Lärarförbundet
Bli medlem

Vi måste påverka politikerna att satsa på lärarna

SCB visar i en prognos att det till år 2035 kommer saknas 79 000 lärare. Smaka på den siffran sjuttionio tusen lärare. Känns för mig i alla fall ganska oroväckande. Vem ska finnas i klassrummet om 17 år? skriver Maria Burström, gymnasielärare och specialpedagog i Lärarförbundets gymnasieblogg.

Nu är det ju inte bara läraryrket som kommer att sakna arbetskraft i framtiden. Men utan utbildade lärare så kommer det inte finnas någon som kan utbilda framtidens sjuksköterskor, ingenjörer eller elektriker.

Lärarförbundet har inför valet i september presenterat en kampanj Lärareffekten. Med den menas att “Lärareffekten påverkar hela samhället. Elever som har fått bra undervisning kan gå vidare och utbilda sig. Vi får fler lärare, sjuksköterskor, klimatforskare, politiker, musiker... Utbildning ger möjligheter och skapar samhällsnytta. På det sättet berör lärareffekten hela arbetsmarknaden. En fungerande skola ger ett bra samhällsklimat och medvetna samhällsmedborgare.” (https://www.lararforbundet.se/artikelsidor/satsa-paa-larareffekten)

Vad kan politikerna göra för att stoppa lärarbristen? Lärarförbundet har presenterat fem förslag på insatser som kan hejda lärarbristen:

  1. Ha samlad strategi och koll på läget
  2. Höj lönerna så de blir rekryterande
  3. Låt lärare vara lärare
  4. Ge bättre karriärmöjligheter
  5. Säkra möjligheten till kvalificerad kompetensutveckling

Mer utförlig beskrivning om de fem förslagen finns att läsa på https://www.lararforbundet.se/artiklar/fem-forslag-for-att-hejda-lararbristen

Det är nu vi, du och jag, har möjlighet att påverka politikerna till att våga satsa på lärarna, att ge lärarna förutsättningar för att göra ett bra jobb, att vilja bli och fortsätta vara lärare.


Årskrönika 2017

Om en vecka är det julafton och en vecka senare nyårsafton. I dessa tider så haglar årskrönikor tätt. Det fick mig att fundera, hur skulle min årskrönika se ut?

2017 började starkt. Lokalavdelningen anordnade en mycket uppskattad ombudsgala där ombuden hyllades och årets ombud utsågs.

Där efter kom, den inte så roliga, perioden med nationella prov. Två månader av stress, dålig sömn och oroliga elever. Jag överlevde! Eleverna överlevde! Proven blev rättade och inget fusk upptäcktes. Sedan kom student, ferieskola och ett behövligt sommarlov.

Efter en skön semester så började så höstterminen, med allt vad det innebär med skolstart och ett nytt läsår.

Onsdag vecka 43 kom smällen! En förälder postade ett inlägg på skolans Facebook-sida som handlade om att kvinnliga elever i en klass på ett av skolans program blivit utsatta för sexistiska påhopp från manliga klasskompisar och lärare. Föräldern påstod att inte heller rektor för programmet hade gjort något för att hjälpa flickorna. Inlägget fick stor spridning både på sociala medier och via tidningar och tv. Eftersom jag är vald som skyddsombud på skolan så var det många tidningar som ringde och ville ha min syn på händelsen.

Tur att man har fått utbildningar i att möta media via facket! Jobbar du som ombud, gå utbildningar som grundläggande ombudsutbildningar och FIA-kursen. Det är bra att ha det i ryggen om eller när något händer på din arbetsplats. För min del, i det som hände på skolan, var det också skönt att kunna luta sig tillbaka mot det som Lärarförbundet skrev om #metoo (https://www.lararforbundet.se/artikelsidor/metoo-raad-och-stod-for-dig). Det är ytterligare ett tips om det händer något på din arbetsplats och media kontaktar dig, det är okej att be dem återkomma så du hinner läsa på hur Lärarförbundet ställer sig i frågan.

Förutom ett intensivt arbete med likabehandlingsplanen så flöt det på som slutet av höstterminer brukar göra; utvecklingssamtal, nationella prov och lektioner.

God jul och gott nytt år!

Vem är facket?

Visst är det skönt att någon annan fixar jobbet åt en, men blir det alltid som man vill? Vill man alltid luta sig tillbaka och låta någon annan sköta rodret? Vissa gånger - absolut, andra gånger - verkligen inte.

Innan jag valdes som arbetsplatsombud och senare även invald som ledamot i lokalavdelning så reflekterade jag nog aldrig riktigt över vad facket var. Att man gick med var från första början var nog mest en tillfällighet. De stod på universitetet första skoldagen och bjöd på gratismaterial (jag fick en almanacka i skinn) under förutsättning att man skrev på en medlemsansökan. Så då var jag helt plötsligt medlem i facket.

Det är inte jag utan vi som är facket.

Under studietiden så tänkte jag inte så mycket på att jag var en del av Lärarförbundet. Det var mest något som jag betalade till och fick en tidning tillbaka av. Jag hade aldrig någon tanke på att jag kunde vara med och påverka vad de skulle tycka. Jag tänkte mest att facket det var gubbar i Stockholm som inte kunde något om skolan i Umeå. Men ack så fel det skulle visa sig vara!

Efter ett par år som lärare så blev jag vald som arbetsplatsombud på skolan och jag fick möjligheten att gå grundutbildningen för nya ombud. Oj, vad roligt det var! Då fick jag mer insikt i varför facken finns och vad de kan göra. Som arbetsplatsombud så fick man ofta höra ”du som är facklig, varför gör inte ni i facket något åt…” Hela tiden försökte man förklara att det är inte jag utan vi som är facket.

Påverka genom medlemsdialog

Men nu kan du som medlem vara med och vara facket du med! Nu finns chansen för dig som ”vanlig” (och oerhört viktig!) medlem att kunna vara med att påverka vad Lärarförbundet ska arbeta med kommande verksamhetsinriktning och vilken version Lärarförbundet ska ha. Medlemsdialogen är ett forum där alla medlemmar på tre minuter kan säga sin mening om hur skolan ska vara för att de som yrkesverksamma och för att eleverna ska utvecklas på bästa sätt.

Visst vill du vara med?! Klicka här för att komma till mer information kring medlemsdialogen

Hur och av vem mäts resultaten i skolan?

I veckan presenterades TIMSS som visar att elever i den svenska skolan fortfarande har dåliga resultat i matematik och fysik. Det finns tendenser till trendbrott i grundskolan, men inom gymnasieskolan kan man inte se samma trendbrott.

Vad är det som gör att svenska elever presterar så dåligt i dessa undersökningar? Är eleverna så dåliga som resultaten vill påvisa? Jag tvivlar inte på att de som har gjort undersökningarna har gjort ett dåligt jobb eller har mätt fel saker. Men jag vill inte tro att våra elever inte har kunskaper. I min roll som specialpedagog möter jag många elever som är rädda för själva provsituationen. Hur det påverkar undersökningarna, kan man bara spekulera i.

Jag tror inte att det går att satsa extra på ett ämne för att öka kunskaperna i detta. Då är jag rädd att andra ämnen blir lidande. Ett sätt att öka kunskaperna hos eleverna är att minska lärares arbetsbelastning så att de har tid och möjlighet till att planera och individualisera undervisningen så att alla elever har möjlighet att tillgodogöra sig den. Den undersökning som Lärarförbundet har gjort rörande lärares arbetsbelastning visar att 8 av 10 lärare upplever sig ha för hög arbetsbelastning. Jag tror att individualiseringen av undervisningen är något som tyvärr stryks för att man som lärare ska orka med.

”Och för politikernas del är det för tidigt att koncentrera sig på glöggen och julmyset.” skriver Johanna Jaara Åstrand. Vidare kan man läsa att politikerna måste fortsätta arbeta för att både lärare och elever ska få de bästa förutsättningarna för att lyckas i skolan.

Jag tror det är mycket viktigare än att glädjas eller skrämmas av de resultat alla undersökningar visar!

Våra nya elever

Som lärare stöter du på massa delar i ditt uppdrag som skapar stress, men är det samma faktorer i alla verksamheter? Hur är det att arbeta med de elever som har annat modersmål än svenska?

Flera av mina närmsta vänner finns precis som jag, i skolans verksamhet vilket innebär att många av våra diskussioner naturligt kommer att beröra skolan och världen i och kring den verksamheten. Den senaste diskussionen jag hade med en av mina vänner handlade om det nya elevunderlaget som vi har fått till den svenska skolan, de människor som lämnar sina hemländer och flyr till Sverige. Förutom att det ställs stora krav på kunskaper hos lärarna i svenska som andraspråk, ställs det krav på lärarna att kunna förmedla kunskaper till elever som kan vara på flera olika nivåer i samma klassrum. Vissa elever har gått i skola i flera år medan andra elever aldrig haft möjligheten att sätta sin fot inom skolans väggar.

Som lärare så har man många saker i sitt yrke som skapar stress i vardagen, är lektionen tillräckligt planerad, hinner jag rätta elevernas uppgifter till nästa lektion eller hur ska jag anpassa min undervisning till elever som är i behov av stöd. Men det är inte det jag fastnade för i vår diskussion. Min vän gjorde mig uppmärksam på andra stressmoment en lärare kan bli utsatt för när det kommer till att undervisa elever på språkintroduktion.

Dessa lärare arbetar varje dag med elever som riskerar att bli utvisade när som helst. Hur gör man en lektionsplanering när man inte vet hur många elever som kommer att komma till lektionen? Vissa elever har blivit utvisade och är frånvarande på grund av detta. Andra elever kommer inte till lektionen för att de har gått under jord på grund av att de fått eller riskerar att få ett utvisningsbeslut. Jag känner att jag inte längre ska klaga över att mina elever frånvaroanmäler sig bara för att de inte orkar stiga upp den dagen.

Min kompis berättar om hur det är att undervisa elever som gläds åt att få ett uppehållstillstånd samtidigt som nästa elev kommer in i klassrummet storgråtandes för att utvisningsbeslutet kommit. Och allt detta i samma klassrum, vid samma tillfälle, vid samma tidpunkt. Jag brinner för att hjälpa elever, precis som min kompis, men med vissa saker kan man inte hjälpa. Det enda man kan göra är att stå hjälplös och titta på.

Att dessa elever kommer till skolan och dess verksamhet, det vet vi. Men vad gör vi för att hjälpa lärarna att hantera vardagen med att undervisa eleverna på språkintroduktion? De elever jag lär känna i min vardag som lärare kommer och går lite som de vill, hur dagsformen är och vilka lektioner som står på schemat för dagen. Eleverna på språkintroduktion kommer inte till skolan inte för att de inte vill utan för att någon har bestämt att de inte får vara kvar i Sverige. Finns någon kurs där man som lärare kan lära sig att hantera en vardag där elever riskerar att utvisas och/eller går under jord? Kan man lära sig det?

Dags att dela på jobbet

I dagarna är det bråda tider för rektorer att få till tjänsteunderlag för sina anställda som inte bara passar lärarnas önskemål utan också rektorernas behov samtidigt som det inte skapar en ökad arbetsbelastning redan på papperet.

Att jobba och vilja bli lärare är något som allt färre vill göra och bli. Några läsår framöver kommer kanske gymnasieskolan att klara sig med mindre elevunderlag, men vad händer när elevantalet ökar igen? Lärarförbundet välkomnar andra yrkesgrupper in i skolan, dels för att minimera riskerna med lärarbristen och dels för att minska arbetsbelastningen för lärarna. (https://www.lararforbundet.se/taggar/lararassisten...) Jag tror att den svenska skolan måste låta lärarna vara lärare och inte överösas med massa administrativt arbete. Nyligen gjorde jag ett arbete där jag undersökte intresset och vinsterna med att några lärare skulle vara så kallade ”undervisande lärare” och några lärare eller möjligtvis andra yrkesgrupper vara mentorer. I den litteratur som jag läste till denna undersökning visade det sig att Frankrike var ett land som hade organiserat det så att det fanns ett team runt eleverna som hade hand om frånvaro, utvecklingssamtal och annat som var kopplat till elevens studiesituation. Lärarna fick vara lärare. Det visade sig också att Frankrike ligger över Sverige i PISA-undersökningen. (För vidare läsning se http://www.dn.se/debatt/lar-av-den-franska-skolans...)

Kan det vara ett bra drag för den svenska skolan att införa tjänster som bemannas av andra yrkesgrupper än lärare? Ja, det tror jag. Låt lärare vara lärare och inte administrativ personal. Jag tror att alla vinner på ett sådant upplägg både lärare, elever och den svenska skolan. Jag tror vinsterna blir fler än att den svenska skolan klättrar på PISA-rankningen. Jag tror att fler (förhoppningsvis) stannar kvar i yrket. Det kanske till och med skulle finnas fler som skulle vilja bli lärare. Jag tror arbetsbelastningen skulle bli mindre för både lärarna och för de andra yrkesgrupperna i skolan.

Vad tror du?