Lärarförbundet

Språkintroduktion - hett ämne just nu!

Rebecca Zimmermann, gymnasielärare på språkintroduktion i svenska som andraspråk, svenska och religion.

Rebecca Zimmermann, gymnasielärare på språkintroduktion i svenska som andraspråk, svenska och religion.

Regeringen vill satsa 150 miljoner. En lagändring kommer påverka nyanländas utbildning och även pressen på deras lärare. Nyanländas utbildning berördes i gymnasieutredningen och var fokus i Skolinspektionens rapport om språkintroduktion. Vad önskar jag att man satsar 150 miljoner på?

ÄNDRADE REGLER för uppehållstillstånd för nyanlända som går i gymnasiet (SfU19)

”Nyanlända ungdomar som går i gymnasiet och som sköter sina studier ska få möjlighet att få förlängt uppehållstillstånd. Det innebär att de kan slutföra sin gymnasieutbildning även om deras tidigare tillstånd har upphört. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.” (Riksdagen).

Läs SKL:s tydliga sammanställning av de nya reglerna om uppehållstillstånd för studier. Elever på språkintroduktion omfattas också av den nya lagen.

"Med studier på gymnasial nivå menas:

  • utbildning i gymnasieskola och gymnasiesärskola
  • utbildning på gymnasial nivå vid kommunal vuxenutbildning (komvux) och särskild utbildning för vuxna (särvux)
  • allmän kurs motsvarande gymnasieskola vid folkhögskola.

Det tionde året i grundskolan omfattas inte. Studier på introduktionsprogram omfattas även om utbildningen innehåller grundskoleämnen, då introduktionsprogram ingår i gymnasieskolan."


Lärarförbundet ställer fyra krav kring utbildningen för nyanlända. Läs mer i artikeln från Lärarförbundet Flytta inte gränskontrollen in i klassrummen:

1. Regler om uppehållstillstånd för unga får inte flytta gränskontrollen in i klassrummen. Som lärare ska jag aldrig riskera att min rapportering om ogiltig frånvaro eller ett underkänt betyg leder till ett avvisningsbeslut.

2. Lyssna på oss lärare och andra professioner som dagligen arbetar med ensamkommande barn och unga när ni utvecklar och beslutar om nya regelverk.

3. Satsa på stärkt elevhälsa och även fler studie- och yrkesvägledare för de nyanlända eleverna. De ska både få hjälp och stöd i sin livssituation och i fortsatta studie- och yrkesval.

4. Se till att nyanlända elever inte faller mellan de rättsliga stolarna, varken i vårt land eller i processerna med andra länder. Säkerställ att det finns både nationell och lokal samverkan mellan myndigheter. Rätt stöd måste säkras och följas upp i alla led.

***************************************************************************************************

REGERINGEN VILL satsa 150 miljoner till språkintroduktion.

"Språkintroduktionen är det största av gymnasieskolans fem introduktionsprogram där elever går som inte är behöriga till något nationellt gymnasieprogram. Skolverkets senaste undersökningar visar att majoriteten av eleverna som går på språkintroduktion inte tar sig vidare. Endast en tredjedel av de som börjar på språkintroduktion går vidare till ett nationellt program. Och knappt en av tio tar sig igenom ett nationellt program."

Hur pengarna ska fördelas är ännu oklart säger Anna Ekström gymnasie- och kunskapslyftsministern (S) i en artikel från DN.

OM ELEVERNA på språkintroduktion skulle skriva en önskelista till regeringen med förslag på vad de ska göra med sina 150 miljoner gissar jag att de skulle skriva några saker ur följande lista:

  • Simundervisning
  • Läsa flera ämnen tidigare
  • Utökad undervisningstid
  • Få individuell studievägledning med tydliga mål och veta sina möjligheter
  • Mer plattformar att träffa infödda svenskar på
  • Något att göra på loven och helgerna
  • Kunna börja ett nationellt gymnasieprogram
  • God mat i matsalen, gärna från olika delar av världen
  • ”En till en”- datorer
  • En engagerad mentor
  • Behöriga och duktiga lärare
  • Flerspråkigt läromedel
  • Gynnsamt organiserad studiehandledning
  • Få stöd i asylprocess, psykisk ohälsa, sömnproblem med mera
JAG DÄREMOT skulle vilja förmedla tankarna nedan till de som ska spendera pengarna. Politiken måste prata med professionen. Det är viktigt, vilket Lärarförbundet uppmärksammat i sin petition Gymnasielöftet där punkt 3 handlar om att politiska reformer måste genomföras i dialog med professionen.

Utöka undervisningstiden i ämnena på språkintroduktion. Det är inte rimligt för lärare att hinna jobba språkutvecklande och hinna tangera alla mål och kunskapskrav på ett tillfredsställande sätt på den knappa tid som finns i kurserna på språkintroduktion. Riktlinjerna för hur många timmar en kurs ska vara på språkintroduktion finns inte, vilket gör att likvärdigheten på utbildningen också riskeras. Dessutom skriver man i gymnasieutredningens betänkande SOU 216:77 om garanterad undervisningstid 23 timmar i veckan för nyanlända, vilket kan gå hand i hand med utökad undervisningstid i ämnena. Nationellt centrum för andraspråk skriver kärnfylla yttranden och kommentarer om utbildning som rör nyanlända, vilket också gäller NC:s kommentarer kring gymnasieutredningens betänkande.

Kompetensutveckla på bred front om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i alla ämnen på samtliga gymnasieprogram. Bryggan över från ett språkintroduktionsprogram till ett annat introduktionsprogram eller ett nationellt gymnasieprogram är en utmaning. Satsa på att göra nyanländas lärande till hela skolans angelägenhet. Genrepedagogik, formativ bedömning och inkluderande arbetssätt går hand i hand, vilket dessutom gynnar alla elever oavsett förstaspråk och betygsambition. I gymnasieutredningen är det dessutom fokus på en skola för alla. Läs gärna SKL:s rapport "Olika är normen - att skapa inkluderande lärmiljöer i skolan" och Skolverkets sida om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Stärk studie- och yrkesvägledningen. Det finns andra vägar att gå för nyanlända efter språkintroduktion som vuxenutbildningar eller folkhögskola. SYV-arbetet bör bedrivas systematiskt och som en integrerad del av undervisning och mentorsarbete. Okunskap om framtidsmöjligheter för elever leder ibland till ökad ohälsa. Om du kommer som nyanländ när du är 16 år kan du starta på språkintroduktion. Året du fyller 19 ska du söka in till gymnasiet. Många elever kommer i mitten av läsåret eller när man är 17 (skolan får ingen ekonomisk ersättning för asylsökande elever över 18 år och de har då inte rätt att börja på språkintroduktion, förrän ungdomen får någon form av uppehållstillstånd). Vilket innebär att du i bästa fall har 4 år på dig för att klara 8 till 12 betyg för att kunna söka in på ett nationellt gymnasieprogram, men många har mer bråttom än så. En del elever är yngre än 16 år när de anländer till Sverige och börjar då först på en grundskola innan de kommer till språkintroduktion. Om ankomståldern är lägre så ökar förutsättningarna för att bli behörig till ett nationellt gymnasieprogram, dels för att de har längre tid på sig och dels för att ankomstålder är en faktor i själva andraspråksinlärningen. Fonologin till exempel är lättare att lära sig om man är under 15 år när man ska lära sig ett andraspråk. Andraspråksforskningen säger att det tar 5-8 år att lära sig att tala på en målspråksnivå, samtidigt säger de att det beror på faktorer som ankomstålder, tidigare skolgång, hälsa och motivation. Slutsatsen är att nationella gymnasieprogram inte är ett självklart mål för alla elever som går på språkintroduktion. Att utöka SYV-tjänster borde vara en självklar del av de 150 miljonerna.

Stärk skolhälsovård och kuratorer: Eleverna kommer in med hög grad av psykisk ohälsa. Ett starkt rustat elevhälsoteam är en viktig förutsättning för nyanländas lärande och lärarnas arbetsmiljö.

Prioritera karriärstjänster inom språkintroduktion. Det finns många idéer/projekt som kan förverkligas.

Låt eleverna successivt läsa flera ämnen tidigare eller påbörja en yrkesutbildning (IMYRK) parallellt med utvecklingen i andraspråket. Många elevers behörighet till ett nationellt program faller ofta på den komplexa läsförståelsen som finns i kraven för svenska som andraspråk år 9. Att tolka nyanser och dra slutsatser i skönlitteratur bland idiomatiska uttryck kräver en hel del från en andraspråkstalare. Visste du att kursplanen i svenska som andraspråk skiljer sig marginellt från kursplanen i svenska? Det är samma nationella prov i svenska och svenska som andraspråk. Kursplanen i svenska som andraspråk är densamma om du anlände till Sverige när du var 7 år eller 16 år. Däremot har eleverna god läsförståelse när det gäller att läsa sakprosa och läromedelstexter med hjälp av olika stöttningsmodeller i teoretiska ämnen som till exempel historia och fysik eller varför inte ett karaktärsämne på ett nationellt gymnasieprogram. Att tillägna sig kurslitteraturen i fordonsämnena på gymnasieskolans fordonsprogram när de har intresset och kanske förkunskaper, kan de klara alldeles utmärkt fastän kanske betyget i svenska som andraspråk år 9 ännu saknas.

Det måste få vara individuella studieplaner som genomsyras av höga förväntningar på eleverna och som bygger på elevernas styrkor och tidigare erfarenheter. Det kan vara svårt att organisatoriskt få till kartläggningen som krävs, och dessutom snabbt sen hinner kanske omfördela resurser och planeringen av verksamheten. Långsiktiga studieplaner där eleven successivt får läsa fler ämnen är att föredra. Även om eleverna har bråttom så är det bästa att skapa studieplaner som är rimliga för eleverna att uppnå. Lärare som undervisar kurser med andraspråkstalare ska inte sänka den kognitiva nivån utan istället stötta språkligt. Elevernas undervisning ska utveckla bas och utbyggnad parallellt. Det är vanligt att elevernas olika ämnen följer en trappa i takt med elevernas nivå i språket. Antingen om de följer europeiska referensramen för språk eller Skolverkets kursplan i svenska som andraspråk. Utöver svenska, engelska, modersmål och matematik kanske man inledningsvis läser något PREST-ämne (bild, idrott och hälsa, hem- och konsumentkunskap eller slöjd). Därefter beroende på elevernas förkunskaper går man vidare med något SO- ämne eller NO-ämne. I PREST-ämnena ska man inte glömma att innehållet till stor del är teori där det krävs samma förmågor som i SO- och NO-ämnena. Eleverna ska kunna resonera utvecklat, visa på samband och dra slutsatser, förklara och jämföra med mera.

Eleverna har olika mål med sina studier. Språkintroduktion ska förbereda dem för vidare studier, vilket kräver kompetens och insikt om nyanländas lärande av lärare, elevhälsoteam, skolledare och huvudman. Men det kräver framför allt en organisation och samarbete mellan de olika nivåerna för att lyckas åstadkomma en kvalitetssäkrad utbildning för nyanlända i gymnasieskolan med rimliga villkor och förutsättningar för de yrkeskategorier som ska utföra arbetet.

Alla kommuner kommer inte att beröras av de 150 miljonerna som regeringen vill satsa. Oavsett satsning eller inte kan skolpolitiken runt om i Sverige göra lokala satsningar på nyanländas lärande och berörd personals arbetsvillkor och förutsättningar. Vilken kvalité är kommunerna redo att betala för likvärdighet, inkludering, hållbara förutsättningar och högre måluppfyllelse för nyanlända? Prata med professionen först!

*************************************************************************************************

Nationellt centrum kommentarer om Skolinspektionens granskning av Språkintroduktion 2016 har många bra saker att ha koll på. Hela rapporten från Skolinspektionen kan du läsa här.

*************************************************************************************************

Villkoren för mig som lärare på språkintroduktion

Kunskap

  • Kunskap om asylprocessen
  • Interkulturellt förhållningssätt (vårdnadshavarmöten, öppet hus m.m).
  • Tolkförmedlingar
  • Samordning med studiehandledare

Särskilda uppdrag

  • Administration, till exempel kartläggning och dossiernummer
  • Kontakt med gode män, boenden, socialtjänst, överförmyndarnämnden och integrationsenheten
  • Kontakt med studiehandledare

Pedagogik och likvärdighet

  • Bedömning - inga centralt framtagna prov
  • Nivåindelning (grundskolan vs. europeiska referensramen för språk)

Resurser

  • EHT
  • SYV
  • Behöriga ämneslärare
  • Tillgång till studiehandledare i alla språk
  • Modersmålsundervisning
  • Administration
  • Skolläkare och vaccinationer
  • Simundervisning
  • Flerspråkigt läromedel och digitala verktyg

Utmaningar

  • Elever är stressade inför året de fyller 21 då ekonomiskt stöd försvinner
  • Huvudman, rektorer och politikers kunskap och insikt om nyanländas behov
  • Hög grad av psykisk ohälsa
  • Elever upplever en frustration över att det går långsamt och vill ha en tydligare plan som de kan följa, det finns många hinder och återvändsgränder
  • Göra nyanlända till hela skolans angelägenhet - språk i alla ämnen
  • Kontakten till vårdnadshavare för anhöriginkomna
  • Trygghet, trivsel och likabehandling
  • Attityden och språkintroduktionens status
  • Liten grad av integration och inkludering på skolan
  • Elevernas kunskaper och erfarenheter tas inte tillvara på till sin fulla potential
  • Svårt att organisatoriskt samläsa kurser på nationella program
  • Ingen möjlighet till praktikplatser
  • Kollektiva snarare än individuella studieplaner - schemat styr
  • För lite resurser till simundervisning
  • Kompetensutveckling av specialpedagogik i kombination med andraspråksinlärning
  • Effektivisera hur man använder resurser för studiehandledning
********************************************************************************************
Gymnasielöftet är även aktuellt för att säkerställa utbildningen för nyanlända och dess lärares villkor. Glöm inte att gå in på länken och skriva under petitionen!

1. Säkerställ tid för läraruppdraget: 8 av 10 gymnasielärare uppger att deras arbetsbelastning är för hög. Det är dags att administrativa uppgifter rensas bort och värdefull lärartid frigörs.

2. Garantera relevant och behovsstyrd kontinuerlig kompetensutveckling: I ett internationellt perspektiv har svenska lärare små möjligheter till kompetensutveckling. Lärares möjligheter och villkor för att delta i relevant kompetensutveckling måste förbättras.

3. Visa förtroende och tillit till lärarna: Politiska reformer måste genomföras i dialog med professionen.

4. Gör läraryrket attraktivt: Läraruppdraget är ett komplext uppdrag och kräver lång utbildning. En civilingenjör som har lika lång utbildning som gymnasieläraren tjänar 10 000 kronor mer varje månad. Läraryrket måste uppvärderas.

***************************************************************************************************

Nyanlända elevers skolframgång

"Hösten 2017 startar denna utbildning, som är en vidareutveckling av kursen" Nyanländas lärande-mottagande, inkludering och skolframgång" samt kursen "Undervisa nyanlända elever". Den erbjuder kompetensutveckling för arbetsgrupper, som arbetar med nyanlända elever och som tillhör samma huvudman eller skolenhet."



Ge oss gymnasielärare rätt förutsättningar - så att alla elever kan ta examen

Charlie Jarl, gymnasielärare sedan förra årtusendet. Arbetar på Möckelngymnasiet i Karlskoga med att undervisa i olika datortekniska ämnen.

Charlie Jarl, gymnasielärare sedan förra årtusendet. Arbetar på Möckelngymnasiet i Karlskoga med att undervisa i olika datortekniska ämnen.

Gymnasielöftet sätter fokus på det som lärare länge har pratat om. Det har blivit högre arbetsbelastning, större dokumentationskrav, fler administrativa arbetsuppgifter. Nu är det dags att ge lärarna förutsättning att göra det de gör bäst, undervisa.

På gymnasiet står eleverna inför ett arbetsliv eller vidare studier, där är det viktigt att ge dessa ‘nybakade’ samhällsmedborgare förutsättningar att klara sig i samhället. Det är gymnasielärare som ger dessa ungdomar den sista knuffen ut i samhället.

Behövs det speciella förutsättningar för just gymnasielärare är frågan, och det kan debatteras. Man kan väl konstatera att alla lärare har en hög arbetsbelastning och 8 av 10 gymnasielärare uppger att de har för hög arbetsbelastning. Vad är det då som gör att man känner så? Min erfarenhet som just gymnasielärare är att uppdraget förändrats över tid, allt från betygssystem till styrdokument har förändrats. Lägg därtill en mer och mer slimmad organisation på alla skolor på grund av ekonomiska förutsättningar. Tillsammans har då detta gett att fler och fler administrativa och andra uppgifter har landat på lärare, de har liksom smugit sig på. Jag kan ge några exempel. På den skola jag arbetat på sedan förra årtusendet fanns en gång en institutionstekniker som bl.a. ställde i ordning fysiklaborationerna åt fysikläraren. Idag ingår detta i fysiklärarens uppdrag. Förr så skickade personal på skolexpeditionen ut brev till föräldrar om t.ex. föräldramöten. Idag gör mentorer det. Det finns massvis av exempel, jag kan hålla på länge. (Men det har jag inte tid med nu.)

Säkerställ tid för läraruppdraget

Vad är en heltidstjänst för en gymnasielärare och vad ingår i en sådan tjänst? Frågan kan tyckas provocerande men den är befogad då en hel del av lärares arbetsuppgifter idag lätt skulle kunna skötas av någon annan än en legitimerad lärare. Flera av våra arbetsuppgifter handlar inte om undervisning idag, låt uppgifterna synas i tjänsteunderlaget.
Låt lärare vara lärare!

Garantera relevant och behovsstyrd kontinuerlig kompetensutveckling

I de flesta yrken ser arbetsgivaren till att personalen hålls uppdaterade genom att se till att de får kompetensutveckling. Varför skall det vara annorlunda för lärare, det sker massvis med forskning kring skolutveckling, ge lärare möjlighet och villkor att kompetensutveckla sig. Ge dessutom lärare möjlighet att förkovra sig i sitt ämnesområde, både vad det gäller ämneskunskaper och didaktik.

Visa förtroende och tillit till lärarna

När man funderar som politiker över hur man skall lösa problemet med t.ex. att elever inte går ut gymnasiet med godkända betyg, så borde den första reflexen vara att föra en dialog med de som arbetar i just skolan. Genom att inte göra det i någon större utsträckning ger det frustration och friktion i lärarleden. Lösningen finns antagligen redan i organisationen, men är latent på grund av att det behövs just politiska beslut.

Gör läraryrket attraktivt

Lärare har ett stort och komplext ansvar som ger avtryck hos tusentals samhällsmedborgare varje år. Yrket kräver en lång utbildning och ger i dagsläget en ganska dålig lön om man skulle jämföra med andra yrken som har motsvarande längd på utbildning. Läraryrket måste uppvärderas.

Gymnasielöftet

Att ge gymnasielärare förutsättningar att få alla ungdomar i Sverige att ta en gymnasieexamen är en av grundpelarna för ett Sverige som kan stå sig i konkurrensen globalt när det gäller uppfinningsrikedom och entreprenörsskap. Lärare skall orka jobba till de tar pension, här måste man ta ett rejält grepp om arbetsmiljön. Det duger inte med att säga att alla får jobba mycket idag. Läraryrket är ett viktigt yrke för Sverige och är nyckeln till landets konkurrenskraft.

Läraren är nyckeln.

Obehöriga lärare – ett problem?

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia

Vad händer på våra skolor när andelen obehöriga lärare ökar? Hur påverkas eleverna? Och hur påverkas de behöriga lärare som finns på skolan? Frågorna är många. Och svaren än så länge få.

Under de senaste veckorna har det i sociala medier diskuterats obehöriga lärare. Skolverket gick ut med att andelen obehöriga lärare i skolan ökar.

Enligt den statistik som tagits fram är varannan lärare som anställts det senaste året obehörig.

Det är många! Skolinspektionen har också fördjupat sig i lärares behörighet och har tagit fram uppgifter som visar att

var tredje verksam lärare i grund- och gymnasieskolan är obehörig.

Ja, du läste rätt. Var tredje!

När skolor anställer obehöriga lärare leder det till problem. Ett problem är att en obehörig lärare inte har rätt att sätta betyg och detta uppdrag, som ju också är myndighetsutövning, hamnar därför hos en legitimerad lärare på skolan (och i vissa fall hos rektor). Nästa problem som kan uppstå är att betygsättande lärare inte undervisar eleverna i det ämne som hen ska betygsätta. Om behörig lärare inte undervisar eleverna kan man ju fundera över hur det går med betygsättningen. I vissa fall får kanske betygsättande lärare tid till att samplanera eller bedöma med den obehöriga läraren men det verkar inte vara så överallt. Det blir istället ytterligare en arbetsuppgift som ska rymmas inom ordinarie arbetstid.

Vad händer med vår svenska skola när andelen obehöriga lärare ökar? Blir skolan mindre likvärdig? Ökar skillnaderna mellan våra skolor när det gäller elevernas måluppfyllelse? Och vad kan göras för att öka andelen behöriga lärare?

Jag skulle gärna vilja ta del av dina tankar. Hur gör ni på din skola för att försöka locka till er behöriga lärare? Och hur löser ni det vid betygsättning om obehöriga lärare haft hand om klassen i ett eller flera ämnen? Dela gärna med dig genom att kommentera inlägget!

En gymnasieutbildning i rätt riktning!

Alla elever har rätt till att utvecklas och få de grundläggande kunskaper de behöver inför sitt framtida arbetsliv. Yrkesläraren Eva Jansson, som även deltar i Lärarförbundets referensorgan för gymnasieskolan, välkomnar att gymnasieutredningen förslår högskolebehörighet på alla program.

Lärarförbundet har i dagarna lämnat in sitt remissvar angående gymnasieutredningen ”En gymnasieskola för alla”.

Som lärare på ett yrkesprogram välkomnar jag många av förslagen. Äntligen ett förslag om att återinföra högskolebehörighet på ALLA program. När den obligatoriska grundläggande högskolebehörigheten på yrkesprogrammen togs bort i samband med GY11 skedde en markant förändring i sökbilden på gymnasiet. Ett stort antal ungdomar väljer idag de högskoleförberedande programmen framför yrkesprogrammen som fått ett alltmer sjunkande elevantal.

Jag tror att ungdomarnas val av gymnasieprogram signalerar att en grundläggande högskolebehörighet är viktigt för många av dem. Deras kommande arbetsliv ställer krav på breda och goda grundkunskaper oavsett val av framtida yrke.

”Det är ett viktigt förslag som i praktiken innebär att skolan är med och öppnar dörrar, istället för att stänga dem.” säger Johanna Jaara Åstrand i sin krönika

En annan orsak till yrkesprogrammens sjunkande elevantal är skillnaden i behörighetskraven till programmen. Idag krävs inte lika många godkända betyg för att komma in på yrkesprogram som på högskoleförberedande program, vilket troligen lett till en lägre status för yrkesprogram. Att studera vid ett yrkesprogram är inte ”enklare” utan det ställer krav på lika goda förkunskaper från grundskolan som för högskoleförberedande program. Så förslaget från gymnasieutredningen att ha samma behörighetskrav på alla gymnasieprogram är också välkommet. Båda dessa förslag kommer skapa en mer likvärdig gymnasieskola.

Ytterligare ett välkommet förslag från utredningen är att man vill återinföra ett estetiskt ämne på alla program. Vid införandet av GY11 togs detta ämne bort, och nu är förslaget att återinföra ämnet. Det estetiska lärandet är viktigt för att eleverna ska få möjlighet att uttrycka sig på olika sätt. Jag tror det är viktigt att det vid ett införande tydligt framgår vilka olika estetiska ämnen eleven kan delta i, så varje elev ges möjlighet att utveckla sin kreativitet och sitt skapande individuellt.

Min förhoppning är att dessa förslag blir verklighet vilket jag tror kommer ge oss en mer likvärdig gymnasieskola för alla elever.

Vem är facket?

Visst är det skönt att någon annan fixar jobbet åt en, men blir det alltid som man vill? Vill man alltid luta sig tillbaka och låta någon annan sköta rodret? Vissa gånger - absolut, andra gånger - verkligen inte.

Innan jag valdes som arbetsplatsombud och senare även invald som ledamot i lokalavdelning så reflekterade jag nog aldrig riktigt över vad facket var. Att man gick med var från första början var nog mest en tillfällighet. De stod på universitetet första skoldagen och bjöd på gratismaterial (jag fick en almanacka i skinn) under förutsättning att man skrev på en medlemsansökan. Så då var jag helt plötsligt medlem i facket.

Det är inte jag utan vi som är facket.

Under studietiden så tänkte jag inte så mycket på att jag var en del av Lärarförbundet. Det var mest något som jag betalade till och fick en tidning tillbaka av. Jag hade aldrig någon tanke på att jag kunde vara med och påverka vad de skulle tycka. Jag tänkte mest att facket det var gubbar i Stockholm som inte kunde något om skolan i Umeå. Men ack så fel det skulle visa sig vara!

Efter ett par år som lärare så blev jag vald som arbetsplatsombud på skolan och jag fick möjligheten att gå grundutbildningen för nya ombud. Oj, vad roligt det var! Då fick jag mer insikt i varför facken finns och vad de kan göra. Som arbetsplatsombud så fick man ofta höra ”du som är facklig, varför gör inte ni i facket något åt…” Hela tiden försökte man förklara att det är inte jag utan vi som är facket.

Påverka genom medlemsdialog

Men nu kan du som medlem vara med och vara facket du med! Nu finns chansen för dig som ”vanlig” (och oerhört viktig!) medlem att kunna vara med att påverka vad Lärarförbundet ska arbeta med kommande verksamhetsinriktning och vilken version Lärarförbundet ska ha. Medlemsdialogen är ett forum där alla medlemmar på tre minuter kan säga sin mening om hur skolan ska vara för att de som yrkesverksamma och för att eleverna ska utvecklas på bästa sätt.

Visst vill du vara med?! Klicka här för att komma till mer information kring medlemsdialogen

Relationen till eleven – hur viktig är den egentligen?

Då och då i de sociala medierna debatteras och diskuteras relationens betydelse för elevernas motivation och lärande. I början av januari var det dags igen. En del menade att relationer var avgörande för elevernas lärande och motivation, andra menade att det där med relationer inte borde spela någon

Kanske hade diskussionerna fått fart efter att Jan Blomgren intervjuats på Skolvärlden den 3 januari 2017 om sin avhandling Den svårfångade motivationen: elever i en digitaliserad lärmiljö, en avhandling som bl a visade att relationen var betydelsefull för elevernas motivation och kunskapsutveckling.

En god kommunikation och bra relationer mellan elever och lärare, och mellan eleverna själva, är faktorer som påverkar det sociala klimatet på skolan och därmed främjas deras motivation vad gäller att lära och prestera. Det omvända gäller när detta inte infrias, då sjunker motivationen. (Blomgren, 2016, s 141)

Blomgrens resultat är intressanta och rimmar väl med mina tankar kring undervisning och lärande. Jag tror att det behöver finnas goda relationer mellan lärare och elever för att eleverna ska prestera. Vad de goda relationerna i sig innebär är däremot för mig svårare att definiera. Kanske har det att göra med att det kan betyda olika saker för olika individer. Det som en elev tycker är viktigt i relationen till en lärare behöver en annan elev inte alls hålla med om. Samtidigt tror jag att det finns en minsta gemensam nämnare. Den består av tre delar:

  • förtroende,
  • respekt och
  • positiv människosyn.

Finns dessa, finns också grunden för en god relation, tänker jag.

Att relationen har betydelse i någon form kan säkerligen de flesta hålla med om och det är kanske inte det intressanta att diskutera. Intressantare är istället frågan HUR man som lärare skapar goda relationer till sina elever. Finns det några enkla knep? Knappast, tänker jag, men har man de tre delarna med sig in i sin undervisning kommer man långt. Till detta kan läggas egna erfarenheter, sådant som man själv gjort och använt sig utav som har visat sig fungera väl för att skapa goda relationer. Jag börjar till exempel alltid mina lektioner med att ta alla elever i hand och hälsa dem välkomna. Jag hinner byta några ord med var och en och kan direkt känna av vilken sinnesstämning en elev är i. Att ta i hand har hjälpt mig att skapa goda relationer med mina elever.

Nu skulle jag gärna vilja veta hur du gör för att skapa goda relationer med dina elever. Dela med dig genom att kommentera här på bloggen eller på Twitter under hashtag #godarelationer och #Lärarförbundet.

Hur och av vem mäts resultaten i skolan?

I veckan presenterades TIMSS som visar att elever i den svenska skolan fortfarande har dåliga resultat i matematik och fysik. Det finns tendenser till trendbrott i grundskolan, men inom gymnasieskolan kan man inte se samma trendbrott.

Vad är det som gör att svenska elever presterar så dåligt i dessa undersökningar? Är eleverna så dåliga som resultaten vill påvisa? Jag tvivlar inte på att de som har gjort undersökningarna har gjort ett dåligt jobb eller har mätt fel saker. Men jag vill inte tro att våra elever inte har kunskaper. I min roll som specialpedagog möter jag många elever som är rädda för själva provsituationen. Hur det påverkar undersökningarna, kan man bara spekulera i.

Jag tror inte att det går att satsa extra på ett ämne för att öka kunskaperna i detta. Då är jag rädd att andra ämnen blir lidande. Ett sätt att öka kunskaperna hos eleverna är att minska lärares arbetsbelastning så att de har tid och möjlighet till att planera och individualisera undervisningen så att alla elever har möjlighet att tillgodogöra sig den. Den undersökning som Lärarförbundet har gjort rörande lärares arbetsbelastning visar att 8 av 10 lärare upplever sig ha för hög arbetsbelastning. Jag tror att individualiseringen av undervisningen är något som tyvärr stryks för att man som lärare ska orka med.

”Och för politikernas del är det för tidigt att koncentrera sig på glöggen och julmyset.” skriver Johanna Jaara Åstrand. Vidare kan man läsa att politikerna måste fortsätta arbeta för att både lärare och elever ska få de bästa förutsättningarna för att lyckas i skolan.

Jag tror det är mycket viktigare än att glädjas eller skrämmas av de resultat alla undersökningar visar!

Våra nya elever

Som lärare stöter du på massa delar i ditt uppdrag som skapar stress, men är det samma faktorer i alla verksamheter? Hur är det att arbeta med de elever som har annat modersmål än svenska?

Flera av mina närmsta vänner finns precis som jag, i skolans verksamhet vilket innebär att många av våra diskussioner naturligt kommer att beröra skolan och världen i och kring den verksamheten. Den senaste diskussionen jag hade med en av mina vänner handlade om det nya elevunderlaget som vi har fått till den svenska skolan, de människor som lämnar sina hemländer och flyr till Sverige. Förutom att det ställs stora krav på kunskaper hos lärarna i svenska som andraspråk, ställs det krav på lärarna att kunna förmedla kunskaper till elever som kan vara på flera olika nivåer i samma klassrum. Vissa elever har gått i skola i flera år medan andra elever aldrig haft möjligheten att sätta sin fot inom skolans väggar.

Som lärare så har man många saker i sitt yrke som skapar stress i vardagen, är lektionen tillräckligt planerad, hinner jag rätta elevernas uppgifter till nästa lektion eller hur ska jag anpassa min undervisning till elever som är i behov av stöd. Men det är inte det jag fastnade för i vår diskussion. Min vän gjorde mig uppmärksam på andra stressmoment en lärare kan bli utsatt för när det kommer till att undervisa elever på språkintroduktion.

Dessa lärare arbetar varje dag med elever som riskerar att bli utvisade när som helst. Hur gör man en lektionsplanering när man inte vet hur många elever som kommer att komma till lektionen? Vissa elever har blivit utvisade och är frånvarande på grund av detta. Andra elever kommer inte till lektionen för att de har gått under jord på grund av att de fått eller riskerar att få ett utvisningsbeslut. Jag känner att jag inte längre ska klaga över att mina elever frånvaroanmäler sig bara för att de inte orkar stiga upp den dagen.

Min kompis berättar om hur det är att undervisa elever som gläds åt att få ett uppehållstillstånd samtidigt som nästa elev kommer in i klassrummet storgråtandes för att utvisningsbeslutet kommit. Och allt detta i samma klassrum, vid samma tillfälle, vid samma tidpunkt. Jag brinner för att hjälpa elever, precis som min kompis, men med vissa saker kan man inte hjälpa. Det enda man kan göra är att stå hjälplös och titta på.

Att dessa elever kommer till skolan och dess verksamhet, det vet vi. Men vad gör vi för att hjälpa lärarna att hantera vardagen med att undervisa eleverna på språkintroduktion? De elever jag lär känna i min vardag som lärare kommer och går lite som de vill, hur dagsformen är och vilka lektioner som står på schemat för dagen. Eleverna på språkintroduktion kommer inte till skolan inte för att de inte vill utan för att någon har bestämt att de inte får vara kvar i Sverige. Finns någon kurs där man som lärare kan lära sig att hantera en vardag där elever riskerar att utvisas och/eller går under jord? Kan man lära sig det?

Förtydliga lärarens arbetsuppgifter!

Ett sätt att förtydliga en lärares olika arbetsuppgifter skulle kunna vara att tydligare beskriva alla arbetsuppgifter i tjänsten.

Arbetssituationen för en gymnasielärare är idag komplex. Arbetsbördan har ökat och då är det framförallt de administrativa arbetsuppgifterna som ökat.

Ett sätt att tydliggöra lärarens arbetsbörda/arbetsuppgifter skulle kunna vara att skriftligt beskriva arbetsuppgifterna och uppskatta hur mycket tid varje uppgift tar.

I den kommun jag arbetar i har vi inom gymnasieskolan en överenskommelse om arbetstid mellan båda lärarfacken och arbetsgivaren. I skrivelsen finns riktlinjer för hur mycket tid varje arbetsuppgift tar. Vi har en räknetabell som anger hur mycket tid läraren får för planering- och efterarbetstid beroende på gruppstorlek. I riktlinjerna finns även rekommenderad tid för kompetensutveckling, mentorskap, programmöten t ex apt, gymnasiearbete, apl-besök, om läraren arbetar med t ex ett internationellt projekt osv.

Inför varje läsår får läraren sin tjänst skriftligt beskriven med alla arbetsuppgifter specificerade inom ramen för 1360 h.

Riktlinjerna uppdateras årligen då det kan tillkomma nya uppgifter, eller att en befintlig uppgift har förändrats.

Det blir tydligt för både rektor och lärare vad som ryms inom den reglerade arbetstiden. Naturligtvis kan det bli korrigeringar under läsåret beroende på t ex förändrat antal elever i någon grupp.

Det som är bra är att det är tydligt angivet vilka arbetsuppgifter som ryms inom ramtiden.

Det skriftliga tjänsteunderlaget ser väldigt olika ut beroende på vilken kommun läraren arbetar i. Vanligt är att det enbart framgår vilka kurser och undervisningsgrupper läraren ska ha. En tydligt och utförligt beskriven tjänst med alla arbetsuppgifter skulle kunna bidra till att synliggöra lärarens arbetsuppgifter.

Det skulle kunna bidra till att rensa bort uppgifter som inte ryms inom ramtiden.

Läs hela överenskommelsen i bilagan här intill.

Eva Jansson Yrkeslärare Uddevalla gymnasieskola

Läslyftet för gymnasiet - en möjlighet till kollegialt lärande!

Jenny Edvardsson är gymnasielärare i svenska och historia på Wendesgymnasiet i Kristianstad.

Jenny Edvardsson är gymnasielärare i svenska och historia på Wendesgymnasiet i Kristianstad.

Augusti 2016 var det dags att starta upp Läslyftet för gymnasieskolan. Tidigare har denna kompetensutvecklingsinsats endast varit öppen för grundskolan. Blogginlägg av gymnasielärare Jenny Edvardsson.

Läslyftet är en treårig kompetensutvecklingsinsats i språk-, läs- och skrivdidaktik för lärare och förskollärare. Syftet med insatsen är att ge lärare metoder och beprövade arbetssätt för att utveckla och förbättra elevernas läs- och skrivförmåga. Modellen som används inom Läslyftet är densamma som inom Matematiklyftet. Först ska var och en läsa in sig på ett givet material (A). Därefter ska materialet diskuteras i handledningsgruppen och en lektionsaktivitet tas fram (B). Lektionsaktiviteten (C) ska genomföras under ordinarie lektionstid och därefter ska gruppen reflektera och diskutera lektionsaktiviteten (D). Sedan börjar det om från A igen.

Kompetensutvecklingen genomförs genom kollegialt lärande och med stöd av lokala handledare och material på Läs- och skrivportalen. Det som gör Läslyftet så intressant är att det finns en direkt förankring i den ordinarie undervisningen. Det man läser om och diskuterar med andra ska genomföras och testas i den egna undervisningen. Men det stannar inte vid genomförandet utan alla aktiviteter ska också utvärderas och dessa utvärderingar delas med kollegorna och tillsammans reflekterar man över de aktiviteter som genomförts. Vad har gått bra? Vad har gått mindre bra? Vad kan utvecklas/förändras?

Efterfrågat av många

Det som också gör Läslyftet intressant är att det är en kompetensutvecklingsform som många gymnasielärare efterfrågar, åtminstone om man ser till den rapport, Gymnasielärarna om sin arbetssituation, som Lärarförbundet släppte den 13 september 2016. I rapporten framgår det att 40% av de tillfrågade gymnasielärarna önskar kollegialt lärande med fokus på ämnesundervisning och 56% av dem önskar ämnesfördjupning och ny forskning. Allt detta kan man få genom just Läslyftet, tänker jag.

För gymnasiet var det alltså start för Läslyftet i samband med skolstart i augusti. På min skola valde vi att låta ett arbetslag delta, arbetslag Fordons- och transportprogrammet men också skolans bibliotekarie. Vi är uppdelade i två grupper varav jag handleder en grupp och en kollega från grannskolan en annan. I grupperna finns både lärare i gymnasiegemensamma ämnen och karaktärsämnen. Att vi valt att arbeta med ett program har flera förklaringar. Vi har de senaste åren fått allt fler elever som inte är fullt behöriga till de nationella programmen men också många elever som behöver stöd i sin läs- och skrivutveckling. Genom att satsa på personalen och få hela kollegiet att fokusera på samma sak finns potential till utveckling och förändring. Tillsammans kan vi hjälpas åt att hitta arbetssätt och former som gör att vi lyckas med de elever som kommer till oss.

Hur går det då? Personal är positiv till denna fortbildning MEN tiden är knapp och tempot högt. Det känner vi alla efter att ha varit igång en månad. Många upplever att de olika aktiviteter vi genomför med eleverna är intressanta och utvecklande men att det gärna skulle funnits tid att genomföra dem flera gånger innan vi går vidare till nästa aktivitet.

En majoritet av lärarna och handledarna sa att Läslyftet hade genomförts i alltför högt tempo, det vill säga att tiden mellan de olika momenten varit alltför knapp och det gäller särskilt tiden för att pröva undervisningsaktiviteter med eleverna (moment C). Detta verkar i hög grad ha drabbat just den tid som lärarna önskat för djupare reflektion och möjligheten att pröva aktiviteter med eleverna, framförallt önskade många få tid till att pröva samma aktivitet mer än en gång.

Just tempot är något som Läslyftet kritiserades för i den utvärdering som gjordes 2015.

Utvärdering av Läslyftets utprövningsgenomgång, 2015, s 7

8 av 10 har för hög arbetsbelastning

Om nu denna kritik funnits redan från utprövningsgenomgången, varför har man inte från Skolverkets sida sett över upplägget? Skulle man inte ha kunnat sänka tempot så att de olika aktiviteterna fått fäste i den ordinarie undervisningen? Risken nu är att alla lärare testar en mängd olika aktiviteter men att de flesta av dem sedan glöms bort. Vi vet ju att lärande är en process och en process tar tid. Vi vet också att många gymnasielärare upplever en hög arbetsbelastning. I rapporten som jag ovan hänvisat till är det 8 av 10 lärare som upplever att arbetsbelastningen är för hög. Om arbetsbelastningen är hög och tiden knapp finns en risk att man till slut inte orkar göra allt det som åligger en. Vissa saker riskeras att bortprioriteras och jag skulle tycka att det vore synd om just Läslyftet blev det som bortprioriterades.

Hur tänker du som undervisar på gymnasiet och är med i Läslyftet? Och hur har ni organiserat Läslyftet på din skola? Vilka lärare är det som deltar? Hur mycket tid avsätts? Det skulle jag vara intresserad av att få reda på. Dela med dig av dina erfarenheter och tankar!