Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Gymnasieskolan i fokus

Läslyftet för gymnasiet - en möjlighet till kollegialt lärande!

Jenny Edvardsson är gymnasielärare i svenska och historia på Wendesgymnasiet i Kristianstad.

Jenny Edvardsson är gymnasielärare i svenska och historia på Wendesgymnasiet i Kristianstad.

Augusti 2016 var det dags att starta upp Läslyftet för gymnasieskolan. Tidigare har denna kompetensutvecklingsinsats endast varit öppen för grundskolan. Blogginlägg av gymnasielärare Jenny Edvardsson.

Läslyftet är en treårig kompetensutvecklingsinsats i språk-, läs- och skrivdidaktik för lärare och förskollärare. Syftet med insatsen är att ge lärare metoder och beprövade arbetssätt för att utveckla och förbättra elevernas läs- och skrivförmåga. Modellen som används inom Läslyftet är densamma som inom Matematiklyftet. Först ska var och en läsa in sig på ett givet material (A). Därefter ska materialet diskuteras i handledningsgruppen och en lektionsaktivitet tas fram (B). Lektionsaktiviteten (C) ska genomföras under ordinarie lektionstid och därefter ska gruppen reflektera och diskutera lektionsaktiviteten (D). Sedan börjar det om från A igen.

Kompetensutvecklingen genomförs genom kollegialt lärande och med stöd av lokala handledare och material på Läs- och skrivportalen. Det som gör Läslyftet så intressant är att det finns en direkt förankring i den ordinarie undervisningen. Det man läser om och diskuterar med andra ska genomföras och testas i den egna undervisningen. Men det stannar inte vid genomförandet utan alla aktiviteter ska också utvärderas och dessa utvärderingar delas med kollegorna och tillsammans reflekterar man över de aktiviteter som genomförts. Vad har gått bra? Vad har gått mindre bra? Vad kan utvecklas/förändras?

Efterfrågat av många

Det som också gör Läslyftet intressant är att det är en kompetensutvecklingsform som många gymnasielärare efterfrågar, åtminstone om man ser till den rapport, Gymnasielärarna om sin arbetssituation, som Lärarförbundet släppte den 13 september 2016. I rapporten framgår det att 40% av de tillfrågade gymnasielärarna önskar kollegialt lärande med fokus på ämnesundervisning och 56% av dem önskar ämnesfördjupning och ny forskning. Allt detta kan man få genom just Läslyftet, tänker jag.

För gymnasiet var det alltså start för Läslyftet i samband med skolstart i augusti. På min skola valde vi att låta ett arbetslag delta, arbetslag Fordons- och transportprogrammet men också skolans bibliotekarie. Vi är uppdelade i två grupper varav jag handleder en grupp och en kollega från grannskolan en annan. I grupperna finns både lärare i gymnasiegemensamma ämnen och karaktärsämnen. Att vi valt att arbeta med ett program har flera förklaringar. Vi har de senaste åren fått allt fler elever som inte är fullt behöriga till de nationella programmen men också många elever som behöver stöd i sin läs- och skrivutveckling. Genom att satsa på personalen och få hela kollegiet att fokusera på samma sak finns potential till utveckling och förändring. Tillsammans kan vi hjälpas åt att hitta arbetssätt och former som gör att vi lyckas med de elever som kommer till oss.

Hur går det då? Personal är positiv till denna fortbildning MEN tiden är knapp och tempot högt. Det känner vi alla efter att ha varit igång en månad. Många upplever att de olika aktiviteter vi genomför med eleverna är intressanta och utvecklande men att det gärna skulle funnits tid att genomföra dem flera gånger innan vi går vidare till nästa aktivitet.

En majoritet av lärarna och handledarna sa att Läslyftet hade genomförts i alltför högt tempo, det vill säga att tiden mellan de olika momenten varit alltför knapp och det gäller särskilt tiden för att pröva undervisningsaktiviteter med eleverna (moment C). Detta verkar i hög grad ha drabbat just den tid som lärarna önskat för djupare reflektion och möjligheten att pröva aktiviteter med eleverna, framförallt önskade många få tid till att pröva samma aktivitet mer än en gång.

Just tempot är något som Läslyftet kritiserades för i den utvärdering som gjordes 2015.

Utvärdering av Läslyftets utprövningsgenomgång, 2015, s 7

8 av 10 har för hög arbetsbelastning

Om nu denna kritik funnits redan från utprövningsgenomgången, varför har man inte från Skolverkets sida sett över upplägget? Skulle man inte ha kunnat sänka tempot så att de olika aktiviteterna fått fäste i den ordinarie undervisningen? Risken nu är att alla lärare testar en mängd olika aktiviteter men att de flesta av dem sedan glöms bort. Vi vet ju att lärande är en process och en process tar tid. Vi vet också att många gymnasielärare upplever en hög arbetsbelastning. I rapporten som jag ovan hänvisat till är det 8 av 10 lärare som upplever att arbetsbelastningen är för hög. Om arbetsbelastningen är hög och tiden knapp finns en risk att man till slut inte orkar göra allt det som åligger en. Vissa saker riskeras att bortprioriteras och jag skulle tycka att det vore synd om just Läslyftet blev det som bortprioriterades.

Hur tänker du som undervisar på gymnasiet och är med i Läslyftet? Och hur har ni organiserat Läslyftet på din skola? Vilka lärare är det som deltar? Hur mycket tid avsätts? Det skulle jag vara intresserad av att få reda på. Dela med dig av dina erfarenheter och tankar!

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här