Lärarförbundet
Bli medlem

Nu är propositionen här!

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia

Har du sett att gymnasiepropositionen landat? I propositionen kan man se att det finns två förslag till ändringar i Skollagen. Den ena ändringen gäller det estetiska ämnet och den andra grundläggande högskolebehörighet oavsett program.

I referensorgan Gymnasieskola har vi under lång tid diskuterat just det estetiska ämnet och behörigheten till högskolestudier och det känns bra att båda nu finns med i propositionen.

Förslaget som ligger innebär att det estetiska ämnet på nytt införs på alla nationella program i gymnasieskolan. Ämnet ska tilldelas 50 poäng och dessa poäng plockas från gymnasiearbetet som i så fall minskar från 100 till 50 poäng.

När det gäller den grundläggande högskolebehörigheten kommer den att påverka poängplanen något mer. Yrkesprogrammen utökas från 2500 poäng till 2700 poäng alternativt 2800 poäng. 2700 poäng gäller för tre program, Barn- och fritidsprogrammet, Hotell- och turismprogrammet och Vård- och omsorgsprogrammet och 2800 poäng för övriga yrkesprogram. Alla elever behöver dock inte läsa de kurser som ger högskolebehörighet utan kan välja bort dem.

De två lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019 och börja gälla för de utbildningar som påbörjas hösten 2019.

Vad ska man då tänka kring dessa förslag? Jag tycker att förslagen är bra. Det är bra att elever genom det estetiska ämnet får möjlighet att utveckla sin kreativitet och sitt skapande men frågan man kan ställa sig är hur mycket som hinns med på en kurs som är på 50 poäng. Är inte risken att det blir lite för ytligt och övergripande? Och vad ska detta ämne innehålla? Kan det få ta sig olika uttryck?

Det är också bra att alla program ger grundläggande högskolebehörighet. Kanske kan det bidra till en ökad attraktionskraft för yrkesprogrammen. Vi vet ju att antalet elever som sökt sig till dessa under flera års tid har minskat. Det som jag funderar en del över är gymnasiepoängen. För eleverna på yrkesprogram blir det en utökning av antalet poäng om de behåller kurserna som ger högskolebehörighet. Det blir rätt många timmar i deras schema. Kan det i sig vara ett problem? Jag vet inte och kanske är det så att det är något som framtiden får utvisa.

Vad tycker du om gymnasiepropositionen och de förslag till ändringar i Skollagen som i den framförs? Du kan väl dela med dig av dina tankar och synpunkter.

Vill du läsa propositionen i sin helhet kommer här en direktlänk:

Propositionen

Kommentarer:

Anonym
Anonym

Var på Nationell Estetisk kongress i helgen. Frågan om ett obligatoriskt ämne var central. Det sorgliga är att Alliansen + SD har meddelat att de kommer att säga nej till förslaget. När all forskning pekar på nyttan och nödvändigheten av de estetiska uttrycken för en människas utveckling och att skolans undervisning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet så förundras man över att någon över huvudtaget vill gå emot förslaget.

  • Skapad 2018-04-17 15:03

Hur ser det ut med samarbetet på gymnasiets yrkesprogram?

Har det blivit svårare att få till ett regelbundet samarbete mellan karaktärsämneslärare och lärare i gymnasiegemensamma ämnen på våra yrkesprogram? Det frågar sig Jenny Edvardsson, gymnasielärare från Kristianstad, och ber dig dela med dig av dina erfarenheter.

Jag minns när jag började arbeta på ett yrkesgymnasium i slutet av 1990-talet. Det var mitt första riktiga jobb och jag var så taggad. På skolan ville man skapa samarbete mellan kärn- och karaktärsämnen (som det då hette) och jag som lärare i svenska och historia hamnade i arbetslag Transport på Fordon- och transportprogrammet.

Det var lyckat. Jag hade all min undervisning på detta program och det gjorde att det var lätt att planera för ett samarbete över ämnesgränserna. Vi kunde ändra våra schema så att det passade ihop med det vi tänkte göra tillsammans med eleverna.

Har det blivit svårare att samarbeta?

Nu, 2017, känns det som om det blivit allt svårare att samarbeta. Åtminstone är det min upplevelse och när jag pratar med mina kollegor i det utvidgade kollegiet verkar den delas. Är det bara en upplevelse eller är det så det ser ut i Sverige?

Skolinspektionen gav i höstas ut rapporten, Helhet i utbildningen på gymnasiets yrkesprogram. Rapporten är baserad på en granskning av 34 gymnasieskolor och tre olika yrkesprogram, Barn- och fritidsprogrammet, Bygg- och anläggningsprogrammet och Vård- och omsorgsprogrammet. En del av rapporten handlar om samarbetet mellan lärare.

Det Skolinspektionen kan se är att det ofta finns någon form samarbete mellan karaktärsämneslärare och lärare i gymnasiegemensamma ämnen (s. 24) men att det inte är något som sker regelbundet eller systematiskt. Samarbete är alltså inte ett etablerat arbetssätt (s. 5) och ofta är samarbetet beroende av enskilda lärares initiativ och engagemang (s. 6).

Framgångsfaktorer för samarbete

Vad är det då som krävs för att få till ett samarbete över ämnes- och kursgränserna? Skolinspektionen lyfter i rapporten fram flera framgångsfaktorer:

  • Examensmålen är en tydlig utgångspunkt för undervisningen
  • Rektor inspirerar lärare till ett ökat samarbete
  • Flertalet undervisande lärare på programmet ingår i samma arbetslag
  • Rektor har avsatt särskild tid för lärares samverkan
  • Det finns en flexibilitet i schemaläggning som gynnar samverkan mellan lärarna
  • Samverkan som arbetssätt är en del av ett långsiktigt utvecklingsarbete
  • Utvecklingsarbetet utgår från ett tydligt elevfokus (s. 23)

När jag tänker tillbaka till mitt arbete på 1990-talet och kopplar samman det med framgångsfaktorerna inser jag att flera av dessa faktorer då fanns. Rektor inspirerade och skapade förutsättningar för ett samarbete, vi lärare tillhörde ett och samma program, vi fick tid i våra tjänster till samverkan och vi kunde styra över våra schema.

Hur fungerar det hos dig?

Men hur ser det ut nu? Det skulle jag vilja veta. 34 skolor ingår i Skolinspektionens granskning –men övriga skolor då? Hur fungerar samarbetet på dem?

Dela med dig genom att kommentera inlägget!

Dela gärna med dig av dina egna erfarenheter. Finns det ett samarbete mellan lärare i gymnasiegemensamma ämnen och karaktärsämnen på din skola idag? Är det systematiskt och regelbundet? Eller är det så att det är svårt att få till ett samarbete? Vad beror det i så fall på? Dela med dig genom att kommentera inlägget!

Om skribenten:

Jenny Edvardsson är gymnasielärare i svenska och historia samt förstelärare svenska, språkutveckling och IKT på Wendesgymnasiet i Kristianstad.

Twitter: @jennypawendes



Obehöriga lärare – ett problem?

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia

Vad händer på våra skolor när andelen obehöriga lärare ökar? Hur påverkas eleverna? Och hur påverkas de behöriga lärare som finns på skolan? Frågorna är många. Och svaren än så länge få.

Under de senaste veckorna har det i sociala medier diskuterats obehöriga lärare. Skolverket gick ut med att andelen obehöriga lärare i skolan ökar.

Enligt den statistik som tagits fram är varannan lärare som anställts det senaste året obehörig.

Det är många! Skolinspektionen har också fördjupat sig i lärares behörighet och har tagit fram uppgifter som visar att

var tredje verksam lärare i grund- och gymnasieskolan är obehörig.

Ja, du läste rätt. Var tredje!

När skolor anställer obehöriga lärare leder det till problem. Ett problem är att en obehörig lärare inte har rätt att sätta betyg och detta uppdrag, som ju också är myndighetsutövning, hamnar därför hos en legitimerad lärare på skolan (och i vissa fall hos rektor). Nästa problem som kan uppstå är att betygsättande lärare inte undervisar eleverna i det ämne som hen ska betygsätta. Om behörig lärare inte undervisar eleverna kan man ju fundera över hur det går med betygsättningen. I vissa fall får kanske betygsättande lärare tid till att samplanera eller bedöma med den obehöriga läraren men det verkar inte vara så överallt. Det blir istället ytterligare en arbetsuppgift som ska rymmas inom ordinarie arbetstid.

Vad händer med vår svenska skola när andelen obehöriga lärare ökar? Blir skolan mindre likvärdig? Ökar skillnaderna mellan våra skolor när det gäller elevernas måluppfyllelse? Och vad kan göras för att öka andelen behöriga lärare?

Jag skulle gärna vilja ta del av dina tankar. Hur gör ni på din skola för att försöka locka till er behöriga lärare? Och hur löser ni det vid betygsättning om obehöriga lärare haft hand om klassen i ett eller flera ämnen? Dela gärna med dig genom att kommentera inlägget!

Relationen till eleven – hur viktig är den egentligen?

Då och då i de sociala medierna debatteras och diskuteras relationens betydelse för elevernas motivation och lärande. I början av januari var det dags igen. En del menade att relationer var avgörande för elevernas lärande och motivation, andra menade att det där med relationer inte borde spela någon

Kanske hade diskussionerna fått fart efter att Jan Blomgren intervjuats på Skolvärlden den 3 januari 2017 om sin avhandling Den svårfångade motivationen: elever i en digitaliserad lärmiljö, en avhandling som bl a visade att relationen var betydelsefull för elevernas motivation och kunskapsutveckling.

En god kommunikation och bra relationer mellan elever och lärare, och mellan eleverna själva, är faktorer som påverkar det sociala klimatet på skolan och därmed främjas deras motivation vad gäller att lära och prestera. Det omvända gäller när detta inte infrias, då sjunker motivationen. (Blomgren, 2016, s 141)

Blomgrens resultat är intressanta och rimmar väl med mina tankar kring undervisning och lärande. Jag tror att det behöver finnas goda relationer mellan lärare och elever för att eleverna ska prestera. Vad de goda relationerna i sig innebär är däremot för mig svårare att definiera. Kanske har det att göra med att det kan betyda olika saker för olika individer. Det som en elev tycker är viktigt i relationen till en lärare behöver en annan elev inte alls hålla med om. Samtidigt tror jag att det finns en minsta gemensam nämnare. Den består av tre delar:

  • förtroende,
  • respekt och
  • positiv människosyn.

Finns dessa, finns också grunden för en god relation, tänker jag.

Att relationen har betydelse i någon form kan säkerligen de flesta hålla med om och det är kanske inte det intressanta att diskutera. Intressantare är istället frågan HUR man som lärare skapar goda relationer till sina elever. Finns det några enkla knep? Knappast, tänker jag, men har man de tre delarna med sig in i sin undervisning kommer man långt. Till detta kan läggas egna erfarenheter, sådant som man själv gjort och använt sig utav som har visat sig fungera väl för att skapa goda relationer. Jag börjar till exempel alltid mina lektioner med att ta alla elever i hand och hälsa dem välkomna. Jag hinner byta några ord med var och en och kan direkt känna av vilken sinnesstämning en elev är i. Att ta i hand har hjälpt mig att skapa goda relationer med mina elever.

Nu skulle jag gärna vilja veta hur du gör för att skapa goda relationer med dina elever. Dela med dig genom att kommentera här på bloggen eller på Twitter under hashtag #godarelationer och #Lärarförbundet.

Läslyftet för gymnasiet - en möjlighet till kollegialt lärande!

Jenny Edvardsson är gymnasielärare i svenska och historia på Wendesgymnasiet i Kristianstad.

Jenny Edvardsson är gymnasielärare i svenska och historia på Wendesgymnasiet i Kristianstad.

Augusti 2016 var det dags att starta upp Läslyftet för gymnasieskolan. Tidigare har denna kompetensutvecklingsinsats endast varit öppen för grundskolan. Blogginlägg av gymnasielärare Jenny Edvardsson.

Läslyftet är en treårig kompetensutvecklingsinsats i språk-, läs- och skrivdidaktik för lärare och förskollärare. Syftet med insatsen är att ge lärare metoder och beprövade arbetssätt för att utveckla och förbättra elevernas läs- och skrivförmåga. Modellen som används inom Läslyftet är densamma som inom Matematiklyftet. Först ska var och en läsa in sig på ett givet material (A). Därefter ska materialet diskuteras i handledningsgruppen och en lektionsaktivitet tas fram (B). Lektionsaktiviteten (C) ska genomföras under ordinarie lektionstid och därefter ska gruppen reflektera och diskutera lektionsaktiviteten (D). Sedan börjar det om från A igen.

Kompetensutvecklingen genomförs genom kollegialt lärande och med stöd av lokala handledare och material på Läs- och skrivportalen. Det som gör Läslyftet så intressant är att det finns en direkt förankring i den ordinarie undervisningen. Det man läser om och diskuterar med andra ska genomföras och testas i den egna undervisningen. Men det stannar inte vid genomförandet utan alla aktiviteter ska också utvärderas och dessa utvärderingar delas med kollegorna och tillsammans reflekterar man över de aktiviteter som genomförts. Vad har gått bra? Vad har gått mindre bra? Vad kan utvecklas/förändras?

Efterfrågat av många

Det som också gör Läslyftet intressant är att det är en kompetensutvecklingsform som många gymnasielärare efterfrågar, åtminstone om man ser till den rapport, Gymnasielärarna om sin arbetssituation, som Lärarförbundet släppte den 13 september 2016. I rapporten framgår det att 40% av de tillfrågade gymnasielärarna önskar kollegialt lärande med fokus på ämnesundervisning och 56% av dem önskar ämnesfördjupning och ny forskning. Allt detta kan man få genom just Läslyftet, tänker jag.

För gymnasiet var det alltså start för Läslyftet i samband med skolstart i augusti. På min skola valde vi att låta ett arbetslag delta, arbetslag Fordons- och transportprogrammet men också skolans bibliotekarie. Vi är uppdelade i två grupper varav jag handleder en grupp och en kollega från grannskolan en annan. I grupperna finns både lärare i gymnasiegemensamma ämnen och karaktärsämnen. Att vi valt att arbeta med ett program har flera förklaringar. Vi har de senaste åren fått allt fler elever som inte är fullt behöriga till de nationella programmen men också många elever som behöver stöd i sin läs- och skrivutveckling. Genom att satsa på personalen och få hela kollegiet att fokusera på samma sak finns potential till utveckling och förändring. Tillsammans kan vi hjälpas åt att hitta arbetssätt och former som gör att vi lyckas med de elever som kommer till oss.

Hur går det då? Personal är positiv till denna fortbildning MEN tiden är knapp och tempot högt. Det känner vi alla efter att ha varit igång en månad. Många upplever att de olika aktiviteter vi genomför med eleverna är intressanta och utvecklande men att det gärna skulle funnits tid att genomföra dem flera gånger innan vi går vidare till nästa aktivitet.

En majoritet av lärarna och handledarna sa att Läslyftet hade genomförts i alltför högt tempo, det vill säga att tiden mellan de olika momenten varit alltför knapp och det gäller särskilt tiden för att pröva undervisningsaktiviteter med eleverna (moment C). Detta verkar i hög grad ha drabbat just den tid som lärarna önskat för djupare reflektion och möjligheten att pröva aktiviteter med eleverna, framförallt önskade många få tid till att pröva samma aktivitet mer än en gång.

Just tempot är något som Läslyftet kritiserades för i den utvärdering som gjordes 2015.

Utvärdering av Läslyftets utprövningsgenomgång, 2015, s 7

8 av 10 har för hög arbetsbelastning

Om nu denna kritik funnits redan från utprövningsgenomgången, varför har man inte från Skolverkets sida sett över upplägget? Skulle man inte ha kunnat sänka tempot så att de olika aktiviteterna fått fäste i den ordinarie undervisningen? Risken nu är att alla lärare testar en mängd olika aktiviteter men att de flesta av dem sedan glöms bort. Vi vet ju att lärande är en process och en process tar tid. Vi vet också att många gymnasielärare upplever en hög arbetsbelastning. I rapporten som jag ovan hänvisat till är det 8 av 10 lärare som upplever att arbetsbelastningen är för hög. Om arbetsbelastningen är hög och tiden knapp finns en risk att man till slut inte orkar göra allt det som åligger en. Vissa saker riskeras att bortprioriteras och jag skulle tycka att det vore synd om just Läslyftet blev det som bortprioriterades.

Hur tänker du som undervisar på gymnasiet och är med i Läslyftet? Och hur har ni organiserat Läslyftet på din skola? Vilka lärare är det som deltar? Hur mycket tid avsätts? Det skulle jag vara intresserad av att få reda på. Dela med dig av dina erfarenheter och tankar!

Jag är lärare!

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia

Jenny Edvardsson berättar om hur det kommer sig att hon är lärare, var det började och vad som driver henne. Vad är din historia? Dela gärna med dig i sociala medier med hashtag #viärlärare.

Jag är lärare, ja, så är det nog. Jag inte bara arbetar som det utan jag är det. För mig är läraryrket ett kall. Man vill vara med elever, se dem utvecklas och man vill hjälpa dem komma vidare i sitt lärande.

Redan på gymnasiet bestämde jag mig för att det var lärare jag skulle bli. Jag ville arbeta med människor och gärna med att lära ut. Först var jag osäker på åldersgrupp. Jag fick då möjlighet att göra min prao på en förskola och insåg att jag absolut inte ville arbeta med små barn. Ju äldre, desto bättre kändes det som. Jag sökte därför in på gymnasielärarprogrammet och kom in. Fyra och ett halvt år senare var jag gymnasielärare i svenska och historia. Det var i slutet på 90-talet. Jag har sedan dess arbetat i skolans värld men haft olika uppdrag. Jag har varit lärare, skolledare, skolutvecklare och jag har ansvarat för olika projekt. Oavsett uppdrag kommer jag alltid tillbaka till läraryrket och den undervisningsnära praktiken. Det är mötena med eleverna och att se elevernas utveckling som sporrar och inspirerar mig.

Oavsett uppdrag kommer jag alltid tillbaka till läraryrket och den undervisningsnära praktiken. Det är mötena med eleverna och att se elevernas utveckling som sporrar och inspirerar mig.

Just nu är jag på Wendesgymnasiet i Kristianstad. Det är ett yrkesgymnasium med nästan bara pojkar. Jag sökte mig aktivt hit och trivs mycket bra. Jag gillar elevgruppen som finns här. Den ställer höga krav på mig som lärare. Förutom att undervisa i historia och svenska har jag också ett försteläraruppdrag med fokus på svenska, språkutveckling och IKT. Att kunna arbeta både med övergripande frågor och med den direkta undervisningen är en kombination som tilltalar mig.

Under mina år som lärare har jag mer och mer börjat intressera mig för elevernas lärmiljö och för deras möjlighet till stöd. Kanske har det att göra med att jag undervisar många elever som har en rätt svår och jobbig grundskoletid i bagaget. Jag vill att mina elever ska lyckas och har en grundinställning att allt stöd ska finnas från början och för alla. De som inte behöver de olika stödinsatserna kan ta bort dem. Jag försöker också arbeta med en tydlig struktur och med att skapa goda relationer. Detta utan att sänka kraven. Jag ser en stor möjlighet i den digitala tekniken och försöker använda mig utav den i min undervisning.

Min nyfikenhet och min lust att lära nytt gör att jag ger mig in i både det ena och det andra. I år har jag t ex skapat en podcast om läsning, Wendespodden, tillsammans med min kollega och sedan har jag dragit igång digitala boksamtal via Google Hangout on Air. Samtalen styrs från Facebook-gruppen Den digitala bokcirkeln. Jag har också börjat skriva på en bok om läsning med äldre elever. Det om något är lärorikt. Tänk att få sätta ord på sina tankar, tydliggöra vad man menar och använda ett språk som varken är för enkelt eller för svårt. Till hösten kommer jag att vara handledare för mina kollegor på Fordons- och Transportprogrammet när vi ska igång med Läslyftet.

Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval. Jag trivs som lärare. Jag får möta elever. Jag får se deras utveckling. Jag får anpassa, utveckla och skapa goda förutsättningar för lärande. För mig är läraryrket ett kall, #viärlärare.



Digitalisering i skolan – en fråga för 2016?

Jenny Edvardsson

Jenny Edvardsson

Man kan tycka att ett av världens mest digitaliserade länder också skulle vara digitaliserad inom skolväsendet. Riktigt så är det inte. Nu är dock något på gång och du kan få möjlighet att lämna dina synpunkter.

I Sverige har vi många datorer, surfplattor och chromebook på våra skolor men vi och då menar jag vi lärare har inte lärt oss att använda dem på ett sätt som kan utveckla, motivera och engagera eleverna i deras lärande. Vi har inte sett till att 21 Century Skills är integrerade i vår undervisning.

Stefan Pålsson som driver Omvärldsbloggen skriver att vissa saker krävs för att vi ska komma dit.

Detta förutsätter att 21st Century Skills integreras i undervisningen och att det tas fram nationella och lokala strategier för hur detta ska genomföras i praktiken. Det krävs även att huvudmännen satsar på att kompetensutveckla pedagogerna, så att de kan hantera de utmaningar som allt detta innebär. Sist men inte minst är det nödvändigt att skolan har konkreta kriterier för vad eleverna behöver kunna och att man kan bedöma dessa kunskaper och förmågor på ett rättvisande sätt.

(inlägg från den 22 januari 2016)

Jag kan inte mer än hålla med Pålsson. Det behöver styras upp och det behöver styras upp från centralt håll. Därför blev jag så glad när jag i januari månad fick frågan om jag ville sitta med i Skolverkets ämnesreferensgrupp för svenska och svenska som andraspråk i uppdrag att i gällande styrdokument förstärka och tydliggöra elevers digitala kompetens. Varför det, kan man kanske undra? Jo, för att nu var något på gång. Skolverket har fått i uppdrag att föreslå nationella IT-strategier för skolväsendet och i detta arbete ligger också att se över gällande styrdokument så de rimmar väl med strategierna. Ett spännande och viktigt arbete med andra ord och det vill jag gärna vara en del av.

I ämnesreferensgruppen bollade jag tillsammans med några andra begrepp som digital kompetens, digitalisering, multtimodala texter och digitala texter under en dag i februari. Vi läste läroplanens inledande kapitel, examensmål och ämnesplanerna för svenska och svenska som andraspråk. Vi lämnade synpunkter, tankar och idéer. Våra idéer sammanställdes och är nu ute i gruppen för genomläsning. Den 21 mars kommer du att få tillgång till vårt arbete via Skolverkets hemsida och din uppgift blir att Lämna synpunkter.

Tanken är alltså att du ska få tycka till. Vad tänker du om digital kompetens? Kanske har vi missat något i våra förslag? Kanske har vi varit för detaljerade? Kanske ska någon skrivning kompletteras? Dina åsikter är guld värda. Hjälp oss göra skrivningarna ännu bättre. Tillsammans skapar vi framtidens skola!

* * *

Jag, som skrivit detta inlägg, är gymnasielärare i svenska och historia på Wendesgymnasiet i Kristianstad. Mitt arbete, som lärare, kan ni följa via bloggen Jenny på Wendes. Sedan en tid tillbaka finns jag också på twitter @jennypawendes.

Kommentarer:

Jan-Ivar
Jan-Ivar Johansson

Multimodal finns ej i SAOL. Är det samma sak som ett utvidgat textbegrepp inklusive hypertext?

  • Skapad 2016-03-23 07:27

Vem vill bli lärare?

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia på Wendesgymnasiet i Kristianstad.

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia på Wendesgymnasiet i Kristianstad.

Om lärarbristen i svensk skola.

Under de senaste dagarna har lärarbristen diskuterats i olika medier. Siffran 65000 har synts. Så många lärare kommer det att saknas om 10 år enligt rapport från Skolverket. 65000 det är många lärare det.

Hur ska man då göra för att möta bristen? Hur får man flera att blir lärare och söka till lärarutbildningarna? Förslag finns att öppna upp fler utbildningar, ställa ökade krav på de som ansvarar för lärarutbildningarna men också öka antalet vägar till att bli lärare. Röster höjs också för att öka lärares löner och redan nu har vi sett en viss satsning på lärarlöner i form av riktade medel.

Alla de här sakerna är bra och kan säkert hjälpa till för att öka antalet lärare men jag tror att något mer måste till. Jag tror att man måste höja lärarnas status men också ge lärarna tid till det pedagogiska arbetet. Hur gör man det då? Ska man anställa administrativt lärarstöd, lärarassistenter och lärartekniker? Jag sitter inte på några direkta lösningar men jag tänker att lärarna måste känna förtroende både från föräldrar och politiker att de har mandat att sköta barnens/elevernas utbildning. Jag tänker också att lärardebatten måste breddas och då framför allt att alla de lärare som trivs med sitt yrke blir synliga. Vem vill söka till lärarutbildningen om man bara hör hur jobbigt det är? Jag tror också att lärarna måste få känna att de kan påverka sitt arbete och att deras röst är viktig.

Hur tänker du? Vad krävs för att fler ska söka sig till läraryrket? Och hur gör din huvudman för att få lärare att söka de utannonserade tjänsterna? Lämna gärna din synpunkt som en kommentar. Tillsammans kan vi hjälpas åt att skapa ett attraktivt yrke, som fler vill söka sig till!

Kommentarer:

Elisabeth
Elisabeth Carlbo

Hej! Just nu kan jag tänka att vi lärare sätter spår. I det dagliga arbetet. Vårt förhållningssätt är viktigt för att få barn-ungdomar att se läraren som förebild. Vi ska sprida budskapet att vilja bli lärare. Jag jobbar på Barn-och fritidsprogrammet och där är många av våra elever som går vidare till högre studier.

  • Skapad 2015-12-11 08:27