Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Gymnasieskolan i fokus

Ordning och reda?

Från olika håll får vi höra om vikten av ordning och reda i skolan. Som om det är just det som är skolans största problem; det är för stökigt i klassrummet och läraren klarar inte av att freda vare sig själv eller eleverna.

Det är oerhört problematiskt att reducera skolans problem till att gälla ordningsfrågan. Det är inte heller så att jag delar synen på det kaos som många ger bilden av. I november har jag jobbat som gymnasielärare i yrkesämnen i trettio år. En eon av tid. Det som gör att jag stannar i skolan är inte trygghetsnarkomani. Det är för att det är otroligt spännande och lärorikt att arbeta med halvvuxna elever, att leda dem i lärande. Om det hade varit sant att det var ett sådant kaos, som många beskriver, kan jag garantera att jag inte hade varit kvar. Jag ser att det har betydelse vem det är som är lärare, snarare än vem det är som är elev. Det handlar absolut inte om att den auktoritäre läraren gör ett bättre jobb. Snarare tvärtom. Det är respekten för varandra som ger trygghet och en bro att faktiskt kunna fokusera på varför vi tillsammans är i skolan. Visst har jag haft problem med stökiga elever. Men inte på det viset att det omöjliggör ett lärande i klassrummet/verkstaden.

Oftast är det rent organisatoriska orsaker som ligger bakom ordningsproblem: För många elever i för liten sal, otillräckligt stöd från elevhälsa/rektor, för lite resurser etc.

Jag menar att det rent utav är skadligt för lärarkåren och samhället att påstå att läraren inte spelar någon roll, att det skulle vara gener och hemmiljö som är avgörande. (http://www.gp.se/nyheter/debatt/läraren-ingen...) Artikelförfattaren ändrade sedan till intelligens istället för gener. Är inte säker på att det blir så mycket bättre.

Skolans kompensatoriska uppdrag då? Läraren som skicklig handledare, vägvisare och dörröppnare för dem som inte kommer från studievana miljöer? Vad blir uppdraget då? Om skolan och lärarkåren abdikerar från det uppdraget så kommer jag att avsluta min anställning omedelbart! Det är ju därför jag valde yrket och har valt att stanna kvar under alla dessa år.

Vi som arbetar som lärare vet att lärare kan göra skillnad. Det krävs också bra förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb. Man kan inte bli bättre än de resurser man har till förfogande. Vi vet också att alla elever kan lära sig mer än vad de själva och deras omedelbara omgivning ibland kan tro. Om det skulle vara så att allt redan var förutbestämt blir jag väldigt osäker på vad vårt uppdrag skulle vara. Ge tips på bra och fördjupande länkar? Om läraren inte spelar någon större roll – varför då kräva legitimation? Varför kräva högre lön för ett yrke som tydligen inte är det viktigaste?

Lång yrkeserfarenhet ger också perspektiv. När några ropar på att kraven på eleverna måste bli större undrar jag om de vet någonting om dagens gymnasieskola. Kunskapskraven i de olika kurserna har väl aldrig varit tydligare än nu?

Lärare är professionella! Med tillräckliga resurser gör vi skillnad. Eleverna har rätt till skickliga legitimerade lärare som förstår sitt uppdrag - både i skolan och för samhället i övrigt. Lärare ska ha bra betalt för det viktiga arbete de utför för morgondagens samhällsbärare. Lärare gör skillnad!

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här