån hur vi som fackliga organisationer kan fånga upp berättelserna, agera och arbeta framåtsyftande för att göra skillnad. Panelen bestod av kvinnor från flera världsdelar, där vår förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand var en av dem. Johanna berättade om hur det började i Sverige och hur vår organisation både har öppnat upp för personliga kontaktvägar, stöd till avdelningarna samt hur vi för samtal tillsammans med dem bakom #tystiklassen #ickegodkänt #räckupphanden och #inteförhandlingsbart.

Väldigt starkt får vi bevittna en kvinna som efter årtionden bryter tystnaden och berättar "Jag har blivit våldtagen, jag har blivit sexuellt utnyttjad som barn av min pappa och min styvpappa...." Jag ryser inombords och ögonen tåras, då ropar en kvinna i publiken, Me too! Kvinnan fortsätter "Dessutom så blev jag till i en våldtäkt" En efter en reser vi oss upp i en stående ovation och det blänker i alla ögon jag möter.

En annan kvinnan berättar att på Haiti så är det mer vanlig att ovanligt att bli sexuellt utnyttjad... Det är så tyst i rummet, och känslan av samhörighet är så stark att det går att ta på! Nästa i panelen kommer från Argentina, där kvinnor inte "bara" blir sexuellt utnyttjade utan också dödade...

Berättelserna fortsätter både under paneldiskussionen och på efterföljande mingel. Arbetet framåt blir väldigt tydlig, vi måste lyssna, bekräfta och tro på de kvinnor som bryter tystnaden. Vi måste stå upp tillsammans, och där har vi i Lärarförbundet redan samtalet igång och tar ansvar tillsammans med politiker och huvudmän. Vilket inte är fallet för många av de andra organisationerna.

Känslan från denna paneldiskussion kommer jag att bära med mig både i hjärtat och underLärarförbundets #metoo sida skinnet för resten av mitt liv! Tystnaden är bruten, nu gör vi skillnad tillsammans!

Du kommer direkt till vårt stöd genom www.lararforbundet.se/metoo

Skrivet av Pia Rizell, Ledamot Lärarförbundets förbundsstyrelse

Hur har vi det med jämställdheten?

Maria Rönn Bild: Lärarförbundet

Maria Rönn Bild: Lärarförbundet

Dag två av tre på Education International World Women Conference är slut. Intrycken är många efter alla möten och samtal med kvinnor, lärare och ledare, från hela världen. Konferensens tema är ”Finding a Way through the Labyrinth” och vi pratar om de särskilda utmaningar som kvinnliga ledare möter.






Förutom kvinnliga ledares utmaningar, diskuterar vi även de hinder som finns för kvinnor som vill ta på sig ledande roller på sin skola eller i facket och hur vi kan göra för att stärka kvinnligt ledarskap på väg mot ett jämställt samhälle.

Ledarna är alltid män
Vi har förstås kommit olika långt på vägen. Många kvinnor från andra delar av världen vittnar om att de högsta ledarna för deras organisationer alltid är män, trots att en förkrossande majoritet av medlemmarna är kvinnor och hur de som vågar använda sin röst utsätts för kränkningar och hot. Vi i Sverige har kommit långt på många områden, men vi är inte klara! I Sverige är det inget konstigt att vi har en kvinna som leder Nordens största lärarorganisation Lärarförbundet och flera andra fackförbund och politiska partier, samtidigt som vi ser ut att få vänta länge ännu på vår första kvinnliga statsminister.

Kombinera barn och karriär
Något som många av kvinnorna här på konferensen är nyfikna på är vår frikostiga föräldraförsäkring, som möjliggör jämställt uttag av föräldrapenningen och att vi inte har någon struktur som hindrar att man kombinerar barn och karriär. Jag är själv ett exempel på detta som fått mina barn samtidigt som jag varit ledare i Lärarförbundet. Mina barn har varit med mig på möten och konferenser från det att de varit några veckor gamla och deras pappa har tagit ut en stor del av föräldraledigheten. Samtidigt ser vi fortfarande att kvinnor totalt sett tar ut en betydligt större del av föräldraledigheten och efterföljande deltidsarbete, vilket påverkar såväl livslön som pension negativt och fortfarande ifrågasätts många kvinnor som gör andra livsval än de traditionella – att bli förälder utan att bromsa karriären eller att frivilligt avstå från föräldraskap.

Kvinnor väljs bort ur läroböckerna
Trots att vi kommit långt på vägen är det lätt att bli blind för de strukturer som finns omkring oss. Zohra Lhioui, professor från Marocko, tog i gårdagens paneldebatt här på konferensen upp hur viktigt det är att vi granskar våra läroböcker med ett kritiskt öga. Alltför ofta är kvinnor underrepresenterade i läroböcker, eller stereotypt representerade via bilder där de lagar mat eller tar hand om barn. Detta exempel är högaktuellt även i svensk kontext.

Ett par år efter Gy11:s genomförande fick jag en ny historiebok att använda i mina klasser. Döm om min förvåning när jag endast kunde hitta två kvinnor nämnda vid namn i hela boken (möjligen med undantag för någon bildtext). Kvinnorna som nämndes var Betty Pettersson, Sveriges första kvinnliga student, och Charlotte Israel, tysk kvinna gift med judisk man under andra världskriget. Jag skrev till förlaget och undrade om det inte fanns bättre sätt att komprimera historien i en översiktlig lärobok, än att ta bort kvinnorna. Svaret jag fick gjorde mig än mer förvånad. Förlaget skrev att boken, som fokuserar på industrisamhällets uppkomst och utveckling, demokratins framväxt och 1800- och 1900-talets globala processer, är kortfattad och översiktlig. Endast det som är viktigt för framställningen kommer med och det ”leder av naturliga skäl till att män blir överrepresenterade”, t ex på grund av alla de politiker som var aktiva under inbördesstridernas år i Sverige.

Trots att det är några år sedan jag fick detta brev blir jag fortfarande lika upprörd över att läsa att män naturligtvis blir överrepresenterade i en bok som fokuserar på den tid då suffragetter och kvinnosakskvinnor lyckades flytta fram positionerna enormt i Europa så att vi tillslut fick kvinnlig rösträtt i många länder. Allt detta påmindes jag om här, på kvinnokonferensen i Marrakech, på hundraårsdagen av den kvinnliga rösträttens införande i Storbritannien med ett barnbarn till en av suffragetternas vid bordet bredvid mitt.

Kvinnors bidrag genom historien
Education Internationals kvinnokonferens här i Marocko har än en gång påmint mig om hur viktigt det är att vi alltid är vaksamma på de strukturer som står i vägen för kvinnor och minoriteter som vill stiga fram och leda. Våra läroböcker borde ge våra elever lika många exempel på framstående kvinnor som män. Det finns kvinnliga ledare, politiker, författare, forskare, uppfinnare, upptäcktsresande och pionjärer att skriva om och det finns litteratur skriven av kvinnor från alla tider att läsa. Låt oss hjälpas åt att lyfta fram dessa exempel! Låt oss hjälpas åt att visa våra elever att kvinnor liksom män har bidragit genom historien för att ta oss dit där vi är idag! Låt oss ge dem kvinnliga förebilder!

Arikeln skriven av Maria Rönn, förste vice ordförande i Lärarförbundet.
Följ mig gärna på Twitter, @miaronn och Instagram @marialarare.