Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Gymnasieskolan i fokus

Det livslånga lärandet?

Sara Sundström, ledamot i förbundsstyrelsen

Sara Sundström, ledamot i förbundsstyrelsen

Kompetensutveckling och fortbildning är för många lärare ett "rött skynke". Något som provocerar och något man inte får i den utsträckning och i de områden man skulle behöva. Därför är det extra viktigt att skolkommissionens förslag kring professionsprogram och kompetensförsörjning blir verklighet.

Många av oss lärare ser det livslånga lärandet som en självklarhet, i alla fall när det handlar om våra elever. Vi tar emot dem där vi är och skickar dem vidare till nästa steg i utbildningssystemet. För de elever som väljer att inte gå vidare till universitet och högskola är vi ändå rätt säkra på att de kommer att lära sig genom hela livet, både praktiskt i sina yrken men också genom diverse fortbildning på sin arbetsplats. Men hur är det med oss lärare och det livslånga lärandet? Får vi möjlighet att hela tiden utvecklas i yrket? Skolkommissionens slutsatser är rätt tydliga, det saknas hållbart system för lärares kompetensutveckling.

Lärarförbundet har under våren genomfört en medlemsdialog för att engagera våra medlemmar och för att få veta vad Sveriges lärare egentligen tycker om yrket. Det som tydligt utkristalliserar sig är att drivkraften är mötet med eleverna och att möjliggöra deras utveckling. Det som också är tydligt är att lärare vill bidra till ständig utveckling. Lärare vill utveckla sig själva och bidra till utveckling av läraryrket, lärare vill ta del av forskning och bedriva egen forskning. Det är just att ta del av forskning som förutsättningar saknas för idag. Vi har väl alla suttit på utbildningsdagar då vi undrat: Vad rör det mig? Eller lidit oss genom dagar där slutsatsen varit "köp min bok". Helt enkelt kompetensutveckling som inte bidragit till utveckling av läraren eller yrket.

För ett år sedan var jag på studiebesök i Manila. Där träffade vi 3 olika lärarorganisationer och besökte ett antal olika skolor. Förutsättningarna att utöva yrket är verkligen helt annorlunda mot i Sverige, men det fanns en sak som slog mig. Där hade man ett utbyggt system för kompetensutveckling och fortbildning. Lärare gavs inte bara möjlighet till kontinuerlig kompetensutveckling, det fanns en förväntan att man skulle fortbilda sig. Det är dessutom kopplat till lönesystemet vilket blir ett incitament.

Just nu sitter jag och gör mig i ordning för tre dagar i Oslo där nordens lärarorganisationer NLS ska samlas för att diskutera Lärarprofessionens nya utmaningar. I de rapporter vi ska läsa inför står en del om kompetensutveckling och slutsatsen jag drar är att vi inte är ensamma i norden om att behöva ett professionsprogram. Det innebär att vi har saker att lära av varandra och att vi kan stötta varandra i arbetet.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här