Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Gymnasieskolan i fokus

Jag är lärare!

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia

Jenny Edvardsson berättar om hur det kommer sig att hon är lärare, var det började och vad som driver henne. Vad är din historia? Dela gärna med dig i sociala medier med hashtag #viärlärare.

Jag är lärare, ja, så är det nog. Jag inte bara arbetar som det utan jag är det. För mig är läraryrket ett kall. Man vill vara med elever, se dem utvecklas och man vill hjälpa dem komma vidare i sitt lärande.

Redan på gymnasiet bestämde jag mig för att det var lärare jag skulle bli. Jag ville arbeta med människor och gärna med att lära ut. Först var jag osäker på åldersgrupp. Jag fick då möjlighet att göra min prao på en förskola och insåg att jag absolut inte ville arbeta med små barn. Ju äldre, desto bättre kändes det som. Jag sökte därför in på gymnasielärarprogrammet och kom in. Fyra och ett halvt år senare var jag gymnasielärare i svenska och historia. Det var i slutet på 90-talet. Jag har sedan dess arbetat i skolans värld men haft olika uppdrag. Jag har varit lärare, skolledare, skolutvecklare och jag har ansvarat för olika projekt. Oavsett uppdrag kommer jag alltid tillbaka till läraryrket och den undervisningsnära praktiken. Det är mötena med eleverna och att se elevernas utveckling som sporrar och inspirerar mig.

Oavsett uppdrag kommer jag alltid tillbaka till läraryrket och den undervisningsnära praktiken. Det är mötena med eleverna och att se elevernas utveckling som sporrar och inspirerar mig.

Just nu är jag på Wendesgymnasiet i Kristianstad. Det är ett yrkesgymnasium med nästan bara pojkar. Jag sökte mig aktivt hit och trivs mycket bra. Jag gillar elevgruppen som finns här. Den ställer höga krav på mig som lärare. Förutom att undervisa i historia och svenska har jag också ett försteläraruppdrag med fokus på svenska, språkutveckling och IKT. Att kunna arbeta både med övergripande frågor och med den direkta undervisningen är en kombination som tilltalar mig.

Under mina år som lärare har jag mer och mer börjat intressera mig för elevernas lärmiljö och för deras möjlighet till stöd. Kanske har det att göra med att jag undervisar många elever som har en rätt svår och jobbig grundskoletid i bagaget. Jag vill att mina elever ska lyckas och har en grundinställning att allt stöd ska finnas från början och för alla. De som inte behöver de olika stödinsatserna kan ta bort dem. Jag försöker också arbeta med en tydlig struktur och med att skapa goda relationer. Detta utan att sänka kraven. Jag ser en stor möjlighet i den digitala tekniken och försöker använda mig utav den i min undervisning.

Min nyfikenhet och min lust att lära nytt gör att jag ger mig in i både det ena och det andra. I år har jag t ex skapat en podcast om läsning, Wendespodden, tillsammans med min kollega och sedan har jag dragit igång digitala boksamtal via Google Hangout on Air. Samtalen styrs från Facebook-gruppen Den digitala bokcirkeln. Jag har också börjat skriva på en bok om läsning med äldre elever. Det om något är lärorikt. Tänk att få sätta ord på sina tankar, tydliggöra vad man menar och använda ett språk som varken är för enkelt eller för svårt. Till hösten kommer jag att vara handledare för mina kollegor på Fordons- och Transportprogrammet när vi ska igång med Läslyftet.

Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval. Jag trivs som lärare. Jag får möta elever. Jag får se deras utveckling. Jag får anpassa, utveckla och skapa goda förutsättningar för lärande. För mig är läraryrket ett kall, #viärlärare.



Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här