Lärarförbundet

Hur ser det ut med samarbetet på gymnasiets yrkesprogram?

Har det blivit svårare att få till ett regelbundet samarbete mellan karaktärsämneslärare och lärare i gymnasiegemensamma ämnen på våra yrkesprogram? Det frågar sig Jenny Edvardsson, gymnasielärare från Kristianstad, och ber dig dela med dig av dina erfarenheter.

Jag minns när jag började arbeta på ett yrkesgymnasium i slutet av 1990-talet. Det var mitt första riktiga jobb och jag var så taggad. På skolan ville man skapa samarbete mellan kärn- och karaktärsämnen (som det då hette) och jag som lärare i svenska och historia hamnade i arbetslag Transport på Fordon- och transportprogrammet.

Det var lyckat. Jag hade all min undervisning på detta program och det gjorde att det var lätt att planera för ett samarbete över ämnesgränserna. Vi kunde ändra våra schema så att det passade ihop med det vi tänkte göra tillsammans med eleverna.

Har det blivit svårare att samarbeta?

Nu, 2017, känns det som om det blivit allt svårare att samarbeta. Åtminstone är det min upplevelse och när jag pratar med mina kollegor i det utvidgade kollegiet verkar den delas. Är det bara en upplevelse eller är det så det ser ut i Sverige?

Skolinspektionen gav i höstas ut rapporten, Helhet i utbildningen på gymnasiets yrkesprogram. Rapporten är baserad på en granskning av 34 gymnasieskolor och tre olika yrkesprogram, Barn- och fritidsprogrammet, Bygg- och anläggningsprogrammet och Vård- och omsorgsprogrammet. En del av rapporten handlar om samarbetet mellan lärare.

Det Skolinspektionen kan se är att det ofta finns någon form samarbete mellan karaktärsämneslärare och lärare i gymnasiegemensamma ämnen (s. 24) men att det inte är något som sker regelbundet eller systematiskt. Samarbete är alltså inte ett etablerat arbetssätt (s. 5) och ofta är samarbetet beroende av enskilda lärares initiativ och engagemang (s. 6).

Framgångsfaktorer för samarbete

Vad är det då som krävs för att få till ett samarbete över ämnes- och kursgränserna? Skolinspektionen lyfter i rapporten fram flera framgångsfaktorer:

  • Examensmålen är en tydlig utgångspunkt för undervisningen
  • Rektor inspirerar lärare till ett ökat samarbete
  • Flertalet undervisande lärare på programmet ingår i samma arbetslag
  • Rektor har avsatt särskild tid för lärares samverkan
  • Det finns en flexibilitet i schemaläggning som gynnar samverkan mellan lärarna
  • Samverkan som arbetssätt är en del av ett långsiktigt utvecklingsarbete
  • Utvecklingsarbetet utgår från ett tydligt elevfokus (s. 23)

När jag tänker tillbaka till mitt arbete på 1990-talet och kopplar samman det med framgångsfaktorerna inser jag att flera av dessa faktorer då fanns. Rektor inspirerade och skapade förutsättningar för ett samarbete, vi lärare tillhörde ett och samma program, vi fick tid i våra tjänster till samverkan och vi kunde styra över våra schema.

Hur fungerar det hos dig?

Men hur ser det ut nu? Det skulle jag vilja veta. 34 skolor ingår i Skolinspektionens granskning –men övriga skolor då? Hur fungerar samarbetet på dem?

Dela med dig genom att kommentera inlägget!

Dela gärna med dig av dina egna erfarenheter. Finns det ett samarbete mellan lärare i gymnasiegemensamma ämnen och karaktärsämnen på din skola idag? Är det systematiskt och regelbundet? Eller är det så att det är svårt att få till ett samarbete? Vad beror det i så fall på? Dela med dig genom att kommentera inlägget!

Om skribenten:

Jenny Edvardsson är gymnasielärare i svenska och historia samt förstelärare svenska, språkutveckling och IKT på Wendesgymnasiet i Kristianstad.

Twitter: @jennypawendes



Språkintroduktion - ett väntrum?

Rebecca Zimmermann, gymnasielärare på språkintroduktion i svenska som andraspråk, svenska och religion.

Rebecca Zimmermann, gymnasielärare på språkintroduktion i svenska som andraspråk, svenska och religion.

Utbildningen på SPRINT ska genomsyras av höga förväntningar och relevant stöttning. Glappet mellan språkintroduktion och till annan utbildning måste minskas. Språkintroduktionsprogrammet har beskrivits som ett väntrum och det finns ett flertal brister i det fjärde största gymnasieprogrammet.

Språk i alla ämnen

”Språkintroduktion är till för ungdomar som nyss har anlänt till Sverige. Utbildningen har fokus på svenska språket för att eleven ska kunna gå vidare till något annat program i gymnasieskolan, eller annan utbildning” (Skolverket). Men. Det betyder inte att det ska vara tyngdpunkt på ämnet svenska som andraspråk. Skolinspektionens granskning (2017) visar bland annat att man inte tar tillvara på elevernas tidigare kunskaper och att eleverna erbjuds få ämnen. Utbildningen bör alltså fokusera på fler ämnen tidigare i elevernas språkutveckling och språk i alla ämnen.

Minska glappet i övergången mellan Språkintroduktion och nationella gymnasieprogram eller andra introduktionsprogram

Jenny Nilsson Folke är socialantropolog och beskriver att förberedande skolformer upplevs som ett väntrum. I avhandlingen "Lived transitions: experiences of learning and inclusion among newly arrived students" (2017) skriver Nilsson Folke att undervisningen i de ordinarie klasserna präglas av hög utmaning och lite stöd, medan snarast det omvända gäller i förberedelseklasserna”. Utbildningen på Språkintroduktion bör alltså vara mindre omhuldande medan andra introduktionsprogram eller nationella gymnasieprogram bör införa en större dos av stöttningsmodeller och språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Transspråkande och flerspråkighet som resurs

Nilsson Folke sätter också fingret på vikten av flerspråkigheten i undervisningen. Hon hänvisar till Cummins 1996 när hon skriver att skolspråket tar fem år eller mer att lära sig. Det visar också "nödvändigheten av att både utnyttja elevens modersmål och bedriva en språkmedveten ämnesundervisning.” Det är viktigt att det finns en effektiv organisation av studiehandledning på modersmål och modersmålsundervisning samt att undervisande lärare har kompetens om flerspråkiga hjälpmedel och hur man använder flerspråkighet som resurs i klassrummet.

Höga förväntningar och kognitivt utmanande uppgifter

Undervisningen på Språkintroduktion ska inte vara en lättare variant utan följer skolverkets kursplaner. Cummins fyrfältare går ut på att eleven ska befinna sig i en proximal utvecklingszon. Om det är en kognitivt utmanande uppgift klarar inte eleven det på egen hand, men om man tillför stöttning hamnar eleven i utvecklingszon istället för frustrationszonen. Att skriva en insändare eller delta i en muntlig debatt är kognitivt utmanande. En språkinriktad undervisning räds inte de utmanade uppgifterna eftersom man jobbar med olika stöttningsmodeller som till exempel cirkelmodellen. En "fylla-i" övning, är inte en kognitivt utmanande uppgift och därför kan eleven lätt hamna i uttråkningzoonen.

Det är viktigt att eleven får läsa fler ämnen inom ramen för språkintroduktion, på annat introduktionsprogram eller kurser på nationella gymnasieprogram, tidigare i sin språkutveckling. För detta krävs kompetens om:

Exempel på ämnesintegrering och språkinriktad undervisning

I min SVA-undervisning är det spännande att samarbeta med andra ämneslärare. Jag vill visa ett samarbete med läraren i Idrott och Hälsa. Resultatet blev SVA-drott. Jag har även samarbetat med historielärare och geografilärare med mera.

Cirkelmodellen steg 1: Bygga upp kunskapsområdet


Cirkelmodellen steg 2: Studera modelltexter

Cirkelmodellen steg 3: Skriva tillsammans

14801216_493395837715489_800896537_n.jpg

Cirkelmodellen steg 4: Skriva egen text

Bildresultat för skriva

Aktiviteter innan, under och efter läsning

Det kan vara bra att som ämneslärare att ge eleverna information om ordens funktion i texten för att de snabbare ska komma in i texterna. Detta är en utmärkt aktivitet innan läsning. Jag färgkodar texterna efter denna indelning:

  • Gul = aktörer i texten
  • Blå = passiviseringar
  • Turkos = verb
  • Röd = ämnesspecifika ord
  • Lila = nominaliseringar/substantivfraser
  • Grå = adverbial

Detta är en text från ett läromedel i religion.


Förutom ämnesintegrering, önskar jag att ämneslärare får kompetens och förutsättningar att bedriva språkinriktad undervisning inom ramen för sin egen undervisning. Målet är att eleverna ska nå en målspråksnivå i svenska språket. De ska tillägna sig ett skolspråk och få rätt utrustning till vidare studier. Språkintroduktion har tyngdpunkt i det svenska språket, med det sagt inte ämnet svenska som andraspråk. Bas och uppbyggnad utvecklas parallellt, likasom språk och kunskaper. Det är en nödvändighet att eleverna får läsa flera ämnen tidigare i sin språkutveckling med studiehandledare på modersmål och lärare som har kompetens om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och flerspråkighet som resurs.

En splittrad lärarkår

Henrik Wallin, gymnasielärare i samhällskunskap, religion och psykologi.

Henrik Wallin, gymnasielärare i samhällskunskap, religion och psykologi.

För några dagar sedan ringde telefonen. Jag fick reda på att två av våra medlemmar hade gått över till Lärarnas riksförbund (LR)… med två minuters mellanrum. Först ilska sedan besvikelse. Vad är värst? Att gå in och rekrytera hårt bland de andras medlemmar eller att äventyra det goda samarbete som fackförbunden tidigare haft på min arbetsplats. Jag har tidigare ofta skrutit om vilken god relation lärarfacken haft på min arbetsplats.

Jag har varit aktiv i Lärarförbundet sedan 2002, först som student och studerandeinformatör sedan som arbetsplatsombud och regionalt skyddsombud. Jag har sett och ser den hysteri som råder på universitet och högskolor inför läsårsstart. Positionerande, en ständigt uppmålad bild om ett vi och dom. Rädslan för dom som ansluter vem som helst, skolledare och inte är till för gymnasielärare. Detta ständiga påminnande, rättande om att vi visst ansluter gymnasielärare, att vi tänker att om man vill förändra skolan måste det göras från förskola till gymnasium och skolledare. Alla måste vara med på tåget.

Varför är relationen så frostig? Och till vilken nytta? Frågor jag alltid ställt mig. Är det bara en kvarleva från förr? Splittringar som skapades när fackförbund gick samman medan andra vill gå sin egen väg. Med tanke på ålder på många av de som förespråkar polarisering kan inte allt förklaras av historia.

Men vem tjänar på denna splittring? Inte medlemmarna i något av lärarfacken, lärarkåren blir inte starkare av splittring. Vi pratar i båda lärarfacken om lärarkåren som en profession. Vi kämpar båda för att göra läraryrket attraktivt med höjd status. Vi arbetar båda med att förbättra arbetsmiljön. Ändå lägger vi så mycket tid och pengar på att positionera oss mot varandra.

Jag anser inte att lärarkåren är marknadsandelar på en marknad som man ska slåss om. Lärarkåren bör ses som en samlad kraft och vi alla bör agera så. Lärarförbundet är för ett samgående mellan facken men det krävs två för att dansa… två som vill!

Det är dags att svälja stoltheten, gamla traditioner och gå samman och bilda ETT lärarfack om inte för annat så för lärarkårens skull!

Det livslånga lärandet?

Sara Sundström, ledamot i förbundsstyrelsen

Sara Sundström, ledamot i förbundsstyrelsen

Kompetensutveckling och fortbildning är för många lärare ett "rött skynke". Något som provocerar och något man inte får i den utsträckning och i de områden man skulle behöva. Därför är det extra viktigt att skolkommissionens förslag kring professionsprogram och kompetensförsörjning blir verklighet.

Många av oss lärare ser det livslånga lärandet som en självklarhet, i alla fall när det handlar om våra elever. Vi tar emot dem där vi är och skickar dem vidare till nästa steg i utbildningssystemet. För de elever som väljer att inte gå vidare till universitet och högskola är vi ändå rätt säkra på att de kommer att lära sig genom hela livet, både praktiskt i sina yrken men också genom diverse fortbildning på sin arbetsplats. Men hur är det med oss lärare och det livslånga lärandet? Får vi möjlighet att hela tiden utvecklas i yrket? Skolkommissionens slutsatser är rätt tydliga, det saknas hållbart system för lärares kompetensutveckling.

Lärarförbundet har under våren genomfört en medlemsdialog för att engagera våra medlemmar och för att få veta vad Sveriges lärare egentligen tycker om yrket. Det som tydligt utkristalliserar sig är att drivkraften är mötet med eleverna och att möjliggöra deras utveckling. Det som också är tydligt är att lärare vill bidra till ständig utveckling. Lärare vill utveckla sig själva och bidra till utveckling av läraryrket, lärare vill ta del av forskning och bedriva egen forskning. Det är just att ta del av forskning som förutsättningar saknas för idag. Vi har väl alla suttit på utbildningsdagar då vi undrat: Vad rör det mig? Eller lidit oss genom dagar där slutsatsen varit "köp min bok". Helt enkelt kompetensutveckling som inte bidragit till utveckling av läraren eller yrket.

För ett år sedan var jag på studiebesök i Manila. Där träffade vi 3 olika lärarorganisationer och besökte ett antal olika skolor. Förutsättningarna att utöva yrket är verkligen helt annorlunda mot i Sverige, men det fanns en sak som slog mig. Där hade man ett utbyggt system för kompetensutveckling och fortbildning. Lärare gavs inte bara möjlighet till kontinuerlig kompetensutveckling, det fanns en förväntan att man skulle fortbilda sig. Det är dessutom kopplat till lönesystemet vilket blir ett incitament.

Just nu sitter jag och gör mig i ordning för tre dagar i Oslo där nordens lärarorganisationer NLS ska samlas för att diskutera Lärarprofessionens nya utmaningar. I de rapporter vi ska läsa inför står en del om kompetensutveckling och slutsatsen jag drar är att vi inte är ensamma i norden om att behöva ett professionsprogram. Det innebär att vi har saker att lära av varandra och att vi kan stötta varandra i arbetet.

Språkintroduktion - hett ämne just nu!

Rebecca Zimmermann, gymnasielärare på språkintroduktion i svenska som andraspråk, svenska och religion.

Rebecca Zimmermann, gymnasielärare på språkintroduktion i svenska som andraspråk, svenska och religion.

Regeringen vill satsa 150 miljoner. En lagändring kommer påverka nyanländas utbildning och även pressen på deras lärare. Nyanländas utbildning berördes i gymnasieutredningen och var fokus i Skolinspektionens rapport om språkintroduktion. Vad önskar jag att man satsar 150 miljoner på?

ÄNDRADE REGLER för uppehållstillstånd för nyanlända som går i gymnasiet (SfU19)

”Nyanlända ungdomar som går i gymnasiet och som sköter sina studier ska få möjlighet att få förlängt uppehållstillstånd. Det innebär att de kan slutföra sin gymnasieutbildning även om deras tidigare tillstånd har upphört. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.” (Riksdagen).

Läs SKL:s tydliga sammanställning av de nya reglerna om uppehållstillstånd för studier. Elever på språkintroduktion omfattas också av den nya lagen.

"Med studier på gymnasial nivå menas:

  • utbildning i gymnasieskola och gymnasiesärskola
  • utbildning på gymnasial nivå vid kommunal vuxenutbildning (komvux) och särskild utbildning för vuxna (särvux)
  • allmän kurs motsvarande gymnasieskola vid folkhögskola.

Det tionde året i grundskolan omfattas inte. Studier på introduktionsprogram omfattas även om utbildningen innehåller grundskoleämnen, då introduktionsprogram ingår i gymnasieskolan."


Lärarförbundet ställer fyra krav kring utbildningen för nyanlända. Läs mer i artikeln från Lärarförbundet Flytta inte gränskontrollen in i klassrummen:

1. Regler om uppehållstillstånd för unga får inte flytta gränskontrollen in i klassrummen. Som lärare ska jag aldrig riskera att min rapportering om ogiltig frånvaro eller ett underkänt betyg leder till ett avvisningsbeslut.

2. Lyssna på oss lärare och andra professioner som dagligen arbetar med ensamkommande barn och unga när ni utvecklar och beslutar om nya regelverk.

3. Satsa på stärkt elevhälsa och även fler studie- och yrkesvägledare för de nyanlända eleverna. De ska både få hjälp och stöd i sin livssituation och i fortsatta studie- och yrkesval.

4. Se till att nyanlända elever inte faller mellan de rättsliga stolarna, varken i vårt land eller i processerna med andra länder. Säkerställ att det finns både nationell och lokal samverkan mellan myndigheter. Rätt stöd måste säkras och följas upp i alla led.

***************************************************************************************************

REGERINGEN VILL satsa 150 miljoner till språkintroduktion.

"Språkintroduktionen är det största av gymnasieskolans fem introduktionsprogram där elever går som inte är behöriga till något nationellt gymnasieprogram. Skolverkets senaste undersökningar visar att majoriteten av eleverna som går på språkintroduktion inte tar sig vidare. Endast en tredjedel av de som börjar på språkintroduktion går vidare till ett nationellt program. Och knappt en av tio tar sig igenom ett nationellt program."

Hur pengarna ska fördelas är ännu oklart säger Anna Ekström gymnasie- och kunskapslyftsministern (S) i en artikel från DN.

OM ELEVERNA på språkintroduktion skulle skriva en önskelista till regeringen med förslag på vad de ska göra med sina 150 miljoner gissar jag att de skulle skriva några saker ur följande lista:

  • Simundervisning
  • Läsa flera ämnen tidigare
  • Utökad undervisningstid
  • Få individuell studievägledning med tydliga mål och veta sina möjligheter
  • Mer plattformar att träffa infödda svenskar på
  • Något att göra på loven och helgerna
  • Kunna börja ett nationellt gymnasieprogram
  • God mat i matsalen, gärna från olika delar av världen
  • ”En till en”- datorer
  • En engagerad mentor
  • Behöriga och duktiga lärare
  • Flerspråkigt läromedel
  • Gynnsamt organiserad studiehandledning
  • Få stöd i asylprocess, psykisk ohälsa, sömnproblem med mera
JAG DÄREMOT skulle vilja förmedla tankarna nedan till de som ska spendera pengarna. Politiken måste prata med professionen. Det är viktigt, vilket Lärarförbundet uppmärksammat i sin petition Gymnasielöftet där punkt 3 handlar om att politiska reformer måste genomföras i dialog med professionen.

Utöka undervisningstiden i ämnena på språkintroduktion. Det är inte rimligt för lärare att hinna jobba språkutvecklande och hinna tangera alla mål och kunskapskrav på ett tillfredsställande sätt på den knappa tid som finns i kurserna på språkintroduktion. Riktlinjerna för hur många timmar en kurs ska vara på språkintroduktion finns inte, vilket gör att likvärdigheten på utbildningen också riskeras. Dessutom skriver man i gymnasieutredningens betänkande SOU 216:77 om garanterad undervisningstid 23 timmar i veckan för nyanlända, vilket kan gå hand i hand med utökad undervisningstid i ämnena. Nationellt centrum för andraspråk skriver kärnfylla yttranden och kommentarer om utbildning som rör nyanlända, vilket också gäller NC:s kommentarer kring gymnasieutredningens betänkande.

Kompetensutveckla på bred front om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i alla ämnen på samtliga gymnasieprogram. Bryggan över från ett språkintroduktionsprogram till ett annat introduktionsprogram eller ett nationellt gymnasieprogram är en utmaning. Satsa på att göra nyanländas lärande till hela skolans angelägenhet. Genrepedagogik, formativ bedömning och inkluderande arbetssätt går hand i hand, vilket dessutom gynnar alla elever oavsett förstaspråk och betygsambition. I gymnasieutredningen är det dessutom fokus på en skola för alla. Läs gärna SKL:s rapport "Olika är normen - att skapa inkluderande lärmiljöer i skolan" och Skolverkets sida om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Stärk studie- och yrkesvägledningen. Det finns andra vägar att gå för nyanlända efter språkintroduktion som vuxenutbildningar eller folkhögskola. SYV-arbetet bör bedrivas systematiskt och som en integrerad del av undervisning och mentorsarbete. Okunskap om framtidsmöjligheter för elever leder ibland till ökad ohälsa. Om du kommer som nyanländ när du är 16 år kan du starta på språkintroduktion. Året du fyller 19 ska du söka in till gymnasiet. Många elever kommer i mitten av läsåret eller när man är 17 (skolan får ingen ekonomisk ersättning för asylsökande elever över 18 år och de har då inte rätt att börja på språkintroduktion, förrän ungdomen får någon form av uppehållstillstånd). Vilket innebär att du i bästa fall har 4 år på dig för att klara 8 till 12 betyg för att kunna söka in på ett nationellt gymnasieprogram, men många har mer bråttom än så. En del elever är yngre än 16 år när de anländer till Sverige och börjar då först på en grundskola innan de kommer till språkintroduktion. Om ankomståldern är lägre så ökar förutsättningarna för att bli behörig till ett nationellt gymnasieprogram, dels för att de har längre tid på sig och dels för att ankomstålder är en faktor i själva andraspråksinlärningen. Fonologin till exempel är lättare att lära sig om man är under 15 år när man ska lära sig ett andraspråk. Andraspråksforskningen säger att det tar 5-8 år att lära sig att tala på en målspråksnivå, samtidigt säger de att det beror på faktorer som ankomstålder, tidigare skolgång, hälsa och motivation. Slutsatsen är att nationella gymnasieprogram inte är ett självklart mål för alla elever som går på språkintroduktion. Att utöka SYV-tjänster borde vara en självklar del av de 150 miljonerna.

Stärk skolhälsovård och kuratorer: Eleverna kommer in med hög grad av psykisk ohälsa. Ett starkt rustat elevhälsoteam är en viktig förutsättning för nyanländas lärande och lärarnas arbetsmiljö.

Prioritera karriärstjänster inom språkintroduktion. Det finns många idéer/projekt som kan förverkligas.

Låt eleverna successivt läsa flera ämnen tidigare eller påbörja en yrkesutbildning (IMYRK) parallellt med utvecklingen i andraspråket. Många elevers behörighet till ett nationellt program faller ofta på den komplexa läsförståelsen som finns i kraven för svenska som andraspråk år 9. Att tolka nyanser och dra slutsatser i skönlitteratur bland idiomatiska uttryck kräver en hel del från en andraspråkstalare. Visste du att kursplanen i svenska som andraspråk skiljer sig marginellt från kursplanen i svenska? Det är samma nationella prov i svenska och svenska som andraspråk. Kursplanen i svenska som andraspråk är densamma om du anlände till Sverige när du var 7 år eller 16 år. Däremot har eleverna god läsförståelse när det gäller att läsa sakprosa och läromedelstexter med hjälp av olika stöttningsmodeller i teoretiska ämnen som till exempel historia och fysik eller varför inte ett karaktärsämne på ett nationellt gymnasieprogram. Att tillägna sig kurslitteraturen i fordonsämnena på gymnasieskolans fordonsprogram när de har intresset och kanske förkunskaper, kan de klara alldeles utmärkt fastän kanske betyget i svenska som andraspråk år 9 ännu saknas.

Det måste få vara individuella studieplaner som genomsyras av höga förväntningar på eleverna och som bygger på elevernas styrkor och tidigare erfarenheter. Det kan vara svårt att organisatoriskt få till kartläggningen som krävs, och dessutom snabbt sen hinner kanske omfördela resurser och planeringen av verksamheten. Långsiktiga studieplaner där eleven successivt får läsa fler ämnen är att föredra. Även om eleverna har bråttom så är det bästa att skapa studieplaner som är rimliga för eleverna att uppnå. Lärare som undervisar kurser med andraspråkstalare ska inte sänka den kognitiva nivån utan istället stötta språkligt. Elevernas undervisning ska utveckla bas och utbyggnad parallellt. Det är vanligt att elevernas olika ämnen följer en trappa i takt med elevernas nivå i språket. Antingen om de följer europeiska referensramen för språk eller Skolverkets kursplan i svenska som andraspråk. Utöver svenska, engelska, modersmål och matematik kanske man inledningsvis läser något PREST-ämne (bild, idrott och hälsa, hem- och konsumentkunskap eller slöjd). Därefter beroende på elevernas förkunskaper går man vidare med något SO- ämne eller NO-ämne. I PREST-ämnena ska man inte glömma att innehållet till stor del är teori där det krävs samma förmågor som i SO- och NO-ämnena. Eleverna ska kunna resonera utvecklat, visa på samband och dra slutsatser, förklara och jämföra med mera.

Eleverna har olika mål med sina studier. Språkintroduktion ska förbereda dem för vidare studier, vilket kräver kompetens och insikt om nyanländas lärande av lärare, elevhälsoteam, skolledare och huvudman. Men det kräver framför allt en organisation och samarbete mellan de olika nivåerna för att lyckas åstadkomma en kvalitetssäkrad utbildning för nyanlända i gymnasieskolan med rimliga villkor och förutsättningar för de yrkeskategorier som ska utföra arbetet.

Alla kommuner kommer inte att beröras av de 150 miljonerna som regeringen vill satsa. Oavsett satsning eller inte kan skolpolitiken runt om i Sverige göra lokala satsningar på nyanländas lärande och berörd personals arbetsvillkor och förutsättningar. Vilken kvalité är kommunerna redo att betala för likvärdighet, inkludering, hållbara förutsättningar och högre måluppfyllelse för nyanlända? Prata med professionen först!

*************************************************************************************************

Nationellt centrum kommentarer om Skolinspektionens granskning av Språkintroduktion 2016 har många bra saker att ha koll på. Hela rapporten från Skolinspektionen kan du läsa här.

*************************************************************************************************

Villkoren för mig som lärare på språkintroduktion

Kunskap

  • Kunskap om asylprocessen
  • Interkulturellt förhållningssätt (vårdnadshavarmöten, öppet hus m.m).
  • Tolkförmedlingar
  • Samordning med studiehandledare

Särskilda uppdrag

  • Administration, till exempel kartläggning och dossiernummer
  • Kontakt med gode män, boenden, socialtjänst, överförmyndarnämnden och integrationsenheten
  • Kontakt med studiehandledare

Pedagogik och likvärdighet

  • Bedömning - inga centralt framtagna prov
  • Nivåindelning (grundskolan vs. europeiska referensramen för språk)

Resurser

  • EHT
  • SYV
  • Behöriga ämneslärare
  • Tillgång till studiehandledare i alla språk
  • Modersmålsundervisning
  • Administration
  • Skolläkare och vaccinationer
  • Simundervisning
  • Flerspråkigt läromedel och digitala verktyg

Utmaningar

  • Elever är stressade inför året de fyller 21 då ekonomiskt stöd försvinner
  • Huvudman, rektorer och politikers kunskap och insikt om nyanländas behov
  • Hög grad av psykisk ohälsa
  • Elever upplever en frustration över att det går långsamt och vill ha en tydligare plan som de kan följa, det finns många hinder och återvändsgränder
  • Göra nyanlända till hela skolans angelägenhet - språk i alla ämnen
  • Kontakten till vårdnadshavare för anhöriginkomna
  • Trygghet, trivsel och likabehandling
  • Attityden och språkintroduktionens status
  • Liten grad av integration och inkludering på skolan
  • Elevernas kunskaper och erfarenheter tas inte tillvara på till sin fulla potential
  • Svårt att organisatoriskt samläsa kurser på nationella program
  • Ingen möjlighet till praktikplatser
  • Kollektiva snarare än individuella studieplaner - schemat styr
  • För lite resurser till simundervisning
  • Kompetensutveckling av specialpedagogik i kombination med andraspråksinlärning
  • Effektivisera hur man använder resurser för studiehandledning
********************************************************************************************
Gymnasielöftet är även aktuellt för att säkerställa utbildningen för nyanlända och dess lärares villkor. Glöm inte att gå in på länken och skriva under petitionen!

1. Säkerställ tid för läraruppdraget: 8 av 10 gymnasielärare uppger att deras arbetsbelastning är för hög. Det är dags att administrativa uppgifter rensas bort och värdefull lärartid frigörs.

2. Garantera relevant och behovsstyrd kontinuerlig kompetensutveckling: I ett internationellt perspektiv har svenska lärare små möjligheter till kompetensutveckling. Lärares möjligheter och villkor för att delta i relevant kompetensutveckling måste förbättras.

3. Visa förtroende och tillit till lärarna: Politiska reformer måste genomföras i dialog med professionen.

4. Gör läraryrket attraktivt: Läraruppdraget är ett komplext uppdrag och kräver lång utbildning. En civilingenjör som har lika lång utbildning som gymnasieläraren tjänar 10 000 kronor mer varje månad. Läraryrket måste uppvärderas.

***************************************************************************************************

Nyanlända elevers skolframgång

"Hösten 2017 startar denna utbildning, som är en vidareutveckling av kursen" Nyanländas lärande-mottagande, inkludering och skolframgång" samt kursen "Undervisa nyanlända elever". Den erbjuder kompetensutveckling för arbetsgrupper, som arbetar med nyanlända elever och som tillhör samma huvudman eller skolenhet."



Ge oss gymnasielärare rätt förutsättningar - så att alla elever kan ta examen

Charlie Jarl, gymnasielärare sedan förra årtusendet. Arbetar på Möckelngymnasiet i Karlskoga med att undervisa i olika datortekniska ämnen.

Charlie Jarl, gymnasielärare sedan förra årtusendet. Arbetar på Möckelngymnasiet i Karlskoga med att undervisa i olika datortekniska ämnen.

Gymnasielöftet sätter fokus på det som lärare länge har pratat om. Det har blivit högre arbetsbelastning, större dokumentationskrav, fler administrativa arbetsuppgifter. Nu är det dags att ge lärarna förutsättning att göra det de gör bäst, undervisa.

På gymnasiet står eleverna inför ett arbetsliv eller vidare studier, där är det viktigt att ge dessa ‘nybakade’ samhällsmedborgare förutsättningar att klara sig i samhället. Det är gymnasielärare som ger dessa ungdomar den sista knuffen ut i samhället.

Behövs det speciella förutsättningar för just gymnasielärare är frågan, och det kan debatteras. Man kan väl konstatera att alla lärare har en hög arbetsbelastning och 8 av 10 gymnasielärare uppger att de har för hög arbetsbelastning. Vad är det då som gör att man känner så? Min erfarenhet som just gymnasielärare är att uppdraget förändrats över tid, allt från betygssystem till styrdokument har förändrats. Lägg därtill en mer och mer slimmad organisation på alla skolor på grund av ekonomiska förutsättningar. Tillsammans har då detta gett att fler och fler administrativa och andra uppgifter har landat på lärare, de har liksom smugit sig på. Jag kan ge några exempel. På den skola jag arbetat på sedan förra årtusendet fanns en gång en institutionstekniker som bl.a. ställde i ordning fysiklaborationerna åt fysikläraren. Idag ingår detta i fysiklärarens uppdrag. Förr så skickade personal på skolexpeditionen ut brev till föräldrar om t.ex. föräldramöten. Idag gör mentorer det. Det finns massvis av exempel, jag kan hålla på länge. (Men det har jag inte tid med nu.)

Säkerställ tid för läraruppdraget

Vad är en heltidstjänst för en gymnasielärare och vad ingår i en sådan tjänst? Frågan kan tyckas provocerande men den är befogad då en hel del av lärares arbetsuppgifter idag lätt skulle kunna skötas av någon annan än en legitimerad lärare. Flera av våra arbetsuppgifter handlar inte om undervisning idag, låt uppgifterna synas i tjänsteunderlaget.
Låt lärare vara lärare!

Garantera relevant och behovsstyrd kontinuerlig kompetensutveckling

I de flesta yrken ser arbetsgivaren till att personalen hålls uppdaterade genom att se till att de får kompetensutveckling. Varför skall det vara annorlunda för lärare, det sker massvis med forskning kring skolutveckling, ge lärare möjlighet och villkor att kompetensutveckla sig. Ge dessutom lärare möjlighet att förkovra sig i sitt ämnesområde, både vad det gäller ämneskunskaper och didaktik.

Visa förtroende och tillit till lärarna

När man funderar som politiker över hur man skall lösa problemet med t.ex. att elever inte går ut gymnasiet med godkända betyg, så borde den första reflexen vara att föra en dialog med de som arbetar i just skolan. Genom att inte göra det i någon större utsträckning ger det frustration och friktion i lärarleden. Lösningen finns antagligen redan i organisationen, men är latent på grund av att det behövs just politiska beslut.

Gör läraryrket attraktivt

Lärare har ett stort och komplext ansvar som ger avtryck hos tusentals samhällsmedborgare varje år. Yrket kräver en lång utbildning och ger i dagsläget en ganska dålig lön om man skulle jämföra med andra yrken som har motsvarande längd på utbildning. Läraryrket måste uppvärderas.

Gymnasielöftet

Att ge gymnasielärare förutsättningar att få alla ungdomar i Sverige att ta en gymnasieexamen är en av grundpelarna för ett Sverige som kan stå sig i konkurrensen globalt när det gäller uppfinningsrikedom och entreprenörsskap. Lärare skall orka jobba till de tar pension, här måste man ta ett rejält grepp om arbetsmiljön. Det duger inte med att säga att alla får jobba mycket idag. Läraryrket är ett viktigt yrke för Sverige och är nyckeln till landets konkurrenskraft.

Läraren är nyckeln.

Obehöriga lärare – ett problem?

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia

Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och historia

Vad händer på våra skolor när andelen obehöriga lärare ökar? Hur påverkas eleverna? Och hur påverkas de behöriga lärare som finns på skolan? Frågorna är många. Och svaren än så länge få.

Under de senaste veckorna har det i sociala medier diskuterats obehöriga lärare. Skolverket gick ut med att andelen obehöriga lärare i skolan ökar.

Enligt den statistik som tagits fram är varannan lärare som anställts det senaste året obehörig.

Det är många! Skolinspektionen har också fördjupat sig i lärares behörighet och har tagit fram uppgifter som visar att

var tredje verksam lärare i grund- och gymnasieskolan är obehörig.

Ja, du läste rätt. Var tredje!

När skolor anställer obehöriga lärare leder det till problem. Ett problem är att en obehörig lärare inte har rätt att sätta betyg och detta uppdrag, som ju också är myndighetsutövning, hamnar därför hos en legitimerad lärare på skolan (och i vissa fall hos rektor). Nästa problem som kan uppstå är att betygsättande lärare inte undervisar eleverna i det ämne som hen ska betygsätta. Om behörig lärare inte undervisar eleverna kan man ju fundera över hur det går med betygsättningen. I vissa fall får kanske betygsättande lärare tid till att samplanera eller bedöma med den obehöriga läraren men det verkar inte vara så överallt. Det blir istället ytterligare en arbetsuppgift som ska rymmas inom ordinarie arbetstid.

Vad händer med vår svenska skola när andelen obehöriga lärare ökar? Blir skolan mindre likvärdig? Ökar skillnaderna mellan våra skolor när det gäller elevernas måluppfyllelse? Och vad kan göras för att öka andelen behöriga lärare?

Jag skulle gärna vilja ta del av dina tankar. Hur gör ni på din skola för att försöka locka till er behöriga lärare? Och hur löser ni det vid betygsättning om obehöriga lärare haft hand om klassen i ett eller flera ämnen? Dela gärna med dig genom att kommentera inlägget!

En gymnasieutbildning i rätt riktning!

Alla elever har rätt till att utvecklas och få de grundläggande kunskaper de behöver inför sitt framtida arbetsliv. Yrkesläraren Eva Jansson, som även deltar i Lärarförbundets referensorgan för gymnasieskolan, välkomnar att gymnasieutredningen förslår högskolebehörighet på alla program.

Lärarförbundet har i dagarna lämnat in sitt remissvar angående gymnasieutredningen ”En gymnasieskola för alla”.

Som lärare på ett yrkesprogram välkomnar jag många av förslagen. Äntligen ett förslag om att återinföra högskolebehörighet på ALLA program. När den obligatoriska grundläggande högskolebehörigheten på yrkesprogrammen togs bort i samband med GY11 skedde en markant förändring i sökbilden på gymnasiet. Ett stort antal ungdomar väljer idag de högskoleförberedande programmen framför yrkesprogrammen som fått ett alltmer sjunkande elevantal.

Jag tror att ungdomarnas val av gymnasieprogram signalerar att en grundläggande högskolebehörighet är viktigt för många av dem. Deras kommande arbetsliv ställer krav på breda och goda grundkunskaper oavsett val av framtida yrke.

”Det är ett viktigt förslag som i praktiken innebär att skolan är med och öppnar dörrar, istället för att stänga dem.” säger Johanna Jaara Åstrand i sin krönika

En annan orsak till yrkesprogrammens sjunkande elevantal är skillnaden i behörighetskraven till programmen. Idag krävs inte lika många godkända betyg för att komma in på yrkesprogram som på högskoleförberedande program, vilket troligen lett till en lägre status för yrkesprogram. Att studera vid ett yrkesprogram är inte ”enklare” utan det ställer krav på lika goda förkunskaper från grundskolan som för högskoleförberedande program. Så förslaget från gymnasieutredningen att ha samma behörighetskrav på alla gymnasieprogram är också välkommet. Båda dessa förslag kommer skapa en mer likvärdig gymnasieskola.

Ytterligare ett välkommet förslag från utredningen är att man vill återinföra ett estetiskt ämne på alla program. Vid införandet av GY11 togs detta ämne bort, och nu är förslaget att återinföra ämnet. Det estetiska lärandet är viktigt för att eleverna ska få möjlighet att uttrycka sig på olika sätt. Jag tror det är viktigt att det vid ett införande tydligt framgår vilka olika estetiska ämnen eleven kan delta i, så varje elev ges möjlighet att utveckla sin kreativitet och sitt skapande individuellt.

Min förhoppning är att dessa förslag blir verklighet vilket jag tror kommer ge oss en mer likvärdig gymnasieskola för alla elever.

Vem är facket?

Visst är det skönt att någon annan fixar jobbet åt en, men blir det alltid som man vill? Vill man alltid luta sig tillbaka och låta någon annan sköta rodret? Vissa gånger - absolut, andra gånger - verkligen inte.

Innan jag valdes som arbetsplatsombud och senare även invald som ledamot i lokalavdelning så reflekterade jag nog aldrig riktigt över vad facket var. Att man gick med var från första början var nog mest en tillfällighet. De stod på universitetet första skoldagen och bjöd på gratismaterial (jag fick en almanacka i skinn) under förutsättning att man skrev på en medlemsansökan. Så då var jag helt plötsligt medlem i facket.

Det är inte jag utan vi som är facket.

Under studietiden så tänkte jag inte så mycket på att jag var en del av Lärarförbundet. Det var mest något som jag betalade till och fick en tidning tillbaka av. Jag hade aldrig någon tanke på att jag kunde vara med och påverka vad de skulle tycka. Jag tänkte mest att facket det var gubbar i Stockholm som inte kunde något om skolan i Umeå. Men ack så fel det skulle visa sig vara!

Efter ett par år som lärare så blev jag vald som arbetsplatsombud på skolan och jag fick möjligheten att gå grundutbildningen för nya ombud. Oj, vad roligt det var! Då fick jag mer insikt i varför facken finns och vad de kan göra. Som arbetsplatsombud så fick man ofta höra ”du som är facklig, varför gör inte ni i facket något åt…” Hela tiden försökte man förklara att det är inte jag utan vi som är facket.

Påverka genom medlemsdialog

Men nu kan du som medlem vara med och vara facket du med! Nu finns chansen för dig som ”vanlig” (och oerhört viktig!) medlem att kunna vara med att påverka vad Lärarförbundet ska arbeta med kommande verksamhetsinriktning och vilken version Lärarförbundet ska ha. Medlemsdialogen är ett forum där alla medlemmar på tre minuter kan säga sin mening om hur skolan ska vara för att de som yrkesverksamma och för att eleverna ska utvecklas på bästa sätt.

Visst vill du vara med?! Klicka här för att komma till mer information kring medlemsdialogen

Relationen till eleven – hur viktig är den egentligen?

Då och då i de sociala medierna debatteras och diskuteras relationens betydelse för elevernas motivation och lärande. I början av januari var det dags igen. En del menade att relationer var avgörande för elevernas lärande och motivation, andra menade att det där med relationer inte borde spela någon

Kanske hade diskussionerna fått fart efter att Jan Blomgren intervjuats på Skolvärlden den 3 januari 2017 om sin avhandling Den svårfångade motivationen: elever i en digitaliserad lärmiljö, en avhandling som bl a visade att relationen var betydelsefull för elevernas motivation och kunskapsutveckling.

En god kommunikation och bra relationer mellan elever och lärare, och mellan eleverna själva, är faktorer som påverkar det sociala klimatet på skolan och därmed främjas deras motivation vad gäller att lära och prestera. Det omvända gäller när detta inte infrias, då sjunker motivationen. (Blomgren, 2016, s 141)

Blomgrens resultat är intressanta och rimmar väl med mina tankar kring undervisning och lärande. Jag tror att det behöver finnas goda relationer mellan lärare och elever för att eleverna ska prestera. Vad de goda relationerna i sig innebär är däremot för mig svårare att definiera. Kanske har det att göra med att det kan betyda olika saker för olika individer. Det som en elev tycker är viktigt i relationen till en lärare behöver en annan elev inte alls hålla med om. Samtidigt tror jag att det finns en minsta gemensam nämnare. Den består av tre delar:

  • förtroende,
  • respekt och
  • positiv människosyn.

Finns dessa, finns också grunden för en god relation, tänker jag.

Att relationen har betydelse i någon form kan säkerligen de flesta hålla med om och det är kanske inte det intressanta att diskutera. Intressantare är istället frågan HUR man som lärare skapar goda relationer till sina elever. Finns det några enkla knep? Knappast, tänker jag, men har man de tre delarna med sig in i sin undervisning kommer man långt. Till detta kan läggas egna erfarenheter, sådant som man själv gjort och använt sig utav som har visat sig fungera väl för att skapa goda relationer. Jag börjar till exempel alltid mina lektioner med att ta alla elever i hand och hälsa dem välkomna. Jag hinner byta några ord med var och en och kan direkt känna av vilken sinnesstämning en elev är i. Att ta i hand har hjälpt mig att skapa goda relationer med mina elever.

Nu skulle jag gärna vilja veta hur du gör för att skapa goda relationer med dina elever. Dela med dig genom att kommentera här på bloggen eller på Twitter under hashtag #godarelationer och #Lärarförbundet.