Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Gymnasieskolan i fokus

Hög arbetsbelastning – bristen på överensstämmelse mellan resurser och uppdrag

Peter Olsson, yrkeslärare, ordförande Lärarförbundets referensorgan Gymnasieskola

Peter Olsson, yrkeslärare, ordförande Lärarförbundets referensorgan Gymnasieskola

Lärares arbetsbelastning är en mycket mer komplex fråga än att andelen undervisning ökat. Uteblivet administrativt och specialpedagogiskt stöd ger en ohållbar arbetssituation för många lärare.

Jag får ofta höra att lärarnas arbetsbelastning ökar. Men är det bara så att andelen undervisning ökar? Min erfarenhet är att det för de flesta gymnasielärare verkligen är så att undervisningstiden har ökat. Men sällan diskuteras vad det för med sig. Med fler elever och kursgrupper att undervisa ger det också en ökad administrativ börda, dessutom fler formativa bedömningar, fler utvecklingssamtal, mm. Med fler elever så följer också större behov av variation av undervisningen, vilket i sin tur ställer högre krav på ökad kollegial samverkan, som man inte har någon tid till.

Som sagt – det handlar inte bara om undervisningstid. När dessutom det administrativa stödet inte fungerar, skolan saknar oftast tillräckligt med administratörer, innebär det att lärarnas arbetsbelastning ökar kraftigt. När inte specialpedagoger och speciallärare finns att tillgå, ibland men inte i tillräcklig omfattning, innebär det att lärare får en undervisningssituation som blir närmast ohållbar. Med lärarens önskan om att kunna ge varje elev just det den behöver går man nästan sönder av otillräcklighet. För allt ska lösas i klassrummet, i kursgruppen, med befintlig lärarresurs. Det vill säga att jag måste lösa det själv.

Att tvingas ge en elev F därför att de åtgärder som skulle krävas inte satts in, för kostsamt eller specialistkunskaper saknas på skolan, gör något med mig som lärare. Det är jag som möter eleven och skall försöka förklara att den får F, men vet att hen antagligen hade kunnat klara E eller D om stödet hade varit tydligt och närvarande. I samtal med rektor får jag veta att det är jag som lärare som har ansvaret för att individualisera undervisningen så att alla ska kunna klara målen. Skuld och skam läggs på mig. Detta kan få till konsekvens att jag lägger 90 % av min tid och kraft för att klara de elever som behöver stöd för att om möjligt få dem från F till E. Att man i det läget tvingas överge de elever som kunnat få ett högre betyg än vad som nu blir möjligt är inget som vare sig rektor eller politiker är intresserade av. Trots att man därmed bryter mot Skollagen (3 kap 3§). Detta vägval är förödande för mig som lärare att tvingas ta. Valet ökar på känslan av otillräcklighet för läraren och ger på det viset en mycket stor belastning. Här har de lokala politikerna ett oerhört stort ansvar med hur de formulerar effektmålen för skolan. Oftast handlar det om att öka andelen från F till E. Därför blir den naturliga konsekvensen av sådana mål, för skolans ledning, att man överger Skollagen till förmån för effektmålen.

Arbetsbelastningen handlar därför lika mycket om möjligheterna, resurserna, för att kunna utföra uppdraget. Jag är ensam med kursgruppen, ensam med varje individs olika förutsättningar. Vi ska arbeta med elever som har speciella behov inom den ordinarie kurstiden i den ordinarie kursgruppen och där ska vi klara att, enligt Skollagen: För elever med olika funktionsnedsättningar gäller det att undervisningen motverkar funktionsnedsättningens konsekvenser. Detta är vi ålagda att klara av. Därför är det inte konstigt att lärare blir sjuka av sin arbetsbelastning eftersom krav och resurser är så långt ifrån varandra.

Om lärarens tid för undervisning harmonierade med Skollagens krav och Skolverkets föreskrifter, samt att tillräckligt stöd i form av specialistkompetens och administratörer fanns att tillgå, så skulle skolan bli mer effektiv och lärare mindre sjuka av överbelastning samt att elever skulle få större möjligheter till bättre resultat. Alltså är det en resursfråga. Öka inte bara kraven, öka pengainsatsen. Satsa på skolan!

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här